Rehabiliteringsmyten är krossad

I går presenterades en vetenskaplig undersökning som visade att regeringens satsning på att rehabilitera långtidssjuka har varit verkningslös.

Slutsatserna är dessa (svt citat);

….i dag visar det sig att de som deltagit i projektet är precis lika mycket sjukskrivna som de som inte deltagit./../

I vissa fall har rehabiliteringsgarantin till och med försämrat situationen. I sju av tolv undersökta landsting har de som deltagit i projektet blivit sjukare än de som inte deltagit. /…/

Enligt rapportern finns dock några positiva effekter av garantin. Flera av dem som deltagit i projektet känner sig friska, men inte tillräckligt friska för att återgå till arbete.

En annan oväntad effekt är att färre av de som deltagit har blivit utförsäkrade. De har alltså inte blivit friskare, men de har fått behålla sin sjukpenning och har därmed en bättre ekonomi än annars. Men sjukdagarna fortsätter att ligga på samma nivå, med eller utan rehabiliteringsgaranti.

Resultatet är intressant, men borde knappast vara förvånande. De två grupper som har berörts har varit de med ”depressioner” och ”smärtor i rygg och axlar”.  En orsak till att projektet inte lyckats är att man började i fel ände – med att införa hårdare sjukregler.

Citat;

-Den här insatsen var oerhört snabbt igångsatt. Den borde planerats bättre, säger utredaren Irene Jensen, professor vid Karolinska Institutet till Aktuellt.

Regeringen hade bråttom att genomföra garantin, eftersom de just hade beslutat om nya hårdare regler för sjukskrivning och många mänskor hotades av utförsäkring./../

Åtgärderna har stressats fram. Man tycks dessutom ha utgått ifrån att alla smärtpatienter kan rehabiliteras så pass att de klarar ett heltidsarbete. Men det är inte alltid möjligt – många får helt enkelt lära sig leva med livslång smärta och klarar i bästa fall att arbeta deltid.

Det är en seglivad och ständigt närvarande myt att alla människor kan rehabiliteras till kärnfriskhet. Där man inte lyckas skyller man ofta på att insatserna sats in för sent, eller på fel ”attityd” hos patienten. Men verkligheten är en annan.

Det finns en mycket intressant artikel från 2003 (HD) där Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett, avslöjar de gängse myterna kring smärta och rehabilitering.

Smärtsam kamp mot gamla myter, citat HD;

Tusen och åter tusen, framförallt kvinnor, som sökt hjälp för smärtor i nacke, skuldror och rygg, kan vittna om hur de närmast kört huvudet i väggen. De har fått sin intellektuella förmåga ifrågasatt och anklagats för att vara arbetsskygga gnällspikar, när inga fel kunnat ses på röntgenplåtar eller i blodprov. I stället har de skickats till mer eller mindre standardiserad ”rehabilitering”, många gånger med katastrofala följder.

Modern forskning har rätat ut många frågetecken kring långvarig och svårbegriplig smärta. Värk vars orsaker inte går att finna vid röntgen eller i blodprov talar man i dag om som störd central smärtreglering. Alltså skador eller störningar i det centrala nervsystemet, CNS. Sådana smärtmekanismer har påvisats vid fibromyalgi, arbetsrelaterad nack- och skuldervärk, vid whiplashskada i nacke och axlar, vid nervverk som ischias samt vid kronisk ryggvärk./../
— Jag har sett patienter som har varit fullständigt sönderrehabiliterade på grund av okunnighet om centrala nervsystemets sensibilitet, säger Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett./../

Det är en myt, säger Jan Lidbeck, som saknar stöd i modern forskning – att ju tidigare rehabilitering, desto bättre resultat. Citat HD;

— Att lära sig leva med långvarig smärta liknar mycket ett sorgearbete, man inser att livet blir sig aldrig riktigt likt igen. En rehabplan som kommer fel i tiden är dömd att misslyckas för de flesta och riskerar att totalt ramponera tron på framtiden.
— Man ska komma ihåg att dessa patienter lever i ett känslomässigt kaos, det gäller bara att överleva, de kan inte ta mer än en dag i taget.
Han understryker också att smärttillstånd som orsakas av störningar i CNS inte kan tränas bort. Tvärtom blir smärtorna oftast värre av fysioterapi som belastar en kropp som redan gör ont.
— Det är viktigt att göra en ordentlig smärtanalys, så att patienten inte blir ytterligare traumatiserad. Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.

Regeringens ”rehabiliteringskedja” har, med facit i hand, missat alla mål. De utförsäkrade har inte blivit friskare – bara sjukare och fattigare. De som har förärats ”rehabilitering” har pressats ned i ett fack – lika för alla – utan individuell hänsyn. Den enda positva effekt man sett är att de som rehabiliterats har det bättre ekonomisk – tack vare att de då har sluppit utförsäkringen.

En stor orsak till misslyckandet är givetvis att man som prio ett har haft att sänka kostnaderna i sjukförsäkringen. Hur de sjuka mår har knappast varit det viktigaste – istället har målet varit att ”spara pengar till skattesänkningar”.  Man har sett på de sjukskrivna som ett fuskande kollektiv – med ”fel attityd”. Medan verkligheten var en helt annan. De sjukskrivna var verkligen sjuka, de hade verklig smärta, de hade svårare psykiska problem en bara en lättare depression.

Visst – det är aldrig fel med rehabilitering – men då måste den vara anpassad efter varje individ – och komma vid rätt tidpunkt för varje individ. Då måste man bortse ifrån kortsiktig ekonomisk vinning och sparade pengar. För i längden sparar man ingenting på att plåga sjuka människor. Att alla männsikor ska kunna leva ett drägligt liv – trots smärta och sjukdom – måste vara viktigare än att alla människor ska arbeta – oavsett hur de mår.

Till sist kanske man måse acceptera att det finns den hel del människor som helt enkelt måste få vara sjukskrivna – helt eller delvis. Alla klarar inte att arbeta till hundra procent. De fuskar inte, de är inte lata. De har slitit ut sig eller drabbats av sjukdomstillstånd som inte går att utförsäkra eller rehabilitera bort snabbt och kvickt.

Det handlar om människor – glöm aldrig det.

*

Läs; Att leva utanför utanförskapet

Länk; Smärtsam kamp mot gamla myter

Bloggat; Björn AnderssonMartin Moberg, Mitt i steget

Bloggtips; Offer jag?... om barnfattigdom, Litentanta om saker som stör, Alliansfritt om åsiktsgranskning av moderater, Kaj Raving om SD som högerparti, Netroots

Media; exp1, svt1, svt2 ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, dn1, dn2, dn3, svd1, svd2, svd3,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Lämna en kommentar

10 kommentarer

  1. Maria

     /  april 5, 2011

    Det här visste vi ju om, men det är bra att det gjorts en undersökning. Kristerssons märkliga försvarstal får mig att undra, hur mycket måste dessa moderater slå knut på sig själva för att komma med ett ”trovärdigt” substanslöst uttalande. Ordet genuint låter helt fel i den meningen; -” Det är genuint svårt att hjälpa människor som varit borta från jobbet länge tillbaka till arbetsmarknaden. Det tar tid och det finns många fallgropar”, säger socialförsäkringsminister Ulf Kristoffersson (M) till ” Aktuellt”.

    http://folkets-lexikon.csc.kth.se/folkets/#genuin&1

  2. Kajsa Warg

     /  april 5, 2011

    En annan märklig formulering var om att det: Är svårt och tar tid att få dem som skall rehabiliteras att inse att det tar tid.

    För det första som du säger Ilse-Marie, så kan kanske inte alla rehabiliteras tillbaka till heltid. Men jag vet att man då uppmanas att jobba den tid man klarar – givetvis utan att kunna få ersättning för övrig tid. Eller ens rehabiliteras till deltid, kanske bara (som om det inte var gott nog) till ett drägligt liv.

    Och sedan: Är det väl snarare alla andra som inte kan inse att det tar tid😉 Snabba insatser är bra. Men vilka insatser är det. En snabb insats är att snabbt dra handen från den heta plattan. En annan att hälla kallt (ljummet) vatten på brännskadan – tillräckligt länge – längre än de flesta tror. Och sedan skydda, vara rädd om, vid behov. Men att fortsätta med livet så gott det går för övrigt. Metaforen är sann i sig, men även som en metafor för liknande.

    Kristoffersson är i övrigt ett mycket blek figur. Är det därför han valdes, för att inte sticka ut i mängden? Som talesperson för ett parti, tja, mer myndighetsperson kan jag tycka.

  3. JonasE

     /  april 6, 2011

    Huvudförsvaret för alla reformer/försämringar i sjukförsäkringen tycks vara att den reformen i terion fungerar, men man kan undra när dom skall se till verkligheten??.

  4. Patrik J

     /  april 7, 2011

    Moderaternas ”reformer” verkar saknar varje spår av sans och vett.

    När man ser de ekonomiska talespersonerna för Sveriges två största partier debattera med varandra har vi Mats Knutsson som ska vara ”oberoende” men är 100 % på Anders Borgs sida. Man konfronterar Waidelich (S) om de ska höja skatterna. Mats Knutsson borde avskedas, då man på ett sådant uppdrag inte ska vara så pro-moderat utan politiskt oberoende.

    Anders Borg pratar om hur moderaternas ”arbetslinje” fungerat bra emot socialdemokraternas ”bidragslinje”, och Waidelich dementerar inte dessa befängda påståenden.

    När någon regeringsmedlem pratar (speciellt moderaterna) så pratar de om sin ”arbetslinje” kontra sossarnas ”bidragslinje”.

    Detta MÅSTE sossarna lära sig att bemästra annars går de in i exakt samma fälla som före valet 2010. Där måste man kunna attackera precist.

    Moderaternas strategi är samma som valet 2010 och 2006, nämligen att misskreditera socialdemokraterna och få dem att framstå som oansvariga, trots att det är moderaterna som är de oansvariga som flyr vid minsta motgång.

    Moderaterna har stora hål i sin politik gjorda av sin egen ideologi. Det är där man ska helst koncentrera sin eldgivning. Privatiseringar och skattesänkningar…

  5. Håller med dig till 100 % Patrik J. Sossarna måste våga bemöta anklagelserna om ”bidragslinje” kontra ”arbetslinje”. De måste försvara socialförsäkringarna.

  6. En annan Fas3:are

     /  april 7, 2011

    Det kan väl inte vara någon större konst att förklara att ett samhälle inte kan vända ryggen till människor som är sjuka eller arbetslös. Eller deras barn. Ingen har frivilligt valt arbetslöshet eller sjukdom. Inget barn har valt att födas av en fattigförälder. Ska det vara så vansinnnigt svårt att nå ut med? Sedan måste vänstern varje gång en moderat säger ”arbetslinjen” kontra direkt och avslöja att arbetslinjen är en fasansfull skapelse som bygger på att man misstänkliggör stor grupper och kallar dem sköra eller bidragsfuskare eller lata. reinfeldt säger alltid att ”det är glädjande att så många idag väljer att arbeta” som om många istället medvetet väljer arbetslöshet. Har ungdomarna valt massarbetslösheten? Har vi långtidsarbetslösa som praktiserar obetalt i Fas 2 eller Fas 3 och utför riktigt arbetsuppgifter valt detta? Varför skulle vi välja förödmjukande och helt oavlönat arbete om vi hade ett val? Vänstern måste spräcka myten om att vi inte vill jobba en gång för alla. Dessutom måste opositionen på allvar sätta åt medelklassen om konsekvenserna av att rösta borgerligt. Hur samhället i stort har påverkats av att ha en regering som försämrar villkoren för de som jobbar och som stänger ute de som har svårast att komma tillbaka i arbete och straffar sjuka med att knuffa dem av vägen helt och hållet.

  7. Maria

     /  april 7, 2011

    Hej ”En annan Fas3;are”

    Håller med dig fullständigt, det måste bli ett slut på denna flathet. Oppositionen måste ryta ifrån när falska etiketter klistras på dem. Lite jävlar anamma tack…

  8. Linnéa

     /  april 8, 2011

    Vad bra att du lyfter fram jan Lidbecks slutsater och forskning kring långvarig smärta. Vi är många som finns i den gruppen. Vi är kvinnor och även män (även om kvinnorna är i majoritet) som sliter och kämpar med värk 24/7 som det brukar skrivas. Dvs, om jag bara går till mig själv, jag är ALDRIG helt smärtfri. Preoblemet är nu att jag har mina sista fyra månader kvar på min tidsbegränsade sjukersättning. Jag har ansökt om stadigvarande ersättning, men hyser inte något större hopp om att få igenom detta. Smärtan hindrar mig från att leva ett ”vanligt” liv. Jag kan t ex varken köra bil eller åka kollektivt utan är hänvisad till färdtjänst.
    Jag kan inte städa min egen lägenhet – det får jag be om hjälp med, liksom sådana saker som smutstvätt och egen hygien. Jag klarar inte det på egen hand längre. Jag sitter med en larmknapp på handleden som ett skydd för om jag skulle ramla eller för den delen – vakna av att jag lyckats rulla över på rygg (trots kuddar överallt i sängen) och på så sätt lyckats lägga mig så att jag själv inte tar mig ur sängen. Och nej, jag är inte 85 år. Min svärmor på 83 är piggare och klarar stundtals mer än vad jag gör….

    Tack vare hemtjänsten och snälla föräldrar och tonårsbarn så har jag ett fint hem. Jag har rena kläder att ta på mig och rena sängkläder i sängen.
    Ändå är jag mycket tveksam om jag kan få stadigvarande ersättning. FKassan talar om ”restarbetsförmåga” eftersom jag har en lång utbildning med mig i bagaget.

    Jag skulle vilja ställa en fråga till alla som använder uttrycket ”väljer” om sjukdom/arbetsöshet: Varför skulle jag välja att vara helt beroende av samhällets service i form av t ex hemtjänst, att ha en inkomst som utgör ca 40% av den inkomst jag skulle haft som arbetande heltid inom mitt yrke, att leva med en smärta som kräver ständig smärtlindring i form av mycket starka morfinpreparat när alternativet skulle kunna vara om jag vore frisk:
    Ett arbete med en genomsnittlig månadslön på dryga 30 000kr brutto, en frihet att kunna ta min bil som jag då skulle ha och åka vart jag vill när jag vill, att möjligen behöva ta någon alvdeon någon enstaka gång mot t ex en förkylning med huvudvärk och feber, att ha ett socialt liv som innebär kontakter med andra, samvaron i en arbetsgrupp och som framförallt skulle ge mig helt andra ekonomiska resurser att kunna använda för t ex friskvård, en resa till ett varmare land någon gång osv. Alt detta är rena utopier för mig idag och förmodligen för all framtid.
    Varför?
    Jag vill gärna höra ett svar från dem som säger att vi vljer sjukdom/arbetslöshet.

    Fö vill jag tack för en utmärkt blogg!

  1. Nytt bakslag för Reinfeldt « Röda Berget
  2. Det finns en annan väg – om sjukförsäkringen « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: