Lästips till påskhelgen….

Det handlar om Ofstads bok ”Vårt förakt för svaghet” som i dag återigen är kusligt aktuell. Om ”valfriheten” i välfärden som terapiarbete för medelklassen – alltmedan demokratin blir allt mer avlägsen, och om hur socialdemokraterna borde förhålla sig till diktaurer….

Harald Ofstad; ”Vårt förakt för svaghet”, citat DN;

Den norske filosofen Harald Ofstads moderna klassiker ”Vårt förakt för svaghet” ges ut på nytt. Ann Heberlein gör en nyläsning och drabbas av den brutala analysen. Boken har fått en oroande aktualitet./…/

”Om vi håller upp nazismen som spegel för oss, ser vi våra egna drag förstorade, och just därför så avslöjande.” Så skriver Ofstad i förordet och fortsätter: ”Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage, och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas.”../

De som är svaga – de sjuka, de arbetslösa, de fattiga – blir allt svagare medan de starka blir allt starkare. Så ser det ut i Sverige i dag. Det är en av förklaringarna till att jag läser Ofstad på ett annat sätt 2012 än vad jag gjorde 1994. Samhället har förändrats. Klimatet har hårdnat. Det är en nietzscheansk hårdhet. Samma hårdhet som är kärnan i den nazistiska ideologin: den starkes rätt över de svaga. De svaga och deformerade ska förintas – det är, skriver Nietzsche, ”den första principen i vår filantropi”.

Läs hela artikelnoch läs boken.

Missa inte heller Malin Ullgrens träffsäkra betraktelse över välfärden och ”valfriheten”.

Är bilden av ­tusen val­möjligheter viktigare än innehållet i välfärden?, citat DN;

Under rubriken ”Demokratins förfallskrev häromveckan den tyske författaren Ingo Schulze en intressant och förtvivlande artikel i Göteborgs-Posten (28/3). Han sammanfattar, utifrån tyskt perspektiv, en oro som också finns i Sverige: Vad hände med välfärden? Det gemensamma? Med demokratin i ett land som har förvandlat medborgarna till kunder? Han nämner ”förvandlingen av alla livets områden till marknad (utbildningen, sjukvården, kollektivtrafiken)”. /…./

När den politiska hotlogiken påstår att det system vi nu har skaffat oss aldrig går att ändra kompenseras jag som medborgare med en rad förmenta val. En falsk känsla av kontroll, som jag önskar att jag kunde välja bort.

När min dotter skulle börja skolan för ett par år sedan såg skolvalet ut så att vi fick rangordna våra önskemål. Det blev inte förstahands­valet, det blev inte andrahands­valet. Det blev tredjehandsvalet. Det har funkat utmärkt.

Men all tid, all aktivitet vi uppmuntrades att plöja in i detta val, för att fatta ett ”informerat” beslut – vilket trams. När vi fick den skola vi hade önskat i sista hand gav det känslan av att alltihop var något slags terapi för medelklassföräld­rar.

En liten lek vi alla lekte, för att hjälpas åt att bära bilden av det nya, moderna Sverige. Det är som om den där självbilden av landet med tusen valmöjligheter har blivit viktigare än det faktiska innehållet i välfärden.

En av skolorna vi ”valde” gjorde reklam för sig genom att lyfta fram att den satsade på ”kunskap”.

Wow?/…/

Lena Sommestad talar klarspråk om Socialdemokraternas velande när det gäller vinsdriven välfärd.

Riskfyllt att inte stoppa vinsterna, citat AB;

Vinster i välfärden, hävdar man, kan inte förbjudas. Min fråga är: varför? Hur kan något som är fullt möjligt i andra länder vara stört omöjligt i Sverige?

Som historiker undrar jag vad som har hänt med den svenska demokratin. Socialdemokraternahade en gång kraft att ändra samhällets hela maktbalans. Steg för steg drev partiet igenom stora samhällsreformer, som socialförsäkringar, starka arbetsrättslagar och en gemensam skola.

Men när dessa framgångar nu är på väg att spolieras, då tycks partiet sakna vilja att ta strid.

I ett samhälle som plågas av växande ojämlikhet, där blir vinster i välfärden en av många systemförändringar som har ”kommit för att stanna”. Det finns bara ett enda alternativ, gemensamt för höger och vänster.

Det år svårt att förstå denna defensiva politiska strategi, av två skäl.

För det första är det folkliga stödet for fortsatt privatisering svagt. Enlig SOM-institutet i Göteborg finns det motstånd långt in i borgerliga led. Varför bejakas inte denna opinion? Varför tar många socialdemokrater i stället parti för välfärdsbolagens särintressen?

För det andra är det märkligt att socialdemokrater förordar en politik som slår mot partiets grundläggande värden: solidaritet och jämlika livschanser. Forskning om skolan visar att de familjer som utnyttjar valfriheten bäst är de som har mest resurser. På välfärdsmarknaden gynnas den som har bäst för-måga att välja rätt./…/

Mer; Dagens Arenas granskar Valfrihetsmyten inom välfärden.

Till sist.… fyra ”tunga” S-förbund säger ifrån om socialdemokraternas vapenexportpolitik; Studentförbundet, Kvinnoförbundet, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Ungdomsförbundet.

S måste ta initiativ till en ny modern syn på vapenexport, citat DN;

/…/ Socialdemokraterna behöver i denna nya tid ta fullt ansvar för vapenexportens konsekvenser, och med hållbara argument. Om vi fortsätter som nu, kommer kritiken att obönhörligt att växa både i partiet och i den allmänna opinionen. Redan i dag finns majoritet för totalförbud för svensk vapenexport i alla de fyra socialdemokratiska sidoorganisationerna. /…/

P.S.

