I spåren av utförsäkringspolitiken

Sedan de nya reglerna i sjukförsäkringen infördes har det kommit flera larmrapporter från försäkringskassan om att antalet hot och våld mot personalen har ökat dramatiskt, men det handlar inte ”bara” om hot och våld mot personalen. Redan för ett år sedan fanns uppgifter om att runt 40 procent av hoten handlade om självmord.

Nu kommer liknande larmrapporter om hot och våld mot arbetsförmedlingens personal. Att hoten ökar så dramatiskt tycks ha en dominerande förklaring – utförsäkringen. De nya stenhårda reglerna orsakar en extrem psykisk, fysisk och ekonomisk stress för många utförsäkrade. Ansvariga för denna omänskliga politik är den borgerliga regeringen, men nu får även den personal som är satta att administrera denna de stenhårda reglerna ta smällarna. Både bödlar och offer lider…..

I dag publicerar jag en gripande och samtidigt saklig berättelse jag fått via mail om hur verkligheten ser ut för många av de som drabbats. Berättelsen är personlig – men också till stora delar allmängiltig. Brevskrivaren vill vara anonym.

Citat;

Den sjuka sjukförsäkringen och den ännu sjukare rehabiliteringen.

Det finns få saker som upprör mig så mycket som det sociala experiment som regeringen utsätter oss sjuka för. Min enda förhoppning är att någon med ett lite vidare samhällsperspektiv ska orka börja nysta i och för hela Sverige berätta vad det egentligen är som pågår.

Jag blev själv utförsäkrad den 1 juni i år och har sedan dess gått från att ha en arbetsförmåga på upp till 50% till att ha blivit så sjuk att jag under en period varit inlagd på sjukhus. Allt detta för att i FK gjort ”bedömningen att jag för närvarande och antagligen för längre tid framöver, har en halvt nedsatt arbetsförmåga i förhållande till alla arbeten på arbetsmarknaden p g a sjukdom”. Men att det inte går att utesluta att jag ”med tiden skulle kunna öka min arbetsförmåga” och nekat mig sjukersättning.

Eftersom jag är en person intresserad av samhällsfrågor har jag följt den verklighetsfrämmande debatten om sjukförsäkringen både inifrån och utifrån men aldrig trodde jag att det som väntar en när man blir utförsäkrad och satt i ”insatser” skulle kunna vara så surrealistiskt. Och att leva i en Kafka-liknande tillvaro kan omöjligt ge någon minsta lilla procent av arbetsförmåga.

Det eviga påståendet från Alliansen: ”140 personer förtidspensionerades varje dag och tusentals människor lämnades i långa sjukskrivningar utan vare sig stöd eller hjälp till rehabilitering” måste få ett motstånd. Det som Alliansen idag byggt upp är, som jag ser det, ett spel för gallerierna och bara ett trixande med statistik samtidigt som de skickar massor av människor, säkerligen fler än 140 om dagen, rakt ut i meningslösa insatser och ekonomisk ruin.

Samverkan kontra Arbetslivsintroduktion – eller prioriterad kontra icke-prioriterad rehabilitering. Att regeringen aldrig kommer kunna redovisa att Arbetslivsintroduktionen (ALI) har varit en lyckad rehabiliteringsinsats ser vi redan tecken på.

Ett förslag som ”dykt upp” är att ALI ska vara en del av sjukförsäkringen. Ett märkligt förslag då det redan finns ett fungerande rehabiliteringsalternativ inom ramen för sjukförsäkringen. I flera år har FK och Af haft något som kallas handlingssamverkan eller bara samverkan. Där får man som långtidssjukskriven möjlighet att prova och utveckla sina arbetsförmåga inom ramen för sjukförsäkringen. Det är ett humant och tryggt program som gjorde att jag återfick en arbetsförmåga på upp till 50%.

När de bortre tidsgränserna för sjukförsäkringen infördes så försvann också möjligheterna för FK och Af att rehabilitera inom ramen för samverkan.

Så här skriver FK och Af i sin rapport om handlingssamverkan: ”Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har ett nära och gott samarbete med ett övergripande mål att återföra personer till arbetslivet och att på ett effektivt sätt matcha till arbete. Samarbetet beskrivs sedan 2003 i en nationell handlingsplan som uppdateras årligen. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan konstatera att antalet personer som fått arbete eller utbildning januari t o m juni 2010 ligger på samma nivå som under motsvarande period 2009. Det lägre inflödet och det lägre procentuella resultatet beror på att myndigheterna prioriterat regeringsuppdraget kring arbetslivsintroduktion på bekostnad av handlingsplansamverkan. Inflödet har också varit svårt att upprätthålla på grund av att Försäkringskassan även prioriterat arbetet med att bedöma rätten till ersättning och utbetalning av ersättning.”

Man har med andra ord varit tvungna att prioritera ett nytt, oprövat och hastigt uppfunnet rehabiliteringsalternativ. Vem har tjänat på det? Jo, alla de kompletterande aktörer som idag bedriver olika program med (Af:s egna ord) ”syfte att ge stöd i en återgång till arbete”. Och vad är kostnaden? Både för individen och samhället? Högre eller lägre än om de sjuka fått behålla sin sjukförsäkring?

Dubbel rehabilitering

Jag blev inskriven i ALI i augusti i år. Vilka insatser som skulle göras har än idag inte redovisats, inte till mig och säkert inte till någon annan heller. ”Arbetslivsintroduktionen innebär en koncentrerad utredning och kartläggning av dina förutsättningar och behov av stöd” heter det i den information man som utförsäkrad får. Att man redan har genomgått, i mitt fall 18 månader, av annan arbetslivsinriktad rehabilitering har ingen betydelse. Den rehabilitering som gjorts räknas inte. Handläggaren på Af har vid flera tillfällen sagt ”det här är ett annat program”. Alltså kan samma insatser (som de envist kallas) göras på nytt.

Att göra ”koncentrerade utredningar och kartläggningar” utan att ta med tidigare utredningar, kartläggningar och rehabilitering kan få vem som helst att undra vad som pågår. För mig som direkt berörs har det lett till frustration och vanmakt. Men nu är sanningen egentligen något helt annat, för ALI innehåller inte några ”koncentrerade utredningar och kartläggningar”, jo kanske för friska personer men vi är inte så många som varit ”friska” när vi blivit inskrivna i ALI.

Sjuk och delta i ALI

ALI är individuellt anpassat, det är så individuellt anpassat att det kan innehålla noll aktivitet. Eftersom jag varit för sjuk (och inlagd på sjukhus) under delar av min period i ALI så har ”deltagandet” endast varit ett första möte, ett avstämningsmöte och ett avslutningsmöte. Någon aktivitet eller några ”insatser” har inte förekommit. Men det är helt enligt reglerna, man kan vara sjuk men ändå delta i ALI. Enligt reglerna för ALI så kan man ha upp till 30 dagars sjukfrånvaro men ”behålla” sin plats i ALI. I mitt fall inkluderade tiden i ALI 14 dagars inläggning på sluten psykiatrisk avdelning.

I min handlingsplan vill Af:s handläggare summera det så här: ”Sökande har varit förhindrad en tid på hel- eller deltid.” Här finns alltså ingen öppen redovisning om att jag faktiskt varit sjuk under större delen av programmet. I statistiken deltog jag i ALI, att sjukanmäla mig eller ansöka om sjukpenning för den tiden ”behövs inte” enligt handläggarna på FK och Af. Det redovisas inte heller som frånvaro på den försäkran som handläggaren skriver under. Det ger ju grymt fina siffror för sjuktalet i Sverige. Man kan undra om någon jämför antalet vårddagar på sjukhus mot antalet sjukskrivna.

På min sjukhusavdelning var vi 3 (av totalt 16) patienter som deltog i ALI samtidigt som vi låg inlagda. Så hur kommer det se ut i statistiken? Sen när började sjukhusen vårda ”friska” människor? Fast å andra sidan kommer det säkert aldrig synas i någon statistik, för kommer någon någonsin ens ställa frågan?

Aktivitetsstöd och a-kasseersättning

Man kan inte ha aktivitetsstöd och ersättning från a-kassa samtidigt. Det här var i mitt fall en nyhet för Af. Eftersom FK bedömt att jag hade en 50% arbetsförmåga så stod jag till ”arbetsmarknadens förfogande” på 50% och hade innan inskrivning i ALI ersättning från a-kassan. Men när det visade sig att de två inte kunde utbetalas samtidigt ordnade Af med ett 100% deltagande i ALI istället. Min 50% arbetsförmåga ”försvann” i deras dokumentation. Och jag försvann från arbetslöshetsstatistiken. Nu skulle jag rehabiliteras på 100%. För andra gången.

Samhällskostnaden

Innan jag blev utförsäkrad hade jag förutom mina två kontakter i öppenvården en kontakt på FK och en på Af. De senaste halvåret har jag haft 4 handläggare på FK (en för Samverkan, en för sjukersättning, en för omprövning av sjukersättning och så den ordinarie handläggaren) 3 handläggare på AF (en för Samverkan, en för praktik och en för ALI) 2 ”coacher” från kompletterande aktörer. Dessutom har jag nu alltid med mig en kurator som stöd på mina möten med Af och FK. Mina två vårdkontakter har förutom min behandling fått ägna åtskilliga timmar åt korrespondens och intygsskrivande. Lägg sen till vårdtiden på sjukhus. Summa sumarum så måste jag ha kostat samhället uppåt 300% mer än vad jag kostade med sjukersättning. Att jag dessutom är sjukare nu än för sex månader sen och samtidigt upprepade gånger för höra från FK att ”sjukersättning är väldigt svårt att få” gör inte min situation bättre.

Jag har sen april stångat mig blodig mot den mur av obegripliga, orättvisa och omänskliga regler som idag är den sjukes vardag. Men i Alliansens Sverige är jag bara ”ett enskilt fall”. Det måste finnas någon som gör att vi tusentals enskilda fall blir en röst.

*

Bloggat; Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Skriet från vildmarken, Roggan, Kent-Erik Mattsson

Media; ab debatt – utförsäkrade tvingas till härbärgen, sydöstran – tvingas låna pengar av sina barn till mat, Ann-Charlotte förlorade allt

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

intressant.se

Advertisements
Lämna en kommentar

21 kommentarer

  1. Maja

     /  december 7, 2010

    Den finns ingen rehabilitering förutom den piska som blådårarna erbjuder iform av tidgränser då du enligt dem måste ta dig i kragen.
    Som Christina Husmark-Persson själv anser att gjorde när någon inbillat henne att hon har utbränd. Kan hon så kan alla, utförsäkringslagen vilar inte på tillstymmelse till forskning utan på CHP egna sk. ”erfarenheter” och diverse fria fantasier om hur sjuka människor har det. Medkänsla och förmåga att se utanför sig själv är var CHP starka sida. Dessutom saknas allmänt hos blådårarna förmågan till empati, sparka på dem är mer deras melodi!

    Jag fattar inte hur man bara kan stå och se på vad som händer, nu med händerna i fickorna som blådårarna gör!

  2. Anna

     /  december 7, 2010

    Till Brevskrivaren: En STOR ELOGE till ett välskrivet brev med en sanning som även jag kan skriva under på! Efter 22år som trafikskadad så har också jag åkt i alla berg-och dalbanor av ”slussar”, ”gråzoner”, ”statistik”, rehabiliteringar, sjukvård, AF, FK, utredningar och arbetslivsintroduktioner mm. Och hamnat otalet gånger mellan stolarna. Jag kan bara undra hur mycket jag kostat samhället dessa år då – än att få behålla sjukpenning/sjukbidrag/rehabiliteringsersättning och riktig vård. Att EN enda förtroendeläkare (betald av FK) kan fälla ett beslut helt EMOT flera års läkarintyg/specialistutlåtanden et.c. kan verkligen förstöra den lilla livsgnista man har efter att man faktiskt överlevt en svår trafikolycka. Man är maktlös/orkeslös när man är ensam och sjuk, men är vi flera kan vi bli starkare. Och det behövs i denna svåra tid. TACK!

