Onådens år – smärtsamma berättelser

I går överlämnades Onådiga Luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen. På svt Debatt berättar Maria Wallin om denna samling berättelser.

Det är oerhört viktigt att de berättelser som finns idag – berättelser från alla de människor som utförsäkrats och ställts utanför samhällens skyddsnät – kommer fram och blir offentliga. Det är viktigt att alla förstår – det handlar inte om ”dom” – det handlar om oss alla. I dagens samhälle kan vem som helst av oss hamna utanför skyddsnäten. Regeringens stenhårda sjukregler, fasta tidsgränser och utförsäkringar har skapat ett otrygghetens samhälle för alla som skadas i en olycka eller drabbas av långvarig sjukdom.

I onådens år 2013 kan du också falla igenom trygghetssystemen, citat;

”Jag lever i skuggan av mitt eget liv”, skriver en av personerna i Onådiga luntan, som överlämnas till Socialförsäkringsutredningen i dag. ”Det var en olycka Reinfeldt… Jag hade hus hem barn och ett bra jobb”, skriver en annan.

Nya strängare regler i socialförsäkringarna har debatterats länge. Ofta handlar diskussionen om teknikaliteter – garantinivåer, ersättningstak, antal dagar, bortre gräns och vem som är berättigad alternativt inte kvalificerar sig. Oftast hur dom bör göra/vara/bete sig och hur mycket domska få kosta oss andra, så att bidrag inte ska gå till ”folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ville lyfta in rösterna. Föra in dom:

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning. På fem år.”

”Värre är det att mina barn inte alls får samma möjligheter som andra barn.”

”Hopp, förtvivlan, desperation. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.”

Berättelserna i Onådiga luntan visar konkret hur livet ser ut för den som fallit genom maskorna i samhällets skyddsnät. Hur oerhört hårt människor försöker, kämpar och sliter. Hur motarbetade de blir, kränkta, krossade, får sina liv slagna i spillror.

”Jag är ledsen och orolig varje dag, och inte gjorde detta system mig friskare, tvärtom.”

”Känner mig så kränkt. Jag har bett om hjälp när det har varit tufft. Svårt när jag inte orkat… att inte ha blivit respekterad, lyssnad på.”

”Jag är livrädd för försäkringskassan. Det borde räcka att vara rädd för att dö.”

/…/

Det jag lärt av alla dessa berättelser är att det inte handlar om dom. Det handlar om dig och mig. Jag kan vara ett övergångsställe ifrån en trafikolycka som förändrar mitt liv i grunden, du kan vara ett läkarbesök ifrån en livshotande diagnos och du en skilsmässa ifrån att tappa kontrollen ekonomisk. Livet är sårbart, nyckfullt och orättvist.

”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka.”

”Självkänslan är ju inte på topp direkt. De som inte har familj… Ja, de tar nog livet av sig. Faktiskt.”

Läs hela! 

De som trots allt lyckas få sjukersättning känner trots detta ofta av attityden i dagens samhälle – hård , kall och obarmhärtig. I Sverige år 2013 behandlas sjuka ofta som andra klassens människor. Som om de själva hade valt sina sjukdomar, sin smärta.

Texten här nedan har en vän skrivit. Där berättar hon hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Det är ingenting man väljer, det är något man drabbas av. Det förändrar och begränsar hela ens liv.

När smärtan har makten eller när  SMÄRTAN TAR MAKTEN…

 

Idag, en vacker höstdag, hög klar luft, ca 10 – 15 grader varmt och lugnt ute. Just ingen blåst. DÅ har Smärtan bestämt sig för att ta makten över min kropp. Jag började skriva för hand, vilket jag egentligen gillar bäst, men Smärtan sa ifrån. Jag kunde inte hålla i pennan eftersom högerhanden sprängvärker. På mitt lilla tangentbord kan jag vila handen när jag behöver.

Smärtan har invaderat mig i dag och dessutom tagit hjälp av Tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att Smärtan väckte mig. I stället för mediciner kom de nya vriststöden till användning och sedan tittade jag på dokumentären ”112 – på liv och död” (1 ) eftersom jag inte kunde somna. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll…

Vid sju-tiden i morse somnade jag och vaknade vid 10-tiden någorlunda pigg. Det höll ca en halvtimme. Hade svårt att ens orka äta färdigt mitt förmiddagsmål. (Frukost åt jag vid fyratiden i morse)
Smärtan hade nämligen kopplat sitt grepp om mig. Idag är det dags att ”betala” vad jag gjort i veckan. Tröttheten tog gårdagen och jag sov stor del av denna. Idag har smärtan kommit till, och den hindrar effektivt tröttheten från att ta överhand. Lyckas jag somna blir det en kort sönderhackad sömn, som snarare förstärker än lindrar.

Min smärta ligger och pendlar mellan överkanten av 7 upp till 9 på den numeriska skalan, ofta kallad VAS (2), den är egentligen är ett grovt verktyg då smärta består av så många olika komponenter. När jag närmar mig mitten av 9 så börjar jag successivt tappa de flesta av mina kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör som regel vad som sägs, men kan inte svara och jag måste ha mycket stöd då benen inte bär. Vid 10 är mitt medvetande mycket begränsat.

Om jag tittar på smärtans komponenter så hittar jag t ex intensitet, dvs. det jag kan mäta med VAS. Men sen finns också variationen – hur smärtan varierar från stund till annan. En mycket viktig bit är smärtans utbredning och vilket uttryck den tar sig.

Är det en ”sprängande” smärta som känns som om jag blivit slagen och därmed också en svullnadskänsla som får smärtområdet att kännas som om huden är för liten? Eller är det den molande smärtan som hela tiden finns där. Den som egentligen inte har så hög intensitet, men som istället aldrig släpper taget. Att likna vid vattendroppen som droppar på samma ställe på stenen hela tiden. Efter timmar så skapar den lågintensiva smärtan en desperation som jag inte kan beskriva.

Sedan tillkommer ”knivhuggen och hammarslagen”. Den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, dvs. kroppen slår på stora alarmsystemet, men kan också sedan skruva ner till en intensiv stabil smärta. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.(3)

För att ytterligare förstärka så talar min kropp om för mig att sängläge med slutna ögon är att föredra, eftersom muskler i bland annat nacken triggar en migränliknande huvudvärk. Bryter jag inte den med medicin så lägger den sig i kategorin lågintensiv molande.

Nu har jag ändock förmånen att slippa nervsmärtor med undantag för någon ”änkestöt” eller surrande, domnande underliv och ben. Den svåra nervsmärtan som känns som om någon skickar en blixt av smärta genom kroppen enstaka gånger eller hundratals gånger konstant hela tiden har jag bara upplevt då mina läkare lagt blockader i de nerver som styr smärtan i kroppens alla leder.

Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor, kanske någon eller några månader beroende på orsak till skadan. Likaså sådana sjukdomar som kräver operation brukar läka ut. Den akuta smärtan klingar av.
Men så kommer jag då tillbaka till den smärta som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

Och hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå detta – grunden i all smärthantering – att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går är helt omöjligt i morgon?
Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö triggar smärtan i min kropp trots att jag sitter i rullstol/går med kryckor eller hur jag nu som regel med stor möda bara klarar av att umgås med andra korta stunder?

Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en millimeterstor felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan stå eller ens prata själv? Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara.

Till alla er som lever som friska – fundera över det jag skrivit. Fundera över hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser. Lägg också till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man INTE längre kan det man kunde förut. För intelligensen och viljan att arbeta finns kvar. Frustrationen över att kroppen säger ett när jag vill ett annat? Hur tror ni att ni själva skulle reagera?

Lägg sedan till epitet som lat, arbetsovillig, samarbetsovillig med mera kopplad till en kraftigt försämrad ekonomi.
SMÄRTAN har fattat sitt grepp om mig idag. Trots starka mediciner kommer jag precis upp endast så mycket att jag klarar det mest basala, dvs. mat och toalettbesök.

Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord som jag har i mitt knä. Dessutom en ställbar säng och massor med ortoser (stöd för mjuka leder). Mycket lite av den anpassningen har kommunen stått för. I stället är det anhöriga som ställer upp. Kommunen står för tvätt och städ samt hjälp att få av och på de ortoser(4 ) jag inte kan ta på själv, samt att de följer mig till vattengymnastiken(5 ) och hjälper mig i duschen med mera. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu är det inte så och jag är ändå glad över den hjälp jag får.

Men jag ber er som är friska: Kalla mig inte lat, eller parasit eller tärande. För varje krona som jag får går större delen tillbaka till den offentliga sektorn. Jag betalar fortfarande flera tusen kr i skatt + att jag betalar för all hjälp och de allra flesta av mina ortoser och hjälpmedel. Genom min sjukdom bidrar jag dessutom till att unga får praktik/arbete och de äldre som fortfarande arbetar har kvar sitt jobb.

Utan hemtjänstens personal och mina anhöriga och vänner vore jag ett kolli på något vårdhem. Nu kan jag iallafall få ha kvar känslan av att vara en del av samhället. Jag försöker läsa både fack- och skönlitteratur när jag orkar, men inte ens det är längre en självklarhet.

Jag hade som sagt inte planerat att vara sjukpensionär(6) innan jag fyllt 50. Det var inte därför jag studerade i många år.

Låt mig nu få den hjälp jag behöver när Smärtan vill ta över mitt liv. För jag har bestämt mig: smärtan är en del av mitt liv, det kommer den alltid att vara, men den kommer ALDRIG ATT FÅ BLI MITT LIV. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots de begränsningar smärtan och den sjukdom (7) som orsakar smärtan ger, och det mina vänner; Det tänker jag ta tillvara på!

______________________________

(1) TV4 Play gratissändning (dvs. den vecka de sänts i kanal 7 på TV.) Vill man se programmen senare får man abonnera på dess sändningar
2) VAS är en plastskiva med en 10 cm lång linje på den ena sidan och en mm-numrerad linje på den andra sidan. Runt denna löper en tunn skiva som går att ställa var som helst på linjen utifrån uppskattad smärtnivå. Patienten markerar på den onumrerade sidan och personal läser av smärtnivå på baksidan. VAS= Visuell analog skala
(3) Referenser finns, se t ex dr Jan Lidbecks artiklar i Läkartidningen www.lakartidningen.se (sök på smärta i arkivet)
(4 )Ortoser är olika former av stöd för kroppens leder mm och har som funktion att stödja rörelseapparaten när kroppens egen förmåga inte räcker till. Ortoser finns för i princip hela kroppen och skrivs ut av läkare/sjukgymnast. En del används också för att förstärka leder vid idrottsutövning.
(5 )Vattengymnastik är för närvarande den enda form av fysisk träning jag klarar av och det är två pass/vecka. Tack vare ledsagning från kommunen kan jag delta eftersom jag är helt beroende av hjälp vid t ex dusch.
(6 )Formellt har jag stadigvarande sjukersättning enligt de nya reglerna som innebär omprövning vart tredje år. Jag valde medvetet det mer bekanta begreppet sjukpensionär, trots att detta inte finns kvar.
(7 )Jag har sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom (EDS) med överrörlighet (hypermobilitet) som främsta symtom. (För mer information hänvisar jag till www.ehlers-danlos.se). EDS är en genetisk kollagen bindvävssjukdom som gör att bindväven i kroppen försvagas. I mitt fall kompenserar jag försvagningen i mina leder med ortoser så långt det går. Dessa tar inte bort smärtan men bidrar till att öka stabiliteten i lederna.

*
Media; Arbetet, Svt.debatt, Ekot – dödsjuk tvingas jobba, Socialpolitik, fss, Norm att arbeta tills vi stupar-ab,
Bloggtips; Alliansfritt om Filippa, Annarkia om LOV, Björn Andersson om tydlighet, Lena Sommestad om att bry sig, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  LO-bloggen om välfärden, fler inlägg på NetRoots

Läs även andra bloggares åsikter om ,

intressant.se

Den (m)an älskar den agar (m)an….

Man skulle kunna tro att det är ett skämt – men icke!

Jag läser att nya Moderaterna har startat en kampanj dagen till ära (alla hjärtans dag) där man berättar att man inte hatar människor. Inte nog med det – man påstår sig till och med ”älska människor”.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att denna nymoderata kärlek till människor antingen är villkorad – man älskar rika, friska och arbetsföra människor – men inte resten av ”packet”. Eller, att nymoderaterna följer det bibelinspirerade uttrycket ”den man älskar den agar man”.

Tre beskrivningar av dagens Sverige. Det Sverige där regeringes största parti nu säger sig ”älska människor”…..

Brev från sambon till en utförsäkrad kvinna;

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

*

Två socialarbetare; Amin Wikman och Ann-Marie Strömberg bryter tystnaden (se videoklipp);

– Det är en stigmatisering av människor i dag som jag tycker är otäckt lik den som var på 30-talet. Att man jagar de människor som är svagast i samhället…. (se hela klippet!)

*

Diakon Marie Larsson, Visby, citat;

Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Jag kan bara hoppas att alla vi som vill ha ett annat samhälle – där medmänsklighet och soldiaritet återigen blir ledord – inte ger upp och inte tystnar.

Den yttersta tradgedin
är inte de onda människornas
brutalitet utan de goda
människornas tystnad.

– Martin Luther King

Läs mer om namninsamlingen och fler protester mot utförsäkringarna hos Maskroskvinnan!

P.S. Ett varmt RÖTT hjärta till alla som läser min blogg. Tack för att ni finns!

*

Lästips; Klipparna och klåparna, Tortyrupphandling stoppas

Hjärtliga Bloggtips;  Alliansfritt Sverige och Martin Moberg om att Moderaterna älskar människor, Begrundat och plitat om att alliansen kracelerar inifrån, Björn Andersson om Löfven, LO-bloggen om arbetslösheten, Gemensam om usel miljöpolitik, Helga von Pitbull om svepskäl, Annarkia  och Motvallsbloggen om Grekland,Netroots

Media; ab1,ab2, ab3, ab4, ab5, e24, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svt1, svt2, LOt1, LOt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Räkna bort de fattigaste – då ökar inte klyftorna!

Under de senaste åren har hot och våld mot myndigheter ökat kraftigt. I går tog radioprogrammet Kaliber upp problemet. De myndigheter som drabbas är framförallt  Försäkringskassan, socialkontoren – och på senare tid även Arbetsförmedlingen. Varför? Vad säger forskarna och de som lever ute i verkligheten?

Kaliber, citat;

Anledningen till att hoten ökar är alltså att klyftorna växer och att myndigheterna bantas, både enligt forskaren Sofia Wikman och fackförbundet ST’s Roger Syrén. Och Arbetsförmedlingens säkerhetschef säger att det är när man drar undan den ekonomiska plattformen för människor som hoten och våldet uppstår.

Sofia Wikman, forskare;

– Nedskärningarna spelar väldigt stor roll. Det är det viktigaste resultatet i min forskning. Det är inte individuella tillkortakommanden som är orsak till det ökande hotet och våldet, inte heller det rådande samhällsklimatet på gator och torg utan det är nedskärningarna.

– Hot och våld är ett samhällsproblem. Det har rötter som man kan spåra i ojämlika förhållanden framförallt. Då är det ett problem för hur vi har fördelat resurserna i det här samhället.

— Hur då?

– Ökade klyftor i samhället är något som driver fram hot och våld. Minskar vi klyftorna så får vi mindre hot och våld.

Fakta visar att klyftorna ökar, citat; ”Enligt Statistiska Centralbyrån, SCBs beräkningar ökar klyftorna i Sverige. De som tjänar mest, har fått mer pengar. De som tjänar minst, har fått mindre pengar.” Enligt OECD ökar klyftorna till och med mer i Sverige än i något annat OECD-land.

När kaliber försöker få en kommentar från statsministern blir det kalla handen. Istället skickar han fram sina hantlangare. Så här låter deras förklaringar.

Sebastian Carlsson, pressekreterare, citat;

– Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.

