Alla inlägg i kategori Försäkringskassan

Onådens år – smärtsamma berättelser

I går överlämnades Onådiga Luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen. På svt Debatt berättar Maria Wallin om denna samling berättelser.

Det är oerhört viktigt att de berättelser som finns idag – berättelser från alla de människor som utförsäkrats och ställts utanför samhällens skyddsnät – kommer fram och blir offentliga. Det är viktigt att alla förstår – det handlar inte om ”dom” – det handlar om oss alla. I dagens samhälle kan vem som helst av oss hamna utanför skyddsnäten. Regeringens stenhårda sjukregler, fasta tidsgränser och utförsäkringar har skapat ett otrygghetens samhälle för alla som skadas i en olycka eller drabbas av långvarig sjukdom.

I onådens år 2013 kan du också falla igenom trygghetssystemen, citat;

”Jag lever i skuggan av mitt eget liv”, skriver en av personerna i Onådiga luntan, som överlämnas till Socialförsäkringsutredningen i dag. ”Det var en olycka Reinfeldt… Jag hade hus hem barn och ett bra jobb”, skriver en annan.

Nya strängare regler i socialförsäkringarna har debatterats länge. Ofta handlar diskussionen om teknikaliteter – garantinivåer, ersättningstak, antal dagar, bortre gräns och vem som är berättigad alternativt inte kvalificerar sig. Oftast hur dom bör göra/vara/bete sig och hur mycket domska få kosta oss andra, så att bidrag inte ska gå till ”folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ville lyfta in rösterna. Föra in dom:

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning. På fem år.”

”Värre är det att mina barn inte alls får samma möjligheter som andra barn.”

”Hopp, förtvivlan, desperation. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.”

Berättelserna i Onådiga luntan visar konkret hur livet ser ut för den som fallit genom maskorna i samhällets skyddsnät. Hur oerhört hårt människor försöker, kämpar och sliter. Hur motarbetade de blir, kränkta, krossade, får sina liv slagna i spillror.

”Jag är ledsen och orolig varje dag, och inte gjorde detta system mig friskare, tvärtom.”

”Känner mig så kränkt. Jag har bett om hjälp när det har varit tufft. Svårt när jag inte orkat… att inte ha blivit respekterad, lyssnad på.”

”Jag är livrädd för försäkringskassan. Det borde räcka att vara rädd för att dö.”

/…/

Det jag lärt av alla dessa berättelser är att det inte handlar om dom. Det handlar om dig och mig. Jag kan vara ett övergångsställe ifrån en trafikolycka som förändrar mitt liv i grunden, du kan vara ett läkarbesök ifrån en livshotande diagnos och du en skilsmässa ifrån att tappa kontrollen ekonomisk. Livet är sårbart, nyckfullt och orättvist.

”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka.”

”Självkänslan är ju inte på topp direkt. De som inte har familj… Ja, de tar nog livet av sig. Faktiskt.”

Läs hela! 

De som trots allt lyckas få sjukersättning känner trots detta ofta av attityden i dagens samhälle – hård , kall och obarmhärtig. I Sverige år 2013 behandlas sjuka ofta som andra klassens människor. Som om de själva hade valt sina sjukdomar, sin smärta.

Texten här nedan har en vän skrivit. Där berättar hon hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Det är ingenting man väljer, det är något man drabbas av. Det förändrar och begränsar hela ens liv.

När smärtan har makten eller när  SMÄRTAN TAR MAKTEN…

 

Idag, en vacker höstdag, hög klar luft, ca 10 – 15 grader varmt och lugnt ute. Just ingen blåst. DÅ har Smärtan bestämt sig för att ta makten över min kropp. Jag började skriva för hand, vilket jag egentligen gillar bäst, men Smärtan sa ifrån. Jag kunde inte hålla i pennan eftersom högerhanden sprängvärker. På mitt lilla tangentbord kan jag vila handen när jag behöver.

Smärtan har invaderat mig i dag och dessutom tagit hjälp av Tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att Smärtan väckte mig. I stället för mediciner kom de nya vriststöden till användning och sedan tittade jag på dokumentären ”112 – på liv och död” (1 ) eftersom jag inte kunde somna. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll…

Vid sju-tiden i morse somnade jag och vaknade vid 10-tiden någorlunda pigg. Det höll ca en halvtimme. Hade svårt att ens orka äta färdigt mitt förmiddagsmål. (Frukost åt jag vid fyratiden i morse)
Smärtan hade nämligen kopplat sitt grepp om mig. Idag är det dags att ”betala” vad jag gjort i veckan. Tröttheten tog gårdagen och jag sov stor del av denna. Idag har smärtan kommit till, och den hindrar effektivt tröttheten från att ta överhand. Lyckas jag somna blir det en kort sönderhackad sömn, som snarare förstärker än lindrar.

Min smärta ligger och pendlar mellan överkanten av 7 upp till 9 på den numeriska skalan, ofta kallad VAS (2), den är egentligen är ett grovt verktyg då smärta består av så många olika komponenter. När jag närmar mig mitten av 9 så börjar jag successivt tappa de flesta av mina kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör som regel vad som sägs, men kan inte svara och jag måste ha mycket stöd då benen inte bär. Vid 10 är mitt medvetande mycket begränsat.

Om jag tittar på smärtans komponenter så hittar jag t ex intensitet, dvs. det jag kan mäta med VAS. Men sen finns också variationen – hur smärtan varierar från stund till annan. En mycket viktig bit är smärtans utbredning och vilket uttryck den tar sig.

Är det en ”sprängande” smärta som känns som om jag blivit slagen och därmed också en svullnadskänsla som får smärtområdet att kännas som om huden är för liten? Eller är det den molande smärtan som hela tiden finns där. Den som egentligen inte har så hög intensitet, men som istället aldrig släpper taget. Att likna vid vattendroppen som droppar på samma ställe på stenen hela tiden. Efter timmar så skapar den lågintensiva smärtan en desperation som jag inte kan beskriva.

Sedan tillkommer ”knivhuggen och hammarslagen”. Den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, dvs. kroppen slår på stora alarmsystemet, men kan också sedan skruva ner till en intensiv stabil smärta. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.(3)

För att ytterligare förstärka så talar min kropp om för mig att sängläge med slutna ögon är att föredra, eftersom muskler i bland annat nacken triggar en migränliknande huvudvärk. Bryter jag inte den med medicin så lägger den sig i kategorin lågintensiv molande.

Nu har jag ändock förmånen att slippa nervsmärtor med undantag för någon ”änkestöt” eller surrande, domnande underliv och ben. Den svåra nervsmärtan som känns som om någon skickar en blixt av smärta genom kroppen enstaka gånger eller hundratals gånger konstant hela tiden har jag bara upplevt då mina läkare lagt blockader i de nerver som styr smärtan i kroppens alla leder.

Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor, kanske någon eller några månader beroende på orsak till skadan. Likaså sådana sjukdomar som kräver operation brukar läka ut. Den akuta smärtan klingar av.
Men så kommer jag då tillbaka till den smärta som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

Och hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå detta – grunden i all smärthantering – att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går är helt omöjligt i morgon?
Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö triggar smärtan i min kropp trots att jag sitter i rullstol/går med kryckor eller hur jag nu som regel med stor möda bara klarar av att umgås med andra korta stunder?

Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en millimeterstor felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan stå eller ens prata själv? Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara.

Till alla er som lever som friska – fundera över det jag skrivit. Fundera över hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser. Lägg också till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man INTE längre kan det man kunde förut. För intelligensen och viljan att arbeta finns kvar. Frustrationen över att kroppen säger ett när jag vill ett annat? Hur tror ni att ni själva skulle reagera?

Lägg sedan till epitet som lat, arbetsovillig, samarbetsovillig med mera kopplad till en kraftigt försämrad ekonomi.
SMÄRTAN har fattat sitt grepp om mig idag. Trots starka mediciner kommer jag precis upp endast så mycket att jag klarar det mest basala, dvs. mat och toalettbesök.

Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord som jag har i mitt knä. Dessutom en ställbar säng och massor med ortoser (stöd för mjuka leder). Mycket lite av den anpassningen har kommunen stått för. I stället är det anhöriga som ställer upp. Kommunen står för tvätt och städ samt hjälp att få av och på de ortoser(4 ) jag inte kan ta på själv, samt att de följer mig till vattengymnastiken(5 ) och hjälper mig i duschen med mera. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu är det inte så och jag är ändå glad över den hjälp jag får.

Men jag ber er som är friska: Kalla mig inte lat, eller parasit eller tärande. För varje krona som jag får går större delen tillbaka till den offentliga sektorn. Jag betalar fortfarande flera tusen kr i skatt + att jag betalar för all hjälp och de allra flesta av mina ortoser och hjälpmedel. Genom min sjukdom bidrar jag dessutom till att unga får praktik/arbete och de äldre som fortfarande arbetar har kvar sitt jobb.

Utan hemtjänstens personal och mina anhöriga och vänner vore jag ett kolli på något vårdhem. Nu kan jag iallafall få ha kvar känslan av att vara en del av samhället. Jag försöker läsa både fack- och skönlitteratur när jag orkar, men inte ens det är längre en självklarhet.

Jag hade som sagt inte planerat att vara sjukpensionär(6) innan jag fyllt 50. Det var inte därför jag studerade i många år.

Låt mig nu få den hjälp jag behöver när Smärtan vill ta över mitt liv. För jag har bestämt mig: smärtan är en del av mitt liv, det kommer den alltid att vara, men den kommer ALDRIG ATT FÅ BLI MITT LIV. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots de begränsningar smärtan och den sjukdom (7) som orsakar smärtan ger, och det mina vänner; Det tänker jag ta tillvara på!

______________________________

(1) TV4 Play gratissändning (dvs. den vecka de sänts i kanal 7 på TV.) Vill man se programmen senare får man abonnera på dess sändningar
2) VAS är en plastskiva med en 10 cm lång linje på den ena sidan och en mm-numrerad linje på den andra sidan. Runt denna löper en tunn skiva som går att ställa var som helst på linjen utifrån uppskattad smärtnivå. Patienten markerar på den onumrerade sidan och personal läser av smärtnivå på baksidan. VAS= Visuell analog skala
(3) Referenser finns, se t ex dr Jan Lidbecks artiklar i Läkartidningen www.lakartidningen.se (sök på smärta i arkivet)
(4 )Ortoser är olika former av stöd för kroppens leder mm och har som funktion att stödja rörelseapparaten när kroppens egen förmåga inte räcker till. Ortoser finns för i princip hela kroppen och skrivs ut av läkare/sjukgymnast. En del används också för att förstärka leder vid idrottsutövning.
(5 )Vattengymnastik är för närvarande den enda form av fysisk träning jag klarar av och det är två pass/vecka. Tack vare ledsagning från kommunen kan jag delta eftersom jag är helt beroende av hjälp vid t ex dusch.
(6 )Formellt har jag stadigvarande sjukersättning enligt de nya reglerna som innebär omprövning vart tredje år. Jag valde medvetet det mer bekanta begreppet sjukpensionär, trots att detta inte finns kvar.
(7 )Jag har sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom (EDS) med överrörlighet (hypermobilitet) som främsta symtom. (För mer information hänvisar jag till www.ehlers-danlos.se). EDS är en genetisk kollagen bindvävssjukdom som gör att bindväven i kroppen försvagas. I mitt fall kompenserar jag försvagningen i mina leder med ortoser så långt det går. Dessa tar inte bort smärtan men bidrar till att öka stabiliteten i lederna.

*
Media; Arbetet, Svt.debatt, Ekot – dödsjuk tvingas jobba, Socialpolitik, fss, Norm att arbeta tills vi stupar-ab,
Bloggtips; Alliansfritt om Filippa, Annarkia om LOV, Björn Andersson om tydlighet, Lena Sommestad om att bry sig, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  LO-bloggen om välfärden, fler inlägg på NetRoots

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,, 

intressant.se

14 kommentarer
by Ilse-Marie on februari 20, 2013  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslinjen, Arbetsmiljö, Fattigdom, Försäkringskassan, Forskning, Ideologi, Klassamhället, Politik, Regeringen, Reinfeldt, Samhälle, Sjukförsäkringen, Sjukskrivningar, Socialbidrag, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den februari 20, 2013

https://ilsemarie.wordpress.com/2013/02/20/onadens-ar-smartsamma-berattelser/

Lögn, förbannad lögn och statistik

Det finns ett gammalt uttryck som lyder som följer…

Det finns tre slags lögner; lögn, förbannad lögn och statistik.

I alla dessa tre kategorier av lögner har den nuvarande regeringen en rad mästare. En av de som kanske oftast utmärker sig är den siffertrixande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson. Faktum är att han har ägnat i stort sett hela sin tid i regeringen till att försöka putsa utförsäkringsstatistiken och ljuga om verkligheten. Inte så konstigt kanske – det var ju därför han fick uppdraget; han är en mästare på att slingra sig i debatter och han ger (enligt uppgift) ”ett empatiskt intryck”. Dessutom vet han – för det mesta är det riskfritt. Ingen kollar verkligheten bakom de tillputsade lögnerna.

Men ibland händer det – och nu har det hänt. Ekots Mari Forssblad uppmärksammar nu det faktum som många av oss som följt med i utförsäkringsdramatiken har försökt att föra upp på dagordningen för länge sedan;

  • För det första; Endast ca 2 procent av de utförsäkrade har ett icke subventionerat jobb ett halvår efter utförsäkringen, räknar man med alla typer av subventionerade arbeten (på minst 8 timmar i veckan) är siffran ca 10 procent. 90 % står alltså utanför arbetsmarknaden. Det finns heller inga siffror som visar att fler sjuka kommer tillbaks i arbete  nu än före utförsäkringsreglerna började gälla.
  • För det andra; Av de ca 62 000 som har utförsäkrats (hitills) arbetade 22 000 deltid redan före utförsäkringen. Dessa räknas numera med i statistiken över de som arbetar efter utförsäkringen. Många av de utförsäkrade går alltså från ”utanförskap” till arbete  – enbart beroende på hur de räknas i statistiken.

Enkel matematik visar alltså att före utförsäkringen arbetade drygt 35 procent av de försäkrade deltid (25, 50 eller 75 %). Efter utförsäkringen arbetar på sin höjd 10 procent av de utförsäkrade. Något har alltså hänt med alla de 22 000 som före utförsäkringen arbetade deltid. De har blivit betydligt färre. Vad som hänt vet ingen….

Det är häpnadsväckande i sig att det faktiskt är färre som arbetar efter utförsäkringen än före – än mer häpnadsväckande är det att regeringen med hjälp av statistik och lögner kan förvandla människor från ”utanför” till ”innanför” enbart genom att kasta ut dem från sjukförsäkringen. För de människor som drabbas ändras ingenting – annat än att de blir fattigare och mer beroende av anhöriga för att överleva!

Att statistiken ser ut på detta viset är inte något nytt (skrev själv om precis detta för över ett år sedan här på bloggen). Det nya är att det nu äntligen uppmärksammas i media. Detta är givetvis mycket bra, men nog borde man kunna begära av media (både tidningar,  radio och TV) att i fortsättningen granska den statistik som Kristersson saluför lite noggrannare innan man upprepar den som ”sanningen”. Hittills har nämligen det mesta av Kristerssons artiklar på t.ex. DN-debatt visat sig vara rena propagandaalster. Han har vridit och vänt på statistiken så att slutresultatet mest handlat om lögner och förbannade lögner – och väldigt lite om den verklighet hans lögner egentligen vilar på.

P.S. Tillägg…

En före detta arbetsförmedlare, Bernth Olofsson, skriver öppet om siffertrixandet på facebook idag (och försökte berätta sin historia i Ring P1 i morse – men blev avbruten). Citat:

När arbetslivsintroduktionen infördes på Arbetsförmedlingen så ändrades statistiken. Den kod som gjorde det möjligt att avregistrera en arbetssökande ”till annan myndighet” togs bort och det blev den närmaste koden” till arbete” som gällde för de som återgick till sitt arbete som de haft hela tiden. Alla deltidssjukskrivna jag mötte arbetade i regel lite mer än vad de orkade med så att genom arbetsförmedlingens försorg jobba mer heller att hitta ett annat jobb var omöjligt. Jag vet ingen utförsäkrad deltidsarbetande som återfick sin deltidsersättning från Försäkringskasssan, men det kanske finns.

Alla arbetssökande registreras i olika kategorier. Det finns också en kod för de som kom från Försäkringskassan och var utförsäkrade. Men vi som arbetade på Arbetsförmedlingen var förbjudna att söka och kolla de som registrerats under den koden. Man talade tydligt om att detta följdes upp centralt och det kunde straffa sig om men blev ertappad. Skumt va? Sprid detta! Jag försökte komma till tidningarna men då var det bara olyckliga fall som gällde. Jag kollade tidigt att det var ca 10% av de utförsäkrade som hamnade i dubbelt utanförskap. Utförsäkrade utan egen ekonomi men med samboende med inkomst och då gör man sig icke besvär hos kommunen och försörjningsstöd. Den heliga ”Arbetslinjen” har sina fläckar.

Tidigare bloggposter i ämnet; 

Verklighetens sjukförsäkring….
Kristerssons siffertrixande gör inte rehabkedjan bättre
Färre jobbar efter utförsäkringen? 
Kristersson varnade själv för sjukreglerna

*

Bloggat; Lo-bloggen, Martin Moberg, Görans tankar och bagateller, Ockulta ögat, Högbergs tankar, Socialpolitik, Fasorna,  Netroots, Politometern,Bloggar.se

Media; Aftonbladet, Allehanda, NA, Norran, Skånskan, SvD, Sundsvalls tidning, Östersunds posten, Ekot1, 2, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,, 

18 kommentarer
by Ilse-Marie on oktober 22, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslinjen, Försäkringskassan, Media, Politik, Samhälle, Sjukförsäkringen, Sjukskrivningar, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den oktober 22, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/10/22/logn-forbannad-logn-och-statistik/

Verklighetens sjukförsäkring och kampen om ansvarsfullheten

Verklighetens sjukförsäkring

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons senaste siffertrixar alster på DN-debatt (som jag bloggade om i förra veckan) får idag ett kvalificerat svar på LO-bloggen. Där har man tittat närmare på den statistik som Kristersson bygger sin artikel på. Man kan konstatera att verklighetens sjukförsäkring skiljer sig på ett skrämmande sätt mot den skönmålning alliansens företrädare ägnar sig åt.  Man kan också konstatera att hela den utförsäkringskarusell som alliansens ”reform” iscensatt inte har åstadkommit så mycket mer än onödigt mänskligt lidande och fattigdom för ofta redan svårt utsatta människor. Runt 10 procent av de utförsäkrade har hittills tvingats söka socialhjälp och långt fler lever idag på anhöriga och/eller på sin deltidslön (som tidigare) – men i dag utan ersättning från sjukförsäkringen och tilläggsförsäkringar.

LO-bloggen, citat;

/…/…när man tittar i underlaget, som det hänvisas till, växer en helt annan bild fram än den som Kristersson tecknar. Av den grupp på 17 643 personer som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 var drygt 65 procent, eller två tredjedelar, tillbaks i sjukförsäkringen i maj 2011. Det visar sig dessutom att endast fyra (4) procent (eller 711 personer)av de utförsäkrade då hade en inkomst från ett osubventionerat arbete. I denna siffra inbegrips alla olika anställningsformer och aktivitetsgrader, d.v.s. även vikariat, halvtid, deltid, tidsbegränsade och korta osäkra anställningar osv.  Ser vi till dem som har olika typer av lönesubventioner – dvs lönebidrag, OSA, nystartsjobb, Samhall osv – växer gruppen som är ”i arbete” totalt sett till 9,8 procent (eller 1 735 personer) av dem som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010.

Storleken på den grupp av de utförsäkrade som återvänder till arbetslivet stämmer väl överens med exempelvis den analys som fackförbundet Kommunal nyligen gjorde i sin rapport ”Kedjan som brast”. I denna rapport framgår attt ungefär var tionde utförsäkrad kommunalare lyckades återvända till arbetslivet – men då på andra villkor: deltid, visstid osv. Detta är också samma nivå som AF tidigare hamnat på när man studerat vad som sker med dem som utförsäkras. Effekten skiljer sig inte heller nämnvärt från hur det var innan regeringen införde de nya sjukreglerna (se exempelvis det s.k.PILA-projektet), också då var det ungefär 10 procent av de långtidssjuka som bedömdes ha viss arbetsförmåga och vara ”rehabiliteringsbara”.

Kampen om ansvarsfullheten

Bästa sättet att bekämpa kriser är att vara ”ansvarsfull”, ”försiktig” och ”sparsam”. Det har finansminister Borg präntat in i oss med en sådan iver att många av oss verkar tro att det faktiskt är sant. Det intressanta är att de flesta ekonomer inte alls håller med Borg. De menar istället att det är klokast att föra en expansiv politik i lågkonjunktur och vara återhållsam i högkonjunktur – Anders Borg har hittills gjort precis tvärtom.

I år kan man på ytan förledas tro att Anders Borg har tagit till sig av kritiken – men egentligen handlar även detta års budget om ”åtstramning” – och de satsningar som trots allt finns är verkningslösa, minimala eller framtidsfantasier – trots en betydligt mer expansiv retorik.

I dag presenterar Socialdemokraterna sin skuggbudget på DN-debatt. Innehållet är ett steg i rätt riktning  – i förhållande till Borgs budget – men även S tycks nu vara fastlåsta vid den förslavande ”ansvarsfullhetsretoriken”. Man satsar visserligen på rätt saker – men lägger sig till och med under Anders Borgs dumsnåla ”reformutrymme”. Man får hoppas att S-taktik handlar mer om att vinna ”ansvarretorikspelet” än att man på allvar gått på Borgs myt; att det är bra att snåla i en lågkonjunktur.

TCO-s chefsekonom Göran Zettergren kommenterar på Utredar-bloggen, citat;

Fram till att Anders Borg blev finansminister 2006 var det självklart att finanspolitiken vid behov skulle användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Sedan dess tävlar Alliansregeringen och den socialdemokratiska oppositionen om vem som förespråkar den mest ”ansvarsfulla” politiken, det vill säga håller tillbaka mest i nedgångstider. Detta trots att Sverige sedan flera år tillbaka har en lägre statsskuld än Norge. Resultatet har blivit att finanspolitiken har blivit pro-cyklisk, det vill säga bromsar i uppförsbackar och gasar i nedförsbackar.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi.

Jag tror att Sverige behöver en mer expansiv ekonomisk politik just nu. Riksbanken har fortfarande ett visst begränsat utrymme att sänka räntan men det vore bra om även finanspolitiken kunde bidra till att hålla efterfrågan uppe.

Läs mer; NSD Peeter-Jaan Kask om ”Kamrerernas kamp”

*

Lästips; Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna

Sjukförsäkringen; Solrosuppropet

Bloggtips; Annarkia om slaget om välfärden,  Vänstra stranden om bildning och politik, Peter Andersson om bostadspolitiken, Reflektioner och speglingar om minskad tillit, Olas tankar om  S-budgeten, Pepprat rödgrönt om dörröppnarna inom S, Claes Krantz om S a-kassa,  Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, 3, 4,  Sydöstran, Dagbladet, Folkbladet, Länstidningen,Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, RoD, Vision, DI, Dagens Arena,SvD 1, 2, 3, 4, 5, 4, SVT 1, 2, Arbetet, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, GP, NSD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

13 kommentarer
by Ilse-Marie on oktober 3, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Anders Borg, Arbetslinjen, Ekonomi, Försäkringskassan, Politik, Samhälle, Sjukförsäkringen

Publicerat av Ilse-Marie den oktober 3, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/10/03/verklighetens-sjukforsakring-och-kampen-om-ansvarfullheten/

Kristerssons siffertrixande gör inte rehabkedjan bättre

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson förnekar sig inte  – idag fortsätter han sitt ”siffertrixande” om utförsäkringarna på DN-debatt.  Hans slutsats blir som vanligt att reformen varit fantastiskt lyckad, eller som han säger ”nödvändig och riktig”. Exakt vilka siffror Kristesson stödjer sig på denna gång vet vi inte – men att debattartikeln kommer just nu kan ha att göra med att många nu är på väg att utförsäkras för andra gången (över 2.500 fram till årsskiftet). Den dåliga publiciteten det ger måste givetvis förebyggas.

De senaste siffror som Försäkringskassan redovisat offentligt (29 aug. 2012) visar dock på en helt annan bild än den Kristersson förmedlar. Dagens Arena har tittat närmare på vad Försäkringskassan  kom fram till och vad deras senaste statistik egentligen visade.

Nya siffror: Många står helt utanför systemet, citat;

/…/ I förra veckan redovisade Försäkringskassan nya fakta om den grupp som utförsäkrades helt under det första halvåret 2010. Siffrorna visar att redan innan första året passerat var hälften tillbaka i sjukförsäkringen, samt att ett stort antal människor tycks ha försvunnit helt ur systemet.

Av de 26 644 som utförsäkrades denna tidsperiod står 45,8 procent, eller 12 227 personer, helt utan förvärvsinkomst åtta månader senare. Bland de som hade förvärvsinkomst åtta månader senare ingår också de som hade det redan innan de utförsäkrades, det vill säga de som jobbade deltid och var deltidssjukskrivna.

Nära 25 procent av de utförsäkrade, runt 6 000 personer, återfinns 20 månader efter att de utförsäkrats i gruppen som Försäkringskassan kallar ”övriga”. Det är personer som efter utförsäkringen varken finns inskrivna hos Arbetsförmedlingen eller hos Försäkringskassan.

Det går inte att ännu dra klara slutsatser om gruppens försörjning efter 20 månader, eftersom inkomstuppgifterna släpar efter. Men tittar man på hur det ser ut åtta månader efter utförsäkring saknar hela 22 procent av dessa ”övriga” helt förvärvsinkomst. För den gruppen återstår framför allt försörjning via föräldrar, barn och partner eller ekonomiskt bistånd via socialtjänsten./…/

Inte heller visar de nya sifforna att ”rehabkedjan” gjort att de utförsäkrade arbetar mer än de skulle ha gjort om de inte tvångsutförsäkrats. FK förnekar helt enkelt att man utifrån deras statistik kan dra några sådana slutsatser.

Citat, Dagens Arena;

….att vissa av de som utförsäkrats trots allt återgått till arbete betyder inte heller att det är fler som långsiktigt gör det tack vare de förändringar av sjukförsäkringsreglerna som genomförts.

– Det är en svår fråga. Det förekom ett visst utflöde även förr. Om de som jobbar nu skulle ha kommit tillbaka med de gamla reglerna vågar jag vare sig säga ja eller nej till, säger Mathias Johansson, analytiker och prognosmakare på Försäkringskassan, till Dagens Arena.

Kan man av de här siffrorna dra slutsatsen att det här på något sätt är en framgång jämfört med tidigare regler?
– Nej, det kan man inte bevisa. Om det är en framgång eller inte är inget man mäter vetenskapligt eller inte, det får politikerna ta ställning till. Det kan vara svårt att hitta vettiga jämförelsegrupper och det är svårt att säga hur det förhåller sig.

Hur vet man att andelen som har fått inkomst från arbete inte skulle haft det ändå med de gamla reglerna? Eller till och med fler?
– Det vet man inte.

Det är inte första gången Ulf Kristersson ”siffertrixar” och gör vad han kan för att försköna regeringens utförsäkringsfiasko. För snart ett år sedan var han ute och försökte skönmåla den, sedan tidigare, kanske minst kritiserade delen av ”rehabkedjan” – ”rehabiliteringsgarantin”. Då fick han mothugg av de forskare på Karolinska Institutet som han själv hänvisade till.

Regeringens rehabgaranti en flopp, citat, svd;

Patienter inom rehabgarantin har sämre återgång till arbete än andra långtidssjuka. Det visar regeringens egen utredning. Men regeringen mörkar utredningens resultat och beskriver rehabgarantin som en framgång. /…/Läs mer här!

*

Tidigare bloggposter;
Rehabgarantin orsakade nya sjukskrivningar
Reinfeldts arbetslinje en grym flopp
Stardust blogg; Ulf Kristersson och sanningen

Solrosuppropet; Kristerssons siffertrixande hjälper inte de sjuka

Läs mer; Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen

*

Till sist ett citat jag hittade på FB – som passar lika bra in i den svenska politiska debatten som den amerikanska…

Media;  dn1, dn2, dn3, dn4, da1, da2, ab1, ab2

Bloggtips; Motvallsbloggen om vidrig borgerlig människosyn, KajsalisasBlogg en konversation mellan Anders o Fredrik, Nemokrati om Palme om kravaller, Pepprat Rödgrönt om politisk maskerad, Annarkia om stereotyper, Jinge om ökade klyftor, Alliansfritt Sverige om Borg och överskottsmålet, Netroots, Politometern,Bloggar.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,, 

8 kommentarer
by Ilse-Marie on september 27, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslinjen, Försäkringskassan, Politik, Samhälle, Sjukförsäkringen, Sjukskrivningar, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 27, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/09/27/kristerssons-siffertrixande-gor-inte-rehabkedjan-battre/

Alliansen har avskaffat sjukförsäkringens grundidé

I dag skriver DN om hur antalet sjukskrivna nu ökar stadigt samtidigt som sjukskrivningarna blir längre. Enligt FK består 70 procent av ökningen av utförsäkrade som återvänder till försäkringen. Resten av uppgången kan man inte förklara. Men kanske är det helt självklart att sjukskrivningarna ökar även om man räknar bort ”återvändarna”. Många har under de senaste åren inte ens vågat ta sina krämpor på allvar av rädsla att bli stämplade som pjåskiga ”fuskare”. Förr eller senare måste alla lyssna på sin kropp. Hög sjuknärvaro brukar ofta leda till högre sjukfrånvaro i långa loppet. Dessutom har många arbetsplatser blivit hårdare, tuffare och tajtare. Ett arbetsklimat som sliter ut även de mest härdade. Förr eller senare visar det sig i ökade sjuksiffror. Inte ens de nya stenhårda reglerna kan stoppa alla sjukskrivningar.

Under tiden pågår en process där regeringen till slut tvingats ta hänsyn till riksdagens beslut att återinföra det gamla arbetsmarknadsbegreppet – ”normalt förekommende arbete” – som fanns före 1 juli 2008. Men riksdagens beslut handlar om mer än bara detta begrepp. I Uppsala Nya Tidning skriver i dag Claes Jansson, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd, och Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, om hur reglerna såg ut före regeringens regelförändringar – och om den grundtanke som alltid tidigare har inkluderats i sjukförsäkringen; att alla individer är försäkrade ” i befintligt skick”, dvs att ”hänsyn tas till vem man faktiskt är och var i livet man befinner sig är en viktig del av försäkringens själva grundidé”.

Återupprätta sjukförsäkringens grundidé, citat;

Riksdagsbesluten från förra året uppmanar regeringen att återkomma med ett förslag som är ”i enlighet med de regler för sjukpenning som gällde före 1 juli 2008.” När begreppet ”normalt förekommande arbete” var i kraft gick det även att ta hänsyn till särskilda skäl.

FK kunde då väga in den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövades. Denna möjlighet avskaffade regeringen 1 juli 2008.

Nu har vi alltså för första gången, i modern tid, regler som helt bortser ifrån den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövas. Dessutom prövas de försäkrade mot en ”fiktiv arbetsmaknad” – alltså mot arbeten som inte behöver finnas i verkligheten. Detta gör våra regler inte bara omänskliga – de är dessutom de hårdaste  i hela OECD- världen (vad beträffar sjukersättningen).

