Onådens år – smärtsamma berättelser

I går överlämnades Onådiga Luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen. På svt Debatt berättar Maria Wallin om denna samling berättelser.

Det är oerhört viktigt att de berättelser som finns idag – berättelser från alla de människor som utförsäkrats och ställts utanför samhällens skyddsnät – kommer fram och blir offentliga. Det är viktigt att alla förstår – det handlar inte om ”dom” – det handlar om oss alla. I dagens samhälle kan vem som helst av oss hamna utanför skyddsnäten. Regeringens stenhårda sjukregler, fasta tidsgränser och utförsäkringar har skapat ett otrygghetens samhälle för alla som skadas i en olycka eller drabbas av långvarig sjukdom.

I onådens år 2013 kan du också falla igenom trygghetssystemen, citat;

”Jag lever i skuggan av mitt eget liv”, skriver en av personerna i Onådiga luntan, som överlämnas till Socialförsäkringsutredningen i dag. ”Det var en olycka Reinfeldt… Jag hade hus hem barn och ett bra jobb”, skriver en annan.

Nya strängare regler i socialförsäkringarna har debatterats länge. Ofta handlar diskussionen om teknikaliteter – garantinivåer, ersättningstak, antal dagar, bortre gräns och vem som är berättigad alternativt inte kvalificerar sig. Oftast hur dom bör göra/vara/bete sig och hur mycket domska få kosta oss andra, så att bidrag inte ska gå till ”folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ville lyfta in rösterna. Föra in dom:

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning. På fem år.”

”Värre är det att mina barn inte alls får samma möjligheter som andra barn.”

”Hopp, förtvivlan, desperation. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.”

Berättelserna i Onådiga luntan visar konkret hur livet ser ut för den som fallit genom maskorna i samhällets skyddsnät. Hur oerhört hårt människor försöker, kämpar och sliter. Hur motarbetade de blir, kränkta, krossade, får sina liv slagna i spillror.

”Jag är ledsen och orolig varje dag, och inte gjorde detta system mig friskare, tvärtom.”

”Känner mig så kränkt. Jag har bett om hjälp när det har varit tufft. Svårt när jag inte orkat… att inte ha blivit respekterad, lyssnad på.”

”Jag är livrädd för försäkringskassan. Det borde räcka att vara rädd för att dö.”

/…/

Det jag lärt av alla dessa berättelser är att det inte handlar om dom. Det handlar om dig och mig. Jag kan vara ett övergångsställe ifrån en trafikolycka som förändrar mitt liv i grunden, du kan vara ett läkarbesök ifrån en livshotande diagnos och du en skilsmässa ifrån att tappa kontrollen ekonomisk. Livet är sårbart, nyckfullt och orättvist.

”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka.”

”Självkänslan är ju inte på topp direkt. De som inte har familj… Ja, de tar nog livet av sig. Faktiskt.”

Läs hela! 

De som trots allt lyckas få sjukersättning känner trots detta ofta av attityden i dagens samhälle – hård , kall och obarmhärtig. I Sverige år 2013 behandlas sjuka ofta som andra klassens människor. Som om de själva hade valt sina sjukdomar, sin smärta.

Texten här nedan har en vän skrivit. Där berättar hon hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Det är ingenting man väljer, det är något man drabbas av. Det förändrar och begränsar hela ens liv.

När smärtan har makten eller när  SMÄRTAN TAR MAKTEN…

 

Idag, en vacker höstdag, hög klar luft, ca 10 – 15 grader varmt och lugnt ute. Just ingen blåst. DÅ har Smärtan bestämt sig för att ta makten över min kropp. Jag började skriva för hand, vilket jag egentligen gillar bäst, men Smärtan sa ifrån. Jag kunde inte hålla i pennan eftersom högerhanden sprängvärker. På mitt lilla tangentbord kan jag vila handen när jag behöver.

Smärtan har invaderat mig i dag och dessutom tagit hjälp av Tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att Smärtan väckte mig. I stället för mediciner kom de nya vriststöden till användning och sedan tittade jag på dokumentären ”112 – på liv och död” (1 ) eftersom jag inte kunde somna. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll…

Vid sju-tiden i morse somnade jag och vaknade vid 10-tiden någorlunda pigg. Det höll ca en halvtimme. Hade svårt att ens orka äta färdigt mitt förmiddagsmål. (Frukost åt jag vid fyratiden i morse)
Smärtan hade nämligen kopplat sitt grepp om mig. Idag är det dags att ”betala” vad jag gjort i veckan. Tröttheten tog gårdagen och jag sov stor del av denna. Idag har smärtan kommit till, och den hindrar effektivt tröttheten från att ta överhand. Lyckas jag somna blir det en kort sönderhackad sömn, som snarare förstärker än lindrar.

Min smärta ligger och pendlar mellan överkanten av 7 upp till 9 på den numeriska skalan, ofta kallad VAS (2), den är egentligen är ett grovt verktyg då smärta består av så många olika komponenter. När jag närmar mig mitten av 9 så börjar jag successivt tappa de flesta av mina kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör som regel vad som sägs, men kan inte svara och jag måste ha mycket stöd då benen inte bär. Vid 10 är mitt medvetande mycket begränsat.

Om jag tittar på smärtans komponenter så hittar jag t ex intensitet, dvs. det jag kan mäta med VAS. Men sen finns också variationen – hur smärtan varierar från stund till annan. En mycket viktig bit är smärtans utbredning och vilket uttryck den tar sig.

Är det en ”sprängande” smärta som känns som om jag blivit slagen och därmed också en svullnadskänsla som får smärtområdet att kännas som om huden är för liten? Eller är det den molande smärtan som hela tiden finns där. Den som egentligen inte har så hög intensitet, men som istället aldrig släpper taget. Att likna vid vattendroppen som droppar på samma ställe på stenen hela tiden. Efter timmar så skapar den lågintensiva smärtan en desperation som jag inte kan beskriva.

Sedan tillkommer ”knivhuggen och hammarslagen”. Den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, dvs. kroppen slår på stora alarmsystemet, men kan också sedan skruva ner till en intensiv stabil smärta. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.(3)

För att ytterligare förstärka så talar min kropp om för mig att sängläge med slutna ögon är att föredra, eftersom muskler i bland annat nacken triggar en migränliknande huvudvärk. Bryter jag inte den med medicin så lägger den sig i kategorin lågintensiv molande.

Nu har jag ändock förmånen att slippa nervsmärtor med undantag för någon ”änkestöt” eller surrande, domnande underliv och ben. Den svåra nervsmärtan som känns som om någon skickar en blixt av smärta genom kroppen enstaka gånger eller hundratals gånger konstant hela tiden har jag bara upplevt då mina läkare lagt blockader i de nerver som styr smärtan i kroppens alla leder.

Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor, kanske någon eller några månader beroende på orsak till skadan. Likaså sådana sjukdomar som kräver operation brukar läka ut. Den akuta smärtan klingar av.
Men så kommer jag då tillbaka till den smärta som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

Och hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå detta – grunden i all smärthantering – att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går är helt omöjligt i morgon?
Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö triggar smärtan i min kropp trots att jag sitter i rullstol/går med kryckor eller hur jag nu som regel med stor möda bara klarar av att umgås med andra korta stunder?

Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en millimeterstor felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan stå eller ens prata själv? Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara.

Till alla er som lever som friska – fundera över det jag skrivit. Fundera över hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser. Lägg också till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man INTE längre kan det man kunde förut. För intelligensen och viljan att arbeta finns kvar. Frustrationen över att kroppen säger ett när jag vill ett annat? Hur tror ni att ni själva skulle reagera?

Lägg sedan till epitet som lat, arbetsovillig, samarbetsovillig med mera kopplad till en kraftigt försämrad ekonomi.
SMÄRTAN har fattat sitt grepp om mig idag. Trots starka mediciner kommer jag precis upp endast så mycket att jag klarar det mest basala, dvs. mat och toalettbesök.

Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord som jag har i mitt knä. Dessutom en ställbar säng och massor med ortoser (stöd för mjuka leder). Mycket lite av den anpassningen har kommunen stått för. I stället är det anhöriga som ställer upp. Kommunen står för tvätt och städ samt hjälp att få av och på de ortoser(4 ) jag inte kan ta på själv, samt att de följer mig till vattengymnastiken(5 ) och hjälper mig i duschen med mera. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu är det inte så och jag är ändå glad över den hjälp jag får.

Men jag ber er som är friska: Kalla mig inte lat, eller parasit eller tärande. För varje krona som jag får går större delen tillbaka till den offentliga sektorn. Jag betalar fortfarande flera tusen kr i skatt + att jag betalar för all hjälp och de allra flesta av mina ortoser och hjälpmedel. Genom min sjukdom bidrar jag dessutom till att unga får praktik/arbete och de äldre som fortfarande arbetar har kvar sitt jobb.

Utan hemtjänstens personal och mina anhöriga och vänner vore jag ett kolli på något vårdhem. Nu kan jag iallafall få ha kvar känslan av att vara en del av samhället. Jag försöker läsa både fack- och skönlitteratur när jag orkar, men inte ens det är längre en självklarhet.

Jag hade som sagt inte planerat att vara sjukpensionär(6) innan jag fyllt 50. Det var inte därför jag studerade i många år.

Låt mig nu få den hjälp jag behöver när Smärtan vill ta över mitt liv. För jag har bestämt mig: smärtan är en del av mitt liv, det kommer den alltid att vara, men den kommer ALDRIG ATT FÅ BLI MITT LIV. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots de begränsningar smärtan och den sjukdom (7) som orsakar smärtan ger, och det mina vänner; Det tänker jag ta tillvara på!

______________________________

(1) TV4 Play gratissändning (dvs. den vecka de sänts i kanal 7 på TV.) Vill man se programmen senare får man abonnera på dess sändningar
2) VAS är en plastskiva med en 10 cm lång linje på den ena sidan och en mm-numrerad linje på den andra sidan. Runt denna löper en tunn skiva som går att ställa var som helst på linjen utifrån uppskattad smärtnivå. Patienten markerar på den onumrerade sidan och personal läser av smärtnivå på baksidan. VAS= Visuell analog skala
(3) Referenser finns, se t ex dr Jan Lidbecks artiklar i Läkartidningen www.lakartidningen.se (sök på smärta i arkivet)
(4 )Ortoser är olika former av stöd för kroppens leder mm och har som funktion att stödja rörelseapparaten när kroppens egen förmåga inte räcker till. Ortoser finns för i princip hela kroppen och skrivs ut av läkare/sjukgymnast. En del används också för att förstärka leder vid idrottsutövning.
(5 )Vattengymnastik är för närvarande den enda form av fysisk träning jag klarar av och det är två pass/vecka. Tack vare ledsagning från kommunen kan jag delta eftersom jag är helt beroende av hjälp vid t ex dusch.
(6 )Formellt har jag stadigvarande sjukersättning enligt de nya reglerna som innebär omprövning vart tredje år. Jag valde medvetet det mer bekanta begreppet sjukpensionär, trots att detta inte finns kvar.
(7 )Jag har sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom (EDS) med överrörlighet (hypermobilitet) som främsta symtom. (För mer information hänvisar jag till www.ehlers-danlos.se). EDS är en genetisk kollagen bindvävssjukdom som gör att bindväven i kroppen försvagas. I mitt fall kompenserar jag försvagningen i mina leder med ortoser så långt det går. Dessa tar inte bort smärtan men bidrar till att öka stabiliteten i lederna.

*
Media; Arbetet, Svt.debatt, Ekot – dödsjuk tvingas jobba, Socialpolitik, fss, Norm att arbeta tills vi stupar-ab,
Bloggtips; Alliansfritt om Filippa, Annarkia om LOV, Björn Andersson om tydlighet, Lena Sommestad om att bry sig, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  LO-bloggen om välfärden, fler inlägg på NetRoots

Läs även andra bloggares åsikter om ,

intressant.se

Annonser

Att slå nedåt – den nya trenden

Vi var många som kände förvirring, upprördhet och ren ilska över Janne Josefssons Uppdrag Granskning i går. Vad ville han? Vilka var han ute efter? De fattiga barnen? Deras föräldrar, som kanske t.o.m. hade mage att röka mitt i sina fattiga liv? Eller var det de hjälporganisationer som hade vridit, förvrängt eller missuppfattat statistik? Eller kanske var det själva fattigdomsbegreppet?

I det av Janne Josefssons och Fredrik Reinfeldts godkända fattigdomsbegreppet ”absolut fattigdom” måste en fattig leva utan mat, kläder och hem. De fattiga måste helt enkelt vara utblottade och  uthungrade  likt svältoffer i Afrika. Denna Josefssonska jakt på de ”absolut fattiga” – de barn som svalt, frös och var hemlösa – var enbart pinsam och visade mer om Josefessons okunnighet än något annat.

För en enad forskarkår och i resten av EU gäller det relativa fattigdomsbegreppet i hela EU sedan 1984.

Lena Sommestad, DN-debatt, citat;

Den etablerade fattigdomsdefinitionen i EU säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Denna definition är nära knuten till samhällets inkomstfördelning. Om inkomsterna ökar i samhället men stora grupper släpar efter, då ökar fattigdomen. I EU har detta sätt att se på fattigdom gällt sedan 1984.

EU:s relativa fattigdomsdefinition är vetenskapligt väl förankrad. Ledande forskare har övertygande visat att det inte är tillräckligt att beskriva fattigdom som ett absolut tillstånd av armod (”absolut fattigdom”). Så snart en person lever över existensminimum blir det mer meningsfullt att mäta fattigdom i relation till levnadsnivån i samhället. En person är fattig om han eller hon inte kan leva på en anständig standard enligt de traditioner och värderingar som råder. Den som är fattig utestängs från normala sociala relationer till andra människor.

Hur som helst blev det i programmet helt klart att Janne Josefsson lever i en självgod bubbla, med jobbskatteavdrag och rutavdrag betalade av de som kastats ut från våra trygghetssystem  under alliansens tid vid makten.

Janne Josefsson har helt uppenbart noll koll på hur de sociala skyddsnäten rivits ned de senaste åren, och hur detta har påverkat de drabbade familjerna och givetvis deras barn. Det är sant, som Josefsson påpekade, att klyftorna har ökat i Sverige och hela västvärlden sedan 1980-talet –  då den nyliberala revolutionen inleddes. Men att alliansens klasspolitik har skapat ännu djupare klyftor visar tydligt tabellen nedan. Alliansens politik har inneburit att de rikaste blivit rikare och de fattiga fattigare – på ett helt nytt sätt. Tidigare följdes kurvorna åt vid konjunkturnedgångar. Nu får de fattigaste betala de rikas ökade inkomster och nya avdrag.

Ökade klyftor, trasiga sociala skyddsnät och en medveten klasspolitik – kanske vore detta istället ett Uppdrag för Janne Josefsson att Granska. Men i gårdagens reportage blev det tydligt att Josefsson valt sida, han följer den nya trenden – att slå nedåt!

klyftorna91-2010

Varning för hunden

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.”

(Stig Dagermans sista dagsedel, 1954)

*

Mer; Uppdrag Granskning borde ha läst på,  Kritik mot Josefssons inslag!, Arbetet-Får fattiga ha hund?, Susanna Alakoski-Alla fattiga barn går inte i trasiga skor

Media: Aftonbladet 1234SvD Brännpunkt,CorrenDagenSydsvenskanDNResumeDagens OpinionSkånskanMetro,HDGDLTLänstidningen ÖstersundNSKVTPiteå-tidningen

Bloggat: Staffan Lindström om att sparka åt fel håll…, Leine Johansson om Josefsson gör det bra eller…?, Roger Jönsson om ingen barnfattigdom i Sverige…, Christian Norlin om att det är skillnad på relativ och absolut fattigdom Martin Moberg om Vi och Dom Sverige 2013 Marika Lindgren Åsbrink om vad innebär det att växa upp i fattigdom…?, Fyra nyanser av rött om välfärdsprodukten…Alliansfritt Sverigeom Moderaterna som kastar 80 miljoner i sjön…, fler inlägg på NetRootsPolitometern 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Alliansens fundamentala misslyckanden

Alliansen gick till val på att minska ”utanförskapet” och utplåna ”massarbetslösheten”. Metoderna för att nå målen har varit att sänka skatten för de som arbetar (”jobbskatteavdragen”) och att införa hårdare regler, tuffare krav och lägre ersättning för sjuka och arbetslösa. På så vis skulle man utplåna ”bidragsfusket” bland både arbetslösa och sjuka. Allt detta sammantaget har varit alliansens egen ”arbetslinje”.

Detta var metoden – så här blev resultatet;

  • Arbetslösheten är högre idag än när alliansen tog över. Då var antalet långtidsarbetslösa 28 000 – nu är de 70 000. Då var arbetslösheten 6,1 % (sept 2006) – nu 7,2 % (aug 2012). Mer arbetslöshetssiffror här!
  • Sjukförsäkringen – efter de stora utförsäkringarna återvänder nu allt fler sjuka till försäkringen. Samtidigt försörjs allt fler sjuka (helt eller delvis) av anhöriga. De sjuka blev inte friskare av att utförsäkras – enbart fattigare, sjukare och alltmer sönderstressade.
  • Intyg, hårdare regler och kontroll – VAB-intyg (som nu slopas) satte inte fast några fuskare – men kostade tid och pengar för alla inblandade. Tiotusentals arbetslösa har stängs ute från a-kassan med striktare regler och högre avgifter.

Alliansregeringens fundamentala misslyckanden staplas nu på varandra. De två centrala utmaningarna som alliansen själva pekade ut har båda slutat i totala fiaskon. Gräver man djupare finns misslyckandena radade som pärlband på varandra – både när det gäller sjukförsäkringsreformen och arbetslöshetspolitiken. Fas3 och  jobbcoacherna och alltmer rättsosäkra och förvirrade sjukregler är bara några exempel.

Slutsatsen måste bli att kritikerna hade rätt – ökade klyftor och söndertrasade trygghetssystem fungerar inte som recept mot arbetslöshet och sjukdom. Sverige sjunker i välfärdsligorna samtidigt som man utmärker sig som det OECD-land där klyftorna har ökat mest de senaste åren. Det var knappast vad alliansens företrädare lovade för sex år sedan….

Fredrik Reinfeldt presenterade igår alliansens sjunde regeringsförklaring. Som vanligt var den fylld av vackra ord. Bland annat fick vi höra detta…

Regeringsförsklaringen 2012, citat;

Herr talman,
I vår omvärld drabbas de svaga och de utsatta av nedskärningar och besparingar. Det är inte vår väg. Det är inte Sveriges väg. Sverige kan och ska investera i sammanhållning och välfärd. I sjukvård och omsorg. I minskat utanförskap. I tillskott till utsatta grupper.

/…/

Sammanhållningen värnas också genom den omfördelning av ekonomiska resurser som sker via skatter och bidrag. Alliansregeringen har sedan 2006 genomfört angelägna reformer för att stärka sammanhållningen i samhället.

Hur ser då verkligheten ut för de mest utsatta? Hur ser ”sammanhållningen” ut? Aftonbladets ledare ”Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt” ger en bra sammanfattning av alliansens tid vid makten – med stigande arbetslöshet, skattesänkningar för de rika och friska och ekonomisk och personlig utsatthet för sjuka och arbetslösa. Det alliansen har åstadkommit är att splittra samhället och dela medborgarna i ”vi” och ”dom”. Reinfeldts politik har bokstavligt talat delat Sverige mitt itu.

En av alla de som drabbats personligen av alliansregeringens politik är Anna-Karin Mattsson. Hon berättar nu på Newsmill hur hennes liv har förändrats på grund av alliansens politik.

Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen, citat;

/…./

Jag känner mig inte betrodd, jag känner mig kränkt som människa av att gång på gång behöva redovisa det som är konstaterat av så många olika läkare, specialister och utredningar sedan många år tillbaka. För att inte tala om vilken sorg och vilka plågsamma minnen som det rör upp inuti mig att gå igenom min sjukdomshistoria gång på gång. I stället för att kunna lägga den tiden och kraften på något positivt för min hälsa och mitt psykiska välbefinnande.

Jag har också sedan Alliansen kommit till makten blivit utförsäkrad för första gången i mitt liv. Det innebar att jag i stället för att hämta kraft förra sommaren så som jag brukar göra, fick gå till Arbetsförmedlingen och pressas ännu mer, där man efter utredningen endast konstaterade det som redan konstaterats ett par år tidigare; att jag är arbetsför till 25 % och inte mer.

/…/

Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt. Det är helt enkelt sex år för mycket. I alla fall för en redan sönderstressad själ som min. Det är inte bara jag och andra i min situation som påverkas negativt. Också omgivningen kring den som är sjukskriven påverkas negativt och tappar ofta kraft. Relationer tar stryk.

Jag vill se en ny politik i Sverige. Jag vill se ett samhälle där det finns medkänsla, medmänsklighet, solidaritet och empati.

Allra helst vill jag se det före nästa val.

Varje dag trasas människor sönder allt mer genom Fredrik Reinfeldts inhumana politik.

Vi människor är värda något så mycket bättre.

Läs hela!

*

Tidigare bloggpost; Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Läs mer; Alliansfritt Sverige om verkligheten kontra regeringsförklaringen, LO-bloggen om boomerangeffekten i sjukförsäkringen

Bloggtips; Alliansfritt om borgerlig kritik av kungens hyllning till Etiopiensvenskarna, Jonas Sjöstedt om Ship to Gaza, Martin Moberg om politiken för ett sammanhållet Sverige, Silfverstrand om vinst i välfärden, Röda Malmö om uppror från gräsrötterna, Lasses blogg om hur vi minskar brottsligheten,  Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, svd1, svd2, dn1, dn2, dn3, DA1, DA2, metro

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Välfärden monteras ned – precis som Borg och Reinfeldt planerat

De senaste veckorna har media plötsligt börjat granska regeringen istället för oppositionen. Förmodligen är trenden övergående,  men det hindrar ju inte att man kan göra det bästa av det som bjuds…..

I går handlade det mesta om cirkusen kring socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Det man fullständigt glömde bort under hela föreställningen var dock vem och vilka som egentligen ligger bakom avgörande delar av den nya sjukförsäkringen – och varför. Mer om detta kan man läsa i ett ”hemligt PM” från Socialdepartementet från 2009. I korthet visade detta PM att de drivande bakom de tuffa nya sjukreglerna var finansdepartementet – med Anders Borg i spetsen. Orsaken till ”stupstocken” och utförsäkringarna var att Anders Borg ville ”spara mer pengar”.

Skrev hemligt PM om sjukförsäkringen, citat, GP;

I december 2009 upprättade de en hemlig PM, för att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna. Kanske anade de att de annars kunde få skulden om sjukförsäkringen blev en het valfråga.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens ”stupstock”, som kritikerna kallade den.

Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

I dag granskar DN hur regeringens politik fullständigt har saboterat a-kassan och gjort 2/3 av alla arbetslösa försäkringslösa. Det är dubbelt så många som det var när alliansregeringen tog över 2006. Siffrorna som DN tar upp är förvisso inte så ”nya” som man vill ge sken av…..

Bloggpost, oktober 2011 – Alliansens bidragssamhälle; 

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag ca 385 kr/mån medan en läkare betalar ca 90 kr/mån

En viktig punkt som DN tar upp är hur regeringens förslag om en ”obligatorisk a-kassa” inte kommer att förändra någonting för de som i dag inte kvalificerar sig till a-kassan – om man inte samtidigt gör regelverket betydligt mer generöst. Något som hittills inte har diskuterats.

120 000 arbetslösa utan ersättning, citat DN;

– Med dagens regelverk skulle ett obligatorium inte förändra någonting. Alla som uppfyller ett arbetsvillkor får redan i dag ersättning från grundförsäkringen. Den gruppen, ungefär 10 000 per månad, skulle få högre ersättning. Övriga berörs inte alls förutom att de är tvungna att betala en avgift utan att få något, säger Melker Ödebrink.

Men trots att regeringens politiska misslyckanden nu uppdgas – det ena efter det andra – lyser de två ytterst ansvariga med sin frånvaro i medias ”granskande reportage”. Vem har sett Fredrik Reinfeldt ställas mot väggen om de ökade klyftorna den senaste tiden? Vem har siktat Anders Borg stammandes stå till svars för att han iscensatt (och står fast vid)  utförsäkringspolitiken och den misslyckade ”a-kassereformen” – som har fört Sverige från OECD-toppen till OECD-botten i flera jämförelser.  Nej, istället tillåts både Fredrik och Anders att välja sina medieframträdanden med precision. I går var det återigen statsmannen Borg som syntes i nyheterna – nu i egenskap av ”oberoende kommentator” angående ”den grekiska tragedin”.

Förvisso dök Fredrik Reinfeldt upp i en sällsynt SvD-intervju i höstas efter sina första fem år vid makten. Då förklarade han att han regeringen ”säkrat mycket av välfärdsuppdraget”. Han var nöjd, men fick trots detta ett par frågor om hur alla de som gjorts försäkringslösa skulle överleva. Så här löd svaren då, citat;

– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.

Så ni har inte med era förändringar påverkat situationen?

– Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har.

Statsministern tycker alltså att det är helt okej att utförsäkrade nu lever på sina anhöriga eller tvingas stå med mössan i hand på socialkontoren eller hos kyrkans välgörenhet. Fredriks avslutande kommentar om a-kassan kan väl bara sammanfattas med orden; godag yxskaft!

Nu kan vi inte få allt. Man kanske inte kan begära att media både ska klara av att granska regeringens misslyckade politik och samtidigt ställa de som egentligen ligger bakom den till svars.

Samtidigt kan vi ju konstatera att både Anders och Fredrik tycks vara stolta över sina politiska gärningar – så här långt. De ser helt enkelt inte konsekvenserna av sin politik som misslyckanden över huvudtaget. Inte så konstigt kanske – hela den borgerliga ”arbetslinjen” går ju faktiskt ut på att göra de som inte arbetar (vare sig de är sjuka, arbetslösa eller pensionärer) fattigare – och öka klyftorna. Ty ”hungriga lejon jagar bäst”.  Fattigdomen är ”incitamentet” som ska få sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen”.

Stolta – men inte nöjda. Eller som Fredrik själv uttryckte det senast i höstas….

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Den generella välfärdspolitiken är på väg att monteras ned – precis som det var tänkt…..

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/ Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

*

Lästips; Rebecka Bohlin; ”De osynliga- om Europas fattiga arbetarklass

Bloggtips; LO-bloggen om Kristersson, Röda berget, Röda Malmö, Martin Moberg, Svensson om a-kassan, Jinge om Carl Bildt,  Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, ab13, svt1,   sr1, sr2, exp1, exp2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Sjukförsäkringsfiaskot är större än Kristersson

Läser en insändare i dagens DN som ställer en mycket relevant fråga angående sjukförsäkringen…

Varför nekas de sjuka sjukpenning?

Vad är syftet, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m), med att ställa sjuka människor utan försörjning med det sjukförsäkringssystem vi har i dag? Vad är poängen med denna omänsklighet? Jag förstår inte. Bara att spara pengar?

Varje dag vittnar människor om ett havererat liv för att de blivit sjuka, men nekats sjukpenning och sjukersättning. Deras möjlighet till försörjning är obefintlig eller begränsad på grund av sjukdom. Utöver tragedin att må dåligt och mista sitt arbetsliv, sin indentitet som kollega och yrkesmänniska, ska dessa människor också förlora möjligheten till ett drägligt liv i och med att deras ekonomi är usel.

Vi hör nu socialsekreterare, diakoner och andra träda fram för att berätta om den ökande tillströmningen av en ny grupp fattiga – de som kastats ut ur trygghetssystemet, ett system som vi alla byggt upp med hjälp av skattemedel! Vi betalar vår premie till denna försäkring, som ska hjälpa oss när vi behöver hjälp, via skatten. Ändå nekas så många att få del av försäkringen när de drabbas. Varför?

Med all rätt kan man fråga sig varför regeringen plågar sjuka människor. Vad ligger bakom de nya reglerna – där sjuka utförsäkras efter bestämda tidgränser? Handlar det verkligen bara om att spara pengar?

Man kan närma sig svaret på flera olika sätt. Till att börja med kan vi lyssna på vad den socialförsäkringsminister som drev igenom de nya sjukreglerna sa när det först begav sig – och innan hon blev tystad och avsatt.

Cristina Husmark Pehrsson (m), citat, SvD (aug 2007);

– De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.

Just nu diskuteras en misstroendeförklaring i riksdagen mot hennes efterträdare Ulf Kristersson (m), sedan han två gånger – i juli och december förra året – trotsat riksdagens begäran att regeringen snabbt ska återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Kristersson fick posten efter Husmark P. – inte för sin enorma kunskap om sjukförsäkringen – men för sin förmåga att ”ge ett empatiskt intryck” och kunna hantera pressen på ett undanglidande och smidigt sätt. Men, inte ens han har lyckats fullt ut. Hans ”empastiskt intryck” räddar oss inte från verkligheten.

Det är knappast en tillfällighet att de socialförsäkringsministrar som verkat i den nuvarande borgerliga regeringen båda två har varit starkt ifrågasatta. De har ställts som ansvariga för den kanske mest misslyckade och grymma ”reform” som genomförts i modern tid i vårt land. Därför är det enkelt och naturligt att rikta in sin kritik mot dessa två.

Men bakom socialförsäkringsministrarna står regeringens ansvariga ledare; statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminsiter Anders Borg. Socialförsäkringsministrarna har givetvis inte handlat som de gjort på eget bevåg. De är Reinfeldts och Borgs villiga (eller ovilliga) hantlangare. Sjukförsäkringsfiaskot är större än både Kristersson och Husmark Pehrsson.

I klartext; Sjukförsäkringen är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs största och grymmaste fiasko!

Visst borde Kristersson ställas inför en misstroendeomröstning, han trotsar riksdagens begäran och går därmed emot den demokratiska ordningen. Det är givetvis anmärkningsvärt. Men det kanske mest anmärkningsvärda skulle vara om herrar Reinfeldt och Borg återigen går fria från sin skuld.

Det råder knappast någon tvekan om att grunden till hela denna misslyckade och grymma ”reform” står att finna i myterna om fuskande sjuka, och i Anders Borgs önskningar om att kunna sänka skatterna utan att bygga upp ett lika stort budgetunderskott som sist det begav sig  (för ”Sveriges mest kompetenta regering” med Carl Bildt i spetsen, 1991-94).

Mångmiljardbelopp som är avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används nu för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006. Det är fakta.

Varför ser regeringen som sin mission att utförsäkra och fattiggöra svårt och långvarigt sjuka? Betyder det mänskliga lidandet som de skapar inte någonting?

Handlar det enbart om att spara pengar till skattesänkningar?

Är svaret verkligen så krasst?

*

Läs mer; Fortsatt prövning mot fantasins arbetsmarknad

Tidigare bloggposter;

Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Borgs budgetbluffar

Bloggtips; De tystas röstMartin Moberg, Kulturbloggen, Lasses blogg, Alliansfritt om arbetsmiljöproblem, LO-bloggen om de sjukas helvete, Reflektioner och speglingar om EU och ekonomin, Röda Berget om Odell, Lena Sommestad om läkemedelsföretagen, Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5sr1, sr2, exp1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Den (m)an älskar den agar (m)an….

Man skulle kunna tro att det är ett skämt – men icke!

Jag läser att nya Moderaterna har startat en kampanj dagen till ära (alla hjärtans dag) där man berättar att man inte hatar människor. Inte nog med det – man påstår sig till och med ”älska människor”.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att denna nymoderata kärlek till människor antingen är villkorad – man älskar rika, friska och arbetsföra människor – men inte resten av ”packet”. Eller, att nymoderaterna följer det bibelinspirerade uttrycket ”den man älskar den agar man”.

Tre beskrivningar av dagens Sverige. Det Sverige där regeringes största parti nu säger sig ”älska människor”…..

Brev från sambon till en utförsäkrad kvinna;

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

*

Två socialarbetare; Amin Wikman och Ann-Marie Strömberg bryter tystnaden (se videoklipp);

– Det är en stigmatisering av människor i dag som jag tycker är otäckt lik den som var på 30-talet. Att man jagar de människor som är svagast i samhället…. (se hela klippet!)

*

Diakon Marie Larsson, Visby, citat;

Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Jag kan bara hoppas att alla vi som vill ha ett annat samhälle – där medmänsklighet och soldiaritet återigen blir ledord – inte ger upp och inte tystnar.

Den yttersta tradgedin
är inte de onda människornas
brutalitet utan de goda
människornas tystnad.

– Martin Luther King

Läs mer om namninsamlingen och fler protester mot utförsäkringarna hos Maskroskvinnan!

P.S. Ett varmt RÖTT hjärta till alla som läser min blogg. Tack för att ni finns!

*

Lästips; Klipparna och klåparna, Tortyrupphandling stoppas

Hjärtliga Bloggtips;  Alliansfritt Sverige och Martin Moberg om att Moderaterna älskar människor, Begrundat och plitat om att alliansen kracelerar inifrån, Björn Andersson om Löfven, LO-bloggen om arbetslösheten, Gemensam om usel miljöpolitik, Helga von Pitbull om svepskäl, Annarkia  och Motvallsbloggen om Grekland,Netroots

Media; ab1,ab2, ab3, ab4, ab5, e24, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svt1, svt2, LOt1, LOt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Fredrik Reinfeldt är stolt – men inte nöjd

Sverige har under de senaste åren klarit sig mycket bra ekonomiskt. Speciellt om man jämför med resten av Europa – med krisande ekonomier och stora budgetunderskott. Som land blir vi allt rikare – men det är något som inte stämmer.  Sverige är samtidigt det land i OECD där klyftorna har ökat mest ända sedan 80-talet. Citat LO-tidningen; ”I 17 av 22 undersökta OECD-länder har de ekonomiska skillnaderna ökat, men i inget annat land är ökningen lika stor som i Sverige.”

Att klyftorna ökar mellan fattig och rik är som sagt var inget nytt. Allt sedan den nyliberala ”revolutionen” intog världen på 1980-talet är det precis så det har sett ut – både här hemma och i resten av världen. I Sverige har vi trots allt stått emot relativt hyffsat. Tack vare starka generella välfärdssystem och utjämnande skatter har vi hållit ihop samhället mer än i de flesta andra jämförbara länder.

Men, efter 2006 har Sverige förändrats. Nu ökar inte bara klyftorna på samma sätt som tidigare – nu följs inte längre kurvorna åt – nu spretar de . De fattigaste blir allt fattigare medan de rikaste fortsätter att bli mycket rikare. Den nya utvecklingen beror på regeringen Reinfeldts högst medvetna politik. Kraftigt försämrade trygghetsförsäkringar och en ny skattepolitik som ökar på istället för utjämnar klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste. Tydligare än i detta diagram från LO-tidningen kan det knappast bli. Reinfeldts politik har delat Sverige itu….

Kajsa Ekis Ekman tar idag upp just detta ämne i en intressant artikel. Hur kommer det sig att allt fler riskerar blir fattiga i ett land som är så rikt och som enligt alla internationella jämförelser klarat ”krisen” så bra?

Reinfeldt, trivs du med fattigdomen?, citat;

Fredrik Reinfeldt, jag har en fråga till dig. Jag sitter här med sjutton dokument från Eurostat, EU:s officiella statistikorgan, och undrar vad som har hänt./…/

Under din tid vid makten, Fredrik Reinfeldt, har andelen svenskar som riskerar att hamna i fattigdom ökat från 9,5 till 12 procent i hela befolkningen. Antalet lågutbildade som riskerar fattigdom har fördubblats. Andelen pensionärer som riskerar fattigdom har ökat från 10 till 15,5 procent. Bland utomeuropeiska invandrare är risken 45 procent. Grupp efter grupp är mer utsatt. Är man ung, pensionär, invandrare, lågutbildad, glesbygdsbo, småstadsbo, ensamstående förälder, familj med fler än tre barn, deltidsanställd eller arbetslös – då är risken större i dag än för fem år sedan att man ramlar över gränsen. Kanske kommer du att svara: dessa människor arbetar inte – vi står för en politik där det ska löna sig att arbeta. Men det stämmer inte. Även för gruppen anställda har risken för att hamna i fattigdom ökat under din tid vid makten./…/

Det finns ingenting som tyder på att ökade samhällsklyftor är bra för samhället. Däremot finns omfattande forskning som visar på motsatsen. Läs bara Wilkinson och Pickett (2010), eller The Marmot Review, beställd av brittiska regeringen (Sir Michael Marmot, 2010.) Dessa studier visar att klyftor i samhället skapar otrygghet, brottslighet, hälsoproblem och ökade samhälleliga kostnader. Denna fattigdom är skadlig och i Sverige – helt onödig.
Så därför undrar jag, Fredrik Reinfeldt: Vad är det som har hänt? Är det ett misstag, något som har gått fel? Eller är det så här du vill att Sverige ska se ut?

Det är ofta ytterst svårt att förstå vad Fredrik Reinfeldt egentligen menar med sina uttalanden. I går granskade Agenda, i ett smått komiskt inslag, det Reinfeldtska språket, och till och med språkvetare hade svårt att förstå Fredriks retorik. Så förmodligen hade vi inte fått ett begripligt svar ens om vi hade ställt de frågor Kajsa Ekis Ekman ställer till Fredrik i sin artikel. Men vi kan ju se vad han sa i ett av sina senaste framträdanden i riksdagen.

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Eftersom Fredrik alltid menar ersättningar från a-kassan eller sjukförsäkringen när han talar om ”bidrag till arbetsföra människor” (inte som man skulle kunna tro Fas 3-bidrag eller RUT o ROT-bidrag – riktiga bidrag som ju faktiskt går till fullt arbetsföra människor), så kan vi konstatera;

Fredrik är stolt men inte nöjd med utvecklingen i Sverige. Hans uttalade mål är att öka klyftorna ännu mer. Han vill ta ytterliggare steg. Det är alltså inget olycksfall i arbetet. Det är detta som är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ”arbetslinje”. Fredrik är stolt, men inte nöjd – ännu……

P.S. Missa inte; Ylva Johansson mosar Hillevi Engström i en debatt om A-kassan i gårdagens Agenda. Förutom att faktafelen hoppade ur Hillevis mun fick hon äntligen svar på tal när det gäller ”bidragen”. Nej, det handlar inte om ”bidrag” – det handlar om försäkringar. Se inslaget här!

*

Bloggtips; Lena Sommestad om KD:s familjepolitik, Martin Moberg om sjukförsäkringen, Ola Möller om andefattigt av Engström, Peter Andersson om att i FP:s Sverige försvinner en fjärdedel av lönen, Helena Ericson om att obligatorisk a-kassa är vägen till nya minimilöner, Löntagarbloggen om den moderatledda minoritetsregeringens a-kassepolitik och dess konsekvenser, Peter Högberg om min politik och andras politik, Leine Johansson om Lööfs totala arrogans mot äldre, Ulf Bjereld om att Jan Björklund riskerar uppfattas som skolpolitikens Kapten Stofil, Alliansfritt Sverige om ropen skalla, läsplattor åt alla, Helga von Pitbull om erotikhöjare för överklassen?, Tord Oscarsson om Johan Lönnroths inlägg på DN Debatt om att utvecklingen går åt det håll som Marx talade om, Nemokrati om Reinfeldts nyspråk och lögner rörande europakten, fler blogginlägg på Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6svd1, svd2, svd3, svd4, dn1, dn2, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, ETC, TV 4 News (1), 2, SR 1, 2, LO-tidningen, NM, Arbetarbladet, Dagbladet 1, 2, LTZ

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Reinfeldts misslyckade slav- och bidragsmarknad

”Sysselsättningsfasen” lär vara det nya namnet på Fas 3. Men lika lite som Moderaternas namnbyte till ”nya Arbetarpartiet” hade någon effekt på deras politik har namnbytet på Fas 3 haft någon effekt på denna legaliserade och statsunderstödda slav- och bidragsmarknad. Förmodligen hoppades regeringen på att kritiken skulle dö ut i samma stund man ändrade namnet. Men, som Arbetaren skriver; ”…begreppet verkar inte ha slagit igenom ens i AF:s egen jargong”.

Jag läser en serie mycket intressanta artiklar i Arbetaren som tar upp gamla och nya problem med Fas 3. Efter hård kritik och hårda påtryckningar, från både Arbetsförmedlingen och opppositionen, gjorde regeringen förra året några små regelförändringar som mest påminner om det ”spel för galleriet” som samma regering sysslat med i sjukförsäkringsfrågan. Man skrapar lite på ytan och putsar fernissan, men i grund och botten gillar man läget fortsätter som förut. Det är så här alliansens ”arbetslinje” ser ut helt enkelt.

Tittar man närmare på hur Fas 3 fungerar i dag inser man att problemen med Fas 3 i vissa avseenden snarare blivit värre än bättre. I dag är över 28 000 personer intagna i Fas 3, och antalet stiger oupphörligen….

Citat;

Nästa år räknar Arbetsförmedlingen (AF) med att de blir 33 000, fler än de anställda på Sveriges största företag (Posten) och i slutet av 2014 hela 48 000. Nästan 2 miljarder om året betalas redan nu ut bara i anordnarbidrag.

Förbudet mot utbildning, citat;

Förbudet mot utbildning har tagits bort. Omfattningen har dock hittills inte varit så imponerande: i december gick 363 personer, lite mer än 1 procent av alla deltagare, i någon form av utbildning. Totalt är pengar avsatta för att de ska bli 1 000 – 3 procent av deltagarna.

I en kommentar till artikeln berättar en Fas 3 deltagare om att förbudet mot studier är en ”sanning med modifikation”. Hon frågade en arbetsförmedlare om hur reglerna egentligen ser ut, citat;

Det jag frågar är den tid som man inte är anvisad till på FAS3-plats, min fritid ! Ska man tolka att man inte får ta kvällskurser på exempelvis universitet på sin egen fritid som leder poäng/betyg ? Jag personligen kan inte finansiera studier på annat sätt än att använda min fritid !

SVAR FRÅN AF: Du tolkar det rätt. Du kan inte bedriva studier som ger poäng eller betyg oavsett när på dygnet eller i vilken omfattning det sker så länge som du deltar i Jobb- och utvecklingsgarantin. Med vänliga hälsningar Susanne, arbetsförmedlare

Så var det med det borttagna ”förbudet mot utbildning”. Inte ens på sin egen fritid får en Fas 3-deltagare bedriva studier som ger poäng eller betyg.

Regeringen har  även talat om ”ökande resurser”, citat;

De ökade resurserna verkar i hög grad i stället ha gått till fler handläggare (AF:s förvaltningsanslag ökar från 5,9 till 7,2 miljarder kronor i år) – knappast något som stått i fokus för kritiken.

Fas 3 är fortfarande en lukrativ branch för skrupellösa och penningsugna företagare. Det är den första arbetsmarknadspolitiska åtgärden som tillåter socialbidrag som ersättning för deltagarna, samtidigt som anordnarna får ett bidrag på 5 000 kr/mån per deltagare, utan att de behöver betala ut någon lön.

En av de mest omtalade och skandalomsusade Fas 3 anordnarna är Jobbfabriken, citat;

Jobbfabriken har idag enligt egen uppgift 683 deltagare, fler än någonsin, och huvudägaren Ivan Daza plockade förra året ut en lön på 2,5 miljoner, 225 000 i aktieutdelning och 3,4 miljoner till sin pensionsfond.

Slutligen ska mer ”riktiga arbets­uppgifter” bli tillåtna, citat;

”Utvärderingen av Fas 3 visar på svårigheter att hitta platser med meningsfull sysselsättning, som samtidigt inte liknar ordinarie arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingens ledning har därför tagit beslut om fortsättningsvis tillåta platser med mer reella arbetsuppgifter.”, förklarade AF i ett pressmeddelande i augusti. Dagens Arenas Mikael Färnbo kommenterar: ”I valet mellan meningslösa sysselsättningar och gratisarbete (pest eller kolera) valde Arbetsförmedlingen det senare” och noterar att många anordnare nu börjar ställa allt mer specifika krav på deltagarna. I läsarkom­men­tarerna till artikeln rapporteras det om anordnare som kräver intervju eller CV.

Det givna problemet med det nya synsättet är givetvis att företag regelmässigt börjar använda sig av gratis (och till och med bidragsalstrande) Fas 3-delatagare istället för att skapa riktiga jobb. Ett av de mest uppsmärksammade och aggressiva sätten att värva gratis arbetskraft på stod Daccus för i Göteborg, citat;

Den klassiska affischen med Onkel Sam pekande mot åskadarna kunde ses på Göteborgs gator i höstas. Men nu var det inte armérekryter som efterfrågades, utan Fas 3-deltagare. Företaget Daccus söker enligt affischen ”medarbetare” till ett ”spännande IT-projekt”, som vid närmre påseende visar sig handla om att 40 timmar i veckan läsa tekniska manualer och påpeka otydligheter. Lennart Kullberg, verksamhetssamordnare på AF i Göteborg, konstaterar för Dagens Arena att det på senaste tiden dykt upp många nya aktörer. Det är överskott på anordnare i kommunen och lite huggsexa om deltagarna.

Man kan konstatera att en mer misslyckad och förnedrande arbetsmarkandspolitik än alliansens Fas 3 är svår att finna. Åtgärden leder ytterst sällan till ett riktigt arbete, deltagarna utnyttjas, missbrukas, förnedras och används som gratis arbetskraft. När man i England försökte med en liknande åtgärd kom protesterna som ”ett brev på posten”. I Sverige tycks numera en stor del av medborgarna accceptera slavarbete för långtidsarbetslösa…..

Citat, AB;

Att tvinga människor att arbeta utan lön är inte förenligt med den brittiska lagstiftning som förbjuder slaveri och tvångsarbete, menar de. Lagstiftningen utgår från europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Frågan är hur britterna skulle reagera om de fick reda på att i Sverige – detta land som de har lärt sig förknippa med jämlikhet, anständighet och modernitet – är påtvingat gratisarbete för arbetslösa satt i system.

Intressant; Jämförelse mellan de gamla Plusjobben och Fas3 / sysselsättningsfasen

Bloggtips; FASAN

Läs mer; Plusjobb  istället för Fas 3, Fas 3 – det stora misslyckandet, Aggressiv jakt på gratis arbetskraft..., Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

*

Bloggat; Alliansfritt om Borg och jobbskatteavdraget,  Martin Moberg om samhällsförändringar, Olas tankar om dödskjutningarna i Malmö, LO-bloggen om välfärden, HBT-sossen om KD, Svensson om demokrati, Motvallsbloggen om Apoteket AB, Nemokrati om IMF-lånen, Varghjäta om Filippa Reinfeldt,  Netroots

Media: SN, Ab, Expr 1, 2, DN, SvD 1, 2, DN, SVT 1, 2, 3, 4, 5, SR, TV 4 News (1), 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

All press på de sjuka, ingen på arbetsgivarna

I dag berättar Försäkringskassans Svante Borg att en ny tidsgräns ska införas i sjukförsäkringen från årsskiftet. Redan efter 90 dagar ska Arbetsförmedlingen börja diskutera ett eventuellt byte av jobb. Det tycks alltså som den hårt kritiserade och tajta tidsgränsen på 180 dagar nu kommer att kompletteras med en ännu tajtare gräns.

I somras röstade en majoritet av riksdagens ledamöter för att att regeringen ska ändra den regel som kan tvinga bort sjuka från sin arbetsplats redan efter 180 dagar. Regeringen ignorerade riksdagsmajoritetens beslut. Nu förhalar man och skjuter upp, men oppositionen trycker på för en snabb ändring av regeln. I nästa vecka kan en ny omröstning i riksdagen avgöra frågan.

Dagens Arena, citat;

– Vi kan inte vänta längre med att förändra den lagstiftning vi har nu. Den nuvarande lagstiftningen är ohållbar, den sätter enskilda människor i en jättesvår situation. Människor tvingas att säga upp sig eftersom de inte är färdiga med sin rehabilitering. Det har inneburit en anti-arbetslinje, säger Tomas Eneroth./…/

I förra veckan släppte Kommunal sin rapport (Kedjan som brast) som visar hur hårt regeringens sjukreglerna redan slår mot långtidssjuka. Endast 15 procent av de sjukskrivna uppgav i intervjuerna att arbetsgivaren anpassat arbetet efter deras  arbetsförmåga.

Många arbetsgivare ser dagens 180-dagars regel som ett sätt att  göra sig av anställda som drabbats av ohälsa. Det är illa nog. Det behövs inga tajtare tidsgränser, istället borde de tidsgränser som finns tas bort och ersättas med avstämningsmöten och hårdare press på arbetsgivaren att anpassa arbetet för den enskilde arbetstagaren.

Fackföreningen Kommunals undersökning visar tydligt på hur arbetsgivaren resonerar i dag. Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.

Pressen sätts nu ännu hårdare på den sjukskrivne. Istället för tid och möjlighet att läka och rehabiliteras ska den som drabbas av en långvarig sjukdom eller skada stressas att söka nytt jobb redan efter 3 månader. Var finns pressen och incitamenten på arbetsgivaren att anpassa arbetet efter individen? Var finns pressen på arbetsgivaren att skapa en drägligare arbetsmiljö?

Kommunal har i sin rapport flera bra förslag på hur man ska förhindra långtidssjukskrivningar och skapa en rimligare och mer rättssäker sjukförsäkring. Här finns förslagen;

  • Fler fasta jobb utgör grunden för en hög bemanning i verksamheterna som garanterar arbetsmiljön, både för anställda och för brukare.
  • En obligatorisk företagshälsovård skapar bättre förutsättningar för arbetsanpassningar. Sanktioner mot arbetsgivare ger fler incitament att fullgöra sitt rehabiliterings- och omplaceringsansvar.
  • Ett särskilt uppdrag till Arbetsmiljöverket. Sjukskrivningstalen varierar kraftigt mellan branscher. Arbetsmiljöverket bör få i uppdrag att göra särskilda kontroller av arbetsmiljön i branscher med höga sjukskrivningstal.
  • Mer arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö som tydliggör klass- och könsdimensioner i arbetslivet.

För återgång till arbete och en sjukförsäkring som underlättar rehabilitering;

  • Sjukskrivningsprocessen ska vara rättssäker och därför finns det behov av en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörer som samarbetar kring individens rehabilitering. Arbetsförmedlingen har en viktig roll att fylla, särskilt när individen saknar en anställning.
  • Möjligheterna till olika former av rehabiliteringsåtgärder måste bli fler. Det kan exempelvis ske genom att fler långtidssjukskrivna får möjlighet till lönesubventionerade anställningar och arbetshjälpmedel.
  • De absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort. Undersökningen visar att de flesta utförsäkrade faktiskt är alltför sjuka för att delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Även reglerna kring beviljandet av sjukersättning behöver ändras. De är både orimliga och rättsosäkra.
  • Omställningen mellan sjukdom och arbete ska ske med en god ekonomisk trygghet – inte i en privatekonomisk kris. De två försäkringarna, sjukrespektive arbetslöshetsförsäkringen, ska därför vara jämställda i sin ersättningsnivå på 80 procent. Det är möjligt genom höjd ersättning och höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen.

*

Missa inte;
Marie Larsson diakon – De fattiga försvinner inte
NyaBrittas – Citat av Bengt Göransson

Lästips; Malin Ullgren – Där är överklassen. Jag tittar på den. Jaha. Det är son på Louvren.

Bloggtips; LO-bloggen om första snön och tågkaos, Alliansfritt Sverige om Kristdemokraterna, Helena Ericson om Alliansens småpartier (FP, KD och C), Peter Högberg om SAP, Kristian Krassman 1 om maktskifte, 2 om kund och medborgare, Tokmoderaten om ur askan in i elden, HBT-sossen om verkliga problem, Lena Sommestad om eurokrisen, Löntagarbloggen om sjukskrivning efter mobbning, Martin Moberg om SCB mätning, Netroots

Media;KA, DA1, Newsmill, SR 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3 DN, Expr, Dagbladet, VBFB, Östran, LT, Dagens Arena, Ab 1, 2, 3, 4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  SvD, Ab, Expr, ETC

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Häftigt med ökade klyftor….

I Fredagens Kulturnyheter utvecklade Anders Borg återigen sina skådespelartalanger. Han har på bara några år gått från att uppträda som en osäker skolpojke (som bara väntar på att bli avslöjad) – till att vara alla nyhetssändningars okrönte ”expert” på snart sagt alla områden.

Men när han i fredags använde Mona Sahlins bevingade ord ”det är häftigt att betala skatt” kunde inte ens han själv riktigt hålla sig för skratt. Inte så konstigt med tanke på hur moderaterna hitills har lyckats lura större delen av svenska folket genom att stjäla socialdemokratiska begrepp och positivt värdeladdade ord. Skulle det lyckas även denna gång…. ???

Men, man kan gott fråga sig varför Ander Borg (om han verkligen tycker att det är ”häftigt att betala skatt” för ”välfärden”)  i sådana fall sänkt skatterna med rekordsiffror sedan han tillträdde och dessutom vevat hela välfärdssamhället baklänges. Bara jobbskatteavdraget har kostat statskassan 290 miljarder sedan det infördes 2007. Lägg därtill sänkt förmögenhetsskatt, sänkt restaurangmoms, sänkt skatt på hushållstjänster och lyxrenoveringar etc. Varför låter Anders Borg de fattigaste och mest utsatta betala de rikas skattesänkningar? Hur häftigt är det?

Anders Borgs ekonomiska politik har skapat ett samhälle där klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste ökar som aldrig förr. Valet 2006 var det stora vägskälet – det var då utvecklingen för de allra fattigaste börjar gå bakåt – samtidigt som de rikaste fortsatte bli allt rikare – men nu i en allt snabbare takt. Tidigare har kurvorna följts åt. Vid kriser har alla fått betala. Nu får de fattiga betala för de rikas skattesänkningar.

Det är helt tydligt att de ökade klyftorna inte har någonting med ”krisen” att göra – däremot allt med politiken att göra.

Diagram, LO-tidningen;

Martin Klepke, LO-tidningen citat;

Utvecklingen bildar en spretig klo efter 2006 som bevisar flera saker.

Dels kan nu vem som helst direkt utifrån sin position i inkomstligan se hur gynnsam eller ofördelaktig borgerlig fördelningspolitik har varit.

Mycket till den som tjänar mycket, mindre till dem som tjänar mindre och sjunkande inkomster till dem som tjänar allra minst.

Inte en enda av de tio tiondelarna frångår detta mönster.

I kronor räknat blir skillnaderna dessutom markant större och klon blir ännu spretigare efter 2006.

En person i den fattigaste tiondelen har i snitt fått 100 kronor mer att röra sig med i årsinkomst sedan 1991. Jämfört med 2006 har inkomsten i stället sjunkit med närmare 600 kronor i månaden.

Detta samtidigt som en person från den rikaste tiondelen i stället kunnat njuta av en nätt ökning på 14 900 kronor mer i månadsinkomst.

Statistiska Centralbyråns mycket tydliga siffror, som skulle kunna tjäna som diagram i skolböcker som en förklaring av borgerlig fördelningspolitik, tar också kål på en annan myt, den att alla tjänar mer på att de rika får det ännu bättre.

90 procent av svenska folket sa i en undersökning för ett par år sedan nej till ökade klyftor. Trots detta röstar de fram och stödjer en regering som medvetet ökar på klyftorna. Som tar från de fattiga och ger till de rika. Det finns ingen logik i detta – utom denna; så länge man själv tjänar på skattesänkningarna så struntar man blankt i resten av samhället. Man struntar i om klyftorna ökar, om skolan blir sämre, om tågen står still, om äldre och sjuka får ligga i blöta kissblöjor eller om svårt sjuka och arbetslösa blir utan försörjning.

Anders Borg visade i Kulturnyheterna att han förstår sambanden. Skatter betalar den generella välfärden. Är det kanske därför han rekordsänkt skatterna – för att slutligen sänka den generella och skattefinansierade välfärden???

Anders Borg; (Generell välfärdspolitik – bara magiska ord, 1992) citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Läs; Jonas Gardell – Vad väger en kissblöja, De rika klarar sig alltid, Mulitjsuk tvingas jobba

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, Svd4, Svd5, SvD6, SvD7, SvD8, ab1, ab2, ab3,

BloggatLO-bloggen om utförsäkringskedjan,  Nemokrati om EU,  Lena Sommestad om KD:s bostads- och familjepolitik, Peter Andersson också om bostadspolitik,  Leines blogg om ökade klyftor, Martin Moberg om att de rika drar mest nytta av Alliansens politik, Emil Broberg om Fredrik Reinfeldt, Calle Fridén om sanningen om de moderata mutorna, Skogssossen om vikten av engagemang, Tord Oscarsson om vikten av att prata med väljarna direkt, fler blogginlägg på Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Folkdomstolen, mediadrevet och sanningen som göms undan

Gårdagens skvallerrapportering i nyheterna dominerades som väntat av ”Juholt-affären”. Partiledardebatten i riksdagen var en bisak – en debatt där Juholt krossade Reinfeldt och övriga alliansledare. Självklart måste detta tystas ned.

Enligt de senaste ”hemliga källorna” är nu ”timmarna räknade för Juholt”. Media har bestämt sig – han ska bort. Drevet måste gå vidare. I Västertorp (där Juholts numera berömda lägenhet finns) vandrade man i går runt och fick ilskna och upprörda kommentarer av ”folkdomstolen”. Människor som läst de svarta rubrikerna om ”fusk, bedrägeri och lögner”, och sedan sett samma falska dom upprepas i TV:s nyhetssändningar. Nyhetssändningarna har blivit en återvinningsstation för obekräftat skvaller, rykten och rena lögner. Folkdomstolen dömer utan att ens få se en glimt av sanningen.

Först nu idag berättar svt om de regler riksdagsledamöterna har haft att rätta sig efter; att det inte funnits någon uttalad regel att följa – reglerna har istället varit ”underförstådda”. 

Citat, svt;

Det är upp till varje ledamot själv att vidarebefordra den typen av information till riksdagens ”ledamotsservice”.
I övrigt är det bara en blankett som ska lämnas in – ”Ersättning för övernattningslägenhet inom 50 km från riksdagshuset”. Där ska ledamoten uppge aktuell hyra samt bifoga ”hyreskontrakt eller motsvarande dokument där hyran/avgiften framgår.”

Håkan Juholt har alltså gjort exakt det som reglerna föreskriver. Varken mer eller mindre.

I dag berättar svt också hur man ändrat reglerna efter det att ”Juholt-affären” exploderat. Aftonbladet – drevets källa – nämner inte med ett ord att reglerna ändrats, utan försöker istället sprida nyheten att Juholt  med berått mod brutit mot tydliga bestämmelser. Men inte ens de nya reglerna är helt glasklara, citat, svt;

I måndags – den 10 oktober – efter att Juholtaffären rullat igång lade riksdagskansliet till en mening i sin information om riksdagsledamöternas förmåner som förmedlas utåt till allmänheten och den lyder:

”Bestämmelserna tillämpas så att ledamoten får ersättning för sin del av bostadskostnaden om ledamoten bor tillsammans med någon annan.”

Inte heller det är en solklar regel. Om ledamoten av olika skäl, hög lön till exempel, står för hela boendekostnaden i ett samboförhållande – hur ska regeln tolkas då?

Var finns granskningen? Var finns källkritiken? Hur kan svt:s ”oberoende” nyhetsprogram få sitta och uttala rykten, lögner och förtal utan att ifrågasättas? Hur kan kvällspressen få starta dessa drev utan att ens kontrollera sanningen först?

Vem har gjort fel. Juholt eller riksdagsförvaltningen? Nu anmäls riksdagen, citat;

Att felaktigt utbetalda pengar skall återbetalas råder det ingen tvivel om. Men ansvaret för felaktigt betald ersättning bör ligga hos Riksdagsförvaltningne och ej hos ansökaren, i detta fall Håkan Juholt. Denne kan ha vilket uppsåt som helst, men så länge inskickade/inlämnade handlingar är korrekta, så har, enligt mig och många, många andra – myndigheten sista ordet”, skriver mannen i sin anmälan.

Ann-marie Lindgren, på Arbetarrörelsen Tankesmedja, beskriver på ett mycket bra och tänkvärt sätt hur läget ser ut i dag. Media har bestämt sig – Juholt ska bort. Nu handlar det om en maktkamp.

Juholt, rättsäkerheten, drevet och folkdomstolen, citat;

Ingen – det må vara yrkesbrottslingar, vanliga Svenssons eller socialdemokratiska partiledare – ska dömas utan sakligt hållbara bevis. Än mindre ska någon kunna beläggas med förtida sanktioner för ännu icke styrkta beskyllningar och ännu icke bevisade brott.
Det är en grundläggande och bokstavligen urgammal princip för rättssamhället, nödvändig för demokratin: ”Ingen må dömas utan laga dom och rannsakan”.

Folkdomstolar där varje anklagelse blir till en omedelbar dom och ett krav på omedelbart verkställt straff har ingenting med demokrati att göra.
Inte kvällspressdrev heller.

Drevet jagar inte sanningen. Drevet är inte ute efter att ta reda på vad som verkligen hänt eller inte hänt. Drevet är ute efter att fälla det byte det har vittring på, alldeles oberoende av om jakten är lovlig eller inte.  Och nu har drevet mot Juholt övergått i den fas som handlar om ren maktkamp: nu gäller det helt enkelt vem som ska vinna – det jagade bytet eller de mediala jägarna. /…/

Läs hela!

*

Fredrik Reinfeldt rasade i går, röd i ansiktet och med vevande armar, mot ”de arbetsföra människor” som uförsäkrats – ”bidragstagarna” (underförstått – fuskarna);

– Vi har haft en uttalad utgångspunkt; att minska bidragsutbetalningar tll arbetsföra människor /…/NU ÄR DET NOG!!!!/…/  180 000 långtidssjukkrivna har nu sjunkit ned till 110 000. Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Håkan Juholt svar till Fredrik Reinfeldt i partiledardebatten;

– Du har lett ett land en tid där människor som drabbas av cancersjukdom inte bara ska känna ångesten för vad den sjukdomen innebär. Inte bara ska gå igenom den behandling sjukdomen innebär. Du har dessutom, med berått mod, valt kasta ut dem i fattigdom därför att du istället har valt skattesänkningar för sådana som dig själv. Det är djupt omoraliskt.

Ja, visst kan man fråga sig vad som är omoraliskt…

  • Att kasta ut svårt sjuka från sjukförsäkringen, att med berått mod fattiggöra, fuskanklaga och förnedra dessa människor. Och sedan – dessutom – vara stolt över dessa handlingar.

eller….

  • Att följa föreskrivna regler och sedan bli anklagad av ett kompakt mediadrev för ”bidragsfusk” – utan att drevet ens granskar fakta.

P.S. Till sist en personlig kommentar…..

Nej, jag är inte socialdemokrat. Visst har jag hjärtat till vänster – men jag är inte medlem i något parti. Anledningen till att jag reagerar så starkt på detta mediadrev (liksom alla tidigare meningslösa mediadrev – med enda syfte att krossa) är att jag är allergisk mot orättvisor, falska rykten, orättfärdiga anklagelser, och mot alla försök till att krossa människor – vare sig man gör det offentligt eller privat. Det är stor skillnad på att granska politiker och deras politik – mot att bedriva rovjakt på ett utvalt offer.

Juholt är en hård nöt att knäcka för mobben och mediadrevet, men jag tvivlar inte på att de kommer att fortsätta att försöka. Om de lyckas är det en stor olycka för vår demokrati, och mer därtill – detta drev kan krossa många utsatta människors hopp om en bättre framtid. Ni ”hemliga källor” och oreflekterande journalister kommer att ha många krossade människors drömmar på era samveten, och av ingen annan anledning än – makt, makt och åter makt. Till vilken nytta?

*

Missa inte; Bror Perjus Vem vågar leda Socialdemokratin?

Läs mer; Viktor Tullgren Storyn om Juholts fusk är en medialögn

Bloggat; Röda Berget, In your face, Annarkia, Martin Moberg, Jinge, Netroots

Media; svt1, svt2, svt3, svt4, svt5ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se