Onådens år – smärtsamma berättelser

I går överlämnades Onådiga Luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen. På svt Debatt berättar Maria Wallin om denna samling berättelser.

Det är oerhört viktigt att de berättelser som finns idag – berättelser från alla de människor som utförsäkrats och ställts utanför samhällens skyddsnät – kommer fram och blir offentliga. Det är viktigt att alla förstår – det handlar inte om ”dom” – det handlar om oss alla. I dagens samhälle kan vem som helst av oss hamna utanför skyddsnäten. Regeringens stenhårda sjukregler, fasta tidsgränser och utförsäkringar har skapat ett otrygghetens samhälle för alla som skadas i en olycka eller drabbas av långvarig sjukdom.

I onådens år 2013 kan du också falla igenom trygghetssystemen, citat;

”Jag lever i skuggan av mitt eget liv”, skriver en av personerna i Onådiga luntan, som överlämnas till Socialförsäkringsutredningen i dag. ”Det var en olycka Reinfeldt… Jag hade hus hem barn och ett bra jobb”, skriver en annan.

Nya strängare regler i socialförsäkringarna har debatterats länge. Ofta handlar diskussionen om teknikaliteter – garantinivåer, ersättningstak, antal dagar, bortre gräns och vem som är berättigad alternativt inte kvalificerar sig. Oftast hur dom bör göra/vara/bete sig och hur mycket domska få kosta oss andra, så att bidrag inte ska gå till ”folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ville lyfta in rösterna. Föra in dom:

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning. På fem år.”

”Värre är det att mina barn inte alls får samma möjligheter som andra barn.”

”Hopp, förtvivlan, desperation. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.”

Berättelserna i Onådiga luntan visar konkret hur livet ser ut för den som fallit genom maskorna i samhällets skyddsnät. Hur oerhört hårt människor försöker, kämpar och sliter. Hur motarbetade de blir, kränkta, krossade, får sina liv slagna i spillror.

”Jag är ledsen och orolig varje dag, och inte gjorde detta system mig friskare, tvärtom.”

”Känner mig så kränkt. Jag har bett om hjälp när det har varit tufft. Svårt när jag inte orkat… att inte ha blivit respekterad, lyssnad på.”

”Jag är livrädd för försäkringskassan. Det borde räcka att vara rädd för att dö.”

/…/

Det jag lärt av alla dessa berättelser är att det inte handlar om dom. Det handlar om dig och mig. Jag kan vara ett övergångsställe ifrån en trafikolycka som förändrar mitt liv i grunden, du kan vara ett läkarbesök ifrån en livshotande diagnos och du en skilsmässa ifrån att tappa kontrollen ekonomisk. Livet är sårbart, nyckfullt och orättvist.

”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka.”

”Självkänslan är ju inte på topp direkt. De som inte har familj… Ja, de tar nog livet av sig. Faktiskt.”

Läs hela! 

De som trots allt lyckas få sjukersättning känner trots detta ofta av attityden i dagens samhälle – hård , kall och obarmhärtig. I Sverige år 2013 behandlas sjuka ofta som andra klassens människor. Som om de själva hade valt sina sjukdomar, sin smärta.

Texten här nedan har en vän skrivit. Där berättar hon hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Det är ingenting man väljer, det är något man drabbas av. Det förändrar och begränsar hela ens liv.

När smärtan har makten eller när  SMÄRTAN TAR MAKTEN…

 

Idag, en vacker höstdag, hög klar luft, ca 10 – 15 grader varmt och lugnt ute. Just ingen blåst. DÅ har Smärtan bestämt sig för att ta makten över min kropp. Jag började skriva för hand, vilket jag egentligen gillar bäst, men Smärtan sa ifrån. Jag kunde inte hålla i pennan eftersom högerhanden sprängvärker. På mitt lilla tangentbord kan jag vila handen när jag behöver.

Smärtan har invaderat mig i dag och dessutom tagit hjälp av Tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att Smärtan väckte mig. I stället för mediciner kom de nya vriststöden till användning och sedan tittade jag på dokumentären ”112 – på liv och död” (1 ) eftersom jag inte kunde somna. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll…

Vid sju-tiden i morse somnade jag och vaknade vid 10-tiden någorlunda pigg. Det höll ca en halvtimme. Hade svårt att ens orka äta färdigt mitt förmiddagsmål. (Frukost åt jag vid fyratiden i morse)
Smärtan hade nämligen kopplat sitt grepp om mig. Idag är det dags att ”betala” vad jag gjort i veckan. Tröttheten tog gårdagen och jag sov stor del av denna. Idag har smärtan kommit till, och den hindrar effektivt tröttheten från att ta överhand. Lyckas jag somna blir det en kort sönderhackad sömn, som snarare förstärker än lindrar.

Min smärta ligger och pendlar mellan överkanten av 7 upp till 9 på den numeriska skalan, ofta kallad VAS (2), den är egentligen är ett grovt verktyg då smärta består av så många olika komponenter. När jag närmar mig mitten av 9 så börjar jag successivt tappa de flesta av mina kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör som regel vad som sägs, men kan inte svara och jag måste ha mycket stöd då benen inte bär. Vid 10 är mitt medvetande mycket begränsat.

Om jag tittar på smärtans komponenter så hittar jag t ex intensitet, dvs. det jag kan mäta med VAS. Men sen finns också variationen – hur smärtan varierar från stund till annan. En mycket viktig bit är smärtans utbredning och vilket uttryck den tar sig.

Är det en ”sprängande” smärta som känns som om jag blivit slagen och därmed också en svullnadskänsla som får smärtområdet att kännas som om huden är för liten? Eller är det den molande smärtan som hela tiden finns där. Den som egentligen inte har så hög intensitet, men som istället aldrig släpper taget. Att likna vid vattendroppen som droppar på samma ställe på stenen hela tiden. Efter timmar så skapar den lågintensiva smärtan en desperation som jag inte kan beskriva.

Sedan tillkommer ”knivhuggen och hammarslagen”. Den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, dvs. kroppen slår på stora alarmsystemet, men kan också sedan skruva ner till en intensiv stabil smärta. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.(3)

För att ytterligare förstärka så talar min kropp om för mig att sängläge med slutna ögon är att föredra, eftersom muskler i bland annat nacken triggar en migränliknande huvudvärk. Bryter jag inte den med medicin så lägger den sig i kategorin lågintensiv molande.

Nu har jag ändock förmånen att slippa nervsmärtor med undantag för någon ”änkestöt” eller surrande, domnande underliv och ben. Den svåra nervsmärtan som känns som om någon skickar en blixt av smärta genom kroppen enstaka gånger eller hundratals gånger konstant hela tiden har jag bara upplevt då mina läkare lagt blockader i de nerver som styr smärtan i kroppens alla leder.

Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor, kanske någon eller några månader beroende på orsak till skadan. Likaså sådana sjukdomar som kräver operation brukar läka ut. Den akuta smärtan klingar av.
Men så kommer jag då tillbaka till den smärta som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

Och hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå detta – grunden i all smärthantering – att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går är helt omöjligt i morgon?
Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö triggar smärtan i min kropp trots att jag sitter i rullstol/går med kryckor eller hur jag nu som regel med stor möda bara klarar av att umgås med andra korta stunder?

Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en millimeterstor felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan stå eller ens prata själv? Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara.

Till alla er som lever som friska – fundera över det jag skrivit. Fundera över hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser. Lägg också till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man INTE längre kan det man kunde förut. För intelligensen och viljan att arbeta finns kvar. Frustrationen över att kroppen säger ett när jag vill ett annat? Hur tror ni att ni själva skulle reagera?

Lägg sedan till epitet som lat, arbetsovillig, samarbetsovillig med mera kopplad till en kraftigt försämrad ekonomi.
SMÄRTAN har fattat sitt grepp om mig idag. Trots starka mediciner kommer jag precis upp endast så mycket att jag klarar det mest basala, dvs. mat och toalettbesök.

Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord som jag har i mitt knä. Dessutom en ställbar säng och massor med ortoser (stöd för mjuka leder). Mycket lite av den anpassningen har kommunen stått för. I stället är det anhöriga som ställer upp. Kommunen står för tvätt och städ samt hjälp att få av och på de ortoser(4 ) jag inte kan ta på själv, samt att de följer mig till vattengymnastiken(5 ) och hjälper mig i duschen med mera. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu är det inte så och jag är ändå glad över den hjälp jag får.

Men jag ber er som är friska: Kalla mig inte lat, eller parasit eller tärande. För varje krona som jag får går större delen tillbaka till den offentliga sektorn. Jag betalar fortfarande flera tusen kr i skatt + att jag betalar för all hjälp och de allra flesta av mina ortoser och hjälpmedel. Genom min sjukdom bidrar jag dessutom till att unga får praktik/arbete och de äldre som fortfarande arbetar har kvar sitt jobb.

Utan hemtjänstens personal och mina anhöriga och vänner vore jag ett kolli på något vårdhem. Nu kan jag iallafall få ha kvar känslan av att vara en del av samhället. Jag försöker läsa både fack- och skönlitteratur när jag orkar, men inte ens det är längre en självklarhet.

Jag hade som sagt inte planerat att vara sjukpensionär(6) innan jag fyllt 50. Det var inte därför jag studerade i många år.

Låt mig nu få den hjälp jag behöver när Smärtan vill ta över mitt liv. För jag har bestämt mig: smärtan är en del av mitt liv, det kommer den alltid att vara, men den kommer ALDRIG ATT FÅ BLI MITT LIV. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots de begränsningar smärtan och den sjukdom (7) som orsakar smärtan ger, och det mina vänner; Det tänker jag ta tillvara på!

______________________________

(1) TV4 Play gratissändning (dvs. den vecka de sänts i kanal 7 på TV.) Vill man se programmen senare får man abonnera på dess sändningar
2) VAS är en plastskiva med en 10 cm lång linje på den ena sidan och en mm-numrerad linje på den andra sidan. Runt denna löper en tunn skiva som går att ställa var som helst på linjen utifrån uppskattad smärtnivå. Patienten markerar på den onumrerade sidan och personal läser av smärtnivå på baksidan. VAS= Visuell analog skala
(3) Referenser finns, se t ex dr Jan Lidbecks artiklar i Läkartidningen www.lakartidningen.se (sök på smärta i arkivet)
(4 )Ortoser är olika former av stöd för kroppens leder mm och har som funktion att stödja rörelseapparaten när kroppens egen förmåga inte räcker till. Ortoser finns för i princip hela kroppen och skrivs ut av läkare/sjukgymnast. En del används också för att förstärka leder vid idrottsutövning.
(5 )Vattengymnastik är för närvarande den enda form av fysisk träning jag klarar av och det är två pass/vecka. Tack vare ledsagning från kommunen kan jag delta eftersom jag är helt beroende av hjälp vid t ex dusch.
(6 )Formellt har jag stadigvarande sjukersättning enligt de nya reglerna som innebär omprövning vart tredje år. Jag valde medvetet det mer bekanta begreppet sjukpensionär, trots att detta inte finns kvar.
(7 )Jag har sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom (EDS) med överrörlighet (hypermobilitet) som främsta symtom. (För mer information hänvisar jag till www.ehlers-danlos.se). EDS är en genetisk kollagen bindvävssjukdom som gör att bindväven i kroppen försvagas. I mitt fall kompenserar jag försvagningen i mina leder med ortoser så långt det går. Dessa tar inte bort smärtan men bidrar till att öka stabiliteten i lederna.

*
Media; Arbetet, Svt.debatt, Ekot – dödsjuk tvingas jobba, Socialpolitik, fss, Norm att arbeta tills vi stupar-ab,
Bloggtips; Alliansfritt om Filippa, Annarkia om LOV, Björn Andersson om tydlighet, Lena Sommestad om att bry sig, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  LO-bloggen om välfärden, fler inlägg på NetRoots

Läs även andra bloggares åsikter om ,

intressant.se

Att slå nedåt – den nya trenden

Vi var många som kände förvirring, upprördhet och ren ilska över Janne Josefssons Uppdrag Granskning i går. Vad ville han? Vilka var han ute efter? De fattiga barnen? Deras föräldrar, som kanske t.o.m. hade mage att röka mitt i sina fattiga liv? Eller var det de hjälporganisationer som hade vridit, förvrängt eller missuppfattat statistik? Eller kanske var det själva fattigdomsbegreppet?

I det av Janne Josefssons och Fredrik Reinfeldts godkända fattigdomsbegreppet ”absolut fattigdom” måste en fattig leva utan mat, kläder och hem. De fattiga måste helt enkelt vara utblottade och  uthungrade  likt svältoffer i Afrika. Denna Josefssonska jakt på de ”absolut fattiga” – de barn som svalt, frös och var hemlösa – var enbart pinsam och visade mer om Josefessons okunnighet än något annat.

För en enad forskarkår och i resten av EU gäller det relativa fattigdomsbegreppet i hela EU sedan 1984.

Lena Sommestad, DN-debatt, citat;

Den etablerade fattigdomsdefinitionen i EU säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Denna definition är nära knuten till samhällets inkomstfördelning. Om inkomsterna ökar i samhället men stora grupper släpar efter, då ökar fattigdomen. I EU har detta sätt att se på fattigdom gällt sedan 1984.

EU:s relativa fattigdomsdefinition är vetenskapligt väl förankrad. Ledande forskare har övertygande visat att det inte är tillräckligt att beskriva fattigdom som ett absolut tillstånd av armod (”absolut fattigdom”). Så snart en person lever över existensminimum blir det mer meningsfullt att mäta fattigdom i relation till levnadsnivån i samhället. En person är fattig om han eller hon inte kan leva på en anständig standard enligt de traditioner och värderingar som råder. Den som är fattig utestängs från normala sociala relationer till andra människor.

Hur som helst blev det i programmet helt klart att Janne Josefsson lever i en självgod bubbla, med jobbskatteavdrag och rutavdrag betalade av de som kastats ut från våra trygghetssystem  under alliansens tid vid makten.

Janne Josefsson har helt uppenbart noll koll på hur de sociala skyddsnäten rivits ned de senaste åren, och hur detta har påverkat de drabbade familjerna och givetvis deras barn. Det är sant, som Josefsson påpekade, att klyftorna har ökat i Sverige och hela västvärlden sedan 1980-talet –  då den nyliberala revolutionen inleddes. Men att alliansens klasspolitik har skapat ännu djupare klyftor visar tydligt tabellen nedan. Alliansens politik har inneburit att de rikaste blivit rikare och de fattiga fattigare – på ett helt nytt sätt. Tidigare följdes kurvorna åt vid konjunkturnedgångar. Nu får de fattigaste betala de rikas ökade inkomster och nya avdrag.

Ökade klyftor, trasiga sociala skyddsnät och en medveten klasspolitik – kanske vore detta istället ett Uppdrag för Janne Josefsson att Granska. Men i gårdagens reportage blev det tydligt att Josefsson valt sida, han följer den nya trenden – att slå nedåt!

klyftorna91-2010

Varning för hunden

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.”

(Stig Dagermans sista dagsedel, 1954)

*

Mer; Uppdrag Granskning borde ha läst på,  Kritik mot Josefssons inslag!, Arbetet-Får fattiga ha hund?, Susanna Alakoski-Alla fattiga barn går inte i trasiga skor

Media: Aftonbladet 1234SvD Brännpunkt,CorrenDagenSydsvenskanDNResumeDagens OpinionSkånskanMetro,HDGDLTLänstidningen ÖstersundNSKVTPiteå-tidningen

Bloggat: Staffan Lindström om att sparka åt fel håll…, Leine Johansson om Josefsson gör det bra eller…?, Roger Jönsson om ingen barnfattigdom i Sverige…, Christian Norlin om att det är skillnad på relativ och absolut fattigdom Martin Moberg om Vi och Dom Sverige 2013 Marika Lindgren Åsbrink om vad innebär det att växa upp i fattigdom…?, Fyra nyanser av rött om välfärdsprodukten…Alliansfritt Sverigeom Moderaterna som kastar 80 miljoner i sjön…, fler inlägg på NetRootsPolitometern 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Så har alliansen manipulerat utanförskapet

De senaste veckorna har man i media rapporterat att ”utanförskapet har minskat” med alliansens politik.  I Expressen hittar jag tabellen som visar hur Borg och Reinfeldt har lyckats med detta konststycke – att ”minska utanförskapet”.

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansen (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med  86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” enbart genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. Man har alltså gjort precis det som Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund varnade för redan 2008 – man har minskat utanförskapet genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa kvalifikationskraven.

I dag kan vi se att de som verkligen befinner sig i vad man skulle kunna kalla ”utanförskap” – de som inte kan försörja sig själva – socialbidragstagare (ökning med 30 %) eller de som tvingas leva på sina anhöriga inte räknas in i begreppet. Detta är givetvis bekvämt för alliansen – eftersom denna grupp ökat i samma takt som de försäkringslösa har gjort. Hur det ligger till med de som befinner sig i fas 3 låter jag vara osagt, men numera är det över 30 000 personer som tvingas arbeta utan lön medan arbetsgivarna tjänar stora pengar på gratis arbetskraft – (de lär inte räknas in i den vanliga  arbetslöshetsstatistiken).

Det mest märkliga är trots allt att delar av oppositionen fortsätter att använda detta begrepp – om så enbart i syfte att dänga alliansen i skallen med det. Begreppet är så luddigt och lättmanipulerat att till och med Anders Borg numera tagit avstånd från det- trots att han var en av de som uppfann det.

Vilka som har räknats in i detta begrepp har dessutom varierat ändå sedan alliansens företrädare började använda det. Redan det är manipulation – att använda ett berepp som man själv har skapat utifrån sina egna intressen.

Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara stendött. Kritiken har länge varit massiv – det har av forskare beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Det är inte seriöst av någon att använda ett så lättmanipulerat begrepp som dessutom inte kan användas i någon internationell bedömning. Dessutom lämnar detta begrepp de som står allra längts bort från samhället – just det – utanför…….

*

Bloggat: LO-bloggen om att se sig själv i andra,  Martin Moberg om riskeena med att tiga,  Lena Sommestad om den internationella kampen för kvinnors rättigheter, Tord Oscarsson om kritik till fortsatt guldregn över industrins direktörer, Lasses blogg om borgerlig idétorka,  Jan Andersson om borgerlig lönesänkningstävling, Kulturbloggen om att se upp för falska konsertbiljetter, Utredarna om Europeisk chockterapi, Nemokrati om Bildt, Annarkia om borgerliga medias motbilder,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Politikerbloggen, DN 1, 2, Ab 1, 2SVT, SR, Sydsv, Sydöstran, Dagbladet, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Östran/Nyheterna, Piteå-tidningen, GP 1, 2, SvD 1, 2, Arbetarbladet, Dagens Arena, Arbetet 1, 2, SVT, SR 1, 2, Östran,Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?

Välfärden monteras ned – precis som Borg och Reinfeldt planerat

De senaste veckorna har media plötsligt börjat granska regeringen istället för oppositionen. Förmodligen är trenden övergående,  men det hindrar ju inte att man kan göra det bästa av det som bjuds…..

I går handlade det mesta om cirkusen kring socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Det man fullständigt glömde bort under hela föreställningen var dock vem och vilka som egentligen ligger bakom avgörande delar av den nya sjukförsäkringen – och varför. Mer om detta kan man läsa i ett ”hemligt PM” från Socialdepartementet från 2009. I korthet visade detta PM att de drivande bakom de tuffa nya sjukreglerna var finansdepartementet – med Anders Borg i spetsen. Orsaken till ”stupstocken” och utförsäkringarna var att Anders Borg ville ”spara mer pengar”.

Skrev hemligt PM om sjukförsäkringen, citat, GP;

I december 2009 upprättade de en hemlig PM, för att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna. Kanske anade de att de annars kunde få skulden om sjukförsäkringen blev en het valfråga.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens ”stupstock”, som kritikerna kallade den.

Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

I dag granskar DN hur regeringens politik fullständigt har saboterat a-kassan och gjort 2/3 av alla arbetslösa försäkringslösa. Det är dubbelt så många som det var när alliansregeringen tog över 2006. Siffrorna som DN tar upp är förvisso inte så ”nya” som man vill ge sken av…..

Bloggpost, oktober 2011 – Alliansens bidragssamhälle; 

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag ca 385 kr/mån medan en läkare betalar ca 90 kr/mån

En viktig punkt som DN tar upp är hur regeringens förslag om en ”obligatorisk a-kassa” inte kommer att förändra någonting för de som i dag inte kvalificerar sig till a-kassan – om man inte samtidigt gör regelverket betydligt mer generöst. Något som hittills inte har diskuterats.

120 000 arbetslösa utan ersättning, citat DN;

– Med dagens regelverk skulle ett obligatorium inte förändra någonting. Alla som uppfyller ett arbetsvillkor får redan i dag ersättning från grundförsäkringen. Den gruppen, ungefär 10 000 per månad, skulle få högre ersättning. Övriga berörs inte alls förutom att de är tvungna att betala en avgift utan att få något, säger Melker Ödebrink.

Men trots att regeringens politiska misslyckanden nu uppdgas – det ena efter det andra – lyser de två ytterst ansvariga med sin frånvaro i medias ”granskande reportage”. Vem har sett Fredrik Reinfeldt ställas mot väggen om de ökade klyftorna den senaste tiden? Vem har siktat Anders Borg stammandes stå till svars för att han iscensatt (och står fast vid)  utförsäkringspolitiken och den misslyckade ”a-kassereformen” – som har fört Sverige från OECD-toppen till OECD-botten i flera jämförelser.  Nej, istället tillåts både Fredrik och Anders att välja sina medieframträdanden med precision. I går var det återigen statsmannen Borg som syntes i nyheterna – nu i egenskap av ”oberoende kommentator” angående ”den grekiska tragedin”.

Förvisso dök Fredrik Reinfeldt upp i en sällsynt SvD-intervju i höstas efter sina första fem år vid makten. Då förklarade han att han regeringen ”säkrat mycket av välfärdsuppdraget”. Han var nöjd, men fick trots detta ett par frågor om hur alla de som gjorts försäkringslösa skulle överleva. Så här löd svaren då, citat;

– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.

Så ni har inte med era förändringar påverkat situationen?

– Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har.

Statsministern tycker alltså att det är helt okej att utförsäkrade nu lever på sina anhöriga eller tvingas stå med mössan i hand på socialkontoren eller hos kyrkans välgörenhet. Fredriks avslutande kommentar om a-kassan kan väl bara sammanfattas med orden; godag yxskaft!

Nu kan vi inte få allt. Man kanske inte kan begära att media både ska klara av att granska regeringens misslyckade politik och samtidigt ställa de som egentligen ligger bakom den till svars.

Samtidigt kan vi ju konstatera att både Anders och Fredrik tycks vara stolta över sina politiska gärningar – så här långt. De ser helt enkelt inte konsekvenserna av sin politik som misslyckanden över huvudtaget. Inte så konstigt kanske – hela den borgerliga ”arbetslinjen” går ju faktiskt ut på att göra de som inte arbetar (vare sig de är sjuka, arbetslösa eller pensionärer) fattigare – och öka klyftorna. Ty ”hungriga lejon jagar bäst”.  Fattigdomen är ”incitamentet” som ska få sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen”.

Stolta – men inte nöjda. Eller som Fredrik själv uttryckte det senast i höstas….

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Den generella välfärdspolitiken är på väg att monteras ned – precis som det var tänkt…..

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/ Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

*

Lästips; Rebecka Bohlin; ”De osynliga- om Europas fattiga arbetarklass

Bloggtips; LO-bloggen om Kristersson, Röda berget, Röda Malmö, Martin Moberg, Svensson om a-kassan, Jinge om Carl Bildt,  Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, ab13, svt1,   sr1, sr2, exp1, exp2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Fredrik Reinfeldt är stolt – men inte nöjd

Sverige har under de senaste åren klarit sig mycket bra ekonomiskt. Speciellt om man jämför med resten av Europa – med krisande ekonomier och stora budgetunderskott. Som land blir vi allt rikare – men det är något som inte stämmer.  Sverige är samtidigt det land i OECD där klyftorna har ökat mest ända sedan 80-talet. Citat LO-tidningen; ”I 17 av 22 undersökta OECD-länder har de ekonomiska skillnaderna ökat, men i inget annat land är ökningen lika stor som i Sverige.”

Att klyftorna ökar mellan fattig och rik är som sagt var inget nytt. Allt sedan den nyliberala ”revolutionen” intog världen på 1980-talet är det precis så det har sett ut – både här hemma och i resten av världen. I Sverige har vi trots allt stått emot relativt hyffsat. Tack vare starka generella välfärdssystem och utjämnande skatter har vi hållit ihop samhället mer än i de flesta andra jämförbara länder.

Men, efter 2006 har Sverige förändrats. Nu ökar inte bara klyftorna på samma sätt som tidigare – nu följs inte längre kurvorna åt – nu spretar de . De fattigaste blir allt fattigare medan de rikaste fortsätter att bli mycket rikare. Den nya utvecklingen beror på regeringen Reinfeldts högst medvetna politik. Kraftigt försämrade trygghetsförsäkringar och en ny skattepolitik som ökar på istället för utjämnar klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste. Tydligare än i detta diagram från LO-tidningen kan det knappast bli. Reinfeldts politik har delat Sverige itu….

Kajsa Ekis Ekman tar idag upp just detta ämne i en intressant artikel. Hur kommer det sig att allt fler riskerar blir fattiga i ett land som är så rikt och som enligt alla internationella jämförelser klarat ”krisen” så bra?

Reinfeldt, trivs du med fattigdomen?, citat;

Fredrik Reinfeldt, jag har en fråga till dig. Jag sitter här med sjutton dokument från Eurostat, EU:s officiella statistikorgan, och undrar vad som har hänt./…/

Under din tid vid makten, Fredrik Reinfeldt, har andelen svenskar som riskerar att hamna i fattigdom ökat från 9,5 till 12 procent i hela befolkningen. Antalet lågutbildade som riskerar fattigdom har fördubblats. Andelen pensionärer som riskerar fattigdom har ökat från 10 till 15,5 procent. Bland utomeuropeiska invandrare är risken 45 procent. Grupp efter grupp är mer utsatt. Är man ung, pensionär, invandrare, lågutbildad, glesbygdsbo, småstadsbo, ensamstående förälder, familj med fler än tre barn, deltidsanställd eller arbetslös – då är risken större i dag än för fem år sedan att man ramlar över gränsen. Kanske kommer du att svara: dessa människor arbetar inte – vi står för en politik där det ska löna sig att arbeta. Men det stämmer inte. Även för gruppen anställda har risken för att hamna i fattigdom ökat under din tid vid makten./…/

Det finns ingenting som tyder på att ökade samhällsklyftor är bra för samhället. Däremot finns omfattande forskning som visar på motsatsen. Läs bara Wilkinson och Pickett (2010), eller The Marmot Review, beställd av brittiska regeringen (Sir Michael Marmot, 2010.) Dessa studier visar att klyftor i samhället skapar otrygghet, brottslighet, hälsoproblem och ökade samhälleliga kostnader. Denna fattigdom är skadlig och i Sverige – helt onödig.
Så därför undrar jag, Fredrik Reinfeldt: Vad är det som har hänt? Är det ett misstag, något som har gått fel? Eller är det så här du vill att Sverige ska se ut?

Det är ofta ytterst svårt att förstå vad Fredrik Reinfeldt egentligen menar med sina uttalanden. I går granskade Agenda, i ett smått komiskt inslag, det Reinfeldtska språket, och till och med språkvetare hade svårt att förstå Fredriks retorik. Så förmodligen hade vi inte fått ett begripligt svar ens om vi hade ställt de frågor Kajsa Ekis Ekman ställer till Fredrik i sin artikel. Men vi kan ju se vad han sa i ett av sina senaste framträdanden i riksdagen.

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Eftersom Fredrik alltid menar ersättningar från a-kassan eller sjukförsäkringen när han talar om ”bidrag till arbetsföra människor” (inte som man skulle kunna tro Fas 3-bidrag eller RUT o ROT-bidrag – riktiga bidrag som ju faktiskt går till fullt arbetsföra människor), så kan vi konstatera;

Fredrik är stolt men inte nöjd med utvecklingen i Sverige. Hans uttalade mål är att öka klyftorna ännu mer. Han vill ta ytterliggare steg. Det är alltså inget olycksfall i arbetet. Det är detta som är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ”arbetslinje”. Fredrik är stolt, men inte nöjd – ännu……

P.S. Missa inte; Ylva Johansson mosar Hillevi Engström i en debatt om A-kassan i gårdagens Agenda. Förutom att faktafelen hoppade ur Hillevis mun fick hon äntligen svar på tal när det gäller ”bidragen”. Nej, det handlar inte om ”bidrag” – det handlar om försäkringar. Se inslaget här!

*

Bloggtips; Lena Sommestad om KD:s familjepolitik, Martin Moberg om sjukförsäkringen, Ola Möller om andefattigt av Engström, Peter Andersson om att i FP:s Sverige försvinner en fjärdedel av lönen, Helena Ericson om att obligatorisk a-kassa är vägen till nya minimilöner, Löntagarbloggen om den moderatledda minoritetsregeringens a-kassepolitik och dess konsekvenser, Peter Högberg om min politik och andras politik, Leine Johansson om Lööfs totala arrogans mot äldre, Ulf Bjereld om att Jan Björklund riskerar uppfattas som skolpolitikens Kapten Stofil, Alliansfritt Sverige om ropen skalla, läsplattor åt alla, Helga von Pitbull om erotikhöjare för överklassen?, Tord Oscarsson om Johan Lönnroths inlägg på DN Debatt om att utvecklingen går åt det håll som Marx talade om, Nemokrati om Reinfeldts nyspråk och lögner rörande europakten, fler blogginlägg på Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6svd1, svd2, svd3, svd4, dn1, dn2, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, ETC, TV 4 News (1), 2, SR 1, 2, LO-tidningen, NM, Arbetarbladet, Dagbladet 1, 2, LTZ

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Nya Moderaterna vevar historien baklänges

Moderaternas nya Idéprogram och partisekreterare Sofia Arkelstens falska historiebeskrivningar  diskuteras just nu flitigt. Arkelsten har bland annat gett Moderaterna äran för kampen för fri och lika (allmän) rösträtt och kampen mot Apartheid. I idéprogrammet tar man dessutom åt sig äran för den svenska välfärdsmodellen.

Ur Moderternas idéprogram, (citat VF);

*”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.”
*”I Sverige har våra idéer fått ett stort genomslag. Tack vare öppenhet, individualism och marknadsekonomi har Sverige blivit ett av världens bästa länder att leva i.
*”Med det välstånd som följt friheten har vi kunnat öka tryggheten och genom utbildning, sjukvård och omsorg till alla skapa ett av världens mest sammanhållna länder.”
*”Gemensamt finansierad välfärd är en viktig del av vår moderna historia och en språngbräda in i framtiden.”


Kampen mot Apartheid…..

Men ingenting är sant – det gamla högerpartiet (numera Moderaterna) har istället kämpat emot varje del av den svenska välfärdsmodellen. Till allt, från allmän rösträtt till barnbidrag, lagstadgad semester, pensionssystemet, sjukkassan, a-kassan och åtta timmars arbetsdag, har man sagt nej.

Mer och bättre välfärd har alltså inte varit Moderaternas genomgående tema i den svenska 1900-talshistorien. Istället har partiet fokuserat på en helt annan fråga; sänkt skatt. Inget nytt under solen….

1958

Så här ser Moderaternas mörka historia ut;

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP (Allmän tilläggspension)
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1976: Nej till femte semesterveckan.

Hur skiljer sig då de Nya Moderaterna mot de gamla?

Svar; nu säger man inte nej – nu har man makten att säga ja.
2006-2011;

Ja till sänkt a-kassa.
Ja till hårdare kvalificeringskrav till a-kassan.
Ja till högre a-kasseavgift.
Ja till utförsäkringskedjan – svårt sjuka utförsäkras.
Ja till sänkt sjukpenning.
Ja till västvärldens hårdaste regler för förtidspension.
Ja till att lägga ned Arbetsmiljöinstitutet.
Ja till fyra ”jobbskatteavdrag” (mest till de som tjänar mest).
Ja till högre skatt för pensionärer, sjuka och arbetslösa (i förhållande till de som arbetar).
Ja till borttagande av förmögenhetsskatten.
Ja till kraftigt sänkt fastighetsskatt för de med högst taxerade villor.
Ja till skatteavdrag för hushållstjänster (pigavdrag).

Under sin tid vid makten har alltså de nya Moderaterna hunnit med att veva historien flera varv baklänges. Nu tvingas återigen sjuka och arbetslösa stå med mössan i hand och tigga för att överleva: grunden och tryggheten i välfärdsbygget är borta – statsminister Reinfeldt är nöjd.

Men, under sina 5 år vid makten har de nya Moderaterna inte bara hunnit med att veva historien baklänges – man har dessutom lyckats skriva om historien och dupera en stor del av svenska folket.

Visst kan man skratta åt eländet, men för många av oss är det betydligt allvarligare än så….

P.S.

Svar på tal från Håkan Juholt;

Jag säger till Fredrik Reinfeldt, stjäl gärna vår historia, men var säker på att jag aldrig kommer att stjäla er!

*

Åsa Linderborg; Gör avbön!

Uppsala Nya Tidning; Hon har inte en susning

Missa inte Per-Olof Sjöös Blogg

Bloggat; Olsson betalar, Röda Berget, Bror Perjus, Storstad, Jonas Sjöstedt, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Jinge Netroots

Media; aip, svt1,  Folkbladet, Folket, DD, Karlskoga Kuriren, Gotlands folkblad, Ab 1, 2, 3, Expr, SVT, DN, SvD

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Nya bidrag och avdrag – Alliansens Bidragssamhälle del 2

I förra veckan beskrev jag hur Alliansens politik har fört oss från ett välfärdssamhälle till ett ”bidragssamhälle”. Ett samhälle där allt fler sjuka och arbetslösa utförsäkras från a-kassan och sjukförsäkringen och tvingas leva på bidrag från anhöriga, välgörenhetsorganisationer, svenska kyrkan eller på kommunens försörjningsstöd – socialbidrag.

Men Alliansens Bidragssamhälle breder ut sig även på andra områden. Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken handlar framförallt om bidrag. Dessutom har alliansen infört en ny typ av bidrag – avdrag och subventioner – med precision riktade till de välbeställda.

Alliansens Sverige – från välfärdssamhälle till bidragssamhälle – del 2

FAS 3;

Fas 3 är sista steget i alliansens ”Jobb och Utvecklingsgaranti”. Denna – alliansens nya ”arbetsmarknadspolitiska åtgärd” – har utvecklats till en grym återvändsgränd för långtidsarbetslösa.

I dag är Fas 3 en större arbetsgivare än Volvo AB – skillnaden är att i Fas 3 fabrikerna behöver inte anordnarna betala ut någon lön – istället får de bidrag av staten. Fas 3 har blivit en ny lönsam framtidsbransch där företag gör miljonvinster utan att behöva producera någonting. Deltagare görs livegna – de som kritiserar arbetsförhållande riskerar bli polisanmälda – eller stängas av utan ersättning.

Fakta;

  • Fas 3 ger anordnarna ett bidrag på 5 000 kr/mån per deltagare, utan att de behöver betala ut någon lön.

JOBBCOACHER;

Jobbcoacher är alliansens storsatning – istället för traditionell arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik. Men en utvärdering gjord av Arbetsförmedlingen i början av året visade  att jobbcoaching i storts sett är meningslös eller rent av kontraproduktiv. Av de arbetssökande som har blivit jobbcoachade har färre fått jobb än av de som inte har blivit jobbcoachade.

Fakta;

  • För varje klient får jobbcoachen 9 000 kronor för tre månaders coachning. Det finns inget krav på resultat. Det enda coachen måste göra är att träffa den arbetslöse en gång och göra en planering. Om den arbetslöse får jobb, betalar Arbetsförmedlingen ut en bonus på 2 000 kronor till coachen.

AVDRAG och SUBVENTIONER;

Alliansens nya form av bidrag benämns avdrag. En omvänd bidragspolitik för de välavlönade – där de sämst ställda subventionerar de rikas lyxrenoveringar, städerskor och nannys. En ideologisk välavvägd omprioritering av välfärdspengarna – från de generella välfärdstjänsterna till privata subventioner för de som har råd.

ROT-avdrag har tidigare använts som ett konjunkturinstrument för att byggbranchen ska överleva en lågkonjunktur. I dag har regeringen permanentat subventionen. En subvention enbart riktad till de som äger sin bostad.

RUT-avdrag är en ny företeelse. Regelbundna användare av RUT-avdraget hittar vi nästan uteslutande hos överklassen och övre medelklassen. Ensamstående föräldrar har ytterst sällan råd med RUT.

Nannyakutens personalchef om kunderna, citat svd;

–Övre medelklass, överklass – och adel. De flesta ligger kring övre medelklass. Av den enkla anledningen att de är de enda som har råd. Hon räknar upp var kunderna bor: Lidingö, Östermalm, Danderyd, Saltsjöbaden och Bromma. Och uppstickarna: Hammarby sjöstad – och Vasastan. Vasastan är det nya Östermalm…

Fakta;

  • RUT-avdragen går framförallt till den allra rikaste delen av befolkningen. SCB 2010; Det är mycket ovanligt med hushållsnära tjänster bland personer med låg inkomst. Endast sex promille av låginkomsttagarna har gjort avdrag för hushållsnära tjänster (2010).

Lena Sommestad i AB, citat;

Med Reinfeldt och Borg vid rodret har den svenska välfärdsstaten blivit en välfärdsstat för de framgångsrika. Den svenska välfärdspolitiken är inte längre generell – lika för alla. Den riktar olika sorts politik till olika människor.

Permanent rot och rut och lägre restaurangmoms är välfärdspolitik för välavlönade. En sådan välfärdspolitik väcker självklart agg hos alla dem som varken har råd med hus, städning eller lunch på restaurang. Jobbskatteavdrag, sämre socialt skyddsnät och vinstjakt i välfärden eldar på.

Men lika skadlig är den välfärdspolitik, som riktar stöd bara till dem som har det allra svårast. Sådan bidragspolitik skapar motstånd hos dem som betalar, och den stöter ut dem som får hjälp. Ett exempel är det svenska försörjningsstödet, ”socialbidraget”.

I borgerlighetens Sverige har tiotusentals sjuka och arbetslösa drivits in i behovsprövat försörjningsstöd, i stället för att skyddas av en socialförsäkring. Allt fler blir bidragstagare. Hårdast drabbas ensamstående föräldrar och deras barn. Klyftorna ökar. Tilliten minskar.

*

Tidigare bloggposter;
Fas 3 – förnedrande men lönsam slutförvaring
Vuxendagis leder inte till att fler får jobb
Gamla älskade barn

Lästips; Anders Borg allt blekare, Tydliga politiska alternativ, Klassklyftor försämrrar även för medelklassen,

Bloggat; Lena Sommestad om ett samhälle som håller i hop, Annarkia om att byta fokur från politik istället för person, FASAN om vad sonm är lagbrott, Alliansfritt om fp:s halvering av inkomstskatten, Jonas Sjöstedt om att vinden har vänt, Jämlikhetsanden om Bildt, Jinge om Juholt, Nemokrati om den manodepressiva marknaden, Martin Moberg om kulturen, Mer- Netroots

Media ab1, ab3, ab3, ab4, ab5, ab6, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, svt1, svt2, svd1, svd2, svd3
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Alliansens Bidragssamhälle del 1

Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, och med dom borgarpressen, benämner regelmässigt både a-kassan och sjukförsäkringen för ”bidrag”. I går var det dags igen. På sin presskonferens efter oppositionens skuggbudgetar kom deras sedvanliga besvärjelser om oppositionens ”bidragspolitik”.

I verklighetens Sverige är det Borg och Reinfeldts politik som har kastat oss in i ett riktigt bidragssamhälle. Idag tvingas tiotusentals arbetslösa och sjuka som utförsäkrats från våra trygghetssystem att söka försörjningsstöd – socialbidrag.

Alliansens Sverige – från välfärdssamhälle till bidragssamhälle

Del 1 – A-KASSAN

Den svenska a-kassan har under de senaste åren gått från OECD-toppen till OECD botten. I dag är den inledande ersättningsnivån för medelklassen sämre än i USA! Sedan alliansens a-kasseslakt 2006 har den svenska a-kassan försämrats snabbare än i något annat OECD-land. Hårdare kvalifikationskrav, kraftigt höjd avgift och lägre ersättning är bara en liten del av alliansens massaker på a-kassan.

Den initiala ersättningsnivån olika år för ensamstående medelinkomsttagare (klipp från TCO)

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag 385 kr/mån medan en läkare betalar 90 kr/mån

Del 2 – SJUKFÖRSÄKRINGEN

Efter alliansens regelförändringar 2008 har över 50 000 utförsäkrats  efter bestämda tidsgränser. Enligt regeringens egna utredare har Sverige i dag västvärldens hårdaste regler för sjukersättning (förtidspension), bara Mexico har i dag ett lägre inflöde i förtidspension än Sverige av OECD-länderna. Sjuka och utförsäkrade tvingas nu stå med mössan i hand på landets socialkontor – eller söka sig till kyrkans välgörenhet.

Så här såg det ut förra julen – fattigdomen och bidragsberoendet breder ut sig. Välgörenhetsorganisationer får nu ta hand om en helt ny grupp av människor – utförsäkrade sjuka och arbetslösa.

Citat, svt;

….det senaste året har det dykt upp nya grupper av fattiga. Utförsäkrade som blivit av med sin a-kassa eller sjukpenning och som ofta får förlita sig på socialbidrag eller annat./../

-Flera av de utförsäkrade som kommer hit har för första gången i livet blivit tvungna att gå till socialtjänsten. Samtidigt är en del ensamma och saknar stöd, de har ingen familj och saknar socialt nätverk. Då är det lättare att ge upp, säger Magnus Helmner.

-Många som nu går på a-kassa är oroliga för vad som ska ske när den tar slut, att få leva på socialbidrag resten av livet./…/

Till sist…

Våra socialförsäkringar genererar miljardvinster till statskassan varje år.  Senaste prognosen; 89 miljarder plus under perioden 2010-2014. A-kassan har under flera år skapat stora mångmiljardbelopp till staten. För att ta ett par exempel; 2007 var överskottet 28 miljarder , 2010 drygt 23 miljarder. Till och med pensionssystemet genererade förra året ett överskott på 103 miljarder kronor (enligt årsrapporten om den allmänna pensionen).

Trots att trygghetssystemen  går med miljardöverskott har herrar Borg och Reinfeldt skyfflat över sjuka, arbetslösa och fattigpensionärer till det nya Sverige – Alliansens Bidragssamhälle.

Vem var det som sa något om ”bidragspolitik”?

Läs; Borgs fantasivärld sabbade a-kassan

*

P.S.

Hörde precis att Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i Litteratur….

ÄNTLIGEN!!!!

Ett litet smakprov från en stor tänkare och poet….

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra
procent och den
andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!

De som inte kan vistas någonannanstans
än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får
se en skymt av Den
Oidentifierade –
gå förbi dem!”

– (ur Guldstekel) Tomas Tranströmer

Nobelpriset;  SvD SvD2 DN DN2 AB1, AB2, GP HD Exp SkD Svt

*

Lästips; Vi står över borgarnas hätska personkampanjer

Mer fakta om a-kassan;  LO tema a-kassanTCO – Svensk a-kassa kvar i strykklass, Borg snart ensam i synen på a-kassan

Bloggat; Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen, Lena Sommestad om skuggbudgeten, Motvallsbloggen om Natos bombningar, Peter Andersson om Sara Palin, Röda berget om KD, Röda Malmö om litteraturpriset, Netroots

Media politik; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, ab1, ab2, exp, ka

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Smulorna från de rika männens bord

Ibland är det nyttigt att påminnas om våra politiska ledares visioner och mål.  Hur ser deras drömsamhälle ut? Vad vill de med sin politik?

Finansminister Anders Borgs dröm (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt uttryckte sina idéer så här (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Både Fredrik och Anders dröm är alltså att överge och ”montera ned” den generella välfärden. I sak betyder det att montera ned de välfärdssystem som inbegriper alla medborgarna på lika villkor. Man kan säga att den generella välfärden i Sverige treditionellt innefattar inte bara vård, skola och omsorg utan även de generella trygghetssystemen som pensioner, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. System som omfattar alla som uppfyller vissa grundkrav.

Alternativet till den generella välfärden är den selektiva – den som enbart riktar sig till de allra fattigaste. Den innebär i praktiken att de utan ekonomiska resurser måste förlita sig till behovsprövade bidrag medan de som har ekonomiska resurser köper sig sina egna välfärdstjänser.

Vad vi nu ser är hur Reinfeldt och Borg sakta men säkert genomför sina drömar om ett systemskifte – från generell välfärd till selektiv. Inom vård, skola och omsorg går personalen på knäna – samtidigt som klyftorna och segregationen ökar. De generella trygghetssystemen monteras ner och utesluter allt fler.

Regeringen deklarerar i dagens DN-debatt artikel att ”de ekonomsikt utsatta får mest i årets budget”. Det är knappast en ”sanning” – inte ens med modifikation. Enbart jobbskatteavdraget har sedan 2007  belastat budgeten med 290 miljarder kronor. Lägg därtill flera andra mångmiljardskattesänkningar och avdrag som riktats till, eller utnyttjas av, de allra rikaste (fastighetsskatten, förmögenhetsskatten,  ROT- och RUT-avdrag). Nu ska de fattiggjorda, på nåder, få smulorna från de rika männens bord.

I årets budget kan vi se hur vissa riktade och behovsprövade bidrag höjs för att dämpa de värsta stötarna efter de nedmonterade generella trygghetssystemen. Sjuka, arbetslösa och pensionärer är de som har betalat skattesänkningarna och avdragen – nu får de behovsprövade nådegåvor istället för tillräcklig ersättning från de generella trygghetssystemen.

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har kommit en god bit på väg med att montera ned den generella välfärden. Och visst går det ”rationellt och humant till” – i alla fall för de som ännu inte har drabbats av konsekvenserna. Ja, många har inte ens fattat vad som håller på att hända…..


*

Bloggat; LO-bloggen om bidragsstaten, Alliansfritt om budgten,  Martin Moberg om budgeten, Peter Johansson om är det verkligen ”ansvar” att sänka krogmomsen?, Sebastian Stenholm om budgeten ”Tid för oro” och en riktig vinstko för Mc Donald´s, Åsa Johansson om kompetens framför sänkt restaurangmoms, Peter Andersson om en budgetdag och en vandring över Strömmen, Lena Sommestad om bra att Juholt och Jämtin driver S-kvinnors krav, Tord Oscarsson om att sänkt krogmoms upprör pensionärer, Eva Lindblad på bloggen FASAN om att vara trött på en andra fas 3 period och tjoho så anställningsbar man blir då, Peter Johansson om att mediernas högervridning är bevisad, Heléne Björklund om för exakt ett år sedan, Helga von Pitbull om long time ago, Enn Kokk om resultatet av det lettiska valet, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media; sr-guide till nya budgeten, DN 1, 2, 3, SR 1, 2, 3, 4, BT, SN, ÖP, NSD, Dagen, Corren, Nyheter 24, BLT, Norran, HD, SMP, Barometern, SvD 1, 2, 3, Ab 1,2, 3, 4, SVT 1, 2, SR 1, 2, 3, 4, 5

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

intressant.se

Utförsäkringen slår sönder människors liv

Den senaste tiden har det kommit allt fler skrämmande siffror och rapporter som visar vilket fiasko de nya sjukreglerna är – och vilka fruktansvärda konsekvenser de har fått.  Allt fler utförsäkrade tvingas söka socialbidrag eller får förlita sig till välgörenhet för att överleva.

Ett stort antal utförsäkrade som räknas som ”lyckade fall” – en siffra mindre i statistiken – är de som tidigare hade sjukersättning på deltid. Nu ”väljer” de att gå ned i arbetstid och själva betala sin ohälsa – istället för att bollas mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Andra tvingas ”välja” mellan att säga upp sig eller få sparken när de slits ut eller drabbas av långvarig ohälsa.

Men, de som drabbas är inte bara siffror i statistiken, de är människor av kött och blod. Många får sina liv sönderslagna. Här är en berättelse från verkligheten…..

Utförsäkrade Yvonne från Göteborg höll på att bli hemlös med sin son på åtta år, newsdesk citat;

Tack vare bidrag från Stadsmissionen kunde Yvonne Aloba, 56, betala sin hyra och bo kvar i sin lägenhet. Yvonne blev utförsäkrad i januari 2010 och blev tvungen att skriva in sig på Arbetsförmedlingen för att få behålla sin sgi. På Arbetsförmedlingen konstaterade man att det inte fanns någon form av arbete som kunde bli aktuellt för Yvonne. Förutom fibromyalgi har Yvonne: artros, hypotyreos, ibs och kroniskt trötthetssyndrom.
– Utförsäkringen har slagit sönder hela mitt liv. Jag har stått med min enorma oro och min son på åtta år och inte vetat hur jag ska klara morgondagen, säger Yvonne.

/…/

Vad skulle du vilja säga till socialförsäkringsministern om du fick träffa honom?
– Jag vill inte träffa honom om jag ska vara ärlig. Sjukförsäkringsreglerna har förstört hela min tillvaro. Jag har jobbat sedan jag var 15 år och gjort rätt för mig i samhället. Och nu sviker samhället mig som tack.

Hur ser du på framtiden?
– Den är mörk. Sjukförsäkringsreglerna måste omgående ändras. Reglerna är människofientliga. /../

Läs hela!

En annan utförsäkrads berättelseNedräkningen har börjat.., citat;

Så Herr Reinfelt ser det ut, kan du föreställa dig vad som händer de människor som inte längre har någon röst? Kan du det?

Läs; Regeringen kände till att de nya sjukreglerna skulle skapa problem

*

Bloggtips; Alliansfritt om hur sänkt krogmoms kallas för ungdomssatning, Eva Hillén Ahlström om sveket, Kaj Raving om hur högerpolitiken genomdrivs, Martin Moberg om ett pågående systemskifte, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, dn1, ab1, exp1, exp1, sr

Från inkomstbortfallsprincipen till socialbidrag

Metro berättar i dag om en rapport från Institutet för privatekonomi vid Swedbank. Där kan man läsa att ”det mesta har blivit bättre, men inte allt”. Tittar man närmare på den aktuella rapporten är trenden tydlig – de enda hushåll som fått det betydligt sämre är de som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Swedbanks slutsats är denna….

Hushållens ekonomi under 40 år (kap.3 sid5, ), citat;

En tydlig trend när det gäller ersättningarna från samhällets trygghetssystem, är att de har gått från att vara ett inkomstrelaterat skydd till att mer ha karaktären av ett grundskydd.

Precis samma slutsats drar Ann-Marie Lindgren i sin analys av det systemskifte vi har genomgått. Inkomstbortfallsprincipen har förvandlats till ett bräckligt och osäkert grundskydd. Ett grundskydd som släpper igenom allt fler; arbetslösa som inte längre kvalificerar sig eller har råd med försäkringen, långtidssjuka med läkarintyg som utförsäkras efter bestämda tidsgränser. Idag har till exempel enbart ca 30 procent av de arbetslösa överhuvudtaget rätt till a-kassa. Det är ett sorgligt faktum att socialbidrag och välgörenhet idag har blivit den sista desperata lösningen för allt fler försäkringslösa.

Systemskiftet redan ett faktum, citat;

/…./mer än hälften av dem som måste vända sig till kommunen för att få ekonomiskt bistånd gör det därför att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna helt enkelt är otillräckliga. 141 998 personer måste be om ekonomiskt bistånd, därför att de trygghetsförsäkringar som ska hjälpa människor över olyckor som sjukdom och arbetslöshet inte längre ger ens ett grundläggande skydd för försörjningen.

Den borgerliga regeringen inledde sin slakt av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen under en högkonjunktur. Detta är unikt. Statskassan krävde ingen åtstramning – istället var de nya hårdare reglerna och de lägre ersättningsnivåerna ideologiskt motiverade.

Ann-Marie Lindgren, citat;

Idén bakom borgerlighetens försämringar av arbetslöshets- och sjukförsäkringarna är alltså att de hårda villkoren ska göra att folk skaffar jobb (och frisknar till) snabbare än vad de annars skulle ha gjort./…/

Tja. Om– alltså om– det hade varit santatt man kan bota både arbetslöshet och sjukdomar med sämre socialförsäkringar, så hade det varit försvarbart att hålla nere ersättningarna (fast knappast så lågt att folk måste hänvisas till kommunens socialkontor). Men siffrorna visar med bedövande tydlighet att det inte är sant. Folk får inte jobb bara för att a-kassa och sjukförsäkring blir sämre. Arbetslöshet har inte bytts mot jobb, sjukdom inte mot hälsa, ”utanförskap” har inte bytts mot ”delaktighet i arbetslivet”. Det som hänt är bara att det blivit ekonomiskt mycket hårdare att vara sjuk eller arbetslös, och att försäkringsersättningar börjar bytas mot socialbidrag.

Intressanta utdrag ur Swedbanks 2 Rapporter (maj + september 2011)….

Hushållens inkomster och ersättningar;

Jämför man nivån på ersättningen från sjukförsäkringen 1974, när begreppetsjukpenninggrundande inkomst infördes, med nivån 2011, kan man se att ersättningen var mer generös 1974 än idag. Högsta dagpenning är hela 110 kronor mindre idag än den var 1974. Om takbeloppet hade följt utvecklingen av inkomsterna, dvs. utvecklats i takt med inkomstindex, skulle takbeloppet från 1974 idag vara 1 272 kronor, istället för 682 kronor som det är, dvs. 590 kronor högre per dag. Även den som inte slår i taket har en lägre ersättningsgrad idag, 77,6 procent av sjukpenninggrundande inkomst jämfört med 1974 när ersättningsgraden var 90 procent. /…/

Även ersättningen vid arbetslöshet har urholkats kontinuerligt eftersom ingen automatisk justering för dagersättningens maxbelopp görs mellan åren. Den högsta nivån på dagpenningen har i princip varit 680 kronor sedan den 1 juli 2002, bortsett från de första 100 dagarna som ersattes med 730 kronor mellan 1 juli 2002 och 2006. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av inkomstförsäkring har därför, precis som sjuk- och föräldraförsäkringens, tunnats ut i takt med att allt fler har löner över nivån för högsta dagpenning.

6.1.2. Arbetslöshetsförsäkringen;

Vid mitten av 1970-talet var ungefär 70 procent av arbetskraften medlemmar i någon akassa. Andelen ökade sedan successivt och var år 1990 uppe i 80 procent och år 2006 83 procent. Men år 2007 vände utvecklingen när regeringen införde nya regler som innebar att avgiften till a-kassan skulle differentieras mellan olika a-kassor, och i högre grad spegla arbetslösheten inom olika branscher. Den genomsnittliga avgiften till a-kassan ökade från ca 100 kronor år 2006 till ca 330 kronor år 2007 samtidigt som den inte gav någon skattereduktion längre. I juni 2010 var bara 67 procent av arbetskraften medlem i någon akassa, dvs. andelen är nu lägre än någon gång tidigare sedan mitten av 1970-talet.

Läs mer; Ökad klyfta mellan anställd och arbetslös

Tidigare bloggpost; Det enda arbetarpartiet

P.S. Visst är det lite lustigt att man så tydligt kan se på BNP-utvecklingen när borgarna haft makten! (klicka för större)

*

Lästips; Nu ifrågasätter även SNS (näringslivet) privatiseringar av välfärden;  DN-debatt, Svt

Bloggtips; Jonas Sjöstedt om Island och krisen, LO-bloggen om en rimligare värld, Helga von Pitbull om samtal med handläggare, Röda Berget om att skattesänkningar kostar, Netroots

Om privatiseringar inom välfärden; Alliansfrit Sverige , Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm

Media; dn1, dn2, svd1, ab1, ab2, ab3, nyh.24, nsd, svt1, svt2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se