Blir det billigare och bättre så här?

2008 slumpade Stockholms borgerliga majoritet bort förskolor och hemtjänst för 3,4 miljoner kronor. Det verkliga värdet visar sig nu vara minst 81,7 miljoner. Inte nog med det, stockholmsalliansen har dessutom reat ut en samling vårdcentraler de senaste åren, bland annat Serafen. Enligt beräkningar har skattebetalarna förlorat 35 miljoner kronor på dessa affärer. Därutöver har de nya ägarna i flera fall plockat ut stora övervinster på miljontals kronor. Bara i de förskolor och hemtjänster som slumpades bort har ägarna, på bara 3 år, skrapat ihop vinster på runt 65 miljoner kronor.

Så ser verkligheten ut i Stockholm när den borgerliga majoriteten leker med skattebetalarnas pengar. Sammanlagt blir det alltså minst 180 miljoner kronor, bara de senaste åren, som borde ha gått till vår gemensamma välfärd – vården, skolan och omsorgen – som istället gått rakt ned i privata fickor.

nakenmode

Nu står de där – de nakna moderaterna – utan andra förklaringar än; – Vi är lika förvånade som ni är! Det var inte så här det var tänkt! Inte ens en hund skulle komma undan med den förklaringen…..

”Ett ideologiskt haveri” är DN:s benämning på den senaste ”avknoppningsskandalen”. En ganska passande sammanfattning kan tyckas – för visst handlar det till stora delar om blind ideologi. Våra gemensamma tillgångar ska säljas ut – kosta vad det kosta vill – för brukarna, de anställda och skattebetalarna. Men kanske handlar det också till viss del om egenintresse. En stor del borgerliga politiker, påfallande ofta moderater, har starka kopplingar till välfärdens riskkapitalbolag och personliga vänskapsband med de privatpersoner som har tjänat stora pengar på utförsäljningarna.

Man undrar vad som är det mest sorgliga; Att de inkompetenta och ideologiskt förblindade borgerliga politiker som stockholmarna år efter år röstar fram inte vet vad de sysslar med (enligt egen utsago) eller att stockholmarna inte tycks bry sig ?

arriva

Men, inte bara välfärdens tjänster bjuds numera ut till lägstbjudande – så görs även med kollektivtrafiken. I stora delar av storstockholm har Arriva tagit över driften – det gäller både busstrafik, Roslagsbanan, Tvärbanan och Saltsjöbanan. Redan 2011 kunde man läsa om oron hos personalen på Roslagsbanan för vad som skulle hända. Arrivas bud låg ca 30% lägre än konkurrenternas. Hur skulle de klara detta med bibehållen service och mänskliga villkor för personalen?

Efter den tragiska tågolyckan i Saltsjöbaden var Arriva kvicka med att lägga skulden på en 20-årig kvinnlig städerska som skadades svårt i olyckan, när allt egentligen tycks handla om slarv, snålhet och bristande säkerhet. Det är både skrämmande och omoraliskt, och det stärker knappast förtroendet för Arriva.

Vi behöver inte längre fråga oss hur mycket vi egentligen tjänar på att rea ut vår gemensamma välfärd och infrastruktur till lägstbjudande privata aktörer med stora intressen att göra vinst. Vi vet svaret nu. Ingenting! Vi förlorar stort!

Snålheten, vinstintressena och den blinda ideologin bedrar gång på gång visheten. Och, i långa loppet, får vi alla betala ett högt pris!!!

*

Lästips; Maskroskvinnan – Som barn var jag fattig

Media; DA1, DA2, DA3, DA4, DA5,  DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  ArbetetDagens ArenaDagens Arbete 12,3DagbladetHallands postenHelsingborgs DagbladNorrländska socialdemokratenSR Ekot 123Sydöstran

Bloggat; LO-bloggen om blåsta stockholmare, Annarkia om Janne Josefsson, Martin Moberg om vi och dom, Kaj Raving om vinstfrivälfärd, Nemokrati om Granskningen, Jämlikhetstanken om empati, Pepprat Rödgrönt om välfärden, fler inlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Uppblåsta bubblan Borg på väg att brista!


Borg och Calmfors

I dag tar Anders Borgs egen ekonomiska ”guru” – Lars Calmfors – bladet från munnen och kritiserar Anders Borgs hela ekonomiska politik på punkt efter punkt i DN-artikeln Dämpa dogmastismen.

Lars Calmfors står klart till höger i svensk politik och kan sägas vara en av Borgs inspiratörer. Lars Calmfors utsågs därför 2007 till orförande i Anders Borgs egen uppfinning  ”Finanspolitiska Rådet” av ingen mindre än Anders Borg själv. Finanspolitiska rådet var tänkt att vara Anders Borgs egen hyllningskör. En samling nyliberala ekonomer utnämnda av Borg själv som årligen skulle kommentera (och hylla) Borgs egen politik. Men Calmfors och hans gäng blev ingen försagd och okritiskt hyllningskör. Under årens lopp har både Calmfors personligen och rådet som helhet vid ett flertal tillfällen kritiserat Borg på flera centrala punkter. År 2011 lämnade till sist Calmfors sitt orförandeuppdrag.

Calmfors riktar i sin artikel (outtalat) udden mot den upphöjda bild media, oppositionen och allmänheten har av Anders Borg som en allsmäktig ekonomisk ”expert” som gör allting rätt och aldrig får kritiseras eller ifrågasättas. Essensen av Calmfors kritik är att hjälteglorian egentligen aldrig borde ha satts på Anders Borgs huvud.

Enligt Calmfors har det mesta gått snett under Anders Borgs år vid rodret; krispolitiken, arbetslinjen, sjukförsäkringen, a-kassan och skattepolitiken. Kritik riktas även mot en socialdemokrati som ”av taktiska skäl” inte kan eller vågar kritisera Borgs politik.

Calmfors kritik på punkt efter punkt….

  • Arbetslinjen, sjukförsäkringen och a-kassan, citat;

Regeringen bör kritiseras för att den i sin iver att öka sysselsättningen delvis glömt bort behovet av att ge männi­skor ett rimligt försäkringsskydd mot inkomstförluster. Sådant försäkringsskydd har blivit en restpost snarare än ett mål i sig. Reformerna av sjukförsäkringen har gjorts på ett så okänsligt sätt att många människor kommit i kläm. Taket i a-kassan har legat fast i kronor sedan 2002, vilket medfört att allt färre kan få 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning.

  • Skattepolitiken och fastighetsskatten, citat;

Skattepolitiken kan kritiseras för att till stora delar vara principlös. Fastighetsskatten var en integrerad del av 1991 års stora skattereform och syftade till att boende skulle beskattas på ett likformigt sätt som andra aktiviteter. Den slopade fastighetsskatten innebär därför ett grundskott mot principerna bakom skattereformen. Det var i stället fråga om rent valtaktiska överväganden. Tyvärr kommer dessa att ha mycket långsiktiga verkningar: sedan fastighetsskatten en gång avskaffats, är det politiskt närmast omöjligt att någonsin återinföra den.

  • Sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, citat;

Den selektiva nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga är i bästa fall ett dyrt sätt att öka sysselsättningen och i värsta fall en verkningslös åtgärd. Detsamma gäller den sänkta restaurangmomsen. Dessa förändringar gör skattesystemet till alltmer av ett lapptäcke. Regeringen borde i stället eftersträva mer enhetliga principer för både arbetsgivaravgifter och moms. Det är till exempel svårt att motivera varför momsen ska vara lägre för livsmedel än för andra varor: det skulle kosta mindre att ge riktade bidrag/skattesänkningar till låginkomsttagare än att subventionera allas konsumtion av livsmedel.

  • De starka offentliga finanserna, citat;

….man bör hålla i minnet att den främsta orsaken till de goda statsfinanserna är att Sverige gick in i den ekonomiska krisen 2008 med stora överskott. Det berodde till stor del på den tidigare socialdemokratiska regeringens politik.

  • Borgs krispolitik, citat;

Man bör vara kritisk mot regeringens ovilja att i recessionen 2008/09 föra en mer expansiv finanspolitik. Och i år kommer finanspolitiken enligt regeringens egna beräkningar att vara åtstramande trots en förväntat svag konjunktur. Detta verkar spegla finansministerns alldeles egna syn på finanspolitiken: om det blir dåliga tider ska politiken stramas åt för att öka handlingsutrymmet ifall det skulle bli ännu sämre längre fram.

Med denna uppläggning tenderar finanspolitiken att bli procyklisk så att den förstärker, i stället för motverkar, konjunktursvängningarna./…/

Kritiken Calmfors uttrycker är inte ny men när den kommer från en ekonom med samma grundläggande värderingar som Borg själv blir den dessto intressantare. Calmfors sticker i dagens artikel hål på hela Bubblan Borg utan att blinka – man kan fråga sig varför inte Socialdemokratin vågar (eller vill) göra samma sak; speciellt en sån här dag – när de får alla redskap av Anders Borgs egen ekonomiska ”guru”.

*

P.S. Mer kritik av Borgs ekonomiska politik i dag;

Anders Borg bromsar i uppförsbackarna och gasar i utförsbackarna. Finanspolitiken destabiliserar därmed ekonomin och förstärker de konjunkturella svängningarna./../

När Magdalena Andersson inte kan låta bli att berömma denna politik är det olyckligtvis inte någon nybörjartabbe, utan ett uttryck för en konsekvent socialdemokratisk politisk strategi ända sedan krisen inleddes.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi. Det är ett ovärdigt skådespel.

Tidigare bloggposter – kritik av Borgs och regeringens politik;
Forskare sågar alliansens politik – på punkt efter punkt
Borgs fanclub buar
NAKNA kejsare och missvisande utspel
Borgs budgetbluffar och budgetstölder
Borgs dogmer granskade

*

Bloggtips; LO-bloggen om kritiken mot Borg,   Red Justice om EU och demokratins framtid, Kaj Raving om välfärdens finansiering, Peter Andersson om M:s nya partisekreterare, Vänstra stranden om Breivik, Lena Sommestad om en progressiv familjepolitik, Annarkia om S och M skavfötters, Alliansfritt om jobbcoachmisslyckandet, Netroots

Media; dn1, dn2, svd1, svt1, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, exp1, exp2, exp3, exp4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Sjukförsäkringsfiaskot är större än Kristersson

Läser en insändare i dagens DN som ställer en mycket relevant fråga angående sjukförsäkringen…

Varför nekas de sjuka sjukpenning?

Vad är syftet, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m), med att ställa sjuka människor utan försörjning med det sjukförsäkringssystem vi har i dag? Vad är poängen med denna omänsklighet? Jag förstår inte. Bara att spara pengar?

Varje dag vittnar människor om ett havererat liv för att de blivit sjuka, men nekats sjukpenning och sjukersättning. Deras möjlighet till försörjning är obefintlig eller begränsad på grund av sjukdom. Utöver tragedin att må dåligt och mista sitt arbetsliv, sin indentitet som kollega och yrkesmänniska, ska dessa människor också förlora möjligheten till ett drägligt liv i och med att deras ekonomi är usel.

Vi hör nu socialsekreterare, diakoner och andra träda fram för att berätta om den ökande tillströmningen av en ny grupp fattiga – de som kastats ut ur trygghetssystemet, ett system som vi alla byggt upp med hjälp av skattemedel! Vi betalar vår premie till denna försäkring, som ska hjälpa oss när vi behöver hjälp, via skatten. Ändå nekas så många att få del av försäkringen när de drabbas. Varför?

Med all rätt kan man fråga sig varför regeringen plågar sjuka människor. Vad ligger bakom de nya reglerna – där sjuka utförsäkras efter bestämda tidgränser? Handlar det verkligen bara om att spara pengar?

Man kan närma sig svaret på flera olika sätt. Till att börja med kan vi lyssna på vad den socialförsäkringsminister som drev igenom de nya sjukreglerna sa när det först begav sig – och innan hon blev tystad och avsatt.

Cristina Husmark Pehrsson (m), citat, SvD (aug 2007);

– De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.

Just nu diskuteras en misstroendeförklaring i riksdagen mot hennes efterträdare Ulf Kristersson (m), sedan han två gånger – i juli och december förra året – trotsat riksdagens begäran att regeringen snabbt ska återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Kristersson fick posten efter Husmark P. – inte för sin enorma kunskap om sjukförsäkringen – men för sin förmåga att ”ge ett empatiskt intryck” och kunna hantera pressen på ett undanglidande och smidigt sätt. Men, inte ens han har lyckats fullt ut. Hans ”empastiskt intryck” räddar oss inte från verkligheten.

Det är knappast en tillfällighet att de socialförsäkringsministrar som verkat i den nuvarande borgerliga regeringen båda två har varit starkt ifrågasatta. De har ställts som ansvariga för den kanske mest misslyckade och grymma ”reform” som genomförts i modern tid i vårt land. Därför är det enkelt och naturligt att rikta in sin kritik mot dessa två.

Men bakom socialförsäkringsministrarna står regeringens ansvariga ledare; statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminsiter Anders Borg. Socialförsäkringsministrarna har givetvis inte handlat som de gjort på eget bevåg. De är Reinfeldts och Borgs villiga (eller ovilliga) hantlangare. Sjukförsäkringsfiaskot är större än både Kristersson och Husmark Pehrsson.

I klartext; Sjukförsäkringen är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs största och grymmaste fiasko!

Visst borde Kristersson ställas inför en misstroendeomröstning, han trotsar riksdagens begäran och går därmed emot den demokratiska ordningen. Det är givetvis anmärkningsvärt. Men det kanske mest anmärkningsvärda skulle vara om herrar Reinfeldt och Borg återigen går fria från sin skuld.

Det råder knappast någon tvekan om att grunden till hela denna misslyckade och grymma ”reform” står att finna i myterna om fuskande sjuka, och i Anders Borgs önskningar om att kunna sänka skatterna utan att bygga upp ett lika stort budgetunderskott som sist det begav sig  (för ”Sveriges mest kompetenta regering” med Carl Bildt i spetsen, 1991-94).

Mångmiljardbelopp som är avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används nu för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006. Det är fakta.

Varför ser regeringen som sin mission att utförsäkra och fattiggöra svårt och långvarigt sjuka? Betyder det mänskliga lidandet som de skapar inte någonting?

Handlar det enbart om att spara pengar till skattesänkningar?

Är svaret verkligen så krasst?

*

Läs mer; Fortsatt prövning mot fantasins arbetsmarknad

Tidigare bloggposter;

Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Borgs budgetbluffar

Bloggtips; De tystas röstMartin Moberg, Kulturbloggen, Lasses blogg, Alliansfritt om arbetsmiljöproblem, LO-bloggen om de sjukas helvete, Reflektioner och speglingar om EU och ekonomin, Röda Berget om Odell, Lena Sommestad om läkemedelsföretagen, Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5sr1, sr2, exp1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Den (m)an älskar den agar (m)an….

Man skulle kunna tro att det är ett skämt – men icke!

Jag läser att nya Moderaterna har startat en kampanj dagen till ära (alla hjärtans dag) där man berättar att man inte hatar människor. Inte nog med det – man påstår sig till och med ”älska människor”.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att denna nymoderata kärlek till människor antingen är villkorad – man älskar rika, friska och arbetsföra människor – men inte resten av ”packet”. Eller, att nymoderaterna följer det bibelinspirerade uttrycket ”den man älskar den agar man”.

Tre beskrivningar av dagens Sverige. Det Sverige där regeringes största parti nu säger sig ”älska människor”…..

Brev från sambon till en utförsäkrad kvinna;

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

*

Två socialarbetare; Amin Wikman och Ann-Marie Strömberg bryter tystnaden (se videoklipp);

– Det är en stigmatisering av människor i dag som jag tycker är otäckt lik den som var på 30-talet. Att man jagar de människor som är svagast i samhället…. (se hela klippet!)

*

Diakon Marie Larsson, Visby, citat;

Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Jag kan bara hoppas att alla vi som vill ha ett annat samhälle – där medmänsklighet och soldiaritet återigen blir ledord – inte ger upp och inte tystnar.

Den yttersta tradgedin
är inte de onda människornas
brutalitet utan de goda
människornas tystnad.

– Martin Luther King

Läs mer om namninsamlingen och fler protester mot utförsäkringarna hos Maskroskvinnan!

P.S. Ett varmt RÖTT hjärta till alla som läser min blogg. Tack för att ni finns!

*

Lästips; Klipparna och klåparna, Tortyrupphandling stoppas

Hjärtliga Bloggtips;  Alliansfritt Sverige och Martin Moberg om att Moderaterna älskar människor, Begrundat och plitat om att alliansen kracelerar inifrån, Björn Andersson om Löfven, LO-bloggen om arbetslösheten, Gemensam om usel miljöpolitik, Helga von Pitbull om svepskäl, Annarkia  och Motvallsbloggen om Grekland,Netroots

Media; ab1,ab2, ab3, ab4, ab5, e24, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svt1, svt2, LOt1, LOt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Bryr du dig överhuvudtaget om verkligheten Fredrik?

I flera debatter och utfrågningar i riksdagen har Fredrik Reinfeldt, den senaste tiden, berättat hur stolt han är över sitt  livsverk – att utförsäkra ”fullt arbetsföra människor”. Hitills är det 60 000 som kastats ut – och därutöver alla de tiotusentals som redan i ett inledande stadium nekats ersättning trots läkarintyg.

Så här uttryckte sig Fredrik Reinfeldt i riksdagen i höstas;

– Vi har haft en uttalad utgångspunkt; att minska bidragsutbetalningar tll arbetsföra människor /…/NU ÄR DET NOG!!!!/…/  180 000 långtidssjukkrivna har nu sjunkit ned till strax över 110 000. Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Här är en berättelse från en människa som lever med en av dessa utförsäkrade ”fullt arbetsföra människor”. Verkligheten Fredrik Reinfeldt – bryr du dig överhuvudtaget om den?

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

Ja, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Göran Hägglund, Annie Lööf, Jan Björklund – bryr ni överhuvudtaget om verkligheten? Den verklighet ni har skapat  med era omänskliga lagar?

P.S. På tal om ”bidrag till arbetsföra människor”; Alliansens bidragssamhälle del 2

*

Bloggtips; Alliansfritt om Borgs missar, Annarkia om forskning kontra politiken, Eva-Lena Jansson om ett jämlikt samhälle, Greider med en dikt till Juholt, Helga von Pitbull om sysselsättningslinjen, Ulf Bjereld om att oppositionen har samlat ihop sig – spelet kan börja, Åsa Forsell om att en omläggning av arbetsskadeförsäkringen inte löser problemet, Tord Oscarsson om allt högre arbetslöshet i Sverige och Europa, Martin Moberg om näringspolitiken, Fredrik Reinfeldt och jag om klass, Netroots

Läs; Så fick skådespelaren Johan Hedborg ett rödare hjärta

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4svd1, svd2, exp1, ka

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Reinfeldt beskriver verkligheten – vi lever i den

År 2008 utsågs Filippa Reinfeldt till styrelseledamot i Svenska Dagbladets ägarstiftelse. Därmed fick hon inflytande över valet av tidningens chefredatör. Kanske innebar detta faktum ingenting – men det är trots allt ett faktum.

