På DN:s ledarsida har man nu modifierat sin analys av hur det kom sig att antalet sjukskrivna steg i slutet av 90-talet. Man vidhåller visserligen att det inte fanns några ”medicinska förklaringar”, men det handlar tydligen inte längre om ”fusk”…
Det handlar inte om fusk utan om människors tolerans för lidande…
Studerar man hur samhället såg ut vid just denna tidpunkt måste man säga att det är märkligt att denna plötsliga minskning av ”toleransen för lidande” hos framförallt den kvinnliga delen av befolkningen som arbetade i offentlig sektor – sammanföll med flera andra stora samhällsförändringar.
Det nyliberala systemskiftet stormade in över Sverige i början på 90-talet – det globala konkurrenstrycket ökade samtidigt som krisen medförde ökade prestationskrav på de anställda. “Reträttplatser” togs bort, arbetsorganisationerna slimmades. Rehabiliteringsinsatserna, anpassningen av arbetet och möjligheten till “delpension” drogs in. Arbetsgivarna började jaga en ”superarbetskraft” som inte fanns (finns).
Helt ny forskning visar dessutom entydigt att stora nedskärningar och slimmade organisationer på sikt leder till ökad ohälsa och ökade sjukskrivningar.
Personalens oro i samband med uppsägningar och den ökade arbetsbördan för dem som är kvar får inte konsekvenser direkt. Det tar 4-5 år innan effekterna kan avläsas i statistiken över sjukskrivningar – så lång är inkubationstiden.
– Personalen gör allt för att klara den nya situationen. De är ambitiösa och jobbar gärna över för patienternas skull, säger Marie Åsberg.
Men efter några år fungerar det inte längre, eftersom det inte finns någon reservkapacitet. Det var länge sedan luften försvann ur organisationerna inom sjukvården och omsorgen.
…
– Är organisationen för slimmad rasar den ihop, säger Åke Nygren, professor emeritus i personskadeprevention.
Precis detta inträffade mot slutet på 90-talet. Många arbetsorganisationer hade ”gått på knäna” en längre tid – till sist blev stressen och arbetsbördan för stor. De som var mest ambitiösa var också de som oftast ”gick in i väggen” fysiskt eller psykiskt.
Studerar man verkligheten blir bilden lite mer invecklad och komplicerad än att vår ”tolerans för lidande” helt plötsligt avtog i slutet på 90-talet. Jag begär inte att DN:s ledarskribenter ska förstå orsak och verkan – men kanske ändå studera forskning och fakta innan man kategoriskt bestämmer sig för vilken verklighetsbeskrivning som är sann (sannolik). Det finns alltså mer komplicerade och väl underbyggda förklaringar än de som berättas i den populistiska och dogmatiska borgerliga pressen.
Henrik Brors fortsätter analysen i DN i dag med påståendet ”svenska folket tillhör de allra friskaste i världen… samtidigt som andelen sjuka tidvis legat skyhögt över alla jämförbara länder”. (ej DN.se)
Tabell Expressen, DN
Frågan är väl – VAD är det man jämför?
Ta Finland, som i Brors tabell ligger långt under Sverige, men som haft en uttalad policy att förtidspensionera bort sjuka och äldre. I den svenska statistiken räknas alla dessa människor med – i den finska räknas de bort. Samma sak med Danmark och många andra ”jämförbara länder”.
Dessutom är det knappast troligt att de långtidssjukskrivna planerade sina förslitningsskador, sin utbrändhet, eller andra allvarliga sjukdomar just när karensdagen togs bort eller andra justeringar och förändringar av sjukförsäkringen genomfördes. Dessa påverkade möjligen korttidsfrånvaron – men knappast de längre sjukskrivningarna.
Dessutom glömmer man att en överväldigande majoritet av alla de med sjukersättning är äldre – mer än 65 procent är över 50 år. I Sverige arbetar vi längre upp i åldrarna än i de flesta ”jämförbara länder” och dessutom arbetar betydligt fler kvinnor. Ju större andel av befolkningen som arbetar desto större andel kan självklart vara sjukskrivna.
