Sjuk sjukvårdspolitik och Fridolin som dagens hjälte

Capio S:t Göran har utretts av Skattemyndigheten med anledning av att bolaget betalat endast 16 700 kronor i skatt på en vinst på 481,6 miljoner kronor (Dagens Industri 7/10 2011). I går blev det klart att alliansen i Stockholm, med Filippa Reinfeldt i spetsen, låter just detta riskkapitalbolag, Capio, fortsätta som ägare till St Görans sjukhus.

Precis som Eva Franchell skriver i AB, citat;

Auktionen är avslutad. S:t Görans sjukhus går till – Capio. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa­ Reinfeldt förrättade själv auktionen i går. I Stockholms län kränger man sjukhus som andra säljer tavlor. Fast i fallet Stockholm är det köparen med lägst anbud­ som vinner budgivningen./…./

Hemlighetsmakeriet kring upphandlingen av S:t Görans sjukhus har varit i det närmaste bisarr. De politiker som i går skulle ta beslutet fick tillgång till handlingarna för någon vecka sedan. Informationen har varit så dålig att den socialdemokratiska oppositionen valde att inte ens delta i omröstningen.

Politiker har tvingats abdikera och i stället är det advokater och businessmänniskor som tagit kontroll över sjukvården. Så tar man hand om stockholm­arnas skattepengar. Man hemlighåller förhandlingarna och sedan ställer man till en sjudundrandes prisutdelning när beslutet väl är fattat.

Patienterna? Ja, de berördes knappast alls under gårdagens presskonferens.

Capios avtal löper denna gång över tre mandatperioder fram till år 2025 och värt minst 16 miljarder kronor. Men det kanske mest problematiska är att det pressade priset dessutom blir ett riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm. Redan i höstas varnade Vårdfacken för konsekvenserna och hela den hemligstämplade processen.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Det är ett vågat risktagande från Stockholms läns landsting i en upphandling som i sin förlängning berör tusentals anställda inom akutsjukvården och hundratusentals patienter. Det avtalade priset för vården på S:t Görans sjukhus blir nämligen riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm./…/

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Trots att vi i dag vet att vinstdriven vård och omsorg håller sämre kvailtet och skapar sämre arbetsmiljö för personalen fortsätter Filippa och hennes alliansvänner med sina hemligstämplade auktioner på vår gemensamt finasierade vård och omsorg. De påminner alltmer om de auktioner där man förr i tiden bjöd bort fattiga barn till lägstbjudande – billigast vinner.

Filippa Reinfeldt är ytterst ansvarig för denna sjuka sjukvårdspolitik. En politik som väcker många frågor; varför, vad är motiven, och vem tjänar på detta – förutom riskkapitalbolagen, och – varför är allt så hemligt?

*

Sist, men inte minst; Fridolin – dagens hjälte!

Gustav Fridolin i gårdagens ”Hübinette” – Miljöpartiet blir aldrig en del av alliansen.  AB, citat;

– Alliansen hade som politiskt mål att i grunden förändra de svenska trygghetssystemen. Det sympatiserar jag inte med. / När Gustav Fridolin var tio år gammal fick hans mamma Carina en stroke. Carina, som då drev en herrekipering i skånska Vittsjö, sjukskrevs och blev rullstolsburen i många år. Men hade hon blivit sjuk i dag hade hon blivit utförsäkrad. /– Miljöpartiet kommer aldrig att bli en del av alliansen, så mycket kan jag säga. / Han säger att den pågående debatten om barnfattigdomen ofta landat i att det är något som har uppstått av sig själv. – Men det är ett resultat av politik. Om man vill ge varje barn en ärlig chans ska man inte utförsäkra sjuka föräldrar.

*

Läs mer; Utförsäljning av St Göran – en skandal, Professor –Vinstkrav försämrar vården,

Bloggat; LO-bloggen om sjukförsäkringen och Fridolin, Annarkia om Tolgfors, Alliansfritt om sänk arbetsgivaravgift utan effekt, Bror Perjus om en vanvettig sjukförsäkring, Jonas Sjöstedt på väg mot Athen,  Kaj Raving om sänkt arbetsgivarvgift, Martin Moberg om Fridolin, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant?

Nonprofit utesluter inte valfrihet

De finns fortfarande många naiva och förvirrade politiker som tror att vinstdriven välfärd är det samma som ”valfrihet”.  Men nej – valfrihet kan vi  få genom att uppmuntra olika stiftelser, kollektiv och kooperativ inom vård, skola och omsorg – men aldrig genom att skänka bort våra välfärdspengar till riskkapitalbolag eller andra privata aktörer. Forskning visar istället att vinstdriven välfärd leder till sämre välfärdoch ibland rent livsfarlig sådan.

Som tur är har en klar majoritet av svenska folket sedan lång tid tillbaka intagit en helt annan ståndpunkt än majoriteten av våra politiker. I olika undersökningar – redan långt innan de senaste skandalerna inom välfärden – har vi svenskar varit tydliga; 70 procent av oss vill att ekonomisk vinst ska återinvesteras i vård och omsorg, och när det gäller skolan vill 87 procent av oss samma sak. Förmodligen skulle siffrorna vara ännu högre om man ställde samma frågor i dag. De flesta svenskar håller alltså med Vänsterpartiet – som är det enda parti som i dag står upp för en gemensam skattefinansierad välfärd utan vinstintressen.

I dag kan jag varmt rekomendera Martin Klepkes mycket tydliga och intressanta artikel i LO-tidningen om ny forskning kring vinstdriven välfärd – och om socialdemokraternas otydliga och vacklande inställning till frågan. Det är svårt att välja ut en del av texten – därför väljer jag att återge den i sin helhet.

Vinster i vården dödar

”Undvik vård på sjukhus eller vårdhem som drivs med vinstkrav. Landstingen bör inte sluta avtal med sådana institutioner.”

Dessa råd ger professor Inge Axelsson som i en ny rapport jämför vinstdrivande vårdinrättningar med icke vinstdrivande.

I rapporten lägger han samman ett stort antal internationella studier, över 38 miljoner (!) patientöden kommer till tals, och han ställer sig frågan: Hur blir slutresultaten när det gäller kvalitet, effektivitet och kostnadsutveckling, när vården drivs med krav på vinst?

Och svaret är: Sämre.

Flera av understudierna visar en högre dödlighet på vinstdrivande sjukhus jämfört med de icke vinstdrivande.

Äldreboenden uppvisar signifikant fler liggsår än de icke vinstdrivande.

Nordamerikanska dialyskliniker med vinstkrav har motsvarande 2 500 fler dödsfall per år jämfört med kliniker utan vinstkrav, enligt en studie.

En annan studie visar att USA kunnat spara kostnaderna för 1 600 patientår om de vinstdrivande dialysklinikerna varit lika effektiva som de icke vinstdrivande.

Sjukhus med vinstkrav visar lägre kvalitet i vården men också högre kostnader än sjukhus utan vinstkrav.

Grekland skulle enligt en studie från 2011 ha kunnat spara över 900 miljoner kronor per år om de vinstdrivande sjukhusen varit lika effektiva som de icke vinstdrivande.

17 studier som gjorts under 14 år visar att icke vinstdrivande psykiatriska sjukhus i USA hade bättre kvalitet, högre effektivitet och större tillgänglighet än vinstdrivande.

Hur rimmar då dessa data med svenska förhållanden?

Har vi just i Sverige lyckats lösa alla problem med vinstkrav som inget annat land har klarat av?

Nej, snarare tvärtom.

Sverige har en låg grad av reglering. Som snudd på enda land i världen tillåter vi obegränsade vinstuttag.

Vi har alltså ovanligt usla möjligheter att över huvud taget styra upp verksamheten alls.

Och detta går ut över både personal och patienter.

De som utför vården är till stor LO-anslutna. Där är den anställde själv ofta sina arbetsverktyg. Kvalitet är armar, huvud, känslor och utbildning hos personalen.

När vinstdrivna inrättningar drar ned på kvaliteten innebär det inget annat än att de slutar satsa på personal.

Det handlar om en stolthet i arbetet, det handlar om ett befogat krav att få göra ett bra jobb och att trivas med sitt arbete.

När Socialdemokraternas förre partiledare Håkan Juholt började angripa vinstuttag i vård och omsorg hördes ett ramaskri från delar av hans eget parti, något som bidrog till att han blev petad.

Och frågan släpptes åter ned på det socialdemokratiska smörgåsbordet.

På detta smörgåsbord tronar den nu, vinsten i vården, som en unken och möglig, något hopsjunken dessertost som sedan länge förlorat epitetet ädelost.

Och Socialdemokraterna har återgått till sin förlamande tystnad kring vinstuttag och verkar tro att denna tysta acceptans inför lägre vårdkvalitet och sjunkande satsningar på vårdpersonal lockar röster från någon obestämbar medelklass.

Som framgår av professor Inge Axelssons studie handlar det inte om valfrihet. Stiftelser, kollektiv, kooperativ kan lätt fånga upp alla riktningar som faller under begreppet valfrihet.

Inge Axelsson har sin rekommendation klar, så klar att den förtjänar att upprepas:

”Undvik vård på sjukhus eller vårdhem som drivs med vinstkrav. Landstingen bör inte sluta avtal med sådana institutioner.”

Martin Klepke

*

Missa inte – Dokument inifrån;
De oförsäkrade och läs; En skrämmande och patriarkal syn blottlades igår på bästa sändningstid!

Lästips;, Ytterliggare en sosse som vill hjälpa till, Sälj inte vår (s)jäl  till riskkapitalister
Lyssna på; Debatt mellan Jonas Sjöstedt och Göran Hägglund – När vinst och vård ska samsas inom äldreomsorgen

Ur mitt arkiv;
Fakta – vinstdriven vård håller sämre kvalitet
Sverige – den vareglerade marknadens naiva kassako

Bloggat; Homo politicus om vinstdriven välfärd, Approximation om Reinfeldt och jobben, En socialdemokrats mening om vinstdriven välfärd, Annarkia om klasskamp, Jinge om Annie Lööf, Netroots

Media; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, AB1, AB2 , EXP1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Reinfeldt beskriver verkligheten – vi lever i den

År 2008 utsågs Filippa Reinfeldt till styrelseledamot i Svenska Dagbladets ägarstiftelse. Därmed fick hon inflytande över valet av tidningens chefredatör. Kanske innebar detta faktum ingenting – men det är trots allt ett faktum.

Ett annat faktum är att SvD i stort sett slutade att kritiskt granska Filippa Reinfeldts ”skötebarn” Vårdval Stockholm i samma veva som Filippa själv utsågs till styrelseledamot i tidningens ägarstiftelse. Strax dessförinnan fylldes tidningen med ett flertal intressanta, granskande och kritiska artiklar. En av de sista kan man läsa i SvD i mars 2008. Denna granskning visade tydligt att moderaternas sjukvårdspolitik skapar ett samhälle där de rika och välutbildade får bättre vård och fler alternativ medan de fattigaste och mest vårdkrävande får sämre tillgänglighet och mindre resurser.

I går framträdde så Filippa i en sällsynt intervju i SvD. Med tanke på den kritik som riktats mot de moderata utförsäljningarna i Stockholm under den senaste tiden måste man säga att Filippa kom lindrigt undan. Förutom en lam kritisk fråga om vårdvalet fanns inte ett ord om varför hon sålde ut Serafens vårdcentral  till moderat kompispris, eller om den kritiserade upphandlingen av S:t Görans sjukhus,  eller om hennes och moderaternas relation till riskkapitalbolaget Carema. Istället blev det ett slags underdånigt idolporträtt där Filippas ”vision” för framtidens vård stod  i centrum. Citat; ”I Filippa Reinfeldts (M) vision måste du ge för att få del av framtidens vårdstockholm.”

I dag konstaterar en rad chefredaktörer och nyhetschefer i DN att Filippa Reinfeldts sätt att undvika alla besvärliga frågor är ”ett hot mot demokratin”. Både Filippa och hennes man Fredrik tycks ha satt i system att, så gott det går, undvika alla politiska intervjuer, debatter och utfrågningar, istället försöker de kommunicera via pressmeddelanden. En annan populär moderat metod är att få alla frågor mejlade i förväg – för att minska möjligheten till kritiska följdfrågor . Citat, DN;

Under sina fem år som hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm har Filippa Reinfeldt systematiskt undvikit att tala med medierna i besvärliga frågor. Att en ledande politiker vägrar prata med journalister är ett direkt hot mot demokratin, skriver fem mediechefer. Vi avkräver Filippa Reinfeldt svar på de frågor som vi och stockholmarna vill ställa om en hälso- och sjukvård som på kort tid har förändrats i grunden.

/../

Filippa Reinfeldt syns oftast i ofarliga mediesammanhang där hon inte behöver försvara sin politik. Hon tackar ja till en lång intervju med livsstilsmagasinet Yourlife, med harmlösa frågor om kändisskap och hur hon hittar balans i sitt liv. Hon avslöjar vad hon ska bära för klänning inför Nobelfesten i Aftonbladet och berättar för Expressen hur hon ska fira in det nya året. Men att få tio minuter av hennes tid för att ställa frågor om den politik hon driver tycks däremot omöjligt.

Det går inte att tolka det annorlunda än att Filippa Reinfeldt systematiskt håller sig borta från kontroversiella och besvärliga frågor. Så var det redan under hennes tid som kommunalråd i Täby fram till 2006. Där drev hon på genomförandet av den uppmärksammade avknoppningen av Tibble gymnasium. Skolan såldes av den moderatstyrda kommunen till skolans rektor och en lärare till underpris. Den politiska oppositionen överklagade beslutet till kammarrätten, som slog fast att försäljningen var olaglig och därmed ogiltig.

Känns historien igen? Likheterna med hanteringen av husläkarmottagningen Serafen på Kungsholmen är slående. Serafen såldes i början av året för mer än 20 miljoner kronor till det riskkapitalbolagsdrivna vårdföretaget Capio. De sex läkarna som sålde vidare Serafen hade själva fått köpa mottagningen för 694 500 kronor fem år tidigare.

/…/

Även moderaterna i regeringen kommunicerar gärna via pressmeddelanden. Inte sällan vill de få frågorna mejlade till sig i förväg, och helst vill de även svara på frågorna mejlledes, vilket minskar möjligheten till följdfrågor och gör det svårt att veta om det är politikern eller pressekreteraren som svarar.

Läs hela!

Det finns dock vissa utfrågningar Fredrik Reinfeldt, som statsminister, inte kan undkomma. I går var det till exempel dags för en telefonutfrågning i radion. Då knackade ”verkligheten” på dörren. Konversationen blev lätt bisarr när Fredrik Reinfeldt, in i det sista,  försökte svara med propagandaminister Schlingmanns tillrättalagda och färdigskrivna svar. Så här lät det, citat sr;

Fredrik Reinfeldt fick också frågor om försämringar i sjukförsäkringen från Bengt Hansson från Skepplanda mellan Göteborg och Trollhättan.
(Bengt Hansson; )– Jag vill bara säga att alla är överens om att fler ska jobba…

– Nej, alla är absolut inte överens om detta. Det är huvudkonflikten i svensk politik hur vi ska lägga grund för att fler ska arbeta, sa Fredrik Reinfeldt.

– Då säger du alltså att genom att försämra så jobbar folk mer och det tror inte jag på, replikerade Bengt Hansson.

– Nej, det har jag nu flera gånger motsagt dig att det inte är så vi beskriver det.

– Men det är verkligheten.

Reinfeldt ”beskriver” verkligheten. Vi andra lever i den.

Man kan fråga sig vad paret Reinfeldt är rädda för?

Verkligheten? Demokratin? Sina väljare? Att bli avslöjade? Att förlora makten?

Eller handlar allt enbart om moderat maktfullkomlighet, arrogans och cynism?

*

Tidigare Bloggposter;

Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar

Bittra sanningar om Filippas skötebarn

Misstag eller bluff, vad tror du?

Sicken otur Filippa och Göran

Klasspolitik undergräver välfärdens kärna

I Filippas spår – lagbrott och tystnad

*

Lästips; Tydligt drev mot Juholt…, Juholt i medierna kikarsikte

Bloggat; LO-bloggen om välfärden, Annarkia om S och media, En socialdemokrats mening om avdemokratiseringen, Alliansfritt om Reinfeldts grodor, Jonas Sjöstedt om hur vänstern går framåt, Martin Moberg om Reinfeldts cynism, Kulturbloggen om Reinfeldts telefonväkteri, Homo politicus om Serafen,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svd3, svd4, svd5, svd5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7svt1, svt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar

Klipp AB

Läser Martin Aagårds intressanta funderingar kring den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålssons bok ”Knapptryckarkompaniet. Rapport från Sveriges riksdag”. I boken, som rapporterar innifrån moderaternas ”politiska saltgruva”, beskrivs Reinfeldst ledarstil som stenhård, odemokratisk och tyrannisk. Att de nya Moderaterna inte har särskilt högt i tak är dock ingen nyhet. Lars Sjöblom, moderat kommunalpolitiker från Norrtälje som bytte parti till Socialdemokraterna strax före valet 2010, beskrev moderaternas toppstyrning så här; ”Det är en stor skillnad på Moderaterna när de talar till folk och när de genomför sin politik. Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas.

Men, det mest intressanta med Pålssons bok är inte kritiken av Reinfelds ledarstil. Istället handlar det om hennes misstankar om eventuella mutbrott, vänskapskorruption och maktmissbruk inom Moderaterna.

Maoderater, Citat;

Det mest skrämmande med Pålssons bok är kritiken av hur moderaterna hemlighåller sina partibidrag. För här är det inte en politisk fiende som motsätter sig smusslandet, utan en forskare i nationalekonomi och lojal moderat som menar att det ”öppnar för vänskapskorruption och maktmissbruk”.

När hon 2006, som ledamot i näringsutskottet administrerade utförsäljningen av de statliga bolagen Telia, Vasakronan, Vin & Sprit, OMX, SBAB och Nordea styrdes det hela direkt från regeringen. Pålsson skriver att hon inte hade en aning om köparna gett bidrag eller hade kopplingar till partieliten och därför fick så förmånliga priser.

Hon skriver att hon inte kan vara säker på att mutor inte förekommit. Bara att misstanken finns hos en politiker som jobbat så nära de epokgörande miljardaffärerna är chockerande.

Moderaternas långa vägran att redovisa sina partbidrag, deras starka band till näringslivet och ljusskygga kopplingar till riskkapitalbolag och privata välfärdsföretag är inte bara ”skrämmande” – man kan fråga sig om de överhuvudtaget hör hemma i en öppen demokrati.

Arbetaren, citat;

Samtidigt som regeringen går ut i media och beklagar sig över vårdskandaler och aggressiv skatteplanering gör enskilda moderater karriär inom den privata vården, och chefer och skattesmitare från den privata vården belönas med fina titlar inom offentliga bolag och myndigheter.

M-kopplingarna till riskkapitalbolagen, AIP, citat:

  • Filippa Reinfeldt, Stockholms sjukvårdslandstingsråd, kritiserades nyligen av fem läkare för att ge publicitet och konkurrensfördelar till Carema Cares vårdcentraler genom att ställa upp som invigare.
  • Kristina Axén Olin, Stockholms förra finansborgarråd, gick direkt från storbeställare till rådgivare till Carema Care.
  • Gustaf Douglas partistyrelseledamoten tjänade 642 miljoner kronor när Attendo 2005 såldes till ett brittiskt riskkapitalbolag.
  • Gustaf Douglas och Kristina Axén Olin, 2:a vice partiordförande, ledde samtidigt Rosenbadsfonden, Moderaternas pengainsamling för maktskifte 2006.
  • Henrik Borelius är vd på Attendo och tjänade 40 miljoner på Attendoaffären. Hans syster Maria Borelius utsågs till handelsminister 2006.  Före valet ledde Maria Borelius ett moderat insamlingsorgan riktat till näringslivet ”Företagarforum/Entreprenörs-nätverket”.
  • Henry Sténson, ordförande i Moderaterna i Stockholm, ska som PR-konsult sköta Caremas krishantering.
  • Birgitta Holm, moderat stadsdelsnämndsordförande och kommunstyrelseledamot i Stockholm, är ny enhetschef inom Carema sjukvård.
  • Kent Ehliasson, chef för Caremas affärsområde för personer med funktionsnedsättning, utsågs i november till ny generaldirektör för Statens institutionsstyrelse.
  • Stellan Ungerholm, tidigare styrelseledamot i Carema Care och chef för Caremas affärsområde sjukvård, är M-politiker i Norrtälje.
  • Ulf Adelsohn, förre moderatledaren,  satt i styrelsen för det danska riskkapitalbolaget Polaris som 2007 sålde Frösunda, ett företag i LSS-branschen. Enligt SvD gjordes en vinst på cirka 750 miljoner kronor.

Utöver alla dessa kopplingar till riskkapitalbolag kanske man också närmare borde granska alla vänskapstjänster till andra privata välfärdsföretag. Jag behöver inte gå längre än till familjen Reinfeldts hemkommun Täby för att hitta flera kända exempel…..

  • 2003; Ett bolag inom äldreomsorgen (HSB-omsorg) som Fredrik Reinfeldts far Bruno stod nära gjorde en vinst på 7,5 miljoner kronor – som åldringarna gick miste om. Kommunordförande Filippa Reinfeldt skar samtidigt ned på äldreomsorgen med 6 miljoner.

I Reinfeldts Täby råder enfald – inte mångfald. Barnomsorgen och  förskolan är totalt privatiserad. I förra veckan bestämdes att även den sista kommunala hemtjänsten ska bort. I Täby har privatiseringsideologin drivits hårdare och längre än i någon annan kommun i Sverige – länge under ledning av paret Reinfeldt. Numera ägnar sig Filippa Reinfeldt åt att sälja ut landstingets sjukhus och vården av tortyroffer till lägstbjudande riskkapitalbolag i Stockolms läns landsting.

Visst kan man fråga sig om all denna iver att sälja ut våra gemensamma välfärdstjänster till riskkapitalbolag och privata vänner enbart handlar om blind nymoderat ideologi – eller om det även ligger ett egenintresse i utförsäljningshysterin. Helt klart är att riskkapitalbolagen tjänat enorma summor på moderaternas privatiseringsiver och att deras framtida vinster är helt beroende av den utförsäljnings- och privatiseringspolitik som moderaterna bedriver….

*

Läs mer; Reinfeldt på riktigt. En rapport om Fredrik Reinfeldts Täby ”Sveriges mest moderata kommun”

Bloggat; Martin Moberg, Annarkia, Svensson, Nemokrati, Alliansfritt Sverige, Reflektioner och speglingar, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, nsd, arbetaren, AIP, svt1, svt2, svt3, dn1, dn2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet

I debatten om välfärdstjänster hävdas det ofta att det inte finns någon forskning som visar att riskkapitalägda boenden skulle erbjuda sämre vård än övriga ägarformer. Detta är inte sant.

I dagens DN berättar Marta Szebehely, professor i socialt arbete, om amerikansk forskning som visar att riskkapitalägda och vinstdrivande vårdkedjor håller sämre kvalitet. Anledningen är att dessa företag har ett kortsiktigt vinstintresse. Samma sak borde givetvis gälla även i Sverige – det kortsiktiga vinstintresset finns även här – även om svensk forskning må vara tillfälligt tystad på detta område (starka intressen vill inte veta svaret).

Men det finns trots allt svensk forskning visar att personaltätheten i privata boenden är 10 procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidsanställda och fler timanställda. Professor Szebehely konstaterar att det finns ett tydligt samband mellan låg personaltäthet och sämre vårdkvalitet. Men personaltätheten påverkar givetvis inte ”bara” kvaliteten på vården – även arbetsmiljön för de anställda försämras kraftigt. Inte heller har de anställda inom privata äldreboenden samma möjlighet att slå larm om missförhållanden på sin arbetsplats – här gäller istället tystnads- och lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren.

Det finns dessutom mycket som tyder på att personaltätheten ofta är ännu lägre på riskkapitalägda boenden än på andra privatdrivna boenden. På Newsmill skriver Henrik Månsson (s) om hur det ser ut  i Lunds äldreomsorg sedan borgerliga politiker släppte in riskkapitalbolagen där. Där minskade Carema personalstyrkan med 20 procent så fort de tog över ett boende. Citat;

/…/Sedan borgerliga politiker lät dessa handelsresande i liggsår och kissblöjor göra entré i kommunens verksamheter har problem och missförhållanden blivit fler och allvarligare. Bara för något år sedan betalade Attendo Care frivilligt ut ett skadestånd på en miljon kronor som kompensation för allvarliga missförhållanden på ett boende för dementa i Lund. Det första Carema gjorde när de tog över en tredjedel av kommunens äldreboenden för några år sedan var att minska personalstyrkan med 20 procent. Var femte anställd fick gå hem/…/

Fakta är att personaltätheten har minskat på våra äldreboenden under lång tid. Vi satsar allt mindre resurser på äldrevård i Sverige – trots att behoven ständigt ökar. Nu tvingas istället allt fler anhöriga ta hand om sina äldre anhöriga. Både samhället och de anhöriga (ofta arbetarklassens kvinnor) får betala ett högt pris för denna utveckling.

Arbetarklassens döttrar får ta smällen, DA citat;

Sedan 2006 har antalet anställda som arbetar inom den kommunalt finansierade äldreomsorgen minskat med 25 000 personer, enligt statistik från Socialstyrelsen. Kostnaderna för att ta hand om äldre minskar både i kommunerna och som andel av BNP.

Samtidigt blir de äldre allt fler, och de blir inte friskare. På 1980-talet fick 62 procent av de äldre över 80 år äldreomsorg. 2006 var det 37 procent, visar statistik från Statistiska Centralbyrån.

Resultatet av utvecklingen är att 100 000 personer i Sverige har tvingats gå ned i arbetstid för att hjälpa sina åldrande föräldrar, enligt uppskattningar i en ny rapport från Kommunal. Beräkningarna bygger på SCB:s arbetskraftsundersökning.

DN debatt beskriver Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH,  i dag hur vinst skapas inom vården. Det finns egentligen bara ett sätt – att ”pressa inåt” viket leder till sämre kvalitet. Han menar att naiva politiker själva har skapat de problem vi nu kan se .

Att sälja ut välfärdstjänster till lägstbjudande är heller inte något som enbart förekommer inom äldrevården. Samma metod praktiseras över hela spektrat av våra skattefinasierade välfärdstjänster. Här är allianspartierna med Moderaterna i spetsen tongivande. I Stockholms läns landsting pågår just nu en strid om S:t Görans sjukhus. Vårdfacken varnar i DN för konsekvenserna.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Här är det Stockholms läns landsting (Filippa Reinfeldt) som är boven, som medvetet väljer en process där lägst bud vinner.

Det gäller att lägga ett bud som helst är 5–10 procent lägre än kostnaderna för 2011, för bara den som lägger ett lågt bud har en chans att vinna. På detta anorektiska pris ska man sedan dessutom sänka sina kostnader ytterligare med minst 2 procent årligen. I nästa steg måste samtliga akutsjukhus i Stockholm anpassa sina kostnader ner till S:t Görans nivå.

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Har man inte redan lärt sig av historien?

*

Läs Bo Rothstein; Forskare har varnat för vinstdriven vård

Mer svensk forskning; ”Privatiseringarnas pris” (2005) En analys av privatiseringspolitikens konsekvenser i Stockholm och resten av landet

Bloggat; När marknadsvärdet går före människovärdet
Lästips;
Josefin Brink; Regeringen pratar med kluven tunga
Etc: Den förborgerligade välfärden
Dagens Arena; Arbetarklassens döttrar får ta smällen
Martin Klepke;  Juholt kan inte driva två linjer i vinstfrågan

Bloggtips; Reflektioner och speglingar om vård och omsorg, Röda Malmö om privata vinster, Röda Berget om antirasism,  Olas Tankar om privatiseringar, Alliansfritt om nedskärningar i skolan, Nemokrati om Carema, Sebastians tankar om klassisk borgerlig politik, Björn Andersson om politiker och civilkurage,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, svt1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Till priset av en ordinär Djursholmsvilla

Nu storsatsar regeringen igen. Efter att under hela sin tid vid makten aktivt verkat för att öka klyftorna i samhället ska man nu försöka minska klyftorna i vården – allt till priset av en ordinär Djursholmsvilla. 11 miljoner – fördelat på fyra år….

Vi har råd att subventionera Rut- och Rot för 15 miljarder om åretlyxrenoveringar och poolbyggen utomlands, eller butlers och nannys till överklassen. Vi har råd att satsa 290 miljarder på jobbskatteavdrag – mest till de som har mest. Vi har råd att ta bort både fastighets- och förmögenhetsskatten och därigenom sänka skatten ytterliggare för de mest förmögna med mångmiljardbelopp. Och vi har råd att slänga 5,4 miljader i sjön (sänkt krogmoms) – trots att vi nu ska ”ta ansvar” i lågkonjunkturen.

När det gäller att öka klassklyftorna finns obegränsade resurser. När det gäller att minska dem – då räcker det med 11 miljoner – fördelade på fyra år.

Priset på en ordinär villa i Djursholm.

Lycka till!

Läs mer;
Sjukvård efter klass och kön
Till dem som hävdar att klyftorna inte växer
I Alliansens Sverige växer vård och klassklyftorna

Missa inte;
Håkan Juholt om samtidens olycksbarn, citat;

/…./Idag kommer den absoluta och relativa fattigdomen tillbaka i massarbetslöshetens spår. Socialförsäkringar, anställningsskydd och a-kassa har delvis raserats, vilket slår rätt in i vanliga familjers liv. 220 000 barn i vårt land lever i fattigdom, rapporterar Rädda Barnen./…/

Berättelsen som springer ur vår samtid är att vi inte längre har råd med gemensamma satsningar av högsta kvalitet inom vare sig byggande, kulturpolitik eller social omsorg. För mig är det en existentiell bedrövelse, som går långt utanför min verksamhet som politiker, över ett samhälle som dömer hundratusentals människor till sämre liv än vad som hade varit nödvändigt. /../

Jag tror att den typ av ekonomism som vi ser idag påverkar oss på djupet. Förminskar oss, vanställer oss som samhälle. Jag tror också många människor vill något annat. Insikten om att det du och jag gör tillsammans, hur vi beter oss mot varandra, det är grunden för samhället och dess utveckling.

Våra band till andra människor är allt vi har.

Läs hela!!!

*

Bloggtips; Björn Andersson om regeringens lönedumpning, Alliansfritt om solidarisk grundtrygghet, Lena Sommestad om fp och kvinnorna, LO-bloggen om låga löner, Röda Malmö om klassklyftor,  Martin Moberg om hur vi ska betala välfärden, Nemokrati om makten och media, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4, svd1, svd2, svd3, svd4, sr1,

Tacka tusan för att Urban Bäckström går i taket!


Illustration; Robert Nyberg

Gårdagens stora chock för näringslivet var onekligen SNS rapporten om ”Konkurrensens konsekvenser” och den försiktiga, men för alla marknadsfundamentalister förödande, DN-debatt artikeln – Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten.

Tittar just nu på SNS semenariet på SVT. Det är både intressant och underhållande – och visar med all tydlighet att många inom näringslivet har blockerat sina tankebanor med ideologiska skygglappar. På vissa håll kokar vreden över.

Men fakta sparkar, och även om mycket av de fakta som SNS fått fram i sin rapport inte på något sätt är helt nya – är de viktiga. Det nya med denna rapport är ”bara” att den presenteras av en av näringslivet egna organisationer – men det är inte så ”bara”! Tacka tusan för att Svenskt Näringslivs Urban Bäckström går i taket – så här får ni väl inte göra!!! En bedrövlig rapport – är hans ödmjuka och väl genomtänkta betyg  😉

Men visst behövs dessa fakta – och visst behövs mer forskning. Man får hoppas att de nyliberala ideologiska skygglapparna som hitills stoppat all grundligare forskning i ämnet nu börjar förvittra.

Men som sagt, mycket av de fakta som presenteras är inte nya, precis som Martin Klepke skriver i sin utmärkta ledare i LO-tidningen, där han också förklarar varför det saknas grundliga utvärderingar.

SNS visar privatiseringens stora misslyckande, citat;

Sida upp och sida ned bekräftas de farhågor som privatiseringskritiker år efter år har fört fram./…/

Privatiseringen har framför allt baxats fram av borgerliga regeringar, men socialdemokratiska regeringar har aldrig riktigt verkat veta vad de vill. Under (S)-regimer har det i stället infunnit sig ett beröringsskräck-styrt status quo.

Ett minimum av engagemang skulle ha varit att utreda vad privatiseringen verkligen inneburit.

En mycket stor majoritet av svenska folket anser att det är helt fel att riskkapitalbolag och privata ägare kan plocka ut stora övervinster från vår gemensamma och skattefinansierade välfärd – det har flera olika undersökningar visat under de senaste åren. Det innebär inte att de flesta av oss är helt emot alla former av privata alternativ inom välfärden, eller att vi är emot alla former av friskolor.

Men den svenska blåögdheten är unik när det gäller att sälja ut den skattefinansierade välfärden. Här finns ingen lag som begränsar vinst- eller aktieutdelning, samtidigt som etableringsrätten är fri. Det ger riskkapitalbolag och privatpersoner fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Istället för behov styr numera vinstmöjligheter var ett välfärdsföretag ska etablera sig.

Man kan fråga sig – någon som har hört talas om ”non profit”?

Det är alltså hög tid att även S vaknar nu – och vågar vara tydliga. Det skulle både S, välfärden och svenska folket tjäna på!

*

Ett urval tidigare bloggposter i ämnet;
Välfärdens kärna till salu
Sjuka och gamla säljs till lägsbjudande
Vinst går före kvalitet i skolan
Det svenska friskolevansinnet

P.S. Håll utkik efter Ann-Marie Lindgrens snabbanalys av SNS rapporten!

Bloggat; Alliansfrit Sverige , Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Andersson, Carls konsumentblogg, Röda Malmö, Annarkia, LO-bloggen

Media; svd1, svd2 dn1, dn2, dn3, dn5, da1, da2, ab1

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Välfärdens kärna tynar bort

DN skriver i dag om hur ”sjukhusen går på knäna” i Stockholmsområdet. Vintern har varit värre än någonsin. Personalen på Södersjukhuset säger att vissa dagar liknat läget vid katstrofsjukvård. Ibland har patienter fått ligga på golven för att ta EKG. ”– Patienterna undrar hur det kan vara så illa i det här landet, säger Axel Dahl, sjuksköterska.

Men visst finns det förklaringar. Vi får det vi betalar för – vi får vad vi väljer. Privata aktörer plockar russinen ur kakan och vinstpengar från välfärden. Heliga skattesänkningar ger välfärden mindre resurser. I Stockholm har vi själva röstat fram just denna politik – ingen borde vara förvånad över konsekvenserna.

Stockholm har minst antal vårdplatser i landet och Sverige har lägst andel vårdplatser per 1000 innevånare (2,8 – Tyskland högst med 8,2) bland 16 jämförbara OECD-länder. Utvecklingen har pågått en längre tid, men i Stockholm har det under de senaste alliansåren blivit allt värre. Istället för att satsa på mer personal och fler platser satsar Stockhols politikerna på resursslösande ”vårdval”, privatiseringar och utförsäljningar.

Frustrationen växer över att allianspolitikerna i Stockholm inte agerar, citat, DN;

– Vi sitter i mitten av tre skruvar: Vi måste klara patientsäkerheten, vi måste klara personalens arbetsmiljö och vi måste klara ekonomin, säger Carl-Göran Ericsson, chefsläkare på Danderyds sjukhus.

Dessutom måste sjukhusen klara att kapa köerna – Stockholm var ett av få landsting som på grund av långa väntetider 2010 gick miste om minst 200 miljoner kronor i ”kömiljardsbonus”.

– Vi börjar tappa tålamodet eftersom det inte tas några beslut över huvud taget i de här frågorna. Problemet har i många år varit väl känt, säger Carl-Göran Ericsson.

Stefan Engqvist på Karolinska sjukhuset menar att politikernas senfärdighet är ”provocerande mot alla dem som jobbar i vården och mot alla de utredningar som gjorts”.

Den politiska ledningen menar å sin sida att sjukhusen själva måste göra en stor del av jobbet. /…/

Även allianspolitikerna i Uppsala sparar på sjukvården. citat;

Orsakerna är flera. Dels det överskottskrav på fem procent om året som den borgerliga alliansen ålagt primärvården för att skapa konkurrensneutralitet mot de privata vårdcentralerna. Kravet kostar primärvården i storleksordningen 35 miljoner kronor per år. Dels på grund av att den rörliga ersättningen för patienter inte räknats upp i år.

Inte ens ”kärnan” i välfärden tycks längre betyda annat för alliansen än ytterliggare en möjlighet att realisera de nyliberala visonerna om utförsäljning, privatisering och och skattesänkningar  (till förmån för ”egenavgifter” och privata försäkringar).

Alliansfritt Sverige berättar mer om hur det ser ut i Stockholm just nu…

Privat till varje pris, citat;

Att allianspartierna vill sälja ut, knoppar av och privatisera så mycket kommunal verksamhet som i huvud taget går har antagligen inte undgått någon. Ibland går det fel som i exempelvis ålderdomshemmet Vintertullen på södermalm. Södermalmsnytt:

”Södermalmsnytt har tagit del av ett brev från högskolan till Södermalms stadsdelsförvaltning som skickades veckan före jul.

Högskolans studenter är på Vintertullen för att lära av proffsen. Det de möter är en verksamhet som har grava brister. Brevet är tre sidor långt och radar upp 39 allvarliga fel. Flera punkter handlar om bemötandet:

  • De äldre vågar inte ringa efter hjälp av rädsla för att bli utskällda. De som ringer för att få hjälp att gå på toaletten blir ifrågasatta och utskällda samt uppmanade att kissa i blöjan. Studenterna uppmanas att inte vara ”för mesiga” och hjälpa de äldre att gå på toaletten.
  • Studenterna uppmanas att inte tvätta patienterna så noga. Exempelvis ska de inte skölja bort tvål utan bara torka bort den. Att skölja tar för lång tid.
  • Personalen gör narr av patienter inför andra på boendet.”

Ulf Kristersson försvarar att vården blivit en handelsvara…

Sverige är unikt när det gäller att sälja ut den skattefinansierade välfärden. Här finns ingen lag som begränsar vinst- eller aktieutdelning, samtidigt som etableringsrätten är fri. Det ger riskkapitalbolag och privatpersoner fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Istället för behov styr vinstmöjligheter var ett välfärdsföretag ska etablera sig.


Illustration Robert Nyberg

Riskkapitalbolagen ser välfärdssektorn som ett säkert och riskfritt sätt att tjäna pengar genom att köpa och sälja företag. De privata vårdföretagen gör rekordvinster på skattebetalarnas bekostnad. Vinstmarginalen för vårdföretagen låg på 19 procent år 2007 – betydligt högre än för andra privata företag som har ett snitt på 10 procent (borträknat företag som enbart sysslar med finansiella tjänster). Bolagens intäkter kommer i huvudsak från de beställningar som kommuner och landsting gör. De har ökat kraftigt på senare år – och fortsätter att öka. Samtidigt minskar personalen. I Stockholm har ”1000 vårdbiträden och annan personal försvunnit under den (första) borgerliga mandatperioden” inom äldreomsorgen. För riskkapitalbolag ses välfärdssektorn som en ”trygg och säker” investering. Branschen ger hög vinstutdelning och är samtidigt okänslig för konjunktursvängningar.

I alliansens Sverige tynar både välfärdens frukt och kärna bort i samma takt som skattesänkningarna haglar och riskkapitalbolagen växer…..

*

Lästips; KA – Liv Beckström om hur Stockholms politikernas onödiga slöseri

Bloggat; Peter Andersson om äldreomsorg, Annarkia om s, Eva Hillén Ahlström om SD politik, FASAN om Fas3, Homo Politicus om statsministern, Kaj Raving om AF, Martin Moberg om fattiga barn, LO-bloggen om sjukförsäkringen,  Netroots

Media; ab1, ab2, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, ka1, ka2

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Rättvisa och rättigheter

Illustration Robert Nyberg – Fria vårdvalet

Vård en rättighet – ingen handelsvara vilken som helst….

Riskkapitalbolagen ser i dag välfärdssektorn som ett säkert och riskfritt sätt att tjäna pengar genom att köpa och sälja företag. De privata vårdföretagen gör rekordvinster på skattebetalarnas bekostnad. Vinstmarginalen för vårdföretagen låg på 19 procent år 2007 – betydligt högre än för andra privata företag som har ett snitt på 10 procent (borträknat företag som enbart sysslar med finansiella tjänster). Bolagens intäkter kommer i huvudsak från de beställningar som kommuner och landsting gör. De har ökat kraftigt på senare år – och fortsätter att öka. Samtidigt minskar personalen. I Stockholm har ”1000 vårdbiträden och annan personal försvunnit under den borgerliga mandatperioden” inom äldreomsorgen.

I går förde handelsminister Ewa Björling fram sin och regeringens syn på sjukvård – det är en handelsvara som vilken som helst. De som behöver vård och stöd är inte längre patienter eller (för den delen) människor – de är kunder. I förra veckan var Maud Olofsson varit inne på samma linje – valfrihet och etableringsfrihet för vårdföretagen tycks vara viktigare än allt annat.

Så här säger Socialdemokraterna om den borgerliga ”valfriheten”, SvD, citat;

Att tro att de missförhållanden vi sett inom äldreomsorgen den senaste tiden löses genom att det bildas fler företag är att bära ideologiska skygglappar. Lagen främjar i första hand företags etableringsfrihet på ”vårdmarknaden” – inte kvaliteten i omsorgen för de äldre.


Handelsministern springer vårdföretagens ärenden, citat AB;

Enligt Björlings synsätt ska också hälso- och sjukvården vara en handelsvara vilken som helst. I Sverige liksom i övriga Europa finns ett starkt stöd för nationella kvalitetskrav på hälso- och sjukvård. Människor vill helt enkelt inte konkurrensutsätta allmänna välfärdstjänster. Hälso- och sjukvård är en rättighet och ingen handelsvara.

Läs hela….!

*

Rättvisa….

För någon vecka sedan gick de rödgröna ut och lovade att ta bort den orättvisa skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare som Reinfeldts alliansregering har skapat. Pensioner är inga bidrag – de är uppskjuten lön. Nyheten drunknade nästan helt i RUT-debatten.

Reinfeldt kommenterade kort löftet i en nyhetssändning med att säga att det ”var oansvarigt” – det skulle kosta 23 miljarder kronor. Sedan blev det tyst. Ingen frågade statsministern om det inte var betydligt mer ”oansvarigt” att göra det han hade gjort – skapa en skatteklyfta och sänka skatterna med 96 miljarder kronor (delvis på lånade pengar) – och på kuppen utelämna pensionärerna. Inget annat jämförbart land har gjort något liknande. I de flesta länder har istället pensionärer lägre skatt än löntagare – inte tvärt om.

Reinfeldt regering ser på pensionärerna som ett ”skattefrälse” – han har till och med sagt det själv. Nu talar plötsligt även han om ”sänkta skatter för pensionärerna” (lagom till valet) – men vem tror på hans löften? Det är ju hans egen regering som systematiskt och medvetet skapat hela skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare.

Pensionärsskatten.se – Räkna själv ut hur mycket mer du som pensionär betalar i skatt per månad med alliansens politik!

P.S. En fråga återstår – vad som händer med sjuka och arbetslösa? Hur blir det med deras skatter? Ska de fortsätta att straffas…..?

*

Bra Bloggat; Martin Moberg, Tankar från Roten , Roger Jönsson, Peter Andersson, In your face, Annarkia, Ekonomikommentarer om jämlikhet och välstånd, Mer – Netroots

Press; AB1, AB2, DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Segregationen ökar i skola, vård och omsorg

Alla som vill ha en välfungerande välfärd måste betala. Det är självklart – men ofta tycks vi glömma detta faktum. Sänker vi skatten – måste vi betala välfärdstjänsterna på något annat sätt. Valet står mellan att betala solidariskt via skatten eller privat ur egen ficka. Den kostar – hur vi än gör.

Skattesänkningarna i det moderata Sverige går till just de grupper som redan har råd och möjlighet att köpa sig sina egna välfärdstjänster – de rikaste och de friskaste. Alltså precis de ”kunder” som de privata välfärdsföretagen är ute efter. De med de minsta behoven. De som man kan tjäna pengar på – russinen i kakan.

Riskkapitalbolagen ser välfärdssektorn som ett säkert och riskfritt sätt att tjäna pengar genom att köpa och sälja företag. De senaste åren har drygt hälften av den privata äldrevården i Sverige tagits över av tre riskkapitalägda vårdbolag: Aleris, Carema och Attendo Care.

Och pengar det tjänar de. Vinsten hos privata välfärdsföretag låg 2007 på i snitt 19 procent för sjukvårdsföretagen, 16 procent för utbildningsföretagen, och 14 procent för omsorgsföretagen. Avkastningen för samtliga företag i Sverige (utom finansiella) var ca 10%.

Välfärdstjänster förvandlas sakta men säkert från att vara medborgerliga ”rättigheter” till att vara ”produkter på en marknad”. En marknad där klassamhället återigen blir allt tydligare. Segregationen ökar  och klassamhället får sin renässans – bakvägen. I vården , i omsorgen och i skolan. De offentliga alternativen utarmas genom sänkta skatter, samtidigt som de ”rika, friska och duktiga” betalar extra och får sin ”gräddfil”.

I går (14 feb 2010) hade Rapport ett reportage om hur betygen har sjunkit i den svenska skolan samtidigt som segregationen har ökat de senaste tio åren. De ”duktiga eleverna” söker sig bort till ”bättre” skolor, de ”sämre” blir kvar. Per Tullberg, generaldirektör på skolverket sa så här;

Det är en ökad segregering av den svenska skolan… Det svenska systemet lyftes (tidigare) fram som ett exempel på hur bra en sammanhållen skola fungerade – med elever från olika bakgrund och med olika prestationer. De svaga eleverna hjälptes av de bättre eleverna. Nu finns det starka tendenser att det går i motsatt riktning. Eleverna delas upp och studieresultaten försämras.

Vi står nu inför valet – vill vi ha ett allt mer segregerat samhälle, eller vill vi vända utvecklingen?

Vad vi än väljer – välfärd kostar. Vill vi att skattepengar ska gå till välfärd eller till privata vinster? Vill vi ha ”fri etableringsrätt” där att välfärdsföretagens vinstmöjligheter styr istället för medborgarnas behov?

Vill vi ha en solidariskt skattefinansierad välfärd lika bra för alla – eller vill vi ha ”gräddfiler” med ”guldkant” och sämre alternativ för de som inte tillhör ”russinen” i kakan?

Snart är det dags att välja…

*

Läs Peter Andersson – Kan värdig äldreomsorg ha något med skatter att göra?

Mer Bloggat; Ingiberg OlafssonStockholms Vänstern, HBT-sossen,

Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Rättvisa, jämlikhet och välfärd – hu så hemskt!

Alliansens nyliberala förespråkare tycks darra av rädsla – tänk om mittenväljarna inser att mitten numera finns hos de rödgröna.

Man försöker nu med alla medel och hot avskräcka människor som vill ha både en god välfärd och personlig frihet att rösta på ett rödgrönt parti (framförallt MP).  Givetvis kommer den gamla vanliga varningen för Lars Ohly och vänsterpartiet fram (vänsterspöket). Ja, hu så hemskt – ett parti som faktiskt på allvar vill skapa ett mer jämlikt samhälle – det låter ju verkligen skrämmande 😉

Eller ta den varningen som några nyliberala centerpartister från Stockholm försöker sig på i DN.  Där kommer man med den ”hemska” anklagelsen att ”MP står långt till vänster om S”. Orsaken är att MP vill att landstinget ska äga akutsjukhusen – inte riskkapitalbolag – och att eventuella vinster från privata aktörer i vården ska gå tillbaks till verksamheten. Detta ligger enligt centerpartisterna lååångt till vänster om S.  Knappast så långt –  S skrev nyligen så här i sina riktlinjer ”Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag”. För övrigt lär inte särskilt många presumtiva rödgröna väljare skrämmas av detta. Runt 70 procent av alla svenskar håller nämligen med de rödgröna på den punkten. Det handlar inte ens om att förbjuda vinst – bara den går tillbaks till verksamheten. Visst låter det riktigt skrämmande 😉

På tal om vård – i går kom en rapport från socialstyrelsen som visar att utbildning, inkomst, kön och var du bor avgör hur snabb och bra vård du får när du blir sjuk. Klassamhället slår igenom på alla fronter – och inom vården kan det ge ödesdigra konsekvenser. Klyftan mellan rika och fattiga ökar snabbt i Sverige just nu. De som är rika och friska blir allt rikare – de som redan har det svårt blir fattigare – den relativa fattigdomen ökar.

WHO:s ledande forskare Michael Marmot har konstaterat att sociala orättvisor leder till sämre hälsa och för tidig död. Vilka konsekvenser får då den politik som nu förs för folkhälsan – där ökade klyftor är själva drivkraften och målet med den ekonomiska politiken?


Illustration Robert Nyberg

I Stockholm har man nu satt den orättvisa vården i system (vårdval-stockholm).  Socialt utsatta områden missgynnas konsekvent,  medan de rikaste områdena gynnas. De mest vårdbehövande missgynnas, medan de relativt friska gynnas.

För att sätta skillnaderna på hälsa och vård i ett perspektiv (Ylva Johansson tal på S-kongressen);

Klasskillnaderna i hälsa är så stora att man om reser bara tio minuter med tunnelbanan här i Stockholm kan se att det skiljer sju år i medellivslängd. Det är lika stor skillnad i medellivslängd som mellan Sverige och Albanien.

Filippa Reinfeldts vård-stockholm handlar just nu mest om kaos och vassa armbågar i jakt på svininfluensa vaccin. Informationen brister, och om man vill bli vaccinerad ska man ha uthållighet, gott om tid och inte vara rädd för att bli smittad av allehanda virusar i långa köer.  Alltså ingenting för de som tillhör riskgrupperna. Gör man som det står i Vårdguiden får man svaret – det finns inget vaccin, och när det finns – ställ dig i kön som alla andra (oavsett om du tillhör en riskgrupp). Men, det finns ett annat sätt att sköta vaccineringen på – efter behov istället för efterfrågan. Se på exemplet Skåne.

*

Till sist…

Missa inte Insidan i DN med sociologen och forskaren Mikael Rostila.  ”När vi litar på andra mår vi bra”

Citat;

– De som lever i ett samhälle med stora orättvisor utvecklar lätt en mörk människosyn. Men de som känner förtroende för staten och välfärdssystemen tenderar att även lita mer på sina medmänniskor – och tilliten är viktig eftersom den förbättrar vår hälsa.

….

– De högsta nivåerna av tillit mellan medborgarna finner man i länder där socialdemokrater under lång tid har haft makten och utvecklat ett välfärdssamhälle som bygger på begrepp som rättvisa, jämlikhet och solidariet – alltså den sortens samhälle som vi har haft och delvis har kvar i Sverige

Läs hela artikeln….

Precis samma slutsatser drar två brittiska forskare Richard Wilkinson och Kate Picket  i boken ”The spirit level”. De har tittat på vad det är som gör att samhällen fungerar väl och att människor lever längre och lyckligare liv.

Deras slutsats är att alla – även den rikaste överklassen – tjänar på jämlikhet och små ekonomiska klyftor –  oavsett hur rikt landet är för övrigt.

 

*

Bloggat; UtredarnaPeter Andersson, Knapsu, Jinge, Kildén&Åsman, Svensson, Martin Moberg, Annarkia

Mer progressiva bloggar – Netroots

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5,   AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
*

intressant.se