Blir det billigare och bättre så här?

2008 slumpade Stockholms borgerliga majoritet bort förskolor och hemtjänst för 3,4 miljoner kronor. Det verkliga värdet visar sig nu vara minst 81,7 miljoner. Inte nog med det, stockholmsalliansen har dessutom reat ut en samling vårdcentraler de senaste åren, bland annat Serafen. Enligt beräkningar har skattebetalarna förlorat 35 miljoner kronor på dessa affärer. Därutöver har de nya ägarna i flera fall plockat ut stora övervinster på miljontals kronor. Bara i de förskolor och hemtjänster som slumpades bort har ägarna, på bara 3 år, skrapat ihop vinster på runt 65 miljoner kronor.

Så ser verkligheten ut i Stockholm när den borgerliga majoriteten leker med skattebetalarnas pengar. Sammanlagt blir det alltså minst 180 miljoner kronor, bara de senaste åren, som borde ha gått till vår gemensamma välfärd – vården, skolan och omsorgen – som istället gått rakt ned i privata fickor.

nakenmode

Nu står de där – de nakna moderaterna – utan andra förklaringar än; – Vi är lika förvånade som ni är! Det var inte så här det var tänkt! Inte ens en hund skulle komma undan med den förklaringen…..

”Ett ideologiskt haveri” är DN:s benämning på den senaste ”avknoppningsskandalen”. En ganska passande sammanfattning kan tyckas – för visst handlar det till stora delar om blind ideologi. Våra gemensamma tillgångar ska säljas ut – kosta vad det kosta vill – för brukarna, de anställda och skattebetalarna. Men kanske handlar det också till viss del om egenintresse. En stor del borgerliga politiker, påfallande ofta moderater, har starka kopplingar till välfärdens riskkapitalbolag och personliga vänskapsband med de privatpersoner som har tjänat stora pengar på utförsäljningarna.

Man undrar vad som är det mest sorgliga; Att de inkompetenta och ideologiskt förblindade borgerliga politiker som stockholmarna år efter år röstar fram inte vet vad de sysslar med (enligt egen utsago) eller att stockholmarna inte tycks bry sig ?

arriva

Men, inte bara välfärdens tjänster bjuds numera ut till lägstbjudande – så görs även med kollektivtrafiken. I stora delar av storstockholm har Arriva tagit över driften – det gäller både busstrafik, Roslagsbanan, Tvärbanan och Saltsjöbanan. Redan 2011 kunde man läsa om oron hos personalen på Roslagsbanan för vad som skulle hända. Arrivas bud låg ca 30% lägre än konkurrenternas. Hur skulle de klara detta med bibehållen service och mänskliga villkor för personalen?

Efter den tragiska tågolyckan i Saltsjöbaden var Arriva kvicka med att lägga skulden på en 20-årig kvinnlig städerska som skadades svårt i olyckan, när allt egentligen tycks handla om slarv, snålhet och bristande säkerhet. Det är både skrämmande och omoraliskt, och det stärker knappast förtroendet för Arriva.

Vi behöver inte längre fråga oss hur mycket vi egentligen tjänar på att rea ut vår gemensamma välfärd och infrastruktur till lägstbjudande privata aktörer med stora intressen att göra vinst. Vi vet svaret nu. Ingenting! Vi förlorar stort!

Snålheten, vinstintressena och den blinda ideologin bedrar gång på gång visheten. Och, i långa loppet, får vi alla betala ett högt pris!!!

*

Lästips; Maskroskvinnan – Som barn var jag fattig

Media; DA1, DA2, DA3, DA4, DA5,  DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  ArbetetDagens ArenaDagens Arbete 12,3DagbladetHallands postenHelsingborgs DagbladNorrländska socialdemokratenSR Ekot 123Sydöstran

Bloggat; LO-bloggen om blåsta stockholmare, Annarkia om Janne Josefsson, Martin Moberg om vi och dom, Kaj Raving om vinstfrivälfärd, Nemokrati om Granskningen, Jämlikhetstanken om empati, Pepprat Rödgrönt om välfärden, fler inlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Att slå nedåt – den nya trenden

Vi var många som kände förvirring, upprördhet och ren ilska över Janne Josefssons Uppdrag Granskning i går. Vad ville han? Vilka var han ute efter? De fattiga barnen? Deras föräldrar, som kanske t.o.m. hade mage att röka mitt i sina fattiga liv? Eller var det de hjälporganisationer som hade vridit, förvrängt eller missuppfattat statistik? Eller kanske var det själva fattigdomsbegreppet?

I det av Janne Josefssons och Fredrik Reinfeldts godkända fattigdomsbegreppet ”absolut fattigdom” måste en fattig leva utan mat, kläder och hem. De fattiga måste helt enkelt vara utblottade och  uthungrade  likt svältoffer i Afrika. Denna Josefssonska jakt på de ”absolut fattiga” – de barn som svalt, frös och var hemlösa – var enbart pinsam och visade mer om Josefessons okunnighet än något annat.

För en enad forskarkår och i resten av EU gäller det relativa fattigdomsbegreppet i hela EU sedan 1984.

Lena Sommestad, DN-debatt, citat;

Den etablerade fattigdomsdefinitionen i EU säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Denna definition är nära knuten till samhällets inkomstfördelning. Om inkomsterna ökar i samhället men stora grupper släpar efter, då ökar fattigdomen. I EU har detta sätt att se på fattigdom gällt sedan 1984.

EU:s relativa fattigdomsdefinition är vetenskapligt väl förankrad. Ledande forskare har övertygande visat att det inte är tillräckligt att beskriva fattigdom som ett absolut tillstånd av armod (”absolut fattigdom”). Så snart en person lever över existensminimum blir det mer meningsfullt att mäta fattigdom i relation till levnadsnivån i samhället. En person är fattig om han eller hon inte kan leva på en anständig standard enligt de traditioner och värderingar som råder. Den som är fattig utestängs från normala sociala relationer till andra människor.

Hur som helst blev det i programmet helt klart att Janne Josefsson lever i en självgod bubbla, med jobbskatteavdrag och rutavdrag betalade av de som kastats ut från våra trygghetssystem  under alliansens tid vid makten.

Janne Josefsson har helt uppenbart noll koll på hur de sociala skyddsnäten rivits ned de senaste åren, och hur detta har påverkat de drabbade familjerna och givetvis deras barn. Det är sant, som Josefsson påpekade, att klyftorna har ökat i Sverige och hela västvärlden sedan 1980-talet –  då den nyliberala revolutionen inleddes. Men att alliansens klasspolitik har skapat ännu djupare klyftor visar tydligt tabellen nedan. Alliansens politik har inneburit att de rikaste blivit rikare och de fattiga fattigare – på ett helt nytt sätt. Tidigare följdes kurvorna åt vid konjunkturnedgångar. Nu får de fattigaste betala de rikas ökade inkomster och nya avdrag.

Ökade klyftor, trasiga sociala skyddsnät och en medveten klasspolitik – kanske vore detta istället ett Uppdrag för Janne Josefsson att Granska. Men i gårdagens reportage blev det tydligt att Josefsson valt sida, han följer den nya trenden – att slå nedåt!

klyftorna91-2010

Varning för hunden

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.”

(Stig Dagermans sista dagsedel, 1954)

*

Mer; Uppdrag Granskning borde ha läst på,  Kritik mot Josefssons inslag!, Arbetet-Får fattiga ha hund?, Susanna Alakoski-Alla fattiga barn går inte i trasiga skor

Media: Aftonbladet 1234SvD Brännpunkt,CorrenDagenSydsvenskanDNResumeDagens OpinionSkånskanMetro,HDGDLTLänstidningen ÖstersundNSKVTPiteå-tidningen

Bloggat: Staffan Lindström om att sparka åt fel håll…, Leine Johansson om Josefsson gör det bra eller…?, Roger Jönsson om ingen barnfattigdom i Sverige…, Christian Norlin om att det är skillnad på relativ och absolut fattigdom Martin Moberg om Vi och Dom Sverige 2013 Marika Lindgren Åsbrink om vad innebär det att växa upp i fattigdom…?, Fyra nyanser av rött om välfärdsprodukten…Alliansfritt Sverigeom Moderaterna som kastar 80 miljoner i sjön…, fler inlägg på NetRootsPolitometern 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Alliansens fundamentala misslyckanden

Alliansen gick till val på att minska ”utanförskapet” och utplåna ”massarbetslösheten”. Metoderna för att nå målen har varit att sänka skatten för de som arbetar (”jobbskatteavdragen”) och att införa hårdare regler, tuffare krav och lägre ersättning för sjuka och arbetslösa. På så vis skulle man utplåna ”bidragsfusket” bland både arbetslösa och sjuka. Allt detta sammantaget har varit alliansens egen ”arbetslinje”.

Detta var metoden – så här blev resultatet;

  • Arbetslösheten är högre idag än när alliansen tog över. Då var antalet långtidsarbetslösa 28 000 – nu är de 70 000. Då var arbetslösheten 6,1 % (sept 2006) – nu 7,2 % (aug 2012). Mer arbetslöshetssiffror här!
  • Sjukförsäkringen – efter de stora utförsäkringarna återvänder nu allt fler sjuka till försäkringen. Samtidigt försörjs allt fler sjuka (helt eller delvis) av anhöriga. De sjuka blev inte friskare av att utförsäkras – enbart fattigare, sjukare och alltmer sönderstressade.
  • Intyg, hårdare regler och kontroll – VAB-intyg (som nu slopas) satte inte fast några fuskare – men kostade tid och pengar för alla inblandade. Tiotusentals arbetslösa har stängs ute från a-kassan med striktare regler och högre avgifter.

Alliansregeringens fundamentala misslyckanden staplas nu på varandra. De två centrala utmaningarna som alliansen själva pekade ut har båda slutat i totala fiaskon. Gräver man djupare finns misslyckandena radade som pärlband på varandra – både när det gäller sjukförsäkringsreformen och arbetslöshetspolitiken. Fas3 och  jobbcoacherna och alltmer rättsosäkra och förvirrade sjukregler är bara några exempel.

Slutsatsen måste bli att kritikerna hade rätt – ökade klyftor och söndertrasade trygghetssystem fungerar inte som recept mot arbetslöshet och sjukdom. Sverige sjunker i välfärdsligorna samtidigt som man utmärker sig som det OECD-land där klyftorna har ökat mest de senaste åren. Det var knappast vad alliansens företrädare lovade för sex år sedan….

Fredrik Reinfeldt presenterade igår alliansens sjunde regeringsförklaring. Som vanligt var den fylld av vackra ord. Bland annat fick vi höra detta…

Regeringsförsklaringen 2012, citat;

Herr talman,
I vår omvärld drabbas de svaga och de utsatta av nedskärningar och besparingar. Det är inte vår väg. Det är inte Sveriges väg. Sverige kan och ska investera i sammanhållning och välfärd. I sjukvård och omsorg. I minskat utanförskap. I tillskott till utsatta grupper.

/…/

Sammanhållningen värnas också genom den omfördelning av ekonomiska resurser som sker via skatter och bidrag. Alliansregeringen har sedan 2006 genomfört angelägna reformer för att stärka sammanhållningen i samhället.

Hur ser då verkligheten ut för de mest utsatta? Hur ser ”sammanhållningen” ut? Aftonbladets ledare ”Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt” ger en bra sammanfattning av alliansens tid vid makten – med stigande arbetslöshet, skattesänkningar för de rika och friska och ekonomisk och personlig utsatthet för sjuka och arbetslösa. Det alliansen har åstadkommit är att splittra samhället och dela medborgarna i ”vi” och ”dom”. Reinfeldts politik har bokstavligt talat delat Sverige mitt itu.

En av alla de som drabbats personligen av alliansregeringens politik är Anna-Karin Mattsson. Hon berättar nu på Newsmill hur hennes liv har förändrats på grund av alliansens politik.

Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen, citat;

/…./

Jag känner mig inte betrodd, jag känner mig kränkt som människa av att gång på gång behöva redovisa det som är konstaterat av så många olika läkare, specialister och utredningar sedan många år tillbaka. För att inte tala om vilken sorg och vilka plågsamma minnen som det rör upp inuti mig att gå igenom min sjukdomshistoria gång på gång. I stället för att kunna lägga den tiden och kraften på något positivt för min hälsa och mitt psykiska välbefinnande.

Jag har också sedan Alliansen kommit till makten blivit utförsäkrad för första gången i mitt liv. Det innebar att jag i stället för att hämta kraft förra sommaren så som jag brukar göra, fick gå till Arbetsförmedlingen och pressas ännu mer, där man efter utredningen endast konstaterade det som redan konstaterats ett par år tidigare; att jag är arbetsför till 25 % och inte mer.