Önskar alla en riktigt Glad och skön Påskhelg

….. blir vädret dåligt kan man ju alltid läsa  🙂

….. eller se på film – ett tips; Nawals hemlighet

*

Lyssna på debatt mellan Tomas Eneroth och Gunnar Axén om överskottet i sjukförsäkringen.

Bloggtips; LO-bloggen om lapptäcket som värmer få, Lena Sommestad om vapenexporten, Jinge om allians-bråk, Martin Moberg om Reinfeldts tvivel, Motvallsbloggen om Irak-kriget, Nemokrati om Sahlin, Prime och analyser, Alliansfritt Sverige om jobbpolitiken som leder till fattigdom, AnetteIvar om att man inte kan lita på sjukförsäkringen,  Netroots

Media; dn1, dn2,dn3, dn4, dn5, dn6sr1, ab1, ab2, svd1, svd2, Östran, Sydöstran, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet, Länstidningen, Gotlands folkblad, DN, Ab 1, 2, SVT, Arbetet 1, 2, SR 1, 2, Kommunalarbetaren, RoD 1, 2, Expr, DN 1, 2, DI, GP, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Häxprocess

HÄXPROCESS
Text och musik: Kjell Höglund

Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill
och fastän häxprocesser hörde gångna tider till
så har vi inte glömt principen, den är alltför bra
den kommer väl till pass när det är något vi vill ha
och eftersom ju ännu inte allt är perfekt
så behövs det då och då ett passande objekt
på vilket vi kan avreagera vår affekt
och därigenom återfå en smula självrespekt
vi behöver sällan någon lysande ursäkt
det räcker många gånger med en påhittad defekt
sen samlas alla rättvisans vänner till process
som pågår bakom lyckta dörrar vanligtvis till dess
att dom i målet fallit efter fastställt formulär
efteråt förklarar vi vårt handlingssätt så här:
”allting går ju ännu inte riktigt som vi vill
så då brände vi för säkerhets skull en häxa till”

Det äckel som du känner för din egen existens
din brist på kompetens och din impotens
ditt eviga tvivel på din intelligens
din längtan efter ordning och struktur och konsekvens,
dom böcker som du borde läst men aldrig tittat i
dom brev du aldrig skrivit och din fula fantasi
allt det här är svårt att konfrontera fast du vill
så då bränner du för säkerhets skull en häxa till

Du drömmer att du ligger med Brigitte Bardot
i tusen och en natt och sen i tusen och två
du drömmer att du reser jorden runt som millionär
och utan svårigheter får precis det du begär
du drömmer att du lever i lyx och överflöd
du önskar att en särskild som du tänker på var död
men du vågar aldrig säja högt det här du vill
så då bränner du för säkerhets skull en häxa till

Du har lust att göra någon illa med en kniv
och köra över någon med ett lokomotiv
utåt vill du gärna verka mjuk och sensitiv
fast du innerst inne helst vill vara rå och primitiv
du älskar att se andra råka riktigt illa ut
och tänka på små elakheter som du gjort förut
men det är svårt att erkänna detta som du vill
så då bränner du för säkerhets skull en häxa till

Du är rädd för att få syfilis och gonorré
eller kanske cancer eller TBC
annars är du för det mesta ganska så blasé
och vägrar att ta ansvar och vågar inte se
du snattar regelbundet om du bara kommer åt
och för att nån ska bry sej om dej brister du i gråt
du älskar att betrakta dej som missförstått geni
och hellre än att gripa in så låter du bli
du ljuger vanemässigt utan några samvetskval
du har kanske inte råd att ha någon moral
men lite skäms du nog när du ser vad du ställt till
så då bränner du för säkerhets skull en häxa till

Du hatar nog egentligen dej själv och det du gör
så varför inte tala med din hypnotisör?
säj vad du känner och begär betänketid
säj honom att du faktiskt är en individ
det är bara som du tror att du är invalid
du måste börja tänka om för det är ont om tid
du är gammal nog att veta vad du vill
eller bränner du för säkerhets skull en häxa till?

Genom att vi själva en gång tvingades ge upp
bär vi på ett ständigt hat mot dom som ändå sluppit undan
och som hållit kvar en bit av sin vision
vi kan inte tåla det, vi skrider till aktion.
En bitter besvikelse det är vad vi har kvar
Besvikelse och bitterhet är egentligen allt vi har
det enda vi kan hoppas är att slippa reflektera
att få tro att allt är bra och slippa diskutera

att slippa minnas och få tänka att vi har det gott
att få låtsas att vi faktiskt aldrig har förstått
att få glömma att våra förhoppningar har grusats
det är den drog med vilken våra hjärnor har berusats
och när vi påminns om det vi helst av allt vill glömma
av någon som trots allt inte upphört med att drömma
någon som förmår att se alternativ
skönja något bättre och kämpa för sitt liv

då grips vi av ett raseri som skakar oss i grunden
vi känner att vi står inför den avgörande stunden
nu måste vi handla om vi inte ska förgöras
om inte våra självbedrägerier ska förstöras
Och plötsligt förstår vi i en galen konklusion
att allt beror på just denna enda person
allt jävelskap beror på den här konspiratören
han står bakom allt det hemska, han är sabotören

han har stiftat ondskefulla anslag mot oss alla
för att störta ner oss i fördärvet att förfalla
han spinner lömska planer och lägger upp intriger
han rår för att marken sjunker och att vattnet stiger.
Vi offrar våra barn i ett cyniskt dubbelspel
vi kallar gott för ont och vi kallar rätt för fel
så sprider vi vår sjukdom till nästa generation
dom schizofrena vittnar om vår kusliga mission

Paranojan kramar oss till Hammarforsens dån
det känns som om vi skulle explodera inifrån
det doftar svagt från längesen av hägg och kamomill
ändå bränner vi för säkerhets skull en häxa till.

Genom alla tider har vi haft detta behov
ur djupet av vår skuld har vi skrikit efter rov
att finna nån att skylla på, att bränna varje häxa
att statuera ett exempel, lära dom en läxa
Vi korsfäste Jesus fast skulden var vår
och hela vår kultur är byggd på denna metafor
vårt mänskliga tänkande är genomsyrat av
myten om en sinnesfrid som gudarna gav

i den mån vi uppfyllde ett oavvisligt krav
så vi har lagt miljoner i en för tidig grav
ty villkoret för sinnesfrid var offer i blod
och det var ett språk som vi verkligen förstod
Dom allra första kristna fick lida hemska kval
vi slängde dom för vilddjuren i hundratusental
sen blev vi kristna själva och till inkvisitionen
släpade vi kättare till avbön inför tronen

Och dom som vägrade fick den behandling dom var värda
vi får alla räkna med den del vi är beskärda
och alla dom som tänkte stort och fritt men inte rätt
fick lön för mödan på vårt eget speciella sätt.
En del var kloka nog att inse att dom hade fel
Galilei medgav till exempel medgav för sin del
att jorden, trots tecken på motsatsen, stod still
så den gången slapp vi faktiskt bränna upp en häxa till.

Biskop Brask var slug, han var en man för sej
en lapp i sigillet, och så klarade han sej
men i många millijoner fick vi judar brända
så många faktiskt att man frågat hur det kunde hända
Men det händer hela tiden och det händer nu
vem sätter eld på nästa bål, det är väl aldrig du?
jakten på häxorna rasar som förut
för varje nedlagd syndabock så skjuter vi salut

Nåde dom som råkat födas utomlands nånstans
sådana förser vi lätt med både horn och svans
och kommunister äter vi med glupande aptit
och blänger snett på den som inte råkar vara vit
Allsköns lösa existenser härjar i terrängen
och kryper kring bland barndomsblommorna på sommarängen
brottslingar och slödder av allehanda slag
hedningar och halvblod förpestar natt och dag
Farliga fifflare smyger på tå
misstänkta mörkmän i varje ögonvrå
i den gröna lunden slår en näktergal sin drill
och under tiden bränner vi en liten häxa till

Nu ska vi tänka efter, vilka tjänar på det här?
det finns en speciell grupp av människor som är
glada åt att häxbålen flammar då och då
och nöjda när vi andra jagar spöken i det blå
det finns dom som gnuggar sina händer med ett skratt
när syndabockar pekats ut och bränts en valborgsnatt
medan dom går fria som har smutsigt mjöl i påsen
fria att se om sitt hus och reparera låsen

Det finns dom som nyttjar vår besvikelse och skuld
för att inte vi ska märka att dom tar vårt guld
som spelar ut vår skräck på ett så raffinerat sätt
att vi inte längre vet vad som är fel och rätt
Det finns dom som vet hur en slipsten ska dras
som lärt sej hur vi förkrökta stackare ska tas
vi märker ingenting för när dom utför sina brott
då slåss vi mot väderkvarnar liksom Don Quixote

Dom rumsterar ostört mens vi sneglar på nåt annat
dom stjäl i skydd av blåa dunster något rent förbannat
och ur bakhåll vittjas våra fickor mycket fort
medan vi bestraffar dom som inget ont har gjort
Det finns dom som likt en trollkarl på en varité
lurar oss att se det som inte finns att se
som trollar kort ur ärmen och bakar bröd i hatten
som till ädelt vin förvandlar vanligt, simpelt vatten

Och vi i publiken, vi applåderar häpet
Hej! En kanin ur intet, nej, det var väl näpet
Världen vill bedragas och knappt någon tänker på
vilka som har betalat hela denna show
Dom som tar hem vinsterna på variténs roulett
står i dimridån och kastar fram en falsk polett
och vi som står och spelar börjar anklaga varann
det var han, nej det var han, nej det var faktiskt han

Vi söker oss en syndabock och spelet rullar på…
…och lampor blinkar. Ska vi aldrig lära oss förstå
att det är något skumt med att banken alltid vinner
trots att häxbålet i hörnet oavbrutet brinner
Det tjänar inget till att jaga häxor i det blå
det är spelets regler som vi måste ändra på
utfall på rouletten kan regleras som man vill
vi behöver inte bränna upp en enda häxa till.

*

Läs; Är det tillåtet att vara S-ledare?

Missa inte;
Bror Perjus –  Vem vågar leda Socialdemokratin?
Viktor Tullgren –  Storyn om Juholts fusk är en medialögn

Bloggat; Röda Berget, In your face, Annarkia, Martin Moberg, Jinge, Netroots

Media; svt1, svt2, svt3, svt4, svt5ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Förakt för både sjukskrivna och kulturarbetare


Illustration; Robert Nyberg

I går var ett av regeringens stora budgetutspel ett ”kulturarvslyft” där sjukskrivna skulle utföra arbeten ”som annars inte skulle bli utförda”. I en intervju talade kulturminister Lena Adel­sohn Liljeroth (M) om att det handlade om personer som är ”utförsäkrade från arbetsmarknaden”. Man kan ju fråga sig vilka dessa är? Att regeringen utförsäkrat drygt 40 000 långtidssjuka från sjukförsäkringen är ju ett faktum – men hur många har de utförsäkrat från arbetsmarknaden?

I dag visar det sig att förslaget är en plankning av de socialdemokratiska ”Accessjobben” – förutom att det då handlade om en arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa kulturarbetare – inte slavarbete för svårt sjuka och utförsäkrade.

De har plankat vårt Access, citat DN;

Kulturarvslyftet påminner till vissa delar om de Accessjobb som den socialdemokratiska regeringen införde vid årsskiftet 2005/2006. Syftet med Access var att minska arbetslösheten bland kulturarbetare och samtidigt bevara, vårda, konservera, restaurera, reparera och tillgängliggöra kulturföremålen. Efter valet 2006 beslöt den borgerliga regeringen att fortsätta satsningen på Accessjobb och avsatte 250 nya miljoner för Accessprojektet under 2007. De sista Accessprojekten avslutades under 2008 och 2009. Sammantaget avsattes 673 miljoner kronor för Accessjobb under åren 2006–2009. I Kulturrådets granskning av Accessjobben framgår att över 1 000 personer på detta sätt fick jobb inom kulturområdet. Omkring 75 procent hade fortfarande jobben kvar sex månader efter att Accessanställningen avslutats.

Visst behövs det anpassade arbeten för människor med nedsatt arbetsförmåga eller med funktionshinder – för de som trots sin ohälsa kan och vill arbeta. Men förslaget är riktat till ”sjukskrivna och utförsäkrade”. Och man undrar givetvis; Menar regeringen att sjukskrivna som utförsäkras från sjukförsäkringen för att de uppnått en viss tidsgräns helt plötsligt blivit friska och arbetsföra?

Förslaget visar på regeringens föraktfulla syn på både sjukskrivna och kulturarbetare. Devisen är; sjuka är egentligen inte sjuka, och kulturarbeten är egentligen inga riktiga jobb. 

Intressanta kommentarer i DN till förslaget….

Sjukförsäkringen; Marsch ner i arkivet, Peter Wolodarski citat;

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kallade initiativet för den ”största kultursatsningen på många år”. Därmed sade hon – förmodligen oavsiktligt – mer om regeringens påvra kulturpolitik än om det konkreta förslaget./…/ Alliansregeringen har dessvärre gjort sig känd för att i första hand anlägga ett produktions- och lönsamhetsperspektiv på kultur. Plus och minus ska gå ihop, privat finansiering hellre än offentliga bidrag. Kungliga Biblioteket ser sig nödgade att gå ut och efterlysa ”rika sponsorer”./…/

Att ge lönebidrag åt sjukskrivna är inte en kulturpolitisk storsatsning utan traditionell svensk arbetsmarknadspolitik. Med Anders Borgs ord skulle man kunna säga att ”arbetslinjen” stärks./…/

Nu är det meningen att ett antal tusen som förlorat sin sjukpenning ska skickas till museer och andra kulturinstitutioner med lönebidrag.

I Anders Borgs Sverige ska alla bidra till produktionen.

Kulturarvet värt mer än en reservutgång, Lars Linder, citat;

/…/

När Fredrik Reinfeldt tillträdde lovade han att satsa på de aktiva kulturarbetarna. Innan Access fasades ut var det här ett av de få områden där han hållit sitt löfte.

Nu kan akademikerna känna sig lurade igen, och arkivinstitutionerna tar gissningsvis emot nyheten med blandade känslor. Någon ska göra ett viktigt jobb åt dem – men det är beredskapsarbetare utan förhandskunskaper.

Den eftersatta kulturarvsvärlden är värd ett bättre öde än att användas som reservutgång när arbetslöshetsstatistiken behöver hyfsas.

*

Bloggtips; Begrundat och plitat om kaos på högskolan, Lönatgarbloggen om åldersdiskriminering, Esbati om tiden efter 11/9, Reflektioner och Speglingar om valfrihet, Lasses blogg om att moderaterna sett ljuset, Kaj Raving om medborgerligga rättgheter, Jinge om svt och terrorismen, Martin Moberg om ett tåg som lämnat alliansregeringen,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7svd1, svd2, svd3, ab1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vrede och Mod

I går mindes jag… 11 september….

Augustinus sa;

Hoppet har två vackra döttrar; Vrede och Mod.

Vrede över sakernas tillstånd och Mod att förändra dem.

 

*

*

Bloggat; Peter Andersson, Tankar mitt i natten, Min luktar oxo fisk, Högbergs tankar, Röda Malmö, Martin MobergNetroots

Media; Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6SvD, SvD2, Exp, Exp2, Exp3, SVT, SR.

Nu ska jag ta mig samman….

Bloggsommarlov…. men titta gärna in på Ett hjärta RÖTT Facebook istället!

Du som tycker att
dagarna går
och livet flyr.
Ta dig samman och
gör någonting onyttigt.

– Ingrid Sjöstrand

Nu ska jag ta mig samman…. 😉

P.S. Önskar alla en solig och skön sommar!

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Gamla älskade barn…

Jag läser en reportageserie i Svenska Dagbladet om rut-avdraget och den nya ”nannybranschen”.  Alla fakta visar att rut-avdraget har blivit en överklassprivilegium som få vanliga löntagare, och ännu färre ensamstående med barn, har råd eller ens lust att använda sig av regelbundet. En av de ensamstående mammorna som SvD talat med säger så här; ”– Om jag visste att personen som skulle städa hemma hos oss också hade råd att köpa hjälp skulle det kännas okej. Inte annars.”

Inom nannybranschen vet man precis vilka stamkunderna är. Därför lär man de blivande barnpassarna hur de ska bete sig i överklassens boningar för att smälta in och inte väcka anstöt. De allra flesta kunderna tillhör ”övre medelklass, överklass – och adel.”

Rätta looken ett krav, citat;

Det handlar om fenomenet spegling, förklarar hon. Om vi beter oss som kunden, känner familjen att vi är som dem. Och kunderna, förklarar personalchefen, är:
–Övre medelklass, överklass – och adel. De flesta ligger kring övre medelklass. Av den enkla anledningen att de är de enda som har råd.
Hon räknar upp var kunderna bor: Lidingö, Östermalm, Danderyd, Saltsjöbaden och Bromma. Och uppstickarna: Hammarby sjöstad – och Vasastan. Vasastan är det nya Östermalm, får vi veta.

