Det finns en annan väg – om sjukförsäkringen

I Sverige har vi under lång tid haft en sjukförsäkringspolitik där misstron har fått styra. Vi har på alla sätt försökt att disciplinera de som drabbats av ohälsa genom lägre ersättning och hårdare regler och krav och – under de senaste åren – genom tidsgränser som till sist utförsäkrar människor som inte lyckats bli friska och arbetsföra inom dessa förutbetsämda tidsgränser.

Men det finns en annan väg att gå…

  • Tänk dig att vi utgick från att alla har samma människovärde – och är värda att lyssna på och tas på allvar – oavsett hälsotillstånd.
  • Tänk dig att vi utgick från att de av oss som drabbas av ohälsa egentligen skulle vilja vara friska, och att vi inte automatiskt blir fuskare och simulanter – bara för att vår hälsa försämrats.
  • Tänk dig att vi skulle ha 100 procent i sjuklön från första dagen, och att alla politiska partier var helt eniga om att detta var rätt.
  • Tänkt dig att vi skulle inrikta våra ansträngningar på ett inkluderande arbetsliv istället för ett exkluderande.
  • Tänkt dig att vi skulle  börja med att bekämpa sjukfrånvaron direkt på arbetsplatserna – med bättre arbetsmiljö, anpassning av arbetsplatsen och ökade möjligheter till sjukskrivning på deltid.
  • Tänk dig att vi på så vis kunde ge plats även åt de som drabbats av ohälsa i arbetslivet och samtidigt minska sjukfrånvaron.

Det jag beskriver är ingen ouppnålig framtidsdröm. Det finns ett land där detta är verklighet – Norge.

Läser en artikel i det senaste numret av tidningen Dagens Socialförsäkringar där man skriver om hur man i Norge minskat sjukfrånvaron genom IA-avtal (inkluderande avtal) – och där alla arbetsmarknadens parter och politiska partier är överens om att ”det finns andra sätt att minska sjukfrånvaron än att sänka ersättningen”. Där gäller 100 procent i sjuklön från första dagen.

Man behöver bara titta lite närmare på vad som egentligen var orsaken till att sjuktalen steg i slutet på 90-talet för att inse att det inte handlade om vare sig ”fusk” eller en plötslig förändring av ”attityder”. Speciellt med tanke på att de flesta som då fastnade i sjukförsäkringen var  hårt arbetande kvinnor i offentlig sektor. Ingen seriös samhällsdebattör, journalist, politiker eller forskare borde kunna påstå att just dessa kvinnors ”attityder” helt plötsligt förändrades till det sämre – inom loppet av några få år – och fortfarande bli betraktad som ”seriös”.

Verkligheten var denna; I början på 90-talet svepte den ekonomiska krisen och de nyliberala ekonomiska dogmerna in över Sverige.  Då slimmades arbetsorganisationerna ned, prestationskraven på de anställda ökade, “reträttplatser” togs bort och rehabiliteringsinsatserna minskade. Anpassningen av arbetet och möjligheten till “delpension” försvann. Nedskäringarna ledde i förlängningen till ökade sjukskrivningar, men huvudproblemet (85%) handlade om att sjukskrivningarna blev allt längre.

Det exkluderande arbetslivet gjorde sitt intåg – samtidigt som de som inte uppfyllde arbetsgivarnas nya krav på ”superarbetskraft” stängdes in i långa sjukskrivningar eller kastades ut i arbetslöshet. Att i detta läge lägga all skuld på de som ”inte platsar” eller inte får hjälp från sjukvården eller samhället – är både cyniskt, människofientligt och grymt.

Den politiska skulden till 90-talets ”sjukskrivningsexplosion” finns hos båda sidor av blockgränsen – likaså mytbildningen om ”attityder”, ”läkarnas slapphet” och” fusk”.

Men alliansen har med sin ”utförsäkringskedja” ställt allt på sin spets. Man har byggt hela den nya sjukförsäkringen på myter, fördomar och lögner – och ignorerat fakta och forskning. Allt för att spara pengar till skattesänkningar. Inte så konstigt att konsekvenserna har blivit så grymma och att misslyckandet varit så totalt.

