Det finns myter som upprepats så många gånger att de till slut blir ”sanningar”. Ingen ifrågasätter var de kommer ifrån, vad som ligger bakom dem, eller om de som upprepar dessa ”sanningar” överhuvudtaget vet vad de talar om.
En sådan myt handlar om att ”långa sjukskrivningar” är hälsofarliga. Alltså – att sjukskrivningen i sig gör att patienten blir sämre.
Denna ”sanning” fördes fram i går av Adriana Lender ”– att långtidssjukskrivning i sig är en hälsofara är nog någonting som man kan konstatera även medicinskt” och i DN av Hanne Kjöller för 4 dagar sedan ”…människor som blir långtidssjukskrivna lider, får en usel livskvalitet och dör i förtid…”.
Hanne Kjöller refererar i sin senaste krönika i ämnet till ”forskning”. Hon hänvisar själv till en tidigare ledare där hon refererar till psykiatrikern Jürgen Linder. Men, även i denna Kjöller-artikel flyter forskning och myter ihop. Resultatet blir en rad påståenden om att sjukskrivningar i sig skapar psykisk ohälsa och sämre livskvalitet. Dessutom hävdar hon att ”remittering och rehabilitering förlänger sjukskrivningar”.
I SvD kan man hitta ett par artiklar om Jürgen Linders forskning – där han inte bli redigerad utan själv får uttala sig. Den senaste är uppdaterad så sent som 16 november 2007. I den kan man läsa följande, citat;
Varifrån kommer uppfattningen att den vanligaste orsaken till smärta är psykisk?
– Det är helt enkelt en vitt utbredd vanföreställning, säger Jürgen Linder. I 15 år försökte jag bota mina smärtpatienter med terapi. Nästan ingen blev bättre. Enligt sin egen patientundersökning har han i stället kommit fram till att det hänger ihop så här:
Visst, mer än varannan smärtpatient (54 procent) är deprimerad. Men det beror inte på att de kroppsliga symtomen har en grund i psykiska problem, utan på smärtan som sådan. Nästan tre av fyra smärtpatienter (72 procent) har rejäla sömnstörningar; de vaknar när de vänder sig, de sover oroligt, grubblar över framtiden.
Linder menar alltså att det är smärtan (sjukdomen) som ger många av patienterna psykiska problem – inte att sjukskrivningarna i sig gör det.
Någon ovilja till rehabilitering kan man inte heller finna hos Linder – tvärtom (SvD 4 februari 2004), citat;
Enligt psykiatern och smärtspecialisten Jürgen Linder skulle hälften av de smärtpatienter han träffat genom åren kunnat återgå till ett fungerande liv – men av dessa har endast 6 procent fått en adekvat rehabilitering.
….
– I ett rehabiliteringsprogram kan vi föra rent kognitiva resonemang om hur man kan få ett bra liv – trots smärtan. Det kan leda till insikten om att en långtidssjukskrivning inte är det smartaste sättet … Då ändrar vissa sitt eget förhållningssätt till sjukdomen.
Det tycks alltså, enligt Linder, istället vara bristen på bra behandling, rehabilitering och terapi som skapar onödigt långa sjukskrivningar för smärtpatienter. Och visst, ”onödigt långa sjukskrivningar” är givetvis aldrig bra, det tror jag ingen kan påstå. Frågan är väl bara – vilka sjukskrivningar är ”onödigt långa” och varför blir de ”onödigt långa”?
En annan som har forskat i ämnet är Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett. Han menar att det finns många gamla seglivade myter när det gäller långvariga smärttillstånd. Myter – som gör att smärtpatienter ofta blir misstrodda och kränkta av såväl läkare som av samhället.
Smärtsam kamp mot gamla myter, HD 15 oktober 2003, citat;
Han har ägnat de senaste två decennierna åt forskning kring långvariga smärttillstånd och han är kritisk inte bara till hur många av hans kolleger bemöter patienter med svårförklarlig värk, utan också till hur samhället överlag tenderar att kränka dessa människor.
— Ofta är det så att när patienten inte stämmer med skolboken får doktorn ångest av att han tappar kontrollen över situationen, och patienten betraktas bara som besvärlig. I verkligheten är de här patienterna inte alls besvärliga, säger han.
— För tjugo år sedan visste man inte bättre än att dra slutsatsen att det låg psykologiska orsaker bakom smärta vi idag vet utlöses av funktionella störningar i CNS.….
….myterna om smärtpatienterna lever kvar, och många omhuldar fortfarande teorier som är 50 år gamla. Fortfarande är det avgörande vilken läkare smärtpatienten först hamnar hos. Bemötande är av stor betydelse, att inte bli trodd, inte bli tagen på allvar, är förnedrande och kränkande. För många innebär sjukvården en tung vandring från läkare till läkare, i sökandet efter någon som kan ge en förklaring till den ständiga värken.
…
Den första myten smärtpatienten bemöts med är att hon/han själv framkallar symptomen bara för att slippa arbeta.
— Psyke och kropp påverkar varandra på ett komplicerat sätt. Det finns inget stöd för att sjukdom eller symptom skulle kunna framkallas för att människor ska slippa arbeta, säger Jan Lidbeck.Myt nummer två som också den saknar stöd i modern forskning är att ju tidigare rehabilitering, desto bättre resultat.
— Att lära sig leva med långvarig smärta liknar mycket ett sorgearbete, man inser att livet blir sig aldrig riktigt likt igen. En rehabplan som kommer fel i tiden är dömd att misslyckas för de flesta och riskerar att totalt ramponera tron på framtiden.
— Man ska komma ihåg att dessa patienter lever i ett känslomässigt kaos, det gäller bara att överleva, de kan inte ta mer än en dag i taget.
Han understryker också att smärttillstånd som orsakas av störningar i CNS inte kan tränas bort. Tvärtom blir smärtorna oftast värre av fysioterapi som belastar en kropp som redan gör ont.
— Det är viktigt att göra en ordentlig smärtanalys, så att patienten inte blir ytterligare traumatiserad. Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.En tredje myt är att patienten när hon/han sjukskrivs, går in i en sjukroll som passiviserar och undergräver motivationen till att gå tillbaka till ett arbete. Det är ungefär 50 år sedan den teorin lanserades, men den lever ännu och används ofta som förklaring till långa sjukskrivningar.
Myt nummer fyra är att den som är sjukskriven har dålig motivation som ett slags karaktärsdrag, och det utgör ett problem.
— De här gamla teserna om sjukbeteende, sjukroll och sjukvinster med att man får vara sjukskriven, gå hemma och äta piller, smulas sönder med nya rön, säger Jan Lidbeck.
— Jag har haft patienter som upplevt stigmatiseringen som värre än exempelvis fibromyalgin i sig. Bemötandet kan vara en direkt orsak till att patienten är sjukskriven, en detalj man bör vara observant på.
Kanske är det så att det allra viktigaste är just detta (som Lidbeck säger);
”- Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.”
Sammantaget kan man konstatera att det är mycket som behöver göras. I dagens samhälle har sjukdom och smärta blivit något skamligt. De gamla myterna har blåst till liv, och efter år av ihärdig propaganda på borgerliga ledarsidor är de mer livskraftiga än någonsin.
Samtidigt har vi fått en sjukförsäkring som enbart accepterar människor som är 100 procent sjuka (med ”allvarliga sjukdomar”) eller 100 procent friska (alla som visar något livstecken). Det måste finnas utrymme och tid för individuella bedömningar. Vi måste också ta bort stämpeln som numera finns (och som har spätts på av alliansens diagnosbaserade sjukförsäkring) som säger att vissa sjukdomar är okej (cancer, als osv), medan sjukdomar som inkluderar smärta och psykiska problem egentligen inte finns – att det bara handlar om att människors ”tollerans för lidande” har minskat och att de bara behöver ta sig i kragen och ”rycka upp sig”.
Det är ett rått och barbariskt synsätt som under flera år har fått dominera sjukförsäkringsdebatten.
Det är hög tid att ändra på det….
*
Läs; Förlorar ersättning trots svår smärta
Länkar; När livet tog en annan vändning – komplement2, Smärttfri stund ger hopp SvD, Lång sjukskrivning medicin med biverkan, Sjuk av väntan, Att glänta på dörren, Smärtsam kamp mot gamla myter
Tidigare bloggposter om Kjöllers artiklar;
Sanning och konsekvens för Reinfeldt
Det duger inte att vara efterklok
Fusket är avslöjat – inga medicinska skäl finns
*
Bloggar; Alliansfritt Sverige, Veronica Palm, Martin Moberg, Lena Alun, Vägen till himmelen
Mer bra bloggat; HBT-sossen om dödssynder, Jonas Sjöstedt om EU, Mer – Netroots
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, sjukförsäkring, smärta, hälsa, arbetslinjen, media
Ett hjärta RÖTT 
Karin
/ januari 12, 2010Bra skrivet!!!