/…/

Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt. Det är helt enkelt sex år för mycket. I alla fall för en redan sönderstressad själ som min. Det är inte bara jag och andra i min situation som påverkas negativt. Också omgivningen kring den som är sjukskriven påverkas negativt och tappar ofta kraft. Relationer tar stryk.

Jag vill se en ny politik i Sverige. Jag vill se ett samhälle där det finns medkänsla, medmänsklighet, solidaritet och empati.

Allra helst vill jag se det före nästa val.

Varje dag trasas människor sönder allt mer genom Fredrik Reinfeldts inhumana politik.

Vi människor är värda något så mycket bättre.

Läs hela!

*

Tidigare bloggpost; Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Läs mer; Alliansfritt Sverige om verkligheten kontra regeringsförklaringen, LO-bloggen om boomerangeffekten i sjukförsäkringen

Bloggtips; Alliansfritt om borgerlig kritik av kungens hyllning till Etiopiensvenskarna, Jonas Sjöstedt om Ship to Gaza, Martin Moberg om politiken för ett sammanhållet Sverige, Silfverstrand om vinst i välfärden, Röda Malmö om uppror från gräsrötterna, Lasses blogg om hur vi minskar brottsligheten,  Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, svd1, svd2, dn1, dn2, dn3, DA1, DA2, metro

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Alliansens förvirrade valjakt

Läser idag på DN-debatt en av alliansens senaste ”reklam-inlägg” för att vinna väljare. Denna gång är det pensionärerna man är ute efter. Alltså den grupp väljare Fredrik Reinfeldt ömsom brukar benämna ”skattefrälse”, ömsom ”bidragstagare”.

Efter att ha satsat sina första sex år vid makten på att skapa en skatteklyfta (som inte fanns där när man tog över) mellan pensionärer och de som arbetar säger sig alliansens företrädare nu vilja sänka pensionärernas skatt och minska den klyfta man själva har byggt upp. Inte nog med det – man avfärdar med några få ord hela idén bakom sin egen ”arbetslinje”.

DN-debatt, citat;

Vi ser inget egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika. /…/ Över tid skall dock skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer minska.

På ett par rader avfärdar alliansens företrädare alltså hela sin egen politiska inriktning och idé – att skapa och sedan öka på klyftan mellan de som arbetar och de som inte arbetar, dvs ”jobbskatteavdraget”. Denna idé som ju är själva grundpelaren i alliansens ”arbetslinje”

Alliansens ”valjakt” (jakt på väljare) kan tyckas allt mer förvirrad och desperat. Men egentligen fortsätter man bara på den inslagna vägen – en väg där retorik och politik har mycket lite med varandra att göra.

Och trots att man nu säger sig sänka skatten för pensionärerna ”för fjärde gången” betalar ännu en pensionär med en inkomst på 14.000 kr i månaden 4.020 kr mer per år än den som jobbar (och har samma inkomst).  Tacka alliansen för det – det är detta gäng som fixat till denna världsunika orättvisa!

Tabell – PRO

Det är mycket enkelt att genomskåda varför alliansen nu flörtar med pensionärerna och försöker köpa deras röster med en femtilapp extra i månaden. De är en ekonomiskt stark och aktiv grupp i samhället. Lika enkelt är det att förstå varför man inte bryr sig om de sjuka och arbetslösa. De som betalar 12.492 kr mer per år än den som jobbar (med en inkomst på 14.000 kr). Deras människovärde har man redan avfärdat. De betraktas numera allmänt som ”lata fuskare” – efter år av propaganda på borgerliga ledarsidor och bland alliansens företrädare. De saknar dessutom, som grupp, en stark position i samhället. Och nu, när även oppositionen till stora delar tycks ha övergett dem – i alla fall när det gäller att uttala krav på rättvisa skatter – behöver dessa grupper inte ens nämnas.

Alliansens obehagliga resa mot ett samhälle där ”vi” ställs mot ”dom” har bara börjat. Och, att man nu försöker lura i pensionärerna att de är en ”prioriterad” grupp i  samhället blir smått komiskt när man samtidigt alltsomoftast under flera år kallat denna grupp för ”bidragstagare” – precis på samma sätt som man svepande benämner alla som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet med samma föraktfulla tilltal.

*

Lästips;

LO-bloggen om vad svenska egentligen folket tycker om ”vinstdriven” välfärd….

läs ävenNär Eva Nordmark talar för sina medlemmar” på Ledarbloggen

MediaDN1DN2DN3DN4DN5DN6DN7DN8SVD1SVD2SVD3,SVD4SVD5SVD6, AB1, AB2,

Bloggat:  Lena Sommestad om Karl Popper och politiken, Martin Mobergom Centern och ”Etiopiensvenskarna”, Anders Lindberg på AB:s ledarblogg om Stefan Hanna (c), Alliansfritt Sverige om regeringens ”storsinhet”, Roger Mörtvik på Utredarna.nu om arbetslöshetsförsäkringen,  Annarkia om Björklunds skola,Storstad om Apoteksprivatiseringen,  Claes Krantz om Annie Lööfeffekten, NetrootsPolitometernBloggar.se

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Alliansen har avskaffat sjukförsäkringens grundidé

I dag skriver DN om hur antalet sjukskrivna nu ökar stadigt samtidigt som sjukskrivningarna blir längre. Enligt FK består 70 procent av ökningen av utförsäkrade som återvänder till försäkringen. Resten av uppgången kan man inte förklara. Men kanske är det helt självklart att sjukskrivningarna ökar även om man räknar bort ”återvändarna”. Många har under de senaste åren inte ens vågat ta sina krämpor på allvar av rädsla att bli stämplade som pjåskiga ”fuskare”. Förr eller senare måste alla lyssna på sin kropp. Hög sjuknärvaro brukar ofta leda till högre sjukfrånvaro i långa loppet. Dessutom har många arbetsplatser blivit hårdare, tuffare och tajtare. Ett arbetsklimat som sliter ut även de mest härdade. Förr eller senare visar det sig i ökade sjuksiffror. Inte ens de nya stenhårda reglerna kan stoppa alla sjukskrivningar.

Under tiden pågår en process där regeringen till slut tvingats ta hänsyn till riksdagens beslut att återinföra det gamla arbetsmarknadsbegreppet – ”normalt förekommende arbete” – som fanns före 1 juli 2008. Men riksdagens beslut handlar om mer än bara detta begrepp. I Uppsala Nya Tidning skriver i dag Claes Jansson, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd, och Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, om hur reglerna såg ut före regeringens regelförändringar – och om den grundtanke som alltid tidigare har inkluderats i sjukförsäkringen; att alla individer är försäkrade ” i befintligt skick”, dvs att ”hänsyn tas till vem man faktiskt är och var i livet man befinner sig är en viktig del av försäkringens själva grundidé”.

Återupprätta sjukförsäkringens grundidé, citat;

Riksdagsbesluten från förra året uppmanar regeringen att återkomma med ett förslag som är ”i enlighet med de regler för sjukpenning som gällde före 1 juli 2008.” När begreppet ”normalt förekommande arbete” var i kraft gick det även att ta hänsyn till särskilda skäl.

FK kunde då väga in den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövades. Denna möjlighet avskaffade regeringen 1 juli 2008.

Nu har vi alltså för första gången, i modern tid, regler som helt bortser ifrån den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövas. Dessutom prövas de försäkrade mot en ”fiktiv arbetsmaknad” – alltså mot arbeten som inte behöver finnas i verkligheten. Detta gör våra regler inte bara omänskliga – de är dessutom de hårdaste  i hela OECD- världen (vad beträffar sjukersättningen).

Inte heller har de små kosmetiska regelförändringar som hitills gjort förändrat någonting för de allra flesta. Här är två av de senaste exempel jag råkat stöta på som visar hur inhuman och omänsklig sjukförsäkring är idag;  En förlamad och utsliten stenhuggare i 60-årsåldern utförsäkras och uppmanas söka nytt arbete, En ung kvinna berättar sin gripande historia om sin kamp för rätten till sjukpenning.

De signaler som hittills hörts från regeringen och FK tyder på att man i förlängningen tänker strunta i riksdagens beslut och istället (nästa år) införa ett helt nytt begrepp – som har till syfte att utförsäkra och neka ännu fler försäkringsskydd. Allt tyder alltså på att regeringen inte bryr sig ett dyft om riksdagens beslut – att mjuka upp reglerna ”i enlighet med de regler som gällde före 2008”. Mitt tips är att regeringen enbart försöker finta bort och förvirra svenska folket och oppositionen – för att kunna förpassa sjukförsäkringsfrågan bort från agendan i nästa val. Jag kan bara hoppas att ingen av oss går i den fällan…

I dag talar alla om Tolgfors avgång. För min egen del funderar jag mer på hur det kommer sig att statsminister Fredrik Reinfeldt återigen i lugn och ro kan lägga över allt ansvar för sina politiska misslyckanden och missgärningar på sina ministrar och själv stå där – ren och fri och utan skuld (i medias ögon). Vore det inte hög tid att statsministern själv tar ansvar för sina handlingar. Vi vet redan att Reinfeldt och Borg satt med på det beslutande mötet gällande Saudiarabien, citat Ekot; ”Statsminister Fredrik Reinfeldt gav grönt ljus till att Sverige skulle delta i byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien”.

*

Bloggat; LO-bloggenRöda Malmö , Gunvor , om sjukförsäkringen, Martin Moberg om M-light Andersson, Lena Sommestad om en jämställd föräldraförsäkring, Roger Jönsson om hur skapar vi ett kunskaps-/bildningssamhälle, Veronica Palm om hyresrätten, Staffan Lindström om hur ska vi prioritera, Jonas Sjöstedt om att gå i Prometheus fotspår, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: unt, dn1, dn2, dn3, ab1, ab2, ab3,   SvD 1, 2, 3, 4, Norrländska socialdemokraten, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Östran, Dala-demokraten, Kommunalarbetaren, Försäkringskassans siffror, Ekot, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Sjuk sjukvårdspolitik och Fridolin som dagens hjälte

Capio S:t Göran har utretts av Skattemyndigheten med anledning av att bolaget betalat endast 16 700 kronor i skatt på en vinst på 481,6 miljoner kronor (Dagens Industri 7/10 2011). I går blev det klart att alliansen i Stockholm, med Filippa Reinfeldt i spetsen, låter just detta riskkapitalbolag, Capio, fortsätta som ägare till St Görans sjukhus.

Precis som Eva Franchell skriver i AB, citat;

Auktionen är avslutad. S:t Görans sjukhus går till – Capio. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa­ Reinfeldt förrättade själv auktionen i går. I Stockholms län kränger man sjukhus som andra säljer tavlor. Fast i fallet Stockholm är det köparen med lägst anbud­ som vinner budgivningen./…./

Hemlighetsmakeriet kring upphandlingen av S:t Görans sjukhus har varit i det närmaste bisarr. De politiker som i går skulle ta beslutet fick tillgång till handlingarna för någon vecka sedan. Informationen har varit så dålig att den socialdemokratiska oppositionen valde att inte ens delta i omröstningen.

Politiker har tvingats abdikera och i stället är det advokater och businessmänniskor som tagit kontroll över sjukvården. Så tar man hand om stockholm­arnas skattepengar. Man hemlighåller förhandlingarna och sedan ställer man till en sjudundrandes prisutdelning när beslutet väl är fattat.

Patienterna? Ja, de berördes knappast alls under gårdagens presskonferens.

Capios avtal löper denna gång över tre mandatperioder fram till år 2025 och värt minst 16 miljarder kronor. Men det kanske mest problematiska är att det pressade priset dessutom blir ett riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm. Redan i höstas varnade Vårdfacken för konsekvenserna och hela den hemligstämplade processen.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Det är ett vågat risktagande från Stockholms läns landsting i en upphandling som i sin förlängning berör tusentals anställda inom akutsjukvården och hundratusentals patienter. Det avtalade priset för vården på S:t Görans sjukhus blir nämligen riktmärke för ersättningen för samtliga akutsjukhus i Stockholm./…/

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Trots att vi i dag vet att vinstdriven vård och omsorg håller sämre kvailtet och skapar sämre arbetsmiljö för personalen fortsätter Filippa och hennes alliansvänner med sina hemligstämplade auktioner på vår gemensamt finasierade vård och omsorg. De påminner alltmer om de auktioner där man förr i tiden bjöd bort fattiga barn till lägstbjudande – billigast vinner.

Filippa Reinfeldt är ytterst ansvarig för denna sjuka sjukvårdspolitik. En politik som väcker många frågor; varför, vad är motiven, och vem tjänar på detta – förutom riskkapitalbolagen, och – varför är allt så hemligt?

*

Sist, men inte minst; Fridolin – dagens hjälte!

Gustav Fridolin i gårdagens ”Hübinette” – Miljöpartiet blir aldrig en del av alliansen.  AB, citat;

– Alliansen hade som politiskt mål att i grunden förändra de svenska trygghetssystemen. Det sympatiserar jag inte med. / När Gustav Fridolin var tio år gammal fick hans mamma Carina en stroke. Carina, som då drev en herrekipering i skånska Vittsjö, sjukskrevs och blev rullstolsburen i många år. Men hade hon blivit sjuk i dag hade hon blivit utförsäkrad. /– Miljöpartiet kommer aldrig att bli en del av alliansen, så mycket kan jag säga. / Han säger att den pågående debatten om barnfattigdomen ofta landat i att det är något som har uppstått av sig själv. – Men det är ett resultat av politik. Om man vill ge varje barn en ärlig chans ska man inte utförsäkra sjuka föräldrar.

*

Läs mer; Utförsäljning av St Göran – en skandal, Professor –Vinstkrav försämrar vården,

Bloggat; LO-bloggen om sjukförsäkringen och Fridolin, Annarkia om Tolgfors, Alliansfritt om sänk arbetsgivaravgift utan effekt, Bror Perjus om en vanvettig sjukförsäkring, Jonas Sjöstedt på väg mot Athen,  Kaj Raving om sänkt arbetsgivarvgift, Martin Moberg om Fridolin, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant?

Så har alliansen manipulerat utanförskapet

De senaste veckorna har man i media rapporterat att ”utanförskapet har minskat” med alliansens politik.  I Expressen hittar jag tabellen som visar hur Borg och Reinfeldt har lyckats med detta konststycke – att ”minska utanförskapet”.

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansen (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med  86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” enbart genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. Man har alltså gjort precis det som Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund varnade för redan 2008 – man har minskat utanförskapet genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa kvalifikationskraven.

I dag kan vi se att de som verkligen befinner sig i vad man skulle kunna kalla ”utanförskap” – de som inte kan försörja sig själva – socialbidragstagare (ökning med 30 %) eller de som tvingas leva på sina anhöriga inte räknas in i begreppet. Detta är givetvis bekvämt för alliansen – eftersom denna grupp ökat i samma takt som de försäkringslösa har gjort. Hur det ligger till med de som befinner sig i fas 3 låter jag vara osagt, men numera är det över 30 000 personer som tvingas arbeta utan lön medan arbetsgivarna tjänar stora pengar på gratis arbetskraft – (de lär inte räknas in i den vanliga  arbetslöshetsstatistiken).

Det mest märkliga är trots allt att delar av oppositionen fortsätter att använda detta begrepp – om så enbart i syfte att dänga alliansen i skallen med det. Begreppet är så luddigt och lättmanipulerat att till och med Anders Borg numera tagit avstånd från det- trots att han var en av de som uppfann det.

Vilka som har räknats in i detta begrepp har dessutom varierat ändå sedan alliansens företrädare började använda det. Redan det är manipulation – att använda ett berepp som man själv har skapat utifrån sina egna intressen.

Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara stendött. Kritiken har länge varit massiv – det har av forskare beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Det är inte seriöst av någon att använda ett så lättmanipulerat begrepp som dessutom inte kan användas i någon internationell bedömning. Dessutom lämnar detta begrepp de som står allra längts bort från samhället – just det – utanför…….

*

Bloggat: LO-bloggen om att se sig själv i andra,  Martin Moberg om riskeena med att tiga,  Lena Sommestad om den internationella kampen för kvinnors rättigheter, Tord Oscarsson om kritik till fortsatt guldregn över industrins direktörer, Lasses blogg om borgerlig idétorka,  Jan Andersson om borgerlig lönesänkningstävling, Kulturbloggen om att se upp för falska konsertbiljetter, Utredarna om Europeisk chockterapi, Nemokrati om Bildt, Annarkia om borgerliga medias motbilder,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Politikerbloggen, DN 1, 2, Ab 1, 2SVT, SR, Sydsv, Sydöstran, Dagbladet, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Östran/Nyheterna, Piteå-tidningen, GP 1, 2, SvD 1, 2, Arbetarbladet, Dagens Arena, Arbetet 1, 2, SVT, SR 1, 2, Östran,Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?

Reinfeldts misslyckade slav- och bidragsmarknad

”Sysselsättningsfasen” lär vara det nya namnet på Fas 3. Men lika lite som Moderaternas namnbyte till ”nya Arbetarpartiet” hade någon effekt på deras politik har namnbytet på Fas 3 haft någon effekt på denna legaliserade och statsunderstödda slav- och bidragsmarknad. Förmodligen hoppades regeringen på att kritiken skulle dö ut i samma stund man ändrade namnet. Men, som Arbetaren skriver; ”…begreppet verkar inte ha slagit igenom ens i AF:s egen jargong”.

Jag läser en serie mycket intressanta artiklar i Arbetaren som tar upp gamla och nya problem med Fas 3. Efter hård kritik och hårda påtryckningar, från både Arbetsförmedlingen och opppositionen, gjorde regeringen förra året några små regelförändringar som mest påminner om det ”spel för galleriet” som samma regering sysslat med i sjukförsäkringsfrågan. Man skrapar lite på ytan och putsar fernissan, men i grund och botten gillar man läget fortsätter som förut. Det är så här alliansens ”arbetslinje” ser ut helt enkelt.

Tittar man närmare på hur Fas 3 fungerar i dag inser man att problemen med Fas 3 i vissa avseenden snarare blivit värre än bättre. I dag är över 28 000 personer intagna i Fas 3, och antalet stiger oupphörligen….

Citat;

Nästa år räknar Arbetsförmedlingen (AF) med att de blir 33 000, fler än de anställda på Sveriges största företag (Posten) och i slutet av 2014 hela 48 000. Nästan 2 miljarder om året betalas redan nu ut bara i anordnarbidrag.

Förbudet mot utbildning, citat;

Förbudet mot utbildning har tagits bort. Omfattningen har dock hittills inte varit så imponerande: i december gick 363 personer, lite mer än 1 procent av alla deltagare, i någon form av utbildning. Totalt är pengar avsatta för att de ska bli 1 000 – 3 procent av deltagarna.

I en kommentar till artikeln berättar en Fas 3 deltagare om att förbudet mot studier är en ”sanning med modifikation”. Hon frågade en arbetsförmedlare om hur reglerna egentligen ser ut, citat;

Det jag frågar är den tid som man inte är anvisad till på FAS3-plats, min fritid ! Ska man tolka att man inte får ta kvällskurser på exempelvis universitet på sin egen fritid som leder poäng/betyg ? Jag personligen kan inte finansiera studier på annat sätt än att använda min fritid !

SVAR FRÅN AF: Du tolkar det rätt. Du kan inte bedriva studier som ger poäng eller betyg oavsett när på dygnet eller i vilken omfattning det sker så länge som du deltar i Jobb- och utvecklingsgarantin. Med vänliga hälsningar Susanne, arbetsförmedlare

Så var det med det borttagna ”förbudet mot utbildning”. Inte ens på sin egen fritid får en Fas 3-deltagare bedriva studier som ger poäng eller betyg.

Regeringen har  även talat om ”ökande resurser”, citat;

De ökade resurserna verkar i hög grad i stället ha gått till fler handläggare (AF:s förvaltningsanslag ökar från 5,9 till 7,2 miljarder kronor i år) – knappast något som stått i fokus för kritiken.

Fas 3 är fortfarande en lukrativ branch för skrupellösa och penningsugna företagare. Det är den första arbetsmarknadspolitiska åtgärden som tillåter socialbidrag som ersättning för deltagarna, samtidigt som anordnarna får ett bidrag på 5 000 kr/mån per deltagare, utan att de behöver betala ut någon lön.

En av de mest omtalade och skandalomsusade Fas 3 anordnarna är Jobbfabriken, citat;

Jobbfabriken har idag enligt egen uppgift 683 deltagare, fler än någonsin, och huvudägaren Ivan Daza plockade förra året ut en lön på 2,5 miljoner, 225 000 i aktieutdelning och 3,4 miljoner till sin pensionsfond.

Slutligen ska mer ”riktiga arbets­uppgifter” bli tillåtna, citat;

”Utvärderingen av Fas 3 visar på svårigheter att hitta platser med meningsfull sysselsättning, som samtidigt inte liknar ordinarie arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingens ledning har därför tagit beslut om fortsättningsvis tillåta platser med mer reella arbetsuppgifter.”, förklarade AF i ett pressmeddelande i augusti. Dagens Arenas Mikael Färnbo kommenterar: ”I valet mellan meningslösa sysselsättningar och gratisarbete (pest eller kolera) valde Arbetsförmedlingen det senare” och noterar att många anordnare nu börjar ställa allt mer specifika krav på deltagarna. I läsarkom­men­tarerna till artikeln rapporteras det om anordnare som kräver intervju eller CV.

Det givna problemet med det nya synsättet är givetvis att företag regelmässigt börjar använda sig av gratis (och till och med bidragsalstrande) Fas 3-delatagare istället för att skapa riktiga jobb. Ett av de mest uppsmärksammade och aggressiva sätten att värva gratis arbetskraft på stod Daccus för i Göteborg, citat;

Den klassiska affischen med Onkel Sam pekande mot åskadarna kunde ses på Göteborgs gator i höstas. Men nu var det inte armérekryter som efterfrågades, utan Fas 3-deltagare. Företaget Daccus söker enligt affischen ”medarbetare” till ett ”spännande IT-projekt”, som vid närmre påseende visar sig handla om att 40 timmar i veckan läsa tekniska manualer och påpeka otydligheter. Lennart Kullberg, verksamhetssamordnare på AF i Göteborg, konstaterar för Dagens Arena att det på senaste tiden dykt upp många nya aktörer. Det är överskott på anordnare i kommunen och lite huggsexa om deltagarna.

Man kan konstatera att en mer misslyckad och förnedrande arbetsmarkandspolitik än alliansens Fas 3 är svår att finna. Åtgärden leder ytterst sällan till ett riktigt arbete, deltagarna utnyttjas, missbrukas, förnedras och används som gratis arbetskraft. När man i England försökte med en liknande åtgärd kom protesterna som ”ett brev på posten”. I Sverige tycks numera en stor del av medborgarna accceptera slavarbete för långtidsarbetslösa…..

Citat, AB;

Att tvinga människor att arbeta utan lön är inte förenligt med den brittiska lagstiftning som förbjuder slaveri och tvångsarbete, menar de. Lagstiftningen utgår från europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Frågan är hur britterna skulle reagera om de fick reda på att i Sverige – detta land som de har lärt sig förknippa med jämlikhet, anständighet och modernitet – är påtvingat gratisarbete för arbetslösa satt i system.

Intressant; Jämförelse mellan de gamla Plusjobben och Fas3 / sysselsättningsfasen

Bloggtips; FASAN

Läs mer; Plusjobb  istället för Fas 3, Fas 3 – det stora misslyckandet, Aggressiv jakt på gratis arbetskraft..., Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

*

Bloggat; Alliansfritt om Borg och jobbskatteavdraget,  Martin Moberg om samhällsförändringar, Olas tankar om dödskjutningarna i Malmö, LO-bloggen om välfärden, HBT-sossen om KD, Svensson om demokrati, Motvallsbloggen om Apoteket AB, Nemokrati om IMF-lånen, Varghjäta om Filippa Reinfeldt,  Netroots

Media: SN, Ab, Expr 1, 2, DN, SvD 1, 2, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5, SR, TV 4 News (1), 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

God Jul och Gott Nytt År med Välgörenhet istället för Välfärd

God Jul och Gott Nytt År…. minns ni att vi sa det förra julen med?!

Men, hur blev det – 2011?

Små slumpvis valda brottstycken…

  • Jobbcoacherna – regeringens stora jobbsatsning visade sig vara en kontraproduktiv flopp – ett besök hos en jobbcoach minskade chansen för arbetssökande att få jobb.
  • Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg stoppade i sista sekund utvisningen av svårt sjuka och senildementa 91-åriga Ganna. (M)igrationsminister Tobias Billström menade att utvisningsbeslutet var korrekt, och tillade att Ganna ”utgör de en ekonomisk belastning” eftersom hon inte arbetar.
  • Anders Borg predikade sänkta lägstalöner – speciellt för de redan lågavlönade i tjänstesektorn. Lite senare tog han avstånd från sin egen valvinnare – utanförskapet – när han insåg att slaget var förlorat.
  • Statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade i en DN-intervju utförsäkrade att vända sig till ”sina föräldrar eller sin partner” för att överleva. De utan anhöriga kan från årskiftet glädja sig åt att regeringen då inför ett skatteavdrag för välgörenhet.
  • Moderaterna skrev om historien och tog åt sig äran för den svenska välfärden, kampen för rösträtt och kampen mot apartheid i Sydafrika. (M)an lade till ord som solidaritet och rättvisa till sitt varumärke, och finansminister Anders Borg förklarade för kulturnyheterna  att det ”är häftigt att betala skatt”.

Så avslutas det absurda 2011.

Året när alliansregering helt öppet bestämde sig för att satsa på skattesubventionerad och godtycklig välgörenhet istället för generell välfärd. Året när Fredrik Reinfeldt uppmande utförsäkrade att leva på sina anhöriga, och när svenska folket älskade sina ”stora ledare” mer än någonsinn. Året när idolporträtten blev vardagsmat och finansministern och statsministern blev upphöjda till oberoende experter i TV:s nyhetsprogram. Året när kritiska frågor till landets ledare bannlystes, och när statsministern varnade för politiska visioner. Året när forskning blev farligt för näringslivet. Året när statsministern, i ett av TV:s underhållningsprogram, tyckte att finanskrisen var en bra grej – för den gav honom och hans finansminister ett uppsving i oppinionen…..

Från och med 2012 kan det bara bli bättre….

P.S.

God Jul och Gott Nytt År från botten av mitt röda hjärta!

*

Läsvärt;
Reinfeldt bygger ett utanförskap
Finanskrisen var inte fredagsmys, Reinfeldt
 Hej då, nyliberalismen – Göran Greider

Missa inte; Mediebruset om DN-intervjun med Anders Borg

Bloggtips; LO-bloggen om solidaritet, Kulturbloggen om Googles, Lena Sommestad om Eurokrisen, Johan Westerholm om all along the Watchtower, Ida Gabrielsson om klass, stil och identitet, Kaj Raving om vinstintressen i välfärden,  Alliansfritt Sverige om KD:s desperation, Karlssons retningar om vikten av pengar, Jonas Sjöstedt om järnväg och underhåll i statens regi, Löntagarbloggen om att OECD och arbetskraftsinvandringen, In your face om klyfterna, Martin Moberg om Borg och Reinfeldt,  Netroots

Media; exp1, exp2, exp3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, svd1, svd2, svd3, svt1, svt2, svt3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

All press på de sjuka, ingen på arbetsgivarna

I dag berättar Försäkringskassans Svante Borg att en ny tidsgräns ska införas i sjukförsäkringen från årsskiftet. Redan efter 90 dagar ska Arbetsförmedlingen börja diskutera ett eventuellt byte av jobb. Det tycks alltså som den hårt kritiserade och tajta tidsgränsen på 180 dagar nu kommer att kompletteras med en ännu tajtare gräns.

I somras röstade en majoritet av riksdagens ledamöter för att att regeringen ska ändra den regel som kan tvinga bort sjuka från sin arbetsplats redan efter 180 dagar. Regeringen ignorerade riksdagsmajoritetens beslut. Nu förhalar man och skjuter upp, men oppositionen trycker på för en snabb ändring av regeln. I nästa vecka kan en ny omröstning i riksdagen avgöra frågan.

Dagens Arena, citat;

– Vi kan inte vänta längre med att förändra den lagstiftning vi har nu. Den nuvarande lagstiftningen är ohållbar, den sätter enskilda människor i en jättesvår situation. Människor tvingas att säga upp sig eftersom de inte är färdiga med sin rehabilitering. Det har inneburit en anti-arbetslinje, säger Tomas Eneroth./…/

I förra veckan släppte Kommunal sin rapport (Kedjan som brast) som visar hur hårt regeringens sjukreglerna redan slår mot långtidssjuka. Endast 15 procent av de sjukskrivna uppgav i intervjuerna att arbetsgivaren anpassat arbetet efter deras  arbetsförmåga.

Många arbetsgivare ser dagens 180-dagars regel som ett sätt att  göra sig av anställda som drabbats av ohälsa. Det är illa nog. Det behövs inga tajtare tidsgränser, istället borde de tidsgränser som finns tas bort och ersättas med avstämningsmöten och hårdare press på arbetsgivaren att anpassa arbetet för den enskilde arbetstagaren.

Fackföreningen Kommunals undersökning visar tydligt på hur arbetsgivaren resonerar i dag. Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.

Pressen sätts nu ännu hårdare på den sjukskrivne. Istället för tid och möjlighet att läka och rehabiliteras ska den som drabbas av en långvarig sjukdom eller skada stressas att söka nytt jobb redan efter 3 månader. Var finns pressen och incitamenten på arbetsgivaren att anpassa arbetet efter individen? Var finns pressen på arbetsgivaren att skapa en drägligare arbetsmiljö?

Kommunal har i sin rapport flera bra förslag på hur man ska förhindra långtidssjukskrivningar och skapa en rimligare och mer rättssäker sjukförsäkring. Här finns förslagen;

  • Fler fasta jobb utgör grunden för en hög bemanning i verksamheterna som garanterar arbetsmiljön, både för anställda och för brukare.
  • En obligatorisk företagshälsovård skapar bättre förutsättningar för arbetsanpassningar. Sanktioner mot arbetsgivare ger fler incitament att fullgöra sitt rehabiliterings- och omplaceringsansvar.
  • Ett särskilt uppdrag till Arbetsmiljöverket. Sjukskrivningstalen varierar kraftigt mellan branscher. Arbetsmiljöverket bör få i uppdrag att göra särskilda kontroller av arbetsmiljön i branscher med höga sjukskrivningstal.
  • Mer arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö som tydliggör klass- och könsdimensioner i arbetslivet.

För återgång till arbete och en sjukförsäkring som underlättar rehabilitering;

  • Sjukskrivningsprocessen ska vara rättssäker och därför finns det behov av en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörer som samarbetar kring individens rehabilitering. Arbetsförmedlingen har en viktig roll att fylla, särskilt när individen saknar en anställning.
  • Möjligheterna till olika former av rehabiliteringsåtgärder måste bli fler. Det kan exempelvis ske genom att fler långtidssjukskrivna får möjlighet till lönesubventionerade anställningar och arbetshjälpmedel.
  • De absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort. Undersökningen visar att de flesta utförsäkrade faktiskt är alltför sjuka för att delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Även reglerna kring beviljandet av sjukersättning behöver ändras. De är både orimliga och rättsosäkra.
  • Omställningen mellan sjukdom och arbete ska ske med en god ekonomisk trygghet – inte i en privatekonomisk kris. De två försäkringarna, sjukrespektive arbetslöshetsförsäkringen, ska därför vara jämställda i sin ersättningsnivå på 80 procent. Det är möjligt genom höjd ersättning och höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen.

*

Missa inte;
Marie Larsson diakon – De fattiga försvinner inte
NyaBrittas – Citat av Bengt Göransson

Lästips; Malin Ullgren – Där är överklassen. Jag tittar på den. Jaha. Det är son på Louvren.

Bloggtips; LO-bloggen om första snön och tågkaos, Alliansfritt Sverige om Kristdemokraterna, Helena Ericson om Alliansens småpartier (FP, KD och C), Peter Högberg om SAP, Kristian Krassman 1 om maktskifte, 2 om kund och medborgare, Tokmoderaten om ur askan in i elden, HBT-sossen om verkliga problem, Lena Sommestad om eurokrisen, Löntagarbloggen om sjukskrivning efter mobbning, Martin Moberg om SCB mätning, Netroots

Media;KA, DA1, Newsmill, SR 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3 DN, Expr, Dagbladet, VBFB, Östran, LT, Dagens Arena, Ab 1, 2, 3, 4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  SvD, Ab, Expr, ETC

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Häftigt med ökade klyftor….

I Fredagens Kulturnyheter utvecklade Anders Borg återigen sina skådespelartalanger. Han har på bara några år gått från att uppträda som en osäker skolpojke (som bara väntar på att bli avslöjad) – till att vara alla nyhetssändningars okrönte ”expert” på snart sagt alla områden.

Men när han i fredags använde Mona Sahlins bevingade ord ”det är häftigt att betala skatt” kunde inte ens han själv riktigt hålla sig för skratt. Inte så konstigt med tanke på hur moderaterna hitills har lyckats lura större delen av svenska folket genom att stjäla socialdemokratiska begrepp och positivt värdeladdade ord. Skulle det lyckas även denna gång…. ???

Men, man kan gott fråga sig varför Ander Borg (om han verkligen tycker att det är ”häftigt att betala skatt” för ”välfärden”)  i sådana fall sänkt skatterna med rekordsiffror sedan han tillträdde och dessutom vevat hela välfärdssamhället baklänges. Bara jobbskatteavdraget har kostat statskassan 290 miljarder sedan det infördes 2007. Lägg därtill sänkt förmögenhetsskatt, sänkt restaurangmoms, sänkt skatt på hushållstjänster och lyxrenoveringar etc. Varför låter Anders Borg de fattigaste och mest utsatta betala de rikas skattesänkningar? Hur häftigt är det?

Anders Borgs ekonomiska politik har skapat ett samhälle där klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste ökar som aldrig förr. Valet 2006 var det stora vägskälet – det var då utvecklingen för de allra fattigaste börjar gå bakåt – samtidigt som de rikaste fortsatte bli allt rikare – men nu i en allt snabbare takt. Tidigare har kurvorna följts åt. Vid kriser har alla fått betala. Nu får de fattiga betala för de rikas skattesänkningar.

Det är helt tydligt att de ökade klyftorna inte har någonting med ”krisen” att göra – däremot allt med politiken att göra.

Diagram, LO-tidningen;

Martin Klepke, LO-tidningen citat;

Utvecklingen bildar en spretig klo efter 2006 som bevisar flera saker.

Dels kan nu vem som helst direkt utifrån sin position i inkomstligan se hur gynnsam eller ofördelaktig borgerlig fördelningspolitik har varit.

Mycket till den som tjänar mycket, mindre till dem som tjänar mindre och sjunkande inkomster till dem som tjänar allra minst.

Inte en enda av de tio tiondelarna frångår detta mönster.

I kronor räknat blir skillnaderna dessutom markant större och klon blir ännu spretigare efter 2006.

En person i den fattigaste tiondelen har i snitt fått 100 kronor mer att röra sig med i årsinkomst sedan 1991. Jämfört med 2006 har inkomsten i stället sjunkit med närmare 600 kronor i månaden.

Detta samtidigt som en person från den rikaste tiondelen i stället kunnat njuta av en nätt ökning på 14 900 kronor mer i månadsinkomst.

Statistiska Centralbyråns mycket tydliga siffror, som skulle kunna tjäna som diagram i skolböcker som en förklaring av borgerlig fördelningspolitik, tar också kål på en annan myt, den att alla tjänar mer på att de rika får det ännu bättre.

90 procent av svenska folket sa i en undersökning för ett par år sedan nej till ökade klyftor. Trots detta röstar de fram och stödjer en regering som medvetet ökar på klyftorna. Som tar från de fattiga och ger till de rika. Det finns ingen logik i detta – utom denna; så länge man själv tjänar på skattesänkningarna så struntar man blankt i resten av samhället. Man struntar i om klyftorna ökar, om skolan blir sämre, om tågen står still, om äldre och sjuka får ligga i blöta kissblöjor eller om svårt sjuka och arbetslösa blir utan försörjning.

Anders Borg visade i Kulturnyheterna att han förstår sambanden. Skatter betalar den generella välfärden. Är det kanske därför han rekordsänkt skatterna – för att slutligen sänka den generella och skattefinansierade välfärden???

Anders Borg; (Generell välfärdspolitik – bara magiska ord, 1992) citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Läs; Jonas Gardell – Vad väger en kissblöja, De rika klarar sig alltid, Mulitjsuk tvingas jobba

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, Svd4, Svd5, SvD6, SvD7, SvD8, ab1, ab2, ab3,

BloggatLO-bloggen om utförsäkringskedjan,  Nemokrati om EU,  Lena Sommestad om KD:s bostads- och familjepolitik, Peter Andersson också om bostadspolitik,  Leines blogg om ökade klyftor, Martin Moberg om att de rika drar mest nytta av Alliansens politik, Emil Broberg om Fredrik Reinfeldt, Calle Fridén om sanningen om de moderata mutorna, Skogssossen om vikten av engagemang, Tord Oscarsson om vikten av att prata med väljarna direkt, fler blogginlägg på Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se