Onådens år – smärtsamma berättelser

I går överlämnades Onådiga Luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen. På svt Debatt berättar Maria Wallin om denna samling berättelser.

Det är oerhört viktigt att de berättelser som finns idag – berättelser från alla de människor som utförsäkrats och ställts utanför samhällens skyddsnät – kommer fram och blir offentliga. Det är viktigt att alla förstår – det handlar inte om ”dom” – det handlar om oss alla. I dagens samhälle kan vem som helst av oss hamna utanför skyddsnäten. Regeringens stenhårda sjukregler, fasta tidsgränser och utförsäkringar har skapat ett otrygghetens samhälle för alla som skadas i en olycka eller drabbas av långvarig sjukdom.

I onådens år 2013 kan du också falla igenom trygghetssystemen, citat;

”Jag lever i skuggan av mitt eget liv”, skriver en av personerna i Onådiga luntan, som överlämnas till Socialförsäkringsutredningen i dag. ”Det var en olycka Reinfeldt… Jag hade hus hem barn och ett bra jobb”, skriver en annan.

Nya strängare regler i socialförsäkringarna har debatterats länge. Ofta handlar diskussionen om teknikaliteter – garantinivåer, ersättningstak, antal dagar, bortre gräns och vem som är berättigad alternativt inte kvalificerar sig. Oftast hur dom bör göra/vara/bete sig och hur mycket domska få kosta oss andra, så att bidrag inte ska gå till ”folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ville lyfta in rösterna. Föra in dom:

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning. På fem år.”

”Värre är det att mina barn inte alls får samma möjligheter som andra barn.”

”Hopp, förtvivlan, desperation. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.”

Berättelserna i Onådiga luntan visar konkret hur livet ser ut för den som fallit genom maskorna i samhällets skyddsnät. Hur oerhört hårt människor försöker, kämpar och sliter. Hur motarbetade de blir, kränkta, krossade, får sina liv slagna i spillror.

”Jag är ledsen och orolig varje dag, och inte gjorde detta system mig friskare, tvärtom.”

”Känner mig så kränkt. Jag har bett om hjälp när det har varit tufft. Svårt när jag inte orkat… att inte ha blivit respekterad, lyssnad på.”

”Jag är livrädd för försäkringskassan. Det borde räcka att vara rädd för att dö.”

/…/

Det jag lärt av alla dessa berättelser är att det inte handlar om dom. Det handlar om dig och mig. Jag kan vara ett övergångsställe ifrån en trafikolycka som förändrar mitt liv i grunden, du kan vara ett läkarbesök ifrån en livshotande diagnos och du en skilsmässa ifrån att tappa kontrollen ekonomisk. Livet är sårbart, nyckfullt och orättvist.

”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka.”

”Självkänslan är ju inte på topp direkt. De som inte har familj… Ja, de tar nog livet av sig. Faktiskt.”

Läs hela! 

De som trots allt lyckas få sjukersättning känner trots detta ofta av attityden i dagens samhälle – hård , kall och obarmhärtig. I Sverige år 2013 behandlas sjuka ofta som andra klassens människor. Som om de själva hade valt sina sjukdomar, sin smärta.

Texten här nedan har en vän skrivit. Där berättar hon hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Det är ingenting man väljer, det är något man drabbas av. Det förändrar och begränsar hela ens liv.

När smärtan har makten eller när  SMÄRTAN TAR MAKTEN…

 

Idag, en vacker höstdag, hög klar luft, ca 10 – 15 grader varmt och lugnt ute. Just ingen blåst. DÅ har Smärtan bestämt sig för att ta makten över min kropp. Jag började skriva för hand, vilket jag egentligen gillar bäst, men Smärtan sa ifrån. Jag kunde inte hålla i pennan eftersom högerhanden sprängvärker. På mitt lilla tangentbord kan jag vila handen när jag behöver.

Smärtan har invaderat mig i dag och dessutom tagit hjälp av Tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att Smärtan väckte mig. I stället för mediciner kom de nya vriststöden till användning och sedan tittade jag på dokumentären ”112 – på liv och död” (1 ) eftersom jag inte kunde somna. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll…

Vid sju-tiden i morse somnade jag och vaknade vid 10-tiden någorlunda pigg. Det höll ca en halvtimme. Hade svårt att ens orka äta färdigt mitt förmiddagsmål. (Frukost åt jag vid fyratiden i morse)
Smärtan hade nämligen kopplat sitt grepp om mig. Idag är det dags att ”betala” vad jag gjort i veckan. Tröttheten tog gårdagen och jag sov stor del av denna. Idag har smärtan kommit till, och den hindrar effektivt tröttheten från att ta överhand. Lyckas jag somna blir det en kort sönderhackad sömn, som snarare förstärker än lindrar.

Min smärta ligger och pendlar mellan överkanten av 7 upp till 9 på den numeriska skalan, ofta kallad VAS (2), den är egentligen är ett grovt verktyg då smärta består av så många olika komponenter. När jag närmar mig mitten av 9 så börjar jag successivt tappa de flesta av mina kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör som regel vad som sägs, men kan inte svara och jag måste ha mycket stöd då benen inte bär. Vid 10 är mitt medvetande mycket begränsat.

Om jag tittar på smärtans komponenter så hittar jag t ex intensitet, dvs. det jag kan mäta med VAS. Men sen finns också variationen – hur smärtan varierar från stund till annan. En mycket viktig bit är smärtans utbredning och vilket uttryck den tar sig.

Är det en ”sprängande” smärta som känns som om jag blivit slagen och därmed också en svullnadskänsla som får smärtområdet att kännas som om huden är för liten? Eller är det den molande smärtan som hela tiden finns där. Den som egentligen inte har så hög intensitet, men som istället aldrig släpper taget. Att likna vid vattendroppen som droppar på samma ställe på stenen hela tiden. Efter timmar så skapar den lågintensiva smärtan en desperation som jag inte kan beskriva.

Sedan tillkommer ”knivhuggen och hammarslagen”. Den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, dvs. kroppen slår på stora alarmsystemet, men kan också sedan skruva ner till en intensiv stabil smärta. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.(3)

För att ytterligare förstärka så talar min kropp om för mig att sängläge med slutna ögon är att föredra, eftersom muskler i bland annat nacken triggar en migränliknande huvudvärk. Bryter jag inte den med medicin så lägger den sig i kategorin lågintensiv molande.

Nu har jag ändock förmånen att slippa nervsmärtor med undantag för någon ”änkestöt” eller surrande, domnande underliv och ben. Den svåra nervsmärtan som känns som om någon skickar en blixt av smärta genom kroppen enstaka gånger eller hundratals gånger konstant hela tiden har jag bara upplevt då mina läkare lagt blockader i de nerver som styr smärtan i kroppens alla leder.

Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor, kanske någon eller några månader beroende på orsak till skadan. Likaså sådana sjukdomar som kräver operation brukar läka ut. Den akuta smärtan klingar av.
Men så kommer jag då tillbaka till den smärta som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

Och hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå detta – grunden i all smärthantering – att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går är helt omöjligt i morgon?
Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö triggar smärtan i min kropp trots att jag sitter i rullstol/går med kryckor eller hur jag nu som regel med stor möda bara klarar av att umgås med andra korta stunder?

Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en millimeterstor felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan stå eller ens prata själv? Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara.

Till alla er som lever som friska – fundera över det jag skrivit. Fundera över hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser. Lägg också till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man INTE längre kan det man kunde förut. För intelligensen och viljan att arbeta finns kvar. Frustrationen över att kroppen säger ett när jag vill ett annat? Hur tror ni att ni själva skulle reagera?

Lägg sedan till epitet som lat, arbetsovillig, samarbetsovillig med mera kopplad till en kraftigt försämrad ekonomi.
SMÄRTAN har fattat sitt grepp om mig idag. Trots starka mediciner kommer jag precis upp endast så mycket att jag klarar det mest basala, dvs. mat och toalettbesök.

Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord som jag har i mitt knä. Dessutom en ställbar säng och massor med ortoser (stöd för mjuka leder). Mycket lite av den anpassningen har kommunen stått för. I stället är det anhöriga som ställer upp. Kommunen står för tvätt och städ samt hjälp att få av och på de ortoser(4 ) jag inte kan ta på själv, samt att de följer mig till vattengymnastiken(5 ) och hjälper mig i duschen med mera. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu är det inte så och jag är ändå glad över den hjälp jag får.

Men jag ber er som är friska: Kalla mig inte lat, eller parasit eller tärande. För varje krona som jag får går större delen tillbaka till den offentliga sektorn. Jag betalar fortfarande flera tusen kr i skatt + att jag betalar för all hjälp och de allra flesta av mina ortoser och hjälpmedel. Genom min sjukdom bidrar jag dessutom till att unga får praktik/arbete och de äldre som fortfarande arbetar har kvar sitt jobb.

Utan hemtjänstens personal och mina anhöriga och vänner vore jag ett kolli på något vårdhem. Nu kan jag iallafall få ha kvar känslan av att vara en del av samhället. Jag försöker läsa både fack- och skönlitteratur när jag orkar, men inte ens det är längre en självklarhet.

Jag hade som sagt inte planerat att vara sjukpensionär(6) innan jag fyllt 50. Det var inte därför jag studerade i många år.

Låt mig nu få den hjälp jag behöver när Smärtan vill ta över mitt liv. För jag har bestämt mig: smärtan är en del av mitt liv, det kommer den alltid att vara, men den kommer ALDRIG ATT FÅ BLI MITT LIV. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots de begränsningar smärtan och den sjukdom (7) som orsakar smärtan ger, och det mina vänner; Det tänker jag ta tillvara på!

______________________________

(1) TV4 Play gratissändning (dvs. den vecka de sänts i kanal 7 på TV.) Vill man se programmen senare får man abonnera på dess sändningar
2) VAS är en plastskiva med en 10 cm lång linje på den ena sidan och en mm-numrerad linje på den andra sidan. Runt denna löper en tunn skiva som går att ställa var som helst på linjen utifrån uppskattad smärtnivå. Patienten markerar på den onumrerade sidan och personal läser av smärtnivå på baksidan. VAS= Visuell analog skala
(3) Referenser finns, se t ex dr Jan Lidbecks artiklar i Läkartidningen www.lakartidningen.se (sök på smärta i arkivet)
(4 )Ortoser är olika former av stöd för kroppens leder mm och har som funktion att stödja rörelseapparaten när kroppens egen förmåga inte räcker till. Ortoser finns för i princip hela kroppen och skrivs ut av läkare/sjukgymnast. En del används också för att förstärka leder vid idrottsutövning.
(5 )Vattengymnastik är för närvarande den enda form av fysisk träning jag klarar av och det är två pass/vecka. Tack vare ledsagning från kommunen kan jag delta eftersom jag är helt beroende av hjälp vid t ex dusch.
(6 )Formellt har jag stadigvarande sjukersättning enligt de nya reglerna som innebär omprövning vart tredje år. Jag valde medvetet det mer bekanta begreppet sjukpensionär, trots att detta inte finns kvar.
(7 )Jag har sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom (EDS) med överrörlighet (hypermobilitet) som främsta symtom. (För mer information hänvisar jag till www.ehlers-danlos.se). EDS är en genetisk kollagen bindvävssjukdom som gör att bindväven i kroppen försvagas. I mitt fall kompenserar jag försvagningen i mina leder med ortoser så långt det går. Dessa tar inte bort smärtan men bidrar till att öka stabiliteten i lederna.

*
Media; Arbetet, Svt.debatt, Ekot – dödsjuk tvingas jobba, Socialpolitik, fss, Norm att arbeta tills vi stupar-ab,
Bloggtips; Alliansfritt om Filippa, Annarkia om LOV, Björn Andersson om tydlighet, Lena Sommestad om att bry sig, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  LO-bloggen om välfärden, fler inlägg på NetRoots

Läs även andra bloggares åsikter om ,

intressant.se

Borgs budgetretorik – en stor bluff

Den senaste tiden har media varit proppfull med Anders Borgs nya budgetretorik. Det mesta har handlat om ”storsatsningar” – på allt från järnvägar till forskning. Media har okritiskt rapporterat regeringens propaganda. Men hur ser verkligheten ut?

En intressant granskning av Borgs senaste och samlade budgetar presenterar Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren i senaste numret av ETC. Där konstatera  man till att börja med att ”storsatsningarna” faller samman ”till i stort sett ingenting – utom skattesänkningar för de allra rikaste”.

Men, det kanske mest intressanta med deras artikel är granskningen av vad de uteblivna skatteintäkterna (jobbskatteavdragen, mm) har kostat oss sedan 2006.

Till och med i år (2012) har skattesänkningarna kostat statskassan sammanlagt 640 miljarder kronor. Bara nästa år (2013) är de uteblivna skatteintäkterna beräknade till svindlande 185 miljarder kronor. Man kan konstatera att – hur man än räknar – bleknar alla Borgs ”storsatsningar” till flugor på väggen i jämförelse med vad regeringen satsat på att ge de rikaste privatpersonerna och de mest lönsamma bankerna och företagen i skattelättnader.

Vad kostar oss dessa skattesänkningar i urholkad trygghet? En liten fingervisning får vi om vi jämför med vad delar av välfärden kostar. År 2006 var den årliga kostnaden för landets sjukvård ca 215 miljarder, samma år var den totala kostnaden för de offentliga pensionerna ca 209 miljarder. År 2016 beräknas uteblivna skatteintäkter (216 miljarder) alltså kosta oss mer än vad hela landets sjukvård kostade oss när regeringen tog över.

Tabeller ETC;



Sänkta skatter kostar – vi får alla betala – med sämre trygghet, skolor, vård och omsorg. Mest får de som redan har det sämst ställt betala – när de generella trygghetssystemen urholkas och den allmänna välfärden tappar i kvalitet. Dessutom får vi ökade klyftor på köpet – en naturlig följd av minskad offentlig och ökad privat konsumtion.

ETC, citat;

Alliansen satsar på att minska offentlig konsumtion och öka privat konsumtion. Det är här det politiska budskapet i budgeten syns. Borg hoppas att privat konsumtion ska öka med 3,4 procent medan offentlig ska pressas ner till 0,4 procent i ökning (se 1).

Det ideologiska innehållet i den politiken är att offentlig konsumtion är mer utjämnande i samhället än privat. Ökad privat konsumtion innebär att den rikare tredjedelen i samhället får mycket mer, medan den undre halvan – framför allt de riktigt fattiga – pressas tillbaka ännu mer. Klyftorna ökar.

ETC kritiserar också, precis som många andra ekonomer, det strikta ”reformutrymme” som både regeringen och oppositionen ständigt hänvisar till.

ETC, citat;

Hela den ekonomiska diskussionen är fixerad vid något som kallas ”reformutrymme”. Det är de pengar som staten kan satsa på grund av en ökad BNP. Det här är ett djupt falskt begrepp, det skapar en bild av ett land där man i stort inte kan göra något, bara sitta still i båten.

Men i budgeten visar också Borg det väldiga offentliga överskott vi har (se 6). Det är den finansiella nettoförmögenhet han fick ärva av Göran Persson och som än idag ligger kvar utan att användas.