En läkare och forskare som länge försökt att föra in ett annat perspektiv i debatten kring sjukförsäkringen är Jan Lidbeck. Framförallt är han känd som smärtspecialist – och har på ett mycket förtjänstfullt sätt förklarat och avlivat myterna kring smärtpatienter. Så här beskriver han utvecklingen sedan 90-talet. Citat;

Sedan mitten av 90-talet pågår ett tyst krig. Det är ett krig mellan läkare, de sjuka och Försäkringskassan. Politiska beslut kring sjukförsäkringen har ofta påverkats av hörsägen och mytbildning snarare än av medicinsk vetenskap. I dagens hårdnande samhällsklimat erbjuds ensidiga tolkningar av en komplex verklighet.

Detta har krävt många offer. Vi läkare är inlärda att förstå verkligheten utifrån objektiva mätvärden. Men de som drabbats av kronisk smärta kan inte förstås. De väcker känslor av hjälplöshet och ångest hos läkare. Förnekande och förskjutning blir för en del ett sätt att hantera sin frustration.

Detta destruktiva förhållningssätt har idag fått stöd i det inhumana regelverket kring sjukskrivning. Sjukvårdens möte med den smärtsjuke riskerar bli en katastrof med dödlig utgång.

Läs mer; Jan Lidbeck

*

Lästips;

Dagens Socialförsäkringar sid. 10

Sverige hade aldrig någon sjukskrivningsepedemi

Politik bakom ökad sjukfrånvaro (2005)

Sjukförsäkringen gör stora vinster som staten konfiskerar

Tidigare bloggpost; Nog nu – det har aldrig handlat om fusk,

Bloggat; LO-bloggen Sig-Britt Ahl, Stardust blogg, Martin Moberg, Reflektioner och speglingar

Fler bloggtips; Annarkia om ekokammarens förakt, Alliansfritt om  järnvägen, Eva Hillén Ahlström om unga arbetslösa, HBT-sossen om Juholt, Lena Sommestad om klimatpolitiken, Motvallsbloggen om USA, Netroots

Media; DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB2, AB3, AB4,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Lämna en kommentar

13 kommentarer

  1. Och på gräsrotsnivå betyder det att följande info kommer från FK när man ”ansöker om sjukpenning”:

    ”Vi har tagit emot dina underlag och ska nu utreda om du uppfyller alla villkor för att ha rätt till sjukpenning.

    P.g.a utredningen kan det ta mer än 30 dagar innan du får ett beslut.”

    Trygghetssytem – nja.

  2. mona

     /  maj 4, 2011

    Svensken har sagt nej till en bra sjukförsäkring. Är svensken dum?

  3. Claes Thure Moberg

     /  maj 4, 2011

    Ursäkta – men detta är totalt fel. Du skriver:

    ”Det jag beskriver är ingen ouppnålig framtidsdröm. Det finns ett land där detta är verklighet – Norge.”

    Jag bor i Norge sedan 25 år och följer politiken noga. I bägge länderna. Jag har genom dessa år upplevt ett antal nära vänner som råkat precis lika illa ut i deras system som man kan göra i det Svenska.

    Men det finns precis lika många handläggare som inte godkänner läkarintygen. Det finns precis lika arroganta och okunniga försäkringsläkare som ”kör över” patientens egna läkare. Det Norska systemet har en lika obehaglig trappa där du sakta kan rutscha utför. För att till slut hamna på ”Minstetrygd”.

    Vilket också gör att det är precis lika mycket kritik mot sjukförsäkringen i Norge som i Sverige. Detaljerna för kritiken är visserligen lite olika. Men ”folk flest” är precis lika missnöjda som i Sverige.

    Samtidigt som både Svenska och Norska politiker har samma höga visioner om hur samhället bör se ut. Men verkligheten är inte i stil med visionen. Vare sig på ena eller andra sidan av ”Kölen”.

  4. Mona! Nja, kanske inte direkt dum, men en politisk analfabet och hänsynslöst egoistisk. Det är vårt barn, 1960- och 70-talisten, som vi har skämt bort.

  5. Givetvis, Clas Thure Moberg, tror inte heller jag att allt är frid och fröjd i Norge. Men – eftersom man där är överens om att behålla 100 procent i sjuklön är utgångspunkten en annan än här i Sverige.

    Min poäng är;
    I Sverige har vi under de senaste åren byggt upp hela sjukförsäkringen kring misstro – därför sämre ersättning och hårdare krav.
    I Norge utgår man inte ifrån samma misstro – då skulle inte sjuklönen vara 100 procent.
    Dessutom visar de nya IA-avtalen att det finns en annan väg att gå. De är intressanta eftersom de har hjälp till att minska sjukskrivningarna utan lägre ersättning.

  6. Det är klart att det finns en annan väg att gå. Den gick ju Sverige före 1985 och då var Sverige, som nation inte alls lika rikt som det är idag.
    Det är den politiska vilja hos politiker och makthavare som är en annan idag och väljarnas okunnighet det handlar om.

  7. T.Lindholm

     /  maj 7, 2011

    Att det handlar om väljarnas okunnighet är ju ”orsak” nr 1. att vi nu har en sådan Höger Regering. Och det är naturligtvis väljare som alldrig varit ”med” tidigare,( allafall till största delen),jag menar att, det man inte har en aning om, mår man inte illa av.
    Därför är det lätt att slå blå ”måln” i huvuden på folk som är ovetandes om sakernas tillstånd, och det vet Reinfelt o kompani mycket väl. Som begrepp som ”Det nya Arbetarpartiet” Jobbskatteavdraget, osv har den här yngre väljargruppen svalt Reinfelts ”bete” med hull och hår!
    Det kommer att ta en tid innan även den väljar grupp som röstade på” Det nya arbetarpartiet” kommer att märka vilken ogynsam situation det har blivit lite vars stans i samhället.
    Borgar Regeringars rätta ansikte kommer alltid fram så småningom, det har den gjort förut och det kommer den att göra även denna gång.Föresten har dom redan nu visat sitt rätta jag och vi ser ju att det går åt skogen med vindens hastighet!

  8. Tror inte att de flesta under 40 ens kommer att inse något en dag. Talade häromdagen med en 20-åring, som inte hade hört talas om Fas3. Misstänker att han var ganska representativ för sin generation, och även för dem som är 10-15 år äldre.

    Å andra sidan verkar ju en hel del ungdomar radikaliseras idag. Bara att hoppas att så är fallet, att de har morfäder och farmödrar som kan berätta för dem.

  9. Mrs

     /  maj 9, 2011

    Alliansfritt bemöter Axéns och alliansens myter:
    http://www.alliansfrittsverige.nu/2011/05/axens-myter.html

  10. Intressant jämförelse Ilse-Marie! Kanske det också har lite att göra med att Norge inte går i EUs ledband och är mer självständiga i sina beslut?

  11. Neoliberal Agenda

     /  juni 6, 2011

    ”Tänk dig att vi skulle ha 100 procent i sjuklön från första dagen”

    Det fnns inget som hindrar att man privat tecknar en sjukförsäkring som täcker med 100% – från första dagen!

    Varför måste ni driva igenom era förslag med tvång? Om du känner att du inte kan lita på vinstdrivna försäkringsbolag så kan väl socialdemokratiska partiet eller LO lansera en försäkring. Det kan göras nu – inte om tre år.

    Visst, en försäkring med bättre skydd kostar mer, men ni vill ju också ha högre skatter…

    Om jag vill äta pannkaka på torsdagar så köper jag ingredienserna och gör pannkaka. Jag skriver inte en massa bloginlägg där jag vill att de politiska partierna ska införa pannkakstvång på torsdagar, oavsett hur utmärkt de dagen än är.

  1. Ja, Norge ligger före Sverige i mycket! | Mina tankar och funderingar…
  2. Barnfattigdom, Fas3 och ”Enskilda exempel” | Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: