Att slå nedåt – den nya trenden

Vi var många som kände förvirring, upprördhet och ren ilska över Janne Josefssons Uppdrag Granskning i går. Vad ville han? Vilka var han ute efter? De fattiga barnen? Deras föräldrar, som kanske t.o.m. hade mage att röka mitt i sina fattiga liv? Eller var det de hjälporganisationer som hade vridit, förvrängt eller missuppfattat statistik? Eller kanske var det själva fattigdomsbegreppet?

I det av Janne Josefssons och Fredrik Reinfeldts godkända fattigdomsbegreppet ”absolut fattigdom” måste en fattig leva utan mat, kläder och hem. De fattiga måste helt enkelt vara utblottade och  uthungrade  likt svältoffer i Afrika. Denna Josefssonska jakt på de ”absolut fattiga” – de barn som svalt, frös och var hemlösa – var enbart pinsam och visade mer om Josefessons okunnighet än något annat.

För en enad forskarkår och i resten av EU gäller det relativa fattigdomsbegreppet i hela EU sedan 1984.

Lena Sommestad, DN-debatt, citat;

Den etablerade fattigdomsdefinitionen i EU säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Denna definition är nära knuten till samhällets inkomstfördelning. Om inkomsterna ökar i samhället men stora grupper släpar efter, då ökar fattigdomen. I EU har detta sätt att se på fattigdom gällt sedan 1984.

EU:s relativa fattigdomsdefinition är vetenskapligt väl förankrad. Ledande forskare har övertygande visat att det inte är tillräckligt att beskriva fattigdom som ett absolut tillstånd av armod (”absolut fattigdom”). Så snart en person lever över existensminimum blir det mer meningsfullt att mäta fattigdom i relation till levnadsnivån i samhället. En person är fattig om han eller hon inte kan leva på en anständig standard enligt de traditioner och värderingar som råder. Den som är fattig utestängs från normala sociala relationer till andra människor.

Hur som helst blev det i programmet helt klart att Janne Josefsson lever i en självgod bubbla, med jobbskatteavdrag och rutavdrag betalade av de som kastats ut från våra trygghetssystem  under alliansens tid vid makten.

Janne Josefsson har helt uppenbart noll koll på hur de sociala skyddsnäten rivits ned de senaste åren, och hur detta har påverkat de drabbade familjerna och givetvis deras barn. Det är sant, som Josefsson påpekade, att klyftorna har ökat i Sverige och hela västvärlden sedan 1980-talet –  då den nyliberala revolutionen inleddes. Men att alliansens klasspolitik har skapat ännu djupare klyftor visar tydligt tabellen nedan. Alliansens politik har inneburit att de rikaste blivit rikare och de fattiga fattigare – på ett helt nytt sätt. Tidigare följdes kurvorna åt vid konjunkturnedgångar. Nu får de fattigaste betala de rikas ökade inkomster och nya avdrag.

Ökade klyftor, trasiga sociala skyddsnät och en medveten klasspolitik – kanske vore detta istället ett Uppdrag för Janne Josefsson att Granska. Men i gårdagens reportage blev det tydligt att Josefsson valt sida, han följer den nya trenden – att slå nedåt!

klyftorna91-2010

Varning för hunden

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.”

(Stig Dagermans sista dagsedel, 1954)

*

Mer; Uppdrag Granskning borde ha läst på,  Kritik mot Josefssons inslag!, Arbetet-Får fattiga ha hund?, Susanna Alakoski-Alla fattiga barn går inte i trasiga skor

Media: Aftonbladet 1234SvD Brännpunkt,CorrenDagenSydsvenskanDNResumeDagens OpinionSkånskanMetro,HDGDLTLänstidningen ÖstersundNSKVTPiteå-tidningen

Bloggat: Staffan Lindström om att sparka åt fel håll…, Leine Johansson om Josefsson gör det bra eller…?, Roger Jönsson om ingen barnfattigdom i Sverige…, Christian Norlin om att det är skillnad på relativ och absolut fattigdom Martin Moberg om Vi och Dom Sverige 2013 Marika Lindgren Åsbrink om vad innebär det att växa upp i fattigdom…?, Fyra nyanser av rött om välfärdsprodukten…Alliansfritt Sverigeom Moderaterna som kastar 80 miljoner i sjön…, fler inlägg på NetRootsPolitometern 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lästips till påskhelgen….

Det handlar om Ofstads bok ”Vårt förakt för svaghet” som i dag återigen är kusligt aktuell. Om ”valfriheten” i välfärden som terapiarbete för medelklassen – alltmedan demokratin blir allt mer avlägsen, och om hur socialdemokraterna borde förhålla sig till diktaurer….

Harald Ofstad; ”Vårt förakt för svaghet”, citat DN;

Den norske filosofen Harald Ofstads moderna klassiker ”Vårt förakt för svaghet” ges ut på nytt. Ann Heberlein gör en nyläsning och drabbas av den brutala analysen. Boken har fått en oroande aktualitet./…/

”Om vi håller upp nazismen som spegel för oss, ser vi våra egna drag förstorade, och just därför så avslöjande.” Så skriver Ofstad i förordet och fortsätter: ”Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage, och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas.”../

De som är svaga – de sjuka, de arbetslösa, de fattiga – blir allt svagare medan de starka blir allt starkare. Så ser det ut i Sverige i dag. Det är en av förklaringarna till att jag läser Ofstad på ett annat sätt 2012 än vad jag gjorde 1994. Samhället har förändrats. Klimatet har hårdnat. Det är en nietzscheansk hårdhet. Samma hårdhet som är kärnan i den nazistiska ideologin: den starkes rätt över de svaga. De svaga och deformerade ska förintas – det är, skriver Nietzsche, ”den första principen i vår filantropi”.

Läs hela artikelnoch läs boken.

Missa inte heller Malin Ullgrens träffsäkra betraktelse över välfärden och ”valfriheten”.

Är bilden av ­tusen val­möjligheter viktigare än innehållet i välfärden?, citat DN;

Under rubriken ”Demokratins förfallskrev häromveckan den tyske författaren Ingo Schulze en intressant och förtvivlande artikel i Göteborgs-Posten (28/3). Han sammanfattar, utifrån tyskt perspektiv, en oro som också finns i Sverige: Vad hände med välfärden? Det gemensamma? Med demokratin i ett land som har förvandlat medborgarna till kunder? Han nämner ”förvandlingen av alla livets områden till marknad (utbildningen, sjukvården, kollektivtrafiken)”. /…./

När den politiska hotlogiken påstår att det system vi nu har skaffat oss aldrig går att ändra kompenseras jag som medborgare med en rad förmenta val. En falsk känsla av kontroll, som jag önskar att jag kunde välja bort.

När min dotter skulle börja skolan för ett par år sedan såg skolvalet ut så att vi fick rangordna våra önskemål. Det blev inte förstahands­valet, det blev inte andrahands­valet. Det blev tredjehandsvalet. Det har funkat utmärkt.

Men all tid, all aktivitet vi uppmuntrades att plöja in i detta val, för att fatta ett ”informerat” beslut – vilket trams. När vi fick den skola vi hade önskat i sista hand gav det känslan av att alltihop var något slags terapi för medelklassföräld­rar.

En liten lek vi alla lekte, för att hjälpas åt att bära bilden av det nya, moderna Sverige. Det är som om den där självbilden av landet med tusen valmöjligheter har blivit viktigare än det faktiska innehållet i välfärden.

En av skolorna vi ”valde” gjorde reklam för sig genom att lyfta fram att den satsade på ”kunskap”.

Wow?/…/

Lena Sommestad talar klarspråk om Socialdemokraternas velande när det gäller vinsdriven välfärd.

Riskfyllt att inte stoppa vinsterna, citat AB;

Vinster i välfärden, hävdar man, kan inte förbjudas. Min fråga är: varför? Hur kan något som är fullt möjligt i andra länder vara stört omöjligt i Sverige?

Som historiker undrar jag vad som har hänt med den svenska demokratin. Socialdemokraternahade en gång kraft att ändra samhällets hela maktbalans. Steg för steg drev partiet igenom stora samhällsreformer, som socialförsäkringar, starka arbetsrättslagar och en gemensam skola.

Men när dessa framgångar nu är på väg att spolieras, då tycks partiet sakna vilja att ta strid.

I ett samhälle som plågas av växande ojämlikhet, där blir vinster i välfärden en av många systemförändringar som har ”kommit för att stanna”. Det finns bara ett enda alternativ, gemensamt för höger och vänster.

Det år svårt att förstå denna defensiva politiska strategi, av två skäl.

För det första är det folkliga stödet for fortsatt privatisering svagt. Enlig SOM-institutet i Göteborg finns det motstånd långt in i borgerliga led. Varför bejakas inte denna opinion? Varför tar många socialdemokrater i stället parti för välfärdsbolagens särintressen?

För det andra är det märkligt att socialdemokrater förordar en politik som slår mot partiets grundläggande värden: solidaritet och jämlika livschanser. Forskning om skolan visar att de familjer som utnyttjar valfriheten bäst är de som har mest resurser. På välfärdsmarknaden gynnas den som har bäst för-måga att välja rätt./…/

Mer; Dagens Arenas granskar Valfrihetsmyten inom välfärden.

Till sist.… fyra ”tunga” S-förbund säger ifrån om socialdemokraternas vapenexportpolitik; Studentförbundet, Kvinnoförbundet, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Ungdomsförbundet.

S måste ta initiativ till en ny modern syn på vapenexport, citat DN;

/…/ Socialdemokraterna behöver i denna nya tid ta fullt ansvar för vapenexportens konsekvenser, och med hållbara argument. Om vi fortsätter som nu, kommer kritiken att obönhörligt att växa både i partiet och i den allmänna opinionen. Redan i dag finns majoritet för totalförbud för svensk vapenexport i alla de fyra socialdemokratiska sidoorganisationerna. /…/

P.S.

Önskar alla en riktigt Glad och skön Påskhelg

….. blir vädret dåligt kan man ju alltid läsa  🙂

….. eller se på film – ett tips; Nawals hemlighet

*

Lyssna på debatt mellan Tomas Eneroth och Gunnar Axén om överskottet i sjukförsäkringen.

Bloggtips; LO-bloggen om lapptäcket som värmer få, Lena Sommestad om vapenexporten, Jinge om allians-bråk, Martin Moberg om Reinfeldts tvivel, Motvallsbloggen om Irak-kriget, Nemokrati om Sahlin, Prime och analyser, Alliansfritt Sverige om jobbpolitiken som leder till fattigdom, AnetteIvar om att man inte kan lita på sjukförsäkringen,  Netroots

Media; dn1, dn2,dn3, dn4, dn5, dn6sr1, ab1, ab2, svd1, svd2, Östran, Sydöstran, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet, Länstidningen, Gotlands folkblad, DN, Ab 1, 2, SVT, Arbetet 1, 2, SR 1, 2, Kommunalarbetaren, RoD 1, 2, Expr, DN 1, 2, DI, GP, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Är sjukreglerna inte hårda nog?

I gårdagens Agenda mötte vi utförsäkrade och svårt muskelsjuke Per Sköld som FK nu uppmanar att hitta ett jobb där han kan ligga ned. I Agendastudion sade sig Ulf Kristersson vara ”stolt” över de nya reglerna. Han tycktes heller inte ha några invändningar mot att sådana som Per Sköld utförsäkrats och menade att det inte är något större fel på reglerna.

I dagens DN berättar man om den nya bedömningsmetoden som Försäkringskassan nu arbetar fram och som regringen vill införa nästa år. Enligt Jan Larsson på FK innebär den nya bedömningsmetoden att ”förmågan att arbeta kan hittas hos fler personer”. Vad detta betyder i klartext är inte svårt att förstå; ännu fler svårt sjuka kommer att utförsäkras.

Man kan fråga sig; Innebär den nya bedömningsmetoden att dagens regler inte är hårda nog för regeringen? Att människor som Per Sköld kommer att forstätta att utförsäkras – och fler ändå? Sverige har i dag OECD:s hårdaste regler för sjukersättning (förtidspension)  – det är tydligen inte nog för Ulf Kristersson, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Eller som Kristersson nyligen uttryckte det; Först ett litet steg bakåt, sedan ett stort steg framåt – och framåt det innebär uppenbarligen i Kristerssons värld så hårda och omänskliga regler som möjligt.

Den senaste tiden har annars diskussionen framförallt handlat om hur bedömningen av arbetsförmågan ska ske vid 180 dagar. Det handlar om två olika begrepp som den försäkrade ska prövas mot; ”normalt förekommande arbete” eller ”reguljär arbetsmarknad”. Riksdagen har till sist tvingat regeringen att återgå till det tidigare begreppet ”normalt förekommande arbete”. Ulf Kristersson har i ena stunden hävdat att regellförändringen skulle kosta 2,4 miljarder årligen – i nästa att den i stort sett är betydelselös. Frågorna till Kristersson borde vara självklara;

1. Varför ändrade regeringen begreppet från början om det är betydelselöst vilket begrepp som används?

2. Varför har ni kämpat så hårt mot att återinföra det gamla begreppet om det är betydleslöst vilket begrepp som tillämpas?