Inte heller har de små kosmetiska regelförändringar som hitills gjort förändrat någonting för de allra flesta. Här är två av de senaste exempel jag råkat stöta på som visar hur inhuman och omänsklig sjukförsäkring är idag;  En förlamad och utsliten stenhuggare i 60-årsåldern utförsäkras och uppmanas söka nytt arbete, En ung kvinna berättar sin gripande historia om sin kamp för rätten till sjukpenning.

De signaler som hittills hörts från regeringen och FK tyder på att man i förlängningen tänker strunta i riksdagens beslut och istället (nästa år) införa ett helt nytt begrepp – som har till syfte att utförsäkra och neka ännu fler försäkringsskydd. Allt tyder alltså på att regeringen inte bryr sig ett dyft om riksdagens beslut – att mjuka upp reglerna ”i enlighet med de regler som gällde före 2008”. Mitt tips är att regeringen enbart försöker finta bort och förvirra svenska folket och oppositionen – för att kunna förpassa sjukförsäkringsfrågan bort från agendan i nästa val. Jag kan bara hoppas att ingen av oss går i den fällan…

I dag talar alla om Tolgfors avgång. För min egen del funderar jag mer på hur det kommer sig att statsminister Fredrik Reinfeldt återigen i lugn och ro kan lägga över allt ansvar för sina politiska misslyckanden och missgärningar på sina ministrar och själv stå där – ren och fri och utan skuld (i medias ögon). Vore det inte hög tid att statsministern själv tar ansvar för sina handlingar. Vi vet redan att Reinfeldt och Borg satt med på det beslutande mötet gällande Saudiarabien, citat Ekot; ”Statsminister Fredrik Reinfeldt gav grönt ljus till att Sverige skulle delta i byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien”.

*

Bloggat; LO-bloggen,  Röda Malmö , Gunvor , om sjukförsäkringen, Martin Moberg om M-light Andersson, Lena Sommestad om en jämställd föräldraförsäkring, Roger Jönsson om hur skapar vi ett kunskaps-/bildningssamhälle, Veronica Palm om hyresrätten, Staffan Lindström om hur ska vi prioritera, Jonas Sjöstedt om att gå i Prometheus fotspår, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: unt, dn1, dn2, dn3, ab1, ab2, ab3,   SvD 1, 2, 3, 4, Norrländska socialdemokraten, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Östran, Dala-demokraten, Kommunalarbetaren, Försäkringskassans siffror, Ekot, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

10 kommentarer
by Ilse-Marie on mars 29, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Alliansen, Arbetslinjen, Försäkringskassan, Politik, Regeringen, Reinfeldt, Samhälle, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den mars 29, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/03/29/alliansen-har-avskaffat-sjukforsakringens-grundide/

Är sjukreglerna inte hårda nog?

I gårdagens Agenda mötte vi utförsäkrade och svårt muskelsjuke Per Sköld som FK nu uppmanar att hitta ett jobb där han kan ligga ned. I Agendastudion sade sig Ulf Kristersson vara ”stolt” över de nya reglerna. Han tycktes heller inte ha några invändningar mot att sådana som Per Sköld utförsäkrats och menade att det inte är något större fel på reglerna.

I dagens DN berättar man om den nya bedömningsmetoden som Försäkringskassan nu arbetar fram och som regringen vill införa nästa år. Enligt Jan Larsson på FK innebär den nya bedömningsmetoden att ”förmågan att arbeta kan hittas hos fler personer”. Vad detta betyder i klartext är inte svårt att förstå; ännu fler svårt sjuka kommer att utförsäkras.

Man kan fråga sig; Innebär den nya bedömningsmetoden att dagens regler inte är hårda nog för regeringen? Att människor som Per Sköld kommer att forstätta att utförsäkras – och fler ändå? Sverige har i dag OECD:s hårdaste regler för sjukersättning (förtidspension)  – det är tydligen inte nog för Ulf Kristersson, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Eller som Kristersson nyligen uttryckte det; Först ett litet steg bakåt, sedan ett stort steg framåt – och framåt det innebär uppenbarligen i Kristerssons värld så hårda och omänskliga regler som möjligt.

Den senaste tiden har annars diskussionen framförallt handlat om hur bedömningen av arbetsförmågan ska ske vid 180 dagar. Det handlar om två olika begrepp som den försäkrade ska prövas mot; ”normalt förekommande arbete” eller ”reguljär arbetsmarknad”. Riksdagen har till sist tvingat regeringen att återgå till det tidigare begreppet ”normalt förekommande arbete”. Ulf Kristersson har i ena stunden hävdat att regellförändringen skulle kosta 2,4 miljarder årligen – i nästa att den i stort sett är betydelselös. Frågorna till Kristersson borde vara självklara;

1. Varför ändrade regeringen begreppet från början om det är betydelselöst vilket begrepp som används?

2. Varför har ni kämpat så hårt mot att återinföra det gamla begreppet om det är betydleslöst vilket begrepp som tillämpas?

3. Ulf Kristersson, du hävdade, när riksdagen diskuterade frågan förra året, att en återgång till det gamla begreppet skulle kosta 2,4 miljarder årligen. Vad har hänt? Hade du, Ulf Kristersson, fel då eller nu?

*

Läs mer;
LO-bloggen –
Från 2,4 miljarder till 0 kr i ilfart – politiskt rekord i kappvändning?
Kristerssons dvärgpudlar…

Så svängde ministern

Vill ministern ha en mänskligare sjukförsäkring?
Sönderslagen välfärd
Så har regeringen backat i sjukförsäkringen
Klarar du något arbete? Då blir det ingen sjukpeng.
Ingen återgång till mjukare sjukförsäkringsregler

 

*

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,  Sydöstran, Folkbladet, Dala-demokraten, Länstidningen, Värmlands folkblad, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Ab 1, 2, ab3,  DN 1, 2, 3, 4, 5, 6,  Expr, SvD 1, 2, 3, LO-tidningen 1, 2, SR 1, 2, GP 1, 2, DA1

Bloggat: Martin Moberg om sjukförsäkringsfrågan, Eva Hillén Ahlström om finansministerposten efter valet 2014, Annarkia om ett steg i rätt riktning, Peter Andersson om vår fortsatt sjuka sjukförsäkring, Anne Skaner om duger vi – älskar ni oss?, Helga von Pitbull om läxor att lära sig av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

30 kommentarer
by Ilse-Marie on mars 5, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslinjen, Försäkringskassan, Liv och död, Politik, Regeringen, Samhälle, Sjukförsäkringen, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den mars 5, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/03/05/ar-sjukreglerna-inte-harda-nog/

Sjukförsäkringsfiaskot är större än Kristersson

Läser en insändare i dagens DN som ställer en mycket relevant fråga angående sjukförsäkringen…

Varför nekas de sjuka sjukpenning?

Vad är syftet, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m), med att ställa sjuka människor utan försörjning med det sjukförsäkringssystem vi har i dag? Vad är poängen med denna omänsklighet? Jag förstår inte. Bara att spara pengar?

Varje dag vittnar människor om ett havererat liv för att de blivit sjuka, men nekats sjukpenning och sjukersättning. Deras möjlighet till försörjning är obefintlig eller begränsad på grund av sjukdom. Utöver tragedin att må dåligt och mista sitt arbetsliv, sin indentitet som kollega och yrkesmänniska, ska dessa människor också förlora möjligheten till ett drägligt liv i och med att deras ekonomi är usel.

Vi hör nu socialsekreterare, diakoner och andra träda fram för att berätta om den ökande tillströmningen av en ny grupp fattiga – de som kastats ut ur trygghetssystemet, ett system som vi alla byggt upp med hjälp av skattemedel! Vi betalar vår premie till denna försäkring, som ska hjälpa oss när vi behöver hjälp, via skatten. Ändå nekas så många att få del av försäkringen när de drabbas. Varför?

Med all rätt kan man fråga sig varför regeringen plågar sjuka människor. Vad ligger bakom de nya reglerna – där sjuka utförsäkras efter bestämda tidgränser? Handlar det verkligen bara om att spara pengar?

Man kan närma sig svaret på flera olika sätt. Till att börja med kan vi lyssna på vad den socialförsäkringsminister som drev igenom de nya sjukreglerna sa när det först begav sig – och innan hon blev tystad och avsatt.

Cristina Husmark Pehrsson (m), citat, SvD (aug 2007);

– De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.

Just nu diskuteras en misstroendeförklaring i riksdagen mot hennes efterträdare Ulf Kristersson (m), sedan han två gånger – i juli och december förra året – trotsat riksdagens begäran att regeringen snabbt ska återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Kristersson fick posten efter Husmark P. – inte för sin enorma kunskap om sjukförsäkringen – men för sin förmåga att ”ge ett empatiskt intryck” och kunna hantera pressen på ett undanglidande och smidigt sätt. Men, inte ens han har lyckats fullt ut. Hans ”empastiskt intryck” räddar oss inte från verkligheten.

Det är knappast en tillfällighet att de socialförsäkringsministrar som verkat i den nuvarande borgerliga regeringen båda två har varit starkt ifrågasatta. De har ställts som ansvariga för den kanske mest misslyckade och grymma ”reform” som genomförts i modern tid i vårt land. Därför är det enkelt och naturligt att rikta in sin kritik mot dessa två.

Men bakom socialförsäkringsministrarna står regeringens ansvariga ledare; statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminsiter Anders Borg. Socialförsäkringsministrarna har givetvis inte handlat som de gjort på eget bevåg. De är Reinfeldts och Borgs villiga (eller ovilliga) hantlangare. Sjukförsäkringsfiaskot är större än både Kristersson och Husmark Pehrsson.

I klartext; Sjukförsäkringen är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs största och grymmaste fiasko!

Visst borde Kristersson ställas inför en misstroendeomröstning, han trotsar riksdagens begäran och går därmed emot den demokratiska ordningen. Det är givetvis anmärkningsvärt. Men det kanske mest anmärkningsvärda skulle vara om herrar Reinfeldt och Borg återigen går fria från sin skuld.

Det råder knappast någon tvekan om att grunden till hela denna misslyckade och grymma ”reform” står att finna i myterna om fuskande sjuka, och i Anders Borgs önskningar om att kunna sänka skatterna utan att bygga upp ett lika stort budgetunderskott som sist det begav sig  (för ”Sveriges mest kompetenta regering” med Carl Bildt i spetsen, 1991-94).

Mångmiljardbelopp som är avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används nu för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006. Det är fakta.

Varför ser regeringen som sin mission att utförsäkra och fattiggöra svårt och långvarigt sjuka? Betyder det mänskliga lidandet som de skapar inte någonting?

Handlar det enbart om att spara pengar till skattesänkningar?

Är svaret verkligen så krasst?

*

Läs mer; Fortsatt prövning mot fantasins arbetsmarknad

Tidigare bloggposter;

Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Borgs budgetbluffar

Bloggtips; De tystas röst,  Martin Moberg, Kulturbloggen, Lasses blogg, Alliansfritt om arbetsmiljöproblem, LO-bloggen om de sjukas helvete, Reflektioner och speglingar om EU och ekonomin, Röda Berget om Odell, Lena Sommestad om läkemedelsföretagen, Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5,  sr1, sr2, exp1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

19 kommentarer
by Ilse-Marie on februari 21, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Anders Borg, Arbetslinjen, Ekonomi, Fattigdom, Försäkringskassan, Ideologi, Liv och död, Moderaterna, Politik, Reinfeldt, Samhälle, Sjukförsäkringen, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den februari 21, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/02/21/sjukforsakringsfiaskot-ar-storre-an-kristersson/

Den (m)an älskar den agar (m)an….

Man skulle kunna tro att det är ett skämt – men icke!

Jag läser att nya Moderaterna har startat en kampanj dagen till ära (alla hjärtans dag) där man berättar att man inte hatar människor. Inte nog med det – man påstår sig till och med ”älska människor”.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att denna nymoderata kärlek till människor antingen är villkorad – man älskar rika, friska och arbetsföra människor – men inte resten av ”packet”. Eller, att nymoderaterna följer det bibelinspirerade uttrycket ”den man älskar den agar man”.

Tre beskrivningar av dagens Sverige. Det Sverige där regeringes största parti nu säger sig ”älska människor”…..

Brev från sambon till en utförsäkrad kvinna;

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

*

Två socialarbetare; Amin Wikman och Ann-Marie Strömberg bryter tystnaden (se videoklipp);

– Det är en stigmatisering av människor i dag som jag tycker är otäckt lik den som var på 30-talet. Att man jagar de människor som är svagast i samhället…. (se hela klippet!)

*

Diakon Marie Larsson, Visby, citat;

Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper./…/

Det jag upplever som fruktansvärt är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i tyckandet. Varför ska människor anse att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Jag kan bara hoppas att alla vi som vill ha ett annat samhälle – där medmänsklighet och soldiaritet återigen blir ledord – inte ger upp och inte tystnar.

Den yttersta tradgedin
är inte de onda människornas
brutalitet utan de goda
människornas tystnad.

– Martin Luther King

Läs mer om namninsamlingen och fler protester mot utförsäkringarna hos Maskroskvinnan!

P.S. Ett varmt RÖTT hjärta till alla som läser min blogg. Tack för att ni finns!

*

Lästips; Klipparna och klåparna, Tortyrupphandling stoppas

Hjärtliga Bloggtips;  Alliansfritt Sverige och Martin Moberg om att Moderaterna älskar människor, Begrundat och plitat om att alliansen kracelerar inifrån, Björn Andersson om Löfven, LO-bloggen om arbetslösheten, Gemensam om usel miljöpolitik, Helga von Pitbull om svepskäl, Annarkia  och Motvallsbloggen om Grekland,Netroots

Media; ab1,ab2, ab3, ab4, ab5, e24, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svt1, svt2, LOt1, LOt2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

24 kommentarer
by Ilse-Marie on februari 14, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslinjen, Fattigdom, Försäkringskassan, Ideologi, Klassamhället, Liv och död, Moderaterna, Politik, Samhälle, Sjukförsäkringen, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den februari 14, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/02/14/den-man-alskar-den-agar-man/

Bryr du dig överhuvudtaget om verkligheten Fredrik?

I flera debatter och utfrågningar i riksdagen har Fredrik Reinfeldt, den senaste tiden, berättat hur stolt han är över sitt  livsverk – att utförsäkra ”fullt arbetsföra människor”. Hitills är det 60 000 som kastats ut – och därutöver alla de tiotusentals som redan i ett inledande stadium nekats ersättning trots läkarintyg.

Så här uttryckte sig Fredrik Reinfeldt i riksdagen i höstas;

– Vi har haft en uttalad utgångspunkt; att minska bidragsutbetalningar tll arbetsföra människor /…/NU ÄR DET NOG!!!!/…/  180 000 långtidssjukkrivna har nu sjunkit ned till strax över 110 000. Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Här är en berättelse från en människa som lever med en av dessa utförsäkrade ”fullt arbetsföra människor”. Verkligheten Fredrik Reinfeldt – bryr du dig överhuvudtaget om den?

Min sambo har två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom.

Hon har varit helt sjukskriven i tre år och trots utprovning av olika mediciner, regelbunden rehabilitering, läkarbesök och specialistvård, bl.a på Akademiska i Uppsala, har hon inte blivit bättre, snarare så går det ständigt utför.
Hon kommer vissa dagar inte ur sängen. Hon kan ta på sig lössittande byxor, trosor och tröja, men kan inte ta på sig bh, strumpor eller skor själv.
Hon klarar inte att göra i ordning en smörgås. Hon kan inte tvätta sitt hår och behöver ofta hjälp med hygien vid toalettbesök etc.
Hon har svårt att greppa och tappar ständigt saker, vilket ha gjort att vi har inhandlat alla muggar o tallrikar i plast här hemma.
Hon kan inte städa, laga mat, gå ut med hundarna, köra bil, gå i trappor eller i terräng. Hon kan inte föra ett fullt (plast)glas vatten till munnen med en hand, knappt ens med båda.

Hon har svårt att gå och haltar illa. En bra dag brukar hon följa med och hämta posten. Det är ca 50 meters promenad fram och åter.
Hon är konstant trött och verkar aldrig utvilad hur mycket hon än sover.
Hon kan inte stå så länge pga smärta i fötterna, hon kan inte sitta så länge pga smärta i rygg och höfter och hon är otroligt stel i hela kroppen. Hon vaknar flera gånger per natt och gråter av smärta.
Hon lever med ständig smärta som läkarna nu säger inte kommer att kunna botas. Den förvärras vid kyla, väderomslag, belastning, stress, oro m.m.
Hon äter i dagsläget 19 medicintabletter per dag för sina sjukdomar, varav 11 är starka smärtstillande. Utan dem är hon under tortyr från sin egen kropp.

Flera reumatologer, två sjukgymnaster, en arbetsterapeut och en psykolog säger att hon inte på något vis skulle kunna utföra något jobb, kanske aldrig nånsin igen. Att hon ska försöka leva med smärtorna på ett sätt som på något sätt kan bli värdigt i slutändan. De har samtliga skickat intyg om detta som behandlades samtidigt som ansökan hos FK.

MEN faktum kvarstår: Den här regeringen anser att hon inte har en allvarlig sjukdom, att hon är fullt arbetsför och att hon nu ska in i arbetslivet på 100%.
Ärligt talat, hur tänker de egentligen? Är de ens mänskliga?
Hon gick in i något slags chocktillstånd efter att ha läst brevet och likaså gjorde väl jag, men jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Hon har gråtit i omgångar sedan dess, smärtan har ökat och hon känner sig maktlös, inte önskvärd och mår otroligt dåligt pga beslutet.
Jag ska klargöra att hon mådde otroligt dåligt innan också, men nu är det som om skyddsnätet under henne bara brann upp.
Jag mår lika dåligt och vet inte hur vi ska klara detta. Ibland skulle jag bara vilja gå ifrån problemen och stänga dörren om min sambo, men jag älskar henne så! Och hur skulle hon klara sig på egen hand, det kan hon faktiskt inte.

Vad är det här för land vi lever i egentligen?
Höj skatterna igen, det var inte värt att sänka dem för att dra in pengar på den häxjakten som nu pågår. Det är omänskligt, vansinnigt, förjävligt och skrämmande. Vem vill leva i ett land som gör så här med sina landsmän och medmänniskor?
Jag FRUKTAR för den dagen jag kommer att bli skadad eller sjuk, jag FRUKTAR för den dagen mina föräldrar blir pensionärer.
Men mest av allt FRUKTAR jag för den dagen då min sambo inte orkar leva längre. På grund av Sveriges regerings lagar.

Ja, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Göran Hägglund, Annie Lööf, Jan Björklund – bryr ni överhuvudtaget om verkligheten? Den verklighet ni har skapat  med era omänskliga lagar?

P.S. På tal om ”bidrag till arbetsföra människor”; Alliansens bidragssamhälle del 2

*

Bloggtips; Alliansfritt om Borgs missar, Annarkia om forskning kontra politiken, Eva-Lena Jansson om ett jämlikt samhälle, Greider med en dikt till Juholt, Helga von Pitbull om sysselsättningslinjen, Ulf Bjereld om att oppositionen har samlat ihop sig – spelet kan börja, Åsa Forsell om att en omläggning av arbetsskadeförsäkringen inte löser problemet, Tord Oscarsson om allt högre arbetslöshet i Sverige och Europa, Martin Moberg om näringspolitiken, Fredrik Reinfeldt och jag om klass, Netroots

Läs; Så fick skådespelaren Johan Hedborg ett rödare hjärta

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4,  svd1, svd2, exp1, ka

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

9 kommentarer
by Ilse-Marie on februari 4, 2012  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslinjen, Försäkringskassan, Ideologi, Liv och död, Mänskliga rättigheter, Moderaterna, Politik, Regeringen, Reinfeldt, Samhälle, Sjukförsäkringen, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den februari 4, 2012

https://ilsemarie.wordpress.com/2012/02/04/bryr-du-dig-overhuvudtaget-om-verkligheten-fredrik/

All press på de sjuka, ingen på arbetsgivarna

I dag berättar Försäkringskassans Svante Borg att en ny tidsgräns ska införas i sjukförsäkringen från årsskiftet. Redan efter 90 dagar ska Arbetsförmedlingen börja diskutera ett eventuellt byte av jobb. Det tycks alltså som den hårt kritiserade och tajta tidsgränsen på 180 dagar nu kommer att kompletteras med en ännu tajtare gräns.

I somras röstade en majoritet av riksdagens ledamöter för att att regeringen ska ändra den regel som kan tvinga bort sjuka från sin arbetsplats redan efter 180 dagar. Regeringen ignorerade riksdagsmajoritetens beslut. Nu förhalar man och skjuter upp, men oppositionen trycker på för en snabb ändring av regeln. I nästa vecka kan en ny omröstning i riksdagen avgöra frågan.

Dagens Arena, citat;

– Vi kan inte vänta längre med att förändra den lagstiftning vi har nu. Den nuvarande lagstiftningen är ohållbar, den sätter enskilda människor i en jättesvår situation. Människor tvingas att säga upp sig eftersom de inte är färdiga med sin rehabilitering. Det har inneburit en anti-arbetslinje, säger Tomas Eneroth./…/

I förra veckan släppte Kommunal sin rapport (Kedjan som brast) som visar hur hårt regeringens sjukreglerna redan slår mot långtidssjuka. Endast 15 procent av de sjukskrivna uppgav i intervjuerna att arbetsgivaren anpassat arbetet efter deras  arbetsförmåga.

Många arbetsgivare ser dagens 180-dagars regel som ett sätt att  göra sig av anställda som drabbats av ohälsa. Det är illa nog. Det behövs inga tajtare tidsgränser, istället borde de tidsgränser som finns tas bort och ersättas med avstämningsmöten och hårdare press på arbetsgivaren att anpassa arbetet för den enskilde arbetstagaren.

Fackföreningen Kommunals undersökning visar tydligt på hur arbetsgivaren resonerar i dag. Ca 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet.

Pressen sätts nu ännu hårdare på den sjukskrivne. Istället för tid och möjlighet att läka och rehabiliteras ska den som drabbas av en långvarig sjukdom eller skada stressas att söka nytt jobb redan efter 3 månader. Var finns pressen och incitamenten på arbetsgivaren att anpassa arbetet efter individen? Var finns pressen på arbetsgivaren att skapa en drägligare arbetsmiljö?

Kommunal har i sin rapport flera bra förslag på hur man ska förhindra långtidssjukskrivningar och skapa en rimligare och mer rättssäker sjukförsäkring. Här finns förslagen;

  • Fler fasta jobb utgör grunden för en hög bemanning i verksamheterna som garanterar arbetsmiljön, både för anställda och för brukare.
  • En obligatorisk företagshälsovård skapar bättre förutsättningar för arbetsanpassningar. Sanktioner mot arbetsgivare ger fler incitament att fullgöra sitt rehabiliterings- och omplaceringsansvar.
  • Ett särskilt uppdrag till Arbetsmiljöverket. Sjukskrivningstalen varierar kraftigt mellan branscher. Arbetsmiljöverket bör få i uppdrag att göra särskilda kontroller av arbetsmiljön i branscher med höga sjukskrivningstal.
  • Mer arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö som tydliggör klass- och könsdimensioner i arbetslivet.

För återgång till arbete och en sjukförsäkring som underlättar rehabilitering;

  • Sjukskrivningsprocessen ska vara rättssäker och därför finns det behov av en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörer som samarbetar kring individens rehabilitering. Arbetsförmedlingen har en viktig roll att fylla, särskilt när individen saknar en anställning.
  • Möjligheterna till olika former av rehabiliteringsåtgärder måste bli fler. Det kan exempelvis ske genom att fler långtidssjukskrivna får möjlighet till lönesubventionerade anställningar och arbetshjälpmedel.
  • De absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen ska bort. Undersökningen visar att de flesta utförsäkrade faktiskt är alltför sjuka för att delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Även reglerna kring beviljandet av sjukersättning behöver ändras. De är både orimliga och rättsosäkra.
  • Omställningen mellan sjukdom och arbete ska ske med en god ekonomisk trygghet – inte i en privatekonomisk kris. De två försäkringarna, sjukrespektive arbetslöshetsförsäkringen, ska därför vara jämställda i sin ersättningsnivå på 80 procent. Det är möjligt genom höjd ersättning och höjda tak i arbetslöshetsförsäkringen.

*

Missa inte;
Marie Larsson diakon – De fattiga försvinner inte
NyaBrittas – Citat av Bengt Göransson

Lästips; Malin Ullgren – Där är överklassen. Jag tittar på den. Jaha. Det är son på Louvren.

Bloggtips; LO-bloggen om första snön och tågkaos, Alliansfritt Sverige om Kristdemokraterna, Helena Ericson om Alliansens småpartier (FP, KD och C), Peter Högberg om SAP, Kristian Krassman 1 om maktskifte, 2 om kund och medborgare, Tokmoderaten om ur askan in i elden, HBT-sossen om verkliga problem, Lena Sommestad om eurokrisen, Löntagarbloggen om sjukskrivning efter mobbning, Martin Moberg om SCB mätning, Netroots

Media;KA, DA1, Newsmill, SR 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3 DN, Expr, Dagbladet, VBFB, Östran, LT, Dagens Arena, Ab 1, 2, 3, 4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,  SvD, Ab, Expr, ETC

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

11 kommentarer
by Ilse-Marie on december 7, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Alliansen, Arbetslinjen, Fattigdom, Försäkringskassan, Liv och död, Moderaterna, Politik, Regeringen, Samhälle, Sjukförsäkringen, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den december 7, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/12/07/all-press-pa-de-sjuka-ingen-pa-arbetsgivarna/

En sjukdom ifrån fattigdom och förnedring

Anirudh Krishna är statsvetare och utvecklingsforskare. I en nyligen utkommen bok – One Illness Away – visar han att sjukdom är den enskilt viktigaste anledningen till att hushåll faller ned i fattigdom runt om i världen. Orsakerna är bristen på offentlig sjukvård och avsaknaden av skyddsnät som kompenserar för det inkomstbortfall som sjukdomen orsakar. Hans studier visar hur oerhört viktigt sociala skyddsnät och generell välfärd är för att minska fattigdomen och klyftorna i världen och inom länder.

I Sverige har vi ännu en offentlig vård som, trots ökade klassklyftor, minskade resurser och gräddfiler, fungerar hyfsat för de allra flesta.

När det gäller sjukförsäkringen, som ska trygga inkomstbortfallet vid sjukdom, är läget i dag helt annorlunda. Ingen som drabbas av långvarig ohälsa kan längre vara säker på att den sjukförsäkring som man betalat för under hela sitt arbetsliv kommer att fungera och förhindra att man faller ned i ekonomisk fattigdom. Inte heller kan man vara säker på att slippa bli ifrågasatt, förnedrad, misstrodd, kastad mellan myndigheter efter bestämda tidsgränser eller falla offer för obegripliga regler.

Sedan regeringens nya sjukregler trädde i kraft i juli 2008 har otaliga historier berättats om hur enskilda människor har drabbats. Hittills har över 50 000 sjuka utförsäkrats. Tusentals har nekats sjukpenning i ett tidigare skede och på så vis finns de inte ens med i statistiken. Många har tvingats att själva bekosta sin sjukdom genom deltidsarbete, andra har fått sparken eller tvingats att säga upp sig från sitt arbete på grund av ohälsa. Den ena berättelsen är mer fruktansvärd en den andra. Berättelser som borde få alla människor att tänka efter.

I dag är många av oss bara en sjukdom ifrån fattigdom och fördendring. Kan vi forsätta att kalla oss för ett ”välfärdssamhälle” när sjuka behandlas på detta sätt?

Försäkringskassan skickar sjuka på skräckmöten, citat;

Läkaren skrek åt de sjuka. Han sa att de ljög och kallade deras vanliga läkare för knarklangare. Till honom skickas deprimerade människor – av Försäkringskassan./…/

Lucas är en av flera som talar med Dagens Arbete och berättar om hur dåligt de mått efter sina möten med Erling Vabö.
Lucas berättar att han satt ihopsjunken på mottagningens stol. Lite dåsig av medicinerna, inbunden i sig själv efter flera års sjukskrivning för depression och panikångest.

– Erling Vabö skrek åt mig att jag skulle se honom i ögonen när han talade.
– När jag sa att jag var trött blev han ännu argare. Han sa att jag upptog hans tid, att han inte kunde slösa mer tid på mig.
– Jag minns att Vabö ställde sig snett bakom mig och fräste rakt i mitt öra att han skulle ringa Försäkringskassan om jag inte samarbetade. /…/

Läs mer; Läkare slog larm förgäves

Henning Bask; Arbetslinjens offer, citat;

Jag är god man för en kvinna i 50-årsåldern som under några år uppburit tidsbegränsad sjukersättning. Personen i fråga lider av både fysiska och psykiska besvär av den arten, att det vore ett dåligt skämt att skicka ut henne i arbetslivet.

Alltnog – från och med juni i år upphörde hennes sjukersättning. Nu skulle hon stå till arbetsförmedlingens förfogande. Av denna anledning drogs hennes sjukersättning in liksom hennes bostadstillägg. Hon gick dessutom även miste om den ersättning från AFA-sjuk som hon åtnjutit sedan i slutet av förra året och även fått ut ett belopp retroaktivt ifrån. /…/

Läs hela!

Vad ska hända med mitt liv?, citat;

Pia Roman i Boden har gjort resan genom det nya sjukförsäkringssystemet. Hon kraschlandade och gick i ren desperation till polisen för att anmäla regeringen.
– Man blir så maktlös. Jag ville bara skrika; ”Här är jag. Jag vill leva!” /…/

Läs hela!

Utförsäkrade lever i misär, citat;

Att säga att utförsäkrade har en pressad ekonomisk situation är en underdrift, många lever i ren misär. I en ny undersökning från nätverket Resurs uppger 22 procent att de aldrig har råd att äta två lagade mål mat om dagen.

47 procent uppger att de i större eller mindre grad saknat pengar till resor för att sköta sina kontakter med sjukvård och myndigheter, och 62 procent saknar pengar till mediciner, läkar- och tandläkarbesök. 72 procent säger sig antingen ha fått låna eller ta emot ekonomisk hjälp från släktingar och vänner.

Fler enskilda fall….

*

Bloggat; Martin Moberg om den kommande partiledardebatten, Alliansfritt Sverige om det här är Mats, Lena Sommestad om att livspusslet kräver en bredare politik, HBT-sossen om kampen om tiden, Annarkia om budgeten, Peter Johansson om att Reinfeldts MP-flirt besvarades med en örfil, Claes Muschkin på Du&Jobbet om den pågående avtalsrörelsen och tjuriga arbetsgivare, Staffan Lindström om pusselbiten som fattas, Utredarna om är EU-finanspolitik svaret på krisen?,Jonas Sjöstedt om blir den egyptiska revolutionen stulen?, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media; sr1, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, SR 1, 2, 3, 4, SVT, DN, SvD 1, 2

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer
by Ilse-Marie on oktober 4, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Alliansen, Arbetslinjen, Fattigdom, Försäkringskassan, Forskning, Klassamhället, Liv och död, Politik, Samhälle, Sjukförsäkringen, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den oktober 4, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/10/04/en-sjukdom-ifran-fattigdom-och-fornedring/

« Äldre inlägg