God Jul och Gott Nytt År med Välgörenhet istället för Välfärd

God Jul och Gott Nytt År…. minns ni att vi sa det förra julen med?!

Men, hur blev det – 2011?

Små slumpvis valda brottstycken…

  • Jobbcoacherna – regeringens stora jobbsatsning visade sig vara en kontraproduktiv flopp – ett besök hos en jobbcoach minskade chansen för arbetssökande att få jobb.
  • Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg stoppade i sista sekund utvisningen av svårt sjuka och senildementa 91-åriga Ganna. (M)igrationsminister Tobias Billström menade att utvisningsbeslutet var korrekt, och tillade att Ganna ”utgör de en ekonomisk belastning” eftersom hon inte arbetar.
  • Anders Borg predikade sänkta lägstalöner – speciellt för de redan lågavlönade i tjänstesektorn. Lite senare tog han avstånd från sin egen valvinnare – utanförskapet – när han insåg att slaget var förlorat.
  • Statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade i en DN-intervju utförsäkrade att vända sig till ”sina föräldrar eller sin partner” för att överleva. De utan anhöriga kan från årskiftet glädja sig åt att regeringen då inför ett skatteavdrag för välgörenhet.
  • Moderaterna skrev om historien och tog åt sig äran för den svenska välfärden, kampen för rösträtt och kampen mot apartheid i Sydafrika. (M)an lade till ord som solidaritet och rättvisa till sitt varumärke, och finansminister Anders Borg förklarade för kulturnyheterna  att det ”är häftigt att betala skatt”.

Så avslutas det absurda 2011.

Året när alliansregering helt öppet bestämde sig för att satsa på skattesubventionerad och godtycklig välgörenhet istället för generell välfärd. Året när Fredrik Reinfeldt uppmande utförsäkrade att leva på sina anhöriga, och när svenska folket älskade sina ”stora ledare” mer än någonsinn. Året när idolporträtten blev vardagsmat och finansministern och statsministern blev upphöjda till oberoende experter i TV:s nyhetsprogram. Året när kritiska frågor till landets ledare bannlystes, och när statsministern varnade för politiska visioner. Året när forskning blev farligt för näringslivet. Året när statsministern, i ett av TV:s underhållningsprogram, tyckte att finanskrisen var en bra grej – för den gav honom och hans finansminister ett uppsving i oppinionen…..

Från och med 2012 kan det bara bli bättre….

P.S.

God Jul och Gott Nytt År från botten av mitt röda hjärta!

*

Läsvärt;
Reinfeldt bygger ett utanförskap
Finanskrisen var inte fredagsmys, Reinfeldt
 Hej då, nyliberalismen – Göran Greider

Missa inte; Mediebruset om DN-intervjun med Anders Borg

Bloggtips; LO-bloggen om solidaritet, Kulturbloggen om Googles, Lena Sommestad om Eurokrisen, Johan Westerholm om all along the Watchtower, Ida Gabrielsson om klass, stil och identitet, Kaj Raving om vinstintressen i välfärden,  Alliansfritt Sverige om KD:s desperation, Karlssons retningar om vikten av pengar, Jonas Sjöstedt om järnväg och underhåll i statens regi, Löntagarbloggen om att OECD och arbetskraftsinvandringen, In your face om klyfterna, Martin Moberg om Borg och Reinfeldt,  Netroots

Media; exp1, exp2, exp3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, svd1, svd2, svd3, svt1, svt2, svt3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Rehabgarantin orsakade nya sjukskrivningar

Redan i våras kom den första delen av Karolinska Institutets utvärdering av regeringens s.k. rehabiliteringsgaranti – den kanske minst ifrågasatta delen av hela ”rehabiliteringskedjan”. Utvärderingen visade att garantin inte hade någon positiv effekt på sjukskrivningarna. Istället för att bli friskare blev en majoritet av deltagarna till och med sjukare. Så här sammanfattade svt utvärdering i april i år, citat;

En halv miljard rakt ner i sjön. Så kan regeringens storsatsning på den så kallade rehabiliteringsgarantin sammanfattas…

länk till svt

I dag berättar Svenska Dagbladet om hur socialförsäkringsminister Ulf Kristersson i september fabulerade om KI:s utvärdering och beskrev den som ”en framgång”. Verkligheten säger någonting helt annat. Rent statistiskt leder istället rehabgarantin, enligt KI:s senaste utvärdering, till ökad sjukfrånvaro. Rehabgarantin orsakade till och med nya sjukskrivningar….

Regeringens rehabgaranti en flopp, citat;

/…/

•63 procent av KBT-behandlingarna har utförts på personer som inte var sjukskrivna när behandlingarna började. Men 6 procent, enligt regeringens egen utredning en ”anmärkningsvärd andel”, blir långvarigt sjukskrivna hela året efter behandling.

•För MMR-patienterna ökar sjukfrånvaron dramatisk efter behandlingen: 25 procent av dem som inte var sjukskrivna innan blir det direkt efter behandling. Efter ett år är 14 procent fortfarande sjukskrivna.

Det ser alltså ut som att rehabgarantin leder till ökad sjukfrånvaro./…/

Regeringens ”rehabiliteringskedja” har, med facit i hand, missat alla mål. De utförsäkrade har inte blivit friskare – bara sjukare och fattigare. Nu, när även den minst kritiserade delen av sjukförsäkringen ”rehabgarantin” visar sig vara en stor flopp, kanske det vore klädsamt om regeringen till sist erkännde sitt grymma misslyckande – och agerade.

Det mesta tyder dock på att regeringen, som vanligt, vägrar ta till sig fakta. Och vem vet – kanske man trots allt är så nöjd som man säger. På kort sikt har ju alla de tiotusentals utförsäkrade sparat in miljarder till Anders Borgs skattesänkningar – precis som det var tänkt….

Därför är rehabiliteringsgarantin ett misslyckande; Rehabiliteringsmyten är krossad

Tidigare Bloggposter;
Reinfeldts arbetslinje en grym flopp
All press på de sjuka, ingen på arbetsgivarna

Länkar;
Ulf Kristersson; Rehabgarantin en framgång
Regringens rehabgaranti flopp; SvD1, SvD2, SvD3

*

Missa inte; Kulturbloggen: Aftonbladets VD Anna Settman och Läkarförbundets VD Anders Milton leder företaget som stjäl tortyroffrens specialistvård

Bloggtips; Stardust blogg om rehabgarantin, Annarkia om Carema, M och PR, LO-bloggen1 , LO-bloggen2 om sjukförsäkringen, Björn Andersson om Östros, Esbati om klass, Martin Moberg i spåren efter Carema, Sebastians tankar om friskolor,  Netroots

Media; SvD1, SvD2, SvD3svd4, svd5, svt1, svt2, ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4, exp1, exp2, exp3, exp4

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako

I förra veckan tittade jag på andra avsnittet av UR:s serie ”Världens bästa skitskola”.  Avsnittet hette ”Vinstmaskinerna” – och handlade om hur den svenska skolan, alltsedan den borgerliga friskolereformen i början på 90-talet,  blivit en vinstmaskin för riskkapitalbolag och privata aktörer – allt på bekostnad av skolans kvalitet och undervisning. Den svenska skolan var länge en av de allra bästa och mest jämlika i världen, men de senaste 20 åren har den halkat ned på rankingen. Från plats 3 till plats 19. Skolresultaten sjunker och segregationen ökar.

Nu går vår ”friskolereform” på export till det konservativa England. Där finns bara en invändning mot vår modell; Där är det otänkbart att en hundraprocentigt skattefinansierad skola ska tillåtas generera vinst till sina ägare. Där ser man det som självklart att vinstdrivna bolag är mer intresserade av att skapa vinst än att ge en bra utbildning.

I England är denna misstro mot vinstdrivna bolag en självklarhet liksom i resten av världen. Faktum är att Sverige är det enda landet i världen som tillåter skattefinansierade vinstdrivna skolor.

Samma naiva grundsyn i förhållande till marknadskrafterna tycks vi svenskar ha på flera områden. Vi låter riskkapitalbolag och privata ägare plocka ut obegränsat med vinst från snart sagt all skattefinansierad välfärd. Det handlar om vård, omsorg, hemtjänsten, psykiatrin, barnomsorgen etc. Miljarderna rullar ut ur landet till riskkapitalbolagens skatteparadis eller rakt ner i fickorna på privata aktörer.

Även när det gäller den grundläggande samhällsservicen har avregleringarna och bolagiserningarna på många sätt drivits till sin spets – in absurdum. Det kanske tydligaste exemplet är järnvägen. I boken ”Det stora tågrånet” visar Mikael Nyberg hur fel det kan gå när en naiv tro på avregleringar och marknadsexperiment får styra politiken. Men trots att våra svenska avregleringsexempel är så avskräckande framhärdar den nuvarande regeringen med fortsatta avregleringar. Nu senast apoteken, resten av järnvägen och vid årskiftet kollektivtrafiken.

Sverige har under de senaste 20 åren förvandlats från ett ovanligt jämlikt välfärdsland till ett ett världsunikt, och allt mer ojämlikt, marknadsexperiment. I inget annat land har man en så naiv tro på marknadskrafternas goda vilja att ge den bästa utbildningen, vården eller omsorgen. Även inom stora delar av samhällsservicen har vi låtit avregleringar och kortsiktiga vinstintressen ersätta medborgarintresset. Här blundar vi för de invändningar och argument som finns i alla andra länder. Och när man i andra länder återreglerar avreglerade marknader – fortsätter vi ända in i kaklet.

I andra Europeiska länder protesterar och demonstrerar medborgarna på gator och torg när man försämrar villkor; sänker pensioner, stramar åt, säljer ut, lägger ned samhällsservice etc. I Sverige accepterar vi tyst och röstar fram de politiker som hårdast drivit på avreglerings- och utförsäljarpolitiken. Trots att vi inte ens håller med dem. Vi tycks, sedan lång tid tillbaka, ha blivit hjärntvättade att tro att vi är maktlösa inför marknaden – och att politik inte längre betyder något.

Men givetvis finns det ett sätt att vända utvecklingen. Politiska beslut har bestämt att marknaderna ska avregleras, att obegränsad vinst ska kunna plockas ut från vår gemensamma välfärd och att vinstintresset ska gå före medborgarintresset. Det är ingen naturlag, allt handlar om politik. Därför kan vi givetvis vända utvecklingen.

Visst kan man fråga sig hur det har kunnat gå så här långt när så få av oss tycker att utvecklingen är bra. Kanske är det så att alla avregleringar och avknoppningar har skapat ett slags ”marknads-monster”. Att de ekonomiska intressen som tjänar på utvecklingen har ätit sig så djupt in i politiken och forskningen att de kritiska rösterna snabbt tystas?

Vi ser hur lärare som kritiserar sin skola får gå. Hur läkare som avslöjar missförhållanden på äldeboenden tvingas bort. Personal vågar inte längre öppet berätta sanningen om sina arbetsplatser. Även en stor del av forskningen ägs av företag som tjänar på avregleringarna och har starka ekonomiska intressen av att tysta kritisk forskning.

Även inom politiken finns starka personliga intressen av att forstätta avreglerings- och utförsäljarpolitiken. De starkaste ideologiska och ekonomiska intressena finns utan tvekan inom moderaterna. Men även inom socialdemokratin och inom andra politiska partier finns enstaka personer som tjänat stora pengar på avregleringarna.

Den som vågar utmana dessa starka ekonomiska, personliga och ideologiska intressena får därför räkna med tuffa tag. Man skulle kunna säga; Intresset ljuger alltid – om det gynnar det egna intresset.

Men visst borde vi, svenska folket, inte vara så blåögda att vi återigen röstar fram en politik som enbart gynnar privata vinstintressen – inte oss medborgare. Visst borde vi återigen börja lita på att vi kan förändra världen till det bättre….

*

Lästips;

Mejlväxling mellan Håkan Juholt och Jerker Virdborg
Ge Juholt arbetsro
Hela världen har ett smashläge på Juholt

Bloggtips; Vänstra Stranden om Juholt,  LO-bloggen om sjukförsäkringen, Seppo Laine om kapitalismen, Röda Malmö om girigheten, Löntagarbloggen om att snart flyttar svenska lärare till andra länder, AB:s ledarblogg om ett nygammalt klassamhälle,  Lena Sommestad om EU och förbud mot politik för full sysselsättning, Storstad om SAP:s nya partiprogram, Stardust om att Beatrice Ask är såsig i huvudet, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, ab1, ab2, ab3, ab4DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, Svd2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, Kommunalarbetaren, LOT1, LOT2, svt1, svt2, svt3, svt4, svt5, svt6

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Den som aldrig öppnar fel dörr…

Jag ägnar större delen av söndagsmorgonen åt en oerhört intressant mejlväxling mellan Håkan Juholt och författaren Jerker Virdborg i DN Kultur. Om kultur, politik, visioner, kärlek, livsvillkor och framtiden. Om hur politiken ska kunna bli mer än färdigstylade 15-sekunders klipp i TV-nyheterna inriktade på att vinna väljarna för nästa opinionsundersökning – nästa val. Det går inte att sluta läsa när man väl har börjat. Jag tänker när jag läser Juholts inlägg; Ja, en sådan statsminister vill jag ha!

Läser också en mycket välskriven reflektion av Fredrik Virtanen i AB; Skattesänkningarna är en otäck idé, Reinfeldt. Citat;

Ett land som inte kan ta hand om ­sina svaga är ett land som det är synd om. En regering som gör det till affärsidé är otäck.

Kan även rekommendera intervjun med Laleh. Jag tycks inte ha varit ensam om att falla för hennes meloditolkningar i ”Så mycket bättre” – och förälskat mig i hennes starka och känsliga personlighet.

Gårdagens ”Så mycket bättre” blev dessutom bättre än någonsin, med en rad fantastiska tolkningar av Mikael Wiehes musik.

Och visst såg jag Tomas Tranströmer ta emot sitt Nobelpris i litteratur i går. Sällan har ett pris varit så välförtjänt och så efterlängtat. Det var omöjligt att inte fälla en glädjetår.

En av Tranströmers dikter jag aldrig kommer ifrån är Guldstekel. Några rader ur den passar dessutom väldigt väl in i det debattklimat vi just nu befinner oss i. I dagens mediaklimat ska alla politiker vara felfria. Alla ord, alla stavelser som kommer ur deras munnar ska vara godkända och tillrättalagda av en PR-Guru. Reinfeldt har länge haft sin egen häxmästare – Per Schlingmann.

Men jag vet inte om jag vill leva i ett land där ingen politiker får ha visioner, tänka fritt, och någon gång till och med vågar öppna fel dörr…

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra
procent och den
andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!

De som inte kan vistas någonannanstans
än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får
se en skymt av Den
Oidentifierade –
gå förbi dem!

– (ur Guldstekel) Tomas Tranströmer

*

Lästips;

Blå patriarker bygger sina drömmars stad

Drevet mot Juholt ger totalitära vibbar

Bloggtips; Jonas Sjöstedt om partiledarskapet, Alliansfritt om Reinfeldts miljöengagemang, Eva Hillén Ahlström om Juholt och media, Annarkia om EU, In your face om Sjöstedt, Martin Moberg om skolan, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, exp1, exp2, exp3, svt1

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Visst har Juholt rätt om samhällsservice till alla!

Allt sedan Håkan Juholt blev vald till partiledare har borgarpressen varit konstant kreativ när det gäller att förvränga och misstolka det mesta som Juholt har sagt. Den senaste ”stormen i ett vattenglas” handlar om Juholts krav på fungerande samhällsservice till alla medborgare.

Juholt uttryckte något så fruktansvärt som idén att alla människor i Sverige i dag – år 2011 – ska kunna ringa SOS alarm. Visst låter det som ett alldeles orimligt och fruktansvärt idiotiskt krav? Ja, möjligen om det hade uttalats för 100 år sedan 😉

Så här sa Juholt i DN intervjun, citat;

– Jag har besökt flera delar av landet där människor inte ens kan ringa SOS Alarm eller använda trygghetslarmet de har på handen, för att det anses för dyrt att bygga ut mobilnätet. Det är inte rimligt att det i vissa delar av landet finns hur många operatörer som helst att välja på, och i andra delar av landet kan du inte ens använda ditt trygghetslarm.

Ska alla bolag vara tvungna att erbjuda service överallt?

– Ja. Man ska kunna erbjuda service till medborgare i hela landet. Det kan inte vara som så att man har rätt att välja bort medborgare för att det är för dyrt. Det är alldeles orimligt.

Juholt talar också om att han vill införa hårdare regler för fler avreglerade marknader som apotek, järnväg och el.

– Dessa fyra marknader är exempel på samhällsnyttig verksamhet där en upphackad marknad på grund av kortsiktiga vinstintressen inte levererar det som samhället och medborgarna främst behöver. De anser att det är för dyrt för dem, det minskar deras vinst. Då måste de marknaderna regleras.

Det Juholt egentligen säger tror jag är något de allra flesta svenskar håller med om. Han talar inte ens om 100 procentig täckning (som många misstolkar hans svar som) – även om det visst är möjligt – han talar om ”service till alla medborgare i hela landet”.

Självklart borde samhällsservice och viktig infrastruktur fungera för alla medborgare. Det borde vara självklart år 2011. Det märkliga är inte att en ledande politiker vill se det som ett mål – det märkliga är i stället att så många, utan att reflektera, tycks acceptera att vi inte längre har råd med samhällsservice till alla medborgare. Detta trots att vi som land bara blivit allt rikare och att tekniken utvecklas i rasande fart.

Det Juholt säger är inte heller omöjligt att genomföra. De som kritiserar Juholts målsättning gör det utifrån ideologisk låsning eller egen vinnings skull. Tekniken finns, pengarna finns – nu handlar det bara om den politiska viljan finns. Robert Björkenwall förklarar det mycket bra på sin blogg…..

Juholt rätt ute men kommer att möta motstånd för sitt återregleringskrav, citat;

Det finns inga som helst skäl att sikta på mindre än 100 procents täckning i telenätet. Det är och måste vara målet för en nationell roaming-strategi, som det heter på telekomspråk. Mindre än så duger inte./…/

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har dock snabbt varit ute och redan beskrivit tankarna på återreglering av nu mindre väl fungerande telekomnät och annat som en radikal vänstersväng. Och han har starka krafter på sin sida i förvaltning och näringsliv. De av regeringen tillsatta myndighetscheferna är snabbt ute och stöttar statsministern i detta. Telekomsektorns vakthund Post- och telestyrelsen, PTS, talar om hur omöjligt ett krav på full täckning av landet för mobiltelefoni är. Omöjligt? Alls icke om vi bara har ett system – reglerat och kravställande – om att vi gemensamt ska dela på kostnaderna är det ett fullt möjligt projekt. Hur det sedan ska gå till mera konkret kan behöva diskuteras närmare. Men möjligt är det förvisso. Dessutom är det fullt möjligt att göra det hyfsat kostnadseffektivt om nät och master är gemensamt förvaltade i ett gemensamt ägt bolag/näthållare i stället för att varje operatör för sig ska sätta upp egna, parallella master och nät. Konkurrera kan sedan de olika operatörerna på telekommarknaden göra högre upp i värdekedjan om tjänster av olika slag som de erbjuder sina respektive kunder. Precis på samma sätt som vi har ett gemensamt vägnät men trafiken på det vägnätet sköts av olika lastbilar, bussar och personbilar i stället för att varje åkare själv ska investera i ett eget vägnät./…/

Men givetvis kommer Juholt och andra med det här kravet att möta motstånd, rätt massivt rent av. Inte bara från statsminister Reinfeldt och andra marknadsivrare – från olika borgerliga partier och från den flora av företag som i olika avreglerade branschsektorer inom tele, el, apotek etc och även bland de riskkapitalägda företag som etablerat sig inom omsorg, vård, skola och annat som gärna vill fortsätta tjäna stora, inte sällan helt riskfria skattebetalarintäkter som de nu håvar in på olika mer eller mindre naivt sjösatta avregleringar. Och följaktligen göra vad de kan för att med stor kraft och stora lobbyresurser förhindra den om- och återreglering som många medborgare önskar sig sedan de sett effekterna av avregleringarna och marknadsutsättningarna av olika servicetjänster. Så Håkan Juholt har nog många med sig – bland vanligt folk och andra som vill göra en ärlig analys – när han nu vill göra om och göra rätt!

Läs även Monica Green Blogg + debattartiklar;
Alla svenskar ska ha rätt till telefon
Låt hela landet ringa, citat;

….att ha politiska mål som inte ger alla möjlighet till telefon och internet är att backa in i framtiden. Steg för steg måste vi se till att Sverige blir digitalt och att alla ska ha tillgång till en trygghetstelefon är minsta man kan begära.

Dessutom går det att dela ut ytterligare frekvensband som är internationellt harmoniserade och lämpade för olika typer av mobila applikationer, bl.a. mobilt bredband.

I EU:s förslag till förordning till riktlinjer finns möjligheter att söka EU-medel för såväl bredbandsutbyggnad i glesbygd och till offentliga digitala tjänster.

*

Bloggtips; Human Lab om Reinfeldt och utanförskapet, Bo Widegren om reglerade marknader, Röda Malmö under ytan, Ingen ko på isen med ett citat alla borde läsa, Nemokrati om Reinfeldt och EU, Annarkia om Reinfeldts usla miljöarbete, Pyttiminpanna om miljön, Martin Moberg om S, Jonas Sjöstedt om euron, Sabastians tankar om killen som vill va Lucia,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, dn11, dn12, dn13ab1, ab2, ab3, ab4exp1, svt1, svt2, lot1, lot2, da1, da2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Statsminister utan ansvar och visioner

Sverige hösten 2011….

Rubriker, händelser, artiklar  och funderingar som har etsat sig fast.

Det handlar om ett samhälle där människovärdet och humanismen är bortrationaliserad. Där marknadsvärdet går före människovärdet.

Magnus är förlamad – får ingen sjukersättning, citat;

Magnus Samuelsson, 32, är totalförlamad från bröstkorgen och neråt. Han kan när som helst drabbas av aggressiva spasmer och lider av svåra njurproblem. Försäkringskassan bedömer Magnus som arbetsför och har dragit in hans sjukpenning./…/

Riskkapitalister tar över svenska skolan, citat;

Var femte svensk skola kontrolleras idag av riskkapitalister. Det visar siffror som SVT tagit fram. Och bland ansökningar om att starta nya skolor syns att riskkapitalisterna är på väg att ta över ännu mer av den svenska skolan.

Läkaren som avslöjade Carema tvingas bort, citat;

Läkaren som anmälde vanvården på äldreboendet Koppargården, som drivs av Carema, får inte vara kvar. Anledningen är samarbetssvårigheter, enligt stadsdelsförvaltning.
/…/ Det är vår skyldighet att säga ifrån. Men när vi gör det blir vi straffade. Ur demokratisk synvinkel tycker jag att det här farligt. Det sänder fel signaler till samhället. Budskapet blir att den som slår larm plockas bort.

Saknar ben men nekas permobil, citat;

Båda mannens ben har amputerats, ändå ifrågasattes hans handikapp av Landstinget Sörmland. Ansökan om en permobil som hjälpmedel avslogs med motiveringen: ”osäkert om funktionsnedsättningen är bestående”.

SOS skickade ingen ambulans – 23-åring dog, citat;

Trots att 23-åringen var så sjuk att han svimmade och gjorde allt han kunde för att få hjälp skickade SOS Alarm ingen ambulans. Efter tre samtal svarade 23-åringen inte längre. Men fortfarande skickade SOS Alarm inte någon till lägenheten. På morgonen hittades mannen död av en granne.

De fattiga försvinner inte, citat;

Marie Larsson, diakon Visby; Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Riskkapitalisterna blir ännu rikare när välfärden raseras, citat;

Jan Guillou; Skattebetalarna garanterar att risk­kapitalisterna går runt och slipper risk. Vinsterna uppstår genom systematiska försämringar inom vård, skola och omsorg. Ju fler försämringar, desto rikare riskkapitalister.

Konkret betyder det att ju fler gamla människor som får ligga över natten i sin egen avföring, ju fler nedlagda skolbibliotek, ju färre lärare, ju kalorifattigare mat på ålderdomshemmen, desto fetare ­bonusar åt riskkapitalisternas direktörer. Sambandet är lika logiskt som självklart.

Svårast av allt att begripa är hur de ­politiskt dogmatiska borgarna, som kämpar ursinnigt för privatisering inom alla tänkbara – och otänkbara,  se ovan – verksamhetsfält, kunde tro att det skulle ­kunna gå på något annat sätt än rofferi, skattesmitning och våldsamma försämringar.

Trodde de att det fanns snälla, humanistiskt ömhjärtade och ansvarsfulla riskkapitalister? Det ­vore som att släppa in några rävar i en hönsgård och tro att rävarna av pur tacksamhet genast skulle upp­höra att vara rävar.

Näst svårast att begripa är hur dessa borgerliga privatiseringsdogmatiker lyckats få en majoritet av svenska folket bakom sig.

För, som ­Aftonbladets ledarsida ­på­pekade, den som ­behandlat sina husdjur som Carema behandlar människor inom åldringsvården hade dömts till fängelse.

Vanvård av välfärd, citat;

Sverige är i dag ett land där den som vanvårdar djur kan dömas till fängelse, men den som vanvårdar gamla kan få bonus.

Sverige är ett land där hårt arbetande familjer måste oroa sig för att behöva sälja huset ifall mamma får bröstcancer. Sverige är ett land där en majoritet av de allra äldsta inte får någon offentlig omsorg över huvudtaget.

Och Sverige är uppenbarligen ett land där vi stilla accepterar system med påtvingat arbete för arbetslösa som i andra länder resulterar i skandalrubriker och rättslig prövning av argsinta jurister mot lagstiftning om mänskliga rättigheter.

Vad väger en kissblöja?, citat;

Jonas Gardell; Varför verkar en människas värdighet alltid väga mindre än ett vinstintresse?/…/ En anhörig hittar sin dementa, förlamade mamma avklädd på en madrass med avföring över hela kroppen och personalen har gått därifrån och stängt dörren bakom henne./../

Medan vi upprörs över Caremas och Attendos omänsklighet kan vi minnas att det var just det här som svenska folket faktiskt röstade för: sänkta skatter och privatiseringar.
Skammen är naturligtvis Caremas och Attendos.
Men skammen är också vår.
För hur mycket väger en kissblöja?
Väger den mer än en slopad förmögenhetsskatt? Mer än en sänkt restaurangmoms?
Vad är den här girigheten, den här bristen på empati ett tecken på?/…/

De senaste åren har politikerna med Moderaterna i spetsen med stor iver och brådska slagit sönder det kollektiva som vi gemensamt ägde och drev: våra skolor, sjukhus, järnvägar, apotek och så vidare och i stället gjort oss till isolerade individer som en och en, var för sig, skall välja elbolag, vårdcentral, skola, pensionssparande och äldreboende – valfriheten är dessutom skenbar, det krävs som sagt både engagemang, kunnande, kontakter och ekonomi för att på allvar kunna göra några egentliga val.

Privatiseringar handlar inte i första hand om att förbättra vård och service. Privatiseringar handlar om ideologi.
Jag tror emellertid att det finns en gräns för hur mycket vi faktiskt kan privatisera innan överenskommelsen ”samhället, det är vi alla” upphör att gälla.
Och när det sker återstår endast girigheten. Att se efter sitt eget bo, att roffa åt sig vad man kan.

Fredrik Reinfeldt uttalar sig som hastigast om den senaste tidens vårdskandaler, citat;

– ….jag tror att det här handlar om enskilda fall där det inte har fungerat bra….

Fredrik Reinfeldt är Sveriges statsminister sedan 5 år tillbaks, men han har helt kapitulerat från allt ansvar för utvecklingen av vårt samhälle. Ibland kan man fråga sig om han överhuvudtaget finns. Han dyker upp enbart när han får uppträda som ”den store ledaren” – ostörd, utan debatt, utan invändningar. Hans besök i verkligheten handlar inte om politik. Tillgången till Sveriges mäktigaste person får bara de som inte ifrågasätter eller vill debattera. Han varnar för visioner.  Framtidsdrömmar om ett bättre samhälle är ”farliga”. Vi måste tro på ”vår store ledare” – han har alla svar. Framtiden enligt Reinfeldt handlar om ofelbar ingenjörskonst. Och vi, vi frågar inte längre varför. Vår ”store ledare” vet bäst.

Men, politik är ingen ingenjörskonst. Politik handlar inte heller om Fredrik Reinfeldt eller Håkan Juholt. Politik handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vilka värderingar som ska få styra. Vilka visioner och drömmar vi har för att skapa ett bättre samhälle. Hur kan vi då välja en statsminister utan visioner, utan ansvar för vad som händer i samhället och utan vilja att debattera och lyssna på andra?

Missa inte; Bror Perjus – Tragiskt om de rika tvingas betala

*

Tidigare bloggat; Reinfeldts verklighet får inte ifrågasättas

Lästips;  Fortsätt tala politik – Väljarna sviker alliansen

Bloggtips; Jinge Gråsossen , Alliansfritt Sverige, HAX, Löntagarbloggen, Storstad, Tord OscarssonNetroots

Media; exp1, exp2, exp3, dn1, dn2, dn3,dn4, dn5, dn6, dn7,  ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9svt1, svt2, svt3, second opinion, svd1

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

All press på de sjuka, ingen på arbetsgivarna

I dag berättar Försäkringskassans Svante Borg att en ny tidsgräns ska införas i sjukförsäkringen från årsskiftet. Redan efter 90 dagar ska Arbetsförmedlingen börja diskutera ett eventuellt byte av jobb. Det tycks alltså som den hårt kritiserade och tajta tidsgränsen på 180 dagar nu kommer att kompletteras med en ännu tajtare gräns.

I somras röstade en majoritet av riksdagens ledamöter för att att regeringen ska ändra den regel som kan tvinga bort sjuka från sin arbetsplats redan efter 180 dagar. Regeringen ignorerade riksdagsmajoritetens beslut. Nu förhalar man och skjuter upp, men oppositionen trycker på för en snabb ändring av regeln. I nästa vecka kan en ny omröstning i riksdagen avgöra frågan.

Dagens Arena, citat;

– Vi kan inte vänta längre med att förändra den lagstiftning vi har nu. Den nuvarande lagstiftningen är ohållbar, den sätter enskilda människor i en jättesvår situation. Människor tvingas att säga upp sig eftersom de inte är färdiga med sin rehabilitering. Det har inneburit en anti-arbetslinje, säger Tomas Eneroth./…/

I förra veckan släppte Kommunal sin rapport (Kedjan som brast) som visar hur hårt regeringens sjukreglerna redan slår mot långtidssjuka. Endast 15 procent av de sjukskrivna uppgav i intervjuerna att arbetsgivaren anpassat arbetet efter deras  arbetsförmåga.

Många arbetsgivare ser dagens 180-dagars regel som ett sätt att  göra sig av anställda som drabbats av ohälsa. Det är illa nog. Det behövs inga tajtare tidsgränser, istället borde de tidsgränser som finns tas bort och ersättas med avstämningsmöten och hårdare press på arbetsgivaren att anpassa arbetet för den enskilde arbetstagaren.

Fackföreningen Kommunals undersökning visar tydligt på hur arbetsgivaren resonerar i dag. Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.

Pressen sätts nu ännu hårdare på den sjukskrivne. Istället för tid och möjlighet att läka och rehabiliteras ska den som drabbas av en långvarig sjukdom eller skada stressas att söka nytt jobb redan efter 3 månader. Var finns pressen och incitamenten på arbetsgivaren att anpassa arbetet efter individen? Var finns pressen på arbetsgivaren att skapa en drägligare arbetsmiljö?

Kommunal har i sin rapport flera bra förslag på hur man ska förhindra långtidssjukskrivningar och skapa en rimligare och mer rättssäker sjukförsäkring. Här finns förslagen;

  • Fler fasta jobb utgör grunden för en hög bemanning i verksamheterna som garanterar arbetsmiljön, både för anställda och för brukare.
  • En obligatorisk företagshälsovård skapar bättre förutsättningar för arbetsanpassningar. Sanktioner mot arbetsgivare ger fler incitament att fullgöra sitt rehabiliterings- och omplaceringsansvar.
  • Ett särskilt uppdrag till Arbetsmiljöverket. Sjukskrivningstalen varierar kraftigt mellan branscher. Arbetsmiljöverket bör få i uppdrag att göra särskilda kontroller av arbetsmiljön i branscher med höga sjukskrivningstal.
  • Mer arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö som tydliggör klass- och könsdimensioner i arbetslivet.

För återgång till arbete och en sjukförsäkring som underlättar rehabilitering;

  • Sjukskrivningsprocessen ska vara rättssäker och därför finns det behov av en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörer som samarbetar kring individens rehabilitering. Arbetsförmedlingen har en viktig roll att fylla, särskilt när individen saknar en anställning.
  • Möjligheterna till olika former av rehabiliteringsåtgärder måste bli fler. Det kan exempelvis ske genom att fler långtidssjukskrivna får möjlighet till lönesubventionerade anställningar och arbetshjälpmedel.
  • De absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort. Undersökningen visar att de flesta utförsäkrade faktiskt är alltför sjuka för att delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Även reglerna kring beviljandet av sjukersättning behöver ändras. De är både orimliga och rättsosäkra.
  • Omställningen mellan sjukdom och arbete ska ske med en god ekonomisk trygghet – inte i en privatekonomisk kris. De två försäkringarna, sjukrespektive arbetslöshetsförsäkringen, ska därför vara jämställda i sin ersättningsnivå på 80 procent. Det är möjligt genom höjd ersättning och höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen.

*

Missa inte;
Marie Larsson diakon – De fattiga försvinner inte
NyaBrittas – Citat av Bengt Göransson

Lästips; Malin Ullgren – Där är överklassen. Jag tittar på den. Jaha. Det är son på Louvren.

Bloggtips; LO-bloggen om första snön och tågkaos, Alliansfritt Sverige om Kristdemokraterna, Helena Ericson om Alliansens småpartier (FP, KD och C), Peter Högberg om SAP, Kristian Krassman 1 om maktskifte, 2 om kund och medborgare, Tokmoderaten om ur askan in i elden, HBT-sossen om verkliga problem, Lena Sommestad om eurokrisen, Löntagarbloggen om sjukskrivning efter mobbning, Martin Moberg om SCB mätning, Netroots

Media;KA, DA1, Newsmill, SR 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3 DN, Expr, Dagbladet, VBFB, Östran, LT, Dagens Arena, Ab 1, 2, 3, 4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  SvD, Ab, Expr, ETC

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar

Klipp AB

Läser Martin Aagårds intressanta funderingar kring den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålssons bok ”Knapptryckarkompaniet. Rapport från Sveriges riksdag”. I boken, som rapporterar innifrån moderaternas ”politiska saltgruva”, beskrivs Reinfeldst ledarstil som stenhård, odemokratisk och tyrannisk. Att de nya Moderaterna inte har särskilt högt i tak är dock ingen nyhet. Lars Sjöblom, moderat kommunalpolitiker från Norrtälje som bytte parti till Socialdemokraterna strax före valet 2010, beskrev moderaternas toppstyrning så här; ”Det är en stor skillnad på Moderaterna när de talar till folk och när de genomför sin politik. Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas.

Men, det mest intressanta med Pålssons bok är inte kritiken av Reinfelds ledarstil. Istället handlar det om hennes misstankar om eventuella mutbrott, vänskapskorruption och maktmissbruk inom Moderaterna.

Maoderater, Citat;

Det mest skrämmande med Pålssons bok är kritiken av hur moderaterna hemlighåller sina partibidrag. För här är det inte en politisk fiende som motsätter sig smusslandet, utan en forskare i nationalekonomi och lojal moderat som menar att det ”öppnar för vänskapskorruption och maktmissbruk”.

När hon 2006, som ledamot i näringsutskottet administrerade utförsäljningen av de statliga bolagen Telia, Vasakronan, Vin & Sprit, OMX, SBAB och Nordea styrdes det hela direkt från regeringen. Pålsson skriver att hon inte hade en aning om köparna gett bidrag eller hade kopplingar till partieliten och därför fick så förmånliga priser.

Hon skriver att hon inte kan vara säker på att mutor inte förekommit. Bara att misstanken finns hos en politiker som jobbat så nära de epokgörande miljardaffärerna är chockerande.

Moderaternas långa vägran att redovisa sina partbidrag, deras starka band till näringslivet och ljusskygga kopplingar till riskkapitalbolag och privata välfärdsföretag är inte bara ”skrämmande” – man kan fråga sig om de överhuvudtaget hör hemma i en öppen demokrati.

Arbetaren, citat;

Samtidigt som regeringen går ut i media och beklagar sig över vårdskandaler och aggressiv skatteplanering gör enskilda moderater karriär inom den privata vården, och chefer och skattesmitare från den privata vården belönas med fina titlar inom offentliga bolag och myndigheter.

M-kopplingarna till riskkapitalbolagen, AIP, citat:

  • Filippa Reinfeldt, Stockholms sjukvårdslandstingsråd, kritiserades nyligen av fem läkare för att ge publicitet och konkurrensfördelar till Carema Cares vårdcentraler genom att ställa upp som invigare.
  • Kristina Axén Olin, Stockholms förra finansborgarråd, gick direkt från storbeställare till rådgivare till Carema Care.
  • Gustaf Douglas partistyrelseledamoten tjänade 642 miljoner kronor när Attendo 2005 såldes till ett brittiskt riskkapitalbolag.
  • Gustaf Douglas och Kristina Axén Olin, 2:a vice partiordförande, ledde samtidigt Rosenbadsfonden, Moderaternas pengainsamling för maktskifte 2006.
  • Henrik Borelius är vd på Attendo och tjänade 40 miljoner på Attendoaffären. Hans syster Maria Borelius utsågs till handelsminister 2006.  Före valet ledde Maria Borelius ett moderat insamlingsorgan riktat till näringslivet ”Företagarforum/Entreprenörs-nätverket”.
  • Henry Sténson, ordförande i Moderaterna i Stockholm, ska som PR-konsult sköta Caremas krishantering.
  • Birgitta Holm, moderat stadsdelsnämndsordförande och kommunstyrelseledamot i Stockholm, är ny enhetschef inom Carema sjukvård.
  • Kent Ehliasson, chef för Caremas affärsområde för personer med funktionsnedsättning, utsågs i november till ny generaldirektör för Statens institutionsstyrelse.
  • Stellan Ungerholm, tidigare styrelseledamot i Carema Care och chef för Caremas affärsområde sjukvård, är M-politiker i Norrtälje.
  • Ulf Adelsohn, förre moderatledaren,  satt i styrelsen för det danska riskkapitalbolaget Polaris som 2007 sålde Frösunda, ett företag i LSS-branschen. Enligt SvD gjordes en vinst på cirka 750 miljoner kronor.

Utöver alla dessa kopplingar till riskkapitalbolag kanske man också närmare borde granska alla vänskapstjänster till andra privata välfärdsföretag. Jag behöver inte gå längre än till familjen Reinfeldts hemkommun Täby för att hitta flera kända exempel…..

  • 2003; Ett bolag inom äldreomsorgen (HSB-omsorg) som Fredrik Reinfeldts far Bruno stod nära gjorde en vinst på 7,5 miljoner kronor – som åldringarna gick miste om. Kommunordförande Filippa Reinfeldt skar samtidigt ned på äldreomsorgen med 6 miljoner.

I Reinfeldts Täby råder enfald – inte mångfald. Barnomsorgen och  förskolan är totalt privatiserad. I förra veckan bestämdes att även den sista kommunala hemtjänsten ska bort. I Täby har privatiseringsideologin drivits hårdare och längre än i någon annan kommun i Sverige – länge under ledning av paret Reinfeldt. Numera ägnar sig Filippa Reinfeldt åt att sälja ut landstingets sjukhus och vården av tortyroffer till lägstbjudande riskkapitalbolag i Stockolms läns landsting.

Visst kan man fråga sig om all denna iver att sälja ut våra gemensamma välfärdstjänster till riskkapitalbolag och privata vänner enbart handlar om blind nymoderat ideologi – eller om det även ligger ett egenintresse i utförsäljningshysterin. Helt klart är att riskkapitalbolagen tjänat enorma summor på moderaternas privatiseringsiver och att deras framtida vinster är helt beroende av den utförsäljnings- och privatiseringspolitik som moderaterna bedriver….

*

Läs mer; Reinfeldt på riktigt. En rapport om Fredrik Reinfeldts Täby ”Sveriges mest moderata kommun”

Bloggat; Martin Moberg, Annarkia, Svensson, Nemokrati, Alliansfritt Sverige, Reflektioner och speglingar, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, nsd, arbetaren, AIP, svt1, svt2, svt3, dn1, dn2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Efter fem år vid makten har Reinfeldts regering misslyckats totalt med sin största mission; arbetslinjen. Varken jobbskatteavdragen, utförsäkringarna, den slaktade a-kassan, jobbcoacherna eller slavarbetena i fas 3 har minskat arbetslösheten eller ”utanförskapet”. Inga av regeringens åtgärder har fungerat. Konsekvenserna av politiken är istället ökade klyftor och större orättvisor.

Reinfeldts kanske största och grymmaste misslyckande är den så kallade ”rehabiliteringskedjan”. Varje utvärdering och analys som gjorts säger ungefär samma sak. För de enskilda utförsäkrade innebär utförsäkringen fortsatt sjukdom, ökad oro, fattigdom och ett ökat beroende av anhöriga. Inte ens de få som verkligen har fått rehabiliteringsinsatser har blivit friskare – många har tvärtemot blivit sjukare. Nära 60 procent av de utförsäkrade har hitills återvänt till försäkringen – för de flesta andra innebär utförsäkringen arbetslöshet – slutligen i fas 3. Alla siffror pekar dessutom på att färre arbetar efter utförsäkringen än före.

Under de år som gått sedan den nya sjukförsäkringen infördes (juli 2008) har en rad grymma och ibland absurda ”enskilda fall” presenterats i media. Vid flera tillfällen har medias rubriker inneburit panikreaktioner från regeringen. Man har lagt till ännu ett diagnosundantag eller ännu ett ”oskäligt”  i lagtexten. Konsekvenserna har blivit en lika usel men allt mer rättsosäker och diagnosbaserd sjukförsäkring.

Regeringens syfte har vid varje tillfälle varit att minska antalet svarta tidningsrubriker och ”enskilda fall”. Men det finns en grupp långtidssjuka som man vet aldrig blir några svarta rubriker; utslitna och utförsäkrade medelålders kvinnor – därför är de ointressanta för regeringen.

Trots att detta är den största grupen av alla utförsäkrade är den osynlig. Deras diagnoser är inte ”behjärtansvärda” nog för att platsa i regeringens diagnosbaserade sjukförsäkring. Deras arbetsskador finns inte, deras smärta syns inte och deras sjukdomar räknas inte.

I fredags presenterade Kommunal en utvärdering av hur deras långtidssjuka medlemmar drabbats av ”Rehabiliteringskedjan”. Den visar, precis som alla andra utvärderingar, att de långtidssjukskrivna i alliansens Sverige kan räkna med en hårdhänt och omild behandling. Tryggheten och anställningsskyddet är ett minne blott. Är du dessutom kvinna, medelålders och utsliten (av en stressig och fysisk hård arbetsmiljö) – då förpassas du snabbt ut i iskylan.

Några fakta från ”Kedjan som brast”;

  • Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.
  • Bara var tionde utförsäkrad lyckades återvända till arbetslivet – men på andra villkor: deltid, visstid och dagtid. Sex av tio återvände till sjukförsäkringen eller beviljades sjukersättning (förtidspension) efter tiden hos Arbetsförmedlingen.
  • Över 80 procent av de intervjuade tror inte att deras chanser att arbeta ökat efter deltagande i arbetslivsintroduktion.
  • 8 av 10 har påverkats negativt ekonomiskt av utförsäkringen.

Slutsats; Det enda som hjälper mot regeringen Reinfeldts misslyckade ”arbetslinje” är en helt annan politik, en helt annan vilja  – och en helt annan regering!

Läs mer; Kommunals recept för ett sundare arbetsliv och en bättre sjukförsäkring!

Hela rapporten;  Kedjan som brast

*

Fler Lästips; Maodertaerna om Reinfeldts knapptryckarkompani, LO-tidningen; Läkaren som avslöjade vanvården hos Carema tvingades bort,

Bloggat; LO-bloggen om sjukförsäkringen, AnnetIvar om hur sjuka ska orka, Motvallsbloggen om ett förslag för att lösa den ekonomiska krisen, Sebastians tankar om en bloggutmaning, Lena Sommestad om obetalt arbete, Annarkia om ljuset i tunneln, Martin Moberg om Juholt i Agenda, Netroots

Press: ETC, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet 1, 2, 3, Folkbladet 1, 2, 3, VBFB, Dagbladet 1, 2, Gotlands folkblad, Östran, LT, Folket, Ab 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, SvD, SVT 1, 2, 3, Expr, DD

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Häftigt med ökade klyftor….

I Fredagens Kulturnyheter utvecklade Anders Borg återigen sina skådespelartalanger. Han har på bara några år gått från att uppträda som en osäker skolpojke (som bara väntar på att bli avslöjad) – till att vara alla nyhetssändningars okrönte ”expert” på snart sagt alla områden.

Men när han i fredags använde Mona Sahlins bevingade ord ”det är häftigt att betala skatt” kunde inte ens han själv riktigt hålla sig för skratt. Inte så konstigt med tanke på hur moderaterna hitills har lyckats lura större delen av svenska folket genom att stjäla socialdemokratiska begrepp och positivt värdeladdade ord. Skulle det lyckas även denna gång…. ???

Men, man kan gott fråga sig varför Ander Borg (om han verkligen tycker att det är ”häftigt att betala skatt” för ”välfärden”)  i sådana fall sänkt skatterna med rekordsiffror sedan han tillträdde och dessutom vevat hela välfärdssamhället baklänges. Bara jobbskatteavdraget har kostat statskassan 290 miljarder sedan det infördes 2007. Lägg därtill sänkt förmögenhetsskatt, sänkt restaurangmoms, sänkt skatt på hushållstjänster och lyxrenoveringar etc. Varför låter Anders Borg de fattigaste och mest utsatta betala de rikas skattesänkningar? Hur häftigt är det?

Anders Borgs ekonomiska politik har skapat ett samhälle där klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste ökar som aldrig förr. Valet 2006 var det stora vägskälet – det var då utvecklingen för de allra fattigaste börjar gå bakåt – samtidigt som de rikaste fortsatte bli allt rikare – men nu i en allt snabbare takt. Tidigare har kurvorna följts åt. Vid kriser har alla fått betala. Nu får de fattiga betala för de rikas skattesänkningar.

Det är helt tydligt att de ökade klyftorna inte har någonting med ”krisen” att göra – däremot allt med politiken att göra.

Diagram, LO-tidningen;

Martin Klepke, LO-tidningen citat;

Utvecklingen bildar en spretig klo efter 2006 som bevisar flera saker.

Dels kan nu vem som helst direkt utifrån sin position i inkomstligan se hur gynnsam eller ofördelaktig borgerlig fördelningspolitik har varit.

Mycket till den som tjänar mycket, mindre till dem som tjänar mindre och sjunkande inkomster till dem som tjänar allra minst.

Inte en enda av de tio tiondelarna frångår detta mönster.

I kronor räknat blir skillnaderna dessutom markant större och klon blir ännu spretigare efter 2006.

En person i den fattigaste tiondelen har i snitt fått 100 kronor mer att röra sig med i årsinkomst sedan 1991. Jämfört med 2006 har inkomsten i stället sjunkit med närmare 600 kronor i månaden.

Detta samtidigt som en person från den rikaste tiondelen i stället kunnat njuta av en nätt ökning på 14 900 kronor mer i månadsinkomst.

Statistiska Centralbyråns mycket tydliga siffror, som skulle kunna tjäna som diagram i skolböcker som en förklaring av borgerlig fördelningspolitik, tar också kål på en annan myt, den att alla tjänar mer på att de rika får det ännu bättre.

90 procent av svenska folket sa i en undersökning för ett par år sedan nej till ökade klyftor. Trots detta röstar de fram och stödjer en regering som medvetet ökar på klyftorna. Som tar från de fattiga och ger till de rika. Det finns ingen logik i detta – utom denna; så länge man själv tjänar på skattesänkningarna så struntar man blankt i resten av samhället. Man struntar i om klyftorna ökar, om skolan blir sämre, om tågen står still, om äldre och sjuka får ligga i blöta kissblöjor eller om svårt sjuka och arbetslösa blir utan försörjning.

Anders Borg visade i Kulturnyheterna att han förstår sambanden. Skatter betalar den generella välfärden. Är det kanske därför han rekordsänkt skatterna – för att slutligen sänka den generella och skattefinansierade välfärden???

Anders Borg; (Generell välfärdspolitik – bara magiska ord, 1992) citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Läs; Jonas Gardell – Vad väger en kissblöja, De rika klarar sig alltid, Mulitjsuk tvingas jobba

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, Svd4, Svd5, SvD6, SvD7, SvD8, ab1, ab2, ab3,

BloggatLO-bloggen om utförsäkringskedjan,  Nemokrati om EU,  Lena Sommestad om KD:s bostads- och familjepolitik, Peter Andersson också om bostadspolitik,  Leines blogg om ökade klyftor, Martin Moberg om att de rika drar mest nytta av Alliansens politik, Emil Broberg om Fredrik Reinfeldt, Calle Fridén om sanningen om de moderata mutorna, Skogssossen om vikten av engagemang, Tord Oscarsson om vikten av att prata med väljarna direkt, fler blogginlägg på Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet

I debatten om välfärdstjänster hävdas det ofta att det inte finns någon forskning som visar att riskkapitalägda boenden skulle erbjuda sämre vård än övriga ägarformer. Detta är inte sant.

I dagens DN berättar Marta Szebehely, professor i socialt arbete, om amerikansk forskning som visar att riskkapitalägda och vinstdrivande vårdkedjor håller sämre kvalitet. Anledningen är att dessa företag har ett kortsiktigt vinstintresse. Samma sak borde givetvis gälla även i Sverige – det kortsiktiga vinstintresset finns även här – även om svensk forskning må vara tillfälligt tystad på detta område (starka intressen vill inte veta svaret).

Men det finns trots allt svensk forskning visar att personaltätheten i privata boenden är 10 procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidsanställda och fler timanställda. Professor Szebehely konstaterar att det finns ett tydligt samband mellan låg personaltäthet och sämre vårdkvalitet. Men personaltätheten påverkar givetvis inte ”bara” kvaliteten på vården – även arbetsmiljön för de anställda försämras kraftigt. Inte heller har de anställda inom privata äldreboenden samma möjlighet att slå larm om missförhållanden på sin arbetsplats – här gäller istället tystnads- och lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren.

Det finns dessutom mycket som tyder på att personaltätheten ofta är ännu lägre på riskkapitalägda boenden än på andra privatdrivna boenden. På Newsmill skriver Henrik Månsson (s) om hur det ser ut  i Lunds äldreomsorg sedan borgerliga politiker släppte in riskkapitalbolagen där. Där minskade Carema personalstyrkan med 20 procent så fort de tog över ett boende. Citat;

/…/Sedan borgerliga politiker lät dessa handelsresande i liggsår och kissblöjor göra entré i kommunens verksamheter har problem och missförhållanden blivit fler och allvarligare. Bara för något år sedan betalade Attendo Care frivilligt ut ett skadestånd på en miljon kronor som kompensation för allvarliga missförhållanden på ett boende för dementa i Lund. Det första Carema gjorde när de tog över en tredjedel av kommunens äldreboenden för några år sedan var att minska personalstyrkan med 20 procent. Var femte anställd fick gå hem/…/

Fakta är att personaltätheten har minskat på våra äldreboenden under lång tid. Vi satsar allt mindre resurser på äldrevård i Sverige – trots att behoven ständigt ökar. Nu tvingas istället allt fler anhöriga ta hand om sina äldre anhöriga. Både samhället och de anhöriga (ofta arbetarklassens kvinnor) får betala ett högt pris för denna utveckling.

Arbetarklassens döttrar får ta smällen, DA citat;

Sedan 2006 har antalet anställda som arbetar inom den kommunalt finansierade äldreomsorgen minskat med 25 000 personer, enligt statistik från Socialstyrelsen. Kostnaderna för att ta hand om äldre minskar både i kommunerna och som andel av BNP.

Samtidigt blir de äldre allt fler, och de blir inte friskare. På 1980-talet fick 62 procent av de äldre över 80 år äldreomsorg. 2006 var det 37 procent, visar statistik från Statistiska Centralbyrån.

Resultatet av utvecklingen är att 100 000 personer i Sverige har tvingats gå ned i arbetstid för att hjälpa sina åldrande föräldrar, enligt uppskattningar i en ny rapport från Kommunal. Beräkningarna bygger på SCB:s arbetskraftsundersökning.

DN debatt beskriver Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH,  i dag hur vinst skapas inom vården. Det finns egentligen bara ett sätt – att ”pressa inåt” viket leder till sämre kvalitet. Han menar att naiva politiker själva har skapat de problem vi nu kan se .

Att sälja ut välfärdstjänster till lägstbjudande är heller inte något som enbart förekommer inom äldrevården. Samma metod praktiseras över hela spektrat av våra skattefinasierade välfärdstjänster. Här är allianspartierna med Moderaterna i spetsen tongivande. I Stockholms läns landsting pågår just nu en strid om S:t Görans sjukhus. Vårdfacken varnar i DN för konsekvenserna.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Här är det Stockholms läns landsting (Filippa Reinfeldt) som är boven, som medvetet väljer en process där lägst bud vinner.

Det gäller att lägga ett bud som helst är 5–10 procent lägre än kostnaderna för 2011, för bara den som lägger ett lågt bud har en chans att vinna. På detta anorektiska pris ska man sedan dessutom sänka sina kostnader ytterligare med minst 2 procent årligen. I nästa steg måste samtliga akutsjukhus i Stockholm anpassa sina kostnader ner till S:t Görans nivå.

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Har man inte redan lärt sig av historien?

*

Läs Bo Rothstein; Forskare har varnat för vinstdriven vård

Mer svensk forskning; ”Privatiseringarnas pris” (2005) En analys av privatiseringspolitikens konsekvenser i Stockholm och resten av landet

Bloggat; När marknadsvärdet går före människovärdet
Lästips;
Josefin Brink; Regeringen pratar med kluven tunga
Etc: Den förborgerligade välfärden
Dagens Arena; Arbetarklassens döttrar får ta smällen
Martin Klepke;  Juholt kan inte driva två linjer i vinstfrågan

Bloggtips; Reflektioner och speglingar om vård och omsorg, Röda Malmö om privata vinster, Röda Berget om antirasism,  Olas Tankar om privatiseringar, Alliansfritt om nedskärningar i skolan, Nemokrati om Carema, Sebastians tankar om klassisk borgerlig politik, Björn Andersson om politiker och civilkurage,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, svt1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se