3. Ulf Kristersson, du hävdade, när riksdagen diskuterade frågan förra året, att en återgång till det gamla begreppet skulle kosta 2,4 miljarder årligen. Vad har hänt? Hade du, Ulf Kristersson, fel då eller nu?

*

Läs mer;
LO-bloggen –
Från 2,4 miljarder till 0 kr i ilfart – politiskt rekord i kappvändning?
Kristerssons dvärgpudlar

Så svängde ministern

Vill ministern ha en mänskligare sjukförsäkring?
Sönderslagen välfärd
Så har regeringen backat i sjukförsäkringen
Klarar du något arbete? Då blir det ingen sjukpeng.
Ingen återgång till mjukare sjukförsäkringsregler

 

*

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5Sydöstran, Folkbladet, Dala-demokraten, Länstidningen, Värmlands folkblad, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Ab 1, 2, ab3DN 1, 2, 3, 4, 5, 6Expr, SvD 1, 2, 3, LO-tidningen 1, 2, SR 1, 2, GP 1, 2, DA1

Bloggat: Martin Moberg om sjukförsäkringsfrågan, Eva Hillén Ahlström om finansministerposten efter valet 2014, Annarkia om ett steg i rätt riktning, Peter Andersson om vår fortsatt sjuka sjukförsäkring, Anne Skaner om duger vi – älskar ni oss?, Helga von Pitbull om läxor att lära sig av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sjukförsäkringsfiaskot är större än Kristersson

Läser en insändare i dagens DN som ställer en mycket relevant fråga angående sjukförsäkringen…

Varför nekas de sjuka sjukpenning?

Vad är syftet, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m), med att ställa sjuka människor utan försörjning med det sjukförsäkringssystem vi har i dag? Vad är poängen med denna omänsklighet? Jag förstår inte. Bara att spara pengar?

Varje dag vittnar människor om ett havererat liv för att de blivit sjuka, men nekats sjukpenning och sjukersättning. Deras möjlighet till försörjning är obefintlig eller begränsad på grund av sjukdom. Utöver tragedin att må dåligt och mista sitt arbetsliv, sin indentitet som kollega och yrkesmänniska, ska dessa människor också förlora möjligheten till ett drägligt liv i och med att deras ekonomi är usel.

Vi hör nu socialsekreterare, diakoner och andra träda fram för att berätta om den ökande tillströmningen av en ny grupp fattiga – de som kastats ut ur trygghetssystemet, ett system som vi alla byggt upp med hjälp av skattemedel! Vi betalar vår premie till denna försäkring, som ska hjälpa oss när vi behöver hjälp, via skatten. Ändå nekas så många att få del av försäkringen när de drabbas. Varför?

Med all rätt kan man fråga sig varför regeringen plågar sjuka människor. Vad ligger bakom de nya reglerna – där sjuka utförsäkras efter bestämda tidgränser? Handlar det verkligen bara om att spara pengar?

Man kan närma sig svaret på flera olika sätt. Till att börja med kan vi lyssna på vad den socialförsäkringsminister som drev igenom de nya sjukreglerna sa när det först begav sig – och innan hon blev tystad och avsatt.

Cristina Husmark Pehrsson (m), citat, SvD (aug 2007);

– De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.

Just nu diskuteras en misstroendeförklaring i riksdagen mot hennes efterträdare Ulf Kristersson (m), sedan han två gånger – i juli och december förra året – trotsat riksdagens begäran att regeringen snabbt ska återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Kristersson fick posten efter Husmark P. – inte för sin enorma kunskap om sjukförsäkringen – men för sin förmåga att ”ge ett empatiskt intryck” och kunna hantera pressen på ett undanglidande och smidigt sätt. Men, inte ens han har lyckats fullt ut. Hans ”empastiskt intryck” räddar oss inte från verkligheten.

Det är knappast en tillfällighet att de socialförsäkringsministrar som verkat i den nuvarande borgerliga regeringen båda två har varit starkt ifrågasatta. De har ställts som ansvariga för den kanske mest misslyckade och grymma ”reform” som genomförts i modern tid i vårt land. Därför är det enkelt och naturligt att rikta in sin kritik mot dessa två.

Men bakom socialförsäkringsministrarna står regeringens ansvariga ledare; statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminsiter Anders Borg. Socialförsäkringsministrarna har givetvis inte handlat som de gjort på eget bevåg. De är Reinfeldts och Borgs villiga (eller ovilliga) hantlangare. Sjukförsäkringsfiaskot är större än både Kristersson och Husmark Pehrsson.

I klartext; Sjukförsäkringen är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs största och grymmaste fiasko!

Visst borde Kristersson ställas inför en misstroendeomröstning, han trotsar riksdagens begäran och går därmed emot den demokratiska ordningen. Det är givetvis anmärkningsvärt. Men det kanske mest anmärkningsvärda skulle vara om herrar Reinfeldt och Borg återigen går fria från sin skuld.

Det råder knappast någon tvekan om att grunden till hela denna misslyckade och grymma ”reform” står att finna i myterna om fuskande sjuka, och i Anders Borgs önskningar om att kunna sänka skatterna utan att bygga upp ett lika stort budgetunderskott som sist det begav sig  (för ”Sveriges mest kompetenta regering” med Carl Bildt i spetsen, 1991-94).

Mångmiljardbelopp som är avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används nu för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006. Det är fakta.

Varför ser regeringen som sin mission att utförsäkra och fattiggöra svårt och långvarigt sjuka? Betyder det mänskliga lidandet som de skapar inte någonting?

Handlar det enbart om att spara pengar till skattesänkningar?

Är svaret verkligen så krasst?

*

Läs mer; Fortsatt prövning mot fantasins arbetsmarknad

Tidigare bloggposter;

Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Borgs budgetbluffar

Bloggtips; De tystas röstMartin Moberg, Kulturbloggen, Lasses blogg, Alliansfritt om arbetsmiljöproblem, LO-bloggen om de sjukas helvete, Reflektioner och speglingar om EU och ekonomin, Röda Berget om Odell, Lena Sommestad om läkemedelsföretagen, Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5sr1, sr2, exp1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Den (m)an älskar den agar (m)an….

Man skulle kunna tro att det är ett skämt – men icke!

Jag läser att nya Moderaterna har startat en kampanj dagen till ära (alla hjärtans dag) där man berättar att man inte hatar människor. Inte nog med det – man påstår sig till och med ”älska människor”.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att denna nymoderata kärlek till människor antingen är villkorad – man älskar rika, friska och arbetsföra människor – men inte resten av ”packet”. Eller, att nymoderaterna följer det bibelinspirerade uttrycket ”den man älskar den agar man”.

Tre beskrivningar av dagens Sverige. Det Sverige där regeringes största parti nu säger sig ”älska människor”…..

Brev från sambon till en utförsäkrad kvinna;

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

*

Två socialarbetare; Amin Wikman och Ann-Marie Strömberg bryter tystnaden (se videoklipp);

– Det är en stigmatisering av människor i dag som jag tycker är otäckt lik den som var på 30-talet. Att man jagar de människor som är svagast i samhället…. (se hela klippet!)

*

Diakon Marie Larsson, Visby, citat;

Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Jag kan bara hoppas att alla vi som vill ha ett annat samhälle – där medmänsklighet och soldiaritet återigen blir ledord – inte ger upp och inte tystnar.

Den yttersta tradgedin
är inte de onda människornas
brutalitet utan de goda
människornas tystnad.

– Martin Luther King

Läs mer om namninsamlingen och fler protester mot utförsäkringarna hos Maskroskvinnan!

P.S. Ett varmt RÖTT hjärta till alla som läser min blogg. Tack för att ni finns!

*

Lästips; Klipparna och klåparna, Tortyrupphandling stoppas

Hjärtliga Bloggtips;  Alliansfritt Sverige och Martin Moberg om att Moderaterna älskar människor, Begrundat och plitat om att alliansen kracelerar inifrån, Björn Andersson om Löfven, LO-bloggen om arbetslösheten, Gemensam om usel miljöpolitik, Helga von Pitbull om svepskäl, Annarkia  och Motvallsbloggen om Grekland,Netroots

Media; ab1,ab2, ab3, ab4, ab5, e24, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svt1, svt2, LOt1, LOt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Räkna bort de fattigaste – då ökar inte klyftorna!

Under de senaste åren har hot och våld mot myndigheter ökat kraftigt. I går tog radioprogrammet Kaliber upp problemet. De myndigheter som drabbas är framförallt  Försäkringskassan, socialkontoren – och på senare tid även Arbetsförmedlingen. Varför? Vad säger forskarna och de som lever ute i verkligheten?

Kaliber, citat;

Anledningen till att hoten ökar är alltså att klyftorna växer och att myndigheterna bantas, både enligt forskaren Sofia Wikman och fackförbundet ST’s Roger Syrén. Och Arbetsförmedlingens säkerhetschef säger att det är när man drar undan den ekonomiska plattformen för människor som hoten och våldet uppstår.

Sofia Wikman, forskare;

– Nedskärningarna spelar väldigt stor roll. Det är det viktigaste resultatet i min forskning. Det är inte individuella tillkortakommanden som är orsak till det ökande hotet och våldet, inte heller det rådande samhällsklimatet på gator och torg utan det är nedskärningarna.

– Hot och våld är ett samhällsproblem. Det har rötter som man kan spåra i ojämlika förhållanden framförallt. Då är det ett problem för hur vi har fördelat resurserna i det här samhället.

— Hur då?

– Ökade klyftor i samhället är något som driver fram hot och våld. Minskar vi klyftorna så får vi mindre hot och våld.

Fakta visar att klyftorna ökar, citat; ”Enligt Statistiska Centralbyrån, SCBs beräkningar ökar klyftorna i Sverige. De som tjänar mest, har fått mer pengar. De som tjänar minst, har fått mindre pengar.” Enligt OECD ökar klyftorna till och med mer i Sverige än i något annat OECD-land.

När kaliber försöker få en kommentar från statsministern blir det kalla handen. Istället skickar han fram sina hantlangare. Så här låter deras förklaringar.

Sebastian Carlsson, pressekreterare, citat;

– Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.

Hillevi Engström, arbetsmarknadsminsiter, citat;

– Jag är ju inte kriminolog och forskare, så det blir ju bara spekulationer, men jag kan ju se en oroväckande tendens allt sedan jag själv arbetade som polis, att våldet blir råare och människor tappar liksom gränserna. Och vad det beror på, det kan inte jag riktigt förklara.

Pressektreteraren uppmanar oss alltså att räkna bort de fattigaste och de rikaste – för då ökar inte klyftorna. Ja visst ja – att inte SCB eller OECD tänkte på det!!!!

Arbetsmarknadsministern skyller på individen – att människor har blivit råare. Men hon vill inte lyssna på de förklaringar som forskarna och de som möter verkligheten ger; Att ojämlikhet skapar ett råare samhällsklimat.

Istället för att bemöta fakta försöker regeringen skapa sin egen bild av verkligheten. Sedan är det upp till var och en av oss – som kunder på en politisk marknad –  att ”köpa” den bild av verkligheten vi föredrar.

Det är ingenting nytt att regeringen arbetar på just detta sätt. Det nya är att nu börjar verkligheten komma ikapp regeringen. Allt färre ”köper” deras förvrängda verklighetsbild; och allt fler fakta visar hur regeringens politik har misslyckats.

Fler exempel;

  • I gårdagens Agenda  kritiserade professer Bertil Holmlund regeringens sätt att hantera fakta kring arbetslösheten och sysselsättningen. Han menar att regeringen går emot internationellt vedertagna sätt att räkna enbart för att försköna verkligheten. Istället för att tala om arbetslösheten i procent eller i sysselsättningsgrad – räknar regeringen i antal sysselsatta (som har ökat därför att befolkningen har ökat). Fakta är att sysselsättningsgraden har minskat och arbetslösheten har ökat. Allt annat är ”försköningar av verkligheten”. Professor Bertil Holmlund,(Agenda, ca18 min in) citat;

    – Vi ska inte säga att sysselsättningen har ökat när den de facto har minskat i relation till befolkningen….

  • Anders Borg hävdade nyligen att jobbskatteavdraget skapat 120 000 nya jobb. IFAU, som precis utvärderat avdraget, säger att det inte går att dra några sådana slutsatser, citat;

    – Vår slutsats är att de befintliga metoderna som finns i dag och reformens utformning gör det väldigt svårt att utvärdera den här reformen och att det i dag därför inte går att uttala sig om vilka effekter den här reformen har…

Regeringens politik har nu börjat ge allt fler tydliga spår i samhället. Det är en tragedi för de som drabbas – men det innebär också att fakta nu börjar tala sitt tydliga språk – mot regeringens politik.

Det finns trots allt hopp. Nu får vi bara hoppas på att media fortsätter, med lite högre frekvens, att granska regeringens påhittade bild av ”verkligheten”….

*

Professor Bertil Holmlund har tidigare sågat utanförskapsbegreppet – Läs mer!

Läs mer på bloggen Storstad; Vilken verklighet vill du köpa?

Lästips; Reinfeldts politik motverkar ett längre arbetsliv

Bloggat; Jinge om oppinionen, Martin Moberg om Löfven, Pyttiminpanna om den demografiska myten, Homo politicus om kraftag mot arbetslösheten, Jämlikhetsanden om stackars Reinfeldt, Motvallsbloggen om demokrati, Vänstar stranden om Björklunds skola, Netroots

Media; svt1, svt2, svt-debatt, svt3, Ab 1, 2, 3, 4, 5Gotlands folkblad 1, 2, 3, Sydöstran 1, 2, Arbetarbladet, Sydsv, SVT 1, 2, 3, Östran, Folkbladet, DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, Dagens Arena 1, 2, Dagbladet, Piteå-tidningen, Norrländska socialdemokraten, Ab, SvD, DN, Expr

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Bryr du dig överhuvudtaget om verkligheten Fredrik?

I flera debatter och utfrågningar i riksdagen har Fredrik Reinfeldt, den senaste tiden, berättat hur stolt han är över sitt  livsverk – att utförsäkra ”fullt arbetsföra människor”. Hitills är det 60 000 som kastats ut – och därutöver alla de tiotusentals som redan i ett inledande stadium nekats ersättning trots läkarintyg.

Så här uttryckte sig Fredrik Reinfeldt i riksdagen i höstas;

– Vi har haft en uttalad utgångspunkt; att minska bidragsutbetalningar tll arbetsföra människor /…/NU ÄR DET NOG!!!!/…/  180 000 långtidssjukkrivna har nu sjunkit ned till strax över 110 000. Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Här är en berättelse från en människa som lever med en av dessa utförsäkrade ”fullt arbetsföra människor”. Verkligheten Fredrik Reinfeldt – bryr du dig överhuvudtaget om den?

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

Ja, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Göran Hägglund, Annie Lööf, Jan Björklund – bryr ni överhuvudtaget om verkligheten? Den verklighet ni har skapat  med era omänskliga lagar?

P.S. På tal om ”bidrag till arbetsföra människor”; Alliansens bidragssamhälle del 2

*

Bloggtips; Alliansfritt om Borgs missar, Annarkia om forskning kontra politiken, Eva-Lena Jansson om ett jämlikt samhälle, Greider med en dikt till Juholt, Helga von Pitbull om sysselsättningslinjen, Ulf Bjereld om att oppositionen har samlat ihop sig – spelet kan börja, Åsa Forsell om att en omläggning av arbetsskadeförsäkringen inte löser problemet, Tord Oscarsson om allt högre arbetslöshet i Sverige och Europa, Martin Moberg om näringspolitiken, Fredrik Reinfeldt och jag om klass, Netroots

Läs; Så fick skådespelaren Johan Hedborg ett rödare hjärta

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4svd1, svd2, exp1, ka

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Visst kan vi sänka arbetstiden…

I och med helgens val av Jonas Sjöstedt som partiledare för Vänsterpartiet har debatten om sextimmars arbetsdag återigen blossat upp. I dag diskuterade Sjöstedt arbetstidförkortning med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström i P1-morgon.

Från Högern hör vi samma gamla argument som alltid; Vi har inte råd. Det går inte. Det blir en katastrof för företagen och för hela Sverige.

Man kan, som Sjöstedt gör i radiodebatten, konstatera att om Högern fått bestämma hade vi ännu haft 10-12 timmars arbetsdagar och på sin höjd en veckas semester. Högern har varit emot alla arbetstidförkortningar och alla semesterreformer i Sverige i modern tid. Men visst har det gått.

Under hela 1900-talet sjönk normalarbetstiden i Sverige successivt. Kring 1980 upphörde vi så plötsligt att dela på jobben. Hade vi fortsatt som tidigare hade normalarbetstiden idag varit nere på knappt 6 timmar. Istället valde vi en annan väg.

Sedan 80-talet har produktiviteten och företagens vinster fortsatt att öka – skillnaden är att löntagarna succesivt fått en allt mindre del av kakan. Normalarbetstiden har inte minskats och våra löner har inte heller följt med i utvecklingen. De stora vinsterna har stannat i företagen – och försvunnit bort i bonusar och extrema lönelyft för bolagens toppskikt. Klyftorna har ökat och de rikaste har blivit allt rikare. I samma takt har arbetslösheten stigit och reducerats från ett samhällsproblem till ett ”individuellt problem” – inte bara i Sverige utan i hela västvärlden.

Det handlar om ett nyliberalt systemskifte – där marknadens friheter går före både människan och miljön.

Utvecklingen blir tydlig i dessa tabeller från KA;

Men det finns en annan väg, och den handlar inte bara om ekonomi, klyftor och arbetslöshet. Den handlar även om vardagsstress, arbetsvillkor, miljöpåverkan, konsumtionssamhället och meningen med livet.

För, tänk om vi hade fortsatt dela på jobben och delat på vinsterna av att vi har blivit så produktiva. Kanske färre hade slitit ut sig fysiskt och psykiskt. Kanske vi då hade haft tid att vara tillsammans med våra barn och varandra på ett annat sätt. Kanske vi inte hade haft lika många prylar. Kanske hade vi t.o.m. upptäckt andra värden än de materiella.

Kanske fler hade orkat med, och kanske stressen hade varit lite mindre. Kanske vi t.o.m. hade hunnit upptäcka att det värdefulla liv vi har fått är till för att LEVAS – och inte bara till för att vi ska producera och konsumera så mycket vi hinner.

Det är bra att frågorna om arbetstidsförkortning och arbetslivets villkor nu återigen lyfts upp på dagordningen och blir synliga. Det är ett steg i rätt riktning; att vi återigen börjar tro på vår förmåga att förändra och förbättra våra liv. Inte bara ”gilla läget”……..

P.S. Forskaren Christer Sanne, som själv förespråkar kortare arbetstid, har skrivit en bok om ämnet, TCO-tiningen;

För två år sedan väckte senaste boken, Keynes barnbarn, en bättre framtid med arbete och välfärd (formas) uppmärksamhet. Titeln från nationalekonomen John Maynard Keynes som på 30-talet trodde och hoppades att genom den ständigt ökande produktivitetsökningen skulle hans barnbarn få alla behov tillgodosedda genom bara några få timmars arbete. Och leva resten av dagen i frihet, sjungande och dansande. Nu lever vi som kunde vara dessa Keynes barnbarn, och vi fick denna häpnadsväckande välståndsökning men vi fortsätter att arbeta, fortare och fortare. Så mycket sång och dans blev det inte.

*

Lästips; Sex timmars arbetsdag? Skräckscenarion och löst tyckande….

Media;  sr1, Folket 1, 2, Dalademokraten, Arbetarbladet, Länstidningen, Dagbladet, Folkbladet, NSD, Ab 1, 2, 3, Sydöstran, VBFB, SvD 1, 2, 3, 4, Expr, Exp1DN 1, 2, 3, 4, SVT, GP 1, 2, Gotlands folkblad
Bloggat: Martin Moberg om V och S Johan Westerholm om oppositionen, Annarkia om Vänsterpartiet, HBT-sossen om drömmen om ett riktigt arbetareparti, Helga von Pitbull om vad som kan hända med ”vanartiga arbetslösa”, Löntagarbloggen om otrygga anställningar och ohälsoproblem enligt ny forskning, Peter Johansson om att privata apotek, Lena Sommestad om ett samhällsliv bortom egenintresset, Stardust blogg om sjukfrånvaron, LO-bloggen om hemlöshet, Veronica Palm om förebilder,  Netroots
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Statsminister utan ansvar och visioner

Sverige hösten 2011….

Rubriker, händelser, artiklar  och funderingar som har etsat sig fast.

Det handlar om ett samhälle där människovärdet och humanismen är bortrationaliserad. Där marknadsvärdet går före människovärdet.

Magnus är förlamad – får ingen sjukersättning, citat;

Magnus Samuelsson, 32, är totalförlamad från bröstkorgen och neråt. Han kan när som helst drabbas av aggressiva spasmer och lider av svåra njurproblem. Försäkringskassan bedömer Magnus som arbetsför och har dragit in hans sjukpenning./…/

Riskkapitalister tar över svenska skolan, citat;

Var femte svensk skola kontrolleras idag av riskkapitalister. Det visar siffror som SVT tagit fram. Och bland ansökningar om att starta nya skolor syns att riskkapitalisterna är på väg att ta över ännu mer av den svenska skolan.

Läkaren som avslöjade Carema tvingas bort, citat;

Läkaren som anmälde vanvården på äldreboendet Koppargården, som drivs av Carema, får inte vara kvar. Anledningen är samarbetssvårigheter, enligt stadsdelsförvaltning.
/…/ Det är vår skyldighet att säga ifrån. Men när vi gör det blir vi straffade. Ur demokratisk synvinkel tycker jag att det här farligt. Det sänder fel signaler till samhället. Budskapet blir att den som slår larm plockas bort.

Saknar ben men nekas permobil, citat;

Båda mannens ben har amputerats, ändå ifrågasattes hans handikapp av Landstinget Sörmland. Ansökan om en permobil som hjälpmedel avslogs med motiveringen: ”osäkert om funktionsnedsättningen är bestående”.

SOS skickade ingen ambulans – 23-åring dog, citat;

Trots att 23-åringen var så sjuk att han svimmade och gjorde allt han kunde för att få hjälp skickade SOS Alarm ingen ambulans. Efter tre samtal svarade 23-åringen inte längre. Men fortfarande skickade SOS Alarm inte någon till lägenheten. På morgonen hittades mannen död av en granne.

De fattiga försvinner inte, citat;

Marie Larsson, diakon Visby; Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Riskkapitalisterna blir ännu rikare när välfärden raseras, citat;

Jan Guillou; Skattebetalarna garanterar att risk­kapitalisterna går runt och slipper risk. Vinsterna uppstår genom systematiska försämringar inom vård, skola och omsorg. Ju fler försämringar, desto rikare riskkapitalister.

Konkret betyder det att ju fler gamla människor som får ligga över natten i sin egen avföring, ju fler nedlagda skolbibliotek, ju färre lärare, ju kalorifattigare mat på ålderdomshemmen, desto fetare ­bonusar åt riskkapitalisternas direktörer. Sambandet är lika logiskt som självklart.

Svårast av allt att begripa är hur de ­politiskt dogmatiska borgarna, som kämpar ursinnigt för privatisering inom alla tänkbara – och otänkbara,  se ovan – verksamhetsfält, kunde tro att det skulle ­kunna gå på något annat sätt än rofferi, skattesmitning och våldsamma försämringar.

Trodde de att det fanns snälla, humanistiskt ömhjärtade och ansvarsfulla riskkapitalister? Det ­vore som att släppa in några rävar i en hönsgård och tro att rävarna av pur tacksamhet genast skulle upp­höra att vara rävar.

Näst svårast att begripa är hur dessa borgerliga privatiseringsdogmatiker lyckats få en majoritet av svenska folket bakom sig.

För, som ­Aftonbladets ledarsida ­på­pekade, den som ­behandlat sina husdjur som Carema behandlar människor inom åldringsvården hade dömts till fängelse.

Vanvård av välfärd, citat;

Sverige är i dag ett land där den som vanvårdar djur kan dömas till fängelse, men den som vanvårdar gamla kan få bonus.

Sverige är ett land där hårt arbetande familjer måste oroa sig för att behöva sälja huset ifall mamma får bröstcancer. Sverige är ett land där en majoritet av de allra äldsta inte får någon offentlig omsorg över huvudtaget.

Och Sverige är uppenbarligen ett land där vi stilla accepterar system med påtvingat arbete för arbetslösa som i andra länder resulterar i skandalrubriker och rättslig prövning av argsinta jurister mot lagstiftning om mänskliga rättigheter.

Vad väger en kissblöja?, citat;

Jonas Gardell; Varför verkar en människas värdighet alltid väga mindre än ett vinstintresse?/…/ En anhörig hittar sin dementa, förlamade mamma avklädd på en madrass med avföring över hela kroppen och personalen har gått därifrån och stängt dörren bakom henne./../

Medan vi upprörs över Caremas och Attendos omänsklighet kan vi minnas att det var just det här som svenska folket faktiskt röstade för: sänkta skatter och privatiseringar.
Skammen är naturligtvis Caremas och Attendos.
Men skammen är också vår.
För hur mycket väger en kissblöja?
Väger den mer än en slopad förmögenhetsskatt? Mer än en sänkt restaurangmoms?
Vad är den här girigheten, den här bristen på empati ett tecken på?/…/

De senaste åren har politikerna med Moderaterna i spetsen med stor iver och brådska slagit sönder det kollektiva som vi gemensamt ägde och drev: våra skolor, sjukhus, järnvägar, apotek och så vidare och i stället gjort oss till isolerade individer som en och en, var för sig, skall välja elbolag, vårdcentral, skola, pensionssparande och äldreboende – valfriheten är dessutom skenbar, det krävs som sagt både engagemang, kunnande, kontakter och ekonomi för att på allvar kunna göra några egentliga val.

Privatiseringar handlar inte i första hand om att förbättra vård och service. Privatiseringar handlar om ideologi.
Jag tror emellertid att det finns en gräns för hur mycket vi faktiskt kan privatisera innan överenskommelsen ”samhället, det är vi alla” upphör att gälla.
Och när det sker återstår endast girigheten. Att se efter sitt eget bo, att roffa åt sig vad man kan.

Fredrik Reinfeldt uttalar sig som hastigast om den senaste tidens vårdskandaler, citat;

– ….jag tror att det här handlar om enskilda fall där det inte har fungerat bra….

Fredrik Reinfeldt är Sveriges statsminister sedan 5 år tillbaks, men han har helt kapitulerat från allt ansvar för utvecklingen av vårt samhälle. Ibland kan man fråga sig om han överhuvudtaget finns. Han dyker upp enbart när han får uppträda som ”den store ledaren” – ostörd, utan debatt, utan invändningar. Hans besök i verkligheten handlar inte om politik. Tillgången till Sveriges mäktigaste person får bara de som inte ifrågasätter eller vill debattera. Han varnar för visioner.  Framtidsdrömmar om ett bättre samhälle är ”farliga”. Vi måste tro på ”vår store ledare” – han har alla svar. Framtiden enligt Reinfeldt handlar om ofelbar ingenjörskonst. Och vi, vi frågar inte längre varför. Vår ”store ledare” vet bäst.

Men, politik är ingen ingenjörskonst. Politik handlar inte heller om Fredrik Reinfeldt eller Håkan Juholt. Politik handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vilka värderingar som ska få styra. Vilka visioner och drömmar vi har för att skapa ett bättre samhälle. Hur kan vi då välja en statsminister utan visioner, utan ansvar för vad som händer i samhället och utan vilja att debattera och lyssna på andra?

Missa inte; Bror Perjus – Tragiskt om de rika tvingas betala

*

Tidigare bloggat; Reinfeldts verklighet får inte ifrågasättas

Lästips;  Fortsätt tala politik – Väljarna sviker alliansen

Bloggtips; Jinge Gråsossen , Alliansfritt Sverige, HAX, Löntagarbloggen, Storstad, Tord OscarssonNetroots

Media; exp1, exp2, exp3, dn1, dn2, dn3,dn4, dn5, dn6, dn7,  ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9svt1, svt2, svt3, second opinion, svd1

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

All press på de sjuka, ingen på arbetsgivarna

I dag berättar Försäkringskassans Svante Borg att en ny tidsgräns ska införas i sjukförsäkringen från årsskiftet. Redan efter 90 dagar ska Arbetsförmedlingen börja diskutera ett eventuellt byte av jobb. Det tycks alltså som den hårt kritiserade och tajta tidsgränsen på 180 dagar nu kommer att kompletteras med en ännu tajtare gräns.

I somras röstade en majoritet av riksdagens ledamöter för att att regeringen ska ändra den regel som kan tvinga bort sjuka från sin arbetsplats redan efter 180 dagar. Regeringen ignorerade riksdagsmajoritetens beslut. Nu förhalar man och skjuter upp, men oppositionen trycker på för en snabb ändring av regeln. I nästa vecka kan en ny omröstning i riksdagen avgöra frågan.

Dagens Arena, citat;

– Vi kan inte vänta längre med att förändra den lagstiftning vi har nu. Den nuvarande lagstiftningen är ohållbar, den sätter enskilda människor i en jättesvår situation. Människor tvingas att säga upp sig eftersom de inte är färdiga med sin rehabilitering. Det har inneburit en anti-arbetslinje, säger Tomas Eneroth./…/

I förra veckan släppte Kommunal sin rapport (Kedjan som brast) som visar hur hårt regeringens sjukreglerna redan slår mot långtidssjuka. Endast 15 procent av de sjukskrivna uppgav i intervjuerna att arbetsgivaren anpassat arbetet efter deras  arbetsförmåga.

Många arbetsgivare ser dagens 180-dagars regel som ett sätt att  göra sig av anställda som drabbats av ohälsa. Det är illa nog. Det behövs inga tajtare tidsgränser, istället borde de tidsgränser som finns tas bort och ersättas med avstämningsmöten och hårdare press på arbetsgivaren att anpassa arbetet för den enskilde arbetstagaren.

Fackföreningen Kommunals undersökning visar tydligt på hur arbetsgivaren resonerar i dag. Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.

Pressen sätts nu ännu hårdare på den sjukskrivne. Istället för tid och möjlighet att läka och rehabiliteras ska den som drabbas av en långvarig sjukdom eller skada stressas att söka nytt jobb redan efter 3 månader. Var finns pressen och incitamenten på arbetsgivaren att anpassa arbetet efter individen? Var finns pressen på arbetsgivaren att skapa en drägligare arbetsmiljö?

Kommunal har i sin rapport flera bra förslag på hur man ska förhindra långtidssjukskrivningar och skapa en rimligare och mer rättssäker sjukförsäkring. Här finns förslagen;

  • Fler fasta jobb utgör grunden för en hög bemanning i verksamheterna som garanterar arbetsmiljön, både för anställda och för brukare.
  • En obligatorisk företagshälsovård skapar bättre förutsättningar för arbetsanpassningar. Sanktioner mot arbetsgivare ger fler incitament att fullgöra sitt rehabiliterings- och omplaceringsansvar.
  • Ett särskilt uppdrag till Arbetsmiljöverket. Sjukskrivningstalen varierar kraftigt mellan branscher. Arbetsmiljöverket bör få i uppdrag att göra särskilda kontroller av arbetsmiljön i branscher med höga sjukskrivningstal.
  • Mer arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö som tydliggör klass- och könsdimensioner i arbetslivet.

För återgång till arbete och en sjukförsäkring som underlättar rehabilitering;

  • Sjukskrivningsprocessen ska vara rättssäker och därför finns det behov av en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörer som samarbetar kring individens rehabilitering. Arbetsförmedlingen har en viktig roll att fylla, särskilt när individen saknar en anställning.
  • Möjligheterna till olika former av rehabiliteringsåtgärder måste bli fler. Det kan exempelvis ske genom att fler långtidssjukskrivna får möjlighet till lönesubventionerade anställningar och arbetshjälpmedel.
  • De absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort. Undersökningen visar att de flesta utförsäkrade faktiskt är alltför sjuka för att delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Även reglerna kring beviljandet av sjukersättning behöver ändras. De är både orimliga och rättsosäkra.
  • Omställningen mellan sjukdom och arbete ska ske med en god ekonomisk trygghet – inte i en privatekonomisk kris. De två försäkringarna, sjukrespektive arbetslöshetsförsäkringen, ska därför vara jämställda i sin ersättningsnivå på 80 procent. Det är möjligt genom höjd ersättning och höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen.

*

Missa inte;
Marie Larsson diakon – De fattiga försvinner inte
NyaBrittas – Citat av Bengt Göransson

Lästips; Malin Ullgren – Där är överklassen. Jag tittar på den. Jaha. Det är son på Louvren.

Bloggtips; LO-bloggen om första snön och tågkaos, Alliansfritt Sverige om Kristdemokraterna, Helena Ericson om Alliansens småpartier (FP, KD och C), Peter Högberg om SAP, Kristian Krassman 1 om maktskifte, 2 om kund och medborgare, Tokmoderaten om ur askan in i elden, HBT-sossen om verkliga problem, Lena Sommestad om eurokrisen, Löntagarbloggen om sjukskrivning efter mobbning, Martin Moberg om SCB mätning, Netroots

Media;KA, DA1, Newsmill, SR 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3 DN, Expr, Dagbladet, VBFB, Östran, LT, Dagens Arena, Ab 1, 2, 3, 4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  SvD, Ab, Expr, ETC

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet

I debatten om välfärdstjänster hävdas det ofta att det inte finns någon forskning som visar att riskkapitalägda boenden skulle erbjuda sämre vård än övriga ägarformer. Detta är inte sant.

I dagens DN berättar Marta Szebehely, professor i socialt arbete, om amerikansk forskning som visar att riskkapitalägda och vinstdrivande vårdkedjor håller sämre kvalitet. Anledningen är att dessa företag har ett kortsiktigt vinstintresse. Samma sak borde givetvis gälla även i Sverige – det kortsiktiga vinstintresset finns även här – även om svensk forskning må vara tillfälligt tystad på detta område (starka intressen vill inte veta svaret).

Men det finns trots allt svensk forskning visar att personaltätheten i privata boenden är 10 procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidsanställda och fler timanställda. Professor Szebehely konstaterar att det finns ett tydligt samband mellan låg personaltäthet och sämre vårdkvalitet. Men personaltätheten påverkar givetvis inte ”bara” kvaliteten på vården – även arbetsmiljön för de anställda försämras kraftigt. Inte heller har de anställda inom privata äldreboenden samma möjlighet att slå larm om missförhållanden på sin arbetsplats – här gäller istället tystnads- och lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren.

Det finns dessutom mycket som tyder på att personaltätheten ofta är ännu lägre på riskkapitalägda boenden än på andra privatdrivna boenden. På Newsmill skriver Henrik Månsson (s) om hur det ser ut  i Lunds äldreomsorg sedan borgerliga politiker släppte in riskkapitalbolagen där. Där minskade Carema personalstyrkan med 20 procent så fort de tog över ett boende. Citat;

/…/Sedan borgerliga politiker lät dessa handelsresande i liggsår och kissblöjor göra entré i kommunens verksamheter har problem och missförhållanden blivit fler och allvarligare. Bara för något år sedan betalade Attendo Care frivilligt ut ett skadestånd på en miljon kronor som kompensation för allvarliga missförhållanden på ett boende för dementa i Lund. Det första Carema gjorde när de tog över en tredjedel av kommunens äldreboenden för några år sedan var att minska personalstyrkan med 20 procent. Var femte anställd fick gå hem/…/

Fakta är att personaltätheten har minskat på våra äldreboenden under lång tid. Vi satsar allt mindre resurser på äldrevård i Sverige – trots att behoven ständigt ökar. Nu tvingas istället allt fler anhöriga ta hand om sina äldre anhöriga. Både samhället och de anhöriga (ofta arbetarklassens kvinnor) får betala ett högt pris för denna utveckling.

Arbetarklassens döttrar får ta smällen, DA citat;

Sedan 2006 har antalet anställda som arbetar inom den kommunalt finansierade äldreomsorgen minskat med 25 000 personer, enligt statistik från Socialstyrelsen. Kostnaderna för att ta hand om äldre minskar både i kommunerna och som andel av BNP.

Samtidigt blir de äldre allt fler, och de blir inte friskare. På 1980-talet fick 62 procent av de äldre över 80 år äldreomsorg. 2006 var det 37 procent, visar statistik från Statistiska Centralbyrån.

Resultatet av utvecklingen är att 100 000 personer i Sverige har tvingats gå ned i arbetstid för att hjälpa sina åldrande föräldrar, enligt uppskattningar i en ny rapport från Kommunal. Beräkningarna bygger på SCB:s arbetskraftsundersökning.

DN debatt beskriver Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH,  i dag hur vinst skapas inom vården. Det finns egentligen bara ett sätt – att ”pressa inåt” viket leder till sämre kvalitet. Han menar att naiva politiker själva har skapat de problem vi nu kan se .

Att sälja ut välfärdstjänster till lägstbjudande är heller inte något som enbart förekommer inom äldrevården. Samma metod praktiseras över hela spektrat av våra skattefinasierade välfärdstjänster. Här är allianspartierna med Moderaterna i spetsen tongivande. I Stockholms läns landsting pågår just nu en strid om S:t Görans sjukhus. Vårdfacken varnar i DN för konsekvenserna.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Här är det Stockholms läns landsting (Filippa Reinfeldt) som är boven, som medvetet väljer en process där lägst bud vinner.

Det gäller att lägga ett bud som helst är 5–10 procent lägre än kostnaderna för 2011, för bara den som lägger ett lågt bud har en chans att vinna. På detta anorektiska pris ska man sedan dessutom sänka sina kostnader ytterligare med minst 2 procent årligen. I nästa steg måste samtliga akutsjukhus i Stockholm anpassa sina kostnader ner till S:t Görans nivå.

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Har man inte redan lärt sig av historien?

*

Läs Bo Rothstein; Forskare har varnat för vinstdriven vård

Mer svensk forskning; ”Privatiseringarnas pris” (2005) En analys av privatiseringspolitikens konsekvenser i Stockholm och resten av landet

Bloggat; När marknadsvärdet går före människovärdet
Lästips;
Josefin Brink; Regeringen pratar med kluven tunga
Etc: Den förborgerligade välfärden
Dagens Arena; Arbetarklassens döttrar får ta smällen
Martin Klepke;  Juholt kan inte driva två linjer i vinstfrågan

Bloggtips; Reflektioner och speglingar om vård och omsorg, Röda Malmö om privata vinster, Röda Berget om antirasism,  Olas Tankar om privatiseringar, Alliansfritt om nedskärningar i skolan, Nemokrati om Carema, Sebastians tankar om klassisk borgerlig politik, Björn Andersson om politiker och civilkurage,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, svt1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se