Jag kom tillbaka på heltid, på mitt gamla jobb, efter långtidssjukskrivning (6 år på hel- och deltid 1994-2000)p.g.a. utmattning, dvs. p.g.a. en psykologisk åkomma! Rehabiliteringen fick jag fixa själv, dock med support av bra (kvinnlig) läkare.
Att långa sjukskrivningar skulle vara dåliga kan det bli en självuppfyllande profetia? Jag är så arg å de sjukskrivnas vägnar.
Läkaren Solveig Klingberg Larson skriver i sin bok ”Stressutlösta utmattningsreaktioner och utbrändhet” (Liber 2000) bland annat att
”Inadekvat behandling leder ofta till långvarig funktionsnedsättning och sjukskrivning, varför det är angeläget att öka kunskapen om fungerande behandlingsprinciper och hur stressutlösta utmattningsreaktioner kan förebyggas./…/ …preventiva åtgärder minskar risken FÖR att de ska uppstå./../
Det bör betonas med eftertryck att det är ett konstfel att i denna [inledande fas av sjukskrivningen] börja diskutera aktiva rehabiliteringsåtgärder./…/
Jag vill också understryka att det är viktigt hur kontakten med Försäkringskassan sker. Om patienten blir uppringd och informerad om att Försäkringskassan måste undersöka om det finns underlag för en sjukskrivning och vilka aktiva rehabiliteringsåtgärder som kan sättas in för att personen fortsatt möjligt ska komma i arbete, har det SAMMA EFFEKT SOM OM MAN SKULLE KONTAKTA EN PERSON MED BRÄNNSKADA OCH MEDDELA ATT MAN MÅSTE TITTA NÄRMARE PÅ SKADAN OCH SEDAN RIKTAR EN BLÅSLAMPA MOT SKADAN, DVS. MAN FÖRVÄRRAR PROBLEMET.”
Långa sjukskrivningar är inte bra OM MAN INTE FÅR ADEKVAT BEHANDLING. Saklig förklaring till symtomen gör också att stressreaktionen lindras. Och det är DÄR man skulle ha satt insatserna – om man nu verkligen bryr sig om de sjukskrivna!?
Men att slå på dem som redan ligger är smart, för för de orkar inte slå tillbaka (och förmodligen känner sig många, och inte minst de som jbbat på rejält och därför blivit sjuka, jätteskamsna över att de inte orkar eller kan!!! Och tiger av skam och känner än mer skam p.g.a. samhällets attityd!) det enda man (de i beslutande position) är ute efter är att finansiera skattesänkningarna till oss som har förmånen att ha ett arbete!!!
Klingberg Larson skriver också i sista kapitlet (s. 63, så detta är en tunn bok/skrift!):
”Överhuvudtaget är det läkande att njuta av tillvaron och ha trevligt. Livet består av rytmer, men i vårt samhälle försöker vi frenetiskt bortse från detta.”
Nej, vi ska arbeta som bävrar!!!
Eva Hillén Ahlström
/ januari 12, 2010Ja, nu har jag åter ”använt dig” på min blogg http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=38584
/Eva
Helena
/ januari 12, 2010Med detta inlägg har DU överträffat DIG SJÄLV !
Så bra skrivet. Kram
Var denna misstro och synsätt av sjuka kommer ifrån har jag frågat mig många, många gånger.
Har gått i terapi i ca 4 års tid, inte för att jag varit deprimerad utan för att ”lära mig” att leva med smärtan genom att förändra mitt levnadssätt.
Har fått höra vid flera tillfällen att ”ta mig i kragen”. Varsågod, jag byter gärna min tillvaro med någon annan för att vara ” den gamla” jag.
Att det finns personer som tror att man har det bra hemma – ”att man får vara sjukskriven, gå hemma och äta piller”, är skrämmande.
Det är så sant, ett riktigt hån.
chris
/ januari 12, 2010Det är ju nästan som i gamla stalin tiden nu ju…
För oss folk som är sjukskrivna då är det ett konstant press på en…
har någon sett och hört hur folk reagere när eller OM man hade berättat för dom att man var Sjukskriven?? eller arbetslös??
