Onådens år – smärtsamma berättelser

I går överlämnades Onådiga Luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen. På svt Debatt berättar Maria Wallin om denna samling berättelser.

Det är oerhört viktigt att de berättelser som finns idag – berättelser från alla de människor som utförsäkrats och ställts utanför samhällens skyddsnät – kommer fram och blir offentliga. Det är viktigt att alla förstår – det handlar inte om ”dom” – det handlar om oss alla. I dagens samhälle kan vem som helst av oss hamna utanför skyddsnäten. Regeringens stenhårda sjukregler, fasta tidsgränser och utförsäkringar har skapat ett otrygghetens samhälle för alla som skadas i en olycka eller drabbas av långvarig sjukdom.

I onådens år 2013 kan du också falla igenom trygghetssystemen, citat;

”Jag lever i skuggan av mitt eget liv”, skriver en av personerna i Onådiga luntan, som överlämnas till Socialförsäkringsutredningen i dag. ”Det var en olycka Reinfeldt… Jag hade hus hem barn och ett bra jobb”, skriver en annan.

Nya strängare regler i socialförsäkringarna har debatterats länge. Ofta handlar diskussionen om teknikaliteter – garantinivåer, ersättningstak, antal dagar, bortre gräns och vem som är berättigad alternativt inte kvalificerar sig. Oftast hur dom bör göra/vara/bete sig och hur mycket domska få kosta oss andra, så att bidrag inte ska gå till ”folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ville lyfta in rösterna. Föra in dom:

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning. På fem år.”

”Värre är det att mina barn inte alls får samma möjligheter som andra barn.”

”Hopp, förtvivlan, desperation. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.”

Berättelserna i Onådiga luntan visar konkret hur livet ser ut för den som fallit genom maskorna i samhällets skyddsnät. Hur oerhört hårt människor försöker, kämpar och sliter. Hur motarbetade de blir, kränkta, krossade, får sina liv slagna i spillror.

”Jag är ledsen och orolig varje dag, och inte gjorde detta system mig friskare, tvärtom.”

”Känner mig så kränkt. Jag har bett om hjälp när det har varit tufft. Svårt när jag inte orkat… att inte ha blivit respekterad, lyssnad på.”

”Jag är livrädd för försäkringskassan. Det borde räcka att vara rädd för att dö.”

/…/

Det jag lärt av alla dessa berättelser är att det inte handlar om dom. Det handlar om dig och mig. Jag kan vara ett övergångsställe ifrån en trafikolycka som förändrar mitt liv i grunden, du kan vara ett läkarbesök ifrån en livshotande diagnos och du en skilsmässa ifrån att tappa kontrollen ekonomisk. Livet är sårbart, nyckfullt och orättvist.

”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka.”

”Självkänslan är ju inte på topp direkt. De som inte har familj… Ja, de tar nog livet av sig. Faktiskt.”

Läs hela! 

De som trots allt lyckas få sjukersättning känner trots detta ofta av attityden i dagens samhälle – hård , kall och obarmhärtig. I Sverige år 2013 behandlas sjuka ofta som andra klassens människor. Som om de själva hade valt sina sjukdomar, sin smärta.

Texten här nedan har en vän skrivit. Där berättar hon hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Det är ingenting man väljer, det är något man drabbas av. Det förändrar och begränsar hela ens liv.

När smärtan har makten eller när  SMÄRTAN TAR MAKTEN…

 

Idag, en vacker höstdag, hög klar luft, ca 10 – 15 grader varmt och lugnt ute. Just ingen blåst. DÅ har Smärtan bestämt sig för att ta makten över min kropp. Jag började skriva för hand, vilket jag egentligen gillar bäst, men Smärtan sa ifrån. Jag kunde inte hålla i pennan eftersom högerhanden sprängvärker. På mitt lilla tangentbord kan jag vila handen när jag behöver.

Smärtan har invaderat mig i dag och dessutom tagit hjälp av Tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att Smärtan väckte mig. I stället för mediciner kom de nya vriststöden till användning och sedan tittade jag på dokumentären ”112 – på liv och död” (1 ) eftersom jag inte kunde somna. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll…

Vid sju-tiden i morse somnade jag och vaknade vid 10-tiden någorlunda pigg. Det höll ca en halvtimme. Hade svårt att ens orka äta färdigt mitt förmiddagsmål. (Frukost åt jag vid fyratiden i morse)
Smärtan hade nämligen kopplat sitt grepp om mig. Idag är det dags att ”betala” vad jag gjort i veckan. Tröttheten tog gårdagen och jag sov stor del av denna. Idag har smärtan kommit till, och den hindrar effektivt tröttheten från att ta överhand. Lyckas jag somna blir det en kort sönderhackad sömn, som snarare förstärker än lindrar.

Min smärta ligger och pendlar mellan överkanten av 7 upp till 9 på den numeriska skalan, ofta kallad VAS (2), den är egentligen är ett grovt verktyg då smärta består av så många olika komponenter. När jag närmar mig mitten av 9 så börjar jag successivt tappa de flesta av mina kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör som regel vad som sägs, men kan inte svara och jag måste ha mycket stöd då benen inte bär. Vid 10 är mitt medvetande mycket begränsat.

Om jag tittar på smärtans komponenter så hittar jag t ex intensitet, dvs. det jag kan mäta med VAS. Men sen finns också variationen – hur smärtan varierar från stund till annan. En mycket viktig bit är smärtans utbredning och vilket uttryck den tar sig.

Är det en ”sprängande” smärta som känns som om jag blivit slagen och därmed också en svullnadskänsla som får smärtområdet att kännas som om huden är för liten? Eller är det den molande smärtan som hela tiden finns där. Den som egentligen inte har så hög intensitet, men som istället aldrig släpper taget. Att likna vid vattendroppen som droppar på samma ställe på stenen hela tiden. Efter timmar så skapar den lågintensiva smärtan en desperation som jag inte kan beskriva.

Sedan tillkommer ”knivhuggen och hammarslagen”. Den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, dvs. kroppen slår på stora alarmsystemet, men kan också sedan skruva ner till en intensiv stabil smärta. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.(3)

För att ytterligare förstärka så talar min kropp om för mig att sängläge med slutna ögon är att föredra, eftersom muskler i bland annat nacken triggar en migränliknande huvudvärk. Bryter jag inte den med medicin så lägger den sig i kategorin lågintensiv molande.

Nu har jag ändock förmånen att slippa nervsmärtor med undantag för någon ”änkestöt” eller surrande, domnande underliv och ben. Den svåra nervsmärtan som känns som om någon skickar en blixt av smärta genom kroppen enstaka gånger eller hundratals gånger konstant hela tiden har jag bara upplevt då mina läkare lagt blockader i de nerver som styr smärtan i kroppens alla leder.

Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor, kanske någon eller några månader beroende på orsak till skadan. Likaså sådana sjukdomar som kräver operation brukar läka ut. Den akuta smärtan klingar av.
Men så kommer jag då tillbaka till den smärta som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

Och hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå detta – grunden i all smärthantering – att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går är helt omöjligt i morgon?
Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö triggar smärtan i min kropp trots att jag sitter i rullstol/går med kryckor eller hur jag nu som regel med stor möda bara klarar av att umgås med andra korta stunder?

Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en millimeterstor felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan stå eller ens prata själv? Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara.

Till alla er som lever som friska – fundera över det jag skrivit. Fundera över hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser. Lägg också till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man INTE längre kan det man kunde förut. För intelligensen och viljan att arbeta finns kvar. Frustrationen över att kroppen säger ett när jag vill ett annat? Hur tror ni att ni själva skulle reagera?

Lägg sedan till epitet som lat, arbetsovillig, samarbetsovillig med mera kopplad till en kraftigt försämrad ekonomi.
SMÄRTAN har fattat sitt grepp om mig idag. Trots starka mediciner kommer jag precis upp endast så mycket att jag klarar det mest basala, dvs. mat och toalettbesök.

Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord som jag har i mitt knä. Dessutom en ställbar säng och massor med ortoser (stöd för mjuka leder). Mycket lite av den anpassningen har kommunen stått för. I stället är det anhöriga som ställer upp. Kommunen står för tvätt och städ samt hjälp att få av och på de ortoser(4 ) jag inte kan ta på själv, samt att de följer mig till vattengymnastiken(5 ) och hjälper mig i duschen med mera. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu är det inte så och jag är ändå glad över den hjälp jag får.

Men jag ber er som är friska: Kalla mig inte lat, eller parasit eller tärande. För varje krona som jag får går större delen tillbaka till den offentliga sektorn. Jag betalar fortfarande flera tusen kr i skatt + att jag betalar för all hjälp och de allra flesta av mina ortoser och hjälpmedel. Genom min sjukdom bidrar jag dessutom till att unga får praktik/arbete och de äldre som fortfarande arbetar har kvar sitt jobb.

Utan hemtjänstens personal och mina anhöriga och vänner vore jag ett kolli på något vårdhem. Nu kan jag iallafall få ha kvar känslan av att vara en del av samhället. Jag försöker läsa både fack- och skönlitteratur när jag orkar, men inte ens det är längre en självklarhet.

Jag hade som sagt inte planerat att vara sjukpensionär(6) innan jag fyllt 50. Det var inte därför jag studerade i många år.

Låt mig nu få den hjälp jag behöver när Smärtan vill ta över mitt liv. För jag har bestämt mig: smärtan är en del av mitt liv, det kommer den alltid att vara, men den kommer ALDRIG ATT FÅ BLI MITT LIV. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots de begränsningar smärtan och den sjukdom (7) som orsakar smärtan ger, och det mina vänner; Det tänker jag ta tillvara på!