Hillevi Engström, arbetsmarknadsminsiter, citat;

– Jag är ju inte kriminolog och forskare, så det blir ju bara spekulationer, men jag kan ju se en oroväckande tendens allt sedan jag själv arbetade som polis, att våldet blir råare och människor tappar liksom gränserna. Och vad det beror på, det kan inte jag riktigt förklara.

Pressektreteraren uppmanar oss alltså att räkna bort de fattigaste och de rikaste – för då ökar inte klyftorna. Ja visst ja – att inte SCB eller OECD tänkte på det!!!!

Arbetsmarknadsministern skyller på individen – att människor har blivit råare. Men hon vill inte lyssna på de förklaringar som forskarna och de som möter verkligheten ger; Att ojämlikhet skapar ett råare samhällsklimat.

Istället för att bemöta fakta försöker regeringen skapa sin egen bild av verkligheten. Sedan är det upp till var och en av oss – som kunder på en politisk marknad –  att ”köpa” den bild av verkligheten vi föredrar.

Det är ingenting nytt att regeringen arbetar på just detta sätt. Det nya är att nu börjar verkligheten komma ikapp regeringen. Allt färre ”köper” deras förvrängda verklighetsbild; och allt fler fakta visar hur regeringens politik har misslyckats.

Fler exempel;

  • I gårdagens Agenda  kritiserade professer Bertil Holmlund regeringens sätt att hantera fakta kring arbetslösheten och sysselsättningen. Han menar att regeringen går emot internationellt vedertagna sätt att räkna enbart för att försköna verkligheten. Istället för att tala om arbetslösheten i procent eller i sysselsättningsgrad – räknar regeringen i antal sysselsatta (som har ökat därför att befolkningen har ökat). Fakta är att sysselsättningsgraden har minskat och arbetslösheten har ökat. Allt annat är ”försköningar av verkligheten”. Professor Bertil Holmlund,(Agenda, ca18 min in) citat;

    – Vi ska inte säga att sysselsättningen har ökat när den de facto har minskat i relation till befolkningen….

  • Anders Borg hävdade nyligen att jobbskatteavdraget skapat 120 000 nya jobb. IFAU, som precis utvärderat avdraget, säger att det inte går att dra några sådana slutsatser, citat;

    – Vår slutsats är att de befintliga metoderna som finns i dag och reformens utformning gör det väldigt svårt att utvärdera den här reformen och att det i dag därför inte går att uttala sig om vilka effekter den här reformen har…

Regeringens politik har nu börjat ge allt fler tydliga spår i samhället. Det är en tragedi för de som drabbas – men det innebär också att fakta nu börjar tala sitt tydliga språk – mot regeringens politik.

Det finns trots allt hopp. Nu får vi bara hoppas på att media fortsätter, med lite högre frekvens, att granska regeringens påhittade bild av ”verkligheten”….

*

Professor Bertil Holmlund har tidigare sågat utanförskapsbegreppet – Läs mer!

Läs mer på bloggen Storstad; Vilken verklighet vill du köpa?

Lästips; Reinfeldts politik motverkar ett längre arbetsliv

Bloggat; Jinge om oppinionen, Martin Moberg om Löfven, Pyttiminpanna om den demografiska myten, Homo politicus om kraftag mot arbetslösheten, Jämlikhetsanden om stackars Reinfeldt, Motvallsbloggen om demokrati, Vänstar stranden om Björklunds skola, Netroots

Media; svt1, svt2, svt-debatt, svt3, Ab 1, 2, 3, 4, 5Gotlands folkblad 1, 2, 3, Sydöstran 1, 2, Arbetarbladet, Sydsv, SVT 1, 2, 3, Östran, Folkbladet, DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, Dagens Arena 1, 2, Dagbladet, Piteå-tidningen, Norrländska socialdemokraten, Ab, SvD, DN, Expr

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning?

Reinfeldt byter jobb…?

Åsa Linderborg AB , citat;

Medellivslängden för en svensk man är 78 år. Att jobba till man är 75 är inget liv. Det är slaveri.

Genomsnittsåldern då människor lämnar arbetslivet i Sverige är i dag 63,1 år. Snittet för de 15 största EU-länderna är 59,9 år. Vi svenskar tillhör alltså redan de folk som jobbar allra längst i Europa. Men nu vill Statsminister Fredrik Reinfeldt att vi ska jobba tills vi är 75 år.

Citat DN;

…. ett samhälle där människor måste försörja sig själva betydligt längre upp i åren än i dag. I hans exempel talar han om ett arbetsliv som sträcker sig till 75 års ålder. De innefattar också minst ett karriärbyte, när det yrke man haft som yngre blivit för tungt eller för stressigt.

Slutsatsen av Reinfeldts resonemang;
Tunga och stressiga jobb ska inte göras mindre tunga och stressiga. Istället ska de som är utslitna och sönderstressade vid kanske 30- 40- eller 50-årsåldern vara beredd att ta studielån sätta sig på skolbänken och börja en ny karriär sina sista 25-40 år. För en stor del av oss handlar det om att jobba ända in i graven. De som drabbas av kroniska sjukdomar, skador och värk som aldrig går över får ta sig i kragen och bita ihop. Människor måste ”försörja sig själva”.

Visst kan man tycka att alla ska få jobba så länge de vill, orkar och kan – inget fel med det. Och visst borde alla få studera så länge de vill. Men i det utspel Reinfeldt gör i dag handlar ingenting om frivillighet eller att först utjämna klass- och könsskillnaderna på arbetsmarknaden. Ingenting sägs om att skapa bättre arbetsplatser där alla faktiskt kan arbeta ett helt arbetsliv utan att slitas ut, skadas eller stressas sönder. Inte ett ord om hur livslängd och hälsa allt mer handlar om klass. Inte heller ett ord om hur uppslittrat vårt arbetsliv fortfarande är – där kvinnor i dag är de som sliter ut sig i tunga, stressiga och lågavlönade jobb. Och hur kvinnor är de som till största delen utförsäkras och nekas ersättning från arbetsskadeförsäkringen och fattiggörs när deras hälsa sviktar.

Kanske vill Fredrik ha en separerad arbetsmarknad med en typ av arbeten för ”unga och friska” och en annan för de ”äldre och utslitna”. En revolutionerande men dyster tanke – med arbetsplatser där unga och gamla aldrig möts.

Men få tror väl att han menar att alla svenskar ska göra denna ”samhällstjänst” i ett stressigt och tungt arbete – för att sedan glida över i en helt ny tillvaro där kropp och själ helas som i ett trollslag och varje individ påbörjar sitt ”andra liv” i en behagligare arbetsmiljö. Nej, det troliga är väl att han menar att de som ”väljer att slita ut sig” får stå sitt kast. De förbrukade har sedan att välja mellan fattigdom eller att ”rycka upp sig”.

Det är svårt att veta om Fredriks funderingar handlar om rent klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning.

Den arbetsmarknadspolitik som Reinfeldts regeringen satsat på hittills visar knappast vägen till ett arbetsliv där de flesta av oss orkar jobba längre – snarare tvärtom. Reinfeldt rivstartade med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och därefter minska antalet arbetsmiljöinspektörer med en tredjedel. Sedan fortsatte han med att ta bort tiotusentals platser i både vuxenutbildningen och den yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning samtidigt som han kraftigt minskade resurserna till AMS. Därefter har arbetsmarknadspolitiken mest bestått av passiv förvaring, misslyckade jobbcoacher och miljoner i Fas 3-bidrag till arbetsgivare som vill ha gratis arbetskraft. Som lök på laxen har hans regering infört ett förbud mot utbildning för långtidsarbetslösa i Fas 3. Knappast uppmuntrande för de som vill ”byta karriär”.

Men, Fredrik ifrågasätter i DN-intervjun inte bara pensionsåldern, han ifrågasätter hela vårt välfärdssamhälle. Precis på samma sätt som han gjorde redan 1993 i sin bok ”Det sovande folket”. Då var han mer brutal och rakt på sak, nu har han lärt sig av propagandaminister Schlingmann att linda in retoriken i ett mjukt omslag.

Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Reinfeldt DN 2012, citat;

De länder som vi möter i öppen konkurrens har inte våra välfärdsambitioner. Dessa länder lägger inte in skatter och avgifter på produktion för att finansiera stora pensionssystem och välfärdslösningar. Och då blir frågan: håller vår ekvation?

Fakta: Reinfeldts resonemang är direkt felaktigt; Utjämnade klassklyftor och starka generella välfärdssystem gynnar tillväxt, välmående och välstånd för hela samhället. Alternativet; att alla betalar sina egna privata försäkringar skapar mer ojämlika och sämre fungerande samhällen – med dyrare försäkringslösningar för alla. Det vet de flesta som följer med i den moderna forskningen och inte låser fast sig i gammal uttjänt nyliberal ideologi och egenintresse.

Det vi skulle behöva allra mest i dag är en politik som utjämnar klasskillnaderna istället för ökar på dem. En politik som investerar i framtiden med bättre välfärd, trygghet, arbetsmiljö, utbildning, forskning, infrastruktur, miljöarbete och bostäder.

Om någon borde ”byta karriär” är det alltså statsministern och hela hans regering…..

Till sist; ibland behöver man bara skratta åt eländet….

*
Lästips;

Verklighetsfrånvänt pensionsförslag, Reinfeldt
Provocerande att bara tala om höjd pensionsålder
Livslängd en klassfråga i borgarnas Sverige
Det är LO-kvinnorna som utförsäkras
En släng av cancer ska väl en tjej tåla
Utförsäkrad för andra gången på ett år

Bloggat; Röda berget, Olas tankar, Martin Moberg, Kulturbloggen, Svensson, Lasses blogg, Annarkia om lögner, LO-bloggen om ”de enskilda fallen” som fortsätter att strömma in,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, Ab 1, 2, 3SvD, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Fredrik Reinfeldt är stolt – men inte nöjd

Sverige har under de senaste åren klarit sig mycket bra ekonomiskt. Speciellt om man jämför med resten av Europa – med krisande ekonomier och stora budgetunderskott. Som land blir vi allt rikare – men det är något som inte stämmer.  Sverige är samtidigt det land i OECD där klyftorna har ökat mest ända sedan 80-talet. Citat LO-tidningen; ”I 17 av 22 undersökta OECD-länder har de ekonomiska skillnaderna ökat, men i inget annat land är ökningen lika stor som i Sverige.”

Att klyftorna ökar mellan fattig och rik är som sagt var inget nytt. Allt sedan den nyliberala ”revolutionen” intog världen på 1980-talet är det precis så det har sett ut – både här hemma och i resten av världen. I Sverige har vi trots allt stått emot relativt hyffsat. Tack vare starka generella välfärdssystem och utjämnande skatter har vi hållit ihop samhället mer än i de flesta andra jämförbara länder.

Men, efter 2006 har Sverige förändrats. Nu ökar inte bara klyftorna på samma sätt som tidigare – nu följs inte längre kurvorna åt – nu spretar de . De fattigaste blir allt fattigare medan de rikaste fortsätter att bli mycket rikare. Den nya utvecklingen beror på regeringen Reinfeldts högst medvetna politik. Kraftigt försämrade trygghetsförsäkringar och en ny skattepolitik som ökar på istället för utjämnar klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste. Tydligare än i detta diagram från LO-tidningen kan det knappast bli. Reinfeldts politik har delat Sverige itu….

Kajsa Ekis Ekman tar idag upp just detta ämne i en intressant artikel. Hur kommer det sig att allt fler riskerar blir fattiga i ett land som är så rikt och som enligt alla internationella jämförelser klarat ”krisen” så bra?

Reinfeldt, trivs du med fattigdomen?, citat;

Fredrik Reinfeldt, jag har en fråga till dig. Jag sitter här med sjutton dokument från Eurostat, EU:s officiella statistikorgan, och undrar vad som har hänt./…/

Under din tid vid makten, Fredrik Reinfeldt, har andelen svenskar som riskerar att hamna i fattigdom ökat från 9,5 till 12 procent i hela befolkningen. Antalet lågutbildade som riskerar fattigdom har fördubblats. Andelen pensionärer som riskerar fattigdom har ökat från 10 till 15,5 procent. Bland utomeuropeiska invandrare är risken 45 procent. Grupp efter grupp är mer utsatt. Är man ung, pensionär, invandrare, lågutbildad, glesbygdsbo, småstadsbo, ensamstående förälder, familj med fler än tre barn, deltidsanställd eller arbetslös – då är risken större i dag än för fem år sedan att man ramlar över gränsen. Kanske kommer du att svara: dessa människor arbetar inte – vi står för en politik där det ska löna sig att arbeta. Men det stämmer inte. Även för gruppen anställda har risken för att hamna i fattigdom ökat under din tid vid makten./…/

Det finns ingenting som tyder på att ökade samhällsklyftor är bra för samhället. Däremot finns omfattande forskning som visar på motsatsen. Läs bara Wilkinson och Pickett (2010), eller The Marmot Review, beställd av brittiska regeringen (Sir Michael Marmot, 2010.) Dessa studier visar att klyftor i samhället skapar otrygghet, brottslighet, hälsoproblem och ökade samhälleliga kostnader. Denna fattigdom är skadlig och i Sverige – helt onödig.
Så därför undrar jag, Fredrik Reinfeldt: Vad är det som har hänt? Är det ett misstag, något som har gått fel? Eller är det så här du vill att Sverige ska se ut?

Det är ofta ytterst svårt att förstå vad Fredrik Reinfeldt egentligen menar med sina uttalanden. I går granskade Agenda, i ett smått komiskt inslag, det Reinfeldtska språket, och till och med språkvetare hade svårt att förstå Fredriks retorik. Så förmodligen hade vi inte fått ett begripligt svar ens om vi hade ställt de frågor Kajsa Ekis Ekman ställer till Fredrik i sin artikel. Men vi kan ju se vad han sa i ett av sina senaste framträdanden i riksdagen.

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Eftersom Fredrik alltid menar ersättningar från a-kassan eller sjukförsäkringen när han talar om ”bidrag till arbetsföra människor” (inte som man skulle kunna tro Fas 3-bidrag eller RUT o ROT-bidrag – riktiga bidrag som ju faktiskt går till fullt arbetsföra människor), så kan vi konstatera;

Fredrik är stolt men inte nöjd med utvecklingen i Sverige. Hans uttalade mål är att öka klyftorna ännu mer. Han vill ta ytterliggare steg. Det är alltså inget olycksfall i arbetet. Det är detta som är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ”arbetslinje”. Fredrik är stolt, men inte nöjd – ännu……

P.S. Missa inte; Ylva Johansson mosar Hillevi Engström i en debatt om A-kassan i gårdagens Agenda. Förutom att faktafelen hoppade ur Hillevis mun fick hon äntligen svar på tal när det gäller ”bidragen”. Nej, det handlar inte om ”bidrag” – det handlar om försäkringar. Se inslaget här!

*

Bloggtips; Lena Sommestad om KD:s familjepolitik, Martin Moberg om sjukförsäkringen, Ola Möller om andefattigt av Engström, Peter Andersson om att i FP:s Sverige försvinner en fjärdedel av lönen, Helena Ericson om att obligatorisk a-kassa är vägen till nya minimilöner, Löntagarbloggen om den moderatledda minoritetsregeringens a-kassepolitik och dess konsekvenser, Peter Högberg om min politik och andras politik, Leine Johansson om Lööfs totala arrogans mot äldre, Ulf Bjereld om att Jan Björklund riskerar uppfattas som skolpolitikens Kapten Stofil, Alliansfritt Sverige om ropen skalla, läsplattor åt alla, Helga von Pitbull om erotikhöjare för överklassen?, Tord Oscarsson om Johan Lönnroths inlägg på DN Debatt om att utvecklingen går åt det håll som Marx talade om, Nemokrati om Reinfeldts nyspråk och lögner rörande europakten, fler blogginlägg på Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6svd1, svd2, svd3, svd4, dn1, dn2, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, ETC, TV 4 News (1), 2, SR 1, 2, LO-tidningen, NM, Arbetarbladet, Dagbladet 1, 2, LTZ

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Reinfeldts misslyckade slav- och bidragsmarknad

”Sysselsättningsfasen” lär vara det nya namnet på Fas 3. Men lika lite som Moderaternas namnbyte till ”nya Arbetarpartiet” hade någon effekt på deras politik har namnbytet på Fas 3 haft någon effekt på denna legaliserade och statsunderstödda slav- och bidragsmarknad. Förmodligen hoppades regeringen på att kritiken skulle dö ut i samma stund man ändrade namnet. Men, som Arbetaren skriver; ”…begreppet verkar inte ha slagit igenom ens i AF:s egen jargong”.

