Verklighetens sjukförsäkring och kampen om ansvarsfullheten

Verklighetens sjukförsäkring

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons senaste siffertrixar alster på DN-debatt (som jag bloggade om i förra veckan) får idag ett kvalificerat svar på LO-bloggen. Där har man tittat närmare på den statistik som Kristersson bygger sin artikel på. Man kan konstatera att verklighetens sjukförsäkring skiljer sig på ett skrämmande sätt mot den skönmålning alliansens företrädare ägnar sig åt.  Man kan också konstatera att hela den utförsäkringskarusell som alliansens ”reform” iscensatt inte har åstadkommit så mycket mer än onödigt mänskligt lidande och fattigdom för ofta redan svårt utsatta människor. Runt 10 procent av de utförsäkrade har hittills tvingats söka socialhjälp och långt fler lever idag på anhöriga och/eller på sin deltidslön (som tidigare) – men i dag utan ersättning från sjukförsäkringen och tilläggsförsäkringar.

LO-bloggen, citat;

/…/…när man tittar i underlaget, som det hänvisas till, växer en helt annan bild fram än den som Kristersson tecknar. Av den grupp på 17 643 personer som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 var drygt 65 procent, eller två tredjedelar, tillbaks i sjukförsäkringen i maj 2011. Det visar sig dessutom att endast fyra (4) procent (eller 711 personer)av de utförsäkrade då hade en inkomst från ett osubventionerat arbete. I denna siffra inbegrips alla olika anställningsformer och aktivitetsgrader, d.v.s. även vikariat, halvtid, deltid, tidsbegränsade och korta osäkra anställningar osv.  Ser vi till dem som har olika typer av lönesubventioner – dvs lönebidrag, OSA, nystartsjobb, Samhall osv – växer gruppen som är ”i arbete” totalt sett till 9,8 procent (eller 1 735 personer) av dem som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010.

Storleken på den grupp av de utförsäkrade som återvänder till arbetslivet stämmer väl överens med exempelvis den analys som fackförbundet Kommunal nyligen gjorde i sin rapport ”Kedjan som brast”. I denna rapport framgår attt ungefär var tionde utförsäkrad kommunalare lyckades återvända till arbetslivet – men då på andra villkor: deltid, visstid osv. Detta är också samma nivå som AF tidigare hamnat på när man studerat vad som sker med dem som utförsäkras. Effekten skiljer sig inte heller nämnvärt från hur det var innan regeringen införde de nya sjukreglerna (se exempelvis det s.k.PILA-projektet), också då var det ungefär 10 procent av de långtidssjuka som bedömdes ha viss arbetsförmåga och vara ”rehabiliteringsbara”.

Kampen om ansvarsfullheten

Bästa sättet att bekämpa kriser är att vara ”ansvarsfull”, ”försiktig” och ”sparsam”. Det har finansminister Borg präntat in i oss med en sådan iver att många av oss verkar tro att det faktiskt är sant. Det intressanta är att de flesta ekonomer inte alls håller med Borg. De menar istället att det är klokast att föra en expansiv politik i lågkonjunktur och vara återhållsam i högkonjunktur – Anders Borg har hittills gjort precis tvärtom.

I år kan man på ytan förledas tro att Anders Borg har tagit till sig av kritiken – men egentligen handlar även detta års budget om ”åtstramning” – och de satsningar som trots allt finns är verkningslösa, minimala eller framtidsfantasier – trots en betydligt mer expansiv retorik.

I dag presenterar Socialdemokraterna sin skuggbudget på DN-debatt. Innehållet är ett steg i rätt riktning  – i förhållande till Borgs budget – men även S tycks nu vara fastlåsta vid den förslavande ”ansvarsfullhetsretoriken”. Man satsar visserligen på rätt saker – men lägger sig till och med under Anders Borgs dumsnåla ”reformutrymme”. Man får hoppas att S-taktik handlar mer om att vinna ”ansvarretorikspelet” än att man på allvar gått på Borgs myt; att det är bra att snåla i en lågkonjunktur.

TCO-s chefsekonom Göran Zettergren kommenterar på Utredar-bloggen, citat;

Fram till att Anders Borg blev finansminister 2006 var det självklart att finanspolitiken vid behov skulle användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Sedan dess tävlar Alliansregeringen och den socialdemokratiska oppositionen om vem som förespråkar den mest ”ansvarsfulla” politiken, det vill säga håller tillbaka mest i nedgångstider. Detta trots att Sverige sedan flera år tillbaka har en lägre statsskuld än Norge. Resultatet har blivit att finanspolitiken har blivit pro-cyklisk, det vill säga bromsar i uppförsbackar och gasar i nedförsbackar.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi.

Jag tror att Sverige behöver en mer expansiv ekonomisk politik just nu. Riksbanken har fortfarande ett visst begränsat utrymme att sänka räntan men det vore bra om även finanspolitiken kunde bidra till att hålla efterfrågan uppe.

Läs mer; NSD Peeter-Jaan Kask om ”Kamrerernas kamp

*

Lästips; Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna

Sjukförsäkringen; Solrosuppropet

Bloggtips; Annarkia om slaget om välfärden,  Vänstra stranden om bildning och politik, Peter Andersson om bostadspolitiken, Reflektioner och speglingar om minskad tillit, Olas tankar om  S-budgeten, Pepprat rödgrönt om dörröppnarna inom S, Claes Krantz om S a-kassa,  NetrootsPolitometernBloggar.se

MediaAb 123, 4,  SydöstranDagbladetFolkbladetLänstidningen,Piteå-tidningenVästerbottens folkbladRoDVisionDIDagens Arena,SvD 123454SVT 12ArbetetDN 12345678GPNSD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Borgs budgetretorik – en stor bluff

Den senaste tiden har media varit proppfull med Anders Borgs nya budgetretorik. Det mesta har handlat om ”storsatsningar” – på allt från järnvägar till forskning. Media har okritiskt rapporterat regeringens propaganda. Men hur ser verkligheten ut?

En intressant granskning av Borgs senaste och samlade budgetar presenterar Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren i senaste numret av ETC. Där konstatera  man till att börja med att ”storsatsningarna” faller samman ”till i stort sett ingenting – utom skattesänkningar för de allra rikaste”.

Men, det kanske mest intressanta med deras artikel är granskningen av vad de uteblivna skatteintäkterna (jobbskatteavdragen, mm) har kostat oss sedan 2006.

Till och med i år (2012) har skattesänkningarna kostat statskassan sammanlagt 640 miljarder kronor. Bara nästa år (2013) är de uteblivna skatteintäkterna beräknade till svindlande 185 miljarder kronor. Man kan konstatera att – hur man än räknar – bleknar alla Borgs ”storsatsningar” till flugor på väggen i jämförelse med vad regeringen satsat på att ge de rikaste privatpersonerna och de mest lönsamma bankerna och företagen i skattelättnader.

Vad kostar oss dessa skattesänkningar i urholkad trygghet? En liten fingervisning får vi om vi jämför med vad delar av välfärden kostar. År 2006 var den årliga kostnaden för landets sjukvård ca 215 miljarder, samma år var den totala kostnaden för de offentliga pensionerna ca 209 miljarder. År 2016 beräknas uteblivna skatteintäkter (216 miljarder) alltså kosta oss mer än vad hela landets sjukvård kostade oss när regeringen tog över.

Tabeller ETC;



Sänkta skatter kostar – vi får alla betala – med sämre trygghet, skolor, vård och omsorg. Mest får de som redan har det sämst ställt betala – när de generella trygghetssystemen urholkas och den allmänna välfärden tappar i kvalitet. Dessutom får vi ökade klyftor på köpet – en naturlig följd av minskad offentlig och ökad privat konsumtion.

ETC, citat;

Alliansen satsar på att minska offentlig konsumtion och öka privat konsumtion. Det är här det politiska budskapet i budgeten syns. Borg hoppas att privat konsumtion ska öka med 3,4 procent medan offentlig ska pressas ner till 0,4 procent i ökning (se 1).

Det ideologiska innehållet i den politiken är att offentlig konsumtion är mer utjämnande i samhället än privat. Ökad privat konsumtion innebär att den rikare tredjedelen i samhället får mycket mer, medan den undre halvan – framför allt de riktigt fattiga – pressas tillbaka ännu mer. Klyftorna ökar.

ETC kritiserar också, precis som många andra ekonomer, det strikta ”reformutrymme” som både regeringen och oppositionen ständigt hänvisar till.

ETC, citat;

Hela den ekonomiska diskussionen är fixerad vid något som kallas ”reformutrymme”. Det är de pengar som staten kan satsa på grund av en ökad BNP. Det här är ett djupt falskt begrepp, det skapar en bild av ett land där man i stort inte kan göra något, bara sitta still i båten.

Men i budgeten visar också Borg det väldiga offentliga överskott vi har (se 6). Det är den finansiella nettoförmögenhet han fick ärva av Göran Persson och som än idag ligger kvar utan att användas.

Det här är det riktigt stora slöseriet i svensk politik idag. Den förmögenhet vi äger gemensamt skickas ut på börser istället för att användas till de investeringar vi verkligen behöver.

Även chefsekonom Sandro Scocco har tittat närmare på innehållet i Borgs budget och presenterar sina slutsatser på SvD Brännpunkt. Han konstaterar bland annat att regeringen själv bedömer att den sammanlagda effekten av de egna satsningarna nästa år är  ”svagt åtstramande” och att det kommer att dröja till 2017 innan första kronan på den stora ”järnvägssatsningen” betalas ut. Vem som då är finansminister vet ingen – inte ens Anders Borg!

Fakta och rekommenderad läsning: 

Sandro ScoccoBorgs åtstramning säljs som satning

ETCAnders Borg bluffar i budgeten – fler tabeller och mer fakta!

*

Bloggtips: Peter Andersson om (S)- märkta förslag om a-kassan, Peter Högberg om riskerna med att föra en dutt-politik, Annarkia om vilket val gör socialdemokraterna?, Alliansfritt om Borgs budget, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  Ingvar Persson om att avslöja Anders Borgs bluff om a-kassan, NetrootsPolitometernBloggar.se

Media: Ab 123Dala-demokraten 123SVT 1,2Värmlands folkbladNorrländska socialdemokratenArbetarbladet 123DN 12Expr 12DagbladetSvD 12345GP 12Piteå-tidningenRoD 12,Folkbladet

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Alliansens fundamentala misslyckanden

Alliansen gick till val på att minska ”utanförskapet” och utplåna ”massarbetslösheten”. Metoderna för att nå målen har varit att sänka skatten för de som arbetar (”jobbskatteavdragen”) och att införa hårdare regler, tuffare krav och lägre ersättning för sjuka och arbetslösa. På så vis skulle man utplåna ”bidragsfusket” bland både arbetslösa och sjuka. Allt detta sammantaget har varit alliansens egen ”arbetslinje”.

Detta var metoden – så här blev resultatet;

  • Arbetslösheten är högre idag än när alliansen tog över. Då var antalet långtidsarbetslösa 28 000 – nu är de 70 000. Då var arbetslösheten 6,1 % (sept 2006) – nu 7,2 % (aug 2012). Mer arbetslöshetssiffror här!
  • Sjukförsäkringen – efter de stora utförsäkringarna återvänder nu allt fler sjuka till försäkringen. Samtidigt försörjs allt fler sjuka (helt eller delvis) av anhöriga. De sjuka blev inte friskare av att utförsäkras – enbart fattigare, sjukare och alltmer sönderstressade.
  • Intyg, hårdare regler och kontroll – VAB-intyg (som nu slopas) satte inte fast några fuskare – men kostade tid och pengar för alla inblandade. Tiotusentals arbetslösa har stängs ute från a-kassan med striktare regler och högre avgifter.

Alliansregeringens fundamentala misslyckanden staplas nu på varandra. De två centrala utmaningarna som alliansen själva pekade ut har båda slutat i totala fiaskon. Gräver man djupare finns misslyckandena radade som pärlband på varandra – både när det gäller sjukförsäkringsreformen och arbetslöshetspolitiken. Fas3 och  jobbcoacherna och alltmer rättsosäkra och förvirrade sjukregler är bara några exempel.

Slutsatsen måste bli att kritikerna hade rätt – ökade klyftor och söndertrasade trygghetssystem fungerar inte som recept mot arbetslöshet och sjukdom. Sverige sjunker i välfärdsligorna samtidigt som man utmärker sig som det OECD-land där klyftorna har ökat mest de senaste åren. Det var knappast vad alliansens företrädare lovade för sex år sedan….

Fredrik Reinfeldt presenterade igår alliansens sjunde regeringsförklaring. Som vanligt var den fylld av vackra ord. Bland annat fick vi höra detta…

Regeringsförsklaringen 2012, citat;

Herr talman,
I vår omvärld drabbas de svaga och de utsatta av nedskärningar och besparingar. Det är inte vår väg. Det är inte Sveriges väg. Sverige kan och ska investera i sammanhållning och välfärd. I sjukvård och omsorg. I minskat utanförskap. I tillskott till utsatta grupper.

/…/

Sammanhållningen värnas också genom den omfördelning av ekonomiska resurser som sker via skatter och bidrag. Alliansregeringen har sedan 2006 genomfört angelägna reformer för att stärka sammanhållningen i samhället.

Hur ser då verkligheten ut för de mest utsatta? Hur ser ”sammanhållningen” ut? Aftonbladets ledare ”Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt” ger en bra sammanfattning av alliansens tid vid makten – med stigande arbetslöshet, skattesänkningar för de rika och friska och ekonomisk och personlig utsatthet för sjuka och arbetslösa. Det alliansen har åstadkommit är att splittra samhället och dela medborgarna i ”vi” och ”dom”. Reinfeldts politik har bokstavligt talat delat Sverige mitt itu.

En av alla de som drabbats personligen av alliansregeringens politik är Anna-Karin Mattsson. Hon berättar nu på Newsmill hur hennes liv har förändrats på grund av alliansens politik.

Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen, citat;

/…./

Jag känner mig inte betrodd, jag känner mig kränkt som människa av att gång på gång behöva redovisa det som är konstaterat av så många olika läkare, specialister och utredningar sedan många år tillbaka. För att inte tala om vilken sorg och vilka plågsamma minnen som det rör upp inuti mig att gå igenom min sjukdomshistoria gång på gång. I stället för att kunna lägga den tiden och kraften på något positivt för min hälsa och mitt psykiska välbefinnande.

Jag har också sedan Alliansen kommit till makten blivit utförsäkrad för första gången i mitt liv. Det innebar att jag i stället för att hämta kraft förra sommaren så som jag brukar göra, fick gå till Arbetsförmedlingen och pressas ännu mer, där man efter utredningen endast konstaterade det som redan konstaterats ett par år tidigare; att jag är arbetsför till 25 % och inte mer.

/…/

Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt. Det är helt enkelt sex år för mycket. I alla fall för en redan sönderstressad själ som min. Det är inte bara jag och andra i min situation som påverkas negativt. Också omgivningen kring den som är sjukskriven påverkas negativt och tappar ofta kraft. Relationer tar stryk.

Jag vill se en ny politik i Sverige. Jag vill se ett samhälle där det finns medkänsla, medmänsklighet, solidaritet och empati.

Allra helst vill jag se det före nästa val.

Varje dag trasas människor sönder allt mer genom Fredrik Reinfeldts inhumana politik.

Vi människor är värda något så mycket bättre.

Läs hela!

*

Tidigare bloggpost; Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Läs mer; Alliansfritt Sverige om verkligheten kontra regeringsförklaringen, LO-bloggen om boomerangeffekten i sjukförsäkringen

Bloggtips; Alliansfritt om borgerlig kritik av kungens hyllning till Etiopiensvenskarna, Jonas Sjöstedt om Ship to Gaza, Martin Moberg om politiken för ett sammanhållet Sverige, Silfverstrand om vinst i välfärden, Röda Malmö om uppror från gräsrötterna, Lasses blogg om hur vi minskar brottsligheten,  Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, svd1, svd2, dn1, dn2, dn3, DA1, DA2, metro

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Uppblåsta bubblan Borg på väg att brista!


Borg och Calmfors

I dag tar Anders Borgs egen ekonomiska ”guru” – Lars Calmfors – bladet från munnen och kritiserar Anders Borgs hela ekonomiska politik på punkt efter punkt i DN-artikeln Dämpa dogmastismen.

Lars Calmfors står klart till höger i svensk politik och kan sägas vara en av Borgs inspiratörer. Lars Calmfors utsågs därför 2007 till orförande i Anders Borgs egen uppfinning  ”Finanspolitiska Rådet” av ingen mindre än Anders Borg själv. Finanspolitiska rådet var tänkt att vara Anders Borgs egen hyllningskör. En samling nyliberala ekonomer utnämnda av Borg själv som årligen skulle kommentera (och hylla) Borgs egen politik. Men Calmfors och hans gäng blev ingen försagd och okritiskt hyllningskör. Under årens lopp har både Calmfors personligen och rådet som helhet vid ett flertal tillfällen kritiserat Borg på flera centrala punkter. År 2011 lämnade till sist Calmfors sitt orförandeuppdrag.

Calmfors riktar i sin artikel (outtalat) udden mot den upphöjda bild media, oppositionen och allmänheten har av Anders Borg som en allsmäktig ekonomisk ”expert” som gör allting rätt och aldrig får kritiseras eller ifrågasättas. Essensen av Calmfors kritik är att hjälteglorian egentligen aldrig borde ha satts på Anders Borgs huvud.

Enligt Calmfors har det mesta gått snett under Anders Borgs år vid rodret; krispolitiken, arbetslinjen, sjukförsäkringen, a-kassan och skattepolitiken. Kritik riktas även mot en socialdemokrati som ”av taktiska skäl” inte kan eller vågar kritisera Borgs politik.

Calmfors kritik på punkt efter punkt….

  • Arbetslinjen, sjukförsäkringen och a-kassan, citat;

Regeringen bör kritiseras för att den i sin iver att öka sysselsättningen delvis glömt bort behovet av att ge männi­skor ett rimligt försäkringsskydd mot inkomstförluster. Sådant försäkringsskydd har blivit en restpost snarare än ett mål i sig. Reformerna av sjukförsäkringen har gjorts på ett så okänsligt sätt att många människor kommit i kläm. Taket i a-kassan har legat fast i kronor sedan 2002, vilket medfört att allt färre kan få 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning.

  • Skattepolitiken och fastighetsskatten, citat;

Skattepolitiken kan kritiseras för att till stora delar vara principlös. Fastighetsskatten var en integrerad del av 1991 års stora skattereform och syftade till att boende skulle beskattas på ett likformigt sätt som andra aktiviteter. Den slopade fastighetsskatten innebär därför ett grundskott mot principerna bakom skattereformen. Det var i stället fråga om rent valtaktiska överväganden. Tyvärr kommer dessa att ha mycket långsiktiga verkningar: sedan fastighetsskatten en gång avskaffats, är det politiskt närmast omöjligt att någonsin återinföra den.

  • Sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, citat;

Den selektiva nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga är i bästa fall ett dyrt sätt att öka sysselsättningen och i värsta fall en verkningslös åtgärd. Detsamma gäller den sänkta restaurangmomsen. Dessa förändringar gör skattesystemet till alltmer av ett lapptäcke. Regeringen borde i stället eftersträva mer enhetliga principer för både arbetsgivaravgifter och moms. Det är till exempel svårt att motivera varför momsen ska vara lägre för livsmedel än för andra varor: det skulle kosta mindre att ge riktade bidrag/skattesänkningar till låginkomsttagare än att subventionera allas konsumtion av livsmedel.

  • De starka offentliga finanserna, citat;

….man bör hålla i minnet att den främsta orsaken till de goda statsfinanserna är att Sverige gick in i den ekonomiska krisen 2008 med stora överskott. Det berodde till stor del på den tidigare socialdemokratiska regeringens politik.

  • Borgs krispolitik, citat;

Man bör vara kritisk mot regeringens ovilja att i recessionen 2008/09 föra en mer expansiv finanspolitik. Och i år kommer finanspolitiken enligt regeringens egna beräkningar att vara åtstramande trots en förväntat svag konjunktur. Detta verkar spegla finansministerns alldeles egna syn på finanspolitiken: om det blir dåliga tider ska politiken stramas åt för att öka handlingsutrymmet ifall det skulle bli ännu sämre längre fram.

Med denna uppläggning tenderar finanspolitiken att bli procyklisk så att den förstärker, i stället för motverkar, konjunktursvängningarna./…/

Kritiken Calmfors uttrycker är inte ny men när den kommer från en ekonom med samma grundläggande värderingar som Borg själv blir den dessto intressantare. Calmfors sticker i dagens artikel hål på hela Bubblan Borg utan att blinka – man kan fråga sig varför inte Socialdemokratin vågar (eller vill) göra samma sak; speciellt en sån här dag – när de får alla redskap av Anders Borgs egen ekonomiska ”guru”.

*

P.S. Mer kritik av Borgs ekonomiska politik i dag;

Anders Borg bromsar i uppförsbackarna och gasar i utförsbackarna. Finanspolitiken destabiliserar därmed ekonomin och förstärker de konjunkturella svängningarna./../

När Magdalena Andersson inte kan låta bli att berömma denna politik är det olyckligtvis inte någon nybörjartabbe, utan ett uttryck för en konsekvent socialdemokratisk politisk strategi ända sedan krisen inleddes.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi. Det är ett ovärdigt skådespel.

Tidigare bloggposter – kritik av Borgs och regeringens politik;
Forskare sågar alliansens politik – på punkt efter punkt
Borgs fanclub buar
NAKNA kejsare och missvisande utspel
Borgs budgetbluffar och budgetstölder
Borgs dogmer granskade

*

Bloggtips; LO-bloggen om kritiken mot Borg,   Red Justice om EU och demokratins framtid, Kaj Raving om välfärdens finansiering, Peter Andersson om M:s nya partisekreterare, Vänstra stranden om Breivik, Lena Sommestad om en progressiv familjepolitik, Annarkia om S och M skavfötters, Alliansfritt om jobbcoachmisslyckandet, Netroots

Media; dn1, dn2, svd1, svt1, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, exp1, exp2, exp3, exp4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Sjuk sjukvårdspolitik och Fridolin som dagens hjälte

Capio S:t Göran har utretts av Skattemyndigheten med anledning av att bolaget betalat endast 16 700 kronor i skatt på en vinst på 481,6 miljoner kronor (Dagens Industri 7/10 2011). I går blev det klart att alliansen i Stockholm, med Filippa Reinfeldt i spetsen, låter just detta riskkapitalbolag, Capio, fortsätta som ägare till St Görans sjukhus.

Precis som Eva Franchell skriver i AB, citat;

Auktionen är avslutad. S:t Görans sjukhus går till – Capio. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa­ Reinfeldt förrättade själv auktionen i går. I Stockholms län kränger man sjukhus som andra säljer tavlor. Fast i fallet Stockholm är det köparen med lägst anbud­ som vinner budgivningen./…./

Hemlighetsmakeriet kring upphandlingen av S:t Görans sjukhus har varit i det närmaste bisarr. De politiker som i går skulle ta beslutet fick tillgång till handlingarna för någon vecka sedan. Informationen har varit så dålig att den socialdemokratiska oppositionen valde att inte ens delta i omröstningen.