______________________________

(1) TV4 Play gratissändning (dvs. den vecka de sänts i kanal 7 på TV.) Vill man se programmen senare får man abonnera på dess sändningar
2) VAS är en plastskiva med en 10 cm lång linje på den ena sidan och en mm-numrerad linje på den andra sidan. Runt denna löper en tunn skiva som går att ställa var som helst på linjen utifrån uppskattad smärtnivå. Patienten markerar på den onumrerade sidan och personal läser av smärtnivå på baksidan. VAS= Visuell analog skala
(3) Referenser finns, se t ex dr Jan Lidbecks artiklar i Läkartidningen www.lakartidningen.se (sök på smärta i arkivet)
(4 )Ortoser är olika former av stöd för kroppens leder mm och har som funktion att stödja rörelseapparaten när kroppens egen förmåga inte räcker till. Ortoser finns för i princip hela kroppen och skrivs ut av läkare/sjukgymnast. En del används också för att förstärka leder vid idrottsutövning.
(5 )Vattengymnastik är för närvarande den enda form av fysisk träning jag klarar av och det är två pass/vecka. Tack vare ledsagning från kommunen kan jag delta eftersom jag är helt beroende av hjälp vid t ex dusch.
(6 )Formellt har jag stadigvarande sjukersättning enligt de nya reglerna som innebär omprövning vart tredje år. Jag valde medvetet det mer bekanta begreppet sjukpensionär, trots att detta inte finns kvar.
(7 )Jag har sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom (EDS) med överrörlighet (hypermobilitet) som främsta symtom. (För mer information hänvisar jag till www.ehlers-danlos.se). EDS är en genetisk kollagen bindvävssjukdom som gör att bindväven i kroppen försvagas. I mitt fall kompenserar jag försvagningen i mina leder med ortoser så långt det går. Dessa tar inte bort smärtan men bidrar till att öka stabiliteten i lederna.

*
Media; Arbetet, Svt.debatt, Ekot – dödsjuk tvingas jobba, Socialpolitik, fss, Norm att arbeta tills vi stupar-ab,
Bloggtips; Alliansfritt om Filippa, Annarkia om LOV, Björn Andersson om tydlighet, Lena Sommestad om att bry sig, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  LO-bloggen om välfärden, fler inlägg på NetRoots

Läs även andra bloggares åsikter om ,

intressant.se

Annonser

Lögn, förbannad lögn och statistik

Det finns ett gammalt uttryck som lyder som följer…

Det finns tre slags lögner; lögn, förbannad lögn och statistik.

I alla dessa tre kategorier av lögner har den nuvarande regeringen en rad mästare. En av de som kanske oftast utmärker sig är den siffertrixande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson. Faktum är att han har ägnat i stort sett hela sin tid i regeringen till att försöka putsa utförsäkringsstatistiken och ljuga om verkligheten. Inte så konstigt kanske – det var ju därför han fick uppdraget; han är en mästare på att slingra sig i debatter och han ger (enligt uppgift) ”ett empatiskt intryck”. Dessutom vet han – för det mesta är det riskfritt. Ingen kollar verkligheten bakom de tillputsade lögnerna.

Men ibland händer det – och nu har det hänt. Ekots Mari Forssblad uppmärksammar nu det faktum som många av oss som följt med i utförsäkringsdramatiken har försökt att föra upp på dagordningen för länge sedan;

  • För det första; Endast ca 2 procent av de utförsäkrade har ett icke subventionerat jobb ett halvår efter utförsäkringen, räknar man med alla typer av subventionerade arbeten (på minst 8 timmar i veckan) är siffran ca 10 procent. 90 % står alltså utanför arbetsmarknaden. Det finns heller inga siffror som visar att fler sjuka kommer tillbaks i arbete  nu än före utförsäkringsreglerna började gälla.
  • För det andra; Av de ca 62 000 som har utförsäkrats (hitills) arbetade 22 000 deltid redan före utförsäkringen. Dessa räknas numera med i statistiken över de som arbetar efter utförsäkringen. Många av de utförsäkrade går alltså från ”utanförskap” till arbete  – enbart beroende på hur de räknas i statistiken.

Enkel matematik visar alltså att före utförsäkringen arbetade drygt 35 procent av de försäkrade deltid (25, 50 eller 75 %). Efter utförsäkringen arbetar på sin höjd 10 procent av de utförsäkrade. Något har alltså hänt med alla de 22 000 som före utförsäkringen arbetade deltid. De har blivit betydligt färre. Vad som hänt vet ingen….

Det är häpnadsväckande i sig att det faktiskt är färre som arbetar efter utförsäkringen än före – än mer häpnadsväckande är det att regeringen med hjälp av statistik och lögner kan förvandla människor från ”utanför” till ”innanför” enbart genom att kasta ut dem från sjukförsäkringen. För de människor som drabbas ändras ingenting – annat än att de blir fattigare och mer beroende av anhöriga för att överleva!

Att statistiken ser ut på detta viset är inte något nytt (skrev själv om precis detta för över ett år sedan här på bloggen). Det nya är att det nu äntligen uppmärksammas i media. Detta är givetvis mycket bra, men nog borde man kunna begära av media (både tidningar,  radio och TV) att i fortsättningen granska den statistik som Kristersson saluför lite noggrannare innan man upprepar den som ”sanningen”. Hittills har nämligen det mesta av Kristerssons artiklar på t.ex. DN-debatt visat sig vara rena propagandaalster. Han har vridit och vänt på statistiken så att slutresultatet mest handlat om lögner och förbannade lögner – och väldigt lite om den verklighet hans lögner egentligen vilar på.

P.S. Tillägg…

En före detta arbetsförmedlare, Bernth Olofsson, skriver öppet om siffertrixandet på facebook idag (och försökte berätta sin historia i Ring P1 i morse – men blev avbruten). Citat:

När arbetslivsintroduktionen infördes på Arbetsförmedlingen så ändrades statistiken. Den kod som gjorde det möjligt att avregistrera en arbetssökande ”till annan myndighet” togs bort och det blev den närmaste koden” till arbete” som gällde för de som återgick till sitt arbete som de haft hela tiden. Alla deltidssjukskrivna jag mötte arbetade i regel lite mer än vad de orkade med så att genom arbetsförmedlingens försorg jobba mer heller att hitta ett annat jobb var omöjligt. Jag vet ingen utförsäkrad deltidsarbetande som återfick sin deltidsersättning från Försäkringskasssan, men det kanske finns.

Alla arbetssökande registreras i olika kategorier. Det finns också en kod för de som kom från Försäkringskassan och var utförsäkrade. Men vi som arbetade på Arbetsförmedlingen var förbjudna att söka och kolla de som registrerats under den koden. Man talade tydligt om att detta följdes upp centralt och det kunde straffa sig om men blev ertappad. Skumt va? Sprid detta! Jag försökte komma till tidningarna men då var det bara olyckliga fall som gällde. Jag kollade tidigt att det var ca 10% av de utförsäkrade som hamnade i dubbelt utanförskap. Utförsäkrade utan egen ekonomi men med samboende med inkomst och då gör man sig icke besvär hos kommunen och försörjningsstöd. Den heliga ”Arbetslinjen” har sina fläckar.

Tidigare bloggposter i ämnet; 

Verklighetens sjukförsäkring….
Kristerssons siffertrixande gör inte rehabkedjan bättre
Färre jobbar efter utförsäkringen? 
Kristersson varnade själv för sjukreglerna

*

Bloggat; Lo-bloggen, Martin Moberg, Görans tankar och bagatellerOckulta ögat, Högbergs tankar, Socialpolitik, Fasorna,  NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Media; AftonbladetAllehandaNANorranSkånskanSvDSundsvalls tidningÖstersunds posten, Ekot1, 2, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kristerssons siffertrixande gör inte rehabkedjan bättre

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson förnekar sig inte  – idag fortsätter han sitt ”siffertrixande” om utförsäkringarna på DN-debatt.  Hans slutsats blir som vanligt att reformen varit fantastiskt lyckad, eller som han säger ”nödvändig och riktig”. Exakt vilka siffror Kristesson stödjer sig på denna gång vet vi inte – men att debattartikeln kommer just nu kan ha att göra med att många nu är på väg att utförsäkras för andra gången (över 2.500 fram till årsskiftet). Den dåliga publiciteten det ger måste givetvis förebyggas.

De senaste siffror som Försäkringskassan redovisat offentligt (29 aug. 2012) visar dock på en helt annan bild än den Kristersson förmedlar. Dagens Arena har tittat närmare på vad Försäkringskassan  kom fram till och vad deras senaste statistik egentligen visade.

Nya siffror: Många står helt utanför systemet, citat;

/…/ I förra veckan redovisade Försäkringskassan nya fakta om den grupp som utförsäkrades helt under det första halvåret 2010. Siffrorna visar att redan innan första året passerat var hälften tillbaka i sjukförsäkringen, samt att ett stort antal människor tycks ha försvunnit helt ur systemet.

Av de 26 644 som utförsäkrades denna tidsperiod står 45,8 procent, eller 12 227 personer, helt utan förvärvsinkomst åtta månader senare. Bland de som hade förvärvsinkomst åtta månader senare ingår också de som hade det redan innan de utförsäkrades, det vill säga de som jobbade deltid och var deltidssjukskrivna.

Nära 25 procent av de utförsäkrade, runt 6 000 personer, återfinns 20 månader efter att de utförsäkrats i gruppen som Försäkringskassan kallar ”övriga”. Det är personer som efter utförsäkringen varken finns inskrivna hos Arbetsförmedlingen eller hos Försäkringskassan.

Det går inte att ännu dra klara slutsatser om gruppens försörjning efter 20 månader, eftersom inkomstuppgifterna släpar efter. Men tittar man på hur det ser ut åtta månader efter utförsäkring saknar hela 22 procent av dessa ”övriga” helt förvärvsinkomst. För den gruppen återstår framför allt försörjning via föräldrar, barn och partner eller ekonomiskt bistånd via socialtjänsten./…/

Inte heller visar de nya sifforna att ”rehabkedjan” gjort att de utförsäkrade arbetar mer än de skulle ha gjort om de inte tvångsutförsäkrats. FK förnekar helt enkelt att man utifrån deras statistik kan dra några sådana slutsatser.

Citat, Dagens Arena;

….att vissa av de som utförsäkrats trots allt återgått till arbete betyder inte heller att det är fler som långsiktigt gör det tack vare de förändringar av sjukförsäkringsreglerna som genomförts.

– Det är en svår fråga. Det förekom ett visst utflöde även förr. Om de som jobbar nu skulle ha kommit tillbaka med de gamla reglerna vågar jag vare sig säga ja eller nej till, säger Mathias Johansson, analytiker och prognosmakare på Försäkringskassan, till Dagens Arena.

Kan man av de här siffrorna dra slutsatsen att det här på något sätt är en framgång jämfört med tidigare regler?
– 
Nej, det kan man inte bevisa. Om det är en framgång eller inte är inget man mäter vetenskapligt eller inte, det får politikerna ta ställning till. Det kan vara svårt att hitta vettiga jämförelsegrupper och det är svårt att säga hur det förhåller sig.

Hur vet man att andelen som har fått inkomst från arbete inte skulle haft det ändå med de gamla reglerna? Eller till och med fler?
– Det vet man inte.

Det är inte första gången Ulf Kristersson ”siffertrixar” och gör vad han kan för att försköna regeringens utförsäkringsfiasko. För snart ett år sedan var han ute och försökte skönmåla den, sedan tidigare, kanske minst kritiserade delen av ”rehabkedjan” – ”rehabiliteringsgarantin”. Då fick han mothugg av de forskare på Karolinska Institutet som han själv hänvisade till.

Regeringens rehabgaranti en flopp, citat, svd;

Patienter inom rehabgarantin har sämre återgång till arbete än andra långtidssjuka. Det visar regeringens egen utredning. Men regeringen mörkar utredningens resultat och beskriver rehabgarantin som en framgång. /…/Läs mer här!

*

Tidigare bloggposter;
Rehabgarantin orsakade nya sjukskrivningar
Reinfeldts arbetslinje en grym flopp
Stardust blogg; Ulf Kristersson och sanningen

Solrosuppropet; Kristerssons siffertrixande hjälper inte de sjuka

Läs mer; Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen

*

Till sist ett citat jag hittade på FB – som passar lika bra in i den svenska politiska debatten som den amerikanska…

Media;  dn1, dn2, dn3, dn4, da1, da2, ab1, ab2

Bloggtips; Motvallsbloggen om vidrig borgerlig människosyn, KajsalisasBlogg en konversation mellan Anders o Fredrik, Nemokrati om Palme om kravaller, Pepprat Rödgrönt om politisk maskerad, Annarkia om stereotyper, Jinge om ökade klyftor, Alliansfritt Sverige om Borg och överskottsmålet, NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Förakt för både sjukskrivna och kulturarbetare


Illustration; Robert Nyberg

I går var ett av regeringens stora budgetutspel ett ”kulturarvslyft” där sjukskrivna skulle utföra arbeten ”som annars inte skulle bli utförda”. I en intervju talade kulturminister Lena Adel­sohn Liljeroth (M) om att det handlade om personer som är ”utförsäkrade från arbetsmarknaden”. Man kan ju fråga sig vilka dessa är? Att regeringen utförsäkrat drygt 40 000 långtidssjuka från sjukförsäkringen är ju ett faktum – men hur många har de utförsäkrat från arbetsmarknaden?

I dag visar det sig att förslaget är en plankning av de socialdemokratiska ”Accessjobben” – förutom att det då handlade om en arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa kulturarbetare – inte slavarbete för svårt sjuka och utförsäkrade.

De har plankat vårt Access, citat DN;

Kulturarvslyftet påminner till vissa delar om de Accessjobb som den socialdemokratiska regeringen införde vid årsskiftet 2005/2006. Syftet med Access var att minska arbetslösheten bland kulturarbetare och samtidigt bevara, vårda, konservera, restaurera, reparera och tillgängliggöra kulturföremålen. Efter valet 2006 beslöt den borgerliga regeringen att fortsätta satsningen på Accessjobb och avsatte 250 nya miljoner för Accessprojektet under 2007. De sista Accessprojekten avslutades under 2008 och 2009. Sammantaget avsattes 673 miljoner kronor för Accessjobb under åren 2006–2009. I Kulturrådets granskning av Accessjobben framgår att över 1 000 personer på detta sätt fick jobb inom kulturområdet. Omkring 75 procent hade fortfarande jobben kvar sex månader efter att Accessanställningen avslutats.

Visst behövs det anpassade arbeten för människor med nedsatt arbetsförmåga eller med funktionshinder – för de som trots sin ohälsa kan och vill arbeta. Men förslaget är riktat till ”sjukskrivna och utförsäkrade”. Och man undrar givetvis; Menar regeringen att sjukskrivna som utförsäkras från sjukförsäkringen för att de uppnått en viss tidsgräns helt plötsligt blivit friska och arbetsföra?

Förslaget visar på regeringens föraktfulla syn på både sjukskrivna och kulturarbetare. Devisen är; sjuka är egentligen inte sjuka, och kulturarbeten är egentligen inga riktiga jobb. 

Intressanta kommentarer i DN till förslaget….

Sjukförsäkringen; Marsch ner i arkivet, Peter Wolodarski citat;

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kallade initiativet för den ”största kultursatsningen på många år”. Därmed sade hon – förmodligen oavsiktligt – mer om regeringens påvra kulturpolitik än om det konkreta förslaget./…/ Alliansregeringen har dessvärre gjort sig känd för att i första hand anlägga ett produktions- och lönsamhetsperspektiv på kultur. Plus och minus ska gå ihop, privat finansiering hellre än offentliga bidrag. Kungliga Biblioteket ser sig nödgade att gå ut och efterlysa ”rika sponsorer”./…/

Att ge lönebidrag åt sjukskrivna är inte en kulturpolitisk storsatsning utan traditionell svensk arbetsmarknadspolitik. Med Anders Borgs ord skulle man kunna säga att ”arbetslinjen” stärks./…/

Nu är det meningen att ett antal tusen som förlorat sin sjukpenning ska skickas till museer och andra kulturinstitutioner med lönebidrag.

I Anders Borgs Sverige ska alla bidra till produktionen.

Kulturarvet värt mer än en reservutgång, Lars Linder, citat;

/…/

När Fredrik Reinfeldt tillträdde lovade han att satsa på de aktiva kulturarbetarna. Innan Access fasades ut var det här ett av de få områden där han hållit sitt löfte.

Nu kan akademikerna känna sig lurade igen, och arkivinstitutionerna tar gissningsvis emot nyheten med blandade känslor. Någon ska göra ett viktigt jobb åt dem – men det är beredskapsarbetare utan förhandskunskaper.

Den eftersatta kulturarvsvärlden är värd ett bättre öde än att användas som reservutgång när arbetslöshetsstatistiken behöver hyfsas.

*

Bloggtips; Begrundat och plitat om kaos på högskolan, Lönatgarbloggen om åldersdiskriminering, Esbati om tiden efter 11/9, Reflektioner och Speglingar om valfrihet, Lasses blogg om att moderaterna sett ljuset, Kaj Raving om medborgerligga rättgheter, Jinge om svt och terrorismen, Martin Moberg om ett tåg som lämnat alliansregeringen,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7svd1, svd2, svd3, ab1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det finns en annan väg – om sjukförsäkringen

I Sverige har vi under lång tid haft en sjukförsäkringspolitik där misstron har fått styra. Vi har på alla sätt försökt att disciplinera de som drabbats av ohälsa genom lägre ersättning och hårdare regler och krav och – under de senaste åren – genom tidsgränser som till sist utförsäkrar människor som inte lyckats bli friska och arbetsföra inom dessa förutbetsämda tidsgränser.

Men det finns en annan väg att gå…

  • Tänk dig att vi utgick från att alla har samma människovärde – och är värda att lyssna på och tas på allvar – oavsett hälsotillstånd.
  • Tänk dig att vi utgick från att de av oss som drabbas av ohälsa egentligen skulle vilja vara friska, och att vi inte automatiskt blir fuskare och simulanter – bara för att vår hälsa försämrats.
  • Tänk dig att vi skulle ha 100 procent i sjuklön från första dagen, och att alla politiska partier var helt eniga om att detta var rätt.
  • Tänkt dig att vi skulle inrikta våra ansträngningar på ett inkluderande arbetsliv istället för ett exkluderande.
  • Tänkt dig att vi skulle  börja med att bekämpa sjukfrånvaron direkt på arbetsplatserna – med bättre arbetsmiljö, anpassning av arbetsplatsen och ökade möjligheter till sjukskrivning på deltid.
  • Tänk dig att vi på så vis kunde ge plats även åt de som drabbats av ohälsa i arbetslivet och samtidigt minska sjukfrånvaron.

Det jag beskriver är ingen ouppnålig framtidsdröm. Det finns ett land där detta är verklighet – Norge.

Läser en artikel i det senaste numret av tidningen Dagens Socialförsäkringar där man skriver om hur man i Norge minskat sjukfrånvaron genom IA-avtal (inkluderande avtal) – och där alla arbetsmarknadens parter och politiska partier är överens om att ”det finns andra sätt att minska sjukfrånvaron än att sänka ersättningen”. Där gäller 100 procent i sjuklön från första dagen.

Man behöver bara titta lite närmare på vad som egentligen var orsaken till att sjuktalen steg i slutet på 90-talet för att inse att det inte handlade om vare sig ”fusk” eller en plötslig förändring av ”attityder”. Speciellt med tanke på att de flesta som då fastnade i sjukförsäkringen var  hårt arbetande kvinnor i offentlig sektor. Ingen seriös samhällsdebattör, journalist, politiker eller forskare borde kunna påstå att just dessa kvinnors ”attityder” helt plötsligt förändrades till det sämre – inom loppet av några få år – och fortfarande bli betraktad som ”seriös”.

Verkligheten var denna; I början på 90-talet svepte den ekonomiska krisen och de nyliberala ekonomiska dogmerna in över Sverige.  Då slimmades arbetsorganisationerna ned, prestationskraven på de anställda ökade, “reträttplatser” togs bort och rehabiliteringsinsatserna minskade. Anpassningen av arbetet och möjligheten till “delpension” försvann. Nedskäringarna ledde i förlängningen till ökade sjukskrivningar, men huvudproblemet (85%) handlade om att sjukskrivningarna blev allt längre.

Det exkluderande arbetslivet gjorde sitt intåg – samtidigt som de som inte uppfyllde arbetsgivarnas nya krav på ”superarbetskraft” stängdes in i långa sjukskrivningar eller kastades ut i arbetslöshet. Att i detta läge lägga all skuld på de som ”inte platsar” eller inte får hjälp från sjukvården eller samhället – är både cyniskt, människofientligt och grymt.

Den politiska skulden till 90-talets ”sjukskrivningsexplosion” finns hos båda sidor av blockgränsen – likaså mytbildningen om ”attityder”, ”läkarnas slapphet” och” fusk”.

Men alliansen har med sin ”utförsäkringskedja” ställt allt på sin spets. Man har byggt hela den nya sjukförsäkringen på myter, fördomar och lögner – och ignorerat fakta och forskning. Allt för att spara pengar till skattesänkningar. Inte så konstigt att konsekvenserna har blivit så grymma och att misslyckandet varit så totalt.

En läkare och forskare som länge försökt att föra in ett annat perspektiv i debatten kring sjukförsäkringen är Jan Lidbeck. Framförallt är han känd som smärtspecialist – och har på ett mycket förtjänstfullt sätt förklarat och avlivat myterna kring smärtpatienter. Så här beskriver han utvecklingen sedan 90-talet. Citat;

Sedan mitten av 90-talet pågår ett tyst krig. Det är ett krig mellan läkare, de sjuka och Försäkringskassan. Politiska beslut kring sjukförsäkringen har ofta påverkats av hörsägen och mytbildning snarare än av medicinsk vetenskap. I dagens hårdnande samhällsklimat erbjuds ensidiga tolkningar av en komplex verklighet.

Detta har krävt många offer. Vi läkare är inlärda att förstå verkligheten utifrån objektiva mätvärden. Men de som drabbats av kronisk smärta kan inte förstås. De väcker känslor av hjälplöshet och ångest hos läkare. Förnekande och förskjutning blir för en del ett sätt att hantera sin frustration.

Detta destruktiva förhållningssätt har idag fått stöd i det inhumana regelverket kring sjukskrivning. Sjukvårdens möte med den smärtsjuke riskerar bli en katastrof med dödlig utgång.

Läs mer; Jan Lidbeck

*

Lästips;

Dagens Socialförsäkringar sid. 10

Sverige hade aldrig någon sjukskrivningsepedemi

Politik bakom ökad sjukfrånvaro (2005)

Sjukförsäkringen gör stora vinster som staten konfiskerar

Tidigare bloggpost; Nog nu – det har aldrig handlat om fusk,

Bloggat; LO-bloggen Sig-Britt Ahl, Stardust blogg, Martin Moberg, Reflektioner och speglingar

Fler bloggtips; Annarkia om ekokammarens förakt, Alliansfritt om  järnvägen, Eva Hillén Ahlström om unga arbetslösa, HBT-sossen om Juholt, Lena Sommestad om klimatpolitiken, Motvallsbloggen om USA, Netroots

Media; DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB2, AB3, AB4,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Rehabiliteringsmyten är krossad

I går presenterades en vetenskaplig undersökning som visade att regeringens satsning på att rehabilitera långtidssjuka har varit verkningslös.

Slutsatserna är dessa (svt citat);

….i dag visar det sig att de som deltagit i projektet är precis lika mycket sjukskrivna som de som inte deltagit./../

I vissa fall har rehabiliteringsgarantin till och med försämrat situationen. I sju av tolv undersökta landsting har de som deltagit i projektet blivit sjukare än de som inte deltagit. /…/

Enligt rapportern finns dock några positiva effekter av garantin. Flera av dem som deltagit i projektet känner sig friska, men inte tillräckligt friska för att återgå till arbete.

En annan oväntad effekt är att färre av de som deltagit har blivit utförsäkrade. De har alltså inte blivit friskare, men de har fått behålla sin sjukpenning och har därmed en bättre ekonomi än annars. Men sjukdagarna fortsätter att ligga på samma nivå, med eller utan rehabiliteringsgaranti.

Resultatet är intressant, men borde knappast vara förvånande. De två grupper som har berörts har varit de med ”depressioner” och ”smärtor i rygg och axlar”.  En orsak till att projektet inte lyckats är att man började i fel ände – med att införa hårdare sjukregler.

Citat;

-Den här insatsen var oerhört snabbt igångsatt. Den borde planerats bättre, säger utredaren Irene Jensen, professor vid Karolinska Institutet till Aktuellt.

Regeringen hade bråttom att genomföra garantin, eftersom de just hade beslutat om nya hårdare regler för sjukskrivning och många mänskor hotades av utförsäkring./../

Åtgärderna har stressats fram. Man tycks dessutom ha utgått ifrån att alla smärtpatienter kan rehabiliteras så pass att de klarar ett heltidsarbete. Men det är inte alltid möjligt – många får helt enkelt lära sig leva med livslång smärta och klarar i bästa fall att arbeta deltid.

Det är en seglivad och ständigt närvarande myt att alla människor kan rehabiliteras till kärnfriskhet. Där man inte lyckas skyller man ofta på att insatserna sats in för sent, eller på fel ”attityd” hos patienten. Men verkligheten är en annan.

Det finns en mycket intressant artikel från 2003 (HD) där Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett, avslöjar de gängse myterna kring smärta och rehabilitering.

Smärtsam kamp mot gamla myter, citat HD;

Tusen och åter tusen, framförallt kvinnor, som sökt hjälp för smärtor i nacke, skuldror och rygg, kan vittna om hur de närmast kört huvudet i väggen. De har fått sin intellektuella förmåga ifrågasatt och anklagats för att vara arbetsskygga gnällspikar, när inga fel kunnat ses på röntgenplåtar eller i blodprov. I stället har de skickats till mer eller mindre standardiserad ”rehabilitering”, många gånger med katastrofala följder.

Modern forskning har rätat ut många frågetecken kring långvarig och svårbegriplig smärta. Värk vars orsaker inte går att finna vid röntgen eller i blodprov talar man i dag om som störd central smärtreglering. Alltså skador eller störningar i det centrala nervsystemet, CNS. Sådana smärtmekanismer har påvisats vid fibromyalgi, arbetsrelaterad nack- och skuldervärk, vid whiplashskada i nacke och axlar, vid nervverk som ischias samt vid kronisk ryggvärk./../
— Jag har sett patienter som har varit fullständigt sönderrehabiliterade på grund av okunnighet om centrala nervsystemets sensibilitet, säger Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett./../

Det är en myt, säger Jan Lidbeck, som saknar stöd i modern forskning – att ju tidigare rehabilitering, desto bättre resultat. Citat HD;

— Att lära sig leva med långvarig smärta liknar mycket ett sorgearbete, man inser att livet blir sig aldrig riktigt likt igen. En rehabplan som kommer fel i tiden är dömd att misslyckas för de flesta och riskerar att totalt ramponera tron på framtiden.
— Man ska komma ihåg att dessa patienter lever i ett känslomässigt kaos, det gäller bara att överleva, de kan inte ta mer än en dag i taget.
Han understryker också att smärttillstånd som orsakas av störningar i CNS inte kan tränas bort. Tvärtom blir smärtorna oftast värre av fysioterapi som belastar en kropp som redan gör ont.
— Det är viktigt att göra en ordentlig smärtanalys, så att patienten inte blir ytterligare traumatiserad. Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.

Regeringens ”rehabiliteringskedja” har, med facit i hand, missat alla mål. De utförsäkrade har inte blivit friskare – bara sjukare och fattigare. De som har förärats ”rehabilitering” har pressats ned i ett fack – lika för alla – utan individuell hänsyn. Den enda positva effekt man sett är att de som rehabiliterats har det bättre ekonomisk – tack vare att de då har sluppit utförsäkringen.