En kulturhistoriker som SvD talat med säger så här om det nya sättet att träna upp ”nannys” på….

Jag gillar inte människosynen, citat;

– Det här är ett typiskt tecken på att det åter är viktigt att markera status inför andra människor. Jag gillar inte människosynen som ligger bakom detta, under ligger att man är en bättre människa. Det påminner väldigt mycket om hur det såg ut i början av 1900-talet när det också var status att ha barnflicka, säger Ulrika Holgersson.

De ”lyckligt lottades” barn växer nu upp med tjänstejon som passar in och passar upp – precis som överklassen alltid har gjort. Den största skillnaden är att nu är tjänsterna skattesubventionerade. Kanske är det överklassens hånfulla hämd på arbetarklassen. Kanske är det bara överklassens självklara vetskap om att de ”är bättre” än oss andra som får dem att utan att rodna kasta sig över rutavrdaget. Som om det vore självklart att deras önskan om hembiträde ska betalas av samhället. Nu får vi återigen veta vår plats.

Barnfattigdomen breder ut sig och klyftorna ökar samtidigt som överklassen får sina ”nannys” och sina städerskor subventionnerade av staten. Hur vi prioriterar våra gemsamma resurser  berättar en hel del om vår människosyn. I dag finns obegränsat med pengar för att subventionera överklassens tjänster. Men inga över för att sjuka, funktionshindrade, arbetslösa och äldre ska kunna leva ett värdigt liv.

I helgen följde jag den socialdemkratiska kongressen på TV och lyssnade givetvis på Håkan Juholts tal med stort intresse.

Inledningen var mycket gripande och tankeväckande, citat;

Några stenkast härifrån, på Katarina Bangata, ligger Orionteatern.

Konstnärliga ledare är Stina Oscarsson.
Jag läste nyligen en artikel av henne.
Med en blandning av vrede och sorg beskrev hon hur Sverige förvandlats från ett land där kulturpolitiken varit en viktig del av vår samhällsmodell till något som handlar om pengar, marknad och marginalisering.

”Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet av något”, skrev Stina med en sådan kraft att det tog tid för mig att ta in ordens styrka./…/

I artikeln berättar Stina att hon i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus. Hon ville få svar på frågan om hon måste tacka ja till den arrangör som vill betala bra för att hyra Orionteatern för en strippdanstävling.

/…/Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet:
– människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.

Och precis så är det….

Även en statsmakts kulturpolitik är på många sätt en spegel av den politiska maktens människosyn.

I diktaturer bränner man böcker och förbjuder alla kulturyttringar som motsäger eller ifrågasätter den rådande makten och ordningen. Såsom man behandlar kulturen – så behandlas människorna.

I nyliberala marknadsstyrda stater har kulturen sitt värde enbart genom sitt marknadsvärde – sin prislapp. Där har kulturyttringar inget värde om de inte kan skapa ekonomisk vinst. Såsom man behandlar kulturen – så behandlar man människorna.

Vi är nu på god väg mot den marknadsstyrda staten, där marknadens lagar och regler styr över allt och alla. Där kulturen inte har ett värde utöver sin prislapp. Där människan inte har ett värde utöver vad hon kan producera och konsumera. Där sjuka, arbetslösa och pensionärer förvandlas till samhällsparasiter utan människovärde.

Någonstans på vägen har vi tappat vårt tilltro till varandra. Vi har fått lära oss att sjuka ”fuskar” och att arbetslösa ”är lata”. Vuxnas utsatthet är, i den nu rådande samhällsandan, deras eget fel. Därför kan de straffas – utan att vi ens behöver ha dåligt samvete.

Men trots att vi har tappat medmänskligheten och värmen – finns någonstans ändå en känsla av att barnet är oskyldigt. Barnet väljer inte sina föräldrar. Barnet ”fuskar” inte. Barnet är inte ”lat”. Barnet gör så gott det kan – tills det en dag blir vuxet – och förvandlas till en samhällets parasit. Eller kanske till en ”samhällets stöttepelare”….

Kanske är det därför vi måste börja med att förklara krig mot ”barnfattigdomen” – trots att vi vet att barnens fattigdom är de vuxnas fattigdom. Vi vet att de fattiga barnen inte är isolerade öar i ett hav av rikedom. Vi vet att barnen är fattiga för att deras föräldrar är fattiga. Och vi vet till och med varför de blir fler och fler….

Vilken dag upphör ett barn med att vara barn?
Vilken dag slutar barnens vän att vara vän?
Vilken dag mister en människa barnets rätt
till trygghet och tröst och förlåt?

Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen
och stor och får själv ta hand om sin gråt?

*

Till sist rekomenderar jag alla att lyssna på Håkan Juholts tal…

P.S. Mitt hjärta är rött – men partipolitiskt obundet….vill bara säga det – först som sist.

*

Missa inte; Newdesk – Enskilda fallHans Wallman(m) är ute och cyklar,  Carin Jämtin Skattepengar går i fel fickor, Motvallsbloggen – Nu spelar vi det moderna Monopolspelet, nyliberalism

Bloggat; LedarbloggenRasmus Lenfors, Annarkia, Eva Hillén Ahlström, Högbergs tankar, Löntagarbloggen, Martin Moberg, Lena Sommestad, Storstad, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, svd9, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7exp1, exp2, exp3, exp4, dagen1, dagens arena

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Det handlar om solidaritet och omtanke

I dag är det 25 år sedan Olof Palme mördades. För de allra flesta av oss som var med då finns just den stunden, när vi fick veta vad som hänt, etsat i våra minnen för alltid.

Själv satte jag på TV:n tidigt på morgonen – klockan var inte ens 6 – för att se ett inspelat program från kvällen före på video. TV:n spelade sorgemusik och en bild visades från Sveavägen. Till slut förstod jag vad som hade hänt. Så såg jag DN:s första sida i brevinkastet. Stora svarta rubriker – Palme mördad. Senare på dagen åkte jag in till stan och passerade förbi mordplatsen på Sveavägen. Människor stod runt avspärrningen… överallt fanns tomheten, chocken. Ingen var oberörd – allt var overkligt.

Oavsett vad vi tyckte eller kände inför personen Olof Palme fanns han i våra liv. Han var en människa som inte lämnade någon oberörd. Han väckte känslor, han tog ställning, han dolde aldrig sin intellligens och han blixtrade till i debatter. För min egen del älskade jag just de sidor hos Olof Palme som jag vet att många retade sig på.

Men oavsett våra personliga känslor kring Palme som person, kan ingen säga emot det faktum att han betydde oerhört mycket för människor som kämpade för fred och frihet i andra länder runt om i världen. Överallt visste (och vet) folk vem Olof Palme var. Han vågade säga ifrån och tog ställning. Han gick emot stormakter och diktaturer – mot förtryck och för människovärdet. Han använde ord och uttryck som finns kvar för alltid. Vem minns inte ”diktaturens kreatur” eller ”satans mördare”?

I dag saknar vi honom mer än någonsin.

Det är som Olle Svenning skriver  i aftonbladet i dag, citat;

Olof Palme ställde sig på Rossio-torget i Lissabon 1975 och förenade sig med det folk som gjorde uppror mot diktaturen. Dagens europeiska politiker stänger in sig och gör kostnadsanalyser om de folkliga demokratirevolterna. Oljepris och invandrarströmmar väger tyngre än demokrati.

Att vända tillbaka till Palmeperioden är inte nostalgi; det är en påminnelse om demokratins och den internationella solidaritetens möjligheter. Det är vår egen tid som är så oändligt föråldrad.

Därför är jag demokratisk socialist
Jag är en demokratisk socialist med stolthet och med glädje.

Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.

Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, det var det ni höll på med då.

Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brant, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen för människovärdet. Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människor.

Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig. När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet, slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen. När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den social tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.

Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret. Och med tillförsikt, för nu vet människorna vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.

Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna fått erfarenhet av vad den betyder.

Visst är jag demokratisk socialist; som Branting, när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om Folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.

Ett annat starkt minne är när Anna Lind läste denna dikt av Helga Henschen på Olof Palmes begravning….

tala

du som ännu har läppar
tala

tala med grannarna i farstun
tala med folk på gatan
och i tunnelbanan

/…/

skriv ord på papper
på väggar och plakat
bär orden genom staden
högt över huvudet
så alla kan se
dela ut flygblad
om frihet, motstånd, människovärde
fred solidaritet

/…/

tala

du som ännu har läppar

ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar
och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många
av oss
beväpnar sig med ord

tala tala
det är vår skyldighet
mot dem som talade
medan de ännu
hade läppar

Nu hänger det på oss som är kvar…..

Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.

*

Bloggat; Jinge, Alltid rött…, Röda Malmö, Bengt Bernström, Mitt i steget, Martin Moberg, Bengt Silfverstrand, Leif Mettävannio Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8svd1, svd2, svd3, svd4, exp1, exp2, exp3, svt1, sr

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Med rädslan som drivkraft

I dag fastnar jag i en tankeväckande artikel skriven av Nina Björk…

Vi är inte vårt marknadsvärde, citat;

En kvinna sitter på trottoaren utanför Konsum och tigger. Det är en vanlig tisdagseftermiddag i Lund med smältande snö och gråa himlar. Plötsligt rusar en annan kvinna fram mot henne och fullständigt vrålar: ”Du ska inte sitta här och tigga! Du ska arbeta!”

Hon är verkligen jättearg. Rasande. Människor stannar upp inför de högljudda orden. Jag skulle kunna bli lika arg på henne. Eller ledsen. Känna obehag inför mig själv för innan den här kvinnan fick sitt utbrott, hade inte också jag känt motvilja? Inte velat se. Inte velat att hon skulle sitta där och vara så sorglig.

Denna plötsliga ilska mot en människa som så uppenbart är i underläge, vad handlar den om? Är det inte sårbarhet? En påminnelse om min egen sårbarhet. Hon har fallit igenom. Hon har gett upp. Hon har satt sig där, på trottoaren, och bara vädjar till sina förbipasserande medmänniskor. Hon sitter mitt i samhället, men hon har gett upp tanken på ett samhälle.

Det är nog det hon är för den arga kvinnan och för mig: ett bevis för vårt gemensamma misslyckande./…/

Att göra rädslan till drivande kraft i människor är inte att bygga ett samhälle.

Men är det inte just vad vi håller på att göra nu? Att inte bygga ett samhälle.

Fredrik Reinfeldt är ledaren för de ”nya moderaterna” och för den regering som ”inte bygger samhället”.

En av gårdagens största inrikesnyheter var att vår store ledare, icke-samhällsbyggaren, Fredrik Reinfeldt kritiserade DN för artikeln om hyresrätter och segergationen i Stockholm. Vem sa vad? Ja, nu går det bra att lyssna på intervjun. Det Reinfeldt sa i intervjun var också det som DN skrev.

Men det räcker inte för vår store ledare. Fredrik och hans parti vill ha kontroll över DN:s rubriksättning på nyhetsplats – ockå….

Min egen kommentar kring Reinfeldts uttalanden om hyresrätter och segregationen finns i gårdagens bloggpost. För övrigt känns det som om historien upprepar sig. Fredrik Reinfeldt har ofta svårt med att förklarar sina egna resonemang – ju djupare han går dessto konstigare blir det. Så fort någon pressar honom mörknar hans blick och han slingrar sig runt, runt i en retorisk kvicksand. Hans budskap blir ofta både motsägelsefullt och omöjligt att förstå.

Varför? Helt enkelt därför att hans tankegångar inte passar ihop med det ”retoriska budskap” de ”nya moderaterna” ska föra fram. Det är i sådana ögonblick den ”mjuka retoriken” möter den ”iskalla politiken” och ridån faller.  Budskapet har nämligen ingenting med den praktiska politiken eller dess konsekvenser att göra. Då är det självklart att Fredrik blir arg, sur och tvär – då, när alla kan se att kejsaren är naken.

Den andra stora nyheten handlade om s-kriskommission. Att samtliga borgerliga ledarskribenter är surmagade och dömer ut innehållet får väl betecknas som ett fall frammåt – bara det. Personligen tycker även jag att det mesta känns som ett fall frammåt. Framförallt känns det positivt att man nu har kommit fram till att man ska sluta skämmas för de socialdemokratiska värderingarna. Jag ser rapporten som en vägledning och jag hoppas att partiet går i den riktningen – gärna ännu längre.

Vi behöver en politik som bygger upp och håller ihop samhället istället för river ned det och sliter i sär det. En av ledamöterna i kriskommissionen, Morgan Johansson, skriver en bra sammanfattning på Newsmill, citat;

På borgerliga ledarsidor kommer vi att kritiseras för att vi inte tänker nytt. Må så vara, de kommer aldrig att bli nöjda förrän det socialdemokratiska partiet omvandlats till något slags folkparti. De kommer att ropa på att vi ska bli ett New Labour, eller att vi ska göra som moderaterna och ändra hela vår retorik.

Men då glömmer man en viktig sak. Och det är att socialdemokraterna och moderaterna har helt olika utgångspunkt. Moderaterna har en politik som de flesta ställer sig allmänt skeptiska till: att ta från de fattiga och ge till de rika är svårt att sälja till en bredare allmänhet. Därför måste de sudda ut sin profil för att bli valbara och låtsas vara något som de inte är.

Socialdemokratin har lyckligtvis motsatt sits. Vi har en politik som de flesta gillar på ett allmänt plan: välfärd efter behov som betalas med skatt efter bärkraft. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen har stort stöd långt över socialdemokratins gränser, långt in i borgerligheten. Därför har vi inget behov av att sudda ut vår profil, tvärtom. Vi vinner på att ge den skarpare konturer och ökad tydlighet.

Nu har vi socialdemokrater krisat färdigt. Nu kan regeringen vänta sig en match.

*

Lästips; Bara 4 % av de arbetslösa får ut 80 % a-kassa

Bloggtips; Martin MobergRöda Berget , Högbergs tankar, Storstad, Björn Andersson , Lena Sommestad och Peter Andersson om s-kriskommission, Human labbrått om jobbgarantin, Mondos åsikter frågar vem som bryr sig, Alliansfritt Sverige om att Reinfeldt gömmer sig, LO-bloggen om mänskligare sjukregler, Netroots

Media; Radiodebatt mellan DN och Arkelsten,  ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, exp1, exp2, exp3, exp4, exp5,   dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, Dagens Arena
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Meningen med livet….

Ser att Johan Schück (dn) i dag igen framhärdar med påståendet att Sveriges ”höga” minimilöner är orsaken till vår höga arbetslöshet, och då speciellt ungdomsarbetslöshet. Även finansminister Anders Borg, och ett flertal nyliberala tankesmedjor och ekonomiska sammanslutningar brukar upprepa påstående. Men trots att deras påståenden ockuperar en stor del av medieutrymmet är det inte sant. Fakta och forskning ger inget stöd för att länder med extremt låga minimilöner  skulle ha lägre arbetslöshet.

Fakta; USA har en högre arbetslöshet än Sverige trots att minimilönerna är minimala och anställningsksyddet sämst i västvärlden. Norge har betydligt högre löner än Sverige och minst lika höga ingångslöner – men betydligt lägre arbetslöshet. Mer fakta om forskning och siffor finns här – Vilket samhälle vill vi ha?!

Slutsats – höga löner skapar inte arbetslöshet, lika lite som svältlöner trollar bort arbetslösheten.

Samtidigt kan man fundera kring hur stor del av företagens vinster som går till löner – och hur det har förändrats under de senaste åren. Diagrammet här nedan, som visar hur löneandelen har  sänkts i västvärlden – samtidigt som arbetslösheten har ökat stadigt, är intressant. Den visar att det i alla fall inte är företagens vinster som kräver att vi ska hålla igen på lönerna.

De anställda får alltså lägre löner i förhållande till företagens vinster i dag än på 1970-80 talet. Precis då var klyftorna som minst – sedan förändrades allt när de nyliberala ekonomiska dogmerna tog över agendan.

Precis då när klyftorna och arbetslösheten började öka och lönandelen började minska – precis då slutade vi också med att sänka arbetstiden. Efter denna tidpunkt har det varit ”förbjudet” att ens tänka kortare arbetstid. I dag är kravet om kortare arbetstid helt lagt på is. Men måste vi hela tiden sträva efter att ”jobba mer”.

Frågan är: om företagen inte tillåtits ökat sin vinstandel hade vi då istället haft råd att minska arbetstiden och dela på jobben?

En annan fråga är: Är evig tillväxt möjlig och gör den oss i så fall lyckligare? Men kanske framför allt – håller vi och vår planet för evig tillväxt? Är det ens möjligt att ständigt öka tillväxten?

En som ifrågasätter hela vårt sätt att tänka och leva är Tim Jackson, författare till boken ”Välfärd utan tillväxt”. I Dagens Arena finns en lång intervju med Jackson – Adjöss till tillväxtsamhället

Professorn som gör upp med tillsväxt kramarna, KA, citat;

– Att ifrågasätta tillväxten tycks dömt att vara förbehållet dårar, idealister och revolutionärer. Likväl måste vi ifrågasätta den. Välstånd för ett fåtal till priset av ekologisk ödeläggelse och ihållande social orättvisa är inte en grundval för ett civiliserat samhälle.

Visst är det värt att fråga sig – vad är meningen med livet? Är det ständig tillväxt, prylar och  jobb, jobb, jobb – eller kanske det är så att vi människor också behöver tid, eftertanke, kärlek, naturupplevelser, vänner och allting annat ”onyttigt”? Ja, tänk om det faktiskt vore så att meningen med livet var att leva…..?

*

Läs mer; Skadligt välbetalda lokalvårdare, Stimulera efterfrågan i ekonomin, Moderata idéer för 2010-talet, Munkavel i åtgärdslandet

Bloggtips; Annarkia om Egypten, Björn Andersson om SD, Jämlikhetsanden om valfrihet och förtroende, Jinge om nedlagd kollektivtrafik, Lena Sommestad om jämlika villkor,  Peter Andersson om Timbro, Netroots

MediaHur länge kan vi jobba, VF, Morgan Johansson om arbetstidsförkortningDaniel Suhonen om S och kortare arbetstid,, Lena Sommestad om arbetets värde, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, da1, da2, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

intressant.se

När ytan krackelerar….

Intressanta lästips – att ladda med inför valspurten….

Sven-Eric Liedman, DN Kultur, citat;

/…/

Reinfeldt vill inte avslöja var hans parti får sina pengar ifrån. Förklaringen är enkel. Då skulle den blanka ytan krackelera.

I stället väljer han med stor skicklighet att göra förtroendet till den avgörande frågan i valet mellan alliansen och de rödgröna partierna. Vem har människor störst förtroende för, honom eller Mona Sahlin?

Reinfeldt är som en hovmästare, rak i ryggen och klädd i diskret mörk kostym. Han är beredd att servera alla och envar, inte bara grevar och baroner utan också Kolingen och hans kompis. Men på ett villkor! Kolingen måste ha jobb – annars åker han ut.

Arbetslinjen måste gälla.

Reinfeldts arbetslinje kommer mig att tänka på den engelska fattigvårdskommission som var så viktig för det samhälle som industrialismen höll på att skapa. I kommissionens betänkande från år 1834 hyllas verkligen arbetslinjen. De avgörande orden lyder: ”Varje öre i bidrag som tjänar till att göra de fattigas villkor mer tilltalande än den frie arbetarens är en premie för lättja och synd.”

Mikael Wiehe, DN Kultur, citat;

/…/

– Jag träffade en kompis häromdagen som talade om sin magkänsla, hon sade: ”Jag är inte alls så säker på att de rödgröna förlorar.” Och jag viskade tillbaka: ”Inte jag heller.” Jag misstänker inga konspirationer och falskspel, men ibland kan jag tro att den borgerliga pressen är så förblindad av sitt stöd åt alliansen att den inte förstår den vrede, bitterhet och kampanda som också finns i det här landet. Den kommer inte riktigt till tals i medierna, säger han med illa dold sarkasm och tillägger:

– Jag möter helt andra politiska åsikter, men så spelar jag ju inte heller för den mutade medelklassen.

/…/

All makt i dag är samlad i näringslivet, DN debatt, citat;

/…/

Den ekonomiska och mediala makten är nu samlad i en krets kring Moderaterna och Svenskt Näringsliv liksom makten över den långsiktiga opinionsbildningen. Det vet vi. Finansieringen av Moderaternas parti och valkampanj kan vi bara spekulera över eftersom de vägrar att offentliggöra sina bidragsgivare.

Är det rimligt att politisk propaganda och långsiktigt opinionsarbete ska bedrivas så helt utan balans och offentlig insyn? Ska även demokratin underordnas den ekonomiska marknaden?

/…/

Johan Croneman, citat;

/…/

Nya opinionsundersökningar toppar varenda tv-sändning, det har blivit en blandning mellan VM-kval och en Melodifestivalomröstning.

/…/

Jag tycker nog att medierna visat rätt allvarliga brister på självrannsakan, alliansen har vinden i ryggen – och medierna i handen. Högern har i 40 år hävdat att medierna är vänster, med viss rätt. De har haft helt fel i alla fall de senaste 10–15 åren, men illusionen fungerar fortfarande, till och med kommunistskräcken har dammats av. Carl Bildt vill varken se Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet i Rosenbad. Han vill inte jämföra de bägge partierna – men säger att de ju är ytterlighetspartier bägge två. Om man jämför. Hade Bildt blåst upp den ballongen på 70-talet hade medierna prickskjutit på den. Nu ligger landet lugnt. Jasså, jaha, säger han det.

Tv-debatterna har präglats av den här synen på blocken, en slagkraftig allians, en loserstämplad rödgrön röra. Den här bilden har helt kommit att skymma politiken./…/

*

Bra bloggar;  Netroots

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Alla borde läsa det här…

Så här börjar en ”saga” som alla borde läsa….

Hej!

Jag är en prinsessa av folket, en prinsessa i exil, en prinsessa utan land…

Men jag minns mitt forna hemland med stor kärlek…

Läs hela ”Prinsesstalet” från sjukupproret här!

Och minns, att slutet – det är ännu öppet.

I höst är vi som avgör hur det går…

*

AB – Vinnare & Förlorare i alliansens Sverige

Fler bloggtips; Om sjukförsäkringen – Martin Moberg, Veronica Palm, Björn Andersson, Annarkia om skatteänkningen som blev en höjning, Peter Andersson om vård till alla, Netroots

Press; svd1, dn1, exp1, exp2,
*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,