Jag läser en serie mycket intressanta artiklar i Arbetaren som tar upp gamla och nya problem med Fas 3. Efter hård kritik och hårda påtryckningar, från både Arbetsförmedlingen och opppositionen, gjorde regeringen förra året några små regelförändringar som mest påminner om det ”spel för galleriet” som samma regering sysslat med i sjukförsäkringsfrågan. Man skrapar lite på ytan och putsar fernissan, men i grund och botten gillar man läget fortsätter som förut. Det är så här alliansens ”arbetslinje” ser ut helt enkelt.

Tittar man närmare på hur Fas 3 fungerar i dag inser man att problemen med Fas 3 i vissa avseenden snarare blivit värre än bättre. I dag är över 28 000 personer intagna i Fas 3, och antalet stiger oupphörligen….

Citat;

Nästa år räknar Arbetsförmedlingen (AF) med att de blir 33 000, fler än de anställda på Sveriges största företag (Posten) och i slutet av 2014 hela 48 000. Nästan 2 miljarder om året betalas redan nu ut bara i anordnarbidrag.

Förbudet mot utbildning, citat;

Förbudet mot utbildning har tagits bort. Omfattningen har dock hittills inte varit så imponerande: i december gick 363 personer, lite mer än 1 procent av alla deltagare, i någon form av utbildning. Totalt är pengar avsatta för att de ska bli 1 000 – 3 procent av deltagarna.

I en kommentar till artikeln berättar en Fas 3 deltagare om att förbudet mot studier är en ”sanning med modifikation”. Hon frågade en arbetsförmedlare om hur reglerna egentligen ser ut, citat;

Det jag frågar är den tid som man inte är anvisad till på FAS3-plats, min fritid ! Ska man tolka att man inte får ta kvällskurser på exempelvis universitet på sin egen fritid som leder poäng/betyg ? Jag personligen kan inte finansiera studier på annat sätt än att använda min fritid !

SVAR FRÅN AF: Du tolkar det rätt. Du kan inte bedriva studier som ger poäng eller betyg oavsett när på dygnet eller i vilken omfattning det sker så länge som du deltar i Jobb- och utvecklingsgarantin. Med vänliga hälsningar Susanne, arbetsförmedlare

Så var det med det borttagna ”förbudet mot utbildning”. Inte ens på sin egen fritid får en Fas 3-deltagare bedriva studier som ger poäng eller betyg.

Regeringen har  även talat om ”ökande resurser”, citat;

De ökade resurserna verkar i hög grad i stället ha gått till fler handläggare (AF:s förvaltningsanslag ökar från 5,9 till 7,2 miljarder kronor i år) – knappast något som stått i fokus för kritiken.

Fas 3 är fortfarande en lukrativ branch för skrupellösa och penningsugna företagare. Det är den första arbetsmarknadspolitiska åtgärden som tillåter socialbidrag som ersättning för deltagarna, samtidigt som anordnarna får ett bidrag på 5 000 kr/mån per deltagare, utan att de behöver betala ut någon lön.

En av de mest omtalade och skandalomsusade Fas 3 anordnarna är Jobbfabriken, citat;

Jobbfabriken har idag enligt egen uppgift 683 deltagare, fler än någonsin, och huvudägaren Ivan Daza plockade förra året ut en lön på 2,5 miljoner, 225 000 i aktieutdelning och 3,4 miljoner till sin pensionsfond.

Slutligen ska mer ”riktiga arbets­uppgifter” bli tillåtna, citat;

”Utvärderingen av Fas 3 visar på svårigheter att hitta platser med meningsfull sysselsättning, som samtidigt inte liknar ordinarie arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingens ledning har därför tagit beslut om fortsättningsvis tillåta platser med mer reella arbetsuppgifter.”, förklarade AF i ett pressmeddelande i augusti. Dagens Arenas Mikael Färnbo kommenterar: ”I valet mellan meningslösa sysselsättningar och gratisarbete (pest eller kolera) valde Arbetsförmedlingen det senare” och noterar att många anordnare nu börjar ställa allt mer specifika krav på deltagarna. I läsarkom­men­tarerna till artikeln rapporteras det om anordnare som kräver intervju eller CV.

Det givna problemet med det nya synsättet är givetvis att företag regelmässigt börjar använda sig av gratis (och till och med bidragsalstrande) Fas 3-delatagare istället för att skapa riktiga jobb. Ett av de mest uppsmärksammade och aggressiva sätten att värva gratis arbetskraft på stod Daccus för i Göteborg, citat;

Den klassiska affischen med Onkel Sam pekande mot åskadarna kunde ses på Göteborgs gator i höstas. Men nu var det inte armérekryter som efterfrågades, utan Fas 3-deltagare. Företaget Daccus söker enligt affischen ”medarbetare” till ett ”spännande IT-projekt”, som vid närmre påseende visar sig handla om att 40 timmar i veckan läsa tekniska manualer och påpeka otydligheter. Lennart Kullberg, verksamhetssamordnare på AF i Göteborg, konstaterar för Dagens Arena att det på senaste tiden dykt upp många nya aktörer. Det är överskott på anordnare i kommunen och lite huggsexa om deltagarna.

Man kan konstatera att en mer misslyckad och förnedrande arbetsmarkandspolitik än alliansens Fas 3 är svår att finna. Åtgärden leder ytterst sällan till ett riktigt arbete, deltagarna utnyttjas, missbrukas, förnedras och används som gratis arbetskraft. När man i England försökte med en liknande åtgärd kom protesterna som ”ett brev på posten”. I Sverige tycks numera en stor del av medborgarna accceptera slavarbete för långtidsarbetslösa…..

Citat, AB;

Att tvinga människor att arbeta utan lön är inte förenligt med den brittiska lagstiftning som förbjuder slaveri och tvångsarbete, menar de. Lagstiftningen utgår från europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Frågan är hur britterna skulle reagera om de fick reda på att i Sverige – detta land som de har lärt sig förknippa med jämlikhet, anständighet och modernitet – är påtvingat gratisarbete för arbetslösa satt i system.

Intressant; Jämförelse mellan de gamla Plusjobben och Fas3 / sysselsättningsfasen

Bloggtips; FASAN

Läs mer; Plusjobb  istället för Fas 3, Fas 3 – det stora misslyckandet, Aggressiv jakt på gratis arbetskraft..., Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

*

Bloggat; Alliansfritt om Borg och jobbskatteavdraget,  Martin Moberg om samhällsförändringar, Olas tankar om dödskjutningarna i Malmö, LO-bloggen om välfärden, HBT-sossen om KD, Svensson om demokrati, Motvallsbloggen om Apoteket AB, Nemokrati om IMF-lånen, Varghjäta om Filippa Reinfeldt,  Netroots

Media: SN, Ab, Expr 1, 2, DN, SvD 1, 2, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5, SR, TV 4 News (1), 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Efter fem år vid makten har Reinfeldts regering misslyckats totalt med sin största mission; arbetslinjen. Varken jobbskatteavdragen, utförsäkringarna, den slaktade a-kassan, jobbcoacherna eller slavarbetena i fas 3 har minskat arbetslösheten eller ”utanförskapet”. Inga av regeringens åtgärder har fungerat. Konsekvenserna av politiken är istället ökade klyftor och större orättvisor.

Reinfeldts kanske största och grymmaste misslyckande är den så kallade ”rehabiliteringskedjan”. Varje utvärdering och analys som gjorts säger ungefär samma sak. För de enskilda utförsäkrade innebär utförsäkringen fortsatt sjukdom, ökad oro, fattigdom och ett ökat beroende av anhöriga. Inte ens de få som verkligen har fått rehabiliteringsinsatser har blivit friskare – många har tvärtemot blivit sjukare. Nära 60 procent av de utförsäkrade har hitills återvänt till försäkringen – för de flesta andra innebär utförsäkringen arbetslöshet – slutligen i fas 3. Alla siffror pekar dessutom på att färre arbetar efter utförsäkringen än före.

Under de år som gått sedan den nya sjukförsäkringen infördes (juli 2008) har en rad grymma och ibland absurda ”enskilda fall” presenterats i media. Vid flera tillfällen har medias rubriker inneburit panikreaktioner från regeringen. Man har lagt till ännu ett diagnosundantag eller ännu ett ”oskäligt”  i lagtexten. Konsekvenserna har blivit en lika usel men allt mer rättsosäker och diagnosbaserd sjukförsäkring.

Regeringens syfte har vid varje tillfälle varit att minska antalet svarta tidningsrubriker och ”enskilda fall”. Men det finns en grupp långtidssjuka som man vet aldrig blir några svarta rubriker; utslitna och utförsäkrade medelålders kvinnor – därför är de ointressanta för regeringen.

Trots att detta är den största grupen av alla utförsäkrade är den osynlig. Deras diagnoser är inte ”behjärtansvärda” nog för att platsa i regeringens diagnosbaserade sjukförsäkring. Deras arbetsskador finns inte, deras smärta syns inte och deras sjukdomar räknas inte.

I fredags presenterade Kommunal en utvärdering av hur deras långtidssjuka medlemmar drabbats av ”Rehabiliteringskedjan”. Den visar, precis som alla andra utvärderingar, att de långtidssjukskrivna i alliansens Sverige kan räkna med en hårdhänt och omild behandling. Tryggheten och anställningsskyddet är ett minne blott. Är du dessutom kvinna, medelålders och utsliten (av en stressig och fysisk hård arbetsmiljö) – då förpassas du snabbt ut i iskylan.

Några fakta från ”Kedjan som brast”;

  • Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.
  • Bara var tionde utförsäkrad lyckades återvända till arbetslivet – men på andra villkor: deltid, visstid och dagtid. Sex av tio återvände till sjukförsäkringen eller beviljades sjukersättning (förtidspension) efter tiden hos Arbetsförmedlingen.
  • Över 80 procent av de intervjuade tror inte att deras chanser att arbeta ökat efter deltagande i arbetslivsintroduktion.
  • 8 av 10 har påverkats negativt ekonomiskt av utförsäkringen.

Slutsats; Det enda som hjälper mot regeringen Reinfeldts misslyckade ”arbetslinje” är en helt annan politik, en helt annan vilja  – och en helt annan regering!

Läs mer; Kommunals recept för ett sundare arbetsliv och en bättre sjukförsäkring!

Hela rapporten;  Kedjan som brast

*

Fler Lästips; Maodertaerna om Reinfeldts knapptryckarkompani, LO-tidningen; Läkaren som avslöjade vanvården hos Carema tvingades bort,

Bloggat; LO-bloggen om sjukförsäkringen, AnnetIvar om hur sjuka ska orka, Motvallsbloggen om ett förslag för att lösa den ekonomiska krisen, Sebastians tankar om en bloggutmaning, Lena Sommestad om obetalt arbete, Annarkia om ljuset i tunneln, Martin Moberg om Juholt i Agenda, Netroots

Press: ETC, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet 1, 2, 3, Folkbladet 1, 2, 3, VBFB, Dagbladet 1, 2, Gotlands folkblad, Östran, LT, Folket, Ab 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, SvD, SVT 1, 2, 3, Expr, DD

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet

I debatten om välfärdstjänster hävdas det ofta att det inte finns någon forskning som visar att riskkapitalägda boenden skulle erbjuda sämre vård än övriga ägarformer. Detta är inte sant.

I dagens DN berättar Marta Szebehely, professor i socialt arbete, om amerikansk forskning som visar att riskkapitalägda och vinstdrivande vårdkedjor håller sämre kvalitet. Anledningen är att dessa företag har ett kortsiktigt vinstintresse. Samma sak borde givetvis gälla även i Sverige – det kortsiktiga vinstintresset finns även här – även om svensk forskning må vara tillfälligt tystad på detta område (starka intressen vill inte veta svaret).

Men det finns trots allt svensk forskning visar att personaltätheten i privata boenden är 10 procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidsanställda och fler timanställda. Professor Szebehely konstaterar att det finns ett tydligt samband mellan låg personaltäthet och sämre vårdkvalitet. Men personaltätheten påverkar givetvis inte ”bara” kvaliteten på vården – även arbetsmiljön för de anställda försämras kraftigt. Inte heller har de anställda inom privata äldreboenden samma möjlighet att slå larm om missförhållanden på sin arbetsplats – här gäller istället tystnads- och lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren.

Det finns dessutom mycket som tyder på att personaltätheten ofta är ännu lägre på riskkapitalägda boenden än på andra privatdrivna boenden. På Newsmill skriver Henrik Månsson (s) om hur det ser ut  i Lunds äldreomsorg sedan borgerliga politiker släppte in riskkapitalbolagen där. Där minskade Carema personalstyrkan med 20 procent så fort de tog över ett boende. Citat;

/…/Sedan borgerliga politiker lät dessa handelsresande i liggsår och kissblöjor göra entré i kommunens verksamheter har problem och missförhållanden blivit fler och allvarligare. Bara för något år sedan betalade Attendo Care frivilligt ut ett skadestånd på en miljon kronor som kompensation för allvarliga missförhållanden på ett boende för dementa i Lund. Det första Carema gjorde när de tog över en tredjedel av kommunens äldreboenden för några år sedan var att minska personalstyrkan med 20 procent. Var femte anställd fick gå hem/…/

Fakta är att personaltätheten har minskat på våra äldreboenden under lång tid. Vi satsar allt mindre resurser på äldrevård i Sverige – trots att behoven ständigt ökar. Nu tvingas istället allt fler anhöriga ta hand om sina äldre anhöriga. Både samhället och de anhöriga (ofta arbetarklassens kvinnor) får betala ett högt pris för denna utveckling.

Arbetarklassens döttrar får ta smällen, DA citat;

Sedan 2006 har antalet anställda som arbetar inom den kommunalt finansierade äldreomsorgen minskat med 25 000 personer, enligt statistik från Socialstyrelsen. Kostnaderna för att ta hand om äldre minskar både i kommunerna och som andel av BNP.

Samtidigt blir de äldre allt fler, och de blir inte friskare. På 1980-talet fick 62 procent av de äldre över 80 år äldreomsorg. 2006 var det 37 procent, visar statistik från Statistiska Centralbyrån.

Resultatet av utvecklingen är att 100 000 personer i Sverige har tvingats gå ned i arbetstid för att hjälpa sina åldrande föräldrar, enligt uppskattningar i en ny rapport från Kommunal. Beräkningarna bygger på SCB:s arbetskraftsundersökning.

DN debatt beskriver Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH,  i dag hur vinst skapas inom vården. Det finns egentligen bara ett sätt – att ”pressa inåt” viket leder till sämre kvalitet. Han menar att naiva politiker själva har skapat de problem vi nu kan se .

Att sälja ut välfärdstjänster till lägstbjudande är heller inte något som enbart förekommer inom äldrevården. Samma metod praktiseras över hela spektrat av våra skattefinasierade välfärdstjänster. Här är allianspartierna med Moderaterna i spetsen tongivande. I Stockholms läns landsting pågår just nu en strid om S:t Görans sjukhus. Vårdfacken varnar i DN för konsekvenserna.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Här är det Stockholms läns landsting (Filippa Reinfeldt) som är boven, som medvetet väljer en process där lägst bud vinner.

Det gäller att lägga ett bud som helst är 5–10 procent lägre än kostnaderna för 2011, för bara den som lägger ett lågt bud har en chans att vinna. På detta anorektiska pris ska man sedan dessutom sänka sina kostnader ytterligare med minst 2 procent årligen. I nästa steg måste samtliga akutsjukhus i Stockholm anpassa sina kostnader ner till S:t Görans nivå.

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Har man inte redan lärt sig av historien?

*

Läs Bo Rothstein; Forskare har varnat för vinstdriven vård

Mer svensk forskning; ”Privatiseringarnas pris” (2005) En analys av privatiseringspolitikens konsekvenser i Stockholm och resten av landet

Bloggat; När marknadsvärdet går före människovärdet
Lästips;
Josefin Brink; Regeringen pratar med kluven tunga
Etc: Den förborgerligade välfärden
Dagens Arena; Arbetarklassens döttrar får ta smällen
Martin Klepke;  Juholt kan inte driva två linjer i vinstfrågan

Bloggtips; Reflektioner och speglingar om vård och omsorg, Röda Malmö om privata vinster, Röda Berget om antirasism,  Olas Tankar om privatiseringar, Alliansfritt om nedskärningar i skolan, Nemokrati om Carema, Sebastians tankar om klassisk borgerlig politik, Björn Andersson om politiker och civilkurage,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, svt1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Nya Moderaterna vevar historien baklänges

Moderaternas nya Idéprogram och partisekreterare Sofia Arkelstens falska historiebeskrivningar  diskuteras just nu flitigt. Arkelsten har bland annat gett Moderaterna äran för kampen för fri och lika (allmän) rösträtt och kampen mot Apartheid. I idéprogrammet tar man dessutom åt sig äran för den svenska välfärdsmodellen.

Ur Moderternas idéprogram, (citat VF);

*”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.”
*”I Sverige har våra idéer fått ett stort genomslag. Tack vare öppenhet, individualism och marknadsekonomi har Sverige blivit ett av världens bästa länder att leva i.
*”Med det välstånd som följt friheten har vi kunnat öka tryggheten och genom utbildning, sjukvård och omsorg till alla skapa ett av världens mest sammanhållna länder.”
*”Gemensamt finansierad välfärd är en viktig del av vår moderna historia och en språngbräda in i framtiden.”


Kampen mot Apartheid…..

Men ingenting är sant – det gamla högerpartiet (numera Moderaterna) har istället kämpat emot varje del av den svenska välfärdsmodellen. Till allt, från allmän rösträtt till barnbidrag, lagstadgad semester, pensionssystemet, sjukkassan, a-kassan och åtta timmars arbetsdag, har man sagt nej.

Mer och bättre välfärd har alltså inte varit Moderaternas genomgående tema i den svenska 1900-talshistorien. Istället har partiet fokuserat på en helt annan fråga; sänkt skatt. Inget nytt under solen….

1958

Så här ser Moderaternas mörka historia ut;

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP (Allmän tilläggspension)
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1976: Nej till femte semesterveckan.

Hur skiljer sig då de Nya Moderaterna mot de gamla?

Svar; nu säger man inte nej – nu har man makten att säga ja.
2006-2011;

Ja till sänkt a-kassa.
Ja till hårdare kvalificeringskrav till a-kassan.
Ja till högre a-kasseavgift.
Ja till utförsäkringskedjan – svårt sjuka utförsäkras.
Ja till sänkt sjukpenning.
Ja till västvärldens hårdaste regler för förtidspension.
Ja till att lägga ned Arbetsmiljöinstitutet.
Ja till fyra ”jobbskatteavdrag” (mest till de som tjänar mest).
Ja till högre skatt för pensionärer, sjuka och arbetslösa (i förhållande till de som arbetar).
Ja till borttagande av förmögenhetsskatten.
Ja till kraftigt sänkt fastighetsskatt för de med högst taxerade villor.
Ja till skatteavdrag för hushållstjänster (pigavdrag).

Under sin tid vid makten har alltså de nya Moderaterna hunnit med att veva historien flera varv baklänges. Nu tvingas återigen sjuka och arbetslösa stå med mössan i hand och tigga för att överleva: grunden och tryggheten i välfärdsbygget är borta – statsminister Reinfeldt är nöjd.

Men, under sina 5 år vid makten har de nya Moderaterna inte bara hunnit med att veva historien baklänges – man har dessutom lyckats skriva om historien och dupera en stor del av svenska folket.

Visst kan man skratta åt eländet, men för många av oss är det betydligt allvarligare än så….

P.S.

Svar på tal från Håkan Juholt;

Jag säger till Fredrik Reinfeldt, stjäl gärna vår historia, men var säker på att jag aldrig kommer att stjäla er!

*

Åsa Linderborg; Gör avbön!

Uppsala Nya Tidning; Hon har inte en susning

Missa inte Per-Olof Sjöös Blogg

Bloggat; Olsson betalar, Röda Berget, Bror Perjus, Storstad, Jonas Sjöstedt, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Jinge Netroots

Media; aip, svt1,  Folkbladet, Folket, DD, Karlskoga Kuriren, Gotlands folkblad, Ab 1, 2, 3, Expr, SVT, DN, SvD

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Nya bidrag och avdrag – Alliansens Bidragssamhälle del 2

I förra veckan beskrev jag hur Alliansens politik har fört oss från ett välfärdssamhälle till ett ”bidragssamhälle”. Ett samhälle där allt fler sjuka och arbetslösa utförsäkras från a-kassan och sjukförsäkringen och tvingas leva på bidrag från anhöriga, välgörenhetsorganisationer, svenska kyrkan eller på kommunens försörjningsstöd – socialbidrag.

Men Alliansens Bidragssamhälle breder ut sig även på andra områden. Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken handlar framförallt om bidrag. Dessutom har alliansen infört en ny typ av bidrag – avdrag och subventioner – med precision riktade till de välbeställda.

Alliansens Sverige – från välfärdssamhälle till bidragssamhälle – del 2

FAS 3;

Fas 3 är sista steget i alliansens ”Jobb och Utvecklingsgaranti”. Denna – alliansens nya ”arbetsmarknadspolitiska åtgärd” – har utvecklats till en grym återvändsgränd för långtidsarbetslösa.

I dag är Fas 3 en större arbetsgivare än Volvo AB – skillnaden är att i Fas 3 fabrikerna behöver inte anordnarna betala ut någon lön – istället får de bidrag av staten. Fas 3 har blivit en ny lönsam framtidsbransch där företag gör miljonvinster utan att behöva producera någonting. Deltagare görs livegna – de som kritiserar arbetsförhållande riskerar bli polisanmälda – eller stängas av utan ersättning.

Fakta;

  • Fas 3 ger anordnarna ett bidrag på 5 000 kr/mån per deltagare, utan att de behöver betala ut någon lön.

JOBBCOACHER;

Jobbcoacher är alliansens storsatning – istället för traditionell arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik. Men en utvärdering gjord av Arbetsförmedlingen i början av året visade  att jobbcoaching i storts sett är meningslös eller rent av kontraproduktiv. Av de arbetssökande som har blivit jobbcoachade har färre fått jobb än av de som inte har blivit jobbcoachade.

Fakta;

  • För varje klient får jobbcoachen 9 000 kronor för tre månaders coachning. Det finns inget krav på resultat. Det enda coachen måste göra är att träffa den arbetslöse en gång och göra en planering. Om den arbetslöse får jobb, betalar Arbetsförmedlingen ut en bonus på 2 000 kronor till coachen.

AVDRAG och SUBVENTIONER;

Alliansens nya form av bidrag benämns avdrag. En omvänd bidragspolitik för de välavlönade – där de sämst ställda subventionerar de rikas lyxrenoveringar, städerskor och nannys. En ideologisk välavvägd omprioritering av välfärdspengarna – från de generella välfärdstjänsterna till privata subventioner för de som har råd.

ROT-avdrag har tidigare använts som ett konjunkturinstrument för att byggbranchen ska överleva en lågkonjunktur. I dag har regeringen permanentat subventionen. En subvention enbart riktad till de som äger sin bostad.

RUT-avdrag är en ny företeelse. Regelbundna användare av RUT-avdraget hittar vi nästan uteslutande hos överklassen och övre medelklassen. Ensamstående föräldrar har ytterst sällan råd med RUT.

Nannyakutens personalchef om kunderna, citat svd;

–Övre medelklass, överklass – och adel. De flesta ligger kring övre medelklass. Av den enkla anledningen att de är de enda som har råd. Hon räknar upp var kunderna bor: Lidingö, Östermalm, Danderyd, Saltsjöbaden och Bromma. Och uppstickarna: Hammarby sjöstad – och Vasastan. Vasastan är det nya Östermalm…

Fakta;

  • RUT-avdragen går framförallt till den allra rikaste delen av befolkningen. SCB 2010; Det är mycket ovanligt med hushållsnära tjänster bland personer med låg inkomst. Endast sex promille av låginkomsttagarna har gjort avdrag för hushållsnära tjänster (2010).

Lena Sommestad i AB, citat;

Med Reinfeldt och Borg vid rodret har den svenska välfärdsstaten blivit en välfärdsstat för de framgångsrika. Den svenska välfärdspolitiken är inte längre generell – lika för alla. Den riktar olika sorts politik till olika människor.

Permanent rot och rut och lägre restaurangmoms är välfärdspolitik för välavlönade. En sådan välfärdspolitik väcker självklart agg hos alla dem som varken har råd med hus, städning eller lunch på restaurang. Jobbskatteavdrag, sämre socialt skyddsnät och vinstjakt i välfärden eldar på.

Men lika skadlig är den välfärdspolitik, som riktar stöd bara till dem som har det allra svårast. Sådan bidragspolitik skapar motstånd hos dem som betalar, och den stöter ut dem som får hjälp. Ett exempel är det svenska försörjningsstödet, ”socialbidraget”.

I borgerlighetens Sverige har tiotusentals sjuka och arbetslösa drivits in i behovsprövat försörjningsstöd, i stället för att skyddas av en socialförsäkring. Allt fler blir bidragstagare. Hårdast drabbas ensamstående föräldrar och deras barn. Klyftorna ökar. Tilliten minskar.

*

Tidigare bloggposter;
Fas 3 – förnedrande men lönsam slutförvaring
Vuxendagis leder inte till att fler får jobb
Gamla älskade barn

Lästips; Anders Borg allt blekare, Tydliga politiska alternativ, Klassklyftor försämrrar även för medelklassen,

Bloggat; Lena Sommestad om ett samhälle som håller i hop, Annarkia om att byta fokur från politik istället för person, FASAN om vad sonm är lagbrott, Alliansfritt om fp:s halvering av inkomstskatten, Jonas Sjöstedt om att vinden har vänt, Jämlikhetsanden om Bildt, Jinge om Juholt, Nemokrati om den manodepressiva marknaden, Martin Moberg om kulturen, Mer- Netroots

Media ab1, ab3, ab3, ab4, ab5, ab6, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, svt1, svt2, svd1, svd2, svd3
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

En sjukdom ifrån fattigdom och förnedring

Anirudh Krishna är statsvetare och utvecklingsforskare. I en nyligen utkommen bok – One Illness Away – visar han att sjukdom är den enskilt viktigaste anledningen till att hushåll faller ned i fattigdom runt om i världen. Orsakerna är bristen på offentlig sjukvård och avsaknaden av skyddsnät som kompenserar för det inkomstbortfall som sjukdomen orsakar. Hans studier visar hur oerhört viktigt sociala skyddsnät och generell välfärd är för att minska fattigdomen och klyftorna i världen och inom länder.

I Sverige har vi ännu en offentlig vård som, trots ökade klassklyftor, minskade resurser och gräddfiler, fungerar hyfsat för de allra flesta.

När det gäller sjukförsäkringen, som ska trygga inkomstbortfallet vid sjukdom, är läget i dag helt annorlunda. Ingen som drabbas av långvarig ohälsa kan längre vara säker på att den sjukförsäkring som man betalat för under hela sitt arbetsliv kommer att fungera och förhindra att man faller ned i ekonomisk fattigdom. Inte heller kan man vara säker på att slippa bli ifrågasatt, förnedrad, misstrodd, kastad mellan myndigheter efter bestämda tidsgränser eller falla offer för obegripliga regler.

Sedan regeringens nya sjukregler trädde i kraft i juli 2008 har otaliga historier berättats om hur enskilda människor har drabbats. Hittills har över 50 000 sjuka utförsäkrats. Tusentals har nekats sjukpenning i ett tidigare skede och på så vis finns de inte ens med i statistiken. Många har tvingats att själva bekosta sin sjukdom genom deltidsarbete, andra har fått sparken eller tvingats att säga upp sig från sitt arbete på grund av ohälsa. Den ena berättelsen är mer fruktansvärd en den andra. Berättelser som borde få alla människor att tänka efter.

I dag är många av oss bara en sjukdom ifrån fattigdom och fördendring. Kan vi forsätta att kalla oss för ett ”välfärdssamhälle” när sjuka behandlas på detta sätt?

Försäkringskassan skickar sjuka på skräckmöten, citat;

Läkaren skrek åt de sjuka. Han sa att de ljög och kallade deras vanliga läkare för knarklangare. Till honom skickas deprimerade människor – av Försäkringskassan./…/

Lucas är en av flera som talar med Dagens Arbete och berättar om hur dåligt de mått efter sina möten med Erling Vabö.
Lucas berättar att han satt ihopsjunken på mottagningens stol. Lite dåsig av medicinerna, inbunden i sig själv efter flera års sjukskrivning för depression och panikångest.

– Erling Vabö skrek åt mig att jag skulle se honom i ögonen när han talade.
– När jag sa att jag var trött blev han ännu argare. Han sa att jag upptog hans tid, att han inte kunde slösa mer tid på mig.
– Jag minns att Vabö ställde sig snett bakom mig och fräste rakt i mitt öra att han skulle ringa Försäkringskassan om jag inte samarbetade. /…/

Läs mer; Läkare slog larm förgäves

Henning Bask; Arbetslinjens offer, citat;

Jag är god man för en kvinna i 50-årsåldern som under några år uppburit tidsbegränsad sjukersättning. Personen i fråga lider av både fysiska och psykiska besvär av den arten, att det vore ett dåligt skämt att skicka ut henne i arbetslivet.

Alltnog – från och med juni i år upphörde hennes sjukersättning. Nu skulle hon stå till arbetsförmedlingens förfogande. Av denna anledning drogs hennes sjukersättning in liksom hennes bostadstillägg. Hon gick dessutom även miste om den ersättning från AFA-sjuk som hon åtnjutit sedan i slutet av förra året och även fått ut ett belopp retroaktivt ifrån. /…/

Läs hela!

Vad ska hända med mitt liv?, citat;

Pia Roman i Boden har gjort resan genom det nya sjukförsäkringssystemet. Hon kraschlandade och gick i ren desperation till polisen för att anmäla regeringen.
– Man blir så maktlös. Jag ville bara skrika; ”Här är jag. Jag vill leva!” /…/

Läs hela!

Utförsäkrade lever i misär, citat;

Att säga att utförsäkrade har en pressad ekonomisk situation är en underdrift, många lever i ren misär. I en ny undersökning från nätverket Resurs uppger 22 procent att de aldrig har råd att äta två lagade mål mat om dagen.

47 procent uppger att de i större eller mindre grad saknat pengar till resor för att sköta sina kontakter med sjukvård och myndigheter, och 62 procent saknar pengar till mediciner, läkar- och tandläkarbesök. 72 procent säger sig antingen ha fått låna eller ta emot ekonomisk hjälp från släktingar och vänner.

Fler enskilda fall….

*

Bloggat; Martin Moberg om den kommande partiledardebatten, Alliansfritt Sverige om det här är Mats, Lena Sommestad om att livspusslet kräver en bredare politik, HBT-sossen om kampen om tiden, Annarkia om budgeten, Peter Johansson om att Reinfeldts MP-flirt besvarades med en örfil, Claes Muschkin på Du&Jobbet om den pågående avtalsrörelsen och tjuriga arbetsgivare, Staffan Lindström om pusselbiten som fattas, Utredarna om är EU-finanspolitik svaret på krisen?,Jonas Sjöstedt om blir den egyptiska revolutionen stulen?, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media; sr1, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, SR 1, 2, 3, 4, SVT, DN, SvD 1, 2

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,