Att jämföra äpplen med päron är uppenbarligen populärt, men det gör inte jämförelserna mer relevanta.
Till sist…
”Den store statsmannen” Fredrik Reinfeldt återvänt till sitt hemland Sverige. Under hans långa bortavaro har vekligheten exploderat i ansiktet på alliansregeringen.
Människor som drabbas av den inhumana borgerliga varianten av ”arbetslinjen” har trätt fram i rampljuset. Det alla remissinstanser och experter varnade för har blivit verklighet. Sjuka och sköra människor hamnar i kläm och krossas när alliansens välplanerade systemskifte blir synligt för alla.
Vid sin återkomst förklarade statsministern konsekvenserna av systemskiftet så här; ”- Man kan inte göra en omelett utan att knäcka (krossa) ägg…”. nej, förlåt det var visst Stalin. Så här sa statsministern; ”– Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring.”
Problemet för Reinfeldt och alliansen är inte att svenska folket missförstår regeringens politiska visioner. Problemet är istället att de nu börjar förstå och se konsekvenserna – och att de inte gillar vad de ser….
*
Fakta om socialförsäkringar;
Jakten på superarbetskraften fortsätter
Liukkonen, Jämförelser med andra nordiska länder
Bakom ”bidragsfusket” och socialförsäkringarna
Sverige toppar SCB välfärdsliga
De nordiska ländernas hantering och väg ut ur 90-talskrisen
Tidigare bloggposter;
Människor krossas när M gör omelett
De som förbrukas måste förnedras
Husmark Pehrsson gör alla fel med utförsäkringskedjan
Läs även (tack för tipset) – Viita.se – Allt fler sjukskrivna kvinnor
Bloggar; Veronica Palm, Högbergs tankar, In your face, Ola Möller, Röda Berget, S-buzz, Peter Andersson, Rasmus Lennefors, Claes Krantz, Jeanettes blogg,
Missa inte Ingen ko på isen – en träffsäker kommentar!
Och läs om utsläppsrätter på Motvallsbloggen – rena galenskapen!
Netroots – progressiva bloggar
Press; DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, Svd3, AB1, AB2, AB3, AB4, Exp1, Expr2,
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, fredrik reinfeldt, val 2010, moderaterna, sjukförsäkringen, hälsa, forskning
Ett hjärta RÖTT 
Moa
/ december 15, 2009Så klok du är ”Ett hjärta rött”!
Jack
/ december 15, 2009Analysen är klockren! Allt fler svenskar får i sin vardag med egna ögon se vad Alliansen åstadkommit (kvaddad a-kassa och en omänsklig sjukförsäkring). Då förbleknar de skattesänkningar som Fredrik alltid viftar med.
Vi vill inte ha denna förljugna försäljarretorik! Bubblan, som båstes upp inför förra valet har ohjälpligt spruckit! Vi tror inte längre på de mjuka formuleringarna om ”välfärdens kärna” osv. Vi vet att bakom dessa vackra ord döljer sig en hård och kallhamrad nyliberlal politik, som mobbar utsatta och gynnar de redan gynnade.
Bort med Alliansgänget!
Moa
/ december 15, 2009Missa inte debatten mellan Ehrenberg och Kjöller i dagens Studio ett:
sr.se:
”Hur är människosynen?
Är åtstramningarna de senaste åren bra eller dåliga för de sjukskrivna? Hör Vänsterdebattören Johan Ehrenberg som anser att sjukförsäkringen har gått med plus i flera år. Han debatterar med Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter.”
Ingemar Gidenstam
/ december 15, 2009Håller fullständigt med.
Tack från en som brann …….
Ingemar Gidenstam
Leg. Sjuksköterska 1973
Företagsksöterska sedan1979 bla. på Samhalls FHV
Regionalt Skyddsombud på Svenska LantarbetareFörbundet Väst 1989-97
Projektledare för arbetsmiljöutbildning för Lantarb.ffacken i Uganda 1995-2002
Företagssköterska o Arbetsmiljö Ingenjör 1998-ffa
Men gick i väggen 2001 och nu i ständig kamp mot FK för ett drägligt liv.
Moa
/ december 15, 2009Varför hatas sjuka?
Läser man kommentarer på medias artiklar
så börjar man(jag) undra.
Hur står det till egentligen därute?
Och alla exempel;
ska den och den ha sjukpenning?
Nej! Ut med dom bara, upp ur sängarna era latoxar.
Men finns personerna i exemplen och i så fall
HAR de fått sjukpenning eller sjukersättning av FK?
Ta alla Axéns exempel som han räknade upp i riksdagen.
Hur många av dessa var friska och tvångspensionerades av FK?
Vad visade hans exempel egentligen?
Det som de med egen erfarenhet av FK berättar överensstämmer mer med Ingemars berättelse.
Min berättelse är densamma.
Den kraft och energi jag har kvar trots svår sjukdom
går i långa perioder åt till en hård kamp mot FK för att få den sjukersättning jag har rätt till.
Ingen har tvångspensionerat mej.
Ingen har stoppat mej från att gå till jobbet när jag har klarat av det.
Var kommer alla dessa myter ifrån?
Och är då lösningen att den som är sjuk inte ska få ta del av vår gemensamma sjukförsäkring?
Eva Hillén Ahlström
/ december 15, 2009Om ”Sanning och konsekvens för Reinfeldt” skriver Ilse-Marie idag …
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=38022
/Eva
Nemokrati
/ december 15, 2009BRA!!! Förvärvsfrekvensen för kvinnor är ju betydligt högre i Sverige än i andra europeiska länder. Där sköts vård och omsorg fortfarande gratis av kvinnor i hemmet. De går svartklädda, krökta och böjda och syns inte i någon statistik då de inte arbetar utan bara går hemma och skrotar så att de till slut går böjda på mitten. Slimmade sektorer är ju vård, skola och omsorg – naturligtvis. Otrygga anställningsformer är ju vård, skola och omsorg naturligtvis – där slåss ensamförsörjande småbarnsmammor om timmar, deltider, visstider, ”uppdrag” via bemanningsföretag. Det är lågavlönat, underbemannat och helt i avsaknad av varje form av trygghet, samt mycket ”obekväm arbetstid” – hemma väntar ännu mera vård och omsorg, tvätt och disk. Alternativet – är att sluta jobba sen alliansregeringen ökat på otryggheten genom deltidsreglerna. Så ser stora delar av ”reservarbetskraftens” arbetsmarknad fortfarande ut, enligt gammal god S/M-tradition. Kvinnan jobbar deltid inom vård och omsorg. Mannen industriarbetar på heltid eller har klättrat uppåt i hierarkierna.
Nemokrati
/ december 15, 2009Tillägg: Så, naturligtvis är kvinnor överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken också. Men vem bryr väl sig om detta (det handlar ju ändå bara om kvinnor). Viktigast är ju att vinsterna rinner in till privata ”välfärdsföretag” och skatterna sänks. Sen hur det går med patienter barn och åldringar – skit i det liksom. De har ändå ingen talan. De har verkligen inte det. Så det är liksom ingen som kan gnälla ostraffat där – det handlar om maktlösa och sårbara grupper.
Den dokumentär som visades på tv för ett tag sen om ett jourteam inom hemvården som åkte runt och uppehöll livet på människor under dygnets alla timmar, den var otroligt berörande och lärorik. Kommenterades den fantastiska dokumentären i media. Näpp. Inte ett knyst sas. Förbigicks med största möjliga tystnad.
De hårda arbetsvillkoren framgick med all önskvärd tydlighet skulle jag vilja säga. Arbetsskadorna, stressen, de extremt snäva tidsgränserna, den usla lönen, slitet, värken, nattvaket, you name it.
Peter
/ december 16, 2009Visst är det så – jag minns så väl 90 talets storröjning bland kommunerna; arbetsträningar tex. för de med psykisk funktionsnedsättning, bortrationaliserades fram till nu. Istället för att slås ut direkt på arbetsförmedligen, tilldelas dåligt preparerade arbetsträningar hos arbetsgivaren och tvinga söka sig till privata konsulter (som växte fram ur detta vaccum) borde människor fortsatt kunna få den tid och ro det behövs för att återhämta sig. Reinfeldt försöker blåsa ut det sista av ljuset som finns kvar.
Lena (Solljus)Söderberg
/ december 16, 2009Jag blir alldeles ”lycklig” när jag läser ditt kloka o välskrivna inlägg. Du lyckas verkligen formulera det vi vet med begripliga ord o en lysande analys. Tack!
Det gäller att vi håller detta vid liv fram till valet.
Lena, i bråk med FK om min icke godkända sjukskrivning.
Mitt hjärta har alltid varit rött men numera är det flammande rött och det ihop med mitt RASERI ger viss energi trots min ständiga trötthet
Nemokrati
/ december 16, 2009Lösningen på problemet heter att de rika får ta och börja bidra – inte bara roffa åt sig. Sex timmars arbetsdag, trygga anställningar och högre lön i kvinnoyrken – mycket högre löner, tätare bemanning, bättre lokaler, bättre arbetstider osv kort sagt godtagbara arbetsvillkor.
Kvinnor måste ryta ifrån.
Både det svenska samhället och hela världen har brutaliserats pga globaliseringen och de enorma rikedomar som stora koncerner tillskansat sig.
Det är hög tid att avkräva ansvar för den rovdrift som skett, både på människor och natur.
Sari
/ december 18, 2009Tack alla ni som stödjer oss som är sjuka. Vi själva kanske inte orkar.
Konsekvenserna av utförsäkringen av människor drabbar oss inte bara ekonomisk utan våra hälsa riskerar att försämras. Jag själv mår sämre på grund av oro inför framtiden. Jag mår sämre på grund av att jag skulle behöva en behandling som jag inte har råd med. Då jag kommer att få aktivetetsstöd med 223 kr om dagen alltså 4460 kr i månaden före skatt, vilket ingen i Alliansen pratar om. Behandlingen kommer att kosta mig 1500 i månaden. Jag förlorar min Afa ersättning på ca 1000 kr per månad då jag ju inte längre är sjuk utan ju är utförsäkrad från fk.
Jag kan inte gå till socialen för då kräver dom väl att vi ska sälja huset vi bott sedan i 15 år tillbaka. Det skulle drabba även mina barn hårt.
Så jag blir i stort sett tvungen att inte ta behandlingen som skulle hjälpa mig mot värken.
Jag har inte cancer, men har andra sjukdomar. ”En olycka kommer ju sällan ensam” heter det väl.
Nu är det meningen att jag ska ut på arbetsprövning och jag är med på att prova.
Det här med nyfriskjobb hjälper inte, arbetsgivare vill ju inte ha människor som ständigt är hemma för sjukdom. För det blir problem för dom att hitta vikarier eller så blir det nedsatt produktion. Jag tror inte pengar är någon “morot” för dem. Att ha frisk personal är det som gäller. Vi får väl se om drygt 3 månader när introdutionsprogrammet är avslutat hur många av oss sjuka som har jobb eller ens har hittat någon arbetsprövningsplats. Jag håller på och försöker hitta en arbetsprövningsplats men ingen vill ha mig ens som en gratis resurs, så att sedan möjligen få ett jobb känns rätt så hopplöst.
Att slå ut sjuka människor ekonomiskt får dom inte att lättare börja arbeta. Snarare tvärtom, att som sjuk behöva oroa sig för ekonomin, att inte har råd med medicin, behandling m.m lär ju inte göra det lättare att komma tillbaka till arbete.
En ljus och varm framtid med Alliansen finns inte…det blir bara kyla och mörker. Jag vet vem jag röstar på och har aldrig längtat så på ett regeringsbyte.
Från en kroniskt sjuk
Sari
/ december 18, 2009Måste tillägga en sak. Regeringen har lagt ett förslag.
”Förändring som gäller den överhoppningsbara tiden
Överhoppningsbar tid innebär att a-kassan kan medräkna arbete längre bort i tiden, när man ska fastställa ett arbetsvillkor till en ersättningsperiod.
Det föreslås att den överhoppningsbara tiden får omfatta högst tio år när en ny ersättningsperiod beviljas, om den sökande varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom.”
Från Arbetslöshetskassornas samorganisation.
Den överhoppningsbara tiden är nu 5 år.
Jag har ju då hamnat i en gammal kvinnofälla. Att när jag fick tvillingarna valde att gå ner i arbetstid till 60% detta året innan jag blev sjuk. Så skulle ovanstående förslag gå igenom så innebär det att jag kommer att få a-kassa på 60 %. Vet inte hur mycket det blir. Men inte blir jag mycket rikare. Kan inte skylla detta på någon annan en min egen dumhet…tyvärr.
Har i alla 20 år betalat a-kassa. Aldrig tidigare varit arbetslös. Nu sjuk och arbetslös på grund av vad min förra arbetsplats kallade arbetsbrist. Vi var 2 personer som var sjuka och fick gå på grund av arbetsbrist., det säger allt. Varför finns det en tidsgräns på 5 år för att få rätt till A-kassa. Vad har jag betalat till i alla dessa år?
Tjänsteman
/ december 18, 2009Svar till Moa: Varför hatas sjuka? Jag tycker också att det finns många kommentarer och annat som gör uttryck för att sjukskrivna är lata osv. Jag tror att de skrivs av människor som har haft turen att de aldrig har varit sjuk och har inte den inlevelseförmågan att de inser att alla är inte lika, att det finns somliga som är friska och andra som är sjuka. Sedan kanske det finns andra som är sjuka men har råd att slippa vända sig till FK och tror att alla har råd med det. Jag har jobbat åt staten i tre olika myndigheter med människor i tre olika faser i livet – kriminella, sjuka och nu arbetslösa (och sjuka). En sak är i alla fall jag säker på. Det är sällan saker och ting är så enkla att det går att förklaras med snärtiga politiska slagord. Många människor orkar inte bearbeta långa, komplexa förklaringar av saker de egentligen inte är intresserade av. Då blir det lätt att de tar till sig enkla slagkraftiga slagord: Sjuka är lata, kriminella är onda, arbetslösa är snyltare osv.
Nosententia
/ december 18, 2009Som jag skrivit någon annanstans. De enda som sänkt sin tolerans för (andras) lidande är högern.
PS. Måste självklart rätta mig och skriva att högerns tolerans för andras lidande är lika lågt som vanligt.
Sari
/ december 19, 2009Ser nu att jag överträtt kommentarsreglerna med mina långa inlägg ber om ursäkt för detta. Har så mycket att säga…..
MvH Sari
Ps detta kan du ju radera sedan om du vill
ett hjärta rött
/ december 20, 2009Ingen fara Sari… Dina inlägg är inte så långa att du riskerar att bli avstängd 😉 Tvärt om är de kloka och så långa som behövs för att det viktigaste ska komma fram.
Den regeln riktar sig mer till de som har använt min blogg till att systematiskt skriva extremt långa inlägg som mer liknar avhandlingar än kommentarer, många dessutom helt utan koppling till min bloggpost.
Så fortsätt skriva dina kloka kommentarer Sari!
jeppen
/ april 11, 2010Ser verkligen ingen av er lyriska sjuklighets-påhejare att grafen om pensioner inklusive förtidspensioner är uppenbart falsk? Vi hade liksom en halv miljon förtidspensionärer redan då – man behöver inte precis vara nåt mattesnille för att se att det inte går ihop med grafens staplar!