Det är nästan som om folk gispar lite för dom själva.. ta en djub inandning och tar ett litet steg tillbaka pga dom är rädda för att det kanske kunde smitta av sig ju!!
En psykisk sjukdom eller en kronisk smärta..
Hur löjligt är inte det??
Det är ju ingen influensa/förkylning… som faktisk smittar vid kontakt…
Där skitar ju folk i att dom kan bli smittat.. och fortfarende går på jobbet pga. dom har flera karensdagar så dom har inte råd med att stanna hemma i dom dagarna som en förkylning tar…
Jag har själv ofta låtit bli att berätta för folk att jag är sjukskriven pga. folk kollar verkligen ner på en, och det är INTE något som hjälper en att bli friskare.. Tvärtom..
Det gör att man får ännu mera skamkänsla över ens situation som man sittar i.. och inte frivilligt att man är sjukskriven eller arbetslös…
Folk pratar skit om en när man är sjukskriven.. såsom.. Kolla där hon/han är sjukskriven men kan ända gå och handla f.eks… eller kolla dom skrattar.. dom faker den säkert…
Igen Pga. moderaternas sätt att se på folk, gör att folk kollar ner på oss som är sjukskrivna eller arbetslösa…
Det ända folk kan prata om är deran jobb… Som om att utan deran jobb hade dom inte haft en identitet som dom kunde sammanlikna sig med…
Som arbetslös/sjukskriven är man ju inget värd, tror folk…
men folk är ju ett männinska med känslor även om dom inte har ett jobb.. och är lika mycket värd som alla andra..
Mvh. Chris
hillary2
/ januari 12, 2010Ilsemari.
Jag har skickat ett mail till Hanne Köller med en länk till ditt blogginlägg.
När jag läste hennes fördomsfulla artikel där hon påstod sig ha arbetat som sjuksköterska en gång i tiden förstod jag att hon lämnat det gebitet p.g.a. ointresse och oförståelse för dem hon var till för – patienterna. Hon har uttalat sig mycket mycket föraktfullt om patienter bl.a. vid ett seminarium i Almedalen som finns refererat i en Läkartidning. Beklagar att inte DN har förstånd att göra sig av med henne. Husmark-Persson är också sjuksköterska som förmodligen inte heller hon trivdes med sitt arbete.
Ingen av dessa damer förmår att tvåvägskommunicera vilket är en grundläggande kunskap för en god vårdarbetare. Husmark-Perssons saga lär bli kort men vad värre är att Hanne Köller kan komma att sprida sina vandringssägner och sitt patientförakt i den största av huvudstadstidningarna dessto längre.
Jag får väl göra ett försök att kontakta hennes chef…
Eva
/ januari 13, 2010Det är ju också så att det är de svårast sjuka som förblir sjukskrivna längst tid – detta enkla faktum borses oftast ifrån. Det är alltså inte så att man blir sjukare av att vara sjsukskriven länge, utan det är de som haft lite mindre komplicerade åkommor som har tillfrisknat, successivt lämnat sjukförsäkringen och börjat jobba igen!
wive
/ januari 13, 2010Väldigt bra skrivet!
Det behövs höras många gånger för att få en balans. Jag har Hanne Kjöller som favorit-hat objekt, tyvärr ska jag säga, jag vore gladare om inte alla fördomar och slarv fick så stort utrymme genom henne.
Det finns däremot en sanning (enligt mig) som det aldrig skrivs om; den enda som kan avgöra om jag har arbetsförmåga eller ej är – JAG SJÄLV.
Idag blir man omyndigförklarad efter en vecka om man blir sjuk.
Det är som Kejsarens nya kläder-helt otänkbart att säga att den sjukskrivne har förmågan att ha ett omdöme om sig själv som.
Medkänsla Socialism Rättvisa - Peter Warnström
/ januari 13, 2010Mycket bra artikel Ilse och jag imponeras av Din energi och förmåga att ur olika vinklar belysa den kanske idag viktigaste politiska frågan!
Jag har haft en kortvarig tvåvägskommunikation med Hanne och tog naturligtvis tillfället i akt att på ett högst korrekt, respektfullt och trevligt sätt belysa de grundläggande felen i hennes resonemang. ”Man kan ju alltid försöka så ett frö” – det kanske inte ger resultat direkt men på sikt. Med anledning av de senaste artiklarna verkar dock inte detta frö ha grott än! Ibland undrar jag om hon får betalt för detta medvetna vilseledande av väljarna och inte bara av DN?
Frågan är ju egentligen inte så svår och nöten som skall knäckas ligger just som Du skriver i den individuella prövningen. Om det finns sjuka människor som faktiskt skulle må bättre av arbete låt då dessa arbeta eller erhålla adekvat aktivitet. Min gissning är att detta inte gäller de flesta av de som nu blir utförsäkrade. Om det finns sjuka människor som skulle må bättre av arbete förutsatt individuella anpassningar av t.ex tid, plats och arbetsmiljö, ge då dessa människor de anpassningar som behövs. Om det slutligen finns människor som mår bäst av att slippa arbeta, låt då dessa sjuka vara ifred för de har det tillräckligt eländigt ändå!
En annan viktig fråga i detta inlägg är varför vissa sjukdomar betraktas som värre än andra. Vad är det som säger att den eller den sjukdomen är värre eller mer arbetshandikappande än någon annan? På något sätt har cancer blivit mer socialt accepterat än att vara drabbad av psykisk sjukdom eller kroniska smärttillstånd medan de facto de senare ofta kan vara betydligt mer arbetshandikappande! Att cancersjukdomar har fått tjäna som argument i debatten är okej men på sikt behöver vi en mer nyanserad belysning av olika sjukdomstillstånds inverkan på arbetsförmågan.
Slutligen måste vi överlag uppnå en högre samhällsacceptans för den tredje gruppen enligt ovan, för tvärt emot vad Hanne tycker så finns det många sjukdomar där patienten mår bäst av att inte arbeta alls. Att vara befriad från arbete kan många gånger vara själva förutsättningen för ett någorlunda människovärdigt liv. Denna fråga måste vi även driva mot den rödgröna koalitionen vars ”arbetslinje”, som är långt mycket bättre än alliansens, ändå inte tar tillräcklig hänsyn till detta faktum.
Vad har vi då egentligen uppnått med den senaste mediestormen? Jo, att regeringen har backat vilket de inte annars skulle ha gjort genom att erbjuda de som verkligen skriver in sig på ”introduktionen” bättre ekonomiska villkor. De ska återfå sin SGI varför de genom sitt ”aktivitetsstöd” nu erhåller högre ersättning än tidigare så länge kursen varar. Efter kursen ska också denna SGI vara direktkvalificerande i sig självt för A-kassa. Däremot finns det en brasklapp här som juridikbloggen varnar för och som inte ofta nämns, nämligen att schablonersättningen som ska säkerställa omedelbara och smidiga utbetalningar ska avräknas mot framtida utbetalningar från trygghetssystemen! Det finns alltså all anledning att hålla hårt i pengarna för de kan komma att återkrävas!
Vad vi däremot inte har uppnått, är bättre villkor för de som p.g.a sin sjukdom inte orkar delta i ”introduktionen”. De kommer framöver att vara hänvisade till försörjningsstöd och totalt havererad personlig ekonomi. Koalitionen bör per omgående efter valet tillse att dessa återfår sin sjukersättning och erbjuds en seriös opartisk individuell prövning för det är inte deras fel att de inte orkar arbeta!
Karin
/ januari 13, 2010Gör ett nytt försök att kommentera:
Bra skrivet!!!
Jag kom tillbaka på heltid, på mitt gamla jobb, efter långtidssjukskrivning (6 år på hel- och deltid 1994-2000)p.g.a. utmattning, dvs. p.g.a. en psykologisk åkomma! Rehabiliteringen fick jag fixa själv, dock med support av bra (kvinnlig) läkare.
Att långa sjukskrivningar skulle vara dåliga kan det bli en självuppfyllande profetia? Jag är så arg å de sjukskrivnas vägnar.
Läkaren Solveig Klingberg Larson skriver i sin bok ”Stressutlösta utmattningsreaktioner och utbrändhet” (Liber 2000) bland annat att
”Inadekvat behandling leder ofta till långvarig funktionsnedsättning och sjukskrivning, varför det är angeläget att öka kunskapen om fungerande behandlingsprinciper och hur stressutlösta utmattningsreaktioner kan förebyggas./…/ …preventiva åtgärder minskar risken FÖR att de ska uppstå./../
Det bör betonas med eftertryck att det är ett konstfel att i denna [inledande fas av sjukskrivningen] börja diskutera aktiva rehabiliteringsåtgärder./…/
Jag vill också understryka att det är viktigt hur kontakten med Försäkringskassan sker. Om patienten blir uppringd och informerad om att Försäkringskassan måste undersöka om det finns underlag för en sjukskrivning och vilka aktiva rehabiliteringsåtgärder som kan sättas in för att personen fortsatt möjligt ska komma i arbete, har det SAMMA EFFEKT SOM OM MAN SKULLE KONTAKTA EN PERSON MED BRÄNNSKADA OCH MEDDELA ATT MAN MÅSTE TITTA NÄRMARE PÅ SKADAN OCH SEDAN RIKTAR EN BLÅSLAMPA MOT SKADAN, DVS. MAN FÖRVÄRRAR PROBLEMET.”
Långa sjukskrivningar är inte bra OM MAN INTE FÅR ADEKVAT BEHANDLING. Saklig förklaring till symtomen gör också att stressreaktionen lindras. Och det är DÄR man skulle ha satt insatserna – om man nu verkligen bryr sig om de sjukskrivna!?
Men att slå på dem som redan ligger är smart, för de orkar inte slå tillbaka (och förmodligen känner sig många, och inte minst de som jobbat på rejält och därför blivit sjuka, jätteskamsna över att de inte orkar eller kan!!! Och tiger av skam och känner än mer skam p.g.a. samhällets attityd!) det enda man (de i beslutande position) är ute efter är att finansiera skattesänkningarna till oss som har förmånen att ha ett arbete!!!
Klingberg Larson skriver också i sista kapitlet (s. 63, så detta är en tunn bok/skrift!):
”Överhuvudtaget är det läkande att njuta av tillvaron och ha trevligt. Livet består av rytmer, men i vårt samhälle försöker vi frenetiskt bortse från detta.”
Nej, vi ska arbeta som bävrar!!!
trafikskadad
/ januari 13, 2010TACK för att du tog dig tid och formulerade en så fantastiskt bra och viktig artikel! Sanningen behöver verkligen komma fram!
Rekommenderas till alla att läsa (inklusive Hanne och CHP).
ilsemarie
/ januari 13, 2010Tack alla ni som kommenterat och tillfört så mycket mer fakta och egna erfarenheter. Och tack för de vänliga orden!
Till Karin – jag modererar alla nya kommentatorer (kan vara nytt IP nummer, namn eller annat), vilket gör att kommentaren inte blir publicerad förrän jag har haft tid att öppna datorn. Ibland kan det ta timmar eller dagar. Tyckte dock att din kommentar var så viktig att den får vara med två gånger 😉
peter doland
/ januari 13, 2010Det här är en sak som länge bearbetats in i hela samhället. I synnerhet inom psykiatrin. Sist jag var inlagd bekymrade sig överläkaren endast om en enda sak; varför jag inte jobbade. Och negligerade helt anledningen till att jag var där.
Men, det är en riskfaktor att vara långtidssjukskrivning, inget snack – man tappar kontakten med ”vanligt liv” och får egna ändrade vanor. Det gör att man ökar avståndet mellan sig själv och övriga samhället och bryter ner en långsamt.
Vad samhället missat är ju att hjälpa folk med hinder till en bra rehabilitering. Hade en väldigt bra kontakt under -90 talet, men hon försvann i Göran Perssons nedskärning av psykiatrin.
Under samma period blev det väldigt inne med Kognitiv Terapi, vad det än handlade om. KBT blev en ursäkt för politiker att lägga ner stora delar av vården som hade till avsikt att Skapa Livskvalitet….Allt lades på individen.
Detta använder sig givetvis Reinfeldt av för att driva på sin minst sagt grymma politik. Det är inte förvånande; han drivs av ideoligiska skäl om just myten om hur sjuka människor är – lata, ovilliga etc. Samtidigt flyter de ekonomiska argumenten in som en hand i handsken för just denna grundsyn.
chris
/ januari 13, 2010Denna utförsäkring har BARA med 1 sak att göra…
Och det är att försöka att försämra det för dom sjuka… Med att ta ifrån dom deras sista små pengar som dom har till grejor som ”kanske” hade kunde givit dom lite livsglädja..
Som sjukskriven då är man väldig påverkat av sin sjukdom varje dag på olika sätt…
Men kom INTE och säg att det hjälpar på en sjuk person att ta ifrån dom deras i förväg små pengar, för att i bästa fall ersätta det med et ”socialbidrag” (det nya försörjningsstöd) som är stort set det lägsta av det lägsta man kan komma ner på…
Inte ens en vanlig ”frisk” arbetslös som inte har A-kassa som ska leva på detta försörjningsstöd kan klara dagens utgiftar..
Dom ska allihopa i stället för att fokusera på deras sjukdom/förbättring av den.. eller jobbansökning i den arbetslösas tillfälle sitta och använda ALLT sin tid på att fundera över hur får man råd till det och det!!???
Sen undra dom att folk mår skit, både arbetslösa som sjukskrivna folk…???
Tack peter för att du skrivar det som inte har blivit nämnd om att OM dom inte klara av denna introduktionsperiod ja då hamnar dom på försörjningsstöd i stället…
Eller det vill säga dom ställas som en ”vanlig” arbetslös…
Och sen risikera dom att skulle söka runt 15-50 jobb pr. vecka. Pga. det är dom kraven socialen har på dom arbetslösa för att dom kan få deras ”stora” ersättning på 3680 kr. i Ängelholm i alla fall till allt!!!
SEN har jag just läst på SVT1 tekst tv : Att regeringen har just fått in dom första resultat av dom nya prövningarna av folks arbetsförmåga efter dom första 90 dagar och 180 dagar!!
HELA 60% MERA än för i tiden har gått tillbaka till sitt gamla jobb efter dom har blivit ”tvungna” att pröva på att arbeta igen… I % af alla dom sjuka som i så fall lyckas NU EFTER dom nya reglarna är då… Håll på hat och brillor… HELA 0,4% av ALLA dom SJUKA…!!!
Någon som är bra på matte som kan komma med konkreta siffra på hur många människor det är??? OCH kan det bevisas ATT det BARA är pga regeringens nya prövningssätt att dom kom tillbaka i jobb och inte bara att just denna gången bara var lite ekstra folk som var så lycksamma att bli friskare ”i tid” som regeringen nu kallar det för…
Jag bara undra hur många dom kommar att ”lyckas” med av dom som dom håller på att utförsäkra nu som har gått LITE mera än 90-180 dagar sjuka!! 0,2 %?? 0,3%??? 0,1%??? 25%???
Ja jag blir inte överraskat mera över regeringens slumpvalda tal dom slänger ut hela tiden med att där kommar helt säkert MINNST 50% ut i jobb igen med våras NYA MODERATERNAS nya jobbpolitik….!!!
Nu sänker jag skatten för mig själv (Reinfeldt) sen kommar där att skapas MINNST 50.000 nya jobb redan i morgon…
Det kommar väl att bli det nästa han kommar att säga…
För sen att säga lång tid efter.. tyvärr blev det inte som vi hade räknat med.. men det är sossarnas skuld ju.. pga dom för många är sedan gjorde så och så… Bla bla bla…
Tack för denna gång.. Mvh CHRIS….
Jack
/ januari 14, 2010Denna bloggtext borde ta plats i bloggvärldens ”hall of fame”. Tack för de kloka och väl avvägna orden.
Du är mästerlig när det gäller att synliggöra att kejsaren (Fredrik Reinfeldt) och kejsarinnan (Hanne Kjöller) är nakna.
62:a
/ maj 28, 2010Jag ger upp………
Känner mig fullkomligt tom just nu…… haft ett samtal från arbetsledaren som var mer än ”kränkande”……….. visst förstår jag problemen med att jag är borta från jobbet, men man kan linda in det mycket snyggare utan att kränka… ”Gruppen blir lidande”- ”Vi behöver dej ” – ”Har gjort allt så nu är det bara omplacering kvar” – ”Kan du komma o jobba halvtid nästa vecka åtminstonde?” Visst vet jag att allt detta, o visst kan jag jobba halvtid men hur jag sen mår är en annan sak. Folk som inte själv har en aning om vad smärta o värk dagligen innebär… dåligt immunförsvar, att man är som en svamp då det dyker upp en infektion, åkte nu på en jätteförkylning, hostar o feber, åsså ryggskott på det. Tycker nu att jag har kämpat i flera år för att visa att jag inte är en sån som inte ”ids” gå på jobbet. Tagit hjälp o varit aktiv till att själv lösa problem o aktivt tagit kontakt för att lösa alla knutar i mitt liv och min kropp. Men tyvärr inte lyckats….. nu ger jag upp….. vad finns kvar…? Vad ska jag göra ? Omplacering…. eller Nytt jobb…? Vem vill ha mej….?? Fibromyalgi, thyroid, nacke o axlar som värker, migrän, tinnitus…… som följt mej senaste 8 åren.. plus en gosse med ADHD och allt vad det innebär. Det som inte dödar det härdar brukar jag köra med…. men nu vete katten….. suck..! Brukar inte klaga för det finns många som har det så mycket värre men jag bara måste få ut det …. har kommit till ett vägskäl…… Kram från mej !
Anders Klasson
/ september 11, 2010Bland annat på Grund av att Sossarna valde Måna Sahlin
till partiledare så förlorar förmodligen både Dom Rödgröna valet och SD kommer in i Riksdagen.
Hade Sossarna verkligen värnat om ”dom svaga” så hade
dom väl inte valt en sån som Måna till partiledare.
( man mår inte bra av att rösta på en som” hatar allt genuint
Svenskt” om man själv är född till Svensk ).
Det som MÅSTE till nu är att dom som är sjuka och samtidigt
sympatiserar med SD gör vad dom kan för att SD ska
få vågmästar-rollen, det är förmodligen enda möjligheten.
Blir SD vågmästare så kan inte längre Reinfeldt göra
som han vill med svaga och sjuka Svenskar.
Visst har jag ont i lederna – men det hindrar mig inte att
t.ex skriva insändare i Lokaltidningen – och visst har du ont
i ena axeln – men du kan ju dela flygblad med den andra
axeln och så vidare…………
kaktusblomman
/ oktober 26, 2010Jag fick höra av tandläkaren att min smärta i munnen var mitt eget fel därför att jag inte orkade göra alla övningar hon hade ”ordinerat”. Eftersom jag har ont på tusen andra ställen också är det inte lätt att fokusera på ett ställe om man har jätteont på ett annat. När jag sa att jag bara kunde vara uppe på benen i några timmar per dag pga smärtan i ryggen, fick jag också höra att jag skulle ”ta en värktablett och göra nåt roligt” trots smärtan.
Som om jag inte skulle ha testat det åtskilliga gånger? Men ska man vara utslagen i sängen av smärta i flera dagar efteråt är det kanske inte värt det. Det får man avgöra från gång till gång.
Linda Åberg Luthman
/ februari 2, 2011Kort och gott:
Min handledare på Samhall i Malmö sade att ”de sjuka har en tendens att bli förälskade i sina sjukdomar” det är därför det är så svårt att utplacera dem i åtgärder inom Samhall. Menade hon och undvek mina ögon när hon sade det utanför Myrorna i Malmö, där jag själv avslutade den hårda praktik jag utsatts för av henne och min arbetsförmedlare i Trelleborg.
Ja, jag var så förälskad i min höftledsartros att jag paniskt fick flytta till Västernorrland och där operera in en höftledsprotes eftersom detta inte stod att göra i Skåne, väntetiderna var för långa. Dessutom behövde jag byta miljö. Trelleborg och Skåne kändes inte bra för mig.
Men jag får ju tacka arbetsförmedlingen och Samhall som påskyndade min operation!
Caroline
/ januari 16, 2013Ännu en fantastiskt välskriven och bra text från er, Ett hjärta RÖTT! Mycket igenkännande. Finns mycket missförstånd och myter som gås om sjuka. Känner särskilt igen det här: ”Samtidigt har vi fått en sjukförsäkring som enbart accepterar människor som är 100 procent sjuka (med ”allvarliga sjukdomar”) eller 100 procent friska (alla som visar något livstecken).” Som en kvinna sagt till Reinfeldt; ”Det finns ingen gråzon”. Klarar man vara uppe 2 timmar då och då, ja då klarar man arbeta 8 timmar om dagen (enligt Försäkringskassan).
Tack för att ni finns och kämpar för denna viktiga sak! Jag förstår inte själv hur jag hade kunnat göra så ingående, förståndiga och smarta inlägg genom min dimma av låg energi som varat de sista 8 timmarna. Nu ska jag samla resten av dagens energi till att göra lite disk. Åtminstone kan jag vara glad idag eftersom smärtan är på en hanterbar nivå.