Politiker har tvingats abdikera och i stället är det advokater och businessmänniskor som tagit kontroll över sjukvården. Så tar man hand om stockholm­arnas skattepengar. Man hemlighåller förhandlingarna och sedan ställer man till en sjudundrandes prisutdelning när beslutet väl är fattat.

Patienterna? Ja, de berördes knappast alls under gårdagens presskonferens.

Capios avtal löper denna gång över tre mandatperioder fram till år 2025 och värt minst 16 miljarder kronor. Men det kanske mest problematiska är att det pressade priset dessutom blir ett riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm. Redan i höstas varnade Vårdfacken för konsekvenserna och hela den hemligstämplade processen.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Det är ett vågat risktagande från Stockholms läns landsting i en upphandling som i sin förlängning berör tusentals anställda inom akutsjukvården och hundratusentals patienter. Det avtalade priset för vården på S:t Görans sjukhus blir nämligen riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm./…/

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Trots att vi i dag vet att vinstdriven vård och omsorg håller sämre kvailtet och skapar sämre arbetsmiljö för personalen fortsätter Filippa och hennes alliansvänner med sina hemligstämplade auktioner på vår gemensamt finasierade vård och omsorg. De påminner alltmer om de auktioner där man förr i tiden bjöd bort fattiga barn till lägstbjudande – billigast vinner.

Filippa Reinfeldt är ytterst ansvarig för denna sjuka sjukvårdspolitik. En politik som väcker många frågor; varför, vad är motiven, och vem tjänar på detta – förutom riskkapitalbolagen, och – varför är allt så hemligt?

*

Sist, men inte minst; Fridolin – dagens hjälte!

Gustav Fridolin i gårdagens ”Hübinette” – Miljöpartiet blir aldrig en del av alliansen.  AB, citat;

– Alliansen hade som politiskt mål att i grunden förändra de svenska trygghetssystemen. Det sympatiserar jag inte med. / När Gustav Fridolin var tio år gammal fick hans mamma Carina en stroke. Carina, som då drev en herrekipering i skånska Vittsjö, sjukskrevs och blev rullstolsburen i många år. Men hade hon blivit sjuk i dag hade hon blivit utförsäkrad. /– Miljöpartiet kommer aldrig att bli en del av alliansen, så mycket kan jag säga. / Han säger att den pågående debatten om barnfattigdomen ofta landat i att det är något som har uppstått av sig själv. – Men det är ett resultat av politik. Om man vill ge varje barn en ärlig chans ska man inte utförsäkra sjuka föräldrar.

*

Läs mer; Utförsäljning av St Göran – en skandal, Professor –Vinstkrav försämrar vården,

Bloggat; LO-bloggen om sjukförsäkringen och Fridolin, Annarkia om Tolgfors, Alliansfritt om sänk arbetsgivaravgift utan effekt, Bror Perjus om en vanvettig sjukförsäkring, Jonas Sjöstedt på väg mot Athen,  Kaj Raving om sänkt arbetsgivarvgift, Martin Moberg om Fridolin, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant?

Nyliberal experimentverkstad – mot folkets vilja

I helgen fick vi den föga förvånande nyheten att ”Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer”. De som konstaterar detta är den nykonservativa amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation – som alltså måste gilla utvecklingen. Vi har kort sagt drivit igenom Milton Friedmans nyliberala läror med en iver och målmedvetenhet som Augusto Pinochet, Margaret Thatcher och Ronald Reagan bara kunde dröma om i början på 1980-talet.


Pinochet i samtal med Thatcher

Bakom detta systemskifte ligger krafter på båda sidor av de politiska blocken. Starka ideologiska intressen har samverkat med starka ekonomiska särintressen, ackompanjerade av en stor portion politisk naivitet. Under hela processen har de borgerliga partierna varit de pådrivande och accepterat alla steg. Socialdemokraterna har som politisk kraft ofta varit ambivalent, men även aktivt genomfört delar av detta systemskifte – även om de ledande socidaldemokrater som accepterat eller själva drivit på utförsäljningar, avregleringar och privatiseringar gjort detta (till största delen) mot sina egna väljares vilja. Systemskiftet har i slutändan visat sig vara en lönsam affär för många av de politiker som själva drivit på utvecklingen – men kostat oss som samhällsmedborgare dessto mer både i rena pengar och i mänskligt lidande.

Det märkligaste är kanske att hela detta nyliberala systemskifte, med avregleringar och privatiseringar, har skett mot svenska folkets vilja. Alla undersökningar som gjorts i Sverige under denna tid visar på i stort sett samma sak; en klar majoritet av svenska folket vill ha en skattefinansierad gemensam välfärd – lika för alla. Vi vill ha minskade klyftor och samhällservice som fungerar. Vi vill att våra skattepengar ska gå till välfärden – inte till privata vinster. Utvecklingen – mot Sverige som en nyliberal experimentverkstad – har alltså gått och går tvärtemot svenska folkets vilja.

Detta är givetvis ett gigantiskt demokratiskt problem – som förmodligen har bidragit till Socialdemokratins krympande tillvaro och många människors bristande tilltro till politikens kraft; ”– det spelar ingen roll vad vi röstar på……” Många har slutat tro på att vi kan förändra världen genom att välja politisk inriktning – nu försöker vi istället bara välja den ”bästa” skolan för våra barn eller den ”bästa” vårdcentralen när vi blir sjuka och hoppas på att vi som åldringar slipper hamna på ett riskkapitalboende med svälkost och blöta kissblöjor – då när vi inte längre kan välja själva.

Den nyliberala samhällsordningen har en inneboende mekanism som förändrar vårt sätt att tänka på oss själva, politiken och samhället. Var och en blir nu sin egen lyckas smed och kan med sina ”aktiva val” välja det bästa åt sig själv. Ansvaret flyttas från det det gemensamma (vi, samhället och politiken) till oss själva som kunder på en marknad. Tidskriften Tiden tar i flera intressant artiklar upp just dessa mekanismer i det senaste numret.

Nyliberal styrningskonst under huden, Tiden, citat;

Margaret Thatcher slog fast att ”[e]konomin är metoden; målet är att förändra hjärtat och själen”. Och detta är just vad nyliberalismen gör: genom sin organisering av ekonomin för­ändrar den inte bara ekonomin utan också våra själar, vad det är att vara människa och vad den mänskliga gemenskapen är. Den skapar individer som sätter upp privata målsättningar, kalkylerar hur de ska nå dessa mål och med denna kalkyl som utgångspunkt träffar rationella val. Åter med (statsvetaren Wendy) Browns ord:

Den nyliberala mönstermedborgaren är en person som handlar strategiskt i valet mellan olika sociala, politiska och ekonomiska alternativ, inte en person som tillsam­mans med andra söker förändra eller utforma dessa alternativ.

Läs hela!

Vi kan också fundera ett steg längre…. en sista nyliberal dröm är lägre (eller inga) skatter, och att de skatter som trots allt finns kvar ska vara ”platta” – dvs att alla ska betala samma skatt oavsett inkomst, förmögenhet eller andra tillgångar. Här i Sverige talar ingen om detta (annat än yrvakna centerpartister som Annie Lööf ) – istället inför vi den platta skatten smygvägen via separata ”reformer”. Kanske är  Sverige på god väg att bli bäst i den nyliberala klassen även när det gäller införandet av ”plattskatt”.

De senaste ”reformerna” har förändrat samhället – på flera områden betalar nu de fattigaste samma eller rent av mer i skatt än de rikaste. Förmögenhetsskatten är avskaffad, och vi har lagt över mer och mer ansvar och finansieringen av välfärden på kommunerna – där vi redan en platt skatt; skolan, äldreomsorgen osv. Även fastighetsskatten har ersatts med en  avgift med lågt tak – i stort sett lika för alla oavsett storlek och läge på hus. Vi har infört avdrag för RUT och ROT – där den som tjänar mest kan dra av mest. Ett system som gynnar de välbeställda på de fattigas bekostnad.