Ett annat faktum är att SvD i stort sett slutade att kritiskt granska Filippa Reinfeldts ”skötebarn” Vårdval Stockholm i samma veva som Filippa själv utsågs till styrelseledamot i tidningens ägarstiftelse. Strax dessförinnan fylldes tidningen med ett flertal intressanta, granskande och kritiska artiklar. En av de sista kan man läsa i SvD i mars 2008. Denna granskning visade tydligt att moderaternas sjukvårdspolitik skapar ett samhälle där de rika och välutbildade får bättre vård och fler alternativ medan de fattigaste och mest vårdkrävande får sämre tillgänglighet och mindre resurser.

I går framträdde så Filippa i en sällsynt intervju i SvD. Med tanke på den kritik som riktats mot de moderata utförsäljningarna i Stockholm under den senaste tiden måste man säga att Filippa kom lindrigt undan. Förutom en lam kritisk fråga om vårdvalet fanns inte ett ord om varför hon sålde ut Serafens vårdcentral  till moderat kompispris, eller om den kritiserade upphandlingen av S:t Görans sjukhus,  eller om hennes och moderaternas relation till riskkapitalbolaget Carema. Istället blev det ett slags underdånigt idolporträtt där Filippas ”vision” för framtidens vård stod  i centrum. Citat; ”I Filippa Reinfeldts (M) vision måste du ge för att få del av framtidens vårdstockholm.”

I dag konstaterar en rad chefredaktörer och nyhetschefer i DN att Filippa Reinfeldts sätt att undvika alla besvärliga frågor är ”ett hot mot demokratin”. Både Filippa och hennes man Fredrik tycks ha satt i system att, så gott det går, undvika alla politiska intervjuer, debatter och utfrågningar, istället försöker de kommunicera via pressmeddelanden. En annan populär moderat metod är att få alla frågor mejlade i förväg – för att minska möjligheten till kritiska följdfrågor . Citat, DN;

Under sina fem år som hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm har Filippa Reinfeldt systematiskt undvikit att tala med medierna i besvärliga frågor. Att en ledande politiker vägrar prata med journalister är ett direkt hot mot demokratin, skriver fem mediechefer. Vi avkräver Filippa Reinfeldt svar på de frågor som vi och stockholmarna vill ställa om en hälso- och sjukvård som på kort tid har förändrats i grunden.

/../

Filippa Reinfeldt syns oftast i ofarliga mediesammanhang där hon inte behöver försvara sin politik. Hon tackar ja till en lång intervju med livsstilsmagasinet Yourlife, med harmlösa frågor om kändisskap och hur hon hittar balans i sitt liv. Hon avslöjar vad hon ska bära för klänning inför Nobelfesten i Aftonbladet och berättar för Expressen hur hon ska fira in det nya året. Men att få tio minuter av hennes tid för att ställa frågor om den politik hon driver tycks däremot omöjligt.

Det går inte att tolka det annorlunda än att Filippa Reinfeldt systematiskt håller sig borta från kontroversiella och besvärliga frågor. Så var det redan under hennes tid som kommunalråd i Täby fram till 2006. Där drev hon på genomförandet av den uppmärksammade avknoppningen av Tibble gymnasium. Skolan såldes av den moderatstyrda kommunen till skolans rektor och en lärare till underpris. Den politiska oppositionen överklagade beslutet till kammarrätten, som slog fast att försäljningen var olaglig och därmed ogiltig.

Känns historien igen? Likheterna med hanteringen av husläkarmottagningen Serafen på Kungsholmen är slående. Serafen såldes i början av året för mer än 20 miljoner kronor till det riskkapitalbolagsdrivna vårdföretaget Capio. De sex läkarna som sålde vidare Serafen hade själva fått köpa mottagningen för 694 500 kronor fem år tidigare.

/…/

Även moderaterna i regeringen kommunicerar gärna via pressmeddelanden. Inte sällan vill de få frågorna mejlade till sig i förväg, och helst vill de även svara på frågorna mejlledes, vilket minskar möjligheten till följdfrågor och gör det svårt att veta om det är politikern eller pressekreteraren som svarar.

Läs hela!

Det finns dock vissa utfrågningar Fredrik Reinfeldt, som statsminister, inte kan undkomma. I går var det till exempel dags för en telefonutfrågning i radion. Då knackade ”verkligheten” på dörren. Konversationen blev lätt bisarr när Fredrik Reinfeldt, in i det sista,  försökte svara med propagandaminister Schlingmanns tillrättalagda och färdigskrivna svar. Så här lät det, citat sr;

Fredrik Reinfeldt fick också frågor om försämringar i sjukförsäkringen från Bengt Hansson från Skepplanda mellan Göteborg och Trollhättan.
(Bengt Hansson; )– Jag vill bara säga att alla är överens om att fler ska jobba…

– Nej, alla är absolut inte överens om detta. Det är huvudkonflikten i svensk politik hur vi ska lägga grund för att fler ska arbeta, sa Fredrik Reinfeldt.

– Då säger du alltså att genom att försämra så jobbar folk mer och det tror inte jag på, replikerade Bengt Hansson.

– Nej, det har jag nu flera gånger motsagt dig att det inte är så vi beskriver det.

– Men det är verkligheten.

Reinfeldt ”beskriver” verkligheten. Vi andra lever i den.

Man kan fråga sig vad paret Reinfeldt är rädda för?

Verkligheten? Demokratin? Sina väljare? Att bli avslöjade? Att förlora makten?

Eller handlar allt enbart om moderat maktfullkomlighet, arrogans och cynism?

*

Tidigare Bloggposter;

Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar

Bittra sanningar om Filippas skötebarn

Misstag eller bluff, vad tror du?

Sicken otur Filippa och Göran

Klasspolitik undergräver välfärdens kärna

I Filippas spår – lagbrott och tystnad

*

Lästips; Tydligt drev mot Juholt…, Juholt i medierna kikarsikte

Bloggat; LO-bloggen om välfärden, Annarkia om S och media, En socialdemokrats mening om avdemokratiseringen, Alliansfritt om Reinfeldts grodor, Jonas Sjöstedt om hur vänstern går framåt, Martin Moberg om Reinfeldts cynism, Kulturbloggen om Reinfeldts telefonväkteri, Homo politicus om Serafen,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svd3, svd4, svd5, svd5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7svt1, svt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

God Jul och Gott Nytt År med Välgörenhet istället för Välfärd

God Jul och Gott Nytt År…. minns ni att vi sa det förra julen med?!

Men, hur blev det – 2011?

Små slumpvis valda brottstycken…

  • Jobbcoacherna – regeringens stora jobbsatsning visade sig vara en kontraproduktiv flopp – ett besök hos en jobbcoach minskade chansen för arbetssökande att få jobb.
  • Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg stoppade i sista sekund utvisningen av svårt sjuka och senildementa 91-åriga Ganna. (M)igrationsminister Tobias Billström menade att utvisningsbeslutet var korrekt, och tillade att Ganna ”utgör de en ekonomisk belastning” eftersom hon inte arbetar.
  • Anders Borg predikade sänkta lägstalöner – speciellt för de redan lågavlönade i tjänstesektorn. Lite senare tog han avstånd från sin egen valvinnare – utanförskapet – när han insåg att slaget var förlorat.
  • Statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade i en DN-intervju utförsäkrade att vända sig till ”sina föräldrar eller sin partner” för att överleva. De utan anhöriga kan från årskiftet glädja sig åt att regeringen då inför ett skatteavdrag för välgörenhet.
  • Moderaterna skrev om historien och tog åt sig äran för den svenska välfärden, kampen för rösträtt och kampen mot apartheid i Sydafrika. (M)an lade till ord som solidaritet och rättvisa till sitt varumärke, och finansminister Anders Borg förklarade för kulturnyheterna  att det ”är häftigt att betala skatt”.

Så avslutas det absurda 2011.

Året när alliansregering helt öppet bestämde sig för att satsa på skattesubventionerad och godtycklig välgörenhet istället för generell välfärd. Året när Fredrik Reinfeldt uppmande utförsäkrade att leva på sina anhöriga, och när svenska folket älskade sina ”stora ledare” mer än någonsinn. Året när idolporträtten blev vardagsmat och finansministern och statsministern blev upphöjda till oberoende experter i TV:s nyhetsprogram. Året när kritiska frågor till landets ledare bannlystes, och när statsministern varnade för politiska visioner. Året när forskning blev farligt för näringslivet. Året när statsministern, i ett av TV:s underhållningsprogram, tyckte att finanskrisen var en bra grej – för den gav honom och hans finansminister ett uppsving i oppinionen…..

Från och med 2012 kan det bara bli bättre….

P.S.

God Jul och Gott Nytt År från botten av mitt röda hjärta!

*

Läsvärt;
Reinfeldt bygger ett utanförskap
Finanskrisen var inte fredagsmys, Reinfeldt
 Hej då, nyliberalismen – Göran Greider

Missa inte; Mediebruset om DN-intervjun med Anders Borg

Bloggtips; LO-bloggen om solidaritet, Kulturbloggen om Googles, Lena Sommestad om Eurokrisen, Johan Westerholm om all along the Watchtower, Ida Gabrielsson om klass, stil och identitet, Kaj Raving om vinstintressen i välfärden,  Alliansfritt Sverige om KD:s desperation, Karlssons retningar om vikten av pengar, Jonas Sjöstedt om järnväg och underhåll i statens regi, Löntagarbloggen om att OECD och arbetskraftsinvandringen, In your face om klyfterna, Martin Moberg om Borg och Reinfeldt,  Netroots

Media; exp1, exp2, exp3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, svd1, svd2, svd3, svt1, svt2, svt3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako

I förra veckan tittade jag på andra avsnittet av UR:s serie ”Världens bästa skitskola”.  Avsnittet hette ”Vinstmaskinerna” – och handlade om hur den svenska skolan, alltsedan den borgerliga friskolereformen i början på 90-talet,  blivit en vinstmaskin för riskkapitalbolag och privata aktörer – allt på bekostnad av skolans kvalitet och undervisning. Den svenska skolan var länge en av de allra bästa och mest jämlika i världen, men de senaste 20 åren har den halkat ned på rankingen. Från plats 3 till plats 19. Skolresultaten sjunker och segregationen ökar.

Nu går vår ”friskolereform” på export till det konservativa England. Där finns bara en invändning mot vår modell; Där är det otänkbart att en hundraprocentigt skattefinansierad skola ska tillåtas generera vinst till sina ägare. Där ser man det som självklart att vinstdrivna bolag är mer intresserade av att skapa vinst än att ge en bra utbildning.

I England är denna misstro mot vinstdrivna bolag en självklarhet liksom i resten av världen. Faktum är att Sverige är det enda landet i världen som tillåter skattefinansierade vinstdrivna skolor.

Samma naiva grundsyn i förhållande till marknadskrafterna tycks vi svenskar ha på flera områden. Vi låter riskkapitalbolag och privata ägare plocka ut obegränsat med vinst från snart sagt all skattefinansierad välfärd. Det handlar om vård, omsorg, hemtjänsten, psykiatrin, barnomsorgen etc. Miljarderna rullar ut ur landet till riskkapitalbolagens skatteparadis eller rakt ner i fickorna på privata aktörer.

Även när det gäller den grundläggande samhällsservicen har avregleringarna och bolagiserningarna på många sätt drivits till sin spets – in absurdum. Det kanske tydligaste exemplet är järnvägen. I boken ”Det stora tågrånet” visar Mikael Nyberg hur fel det kan gå när en naiv tro på avregleringar och marknadsexperiment får styra politiken. Men trots att våra svenska avregleringsexempel är så avskräckande framhärdar den nuvarande regeringen med fortsatta avregleringar. Nu senast apoteken, resten av järnvägen och vid årskiftet kollektivtrafiken.

Sverige har under de senaste 20 åren förvandlats från ett ovanligt jämlikt välfärdsland till ett ett världsunikt, och allt mer ojämlikt, marknadsexperiment. I inget annat land har man en så naiv tro på marknadskrafternas goda vilja att ge den bästa utbildningen, vården eller omsorgen. Även inom stora delar av samhällsservicen har vi låtit avregleringar och kortsiktiga vinstintressen ersätta medborgarintresset. Här blundar vi för de invändningar och argument som finns i alla andra länder. Och när man i andra länder återreglerar avreglerade marknader – fortsätter vi ända in i kaklet.

I andra Europeiska länder protesterar och demonstrerar medborgarna på gator och torg när man försämrar villkor; sänker pensioner, stramar åt, säljer ut, lägger ned samhällsservice etc. I Sverige accepterar vi tyst och röstar fram de politiker som hårdast drivit på avreglerings- och utförsäljarpolitiken. Trots att vi inte ens håller med dem. Vi tycks, sedan lång tid tillbaka, ha blivit hjärntvättade att tro att vi är maktlösa inför marknaden – och att politik inte längre betyder något.

Men givetvis finns det ett sätt att vända utvecklingen. Politiska beslut har bestämt att marknaderna ska avregleras, att obegränsad vinst ska kunna plockas ut från vår gemensamma välfärd och att vinstintresset ska gå före medborgarintresset. Det är ingen naturlag, allt handlar om politik. Därför kan vi givetvis vända utvecklingen.

Visst kan man fråga sig hur det har kunnat gå så här långt när så få av oss tycker att utvecklingen är bra. Kanske är det så att alla avregleringar och avknoppningar har skapat ett slags ”marknads-monster”. Att de ekonomiska intressen som tjänar på utvecklingen har ätit sig så djupt in i politiken och forskningen att de kritiska rösterna snabbt tystas?

Vi ser hur lärare som kritiserar sin skola får gå. Hur läkare som avslöjar missförhållanden på äldeboenden tvingas bort. Personal vågar inte längre öppet berätta sanningen om sina arbetsplatser. Även en stor del av forskningen ägs av företag som tjänar på avregleringarna och har starka ekonomiska intressen av att tysta kritisk forskning.

Även inom politiken finns starka personliga intressen av att forstätta avreglerings- och utförsäljarpolitiken. De starkaste ideologiska och ekonomiska intressena finns utan tvekan inom moderaterna. Men även inom socialdemokratin och inom andra politiska partier finns enstaka personer som tjänat stora pengar på avregleringarna.

Den som vågar utmana dessa starka ekonomiska, personliga och ideologiska intressena får därför räkna med tuffa tag. Man skulle kunna säga; Intresset ljuger alltid – om det gynnar det egna intresset.

Men visst borde vi, svenska folket, inte vara så blåögda att vi återigen röstar fram en politik som enbart gynnar privata vinstintressen – inte oss medborgare. Visst borde vi återigen börja lita på att vi kan förändra världen till det bättre….

*

Lästips;

Mejlväxling mellan Håkan Juholt och Jerker Virdborg
Ge Juholt arbetsro
Hela världen har ett smashläge på Juholt

Bloggtips; Vänstra Stranden om Juholt,  LO-bloggen om sjukförsäkringen, Seppo Laine om kapitalismen, Röda Malmö om girigheten, Löntagarbloggen om att snart flyttar svenska lärare till andra länder, AB:s ledarblogg om ett nygammalt klassamhälle,  Lena Sommestad om EU och förbud mot politik för full sysselsättning, Storstad om SAP:s nya partiprogram, Stardust om att Beatrice Ask är såsig i huvudet, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, ab1, ab2, ab3, ab4DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, Svd2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, Kommunalarbetaren, LOT1, LOT2, svt1, svt2, svt3, svt4, svt5, svt6

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

All press på de sjuka, ingen på arbetsgivarna

I dag berättar Försäkringskassans Svante Borg att en ny tidsgräns ska införas i sjukförsäkringen från årsskiftet. Redan efter 90 dagar ska Arbetsförmedlingen börja diskutera ett eventuellt byte av jobb. Det tycks alltså som den hårt kritiserade och tajta tidsgränsen på 180 dagar nu kommer att kompletteras med en ännu tajtare gräns.

I somras röstade en majoritet av riksdagens ledamöter för att att regeringen ska ändra den regel som kan tvinga bort sjuka från sin arbetsplats redan efter 180 dagar. Regeringen ignorerade riksdagsmajoritetens beslut. Nu förhalar man och skjuter upp, men oppositionen trycker på för en snabb ändring av regeln. I nästa vecka kan en ny omröstning i riksdagen avgöra frågan.

Dagens Arena, citat;

– Vi kan inte vänta längre med att förändra den lagstiftning vi har nu. Den nuvarande lagstiftningen är ohållbar, den sätter enskilda människor i en jättesvår situation. Människor tvingas att säga upp sig eftersom de inte är färdiga med sin rehabilitering. Det har inneburit en anti-arbetslinje, säger Tomas Eneroth./…/

I förra veckan släppte Kommunal sin rapport (Kedjan som brast) som visar hur hårt regeringens sjukreglerna redan slår mot långtidssjuka. Endast 15 procent av de sjukskrivna uppgav i intervjuerna att arbetsgivaren anpassat arbetet efter deras  arbetsförmåga.

Många arbetsgivare ser dagens 180-dagars regel som ett sätt att  göra sig av anställda som drabbats av ohälsa. Det är illa nog. Det behövs inga tajtare tidsgränser, istället borde de tidsgränser som finns tas bort och ersättas med avstämningsmöten och hårdare press på arbetsgivaren att anpassa arbetet för den enskilde arbetstagaren.

Fackföreningen Kommunals undersökning visar tydligt på hur arbetsgivaren resonerar i dag. Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.

Pressen sätts nu ännu hårdare på den sjukskrivne. Istället för tid och möjlighet att läka och rehabiliteras ska den som drabbas av en långvarig sjukdom eller skada stressas att söka nytt jobb redan efter 3 månader. Var finns pressen och incitamenten på arbetsgivaren att anpassa arbetet efter individen? Var finns pressen på arbetsgivaren att skapa en drägligare arbetsmiljö?

Kommunal har i sin rapport flera bra förslag på hur man ska förhindra långtidssjukskrivningar och skapa en rimligare och mer rättssäker sjukförsäkring. Här finns förslagen;

  • Fler fasta jobb utgör grunden för en hög bemanning i verksamheterna som garanterar arbetsmiljön, både för anställda och för brukare.
  • En obligatorisk företagshälsovård skapar bättre förutsättningar för arbetsanpassningar. Sanktioner mot arbetsgivare ger fler incitament att fullgöra sitt rehabiliterings- och omplaceringsansvar.
  • Ett särskilt uppdrag till Arbetsmiljöverket. Sjukskrivningstalen varierar kraftigt mellan branscher. Arbetsmiljöverket bör få i uppdrag att göra särskilda kontroller av arbetsmiljön i branscher med höga sjukskrivningstal.
  • Mer arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö som tydliggör klass- och könsdimensioner i arbetslivet.

För återgång till arbete och en sjukförsäkring som underlättar rehabilitering;

  • Sjukskrivningsprocessen ska vara rättssäker och därför finns det behov av en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörer som samarbetar kring individens rehabilitering. Arbetsförmedlingen har en viktig roll att fylla, särskilt när individen saknar en anställning.
  • Möjligheterna till olika former av rehabiliteringsåtgärder måste bli fler. Det kan exempelvis ske genom att fler långtidssjukskrivna får möjlighet till lönesubventionerade anställningar och arbetshjälpmedel.
  • De absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort. Undersökningen visar att de flesta utförsäkrade faktiskt är alltför sjuka för att delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Även reglerna kring beviljandet av sjukersättning behöver ändras. De är både orimliga och rättsosäkra.
  • Omställningen mellan sjukdom och arbete ska ske med en god ekonomisk trygghet – inte i en privatekonomisk kris. De två försäkringarna, sjukrespektive arbetslöshetsförsäkringen, ska därför vara jämställda i sin ersättningsnivå på 80 procent. Det är möjligt genom höjd ersättning och höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen.

*

Missa inte;
Marie Larsson diakon – De fattiga försvinner inte
NyaBrittas – Citat av Bengt Göransson

Lästips; Malin Ullgren – Där är överklassen. Jag tittar på den. Jaha. Det är son på Louvren.

Bloggtips; LO-bloggen om första snön och tågkaos, Alliansfritt Sverige om Kristdemokraterna, Helena Ericson om Alliansens småpartier (FP, KD och C), Peter Högberg om SAP, Kristian Krassman 1 om maktskifte, 2 om kund och medborgare, Tokmoderaten om ur askan in i elden, HBT-sossen om verkliga problem, Lena Sommestad om eurokrisen, Löntagarbloggen om sjukskrivning efter mobbning, Martin Moberg om SCB mätning, Netroots

Media;KA, DA1, Newsmill, SR 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3 DN, Expr, Dagbladet, VBFB, Östran, LT, Dagens Arena, Ab 1, 2, 3, 4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  SvD, Ab, Expr, ETC

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar

Klipp AB

Läser Martin Aagårds intressanta funderingar kring den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålssons bok ”Knapptryckarkompaniet. Rapport från Sveriges riksdag”. I boken, som rapporterar innifrån moderaternas ”politiska saltgruva”, beskrivs Reinfeldst ledarstil som stenhård, odemokratisk och tyrannisk. Att de nya Moderaterna inte har särskilt högt i tak är dock ingen nyhet. Lars Sjöblom, moderat kommunalpolitiker från Norrtälje som bytte parti till Socialdemokraterna strax före valet 2010, beskrev moderaternas toppstyrning så här; ”Det är en stor skillnad på Moderaterna när de talar till folk och när de genomför sin politik. Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas.

Men, det mest intressanta med Pålssons bok är inte kritiken av Reinfelds ledarstil. Istället handlar det om hennes misstankar om eventuella mutbrott, vänskapskorruption och maktmissbruk inom Moderaterna.

Maoderater, Citat;

Det mest skrämmande med Pålssons bok är kritiken av hur moderaterna hemlighåller sina partibidrag. För här är det inte en politisk fiende som motsätter sig smusslandet, utan en forskare i nationalekonomi och lojal moderat som menar att det ”öppnar för vänskapskorruption och maktmissbruk”.

När hon 2006, som ledamot i näringsutskottet administrerade utförsäljningen av de statliga bolagen Telia, Vasakronan, Vin & Sprit, OMX, SBAB och Nordea styrdes det hela direkt från regeringen. Pålsson skriver att hon inte hade en aning om köparna gett bidrag eller hade kopplingar till partieliten och därför fick så förmånliga priser.

Hon skriver att hon inte kan vara säker på att mutor inte förekommit. Bara att misstanken finns hos en politiker som jobbat så nära de epokgörande miljardaffärerna är chockerande.

Moderaternas långa vägran att redovisa sina partbidrag, deras starka band till näringslivet och ljusskygga kopplingar till riskkapitalbolag och privata välfärdsföretag är inte bara ”skrämmande” – man kan fråga sig om de överhuvudtaget hör hemma i en öppen demokrati.

Arbetaren, citat;

Samtidigt som regeringen går ut i media och beklagar sig över vårdskandaler och aggressiv skatteplanering gör enskilda moderater karriär inom den privata vården, och chefer och skattesmitare från den privata vården belönas med fina titlar inom offentliga bolag och myndigheter.

M-kopplingarna till riskkapitalbolagen, AIP, citat:

  • Filippa Reinfeldt, Stockholms sjukvårdslandstingsråd, kritiserades nyligen av fem läkare för att ge publicitet och konkurrensfördelar till Carema Cares vårdcentraler genom att ställa upp som invigare.
  • Kristina Axén Olin, Stockholms förra finansborgarråd, gick direkt från storbeställare till rådgivare till Carema Care.
  • Gustaf Douglas partistyrelseledamoten tjänade 642 miljoner kronor när Attendo 2005 såldes till ett brittiskt riskkapitalbolag.
  • Gustaf Douglas och Kristina Axén Olin, 2:a vice partiordförande, ledde samtidigt Rosenbadsfonden, Moderaternas pengainsamling för maktskifte 2006.
  • Henrik Borelius är vd på Attendo och tjänade 40 miljoner på Attendoaffären. Hans syster Maria Borelius utsågs till handelsminister 2006.  Före valet ledde Maria Borelius ett moderat insamlingsorgan riktat till näringslivet ”Företagarforum/Entreprenörs-nätverket”.
  • Henry Sténson, ordförande i Moderaterna i Stockholm, ska som PR-konsult sköta Caremas krishantering.
  • Birgitta Holm, moderat stadsdelsnämndsordförande och kommunstyrelseledamot i Stockholm, är ny enhetschef inom Carema sjukvård.
  • Kent Ehliasson, chef för Caremas affärsområde för personer med funktionsnedsättning, utsågs i november till ny generaldirektör för Statens institutionsstyrelse.
  • Stellan Ungerholm, tidigare styrelseledamot i Carema Care och chef för Caremas affärsområde sjukvård, är M-politiker i Norrtälje.
  • Ulf Adelsohn, förre moderatledaren,  satt i styrelsen för det danska riskkapitalbolaget Polaris som 2007 sålde Frösunda, ett företag i LSS-branschen. Enligt SvD gjordes en vinst på cirka 750 miljoner kronor.

Utöver alla dessa kopplingar till riskkapitalbolag kanske man också närmare borde granska alla vänskapstjänster till andra privata välfärdsföretag. Jag behöver inte gå längre än till familjen Reinfeldts hemkommun Täby för att hitta flera kända exempel…..

  • 2003; Ett bolag inom äldreomsorgen (HSB-omsorg) som Fredrik Reinfeldts far Bruno stod nära gjorde en vinst på 7,5 miljoner kronor – som åldringarna gick miste om. Kommunordförande Filippa Reinfeldt skar samtidigt ned på äldreomsorgen med 6 miljoner.

I Reinfeldts Täby råder enfald – inte mångfald. Barnomsorgen och  förskolan är totalt privatiserad. I förra veckan bestämdes att även den sista kommunala hemtjänsten ska bort. I Täby har privatiseringsideologin drivits hårdare och längre än i någon annan kommun i Sverige – länge under ledning av paret Reinfeldt. Numera ägnar sig Filippa Reinfeldt åt att sälja ut landstingets sjukhus och vården av tortyroffer till lägstbjudande riskkapitalbolag i Stockolms läns landsting.

Visst kan man fråga sig om all denna iver att sälja ut våra gemensamma välfärdstjänster till riskkapitalbolag och privata vänner enbart handlar om blind nymoderat ideologi – eller om det även ligger ett egenintresse i utförsäljningshysterin. Helt klart är att riskkapitalbolagen tjänat enorma summor på moderaternas privatiseringsiver och att deras framtida vinster är helt beroende av den utförsäljnings- och privatiseringspolitik som moderaterna bedriver….

*

Läs mer; Reinfeldt på riktigt. En rapport om Fredrik Reinfeldts Täby ”Sveriges mest moderata kommun”

Bloggat; Martin Moberg, Annarkia, Svensson, Nemokrati, Alliansfritt Sverige, Reflektioner och speglingar, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, nsd, arbetaren, AIP, svt1, svt2, svt3, dn1, dn2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Efter fem år vid makten har Reinfeldts regering misslyckats totalt med sin största mission; arbetslinjen. Varken jobbskatteavdragen, utförsäkringarna, den slaktade a-kassan, jobbcoacherna eller slavarbetena i fas 3 har minskat arbetslösheten eller ”utanförskapet”. Inga av regeringens åtgärder har fungerat. Konsekvenserna av politiken är istället ökade klyftor och större orättvisor.

Reinfeldts kanske största och grymmaste misslyckande är den så kallade ”rehabiliteringskedjan”. Varje utvärdering och analys som gjorts säger ungefär samma sak. För de enskilda utförsäkrade innebär utförsäkringen fortsatt sjukdom, ökad oro, fattigdom och ett ökat beroende av anhöriga. Inte ens de få som verkligen har fått rehabiliteringsinsatser har blivit friskare – många har tvärtemot blivit sjukare. Nära 60 procent av de utförsäkrade har hitills återvänt till försäkringen – för de flesta andra innebär utförsäkringen arbetslöshet – slutligen i fas 3. Alla siffror pekar dessutom på att färre arbetar efter utförsäkringen än före.

Under de år som gått sedan den nya sjukförsäkringen infördes (juli 2008) har en rad grymma och ibland absurda ”enskilda fall” presenterats i media. Vid flera tillfällen har medias rubriker inneburit panikreaktioner från regeringen. Man har lagt till ännu ett diagnosundantag eller ännu ett ”oskäligt”  i lagtexten. Konsekvenserna har blivit en lika usel men allt mer rättsosäker och diagnosbaserd sjukförsäkring.

Regeringens syfte har vid varje tillfälle varit att minska antalet svarta tidningsrubriker och ”enskilda fall”. Men det finns en grupp långtidssjuka som man vet aldrig blir några svarta rubriker; utslitna och utförsäkrade medelålders kvinnor – därför är de ointressanta för regeringen.

Trots att detta är den största grupen av alla utförsäkrade är den osynlig. Deras diagnoser är inte ”behjärtansvärda” nog för att platsa i regeringens diagnosbaserade sjukförsäkring. Deras arbetsskador finns inte, deras smärta syns inte och deras sjukdomar räknas inte.

I fredags presenterade Kommunal en utvärdering av hur deras långtidssjuka medlemmar drabbats av ”Rehabiliteringskedjan”. Den visar, precis som alla andra utvärderingar, att de långtidssjukskrivna i alliansens Sverige kan räkna med en hårdhänt och omild behandling. Tryggheten och anställningsskyddet är ett minne blott. Är du dessutom kvinna, medelålders och utsliten (av en stressig och fysisk hård arbetsmiljö) – då förpassas du snabbt ut i iskylan.

Några fakta från ”Kedjan som brast”;

  • Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.
  • Bara var tionde utförsäkrad lyckades återvända till arbetslivet – men på andra villkor: deltid, visstid och dagtid. Sex av tio återvände till sjukförsäkringen eller beviljades sjukersättning (förtidspension) efter tiden hos Arbetsförmedlingen.
  • Över 80 procent av de intervjuade tror inte att deras chanser att arbeta ökat efter deltagande i arbetslivsintroduktion.
  • 8 av 10 har påverkats negativt ekonomiskt av utförsäkringen.

Slutsats; Det enda som hjälper mot regeringen Reinfeldts misslyckade ”arbetslinje” är en helt annan politik, en helt annan vilja  – och en helt annan regering!

Läs mer; Kommunals recept för ett sundare arbetsliv och en bättre sjukförsäkring!

Hela rapporten;  Kedjan som brast

*

Fler Lästips; Maodertaerna om Reinfeldts knapptryckarkompani, LO-tidningen; Läkaren som avslöjade vanvården hos Carema tvingades bort,

Bloggat; LO-bloggen om sjukförsäkringen, AnnetIvar om hur sjuka ska orka, Motvallsbloggen om ett förslag för att lösa den ekonomiska krisen, Sebastians tankar om en bloggutmaning, Lena Sommestad om obetalt arbete, Annarkia om ljuset i tunneln, Martin Moberg om Juholt i Agenda, Netroots

Press: ETC, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet 1, 2, 3, Folkbladet 1, 2, 3, VBFB, Dagbladet 1, 2, Gotlands folkblad, Östran, LT, Folket, Ab 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, SvD, SVT 1, 2, 3, Expr, DD

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se