En stor orsak till misslyckandet är givetvis att man som prio ett har haft att sänka kostnaderna i sjukförsäkringen. Hur de sjuka mår har knappast varit det viktigaste – istället har målet varit att ”spara pengar till skattesänkningar”.  Man har sett på de sjukskrivna som ett fuskande kollektiv – med ”fel attityd”. Medan verkligheten var en helt annan. De sjukskrivna var verkligen sjuka, de hade verklig smärta, de hade svårare psykiska problem en bara en lättare depression.

Visst – det är aldrig fel med rehabilitering – men då måste den vara anpassad efter varje individ – och komma vid rätt tidpunkt för varje individ. Då måste man bortse ifrån kortsiktig ekonomisk vinning och sparade pengar. För i längden sparar man ingenting på att plåga sjuka människor. Att alla männsikor ska kunna leva ett drägligt liv – trots smärta och sjukdom – måste vara viktigare än att alla människor ska arbeta – oavsett hur de mår.

Till sist kanske man måse acceptera att det finns den hel del människor som helt enkelt måste få vara sjukskrivna – helt eller delvis. Alla klarar inte att arbeta till hundra procent. De fuskar inte, de är inte lata. De har slitit ut sig eller drabbats av sjukdomstillstånd som inte går att utförsäkra eller rehabilitera bort snabbt och kvickt.

Det handlar om människor – glöm aldrig det.

*

Läs; Att leva utanför utanförskapet

Länk; Smärtsam kamp mot gamla myter

Bloggat; Björn AnderssonMartin Moberg, Mitt i steget

Bloggtips; Offer jag?... om barnfattigdom, Litentanta om saker som stör, Alliansfritt om åsiktsgranskning av moderater, Kaj Raving om SD som högerparti, Netroots

Media; exp1, svt1, svt2 ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, dn1, dn2, dn3, svd1, svd2, svd3,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

KD vill utvidga sorteringen av sjuka i A- och B-lag

KD:s senaste förslag till en ”humanare” sjukförsäkring är egentligen ganska häpnadsväckande. Huvudprincipen är att man vill införa ”fler undantag”.  Man vill fortsätta att klassa vissa sjukdomar som ”mer behjärtansvärda” än andra, och sortera upp sjuka i  ett A- och ett B-lag. Man följer alltså den linje som alliansen har satsat på från första början. En linje som flera tunga remissinstanser dömde ut redan före reglerna infördes – och som alla riksdagspartier dömde ut för mindre än sex år sedan.

Så här ser historien ut – behjärtansvärda diagnoser döms ut!

När regeringens första förslag till ”rehabiliteringskedja” lades fram kom kritik från flera håll mot att man nu började undanta vissa diagnoser. En av de allra tyngsta remissinstanserna var Karolinska Institutet.

Karolinska Institutet (KI) påpekade i sitt remissvar att…

Såväl medicinska som rättviseskäl talar för att vissa diagnoser inte skall ge rätt till högre förlängd sjukpenning än andra.

KI underströk också att…

…sjukförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring, där avsikten är att tillförsäkra personer en inkomst när man p.g.a. sjukdom eller skada inte kan försörja sig genom arbete.

Debatten hos Moderaterna långt innan valet….

2003 lade M fram ett förslag där man ville sänka ersättningarna i (bland annat) sjukförsäkringen till 75 procent. Kritiken blev skarp och man backade. 2004 förklarade Fredrik Reinfeldt att ”väldigt sjuka” med vissa diagnoser skulle undantas.

Kritiken blev återigen massiv och 2005 retirerade Reinfeldt från en diagnosbaserad sjukförsäkring, citat;

– Vi har inte hittat något system som inte skulle upplevas som att vi sorterar sjukdomar.

Mikael Odenberg (M) sa så här i riksdagen samma år; 

– Man kan inte säga att någon diagnos eller sjukskrivningsorsak är mer behjärtansvärd än någon annan. Därför har vi kommit till slutsatsen att nej, det går inte att differentiera på det sättet, utan vi ska ha en enhetlig ersättningsnivå för alla oavsett orsaken till sjukskrivningen.

När den nya sjukförsäkringslagen infördes den 1 juli 2008 hade alltså såväl Moderaterna som resten av allianspartierna helt ändrat åsikt. Plötsligt var det helt okej att att vissa sjukdomar och diagnoser räknades som ”mer behjärtansvärda” än andra.

KI konstaterade alltså i sitt remissvar att en grundprincip i den svenska allmänna sjukförsäkringen är och bör vara att det inte är sjukdomen i sig som ska ge rätt till sjukpenning, utan graden av arbetsoförmåga en sjukdom eller skada har lett till.

Samma sak konstaterade ett antal experter på sjukförsäkringen på DN-debatt i oktober 2010.

De sjuka i Sverige delas in i ett A och ett B-lag, citat;

Sjukförsäkringen har funnits sedan mitten av 1950-talet och utgångspunkten har alltid varit att rätten till sjukpenning ska baseras på en individuell bedömning av hur sjukdom påverkar den enskildes förmåga att arbeta. Försäkringen har ofta beskrivits som ett generellt standardskydd, eftersom den omfattar alla dem som på grund av sjukdom inte längre kan försörja sig genom förvärvsarbete, oberoende av sjukdomstyp eller orsaken till den.

Sedan 1 juli 2008 bedöms rätten till sjukpenning enligt den så kallade rehabiliteringskedjan. Till skillnad från tidigare infördes en tidsgräns på ett år för sjukpenning. Tidsgränsen kan dock förlängas under vissa villkor och dessa villkor har sedan införandet förändrats efter kritik från bland annat läkarkåren (DN Debatt 2/12 2009). Gränsen är dock i vissa fall beroende på typ av sjukdom. Lagstiftaren räknar där upp vissa sjukdomar (cancer, ALS eller väntan på transplantation av vitalt organ) som skäl.

Rätten till sjukpenning efter ett år blir alltså beroende av vilken sjukdom den enskilde har. Vissa sjukdomar kan därför uppfattas som mer legitima och mer värda än andra. Människor med svår smärta på grund av sjukdomar i rörelseorganen räknas till exempel inte upp, lika lite som en deprimerad och suicidbenägen person. För den enskilde kan en sjukdom som inte betraktas som allvarlig av lagstiftaren ha svåra konsekvenser för möjligheterna till ett normalt liv både i arbete och på fritid. Å andra sidan kan vissa former av cancer behandlas framgångsrikt och på sikt innebära en mycket god prognos och normalt fortsatt liv även om personen behöver längre tids sjukskrivning.

Problemet är inte att man kan förlänga sjukpenningen för dem med allvarliga sjukdomar utan att man delar in de sjuka i ett A- och ett B-lag.

I dag har vi alltså redan en diagnosbaserad sjukförsäkring. En försäkring som inte ens de mest råbarkade moderaterna ville ha för några år sedan. Nu är inte bara så att vissa sjukdomar och diagnoser kan få förlängd sjukpenning  och högre ersättning. De som inte har rätt diagnos riskerar inte bara lägre ersättning – de riskerar att bli helt utan ersättning och att utförsäkras.

Nu vill alltså KD – i sin outsägliga godhet – utvidga sorteringen av sjuka i A- och B-lag. Men, det är knappast ett utslag av godhet – enbart av desperation. Man är rädd att helt utplånas när allt fler svenskar inser att den sjukförsäkring vi har i dag är inte bara inhuman och rättsosäker – den är också grym och människofientlig – och har ingenting med kristna värderingar att göra.

Man behandlar helt enkelt inte sjuka och utslitna människor på det sätt som vi gör i Sverige i dag. Det är varken humant eller förenligt med kristen etik.

Det är hög tid att stoppa både utförsäkringarna och sorteringen av sjuka i A- och B-lag.

*

Länkar;

Läkaruppropet mot utförsäkringarna – svt Gomorron

Kritik för döva öron

Vi måste våga se systemfelen

Bloggat; Stardust blogg, Ledarbloggen, Alliansfritt Sverige, Vägen till himmelen, Nemokrati, Martin Moberg, LO-bloggen, Netroots

Media; allehanda, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, svd9, sv10, svd11,   dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4

 

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Här avlivas Myterna om Sjukförsäkringen!

På bloggen De Tystas Röst finns nu en mycket bra och läsvärd sammanställning av alla de Myter som har florerat kring sjukförsäkringen de senaste åren. Här nedan finns hela bloggposten.

Läs! Kopiera! Sprid fakta!

De Tystas Röst, citat;

Det finns ett antal myter om den svenska sjukförsäkringen. De florerar fortfarande och lever sitt eget liv; bland politiker och opinionsbildare, i tidningsartiklar och på bloggar, i samtal, diskussioner och kommentarer, i vardagen och på nätet. Det finns bara ett sätt att stoppa mytbildning – det är att dra fram myterna i ljuset, analysera dem och slå hål på dem en efter en med fakta.

Syftet med detta dokument är att bemöta myterna om den svenska sjukförsäkringen. Dokumentet har sammanställts i samarbete med andra och kommer att uppdateras löpande. Vi hoppas att det är till hjälp för dig som är intresserad av eller engagerar dig i sjukförsäkringsfrågan. Innehållet i detta dokument är public domain, vilket innebär att det är fritt att kopiera och sprida.

Myterna om sjukförsäkringen:

Myterna om sjukförsäkringen:

1. ”Världens friskaste folk samtidigt som världens mest sjukskrivna.”
2. ”Sverige hade en halv miljon förtidspensionärer.”
3. ”Förr förtidspensionerades 140 personer om dagen.”
4. ”Sjukförsäkringen kostade för mycket.”
5. ”Det fuskades mycket med sjukförsäkringen.”
6. ”Utförsäkrade återvänder till jobb.”
7. “Ersättning från sjukförsäkringen är bidrag.”

1. ”Världens friskaste folk samtidigt som världens mest sjukskrivna.”

Världens friskaste? Världens mest sjukskrivna? Eller varken eller..?

Två påståenden i ett, varianter finns.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Vem har sagt det?
Fredrik Reinfeldt
(m), Göran Hägglund (kd), Ulf Kristersson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m), Gunnar Axén (m), Hanne Kjöller (DN) m.fl.

”Friskaste” verkar man basera på medellivslängd/mortalitet vilket är en bristfällig måttstock; bara för att en person lever länge betyder inte detta att personen har haft ett liv fritt från sjukdom – det indikerar snarare att välfärdssamhället har fungerat väl. För övrigt har Sverige inte heller högst medellivslängd i världen. Vidare haltar jämförelsen med andra länder eftersom man inte preciserar vad man menar med ”friskaste”; tas det t.ex. hänsyn till psykiska sjukdomar såväl som fysiska, arbetsskador, trafikskador och funktionshinder? En undersökning visar att 39 procent av sjukfrånvarande svenskar anger psykiska problem som huvudorsak till sjukfrånvaron. Danmark toppar listan med 48 procent och därefter följer Schweiz med 42 procent (OECD, 2010).

”Mest sjukskrivna” verkar man basera på antalet människor som fick någon ersättning från Försäkringskassan utan att ta hänsyn till skillnader som deltids-, korttids- och långtidssjukskrivningar. Jämförelsen med andra länder haltar av flera olika anledningar, t.ex. ojämförbara sjukförsäkringssystem, varierande redovisning av sjuktal, varierande sysselsättningsandel och varierande antal yrkesverksamma kvinnor i olika länder.

Rekommenderat:

2. ”Sverige hade en halv miljon förtidspensionärer.”

Finn felen! I dessa fyra meningar hittar vi sex fel – hur många hittar du? (Källa: Fredrik Reinfeldt (m) och Cristina Husmark-Pehrsson (m), DN Debatt 2010)

Två påståenden i ett, varianter finns.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Vem har sagt ”en halv miljon förtidspensionärer”?
Fredrik Reinfeldt
(m), Ulf Kristersson (m), Ulf Nilsson (fp), Birgitta Sellén (c), Göran Hägglund (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Per Schlingmann (m), Hanne Kjöller (DN) m.fl.

Siffran syftar på antalet personer med sjukersättning (med eller utan tidsgräns) eller tidsbegränsad aktivitetsersättning på 25-100 procent. I siffran inkluderas alltså de som arbetade upp till 75 procent, och det har dessutom hävdats att dessa ”förtidspensionerades bort från arbetsmarknaden”.

Det första problemet är att ”förtidspension” avskaffades redan 2003 och idag heter det sjukersättning och inget annat. Det andra problemet är att siffran 500 000 inte stämmer. Som mest har vi i Sverige haft 329 789 personer med full sjukersättning utan tidsgräns (2004) och 2008 var siffran 308 008 (Källa: Försäkringskassan). Det är missvisande att kategorisera de som arbetar deltid upp till 75 procent som förtidspensionärer.

En variant är uttrycket ”750 000 sjukskrivna och förtidspensionerade” (se t.ex. Alliansens Vitbok, 2010). I detta påstående syftar man på ”en halv miljon förtidspensionärer” och lägger till långtidssjukskrivna för vilka ersättningarna var 25-100 procent. Många av dessa arbetade och en del hade t.ex. tidsbegränsad sjukersättning på 25 procent.

Rekommenderat:

3. ”Förr förtidspensionerades 140 personer om dagen.”

Det är något som inte stämmer här…

Två påståenden i ett, varianter finns.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Vem har sagt ”140 personer om dagen”?
Fredrik Reinfeldt
(m), Jan Björklund (fp), Maud Olofsson (c), Göran Hägglund (kd), Per Schlingmann (m), Cristina Husmark Pehrsson (m), Sven Otto Littorin (m) m.fl.

Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (m) slog förmodligen något slags rekord 2008; i ett riksdagsanförande nämnde han inte bara ”140 personer om dagen”, han nämnde dessutom ”förtidspension” hela 44 gånger i samma anförande.

Det första problemet är att ”förtidspension” avskaffades redan 2003 och idag heter det sjukersättning och inget annat. Det andra problemet är att siffran 140 inte stämmer. Siffran är uträknad för åren 1998-2006, men sanningen är att mellan dessa år förtidspensionerades 51 personer om dagen, d.v.s. nybeviljade hela förtidspensioner/permanenta sjukersättningar (Källa: Försäkringskassan).

I begreppet ”förtidspension” buntar man ihop alla de människor som hade tidsbegränsad eller varaktig sjukersättning på del- eller heltid. Uttrycket är alltså missvisande bl.a. eftersom deltidsarbetande ingår i siffrorna. Med detta sätt att tala och räkna kallades t.ex. en person förtidspensionerad även om denne arbetade 75 procent med 25 procent tidsbegränsad sjukersättning.

Siffran 140 verkar nu ha slutat användas och ersatts med ”personer per år” – och med summor som verkar växla beroende på både månad och humör. Låt oss ta fram förstoringsglaset och se vad socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m) har sagt;

Socialförsäkringsministerns förstoringsglas verkar onekligen få vissa utvalda saker att se ännu större ut än de var från början; 140 personer per dag har nu blivit upp till 200. Den korrekta siffran var alltså 51 per dag, vilket motsvarar 18 615 per år.

Göran Hägglund (kd) råkade i en direktsändning 2010 göra en komisk underskattning när han istället använde siffran 141 personer i veckan. Det är dock förståeligt; när felaktiga siffror slängs hit och dit i debatten blir det ganska förvirrande till slut.

Rekommenderat:

4. ”Sjukförsäkringen kostade för mycket.”

Åsikt utan kvantitativa eller kvalitativa jämförelser.
Källhänvisningar utelämnas oftast.

Sjukförsäkringssystemet har gått med vinst sedan 2003.

F.d. socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) berättade 2007 att de nya sjukförsäkringsreglerna skulle finansiera jobbskatteavdragen. Så har också skett; idag utförsäkras sjuka och får mindre eller ingen ersättning alls. Via statskassan slussas alltså idag pengar över från sjuka behövande människor till friska arbetande människor – detta är ett av fundamenten i Alliansens s.k. ”arbetslinje”.

Rekommenderat:

5. ”Det fuskades mycket med sjukförsäkringen.”

Antagande som fått karaktären av en vandringssägen.
Källhänvisningar utelämnas i stort sett alltid.

Sjukförsäkringsfusket tål att jämföras med skattefusket. Siffror från 2009:

  • 0,04 procent av alla bruttoutbetalningar inom socialförsäkringssystemet var fusk.
  • 1,3 procent av alla fuskutredningar ledde till dom eller strafföreläggande.
  • 193 miljoner kronor var fusk (totalt krävdes 354 miljoner tillbaka).
  • 133 miljarder kronor (133 000 miljoner) beräknas skattefelet vara årligen.
    (Källor: Försäkringskassan, Skatteverket, Dagens Arena, 2010)

Fusket i sjukförsäkringen har visat sig vara mycket litet. Vad som är betydligt allvarligare är den misstänksamhet, missunnsamhet och avundsjuka som följt i spåren av sjukförsäkringsdebatten. Vi har sett detta frodas på tidningars ledarsidor, vi har läst det i kommentarer till artiklar och på bloggar och vi har hört det i vardagen.

Ett fenomen är personer – oftast anonyma – som berättar om grannar eller vänner som ”rastar hunden”, ”går i trädgården” eller ”handlar mat”. Vad dessa vardagsanalytiker missar är att besvären av en sjukdom kan gå upp och ned och att t.ex. psykiska sjukdomar inte nödvändigtvis syns på utsidan.

Rekommenderat:

6. ”Utförsäkrade återvänder till jobb.”

Antagande utan kvalitativa eller kvantitativa jämförelser.
Källhänvisningar utelämnas oftast.

De som utförsäkras ur sjukförsäkringen hänvisas till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion. I denna kartläggs individens behov och förutsättningar i syfte att hjälpa och slussa individen vidare. De som inte är eller bedöms som tillräckligt friska kan åter ansöka om ersättning från Försäkringskassan. Återflödet från Arbetsförmedlingen till Försäkringskassan är måttstock på hur olika arbetsförmågan har bedömts hos först Försäkringskassan och sedan Arbetsförmedlingen;

  • I oktober 2009 var det förmodade återflödet 10 procent.
  • I februari 2010 var det förväntade återflödet 33 procent.
  • I maj 2010 var det faktiska återflödet 38 procent.
  • I september 2010 var det faktiska återflödet 50 procent.
  • I december 2010 var det faktiska återflödet 60 procent.
    (Källor: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, SVT, SR, ST Press)

Och hur gick det på Arbetsförmedlingen med jobb för utförsäkrade? Statistiken för de ca. 24 000 personer som utförsäkrades under det första halvåret 2010 (1 jan – 30 jun) visade att endast 320 personer, 1,3 procent, hade lämnat Arbetsförmedlingen för arbete utan stöd (Källa: Uppföljning…, Arbetsförmedlingen & Försäkringskassan, okt 2010).

Vad det inte talas särskilt mycket om är de som tvingats till försörjningsstöd (socialbidrag). Antalet sjuka som blivit socialbidragstagare har ökat i kommunerna; en undersökning visade att 70 procent av de tillfrågade kommunerna fått ökade kostnader för försörjningsstöd på grund av de nya sjukreglerna (TCO, 2010).

Och det finns många som inte är berättigade till försörjningsstöd eftersom de anses äga något av värde, t.ex. en för dyr lägenhet eller en bil. Vidare finns det personer som inte längre kan få ersättning från sjukförsäkringen oavsett hur sjuka de än är. De har blivit ”nollklassade”, d.v.s. förlorat sin SGI.

I december 2010 sade Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist att ”Kanske ska man kunna behålla sin sjukpenning medan vi rustar individens förmåga till arbete.” (ST Press, 2010). Generaldirektören satte det berömda huvudet på spiken; den främsta kritiken mot rehabiliteringskedjan har hela tiden varit de fasta tidsgränserna för hur länge en sjuk kan få ersättning. Att sjukdomar inte följer tidsgränser och att utförsäkring inte är rehabiliterande förstod många dock redan innan rehabiliteringskedjan infördes 2008.

Rekommenderat:

7. “Ersättning från sjukförsäkringen är bidrag.”

Omskrivning som syftar att rikta misstro mot sjukförsäkringen och skuldbelägga de sjuka.

Sjukförsäkringen finansieras främst med sjukförsäkringsavgiften  i de sociala avgifterna som är kopplad till varje anställd. När du har en hemförsäkring betalar du in försäkringspremier för ett försäkringsskydd. Om olyckan sedan är framme får du ut pengar från hemförsäkringen. Har du då fått ett bidrag från försäkringsbolaget? Nej – du har fått en ersättning enligt överenskommet avtal.

Omskrivningen från ”ersättning” till ”bidrag” fyller tre funktioner:

  • Att rikta misstro mot sjukförsäkringen; ”bidrag” låter sämre och mindre legitimt än ”ersättning”.
  • Att rikta misstro mot sjuka eftersom de då ”tar emot bidrag” istället för att ”erhålla ersättning” från sjukförsäkringen.
  • Att skuldbelägga sjuka, som då kan kallas ”bidragsberoende”.

Rekommenderad fördjupning

/Slut citat!/

*

Protestera mot de omänskliga sjukreglerna…..

Skriv på namninsamlingen – OBS Ny lista; Påskuppropet

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Läs mer; Charlotte Therese – mer länkar, info,Seglora Smedja – Dags för ett påskupprop!, Ta ditt ansvar Kristersson, Parasitstämpeln får folk att ta livet av sig, SKR överväger upprop mot fattigdom, Kyrkan i uppror, Helle Klein om Påskuppropet – P1

Bloggtips; Kaj Raving, LO-Bloggen, Reflektioenr och Speglingar, Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

I spåren av utförsäkringspolitiken

Sedan de nya reglerna i sjukförsäkringen infördes har det kommit flera larmrapporter från försäkringskassan om att antalet hot och våld mot personalen har ökat dramatiskt, men det handlar inte ”bara” om hot och våld mot personalen. Redan för ett år sedan fanns uppgifter om att runt 40 procent av hoten handlade om självmord.

Nu kommer liknande larmrapporter om hot och våld mot arbetsförmedlingens personal. Att hoten ökar så dramatiskt tycks ha en dominerande förklaring – utförsäkringen. De nya stenhårda reglerna orsakar en extrem psykisk, fysisk och ekonomisk stress för många utförsäkrade. Ansvariga för denna omänskliga politik är den borgerliga regeringen, men nu får även den personal som är satta att administrera denna de stenhårda reglerna ta smällarna. Både bödlar och offer lider…..

I dag publicerar jag en gripande och samtidigt saklig berättelse jag fått via mail om hur verkligheten ser ut för många av de som drabbats. Berättelsen är personlig – men också till stora delar allmängiltig. Brevskrivaren vill vara anonym.

Citat;

Den sjuka sjukförsäkringen och den ännu sjukare rehabiliteringen.

Det finns få saker som upprör mig så mycket som det sociala experiment som regeringen utsätter oss sjuka för. Min enda förhoppning är att någon med ett lite vidare samhällsperspektiv ska orka börja nysta i och för hela Sverige berätta vad det egentligen är som pågår.

Jag blev själv utförsäkrad den 1 juni i år och har sedan dess gått från att ha en arbetsförmåga på upp till 50% till att ha blivit så sjuk att jag under en period varit inlagd på sjukhus. Allt detta för att i FK gjort ”bedömningen att jag för närvarande och antagligen för längre tid framöver, har en halvt nedsatt arbetsförmåga i förhållande till alla arbeten på arbetsmarknaden p g a sjukdom”. Men att det inte går att utesluta att jag ”med tiden skulle kunna öka min arbetsförmåga” och nekat mig sjukersättning.

Eftersom jag är en person intresserad av samhällsfrågor har jag följt den verklighetsfrämmande debatten om sjukförsäkringen både inifrån och utifrån men aldrig trodde jag att det som väntar en när man blir utförsäkrad och satt i ”insatser” skulle kunna vara så surrealistiskt. Och att leva i en Kafka-liknande tillvaro kan omöjligt ge någon minsta lilla procent av arbetsförmåga.

Det eviga påståendet från Alliansen: ”140 personer förtidspensionerades varje dag och tusentals människor lämnades i långa sjukskrivningar utan vare sig stöd eller hjälp till rehabilitering” måste få ett motstånd. Det som Alliansen idag byggt upp är, som jag ser det, ett spel för gallerierna och bara ett trixande med statistik samtidigt som de skickar massor av människor, säkerligen fler än 140 om dagen, rakt ut i meningslösa insatser och ekonomisk ruin.

Samverkan kontra Arbetslivsintroduktion – eller prioriterad kontra icke-prioriterad rehabilitering. Att regeringen aldrig kommer kunna redovisa att Arbetslivsintroduktionen (ALI) har varit en lyckad rehabiliteringsinsats ser vi redan tecken på.

Ett förslag som ”dykt upp” är att ALI ska vara en del av sjukförsäkringen. Ett märkligt förslag då det redan finns ett fungerande rehabiliteringsalternativ inom ramen för sjukförsäkringen. I flera år har FK och Af haft något som kallas handlingssamverkan eller bara samverkan. Där får man som långtidssjukskriven möjlighet att prova och utveckla sina arbetsförmåga inom ramen för sjukförsäkringen. Det är ett humant och tryggt program som gjorde att jag återfick en arbetsförmåga på upp till 50%.

När de bortre tidsgränserna för sjukförsäkringen infördes så försvann också möjligheterna för FK och Af att rehabilitera inom ramen för samverkan.

Så här skriver FK och Af i sin rapport om handlingssamverkan: ”Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har ett nära och gott samarbete med ett övergripande mål att återföra personer till arbetslivet och att på ett effektivt sätt matcha till arbete. Samarbetet beskrivs sedan 2003 i en nationell handlingsplan som uppdateras årligen. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan konstatera att antalet personer som fått arbete eller utbildning januari t o m juni 2010 ligger på samma nivå som under motsvarande period 2009. Det lägre inflödet och det lägre procentuella resultatet beror på att myndigheterna prioriterat regeringsuppdraget kring arbetslivsintroduktion på bekostnad av handlingsplansamverkan. Inflödet har också varit svårt att upprätthålla på grund av att Försäkringskassan även prioriterat arbetet med att bedöma rätten till ersättning och utbetalning av ersättning.”

Man har med andra ord varit tvungna att prioritera ett nytt, oprövat och hastigt uppfunnet rehabiliteringsalternativ. Vem har tjänat på det? Jo, alla de kompletterande aktörer som idag bedriver olika program med (Af:s egna ord) ”syfte att ge stöd i en återgång till arbete”. Och vad är kostnaden? Både för individen och samhället? Högre eller lägre än om de sjuka fått behålla sin sjukförsäkring?

Dubbel rehabilitering

Jag blev inskriven i ALI i augusti i år. Vilka insatser som skulle göras har än idag inte redovisats, inte till mig och säkert inte till någon annan heller. ”Arbetslivsintroduktionen innebär en koncentrerad utredning och kartläggning av dina förutsättningar och behov av stöd” heter det i den information man som utförsäkrad får. Att man redan har genomgått, i mitt fall 18 månader, av annan arbetslivsinriktad rehabilitering har ingen betydelse. Den rehabilitering som gjorts räknas inte. Handläggaren på Af har vid flera tillfällen sagt ”det här är ett annat program”. Alltså kan samma insatser (som de envist kallas) göras på nytt.

Att göra ”koncentrerade utredningar och kartläggningar” utan att ta med tidigare utredningar, kartläggningar och rehabilitering kan få vem som helst att undra vad som pågår. För mig som direkt berörs har det lett till frustration och vanmakt. Men nu är sanningen egentligen något helt annat, för ALI innehåller inte några ”koncentrerade utredningar och kartläggningar”, jo kanske för friska personer men vi är inte så många som varit ”friska” när vi blivit inskrivna i ALI.

Sjuk och delta i ALI

ALI är individuellt anpassat, det är så individuellt anpassat att det kan innehålla noll aktivitet. Eftersom jag varit för sjuk (och inlagd på sjukhus) under delar av min period i ALI så har ”deltagandet” endast varit ett första möte, ett avstämningsmöte och ett avslutningsmöte. Någon aktivitet eller några ”insatser” har inte förekommit. Men det är helt enligt reglerna, man kan vara sjuk men ändå delta i ALI. Enligt reglerna för ALI så kan man ha upp till 30 dagars sjukfrånvaro men ”behålla” sin plats i ALI. I mitt fall inkluderade tiden i ALI 14 dagars inläggning på sluten psykiatrisk avdelning.

I min handlingsplan vill Af:s handläggare summera det så här: ”Sökande har varit förhindrad en tid på hel- eller deltid.” Här finns alltså ingen öppen redovisning om att jag faktiskt varit sjuk under större delen av programmet. I statistiken deltog jag i ALI, att sjukanmäla mig eller ansöka om sjukpenning för den tiden ”behövs inte” enligt handläggarna på FK och Af. Det redovisas inte heller som frånvaro på den försäkran som handläggaren skriver under. Det ger ju grymt fina siffror för sjuktalet i Sverige. Man kan undra om någon jämför antalet vårddagar på sjukhus mot antalet sjukskrivna.

På min sjukhusavdelning var vi 3 (av totalt 16) patienter som deltog i ALI samtidigt som vi låg inlagda. Så hur kommer det se ut i statistiken? Sen när började sjukhusen vårda ”friska” människor? Fast å andra sidan kommer det säkert aldrig synas i någon statistik, för kommer någon någonsin ens ställa frågan?

Aktivitetsstöd och a-kasseersättning

Man kan inte ha aktivitetsstöd och ersättning från a-kassa samtidigt. Det här var i mitt fall en nyhet för Af. Eftersom FK bedömt att jag hade en 50% arbetsförmåga så stod jag till ”arbetsmarknadens förfogande” på 50% och hade innan inskrivning i ALI ersättning från a-kassan. Men när det visade sig att de två inte kunde utbetalas samtidigt ordnade Af med ett 100% deltagande i ALI istället. Min 50% arbetsförmåga ”försvann” i deras dokumentation. Och jag försvann från arbetslöshetsstatistiken. Nu skulle jag rehabiliteras på 100%. För andra gången.

Samhällskostnaden

Innan jag blev utförsäkrad hade jag förutom mina två kontakter i öppenvården en kontakt på FK och en på Af. De senaste halvåret har jag haft 4 handläggare på FK (en för Samverkan, en för sjukersättning, en för omprövning av sjukersättning och så den ordinarie handläggaren) 3 handläggare på AF (en för Samverkan, en för praktik och en för ALI) 2 ”coacher” från kompletterande aktörer. Dessutom har jag nu alltid med mig en kurator som stöd på mina möten med Af och FK. Mina två vårdkontakter har förutom min behandling fått ägna åtskilliga timmar åt korrespondens och intygsskrivande. Lägg sen till vårdtiden på sjukhus. Summa sumarum så måste jag ha kostat samhället uppåt 300% mer än vad jag kostade med sjukersättning. Att jag dessutom är sjukare nu än för sex månader sen och samtidigt upprepade gånger för höra från FK att ”sjukersättning är väldigt svårt att få” gör inte min situation bättre.

Jag har sen april stångat mig blodig mot den mur av obegripliga, orättvisa och omänskliga regler som idag är den sjukes vardag. Men i Alliansens Sverige är jag bara ”ett enskilt fall”. Det måste finnas någon som gör att vi tusentals enskilda fall blir en röst.

*

Bloggat; Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Skriet från vildmarken, Roggan, Kent-Erik Mattsson

Media; ab debatt – utförsäkrade tvingas till härbärgen, sydöstran – tvingas låna pengar av sina barn till mat, Ann-Charlotte förlorade allt

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

intressant.se

Fusk, fiffel och myter

Under många år har nedskärningar i socialförsäkringarna motiverats med att ”fusket” är utbrett och att de höga kostnaderna gräver hål i vår ekonomi.

Sanningen är att fusket i sjukförsäkringen är minimalt – samtidigt som socialförsäkringarna ger rekordvinster till statskassan!

Många av syndarna, inklusive regeringen och Försäkringskassan, har nu tystnat, dämpat sig eller ändrat retorik helt och hållet. Nu talar man sällan om ”fusk”.  Nu talar man om ”höga kostnader” som måste minska och påstår sedan att man satsar på ”rehabilitering”.

Men de retoriska kullerbyttorna förändrar inte verkligheten för de som drabbas av långvarig ohälsa – de utförsäkras och fattiggörs – allt för att kunna sänka skatterna för rika och friska. Och trots att allt färre använder ”fuskretoriken” sitter ”fuskstämpeln” kvar i pannan på alla långtidssjuka. Myten om fusket i sjukförsäkringen lever vidare….

Citat Dagens Arbete;

När Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord ser tillbaka på sjukfuskdebatten beskriver han debattörerna som ”yra höns”.
– Uppgången och nedgången av sjuktalen hade inte ett dugg med fusk att göra.
– Det var inte fler som blev sjuka. Min slutsats är att det framför allt handlade om att utflödet stannade upp. Människor blev inte rehabiliterade och fick inte det stöd de behövde för att komma tillbaka.

Dagens Arbetes granskning av  de uppblåsta fusksiffrorna i sjukförsäkringsdebatten;
Det omfattande fusket; 0.04 procent
Helt sjukt om fusk och fel
Regeringen räknade med att spara miljarder
Skattefusk för miljarder medan de sjuka jagas

Mer; Dagens Arena

Bloggpost; Nog nu – det har aldrig handlat om fusk

Dagens Arbete har även granskat arbetsskadeförsäkringen;
Kraftig minskning av antalet godkända arbetsskador – trots att antalet personer som har besvär av arbetssjukdomar och olyckor legat relativt konstant.

För 20 år sedan fick åtta av tio sin arbetsskada godkänd. I dag tre av tio.

Läs mer här; Dagens arbete granskar, Dålig koll på arbetsmiljön

*

Bloggtips; Motvallsbloggen om kriget i Afghanistan, Annarkia om S raserade förtroende, Kaj Raving om regeringens neddragningar på arbetsmiljön

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Har du gått på lögnerna?

Missa inte;

Tisdagen den 22 juni är det en sittprotest på Försäkringskassans kontor runt om i landet från kl. 14.00 och framåt.

Protesten är mot dagens sjukförsäkring och grymma hetsjakt som tvingar ut sjuka till verkligt utanförskap och fattigdom.

Sittprotesten är också riktad mot Försäkringskassans hantering av sjuka och sköra människor samt kassans sätt att vara propagandamakare åt regeringen och vinkla statistik.

Flygblad med fakta;

Har du gått på lögnerna?


140 personer om dagen – Är ett medeltal på nybeviljade ersättningar (förtidspension, sjukbidrag, sjukersättning och aktivitetsersättning) på 25-100% mellan åren 1998-2006. Här ingår exempelvis alla de som arbetade upp till 75% och som hade sjuk- eller aktivitetsersättning, med eller utan tidsgräns, resterande tid.

Över 550.000 förtidspensionärer – Ett bestånd av sjuk- och aktivitetsersättningar. Här ingår också alla som arbetade upp till 75% med sjuk- eller aktivitetsersättning resterande tid, med eller utan tidsgräns!

Världens sjukaste folk – En myt som avslöjades redan år 2003 och nu senast detta år i färsk forskning. Vi är eller var varken sjukast i världen eller i Europa!

Antalet sjukersättningar minskar – Stämmer och beror på att den tidsbegränsade sjukersättningen är borttagen och att äldre sjuka går över till ålderspension. År 2008 hade exempelvis 171.665 personer mellan 60-64 år sjukersättning på 25-100%, med eller utan tidsgräns. Samma år var det exempelvis 25.497 personer mellan 35-39 år. Regeln att sjuka får arbeta och behålla sin sjukersättning gav katastrofalt resultat (tyvärr)!

Sjuka återgår till arbetsmarknaden – Av de som utförsäkrades vid årsskiftet och anmälde sig till Arbetsförmedlingen (12.757 personer) och hade gått 3 månaders introduktionsprogram var det bara 105 som vid undersökningstillfället hade fortsatt anställning med samma arbetsgivare, 333 hade fått ett nytt arbete utan stöd, 283 hade fått ett nystartsjobb och 983 hade arbete med stöd!

Ohälsotal / ohälsa – Ett mått på fem utbetalda ersättningar från socialförsäkringen. När man ska sänka ohälsotalet måste man kasta ut sjuka från sjukförsäkringen. Dock är det lätt att bluffa i media och påstå att folk mår bättre eftersom ”ohälsan” minskar. Minskad ohälsa / ohälsotal kan alltså betyda rejält med tragedier i praktiken, så som verkligt utanförskap, ohälsa, fattigdom, självmord mm.

Sjuka fick inget stöd och ingen rehabilitering förr – Över 40% av de utförsäkrade som var inskrivna på Arbetsförmedlingen var inskrivna på AMS sedan tidigare. En tredjedel av 12.200 utförsäkrade som i januari 2010 hade skrivit in sig på arbetsförmedlingen ingick i rehabiliteringssamverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som funnits sedan 2003.

Statistik (officiell och inofficiell), rapporter och mycket mer hittar ni på
www.myter.tk

Läs mer på RESURS

Missa inte Arbetaren – Folk dör ju av de nya reglerna

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,