Dessutom – när de generella trygghetssystemen nedmonteras hänvisas allt fler utförsäkrade till kommunens försörjningstöd. På så vis får vi alla betala för de utförsäkrade – och vi gör det genom den platta kommunalskatten; utgifter som i sin tur stjäl pengar från kommunal välfärd och i förlängningen kan innebära höjda egenavgifter och sämre generell service och välfärd. Regeringens nya jobbskatteavdrag har fått den effekten att de med lägst inkomster; sjuka, arbetslösa och pensionärer betalar mer i skatt för samma inkomst än de som har ett jobb – skatten blir regressiv. PRO visar i en tabell hur en pensionär med en inkomst på 14.000 i månaden betalar 4.020 kr mer och en sjukskriven 12.492 kr mer per år än den som jobbar.

Det skulle vara mycket intressant att se en större studie på hur våra tidigare progressiva skatter nu allt mer förvandlas till plattare skatter och avgifter, eller till regressiva skatter och avdrag som gynnar de rikaste…..

*

Bloggpost; Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako

Lästips; Ljuger Anders BorgVinster i vården dödar

Bra bloggat om nyliberaliseringen av Sverige:
LO-bloggen – Baksmällan besvärar allt mer – snart dags att röja upp efter privatieringsfesten?
Homo Politicus – Sverige den nyliberala lekstugan
Annarkia – Sverige är världsledansde i nyliberalism

*

Bloggat: Alliansfritt Sverige om sänkta löner, Nils-Erik Lindblom om att sluta skyll på varandra S och M – folk behöver bostäder, Ola Möller om den skånska borgerlighetens totala misslyckande och MP:s lika stora skuld, Tord Oscarsson om att grundläggande fackliga rättigheter hotas, Eva Hillén Ahlström om en ny viktig bloggare, Kulturbloggen om Carl Bild, Helga von Pitbull om strålande Helga, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SvD1, SVD2, SvD3, SvD4, SVD5, Sydöstran 1, 2, Folket, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2, Dagens Arena, Dala-demokraten 1, 2, Piteå-tidningen, Länstidningen, Värmlands folkblad, Västerbottens folkblad, Arbetarbladet 1, 2, Norrländska socialdemokraten 1, 2, TV 4 News, Ab 1, 2, 3, 4, DN, Expr 1, 2, SvD, SVT, DN1, DN2GP, NSK, EK, BT, Laholmstidning, Dagbladet, Dagen, SR

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Så har alliansen manipulerat utanförskapet

De senaste veckorna har man i media rapporterat att ”utanförskapet har minskat” med alliansens politik.  I Expressen hittar jag tabellen som visar hur Borg och Reinfeldt har lyckats med detta konststycke – att ”minska utanförskapet”.

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansen (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med  86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” enbart genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. Man har alltså gjort precis det som Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund varnade för redan 2008 – man har minskat utanförskapet genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa kvalifikationskraven.

I dag kan vi se att de som verkligen befinner sig i vad man skulle kunna kalla ”utanförskap” – de som inte kan försörja sig själva – socialbidragstagare (ökning med 30 %) eller de som tvingas leva på sina anhöriga inte räknas in i begreppet. Detta är givetvis bekvämt för alliansen – eftersom denna grupp ökat i samma takt som de försäkringslösa har gjort. Hur det ligger till med de som befinner sig i fas 3 låter jag vara osagt, men numera är det över 30 000 personer som tvingas arbeta utan lön medan arbetsgivarna tjänar stora pengar på gratis arbetskraft – (de lär inte räknas in i den vanliga  arbetslöshetsstatistiken).

Det mest märkliga är trots allt att delar av oppositionen fortsätter att använda detta begrepp – om så enbart i syfte att dänga alliansen i skallen med det. Begreppet är så luddigt och lättmanipulerat att till och med Anders Borg numera tagit avstånd från det- trots att han var en av de som uppfann det.

Vilka som har räknats in i detta begrepp har dessutom varierat ändå sedan alliansens företrädare började använda det. Redan det är manipulation – att använda ett berepp som man själv har skapat utifrån sina egna intressen.

Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara stendött. Kritiken har länge varit massiv – det har av forskare beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Det är inte seriöst av någon att använda ett så lättmanipulerat begrepp som dessutom inte kan användas i någon internationell bedömning. Dessutom lämnar detta begrepp de som står allra längts bort från samhället – just det – utanför…….

*

Bloggat: LO-bloggen om att se sig själv i andra,  Martin Moberg om riskeena med att tiga,  Lena Sommestad om den internationella kampen för kvinnors rättigheter, Tord Oscarsson om kritik till fortsatt guldregn över industrins direktörer, Lasses blogg om borgerlig idétorka,  Jan Andersson om borgerlig lönesänkningstävling, Kulturbloggen om att se upp för falska konsertbiljetter, Utredarna om Europeisk chockterapi, Nemokrati om Bildt, Annarkia om borgerliga medias motbilder,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Politikerbloggen, DN 1, 2, Ab 1, 2SVT, SR, Sydsv, Sydöstran, Dagbladet, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Östran/Nyheterna, Piteå-tidningen, GP 1, 2, SvD 1, 2, Arbetarbladet, Dagens Arena, Arbetet 1, 2, SVT, SR 1, 2, Östran,Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?

Sjukförsäkringsfiaskot är större än Kristersson

Läser en insändare i dagens DN som ställer en mycket relevant fråga angående sjukförsäkringen…

Varför nekas de sjuka sjukpenning?

Vad är syftet, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m), med att ställa sjuka människor utan försörjning med det sjukförsäkringssystem vi har i dag? Vad är poängen med denna omänsklighet? Jag förstår inte. Bara att spara pengar?

Varje dag vittnar människor om ett havererat liv för att de blivit sjuka, men nekats sjukpenning och sjukersättning. Deras möjlighet till försörjning är obefintlig eller begränsad på grund av sjukdom. Utöver tragedin att må dåligt och mista sitt arbetsliv, sin indentitet som kollega och yrkesmänniska, ska dessa människor också förlora möjligheten till ett drägligt liv i och med att deras ekonomi är usel.

Vi hör nu socialsekreterare, diakoner och andra träda fram för att berätta om den ökande tillströmningen av en ny grupp fattiga – de som kastats ut ur trygghetssystemet, ett system som vi alla byggt upp med hjälp av skattemedel! Vi betalar vår premie till denna försäkring, som ska hjälpa oss när vi behöver hjälp, via skatten. Ändå nekas så många att få del av försäkringen när de drabbas. Varför?

Med all rätt kan man fråga sig varför regeringen plågar sjuka människor. Vad ligger bakom de nya reglerna – där sjuka utförsäkras efter bestämda tidgränser? Handlar det verkligen bara om att spara pengar?

Man kan närma sig svaret på flera olika sätt. Till att börja med kan vi lyssna på vad den socialförsäkringsminister som drev igenom de nya sjukreglerna sa när det först begav sig – och innan hon blev tystad och avsatt.

Cristina Husmark Pehrsson (m), citat, SvD (aug 2007);

– De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.

Just nu diskuteras en misstroendeförklaring i riksdagen mot hennes efterträdare Ulf Kristersson (m), sedan han två gånger – i juli och december förra året – trotsat riksdagens begäran att regeringen snabbt ska återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Kristersson fick posten efter Husmark P. – inte för sin enorma kunskap om sjukförsäkringen – men för sin förmåga att ”ge ett empatiskt intryck” och kunna hantera pressen på ett undanglidande och smidigt sätt. Men, inte ens han har lyckats fullt ut. Hans ”empastiskt intryck” räddar oss inte från verkligheten.

Det är knappast en tillfällighet att de socialförsäkringsministrar som verkat i den nuvarande borgerliga regeringen båda två har varit starkt ifrågasatta. De har ställts som ansvariga för den kanske mest misslyckade och grymma ”reform” som genomförts i modern tid i vårt land. Därför är det enkelt och naturligt att rikta in sin kritik mot dessa två.

Men bakom socialförsäkringsministrarna står regeringens ansvariga ledare; statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminsiter Anders Borg. Socialförsäkringsministrarna har givetvis inte handlat som de gjort på eget bevåg. De är Reinfeldts och Borgs villiga (eller ovilliga) hantlangare. Sjukförsäkringsfiaskot är större än både Kristersson och Husmark Pehrsson.

I klartext; Sjukförsäkringen är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs största och grymmaste fiasko!

Visst borde Kristersson ställas inför en misstroendeomröstning, han trotsar riksdagens begäran och går därmed emot den demokratiska ordningen. Det är givetvis anmärkningsvärt. Men det kanske mest anmärkningsvärda skulle vara om herrar Reinfeldt och Borg återigen går fria från sin skuld.

Det råder knappast någon tvekan om att grunden till hela denna misslyckade och grymma ”reform” står att finna i myterna om fuskande sjuka, och i Anders Borgs önskningar om att kunna sänka skatterna utan att bygga upp ett lika stort budgetunderskott som sist det begav sig  (för ”Sveriges mest kompetenta regering” med Carl Bildt i spetsen, 1991-94).

Mångmiljardbelopp som är avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används nu för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006. Det är fakta.

Varför ser regeringen som sin mission att utförsäkra och fattiggöra svårt och långvarigt sjuka? Betyder det mänskliga lidandet som de skapar inte någonting?

Handlar det enbart om att spara pengar till skattesänkningar?

Är svaret verkligen så krasst?

*

Läs mer; Fortsatt prövning mot fantasins arbetsmarknad

Tidigare bloggposter;

Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Borgs budgetbluffar

Bloggtips; De tystas röstMartin Moberg, Kulturbloggen, Lasses blogg, Alliansfritt om arbetsmiljöproblem, LO-bloggen om de sjukas helvete, Reflektioner och speglingar om EU och ekonomin, Röda Berget om Odell, Lena Sommestad om läkemedelsföretagen, Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5sr1, sr2, exp1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Forskarna sågar alliansens politik – på punkt efter punkt

(OBS! Bloggposten är från februari 2012 – vissa siffror är därför inte dagsaktuella)

Anders Borg har länge haft ett mantra han ständigt upprepat;

Hans politik ska vara ”evidensbaserad” och bygga på ”vetenskaplig grund”. Nu har han och alliansregeringen haft dryga fem år på sig att genomföra sin politik – byggd på ”vetenskaplig grund”.

Hur har det gått, och vad säger forskarna?

– Utanförskapet

Själva begreppet har varit hårt kritiserat från flera håll. En av de starkaste kritikerna var tidigt Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund. Han har sågat begreppet utifrån flera olika orsaker;

  • Begreppet kan lätt manipuleras; “Regeringen kan minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro.”
  • Begreppet kan inte användas i internationella jämförelser; “Välfärdsstater med generösa trygghetssystem, till exempel de skandinaviska länderna, kommer i sådana jämförelser att framstå som mindre framgångsrika enbart därför att personer som inte arbetar har större tillgång till offentliga trygghetssystem.”

Hur har det gått? Eftersom regeringen själv har ändrat utanförskapsbegreppets innehåll flera gånger och dessutom gjort exakt det Bertil Holmlund varnat för – manipulerat siffrorna genom skärpa kvalifikationskrav och kortare ersättningstider – är det nära nog omöjligt att ange exakt vad som har hänt. Men de senaste fakta som finns tyder knappast på någon succé, citat AB;

Sedan 2006 har långtidsarbetslösheten ökat med 143 procent, enligt Arbetsförmedlingens nya siffror. I dag är de långtidsarbetslösa 68 000 personer. /…/ I slutet av januari var 405 000 personer öppet arbetslösa.1,5 miljoner svenskar står utanför ­a-­kassan. Färre sjuka får ersättning (nära 65 000 har utförsäkrats). På två och ett halvt år har försörjningsstödet ökat med 30 procent. 30 000 är fast i fas 3 (långtidsarbetslösa som ej räknas med i statistiken).

*

– Sjukförsäkringen

Kritiken mot de nya sjukreglerna var stenhård från både forskare och remissinstanser redan innan de genomfördes. En av alla de som kraftfullt kritiserade regeringens förslag innan det infördes var Töres Theorell, professor emeritius i psykologi – som bland annat varnade för att vi skulle få ett nytt begrepp – ”försäkringssjälvmord”.

En annan stark kritiker av de nya sjukreglerna, och hela den debatt som föregått dessa, är forskaren Björn Johnson, citat;

Efter regeringsskiftet har alliansregeringen byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktiga beslutsunderlag. Rehabiliteringskedjan, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons viktigaste reform, är bara ett bland flera exempel. Rehabiliteringskedjan har inte gjort något för att lösa de verkliga problemen, alltså det havererade rehabiliteringssystemet. Tvärtom framstår reformen som direkt kontraproduktiv, eftersom den kommer att öka antalet sjukskrivna som förlorar sina anställningar och dessutom leda till att tiotusentals långtidssjukskrivna utförsäkras.

Även forskaren Tor Larsson (tidigare på arbetslivsinstitutet – nedlagt av regeringen) förklarade redan långt innan den borgerliga regeringen tillträdde att orsakerna till ökad sjukfrånvaro inte berodde på fusk (och alltså inte kan lösas med utförsäkringar och hårdare tag) utan på slimmade organisationer, sämre rehabilitering och utebliven anpassning av arbetet etc.

Ännu en kritiker är forskaren och smärtläkaren Jan Lidbeck , som starkt har kritiserat de  nya sjukreglerna och de myter som föranlett dessa. Läs mer här! 

*

– Jobbskatteavdraget

Grundbulten i Anders Borgs ”arbetslinje” är jobbskatteavdraget. Han påstod nyligen själv att avdraget skapat 120 000 nya jobb. Men vad säger forskarna?

Inga bevis för jobbskatteavdragens effekter, citat, Ekot;

Che-Yuan Liang, som forskar i nationalekonomi vid Uppsala universitet, är en av IFAU-rapportens författare. – Vår slutsats är att de befintliga metoderna som finns i dag och reformens utformning gör det väldigt svårt att utvärdera den här reformen och att det i dag därför inte går att uttala sig om vilka effekter den här reformen har. / – Ofta när de utformar sådana här reformer så styrs de mer av politiska hänsyn än av ekonomisk kunskap.

Tidigare har regeringens långtidsutredning tittat närmare på jobbskatteavdragets verkliga effekter på arbetslösheten.

Slutsats i korthet; Utredarna konstaterar att det inte finns några studier som visar att avdraget fungerar i verkligheten – enbart mikrosimuleringar. Man kan helt enkelt inte se om avdraget har gett någon effekt, förutom att det kostar statskassan åtskilliga miljarder – man förslår därför att man avstår från fler avdrag i nuläget. Läs mer här!

*

– Försämrad a-kassa, högre avgift

Alliansens linje har varit tydlig; sänkt a-kassa ska leda till färre arbetslösa. I sann nyliberal anda har man dessutom höjt a-kasseavgiften och försämrat arbetsmarknadsutbildningen.

Ny forskning visar att politiken är dömd att misslyckas; Den sänkta a-kassan leder inte till färre arbetslösa. På längre sikt är regeringens politik istället rent kontraproduktiv. Den forskning Anders Borg bygger sin arbetsmarknadspolitik på är både förlegad och missvisande vad beträffar svenska förhållanden.

Citat, Metro;

– Den allmänna teorin är att om man sänker a-kassan får man ut arbetslösa i jobb, men jag hittade inget sådant samband alls, säger Madelene Nordlund.

Tvärtom visar hennes undersökning att en hög ersättning på längre sikt leder till att den arbetslöse får ett mer välbetalt jobb.
– Om du har råd att vara arbetslös lite längre hittar du lättare tillbaka till ett mer stabilt arbetsliv.