    Till Ilse-Marie: STORT TACK för att Du publicerat detta! Och fler behöver synas och höras, vi torde ju vara många!

  3. tommy larsson

     /  december 7, 2010

    Fantastiskt ! och det jävligaste är att han/hon verkligen inte är ensam i samma sits, jag har liknande erfarenheter och var 2 gånger på ALI sen tillbaka i sjukskrivning och ska nu på ett sk. 180 dagars möte med FK och mina läkare som ( nysjukskriven !) var alltså innan utförsäkringen helt sjukskriven i 6 år ! min gamla handläggare och mina läkare rekommenderar sjukersättning livet ut men har trots det fått avslag och har nu överklagat till förvaltningsrätten.
    ska bli intressant att se vad som händer på mötet med ny handläggare, fast risken är väl att jag också blir inlagd på psykakuten efter det !

  4. JonasE

     /  december 7, 2010

    Jag har ju haft ”turen i oturen” att ha en fysisk diagnos, och därmed mer lättbestämd som permanent.
    Fick faktiskt nyss beviljat 50% sjukersättning, men håller fortfarande på att bråka om en tidigare beviljad arbetsskada(förvaltningsrätten nästa), blev i senaste prövningen underkännd, och klassas numera som en sjukdom som jag INTE har, ingen läkare har fastställt denna sjukdom utom Fk:s läkare!!…..måste alltså bevisa mig frisk för att få vara sjuk….FK:s logik!!.

    Då återstår då de resterande 50% mot en teoretisk arbetsförmåga, för ett jobb som i praktiken ej finns….rena snurren!!….icke anställningsbar kallas det visst!!.
    Så då får man se, vad som händer efter ALI som jag nu går……..går och går förresten är inskriven i och har haft två möten där AF säger att dom egentligen inte kan göra något, men dom skall försöka få fram mer intyg till FK så jag kan söka tillbaks dit!!…..sen att jag har en telefonkatalogs tjocklek av intyg redan, som alla finns hos FK sedan länge( +10 år)……ja…..rena snurren!!.

    Allt detta leder till att man blir bara sjukare av all stress man utsätts för, och fattigare dessutom, men jag misstänker att det var en del av Alliansens mål: sjuka blir fattigare = det lönar sig att arbeta…..som om man VILL vara sjuk/skadad!!.

  5. Erik

     /  december 7, 2010

    Fast det är ju litet sjukt med alla dessa människor vars mål verkar vara att få sjukersättning, inte att bli friska.

  6. Anna

     /  december 7, 2010

    @Erik: Det är ofta man får den stämpeln ”att man inte vill bli frisk, utan hellre vill parasitera på bidrag” men jag har i 22 år varit hos specialister, läkare o.s.v. som alla säger att jag inte kan bli frisk. Jag har permanenta skador, vad ska jag göra då?? Hoppa från en bro och ta livet av mej?

    Jag letar fortfarande efter lösningar, rehabiliteringar, mediciner och annat som kan göra mej bättre. Men allt tar tid och kostar ofantligt mycket pengar. För att inte tala om ork och mental styrka. Och jag vill inget hellre än att bli ”frisk-are” och tjäna pengar, för rik blir man inte på sjukersättning precis. Om man har sådana kostnader som jag har i mediciner, sjukvård och omvårdnad så blir det verkligen inte mycket kvar av pengarna. Och man blir inte särskilt ”motiverad” när t.ex. AF ber en ta CSN-lån för att ”överleva ekonomiskt” när man hellre velat ha råd med sjuk- & rehabiliteringsbehandlingar för att må bättre.

    ”Den friske har många önskningar, den sjuke har bara en”

  7. Bryt

     /  december 7, 2010

    Eh, om jag var sjuk och inte fick rehab, då skulle jag årminstone vilja ha sjukersättning. Ser ingenting konstigt med det

  8. Ilse-Marie, Tack för ett bra inlägg till en skrämmande artikel.

    Erik, vad vet du om alla dessa människors försök att bli friska och komma ut på arbetsmarknaden igen?
    Man kan inte alltid allt man vill!!!

  9. Mrs

     /  december 7, 2010

    Erik

    självklart är nog de flesta sjukas största mål att bli frisk eller åtminstone bättre
    men får att kunna bli det måste man ha råd att äta, bo och leva.

    Om det vore så att man blir frisk enbart genom att bli fattig så borde ju de fattiga vara friskare än de rika.
    Men det vet man ju att det är precis tvärtom!

    De rika har också en bättre hälsa än de fattiga.

    Så för att få sjuka att må bättre är ju fattigdom ingen lösning.

    Dessutom så ger ju sjukförsäkringen mångmiljardöverskott!
    Pengar som vi avstått i lönehöjningar för att ha som försäkring vid sjukdom.

    Alliansen brukar alltid hävda att det var (s) och Hedborg som föreslog en tidsgräns i sjukförsäkringen
    men jag hörde henne också i TV fundera på att sätta ett staket runt sjukförsäkringen så att staten inte skulle kunna komma åt allas våra många miljarder…

    Vi hade då kunnat använda överskottet till att t.e.x förbättra arbetsmiljön på många arbetsplatser så att utslitningen av människor dramatiskt kunde minska…

    Idag kan en arbetsgivare kräva omänskliga prestationer utan att behöva ta ansvar för de anställdas hälsa.

    Vi har nu ett 2/3-samhälle för de friska och för företagare.

    Människor och arbetare ska ARBETA oavsett konsekvenser…
    Det är det ARBETAR-partiet moderaterna står för.
    Den som inte arbetar ska inte heller äta.

    Är det utveckling eller bara cyniskt?

  10. Erik

     /  december 8, 2010

    Kalmardamen, brevet beskriver en hård kamp för att bli sjukskriven och hur svårt det är att bli permanent sjukskriven numera. Vore det inte mer naturligt att vilja bli frisk och sluta vara sjukskriven?

    Jag har träffat flera sjukskrivna som beklagat sig över att de har sjukdomar, man kan tilfriskna från med rätt behandling eftersom det gör att de inte får förtidspension. Det är helt vansinnigt i mina ögon. Om man har oturen att bli sjuk så borde man ju vara glad om man har chans att bli frisk igen.

    Problemet är att sjukdom har blivit ett sätt att försörja sig i Sverige. Det har lett till ett enormt uppsving av väldigt vaga sjukdomar som ”utbrändhet” m.m. som passar folk som vill vara sjukskrivna eller förtidspensionerade men inte har några faktiska fysiska problem.

    Den typen av sjukskrivningar måste bort så att resurserna satsas på folk med riktiga sjukdomar. Vi har socialbidrag för de som verkligen vägrar att försöka försörja sig själva men den bidragsnivån ligger på en mindre attraktiv nivå så det kommer vara färre som lockas av det.

  11. JonasE

     /  december 8, 2010

    Erik!!.

    Problemet med din verklighetsbeskrivning är att även om man har en sjukdom man kan bli frisk ifrån, så har denna regering infört en tidsbegränsning på hur länge man kan vara sjuk, sen spelar det mindre roll om man tillfrisknat, eller inte. Tidsgränsen står fast!!.

    Självkart vill var och en bli frisk och sluta vara sjukskriven, om inte annat för ekonomins skull, det var redan i det gamla systemet tufft att klara sig.

    Personligen så kan jag säga att jag saknar det jobb, och den ork/energi jag hade innan jag blev skjuk, för att inte glömma den ekonomi som då fanns!!.
    Men numera så finns detta inte kvar, och Alliansens hetsjakt på sådana som mig, gör det inte lättare.

    Men de som nu drabbas av de nya reglerna är de som försökt att bli frisk man misslyckats om och om igen, och därmed inte klarat den tidsgräns som Alliansen satt upp….är dom friska nu??, eller sjuka fortfarande??…..det är tydligen ointressant för en del!….deras tid är slut!!.

    Det är just här som verkligheten kommer in, en tidsgräns borde vara för att systemet skall hjälpa snabbare, inte för att sparka ut sjuka som nu sker!!.

    Ett klart bevis på Alliansens missriktade inställning kring sjuka är deran beräkningar på att spara ca 1 miljard på sjuka, i verkligheten ca 130 miljoner.
    Valet heter det 1

  12. JonasE

     /  december 8, 2010

    Fortsättning

    Valet 2006 sades det att 1 av 5 fuskat till sig sin sjukersättning, ser man verkligheten nu så är det ca 0,04% som blir dömda för fusk!!.

    Alliansens verklighets beskrivning stämmer alltså dålig med verkligheten…. och vet verkar som om ”vissa” gått på detta !!.

  13. Nu verkar Af ha fått upp ögonen:

    ”Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist uppger att man där nu för en dialog med socialdepartementet om att skapa ett längre program på upp till tolv månader för utförsäkrade tidigare sjukskrivna. Hon anser även att det vore bra om de som omförsäkrades fick behålla sin sjukpenning.”

    Källa: http://www.blt.se/nyheter/tt_inrikes/af-vill-ge-utforsakrade-sjukpenning%282205405%29.gm

  14. Astmaliv

     /  december 8, 2010

    Hej

    TAck för ännu ett bra inlägg.

    Jag har precis blivit arbetslös. Samtidigt är jag sjukskriven eftersom konflikten innan jag fick sparken pga hög SJUKFRÅNVARO gjorde mig lätt deppad och triggade igång astman samt stängde immunförsvaret.

    HELST av allt vill jag ha aktivitetsstöd och coachning så jag kan komma igång med ett eget företag – skulle kunna ”jobba” med allt jag behöver för att starta på 25-50%

    MEN ACK NEJ
    Innan jag kan få det stödet måste jag tydligen bli frisk… Fast enligt doktorn skulle det vara bra för mitt tillfrisknande om jag fick hjälp direkt Hmmmm alltså.

    Nåväl sista ordet inte sagt men man kan ju konstatera att systemet är fullt av regler som stjälper istället för hjälper. Och jag försöker blogga om hur det går http://astmaliv.wordpress.com

    Och till Erik
    Det finns ngt som heter KRONISKA SJUKDOMAR – betyder att man kan inte bli botad

  15. Anledningen till ökningen av sjukförsäkringskostnaderna var inte att fler blev sjukskrivna (eller att försäkringen var kraftigt överutnyttjad), utan att fler blev LÅNGTIDSsjukskrivna p.g.a. att rehabiliteringen hade brutit samman.

    Men med retoriken om överutnyttjande har man kraftigt förändrat/försämrat denna försäkring, med allt vad det inneburit och innebär för människor, som försätts i oerhört svåra situationer.

    Sjukreglerna bygger på fel beslutsunderlag: http://www.stpress.se/zino.aspx?articleID=16134 Ja och nu återstår att se hur de som drabbats ska kunna bli kompenserade.

  16. Erik

     /  december 8, 2010

    Astmaliv: ja, det finns de som har oturen att inte bli helt friska. Det finns också många som kan bli bättre och många som kan leva ett någorlunda normalt liv (och jobba) trots att de inte egentligen är 100% friska.

    Jag har haft arbetskamrater som varit blinda, ms-sjuka, rullstolsbundna o.s.v. De har bara gjort det bästa av situationen och försökt hitta ett sätt till ett meningsfullt liv trots motgångar.

    Mrs: nej en arbetsgivare kan inte alls kräva omänskliga prestationer eller strunta i de anstäldas arbetsmiljö eller hälsa. Det finns massor av regler, lagar och avtal att följa. Litet beroende på vad man tycker är omänskligt naturligtvis. De kan kräva att man dyker upp på jobbet normala tider och faktiskt gör det man anställd till. Är det omänskligt?