Det här är det riktigt stora slöseriet i svensk politik idag. Den förmögenhet vi äger gemensamt skickas ut på börser istället för att användas till de investeringar vi verkligen behöver.

Även chefsekonom Sandro Scocco har tittat närmare på innehållet i Borgs budget och presenterar sina slutsatser på SvD Brännpunkt. Han konstaterar bland annat att regeringen själv bedömer att den sammanlagda effekten av de egna satsningarna nästa år är  ”svagt åtstramande” och att det kommer att dröja till 2017 innan första kronan på den stora ”järnvägssatsningen” betalas ut. Vem som då är finansminister vet ingen – inte ens Anders Borg!

Fakta och rekommenderad läsning: 

Sandro ScoccoBorgs åtstramning säljs som satning

ETCAnders Borg bluffar i budgeten – fler tabeller och mer fakta!

*

Bloggtips: Peter Andersson om (S)- märkta förslag om a-kassan, Peter Högberg om riskerna med att föra en dutt-politik, Annarkia om vilket val gör socialdemokraterna?, Alliansfritt om Borgs budget, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  Ingvar Persson om att avslöja Anders Borgs bluff om a-kassan, NetrootsPolitometernBloggar.se

Media: Ab 123Dala-demokraten 123SVT 1,2Värmlands folkbladNorrländska socialdemokratenArbetarbladet 123DN 12Expr 12DagbladetSvD 12345GP 12Piteå-tidningenRoD 12,Folkbladet

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ärlighet vara inte längst – i politiken

De senaste dagarna har republikanernas presidentkandidat Mitt Romney hamnat i blåsväder på grund av en film publicerad av Tidningen Mother Jones. I filmen uttalar Romney sitt förakt för halva USA:s befolkning – den delen av befolkningen som röstar på Obama, citat;

– Det är 47 procent som stödjer honom, som är beroende av staten, som ser sig själva som offer.
– Det är människor som inte betalar någon inkomstskatt. Så vårt budskap om lägre skatt är inte relevant för dem. Jag kommer aldrig att klara av att övertala dem att ta ansvar för sina egna liv.

I Sverige har vi en statsminister som under 90-talet kallade hela svenska folket ”mentalt handikappade”, och en finansminister som skrev en bok om hur han ville montera ned den generella välfärdspolitiken. Båda två är numera moderna hjältar och beundrade av en stor del av svenska folket. Många av oss svenskar tycks alltså inte ha något emot att bli kallade ”mentalt handikappade” – eller så kanske många inte ens vet om att vår statsminister faktisk har uttryckt sig så.

Och, det kanske inte är så konstigt – media har inte direkt granskat Moderaternas retoriska kullerbyttor eller herrar Borg och Reinfeldts ideologiska bevekelsegrunder. Inte heller har man lagt ned många knop på att jämföra verkligheten med den retorik ledande Moderater numera använder.

Inte förrän i går kväll…. i Uppdrag Granskning.

Då såg jag för första gången en kort granskning i TV av hur Moderaterna skrivit om sin egen och Sveriges historia – och hur man med chefsideologen och tidigare ”propagandaministern” Per Schlingmann i spetsen länge försökt, och lyckats, vinna svenska folkets röster genom att stjäla Socialdemokratisk retorik. Samtidigt fortsätter (m)an med samma gamla politik – som i grunden bygger på den ideologiska bas Borg och Reinfeldt uttryckte i sina egna böcker på 90-talet.

Mitt Romney sa förmodligen enbart precis vad han tyckte i den privata filmsnutt som nu kanske kostar honom valet. Han uttryckte precis samma förakt för vanliga människor som Reinfeldt en gång gjorde i sin bok. Skillnaden mellan dessa både är att ”de nya Moderaterna” lärt sig läxan – var inte ärlig med vad du tycker – säg det folk vill höra istället.

Ärlighet varar nämligen inte längst – i alla fall inte i politiken.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Lästips i budgettider; Konjunkturteater mer Anders Borg

Två bloggare som tänkt samma tanke; Pepprat Rödgrönt, Försöksåsikter

Bloggtips; Peter Johansson om den medvetna lögnens taktik,Annika Högberg om heja Nanna!, Leine Johansson om att nu har du fel igen Anders Borg…, Martin Moberg om dagens inrikespolitiska event den moderatledda minoritetsregeringens höstbudgetproposition…,fler blogginlägg på socialdemokratiska programkommissionens bloggNetrootsPolitometern,Bloggar.se

MediaSvD1SvD2ExpressenDNAftonbladet

Mer media: RoD rika pensionärer får mest i skattesänkning, Dagens Arena 1 om PRO och regeringens skattesänkning till pensionärerna, 2 om här är Borgs budget…, SvD , Ab, ,DN debatt , om budgeten:BTAffärslivDN 12SVTGPSvDExpr2AbSvD 1234SR 123456DagenAVGP 12

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Uppblåsta bubblan Borg på väg att brista!


Borg och Calmfors

I dag tar Anders Borgs egen ekonomiska ”guru” – Lars Calmfors – bladet från munnen och kritiserar Anders Borgs hela ekonomiska politik på punkt efter punkt i DN-artikeln Dämpa dogmastismen.

Lars Calmfors står klart till höger i svensk politik och kan sägas vara en av Borgs inspiratörer. Lars Calmfors utsågs därför 2007 till orförande i Anders Borgs egen uppfinning  ”Finanspolitiska Rådet” av ingen mindre än Anders Borg själv. Finanspolitiska rådet var tänkt att vara Anders Borgs egen hyllningskör. En samling nyliberala ekonomer utnämnda av Borg själv som årligen skulle kommentera (och hylla) Borgs egen politik. Men Calmfors och hans gäng blev ingen försagd och okritiskt hyllningskör. Under årens lopp har både Calmfors personligen och rådet som helhet vid ett flertal tillfällen kritiserat Borg på flera centrala punkter. År 2011 lämnade till sist Calmfors sitt orförandeuppdrag.

Calmfors riktar i sin artikel (outtalat) udden mot den upphöjda bild media, oppositionen och allmänheten har av Anders Borg som en allsmäktig ekonomisk ”expert” som gör allting rätt och aldrig får kritiseras eller ifrågasättas. Essensen av Calmfors kritik är att hjälteglorian egentligen aldrig borde ha satts på Anders Borgs huvud.

Enligt Calmfors har det mesta gått snett under Anders Borgs år vid rodret; krispolitiken, arbetslinjen, sjukförsäkringen, a-kassan och skattepolitiken. Kritik riktas även mot en socialdemokrati som ”av taktiska skäl” inte kan eller vågar kritisera Borgs politik.

Calmfors kritik på punkt efter punkt….

  • Arbetslinjen, sjukförsäkringen och a-kassan, citat;

Regeringen bör kritiseras för att den i sin iver att öka sysselsättningen delvis glömt bort behovet av att ge männi­skor ett rimligt försäkringsskydd mot inkomstförluster. Sådant försäkringsskydd har blivit en restpost snarare än ett mål i sig. Reformerna av sjukförsäkringen har gjorts på ett så okänsligt sätt att många människor kommit i kläm. Taket i a-kassan har legat fast i kronor sedan 2002, vilket medfört att allt färre kan få 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning.

  • Skattepolitiken och fastighetsskatten, citat;

Skattepolitiken kan kritiseras för att till stora delar vara principlös. Fastighetsskatten var en integrerad del av 1991 års stora skattereform och syftade till att boende skulle beskattas på ett likformigt sätt som andra aktiviteter. Den slopade fastighetsskatten innebär därför ett grundskott mot principerna bakom skattereformen. Det var i stället fråga om rent valtaktiska överväganden. Tyvärr kommer dessa att ha mycket långsiktiga verkningar: sedan fastighetsskatten en gång avskaffats, är det politiskt närmast omöjligt att någonsin återinföra den.

  • Sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, citat;

Den selektiva nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga är i bästa fall ett dyrt sätt att öka sysselsättningen och i värsta fall en verkningslös åtgärd. Detsamma gäller den sänkta restaurangmomsen. Dessa förändringar gör skattesystemet till alltmer av ett lapptäcke. Regeringen borde i stället eftersträva mer enhetliga principer för både arbetsgivaravgifter och moms. Det är till exempel svårt att motivera varför momsen ska vara lägre för livsmedel än för andra varor: det skulle kosta mindre att ge riktade bidrag/skattesänkningar till låginkomsttagare än att subventionera allas konsumtion av livsmedel.

  • De starka offentliga finanserna, citat;

….man bör hålla i minnet att den främsta orsaken till de goda statsfinanserna är att Sverige gick in i den ekonomiska krisen 2008 med stora överskott. Det berodde till stor del på den tidigare socialdemokratiska regeringens politik.

  • Borgs krispolitik, citat;

Man bör vara kritisk mot regeringens ovilja att i recessionen 2008/09 föra en mer expansiv finanspolitik. Och i år kommer finanspolitiken enligt regeringens egna beräkningar att vara åtstramande trots en förväntat svag konjunktur. Detta verkar spegla finansministerns alldeles egna syn på finanspolitiken: om det blir dåliga tider ska politiken stramas åt för att öka handlingsutrymmet ifall det skulle bli ännu sämre längre fram.

Med denna uppläggning tenderar finanspolitiken att bli procyklisk så att den förstärker, i stället för motverkar, konjunktursvängningarna./…/

Kritiken Calmfors uttrycker är inte ny men när den kommer från en ekonom med samma grundläggande värderingar som Borg själv blir den dessto intressantare. Calmfors sticker i dagens artikel hål på hela Bubblan Borg utan att blinka – man kan fråga sig varför inte Socialdemokratin vågar (eller vill) göra samma sak; speciellt en sån här dag – när de får alla redskap av Anders Borgs egen ekonomiska ”guru”.

*

P.S. Mer kritik av Borgs ekonomiska politik i dag;

Anders Borg bromsar i uppförsbackarna och gasar i utförsbackarna. Finanspolitiken destabiliserar därmed ekonomin och förstärker de konjunkturella svängningarna./../

När Magdalena Andersson inte kan låta bli att berömma denna politik är det olyckligtvis inte någon nybörjartabbe, utan ett uttryck för en konsekvent socialdemokratisk politisk strategi ända sedan krisen inleddes.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi. Det är ett ovärdigt skådespel.

Tidigare bloggposter – kritik av Borgs och regeringens politik;
Forskare sågar alliansens politik – på punkt efter punkt
Borgs fanclub buar
NAKNA kejsare och missvisande utspel
Borgs budgetbluffar och budgetstölder
Borgs dogmer granskade

*

Bloggtips; LO-bloggen om kritiken mot Borg,   Red Justice om EU och demokratins framtid, Kaj Raving om välfärdens finansiering, Peter Andersson om M:s nya partisekreterare, Vänstra stranden om Breivik, Lena Sommestad om en progressiv familjepolitik, Annarkia om S och M skavfötters, Alliansfritt om jobbcoachmisslyckandet, Netroots

Media; dn1, dn2, svd1, svt1, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, exp1, exp2, exp3, exp4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Alliansen har avskaffat sjukförsäkringens grundidé

I dag skriver DN om hur antalet sjukskrivna nu ökar stadigt samtidigt som sjukskrivningarna blir längre. Enligt FK består 70 procent av ökningen av utförsäkrade som återvänder till försäkringen. Resten av uppgången kan man inte förklara. Men kanske är det helt självklart att sjukskrivningarna ökar även om man räknar bort ”återvändarna”. Många har under de senaste åren inte ens vågat ta sina krämpor på allvar av rädsla att bli stämplade som pjåskiga ”fuskare”. Förr eller senare måste alla lyssna på sin kropp. Hög sjuknärvaro brukar ofta leda till högre sjukfrånvaro i långa loppet. Dessutom har många arbetsplatser blivit hårdare, tuffare och tajtare. Ett arbetsklimat som sliter ut även de mest härdade. Förr eller senare visar det sig i ökade sjuksiffror. Inte ens de nya stenhårda reglerna kan stoppa alla sjukskrivningar.

Under tiden pågår en process där regeringen till slut tvingats ta hänsyn till riksdagens beslut att återinföra det gamla arbetsmarknadsbegreppet – ”normalt förekommende arbete” – som fanns före 1 juli 2008. Men riksdagens beslut handlar om mer än bara detta begrepp. I Uppsala Nya Tidning skriver i dag Claes Jansson, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd, och Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, om hur reglerna såg ut före regeringens regelförändringar – och om den grundtanke som alltid tidigare har inkluderats i sjukförsäkringen; att alla individer är försäkrade ” i befintligt skick”, dvs att ”hänsyn tas till vem man faktiskt är och var i livet man befinner sig är en viktig del av försäkringens själva grundidé”.

Återupprätta sjukförsäkringens grundidé, citat;

Riksdagsbesluten från förra året uppmanar regeringen att återkomma med ett förslag som är ”i enlighet med de regler för sjukpenning som gällde före 1 juli 2008.” När begreppet ”normalt förekommande arbete” var i kraft gick det även att ta hänsyn till särskilda skäl.

FK kunde då väga in den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövades. Denna möjlighet avskaffade regeringen 1 juli 2008.

Nu har vi alltså för första gången, i modern tid, regler som helt bortser ifrån den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövas. Dessutom prövas de försäkrade mot en ”fiktiv arbetsmaknad” – alltså mot arbeten som inte behöver finnas i verkligheten. Detta gör våra regler inte bara omänskliga – de är dessutom de hårdaste  i hela OECD- världen (vad beträffar sjukersättningen).

Inte heller har de små kosmetiska regelförändringar som hitills gjort förändrat någonting för de allra flesta. Här är två av de senaste exempel jag råkat stöta på som visar hur inhuman och omänsklig sjukförsäkring är idag;  En förlamad och utsliten stenhuggare i 60-årsåldern utförsäkras och uppmanas söka nytt arbete, En ung kvinna berättar sin gripande historia om sin kamp för rätten till sjukpenning.

De signaler som hittills hörts från regeringen och FK tyder på att man i förlängningen tänker strunta i riksdagens beslut och istället (nästa år) införa ett helt nytt begrepp – som har till syfte att utförsäkra och neka ännu fler försäkringsskydd. Allt tyder alltså på att regeringen inte bryr sig ett dyft om riksdagens beslut – att mjuka upp reglerna ”i enlighet med de regler som gällde före 2008”. Mitt tips är att regeringen enbart försöker finta bort och förvirra svenska folket och oppositionen – för att kunna förpassa sjukförsäkringsfrågan bort från agendan i nästa val. Jag kan bara hoppas att ingen av oss går i den fällan…

I dag talar alla om Tolgfors avgång. För min egen del funderar jag mer på hur det kommer sig att statsminister Fredrik Reinfeldt återigen i lugn och ro kan lägga över allt ansvar för sina politiska misslyckanden och missgärningar på sina ministrar och själv stå där – ren och fri och utan skuld (i medias ögon). Vore det inte hög tid att statsministern själv tar ansvar för sina handlingar. Vi vet redan att Reinfeldt och Borg satt med på det beslutande mötet gällande Saudiarabien, citat Ekot; ”Statsminister Fredrik Reinfeldt gav grönt ljus till att Sverige skulle delta i byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien”.

*

Bloggat; LO-bloggenRöda Malmö , Gunvor , om sjukförsäkringen, Martin Moberg om M-light Andersson, Lena Sommestad om en jämställd föräldraförsäkring, Roger Jönsson om hur skapar vi ett kunskaps-/bildningssamhälle, Veronica Palm om hyresrätten, Staffan Lindström om hur ska vi prioritera, Jonas Sjöstedt om att gå i Prometheus fotspår, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: unt, dn1, dn2, dn3, ab1, ab2, ab3,   SvD 1, 2, 3, 4, Norrländska socialdemokraten, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Östran, Dala-demokraten, Kommunalarbetaren, Försäkringskassans siffror, Ekot, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Så har alliansen manipulerat utanförskapet

De senaste veckorna har man i media rapporterat att ”utanförskapet har minskat” med alliansens politik.  I Expressen hittar jag tabellen som visar hur Borg och Reinfeldt har lyckats med detta konststycke – att ”minska utanförskapet”.

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansen (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med  86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” enbart genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. Man har alltså gjort precis det som Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund varnade för redan 2008 – man har minskat utanförskapet genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa kvalifikationskraven.

I dag kan vi se att de som verkligen befinner sig i vad man skulle kunna kalla ”utanförskap” – de som inte kan försörja sig själva – socialbidragstagare (ökning med 30 %) eller de som tvingas leva på sina anhöriga inte räknas in i begreppet. Detta är givetvis bekvämt för alliansen – eftersom denna grupp ökat i samma takt som de försäkringslösa har gjort. Hur det ligger till med de som befinner sig i fas 3 låter jag vara osagt, men numera är det över 30 000 personer som tvingas arbeta utan lön medan arbetsgivarna tjänar stora pengar på gratis arbetskraft – (de lär inte räknas in i den vanliga  arbetslöshetsstatistiken).

Det mest märkliga är trots allt att delar av oppositionen fortsätter att använda detta begrepp – om så enbart i syfte att dänga alliansen i skallen med det. Begreppet är så luddigt och lättmanipulerat att till och med Anders Borg numera tagit avstånd från det- trots att han var en av de som uppfann det.

Vilka som har räknats in i detta begrepp har dessutom varierat ändå sedan alliansens företrädare började använda det. Redan det är manipulation – att använda ett berepp som man själv har skapat utifrån sina egna intressen.

Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara stendött. Kritiken har länge varit massiv – det har av forskare beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Det är inte seriöst av någon att använda ett så lättmanipulerat begrepp som dessutom inte kan användas i någon internationell bedömning. Dessutom lämnar detta begrepp de som står allra längts bort från samhället – just det – utanför…….

*

Bloggat: LO-bloggen om att se sig själv i andra,  Martin Moberg om riskeena med att tiga,  Lena Sommestad om den internationella kampen för kvinnors rättigheter, Tord Oscarsson om kritik till fortsatt guldregn över industrins direktörer, Lasses blogg om borgerlig idétorka,  Jan Andersson om borgerlig lönesänkningstävling, Kulturbloggen om att se upp för falska konsertbiljetter, Utredarna om Europeisk chockterapi, Nemokrati om Bildt, Annarkia om borgerliga medias motbilder,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Politikerbloggen, DN 1, 2, Ab 1, 2SVT, SR, Sydsv, Sydöstran, Dagbladet, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Östran/Nyheterna, Piteå-tidningen, GP 1, 2, SvD 1, 2, Arbetarbladet, Dagens Arena, Arbetet 1, 2, SVT, SR 1, 2, Östran,Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?

Är sjukreglerna inte hårda nog?

I gårdagens Agenda mötte vi utförsäkrade och svårt muskelsjuke Per Sköld som FK nu uppmanar att hitta ett jobb där han kan ligga ned. I Agendastudion sade sig Ulf Kristersson vara ”stolt” över de nya reglerna. Han tycktes heller inte ha några invändningar mot att sådana som Per Sköld utförsäkrats och menade att det inte är något större fel på reglerna.

I dagens DN berättar man om den nya bedömningsmetoden som Försäkringskassan nu arbetar fram och som regringen vill införa nästa år. Enligt Jan Larsson på FK innebär den nya bedömningsmetoden att ”förmågan att arbeta kan hittas hos fler personer”. Vad detta betyder i klartext är inte svårt att förstå; ännu fler svårt sjuka kommer att utförsäkras.

Man kan fråga sig; Innebär den nya bedömningsmetoden att dagens regler inte är hårda nog för regeringen? Att människor som Per Sköld kommer att forstätta att utförsäkras – och fler ändå? Sverige har i dag OECD:s hårdaste regler för sjukersättning (förtidspension)  – det är tydligen inte nog för Ulf Kristersson, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Eller som Kristersson nyligen uttryckte det; Först ett litet steg bakåt, sedan ett stort steg framåt – och framåt det innebär uppenbarligen i Kristerssons värld så hårda och omänskliga regler som möjligt.

Den senaste tiden har annars diskussionen framförallt handlat om hur bedömningen av arbetsförmågan ska ske vid 180 dagar. Det handlar om två olika begrepp som den försäkrade ska prövas mot; ”normalt förekommande arbete” eller ”reguljär arbetsmarknad”. Riksdagen har till sist tvingat regeringen att återgå till det tidigare begreppet ”normalt förekommande arbete”. Ulf Kristersson har i ena stunden hävdat att regellförändringen skulle kosta 2,4 miljarder årligen – i nästa att den i stort sett är betydelselös. Frågorna till Kristersson borde vara självklara;

1. Varför ändrade regeringen begreppet från början om det är betydelselöst vilket begrepp som används?

2. Varför har ni kämpat så hårt mot att återinföra det gamla begreppet om det är betydleslöst vilket begrepp som tillämpas?

3. Ulf Kristersson, du hävdade, när riksdagen diskuterade frågan förra året, att en återgång till det gamla begreppet skulle kosta 2,4 miljarder årligen. Vad har hänt? Hade du, Ulf Kristersson, fel då eller nu?

*

Läs mer;
LO-bloggen –
Från 2,4 miljarder till 0 kr i ilfart – politiskt rekord i kappvändning?
Kristerssons dvärgpudlar

Så svängde ministern

Vill ministern ha en mänskligare sjukförsäkring?
Sönderslagen välfärd
Så har regeringen backat i sjukförsäkringen
Klarar du något arbete? Då blir det ingen sjukpeng.
Ingen återgång till mjukare sjukförsäkringsregler

 

*

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5Sydöstran, Folkbladet, Dala-demokraten, Länstidningen, Värmlands folkblad, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Ab 1, 2, ab3DN 1, 2, 3, 4, 5, 6Expr, SvD 1, 2, 3, LO-tidningen 1, 2, SR 1, 2, GP 1, 2, DA1

Bloggat: Martin Moberg om sjukförsäkringsfrågan, Eva Hillén Ahlström om finansministerposten efter valet 2014, Annarkia om ett steg i rätt riktning, Peter Andersson om vår fortsatt sjuka sjukförsäkring, Anne Skaner om duger vi – älskar ni oss?, Helga von Pitbull om läxor att lära sig av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Välfärden monteras ned – precis som Borg och Reinfeldt planerat

De senaste veckorna har media plötsligt börjat granska regeringen istället för oppositionen. Förmodligen är trenden övergående,  men det hindrar ju inte att man kan göra det bästa av det som bjuds…..

I går handlade det mesta om cirkusen kring socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Det man fullständigt glömde bort under hela föreställningen var dock vem och vilka som egentligen ligger bakom avgörande delar av den nya sjukförsäkringen – och varför. Mer om detta kan man läsa i ett ”hemligt PM” från Socialdepartementet från 2009. I korthet visade detta PM att de drivande bakom de tuffa nya sjukreglerna var finansdepartementet – med Anders Borg i spetsen. Orsaken till ”stupstocken” och utförsäkringarna var att Anders Borg ville ”spara mer pengar”.

Skrev hemligt PM om sjukförsäkringen, citat, GP;

I december 2009 upprättade de en hemlig PM, för att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna. Kanske anade de att de annars kunde få skulden om sjukförsäkringen blev en het valfråga.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens ”stupstock”, som kritikerna kallade den.

Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

I dag granskar DN hur regeringens politik fullständigt har saboterat a-kassan och gjort 2/3 av alla arbetslösa försäkringslösa. Det är dubbelt så många som det var när alliansregeringen tog över 2006. Siffrorna som DN tar upp är förvisso inte så ”nya” som man vill ge sken av…..

Bloggpost, oktober 2011 – Alliansens bidragssamhälle; 

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag ca 385 kr/mån medan en läkare betalar ca 90 kr/mån

En viktig punkt som DN tar upp är hur regeringens förslag om en ”obligatorisk a-kassa” inte kommer att förändra någonting för de som i dag inte kvalificerar sig till a-kassan – om man inte samtidigt gör regelverket betydligt mer generöst. Något som hittills inte har diskuterats.

120 000 arbetslösa utan ersättning, citat DN;

– Med dagens regelverk skulle ett obligatorium inte förändra någonting. Alla som uppfyller ett arbetsvillkor får redan i dag ersättning från grundförsäkringen. Den gruppen, ungefär 10 000 per månad, skulle få högre ersättning. Övriga berörs inte alls förutom att de är tvungna att betala en avgift utan att få något, säger Melker Ödebrink.

Men trots att regeringens politiska misslyckanden nu uppdgas – det ena efter det andra – lyser de två ytterst ansvariga med sin frånvaro i medias ”granskande reportage”. Vem har sett Fredrik Reinfeldt ställas mot väggen om de ökade klyftorna den senaste tiden? Vem har siktat Anders Borg stammandes stå till svars för att han iscensatt (och står fast vid)  utförsäkringspolitiken och den misslyckade ”a-kassereformen” – som har fört Sverige från OECD-toppen till OECD-botten i flera jämförelser.  Nej, istället tillåts både Fredrik och Anders att välja sina medieframträdanden med precision. I går var det återigen statsmannen Borg som syntes i nyheterna – nu i egenskap av ”oberoende kommentator” angående ”den grekiska tragedin”.

Förvisso dök Fredrik Reinfeldt upp i en sällsynt SvD-intervju i höstas efter sina första fem år vid makten. Då förklarade han att han regeringen ”säkrat mycket av välfärdsuppdraget”. Han var nöjd, men fick trots detta ett par frågor om hur alla de som gjorts försäkringslösa skulle överleva. Så här löd svaren då, citat;

– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.

Så ni har inte med era förändringar påverkat situationen?

– Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har.

Statsministern tycker alltså att det är helt okej att utförsäkrade nu lever på sina anhöriga eller tvingas stå med mössan i hand på socialkontoren eller hos kyrkans välgörenhet. Fredriks avslutande kommentar om a-kassan kan väl bara sammanfattas med orden; godag yxskaft!

Nu kan vi inte få allt. Man kanske inte kan begära att media både ska klara av att granska regeringens misslyckade politik och samtidigt ställa de som egentligen ligger bakom den till svars.

Samtidigt kan vi ju konstatera att både Anders och Fredrik tycks vara stolta över sina politiska gärningar – så här långt. De ser helt enkelt inte konsekvenserna av sin politik som misslyckanden över huvudtaget. Inte så konstigt kanske – hela den borgerliga ”arbetslinjen” går ju faktiskt ut på att göra de som inte arbetar (vare sig de är sjuka, arbetslösa eller pensionärer) fattigare – och öka klyftorna. Ty ”hungriga lejon jagar bäst”.  Fattigdomen är ”incitamentet” som ska få sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen”.

Stolta – men inte nöjda. Eller som Fredrik själv uttryckte det senast i höstas….

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Den generella välfärdspolitiken är på väg att monteras ned – precis som det var tänkt…..

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/ Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

*

Lästips; Rebecka Bohlin; ”De osynliga- om Europas fattiga arbetarklass

Bloggtips; LO-bloggen om Kristersson, Röda berget, Röda Malmö, Martin Moberg, Svensson om a-kassan, Jinge om Carl Bildt,  Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, ab13, svt1,   sr1, sr2, exp1, exp2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Räkna bort de fattigaste – då ökar inte klyftorna!

Under de senaste åren har hot och våld mot myndigheter ökat kraftigt. I går tog radioprogrammet Kaliber upp problemet. De myndigheter som drabbas är framförallt  Försäkringskassan, socialkontoren – och på senare tid även Arbetsförmedlingen. Varför? Vad säger forskarna och de som lever ute i verkligheten?

Kaliber, citat;

Anledningen till att hoten ökar är alltså att klyftorna växer och att myndigheterna bantas, både enligt forskaren Sofia Wikman och fackförbundet ST’s Roger Syrén. Och Arbetsförmedlingens säkerhetschef säger att det är när man drar undan den ekonomiska plattformen för människor som hoten och våldet uppstår.

Sofia Wikman, forskare;

– Nedskärningarna spelar väldigt stor roll. Det är det viktigaste resultatet i min forskning. Det är inte individuella tillkortakommanden som är orsak till det ökande hotet och våldet, inte heller det rådande samhällsklimatet på gator och torg utan det är nedskärningarna.

– Hot och våld är ett samhällsproblem. Det har rötter som man kan spåra i ojämlika förhållanden framförallt. Då är det ett problem för hur vi har fördelat resurserna i det här samhället.

— Hur då?

– Ökade klyftor i samhället är något som driver fram hot och våld. Minskar vi klyftorna så får vi mindre hot och våld.

Fakta visar att klyftorna ökar, citat; ”Enligt Statistiska Centralbyrån, SCBs beräkningar ökar klyftorna i Sverige. De som tjänar mest, har fått mer pengar. De som tjänar minst, har fått mindre pengar.” Enligt OECD ökar klyftorna till och med mer i Sverige än i något annat OECD-land.

När kaliber försöker få en kommentar från statsministern blir det kalla handen. Istället skickar han fram sina hantlangare. Så här låter deras förklaringar.

Sebastian Carlsson, pressekreterare, citat;

– Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.

Hillevi Engström, arbetsmarknadsminsiter, citat;

– Jag är ju inte kriminolog och forskare, så det blir ju bara spekulationer, men jag kan ju se en oroväckande tendens allt sedan jag själv arbetade som polis, att våldet blir råare och människor tappar liksom gränserna. Och vad det beror på, det kan inte jag riktigt förklara.

Pressektreteraren uppmanar oss alltså att räkna bort de fattigaste och de rikaste – för då ökar inte klyftorna. Ja visst ja – att inte SCB eller OECD tänkte på det!!!!

Arbetsmarknadsministern skyller på individen – att människor har blivit råare. Men hon vill inte lyssna på de förklaringar som forskarna och de som möter verkligheten ger; Att ojämlikhet skapar ett råare samhällsklimat.

Istället för att bemöta fakta försöker regeringen skapa sin egen bild av verkligheten. Sedan är det upp till var och en av oss – som kunder på en politisk marknad –  att ”köpa” den bild av verkligheten vi föredrar.

Det är ingenting nytt att regeringen arbetar på just detta sätt. Det nya är att nu börjar verkligheten komma ikapp regeringen. Allt färre ”köper” deras förvrängda verklighetsbild; och allt fler fakta visar hur regeringens politik har misslyckats.

Fler exempel;

  • I gårdagens Agenda  kritiserade professer Bertil Holmlund regeringens sätt att hantera fakta kring arbetslösheten och sysselsättningen. Han menar att regeringen går emot internationellt vedertagna sätt att räkna enbart för att försköna verkligheten. Istället för att tala om arbetslösheten i procent eller i sysselsättningsgrad – räknar regeringen i antal sysselsatta (som har ökat därför att befolkningen har ökat). Fakta är att sysselsättningsgraden har minskat och arbetslösheten har ökat. Allt annat är ”försköningar av verkligheten”. Professor Bertil Holmlund,(Agenda, ca18 min in) citat;

    – Vi ska inte säga att sysselsättningen har ökat när den de facto har minskat i relation till befolkningen….

  • Anders Borg hävdade nyligen att jobbskatteavdraget skapat 120 000 nya jobb. IFAU, som precis utvärderat avdraget, säger att det inte går att dra några sådana slutsatser, citat;

    – Vår slutsats är att de befintliga metoderna som finns i dag och reformens utformning gör det väldigt svårt att utvärdera den här reformen och att det i dag därför inte går att uttala sig om vilka effekter den här reformen har…

Regeringens politik har nu börjat ge allt fler tydliga spår i samhället. Det är en tragedi för de som drabbas – men det innebär också att fakta nu börjar tala sitt tydliga språk – mot regeringens politik.

Det finns trots allt hopp. Nu får vi bara hoppas på att media fortsätter, med lite högre frekvens, att granska regeringens påhittade bild av ”verkligheten”….

*

Professor Bertil Holmlund har tidigare sågat utanförskapsbegreppet – Läs mer!

Läs mer på bloggen Storstad; Vilken verklighet vill du köpa?

Lästips; Reinfeldts politik motverkar ett längre arbetsliv

Bloggat; Jinge om oppinionen, Martin Moberg om Löfven, Pyttiminpanna om den demografiska myten, Homo politicus om kraftag mot arbetslösheten, Jämlikhetsanden om stackars Reinfeldt, Motvallsbloggen om demokrati, Vänstar stranden om Björklunds skola, Netroots

Media; svt1, svt2, svt-debatt, svt3, Ab 1, 2, 3, 4, 5Gotlands folkblad 1, 2, 3, Sydöstran 1, 2, Arbetarbladet, Sydsv, SVT 1, 2, 3, Östran, Folkbladet, DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, Dagens Arena 1, 2, Dagbladet, Piteå-tidningen, Norrländska socialdemokraten, Ab, SvD, DN, Expr

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Ofriheten breder ut sig i Moderaternas Sverige

I höstas kunde vi läsa om hur Moderaterna skrev om sin historia och tog åt sig äran för den svenska välfärden och den svenska modellen. Det var inte första gången – samma sak gjorde man på toppmötet i Davos för ett år sedan – och just nu genomför man samma teaterföreställning här i Stockholm.

Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann bestämde sig för några år sedan för att ändra taktik. Istället för att – som de gamla vanliga moderaterna – tala om skattesänkningar, nedskärningar i välfärden och kritisera facket gjorde de en retorisk helomvändning och kullerbytta.

Nu skulle välfärden hyllas – i det inledande stadiet var det visserligen enbart ”välfärdens kärna” det talades om, men numera har man insett att de flesta svenskar gillar välfärden – punkt slut – därför den retoriska helomvändningen. Nu talar man inte bara om ”välfärdens kärna” och ”arbetarparti”, nu har man till och med tagit över ord som solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Till och med en av sjukförsäkringens värsta bödlar – socialförsäkringsminister Ulf Kristersson – åker numera land och rike runt och föreläser om hur ”den svenska välfärdsmodellen utvecklades under samsyn mellan höger och vänster”. En historieförsfalskning som skulle få den legendariska socialministern Gustav Möller (s) att rotera i sin grav om han hörde den.

Samtidigt som man i allt snabbare takt river ned den svenska modellen och välfärden intensifierar man alltså arbetet med att ta åt sig äran för den.

Den nymoderata retoriken är populismen personifierad – så vinner man väljarna. Vad man sedan gör har mindre betydelse. Det tar nämligen några år innan en nedmonterad välfärd börjar märkas hos de flesta. De eller deras anhöriga måste först drabbas av sjukdom, arbetslöshet, ålderdom etc. Och när de sedan till sist inser vad som skett – ja då är det förmodligen för sent. Då gäller det bara att se om sitt eget hus – skaffa egna försäkringar, hoppas på att man klarar sig ändå.

Ser vi närmare på vad statsminister Fredrik Reinfeldt & hans gäng har sysslat med de senaste åren är knappast att utveckla och trygga den svenska välfärden – eller den svenska modellen. Istället har man gjort vad man har kunnat för att riva ned och skapa en ny marknad för privata försäkringslösningar och uppmuntrat egenintresset framför solidariteten.

Några exempel;

  • Den svenska a-kassan har under de senaste åren gått från OECD-toppen till OECD botten. I dag är den inledande ersättningsnivån för medelklassen sämre än i USA. Sedan alliansens a-kasseslakt 2006 har den svenska a-kassan försämrats snabbare än i något annat OECD-land. Hårdare kvalifikationskrav, kraftigt höjd och differentierad avgift och lägre ersättning är bara en liten del av alliansens försämringar av a-kassan.
  • Facken; Avdragsrätten för fackavgiften togs bort och gjorde det dyrare för löntagare att vara med i facket (icke för arbetsgivare). Ju färre medlemmar desto svagare fack.
  • Sjukförsäkringen; Den moderatledda regeringen har infört västvärldens hårdaste regler, med korta tidsgränser och lägre ersättning. Allt detta har lett till att 60 000 sjuka hitills har utförsäkrats. Många kastas nu fram och tillbaka mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen – utan en chans att hinna läka eller rehabiliteras. Samtidigt tvingas tusentals svårt sjuka till socialen när de blir helt utan ersättning.
  • Välfärden; Samtidigt som vård, skola och omsorg får en allt mindre del av kakan plockar riskkapitalbolag ut miljonvinster från välfärdstjänsterna. Inom skolan har de svenska resultaten försämrats och segregationen ökat. Även inom vården och omsorgen är klassamhället på frammarsch. De som har tjockaste plånböckerna vinner.

I en intervju i slutet av förra året menade Fredrik Reinfeldt att arbetslösa och utförsäkrade inte längre kunda känna sig trygga med att våra socialförsäkringar finns där när de behövs – istället får man förlita sig på sina anhöriga eller på ”andra trygghetssystem” (försörjningsstöd och välgörenhet) . Den personliga friheten går alltså förlorad när sjuka och arbetslösa  – med statsministern goda minne – görs beroende istället för fria och självständiga.

När statsministern nu, inför en rad politiska ledare, hävdar att den svenska modellen är mer eller mindre en moderat uppfinning är detta alltså en ren och skär lögn. De senaste årens moderata övertagande av makten har tvärtemot hjälp till att sänka Sveriges tidigare höga välfärdsstandard till en mer medelmåttig, och i vissa fall, usel nivå. Förutom att klyftorna nu ökar mer och fortare i Sverige än i något annat OECD-land,  har vi fått världens hårdaste regler för förtidspension, en a-kassa som sjunkit från toppen till OECD-botten och en välfärd där vi är ensamma i världen om att skattefinansiera övervinster till privata intressen och riskkapitalbolag istället för en välfungerande gemensam välfärd .

Ofriheten breder alltså ut sig i moderaternas Sverige när anhöriga tvingas ta hand om sina äldre och sjuka istället för att arbeta, och när sjuka och arbetslösa tvingas förlita sig på nådegåvor och behovsprövade bidrag istället för på sina socialförsäkringar.

Den svenska modellen har ändrat karaktär under det moderata styret. Från OECD-toppen till OECD-botten. Från personlig frihet till ofrihet. På köpet har vi fått en statsminister som vill att vi ska jobba tills vi är 75 år. Men kanske är det inte så konstigt med tanke på att högern alltid varit emot både lagstadgad pension, kortare arbetstid och semester för ”pöbeln”. För, de vet ju att de själva har sitt på det torra

Åsa Linderborg AB , citat;

Medellivslängden för en svensk man är 78 år. Att jobba till man är 75 är inget liv. Det är slaveri.

*

Tidigare bloggposter;
Fredrik Reinfeldt är stolt men inte nöjd
Reinfeldts regering har osäkrat välfärden
Politik som absurd och grym teater
M hyllar och krossar den svenska modellen

*

Bloggat: Annarkia om Europakten, Martin Moberg om en cynisk samhällsmodell,  Lena Sommestad om att nordisk modell är mer än individualism, Helena Ericson 1 om gnällig, orealistisk, felfokuserad och omöjlig,  Peter Högberg om en 75:a Reinfeldt?, Kristian Krassman om fördel Löfven, Kulturbloggen om att Björklund vill gå över ån efter vatten, Löntagarbloggen om ensamarbete i kriminalvården fortsatt vanligt, Göran Johansson om att prata om allvarliga saker istället för förbi varandra, Peter Andersson om Reinfeldts utspel, Mediabruset om att Reinfeldt alltid har rätt, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6Politico, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10Expr 1,2, EK, SvD 1, 2, 3SO, SVT 1, 2, 3, Dagens Arena,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant?

Klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning?

Reinfeldt byter jobb…?

Åsa Linderborg AB , citat;

Medellivslängden för en svensk man är 78 år. Att jobba till man är 75 är inget liv. Det är slaveri.

Genomsnittsåldern då människor lämnar arbetslivet i Sverige är i dag 63,1 år. Snittet för de 15 största EU-länderna är 59,9 år. Vi svenskar tillhör alltså redan de folk som jobbar allra längst i Europa. Men nu vill Statsminister Fredrik Reinfeldt att vi ska jobba tills vi är 75 år.

Citat DN;

…. ett samhälle där människor måste försörja sig själva betydligt längre upp i åren än i dag. I hans exempel talar han om ett arbetsliv som sträcker sig till 75 års ålder. De innefattar också minst ett karriärbyte, när det yrke man haft som yngre blivit för tungt eller för stressigt.

Slutsatsen av Reinfeldts resonemang;
Tunga och stressiga jobb ska inte göras mindre tunga och stressiga. Istället ska de som är utslitna och sönderstressade vid kanske 30- 40- eller 50-årsåldern vara beredd att ta studielån sätta sig på skolbänken och börja en ny karriär sina sista 25-40 år. För en stor del av oss handlar det om att jobba ända in i graven. De som drabbas av kroniska sjukdomar, skador och värk som aldrig går över får ta sig i kragen och bita ihop. Människor måste ”försörja sig själva”.

Visst kan man tycka att alla ska få jobba så länge de vill, orkar och kan – inget fel med det. Och visst borde alla få studera så länge de vill. Men i det utspel Reinfeldt gör i dag handlar ingenting om frivillighet eller att först utjämna klass- och könsskillnaderna på arbetsmarknaden. Ingenting sägs om att skapa bättre arbetsplatser där alla faktiskt kan arbeta ett helt arbetsliv utan att slitas ut, skadas eller stressas sönder. Inte ett ord om hur livslängd och hälsa allt mer handlar om klass. Inte heller ett ord om hur uppslittrat vårt arbetsliv fortfarande är – där kvinnor i dag är de som sliter ut sig i tunga, stressiga och lågavlönade jobb. Och hur kvinnor är de som till största delen utförsäkras och nekas ersättning från arbetsskadeförsäkringen och fattiggörs när deras hälsa sviktar.

Kanske vill Fredrik ha en separerad arbetsmarknad med en typ av arbeten för ”unga och friska” och en annan för de ”äldre och utslitna”. En revolutionerande men dyster tanke – med arbetsplatser där unga och gamla aldrig möts.

Men få tror väl att han menar att alla svenskar ska göra denna ”samhällstjänst” i ett stressigt och tungt arbete – för att sedan glida över i en helt ny tillvaro där kropp och själ helas som i ett trollslag och varje individ påbörjar sitt ”andra liv” i en behagligare arbetsmiljö. Nej, det troliga är väl att han menar att de som ”väljer att slita ut sig” får stå sitt kast. De förbrukade har sedan att välja mellan fattigdom eller att ”rycka upp sig”.

Det är svårt att veta om Fredriks funderingar handlar om rent klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning.

Den arbetsmarknadspolitik som Reinfeldts regeringen satsat på hittills visar knappast vägen till ett arbetsliv där de flesta av oss orkar jobba längre – snarare tvärtom. Reinfeldt rivstartade med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och därefter minska antalet arbetsmiljöinspektörer med en tredjedel. Sedan fortsatte han med att ta bort tiotusentals platser i både vuxenutbildningen och den yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning samtidigt som han kraftigt minskade resurserna till AMS. Därefter har arbetsmarknadspolitiken mest bestått av passiv förvaring, misslyckade jobbcoacher och miljoner i Fas 3-bidrag till arbetsgivare som vill ha gratis arbetskraft. Som lök på laxen har hans regering infört ett förbud mot utbildning för långtidsarbetslösa i Fas 3. Knappast uppmuntrande för de som vill ”byta karriär”.

Men, Fredrik ifrågasätter i DN-intervjun inte bara pensionsåldern, han ifrågasätter hela vårt välfärdssamhälle. Precis på samma sätt som han gjorde redan 1993 i sin bok ”Det sovande folket”. Då var han mer brutal och rakt på sak, nu har han lärt sig av propagandaminister Schlingmann att linda in retoriken i ett mjukt omslag.

Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Reinfeldt DN 2012, citat;

De länder som vi möter i öppen konkurrens har inte våra välfärdsambitioner. Dessa länder lägger inte in skatter och avgifter på produktion för att finansiera stora pensionssystem och välfärdslösningar. Och då blir frågan: håller vår ekvation?

Fakta: Reinfeldts resonemang är direkt felaktigt; Utjämnade klassklyftor och starka generella välfärdssystem gynnar tillväxt, välmående och välstånd för hela samhället. Alternativet; att alla betalar sina egna privata försäkringar skapar mer ojämlika och sämre fungerande samhällen – med dyrare försäkringslösningar för alla. Det vet de flesta som följer med i den moderna forskningen och inte låser fast sig i gammal uttjänt nyliberal ideologi och egenintresse.

Det vi skulle behöva allra mest i dag är en politik som utjämnar klasskillnaderna istället för ökar på dem. En politik som investerar i framtiden med bättre välfärd, trygghet, arbetsmiljö, utbildning, forskning, infrastruktur, miljöarbete och bostäder.

Om någon borde ”byta karriär” är det alltså statsministern och hela hans regering…..

Till sist; ibland behöver man bara skratta åt eländet….

*
Lästips;

Verklighetsfrånvänt pensionsförslag, Reinfeldt
Provocerande att bara tala om höjd pensionsålder
Livslängd en klassfråga i borgarnas Sverige
Det är LO-kvinnorna som utförsäkras
En släng av cancer ska väl en tjej tåla
Utförsäkrad för andra gången på ett år

Bloggat; Röda berget, Olas tankar, Martin Moberg, Kulturbloggen, Svensson, Lasses blogg, Annarkia om lögner, LO-bloggen om ”de enskilda fallen” som fortsätter att strömma in,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, Ab 1, 2, 3SvD, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se