Nordlund har jämfört hur arbetslösa som deltog i olika program under 1990-talet klarat sig jämfört med de som inte gjorde det. Programmens effekt har studerats under 5-10 år och effekterna av a-kassans nivå under 19 månader.

Enligt Nordlund lönar sig programmen på lång sikt, både i hög- och lågkonjunktur. I studier från andra länder har även effekter av sänkt a-kassa för att få ut personer i jobb iaktagits, men inte i Sverige. Det tror hon beror på att våra sociala skyddsnät lindrar effekterna.

Kan det vara så att arbetsmarknadspolitiken grundas på fel antaganden?
– Ja, absolut. Internationell forskning visar att det hjälper att straffa ut arbetslösa i jobb, men det verkar inte få den effekten på arbetslösheten i Sverige.

OECD ekonomen John P. Martin ger den Nordlunds forskning rätt. Han förespråkar bland annat stärkt arbetslöshetsförsäkring, kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik, slopa “första-bästa-jobb” politiken och att anställningsstöd ska vara riktade inte generella. Alla hans råd går alltså på tvärs med Borg och Reinfeldts praktiserade recept. (Läs mer på Utredarna TCO)

Mer forskning på tvärs med Borgs sanningslära (Esbati, citat); ”I Oxford Review of Economic Policy presenterar ekonomerna David Howell och Miriam Rehm resultat baserade på en analys av förbättrad OECD-statistik från de senaste 30 åren. De konstaterar att det inte går att finna stöd för den ”konventionella synen”, att en ”generös” arbetslöshetsförsäkring bidrar till högre och mer långvarig arbetslöshet.”

Även forskarna Lars Calmfors och Anders Kjellberg sågar regeringens a-kassepolitik med högre avgifter och sänkt a-kassa  som ett ”fundamentalt konstruktionsfel”. Professor Lars Calmfors, citat LO-bloggen;

Den här reformen var inte särskilt lyckad. Man kan vara ganska säker på att de effekter regeringen eftersträvar inte uppnås. Samtidigt har det blivit stora negativa bieffekter

*

– Fas 3, jobb och utvecklingsgarantin, jobbcoacherna

En av de senaste sågningarna rör Fas 3 och jobb och utvecklingsgarantin av forskaren Anders Forslund på IFAU. Citat Dagerns Arena; ”Fas 3 är inte bara ologiskt och ineffektivt. Det är dessutom felkonstruerat för merparten av deltagarna.”

De s.k. jobbcoacherna har utvärderats av Arbetsförmedlingen – resultatet visar att jobbcoaching i storts sett är meningslös eller rent av kontraproduktiv. Av de arbetssökande som har blivit jobbcoachade har färre fått jobb än av de som inte har blivit jobbcoachade.

*

– Vinstdriven välfärd

Moderaterna har länge varit pådrivanden när det gäller att sälja ut och privatisera välfärden. Forskning visar tydligt att kvaliteten kommer i andra hand när välfärden blir vinstdriven – vinster i vården kan till och med döda.  Trots detta fortsätter alliansens företrädare att sticka huvudet i sanden. Fredrik Reinfeldt menar att det handlar om ”enskilda fall” när äldre vanvårdas på vinstdrivna boenden, hans fru Filippa fortsätter att slumpa bort Stockholms vård och omsorg till sina moderata kompisar, medan Anders Borg skäller och gläfsar lite. Samtliga ignorerar de den forskning som faktiskt finns.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete, citat; ”– Kvaliteten blir lägre för att kedjorna har ett kortsiktigt vinstintresse, liksom de riskkapitalägda företagen”

LO-tidningen;

…professor Inge Axelsson som i en ny rapport jämför vinstdrivande vårdinrättningar med icke vinstdrivande. I rapporten lägger han samman ett stort antal internationella studier, över 38 miljoner (!) patientöden kommer till tals, och han ställer sig frågan: Hur blir slutresultaten när det gäller kvalitet, effektivitet och kostnadsutveckling, när vården drivs med krav på vinst? Och svaret är: Sämre.

Slutsats;

Anders Borg har under sin tid vid makten valt att ignorerar i stort sett all relevant ny forskning. Inte heller har han lyssnat på remisskritik när nya reformer ska införas. Istället kör han på i ullstrumporna och följer de gamla fundamentalistiska nyliberala teserna. De fungerar visserligen inte – det visar både ny forskning och dagsaktuella fakta. Men vad gör det?

Anders Borg är nöjd, citat;

– Min känsla är att det fungerar rätt bra.

Så var det med den ”evidensbaserade politiken”…….

*

Till sist.… professor Bertil Holmlund sågar alliansens sätt att räkna arbetslösa…..

*

Läs mer;

Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik

Borgs dogmer granskade

Esbatis kommentarer – Evidensbaserat fiasko

Bloggat: Ulf Bjereld om obstruerar Ulf Kristersson riksdagens beslut?, Lena Sommestad om vilka är det som slarvar?, Annarkia om att Ulf Kristersson (m) bryter mot grundlagen, Alliansfritt Sverige om M som förklarar hur utförsäkringar egentligen handlar om kärlek, Kristian Krassman om noll känsla för feeling, Helga von Pitbull om brott – en förutsättning för att bli jobbcoach?, Ola Möller om bankernas bolåneräntor, Martin Moberg om folkrepresentation på dekis, Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, dn1, dn2, dn3, dn4, svd1, svt1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

Räkna bort de fattigaste – då ökar inte klyftorna!

Under de senaste åren har hot och våld mot myndigheter ökat kraftigt. I går tog radioprogrammet Kaliber upp problemet. De myndigheter som drabbas är framförallt  Försäkringskassan, socialkontoren – och på senare tid även Arbetsförmedlingen. Varför? Vad säger forskarna och de som lever ute i verkligheten?

Kaliber, citat;

Anledningen till att hoten ökar är alltså att klyftorna växer och att myndigheterna bantas, både enligt forskaren Sofia Wikman och fackförbundet ST’s Roger Syrén. Och Arbetsförmedlingens säkerhetschef säger att det är när man drar undan den ekonomiska plattformen för människor som hoten och våldet uppstår.

Sofia Wikman, forskare;

– Nedskärningarna spelar väldigt stor roll. Det är det viktigaste resultatet i min forskning. Det är inte individuella tillkortakommanden som är orsak till det ökande hotet och våldet, inte heller det rådande samhällsklimatet på gator och torg utan det är nedskärningarna.

– Hot och våld är ett samhällsproblem. Det har rötter som man kan spåra i ojämlika förhållanden framförallt. Då är det ett problem för hur vi har fördelat resurserna i det här samhället.

— Hur då?

– Ökade klyftor i samhället är något som driver fram hot och våld. Minskar vi klyftorna så får vi mindre hot och våld.

Fakta visar att klyftorna ökar, citat; ”Enligt Statistiska Centralbyrån, SCBs beräkningar ökar klyftorna i Sverige. De som tjänar mest, har fått mer pengar. De som tjänar minst, har fått mindre pengar.” Enligt OECD ökar klyftorna till och med mer i Sverige än i något annat OECD-land.

När kaliber försöker få en kommentar från statsministern blir det kalla handen. Istället skickar han fram sina hantlangare. Så här låter deras förklaringar.

Sebastian Carlsson, pressekreterare, citat;

– Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.

Hillevi Engström, arbetsmarknadsminsiter, citat;

– Jag är ju inte kriminolog och forskare, så det blir ju bara spekulationer, men jag kan ju se en oroväckande tendens allt sedan jag själv arbetade som polis, att våldet blir råare och människor tappar liksom gränserna. Och vad det beror på, det kan inte jag riktigt förklara.

Pressektreteraren uppmanar oss alltså att räkna bort de fattigaste och de rikaste – för då ökar inte klyftorna. Ja visst ja – att inte SCB eller OECD tänkte på det!!!!

Arbetsmarknadsministern skyller på individen – att människor har blivit råare. Men hon vill inte lyssna på de förklaringar som forskarna och de som möter verkligheten ger; Att ojämlikhet skapar ett råare samhällsklimat.

Istället för att bemöta fakta försöker regeringen skapa sin egen bild av verkligheten. Sedan är det upp till var och en av oss – som kunder på en politisk marknad –  att ”köpa” den bild av verkligheten vi föredrar.

Det är ingenting nytt att regeringen arbetar på just detta sätt. Det nya är att nu börjar verkligheten komma ikapp regeringen. Allt färre ”köper” deras förvrängda verklighetsbild; och allt fler fakta visar hur regeringens politik har misslyckats.

Fler exempel;

  • I gårdagens Agenda  kritiserade professer Bertil Holmlund regeringens sätt att hantera fakta kring arbetslösheten och sysselsättningen. Han menar att regeringen går emot internationellt vedertagna sätt att räkna enbart för att försköna verkligheten. Istället för att tala om arbetslösheten i procent eller i sysselsättningsgrad – räknar regeringen i antal sysselsatta (som har ökat därför att befolkningen har ökat). Fakta är att sysselsättningsgraden har minskat och arbetslösheten har ökat. Allt annat är ”försköningar av verkligheten”. Professor Bertil Holmlund,(Agenda, ca18 min in) citat;

    – Vi ska inte säga att sysselsättningen har ökat när den de facto har minskat i relation till befolkningen….

  • Anders Borg hävdade nyligen att jobbskatteavdraget skapat 120 000 nya jobb. IFAU, som precis utvärderat avdraget, säger att det inte går att dra några sådana slutsatser, citat;

    – Vår slutsats är att de befintliga metoderna som finns i dag och reformens utformning gör det väldigt svårt att utvärdera den här reformen och att det i dag därför inte går att uttala sig om vilka effekter den här reformen har…

Regeringens politik har nu börjat ge allt fler tydliga spår i samhället. Det är en tragedi för de som drabbas – men det innebär också att fakta nu börjar tala sitt tydliga språk – mot regeringens politik.

Det finns trots allt hopp. Nu får vi bara hoppas på att media fortsätter, med lite högre frekvens, att granska regeringens påhittade bild av ”verkligheten”….

*

Professor Bertil Holmlund har tidigare sågat utanförskapsbegreppet – Läs mer!

Läs mer på bloggen Storstad; Vilken verklighet vill du köpa?

Lästips; Reinfeldts politik motverkar ett längre arbetsliv

Bloggat; Jinge om oppinionen, Martin Moberg om Löfven, Pyttiminpanna om den demografiska myten, Homo politicus om kraftag mot arbetslösheten, Jämlikhetsanden om stackars Reinfeldt, Motvallsbloggen om demokrati, Vänstar stranden om Björklunds skola, Netroots

Media; svt1, svt2, svt-debatt, svt3, Ab 1, 2, 3, 4, 5Gotlands folkblad 1, 2, 3, Sydöstran 1, 2, Arbetarbladet, Sydsv, SVT 1, 2, 3, Östran, Folkbladet, DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, Dagens Arena 1, 2, Dagbladet, Piteå-tidningen, Norrländska socialdemokraten, Ab, SvD, DN, Expr

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Reinfeldts lögner, svek och drogögon

ETC publicerar nu en föredömlig genomgång av Fredrik Reinfeldts allra värsta lögner och svek. Så här ser det ut….

DREVEN DU ALDRIG FÅTT LÄSA

Fredrik Reinfeldts 10 värsta lögner

1.– Vi har 100 000 fler sysselsatta nu jämfört med september 2006”.  (svt jan 2010)
Sanning; Sysselsättningen i slutet av 2009 låg på samma nivå som vid slutet av 2006

2. ”- Det kostar miljarder med en friare anhöriginvandring”. Och då får skola och sjukvård stå tillbaka”. (AB, 19 okt 2011)
Sanning; Uttalande när dementa Ganna 90 år, hotades av utvisning. 2010 ansökte 42 personer över 80 år med anhöriga i Sverige om uppehållstillstånd. det kostar ca 600 000 kr/år att placera en människa inom äldrevården. Slutnotan skulle bli ca 25 milj/år om alla fick stanna.

3. ”- Vi inrättade en CO2-skatt i Sverige 1991. Det var mycket klokt av den dåvarande borgerliga regeringen att inrätta den”. (riksdagsdebatt, 12 mars 2009)
Sanning; Skatten infördes den 10 januari 1991 – när Birgitta Dahl (s) var miljöminister.

4. ”- Vår ungdomsarbetslöshet är en skapas synvilla”. (SN stämma, 28 maj 2010)
Sanning; Samma år hade Sverige högst ungdomsarbetslöshet i Norden. Bland ungdomar under 25 år låg den på 29 %. Norge 9%.

5. ”- Som jag ser det, sprack bonusbubblan i kväll”. (EU-toppmöte, 17 sept 2009)
Sanning; På G20-mötet var Reinfeldt med och beslutade om ett dokument som slår fast att bankchefer ska ha bonus och som skulle kunna tvinga banker som inte har bonus att införa systemet.

6. ” – Högre skatt på pensionärer är ganska spritt i utvecklade länder”. (svt, jan 2010)
Sanning; Det är endast i Sverige som pensionärer beskattas högre än löntagare. Det visar en internationell jämförelse en forskare gjort på uppdrag av PRO.

7. ”- 140 om dagen förtidspensionerades med Göran Persson.” (Partiledardebatt, 18 jan 2012)
Sanning; Mellan 1998-2006 förtidspensionerades 51 personer om dagen, d.v.s. nybeviljade hela förtidspensioner/permanenta sjukersättningar (Källa: Försäkringskassan).

8. ”- Större delen av apoteken finns kvar hos Apoteket AB” och ” nu öppnas en del apotek på nya ställen i landet”. (Partilederdebatt, 18 jan 2012)
Sanning; Runt 70 % av apoteken är privatägda. Sedan avregleringen 2009 är det två apotek som har öppnats på helt nya orter; Älmsta och Insjön.

9. ”- Vi har två år i rad, 2010 och 2011 varit ensama i Europa om att ha en ekonomi i baland och överskott”. (SVT, 10 jan 2012)
Sanning; Sverige har inte haft överskott de åren. Det har däremot både Schweiz och Norge haft – båda åren. (OECD)

10. ” – Det handlar om utrikesrelaterade företeelser av mer diffus art och är inte kopplade till individer”. ( SvD, juli 2008)
Sanning; Dokument från FRA visar att man spanar på individer och har rutiner för att byrta information med andra länder. Geeraldirektör Ingvar Åkesson har sagt att FRA intresserar sig för personer i Sverige.

P.S.

I ETC finns även listan på 8 svek.…bland annat när det gäller arbetslinjen, klyftorna, jämställdheten, klimatfrågorna, välfärdstjänsterna och demokratin.  Läs mer i ETC!

Läs Johan Ehrenberg; Äntligen ett riktigt drev!

*

Fler listor; 
Alliansens kovändningar och trovärdighetsproblem

De tystas röst; Myterna om sjukförsäkringen

hos Alliansfritt Sverige;
De allra mest praktarsliga insatserna…
Reinfeldts grodor – hela listan

Tills sist….

Vad säger karln?

”- Med drogögon mitt i ansiktet”…..

*

”- våldsjustis” , ”-nedåtrisker”, ”- givet att, givet att”

*

Läsvärt; Välfärd växande bubbla, Dags för S att sluta vela om välfärden

Bloggat; Ulf Bjereld om Reinfeldts vägran att debattera,  Olas tankar om hur regegeringens politik inte hänger ihop, Jämlikhetsanden om stackars Reinfeldt, Martin Moberg om vad Sverige behöver, Homo politicus om Vänsterpartiet, Jinge om Carl Bildt, Röda berget om botox, Netroots

Media;  exp1, exp2, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svt1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant.se