  17. Anna

     /  december 9, 2010

    @Erik: Jag tänker inte bemöta Din kritik av ”utbrändhet” eftersom jag saknar full kunskap om den sjukdomen, som Du också kallar för ”vag sjukdom”. Men jag anser nog att läkare bör ha bättre kunskaper när de skriver sjukintyg med diagnoser som dessa än jag som ”lekman” har. Därför kommer jag inte kommentera just utbrändhet.

    Men jag vill ställa en retorisk fråga och ett exempel med tanke på Ditt uttalande ”folk som vill vara sjukskrivna eller förtidspensionerade men inte har några faktiska fysiska problem.”

    Om vi antar att Du har barn och Ditt lilla barn avlider idag, då ska Du gå till Ditt arbete, inte få sörja och inte få stanna hemma/sjukskriva Dej för detta (liknelse: en depression) – för Du har ju som Du skriver/anser INTE NÅGRA FAKTISKA FYSISKA PROBLEM att arbeta. För Du FÅR INTE sjukskrivas för sorg. Trots läkarintyg. Är det okej att stå serviceminded, trevlig och le mot kunder och serva dem samma dag/dagen efter Ditt barn har avlidit när Du t.ex. arbetar i ett serviceyrke?

    Om Dina tankar, Dina tårar, Din smärta tär på Dej, Din kropp fungerar inte, varken motorik, koncentration eller tankeverksamhet. Är Du verkligen produktiv i Ditt arbete då? Vill Din arbetsgivare ha Dej på arbetet då?

    Nu var ju detta bara ett exempel på att Din inställning inte håller i alla sammanhang. Listan kan nog göras milslång.

  18. JonasE

     /  december 9, 2010

    Anna!!.

    För ”vissa” är detta bara enskillda fall, men för allt för många verkligheten.

    Man kan undra om de som Erik nämner: arbetskamrater som varit blinda, ms-sjuka, rullstolsbundna o.s.v….lika väl är enskillda fall, eller inte!!.

    Erik!!.

    Det är bra konstigt att det skall vara så svårt att inse hur den nya sjukförsäkringen misslyckats, det är bara att se på statistiken för hur många som ALI verkligen hjälpt!!, är det fler än vad gamla systemet klarade upp??.
    Det är svårt att säga varken för eller emot, efterssom statistiken kring detta är så pass osäker, och det tyder ju på att refomen knappast lyckat bättre än tidigare system.

    Vad som däremot är helt klart är att det är fler som verkligen hamnar utanför numera än i gamla systemet, och därmed fastnar i verkligt bidragsberoende!!.
    Varför skall sjuka ens behöva söka försörjningsstöd, aktivitetsstöd eller dylikt??, sjuka skall vara sjukskrivna i de former som finns i FK:s system, och inte trollas bort i AF:s system, eller i Försörjningsstöd, bara för att Alliansen skall kunna säga: kolla sjuktalen sjunker!!.

    Att det finns sjuka med arbetsförmåga är helt klart, men hjälper man dessa att finna sin arbetsförmåga med utförsäkringar??, eller gör man bara saken värre för de sjuka med detta nya tvingande system??……det senare verkar det som!!.
    Det tycks också Alliansen ha insett, när man nu pratar om att man skall gå kvar i FK:s system när man gör ALI, för det är inte ALI som är problemet, det är fasta tidsgränser för sjukdom som orsakar en massa föjdproblem….tänk om Alliansen lyssnat på remissinstanseran innan man gjorde reformen!!……vad många sjuka som skulle sluppit komma i kläm!!.

    Nej!! att refomen är ett misslyckande är det bara de med ”skygglappar på”, som har svårt att inse!!.

  1. Tweets that mention I spåren av utförsäkringspolitiken « Ett hjärta RÖTT -- Topsy.com
  2. Sprid detta – Orimliga sjukregler « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: