Verklighetens sjukförsäkring och kampen om ansvarsfullheten

Verklighetens sjukförsäkring

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons senaste siffertrixar alster på DN-debatt (som jag bloggade om i förra veckan) får idag ett kvalificerat svar på LO-bloggen. Där har man tittat närmare på den statistik som Kristersson bygger sin artikel på. Man kan konstatera att verklighetens sjukförsäkring skiljer sig på ett skrämmande sätt mot den skönmålning alliansens företrädare ägnar sig åt.  Man kan också konstatera att hela den utförsäkringskarusell som alliansens ”reform” iscensatt inte har åstadkommit så mycket mer än onödigt mänskligt lidande och fattigdom för ofta redan svårt utsatta människor. Runt 10 procent av de utförsäkrade har hittills tvingats söka socialhjälp och långt fler lever idag på anhöriga och/eller på sin deltidslön (som tidigare) – men i dag utan ersättning från sjukförsäkringen och tilläggsförsäkringar.

LO-bloggen, citat;

/…/…när man tittar i underlaget, som det hänvisas till, växer en helt annan bild fram än den som Kristersson tecknar. Av den grupp på 17 643 personer som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 var drygt 65 procent, eller två tredjedelar, tillbaks i sjukförsäkringen i maj 2011. Det visar sig dessutom att endast fyra (4) procent (eller 711 personer)av de utförsäkrade då hade en inkomst från ett osubventionerat arbete. I denna siffra inbegrips alla olika anställningsformer och aktivitetsgrader, d.v.s. även vikariat, halvtid, deltid, tidsbegränsade och korta osäkra anställningar osv.  Ser vi till dem som har olika typer av lönesubventioner – dvs lönebidrag, OSA, nystartsjobb, Samhall osv – växer gruppen som är ”i arbete” totalt sett till 9,8 procent (eller 1 735 personer) av dem som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010.

Storleken på den grupp av de utförsäkrade som återvänder till arbetslivet stämmer väl överens med exempelvis den analys som fackförbundet Kommunal nyligen gjorde i sin rapport ”Kedjan som brast”. I denna rapport framgår attt ungefär var tionde utförsäkrad kommunalare lyckades återvända till arbetslivet – men då på andra villkor: deltid, visstid osv. Detta är också samma nivå som AF tidigare hamnat på när man studerat vad som sker med dem som utförsäkras. Effekten skiljer sig inte heller nämnvärt från hur det var innan regeringen införde de nya sjukreglerna (se exempelvis det s.k.PILA-projektet), också då var det ungefär 10 procent av de långtidssjuka som bedömdes ha viss arbetsförmåga och vara ”rehabiliteringsbara”.

Kampen om ansvarsfullheten

Bästa sättet att bekämpa kriser är att vara ”ansvarsfull”, ”försiktig” och ”sparsam”. Det har finansminister Borg präntat in i oss med en sådan iver att många av oss verkar tro att det faktiskt är sant. Det intressanta är att de flesta ekonomer inte alls håller med Borg. De menar istället att det är klokast att föra en expansiv politik i lågkonjunktur och vara återhållsam i högkonjunktur – Anders Borg har hittills gjort precis tvärtom.

I år kan man på ytan förledas tro att Anders Borg har tagit till sig av kritiken – men egentligen handlar även detta års budget om ”åtstramning” – och de satsningar som trots allt finns är verkningslösa, minimala eller framtidsfantasier – trots en betydligt mer expansiv retorik.

I dag presenterar Socialdemokraterna sin skuggbudget på DN-debatt. Innehållet är ett steg i rätt riktning  – i förhållande till Borgs budget – men även S tycks nu vara fastlåsta vid den förslavande ”ansvarsfullhetsretoriken”. Man satsar visserligen på rätt saker – men lägger sig till och med under Anders Borgs dumsnåla ”reformutrymme”. Man får hoppas att S-taktik handlar mer om att vinna ”ansvarretorikspelet” än att man på allvar gått på Borgs myt; att det är bra att snåla i en lågkonjunktur.

TCO-s chefsekonom Göran Zettergren kommenterar på Utredar-bloggen, citat;

Fram till att Anders Borg blev finansminister 2006 var det självklart att finanspolitiken vid behov skulle användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Sedan dess tävlar Alliansregeringen och den socialdemokratiska oppositionen om vem som förespråkar den mest ”ansvarsfulla” politiken, det vill säga håller tillbaka mest i nedgångstider. Detta trots att Sverige sedan flera år tillbaka har en lägre statsskuld än Norge. Resultatet har blivit att finanspolitiken har blivit pro-cyklisk, det vill säga bromsar i uppförsbackar och gasar i nedförsbackar.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi.

Jag tror att Sverige behöver en mer expansiv ekonomisk politik just nu. Riksbanken har fortfarande ett visst begränsat utrymme att sänka räntan men det vore bra om även finanspolitiken kunde bidra till att hålla efterfrågan uppe.

Läs mer; NSD Peeter-Jaan Kask om ”Kamrerernas kamp

*

Lästips; Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna

Sjukförsäkringen; Solrosuppropet

Bloggtips; Annarkia om slaget om välfärden,  Vänstra stranden om bildning och politik, Peter Andersson om bostadspolitiken, Reflektioner och speglingar om minskad tillit, Olas tankar om  S-budgeten, Pepprat rödgrönt om dörröppnarna inom S, Claes Krantz om S a-kassa,  NetrootsPolitometernBloggar.se

MediaAb 123, 4,  SydöstranDagbladetFolkbladetLänstidningen,Piteå-tidningenVästerbottens folkbladRoDVisionDIDagens Arena,SvD 123454SVT 12ArbetetDN 12345678GPNSD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Borgs budgetretorik – en stor bluff

Den senaste tiden har media varit proppfull med Anders Borgs nya budgetretorik. Det mesta har handlat om ”storsatsningar” – på allt från järnvägar till forskning. Media har okritiskt rapporterat regeringens propaganda. Men hur ser verkligheten ut?

En intressant granskning av Borgs senaste och samlade budgetar presenterar Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren i senaste numret av ETC. Där konstatera  man till att börja med att ”storsatsningarna” faller samman ”till i stort sett ingenting – utom skattesänkningar för de allra rikaste”.

Men, det kanske mest intressanta med deras artikel är granskningen av vad de uteblivna skatteintäkterna (jobbskatteavdragen, mm) har kostat oss sedan 2006.

Till och med i år (2012) har skattesänkningarna kostat statskassan sammanlagt 640 miljarder kronor. Bara nästa år (2013) är de uteblivna skatteintäkterna beräknade till svindlande 185 miljarder kronor. Man kan konstatera att – hur man än räknar – bleknar alla Borgs ”storsatsningar” till flugor på väggen i jämförelse med vad regeringen satsat på att ge de rikaste privatpersonerna och de mest lönsamma bankerna och företagen i skattelättnader.

Vad kostar oss dessa skattesänkningar i urholkad trygghet? En liten fingervisning får vi om vi jämför med vad delar av välfärden kostar. År 2006 var den årliga kostnaden för landets sjukvård ca 215 miljarder, samma år var den totala kostnaden för de offentliga pensionerna ca 209 miljarder. År 2016 beräknas uteblivna skatteintäkter (216 miljarder) alltså kosta oss mer än vad hela landets sjukvård kostade oss när regeringen tog över.

Tabeller ETC;



Sänkta skatter kostar – vi får alla betala – med sämre trygghet, skolor, vård och omsorg. Mest får de som redan har det sämst ställt betala – när de generella trygghetssystemen urholkas och den allmänna välfärden tappar i kvalitet. Dessutom får vi ökade klyftor på köpet – en naturlig följd av minskad offentlig och ökad privat konsumtion.

ETC, citat;

Alliansen satsar på att minska offentlig konsumtion och öka privat konsumtion. Det är här det politiska budskapet i budgeten syns. Borg hoppas att privat konsumtion ska öka med 3,4 procent medan offentlig ska pressas ner till 0,4 procent i ökning (se 1).

Det ideologiska innehållet i den politiken är att offentlig konsumtion är mer utjämnande i samhället än privat. Ökad privat konsumtion innebär att den rikare tredjedelen i samhället får mycket mer, medan den undre halvan – framför allt de riktigt fattiga – pressas tillbaka ännu mer. Klyftorna ökar.

ETC kritiserar också, precis som många andra ekonomer, det strikta ”reformutrymme” som både regeringen och oppositionen ständigt hänvisar till.

ETC, citat;

Hela den ekonomiska diskussionen är fixerad vid något som kallas ”reformutrymme”. Det är de pengar som staten kan satsa på grund av en ökad BNP. Det här är ett djupt falskt begrepp, det skapar en bild av ett land där man i stort inte kan göra något, bara sitta still i båten.

Men i budgeten visar också Borg det väldiga offentliga överskott vi har (se 6). Det är den finansiella nettoförmögenhet han fick ärva av Göran Persson och som än idag ligger kvar utan att användas.

Det här är det riktigt stora slöseriet i svensk politik idag. Den förmögenhet vi äger gemensamt skickas ut på börser istället för att användas till de investeringar vi verkligen behöver.

Även chefsekonom Sandro Scocco har tittat närmare på innehållet i Borgs budget och presenterar sina slutsatser på SvD Brännpunkt. Han konstaterar bland annat att regeringen själv bedömer att den sammanlagda effekten av de egna satsningarna nästa år är  ”svagt åtstramande” och att det kommer att dröja till 2017 innan första kronan på den stora ”järnvägssatsningen” betalas ut. Vem som då är finansminister vet ingen – inte ens Anders Borg!

Fakta och rekommenderad läsning: 

Sandro ScoccoBorgs åtstramning säljs som satning

ETCAnders Borg bluffar i budgeten – fler tabeller och mer fakta!

*

Bloggtips: Peter Andersson om (S)- märkta förslag om a-kassan, Peter Högberg om riskerna med att föra en dutt-politik, Annarkia om vilket val gör socialdemokraterna?, Alliansfritt om Borgs budget, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  Ingvar Persson om att avslöja Anders Borgs bluff om a-kassan, NetrootsPolitometernBloggar.se

Media: Ab 123Dala-demokraten 123SVT 1,2Värmlands folkbladNorrländska socialdemokratenArbetarbladet 123DN 12Expr 12DagbladetSvD 12345GP 12Piteå-tidningenRoD 12,Folkbladet

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ärlighet vara inte längst – i politiken

De senaste dagarna har republikanernas presidentkandidat Mitt Romney hamnat i blåsväder på grund av en film publicerad av Tidningen Mother Jones. I filmen uttalar Romney sitt förakt för halva USA:s befolkning – den delen av befolkningen som röstar på Obama, citat;

– Det är 47 procent som stödjer honom, som är beroende av staten, som ser sig själva som offer.
– Det är människor som inte betalar någon inkomstskatt. Så vårt budskap om lägre skatt är inte relevant för dem. Jag kommer aldrig att klara av att övertala dem att ta ansvar för sina egna liv.

I Sverige har vi en statsminister som under 90-talet kallade hela svenska folket ”mentalt handikappade”, och en finansminister som skrev en bok om hur han ville montera ned den generella välfärdspolitiken. Båda två är numera moderna hjältar och beundrade av en stor del av svenska folket. Många av oss svenskar tycks alltså inte ha något emot att bli kallade ”mentalt handikappade” – eller så kanske många inte ens vet om att vår statsminister faktisk har uttryckt sig så.

Och, det kanske inte är så konstigt – media har inte direkt granskat Moderaternas retoriska kullerbyttor eller herrar Borg och Reinfeldts ideologiska bevekelsegrunder. Inte heller har man lagt ned många knop på att jämföra verkligheten med den retorik ledande Moderater numera använder.

Inte förrän i går kväll…. i Uppdrag Granskning.

Då såg jag för första gången en kort granskning i TV av hur Moderaterna skrivit om sin egen och Sveriges historia – och hur man med chefsideologen och tidigare ”propagandaministern” Per Schlingmann i spetsen länge försökt, och lyckats, vinna svenska folkets röster genom att stjäla Socialdemokratisk retorik. Samtidigt fortsätter (m)an med samma gamla politik – som i grunden bygger på den ideologiska bas Borg och Reinfeldt uttryckte i sina egna böcker på 90-talet.

Mitt Romney sa förmodligen enbart precis vad han tyckte i den privata filmsnutt som nu kanske kostar honom valet. Han uttryckte precis samma förakt för vanliga människor som Reinfeldt en gång gjorde i sin bok. Skillnaden mellan dessa både är att ”de nya Moderaterna” lärt sig läxan – var inte ärlig med vad du tycker – säg det folk vill höra istället.

Ärlighet varar nämligen inte längst – i alla fall inte i politiken.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Lästips i budgettider; Konjunkturteater mer Anders Borg

Två bloggare som tänkt samma tanke; Pepprat Rödgrönt, Försöksåsikter

Bloggtips; Peter Johansson om den medvetna lögnens taktik,Annika Högberg om heja Nanna!, Leine Johansson om att nu har du fel igen Anders Borg…, Martin Moberg om dagens inrikespolitiska event den moderatledda minoritetsregeringens höstbudgetproposition…,fler blogginlägg på socialdemokratiska programkommissionens bloggNetrootsPolitometern,Bloggar.se

MediaSvD1SvD2ExpressenDNAftonbladet

Mer media: RoD rika pensionärer får mest i skattesänkning, Dagens Arena 1 om PRO och regeringens skattesänkning till pensionärerna, 2 om här är Borgs budget…, SvD , Ab, ,DN debatt , om budgeten:BTAffärslivDN 12SVTGPSvDExpr2AbSvD 1234SR 123456DagenAVGP 12

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Uppblåsta bubblan Borg på väg att brista!


Borg och Calmfors

I dag tar Anders Borgs egen ekonomiska ”guru” – Lars Calmfors – bladet från munnen och kritiserar Anders Borgs hela ekonomiska politik på punkt efter punkt i DN-artikeln Dämpa dogmastismen.

Lars Calmfors står klart till höger i svensk politik och kan sägas vara en av Borgs inspiratörer. Lars Calmfors utsågs därför 2007 till orförande i Anders Borgs egen uppfinning  ”Finanspolitiska Rådet” av ingen mindre än Anders Borg själv. Finanspolitiska rådet var tänkt att vara Anders Borgs egen hyllningskör. En samling nyliberala ekonomer utnämnda av Borg själv som årligen skulle kommentera (och hylla) Borgs egen politik. Men Calmfors och hans gäng blev ingen försagd och okritiskt hyllningskör. Under årens lopp har både Calmfors personligen och rådet som helhet vid ett flertal tillfällen kritiserat Borg på flera centrala punkter. År 2011 lämnade till sist Calmfors sitt orförandeuppdrag.

Calmfors riktar i sin artikel (outtalat) udden mot den upphöjda bild media, oppositionen och allmänheten har av Anders Borg som en allsmäktig ekonomisk ”expert” som gör allting rätt och aldrig får kritiseras eller ifrågasättas. Essensen av Calmfors kritik är att hjälteglorian egentligen aldrig borde ha satts på Anders Borgs huvud.

Enligt Calmfors har det mesta gått snett under Anders Borgs år vid rodret; krispolitiken, arbetslinjen, sjukförsäkringen, a-kassan och skattepolitiken. Kritik riktas även mot en socialdemokrati som ”av taktiska skäl” inte kan eller vågar kritisera Borgs politik.

Calmfors kritik på punkt efter punkt….

  • Arbetslinjen, sjukförsäkringen och a-kassan, citat;

Regeringen bör kritiseras för att den i sin iver att öka sysselsättningen delvis glömt bort behovet av att ge männi­skor ett rimligt försäkringsskydd mot inkomstförluster. Sådant försäkringsskydd har blivit en restpost snarare än ett mål i sig. Reformerna av sjukförsäkringen har gjorts på ett så okänsligt sätt att många människor kommit i kläm. Taket i a-kassan har legat fast i kronor sedan 2002, vilket medfört att allt färre kan få 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning.

  • Skattepolitiken och fastighetsskatten, citat;

Skattepolitiken kan kritiseras för att till stora delar vara principlös. Fastighetsskatten var en integrerad del av 1991 års stora skattereform och syftade till att boende skulle beskattas på ett likformigt sätt som andra aktiviteter. Den slopade fastighetsskatten innebär därför ett grundskott mot principerna bakom skattereformen. Det var i stället fråga om rent valtaktiska överväganden. Tyvärr kommer dessa att ha mycket långsiktiga verkningar: sedan fastighetsskatten en gång avskaffats, är det politiskt närmast omöjligt att någonsin återinföra den.

  • Sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, citat;

Den selektiva nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga är i bästa fall ett dyrt sätt att öka sysselsättningen och i värsta fall en verkningslös åtgärd. Detsamma gäller den sänkta restaurangmomsen. Dessa förändringar gör skattesystemet till alltmer av ett lapptäcke. Regeringen borde i stället eftersträva mer enhetliga principer för både arbetsgivaravgifter och moms. Det är till exempel svårt att motivera varför momsen ska vara lägre för livsmedel än för andra varor: det skulle kosta mindre att ge riktade bidrag/skattesänkningar till låginkomsttagare än att subventionera allas konsumtion av livsmedel.

  • De starka offentliga finanserna, citat;

….man bör hålla i minnet att den främsta orsaken till de goda statsfinanserna är att Sverige gick in i den ekonomiska krisen 2008 med stora överskott. Det berodde till stor del på den tidigare socialdemokratiska regeringens politik.

  • Borgs krispolitik, citat;

Man bör vara kritisk mot regeringens ovilja att i recessionen 2008/09 föra en mer expansiv finanspolitik. Och i år kommer finanspolitiken enligt regeringens egna beräkningar att vara åtstramande trots en förväntat svag konjunktur. Detta verkar spegla finansministerns alldeles egna syn på finanspolitiken: om det blir dåliga tider ska politiken stramas åt för att öka handlingsutrymmet ifall det skulle bli ännu sämre längre fram.

Med denna uppläggning tenderar finanspolitiken att bli procyklisk så att den förstärker, i stället för motverkar, konjunktursvängningarna./…/

Kritiken Calmfors uttrycker är inte ny men när den kommer från en ekonom med samma grundläggande värderingar som Borg själv blir den dessto intressantare. Calmfors sticker i dagens artikel hål på hela Bubblan Borg utan att blinka – man kan fråga sig varför inte Socialdemokratin vågar (eller vill) göra samma sak; speciellt en sån här dag – när de får alla redskap av Anders Borgs egen ekonomiska ”guru”.

*

P.S. Mer kritik av Borgs ekonomiska politik i dag;

Anders Borg bromsar i uppförsbackarna och gasar i utförsbackarna. Finanspolitiken destabiliserar därmed ekonomin och förstärker de konjunkturella svängningarna./../

När Magdalena Andersson inte kan låta bli att berömma denna politik är det olyckligtvis inte någon nybörjartabbe, utan ett uttryck för en konsekvent socialdemokratisk politisk strategi ända sedan krisen inleddes.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi. Det är ett ovärdigt skådespel.

Tidigare bloggposter – kritik av Borgs och regeringens politik;
Forskare sågar alliansens politik – på punkt efter punkt
Borgs fanclub buar
NAKNA kejsare och missvisande utspel
Borgs budgetbluffar och budgetstölder
Borgs dogmer granskade

*

Bloggtips; LO-bloggen om kritiken mot Borg,   Red Justice om EU och demokratins framtid, Kaj Raving om välfärdens finansiering, Peter Andersson om M:s nya partisekreterare, Vänstra stranden om Breivik, Lena Sommestad om en progressiv familjepolitik, Annarkia om S och M skavfötters, Alliansfritt om jobbcoachmisslyckandet, Netroots

Media; dn1, dn2, svd1, svt1, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, exp1, exp2, exp3, exp4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Så har alliansen manipulerat utanförskapet

De senaste veckorna har man i media rapporterat att ”utanförskapet har minskat” med alliansens politik.  I Expressen hittar jag tabellen som visar hur Borg och Reinfeldt har lyckats med detta konststycke – att ”minska utanförskapet”.

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansen (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med  86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” enbart genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. Man har alltså gjort precis det som Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund varnade för redan 2008 – man har minskat utanförskapet genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa kvalifikationskraven.

I dag kan vi se att de som verkligen befinner sig i vad man skulle kunna kalla ”utanförskap” – de som inte kan försörja sig själva – socialbidragstagare (ökning med 30 %) eller de som tvingas leva på sina anhöriga inte räknas in i begreppet. Detta är givetvis bekvämt för alliansen – eftersom denna grupp ökat i samma takt som de försäkringslösa har gjort. Hur det ligger till med de som befinner sig i fas 3 låter jag vara osagt, men numera är det över 30 000 personer som tvingas arbeta utan lön medan arbetsgivarna tjänar stora pengar på gratis arbetskraft – (de lär inte räknas in i den vanliga  arbetslöshetsstatistiken).

Det mest märkliga är trots allt att delar av oppositionen fortsätter att använda detta begrepp – om så enbart i syfte att dänga alliansen i skallen med det. Begreppet är så luddigt och lättmanipulerat att till och med Anders Borg numera tagit avstånd från det- trots att han var en av de som uppfann det.

Vilka som har räknats in i detta begrepp har dessutom varierat ändå sedan alliansens företrädare började använda det. Redan det är manipulation – att använda ett berepp som man själv har skapat utifrån sina egna intressen.

Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara stendött. Kritiken har länge varit massiv – det har av forskare beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Det är inte seriöst av någon att använda ett så lättmanipulerat begrepp som dessutom inte kan användas i någon internationell bedömning. Dessutom lämnar detta begrepp de som står allra längts bort från samhället – just det – utanför…….

*

Bloggat: LO-bloggen om att se sig själv i andra,  Martin Moberg om riskeena med att tiga,  Lena Sommestad om den internationella kampen för kvinnors rättigheter, Tord Oscarsson om kritik till fortsatt guldregn över industrins direktörer, Lasses blogg om borgerlig idétorka,  Jan Andersson om borgerlig lönesänkningstävling, Kulturbloggen om att se upp för falska konsertbiljetter, Utredarna om Europeisk chockterapi, Nemokrati om Bildt, Annarkia om borgerliga medias motbilder,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Politikerbloggen, DN 1, 2, Ab 1, 2SVT, SR, Sydsv, Sydöstran, Dagbladet, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Östran/Nyheterna, Piteå-tidningen, GP 1, 2, SvD 1, 2, Arbetarbladet, Dagens Arena, Arbetet 1, 2, SVT, SR 1, 2, Östran,Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?

Välfärden monteras ned – precis som Borg och Reinfeldt planerat

De senaste veckorna har media plötsligt börjat granska regeringen istället för oppositionen. Förmodligen är trenden övergående,  men det hindrar ju inte att man kan göra det bästa av det som bjuds…..

I går handlade det mesta om cirkusen kring socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Det man fullständigt glömde bort under hela föreställningen var dock vem och vilka som egentligen ligger bakom avgörande delar av den nya sjukförsäkringen – och varför. Mer om detta kan man läsa i ett ”hemligt PM” från Socialdepartementet från 2009. I korthet visade detta PM att de drivande bakom de tuffa nya sjukreglerna var finansdepartementet – med Anders Borg i spetsen. Orsaken till ”stupstocken” och utförsäkringarna var att Anders Borg ville ”spara mer pengar”.

Skrev hemligt PM om sjukförsäkringen, citat, GP;

I december 2009 upprättade de en hemlig PM, för att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna. Kanske anade de att de annars kunde få skulden om sjukförsäkringen blev en het valfråga.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens ”stupstock”, som kritikerna kallade den.

Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

I dag granskar DN hur regeringens politik fullständigt har saboterat a-kassan och gjort 2/3 av alla arbetslösa försäkringslösa. Det är dubbelt så många som det var när alliansregeringen tog över 2006. Siffrorna som DN tar upp är förvisso inte så ”nya” som man vill ge sken av…..

Bloggpost, oktober 2011 – Alliansens bidragssamhälle; 

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag ca 385 kr/mån medan en läkare betalar ca 90 kr/mån

En viktig punkt som DN tar upp är hur regeringens förslag om en ”obligatorisk a-kassa” inte kommer att förändra någonting för de som i dag inte kvalificerar sig till a-kassan – om man inte samtidigt gör regelverket betydligt mer generöst. Något som hittills inte har diskuterats.

120 000 arbetslösa utan ersättning, citat DN;

– Med dagens regelverk skulle ett obligatorium inte förändra någonting. Alla som uppfyller ett arbetsvillkor får redan i dag ersättning från grundförsäkringen. Den gruppen, ungefär 10 000 per månad, skulle få högre ersättning. Övriga berörs inte alls förutom att de är tvungna att betala en avgift utan att få något, säger Melker Ödebrink.

Men trots att regeringens politiska misslyckanden nu uppdgas – det ena efter det andra – lyser de två ytterst ansvariga med sin frånvaro i medias ”granskande reportage”. Vem har sett Fredrik Reinfeldt ställas mot väggen om de ökade klyftorna den senaste tiden? Vem har siktat Anders Borg stammandes stå till svars för att han iscensatt (och står fast vid)  utförsäkringspolitiken och den misslyckade ”a-kassereformen” – som har fört Sverige från OECD-toppen till OECD-botten i flera jämförelser.  Nej, istället tillåts både Fredrik och Anders att välja sina medieframträdanden med precision. I går var det återigen statsmannen Borg som syntes i nyheterna – nu i egenskap av ”oberoende kommentator” angående ”den grekiska tragedin”.

Förvisso dök Fredrik Reinfeldt upp i en sällsynt SvD-intervju i höstas efter sina första fem år vid makten. Då förklarade han att han regeringen ”säkrat mycket av välfärdsuppdraget”. Han var nöjd, men fick trots detta ett par frågor om hur alla de som gjorts försäkringslösa skulle överleva. Så här löd svaren då, citat;

– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.

Så ni har inte med era förändringar påverkat situationen?

– Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har.

Statsministern tycker alltså att det är helt okej att utförsäkrade nu lever på sina anhöriga eller tvingas stå med mössan i hand på socialkontoren eller hos kyrkans välgörenhet. Fredriks avslutande kommentar om a-kassan kan väl bara sammanfattas med orden; godag yxskaft!

Nu kan vi inte få allt. Man kanske inte kan begära att media både ska klara av att granska regeringens misslyckade politik och samtidigt ställa de som egentligen ligger bakom den till svars.

Samtidigt kan vi ju konstatera att både Anders och Fredrik tycks vara stolta över sina politiska gärningar – så här långt. De ser helt enkelt inte konsekvenserna av sin politik som misslyckanden över huvudtaget. Inte så konstigt kanske – hela den borgerliga ”arbetslinjen” går ju faktiskt ut på att göra de som inte arbetar (vare sig de är sjuka, arbetslösa eller pensionärer) fattigare – och öka klyftorna. Ty ”hungriga lejon jagar bäst”.  Fattigdomen är ”incitamentet” som ska få sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen”.

Stolta – men inte nöjda. Eller som Fredrik själv uttryckte det senast i höstas….

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Den generella välfärdspolitiken är på väg att monteras ned – precis som det var tänkt…..

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/ Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

*

Lästips; Rebecka Bohlin; ”De osynliga- om Europas fattiga arbetarklass

Bloggtips; LO-bloggen om Kristersson, Röda berget, Röda Malmö, Martin Moberg, Svensson om a-kassan, Jinge om Carl Bildt,  Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, ab13, svt1,   sr1, sr2, exp1, exp2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Sjukförsäkringsfiaskot är större än Kristersson

Läser en insändare i dagens DN som ställer en mycket relevant fråga angående sjukförsäkringen…

Varför nekas de sjuka sjukpenning?

Vad är syftet, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m), med att ställa sjuka människor utan försörjning med det sjukförsäkringssystem vi har i dag? Vad är poängen med denna omänsklighet? Jag förstår inte. Bara att spara pengar?

Varje dag vittnar människor om ett havererat liv för att de blivit sjuka, men nekats sjukpenning och sjukersättning. Deras möjlighet till försörjning är obefintlig eller begränsad på grund av sjukdom. Utöver tragedin att må dåligt och mista sitt arbetsliv, sin indentitet som kollega och yrkesmänniska, ska dessa människor också förlora möjligheten till ett drägligt liv i och med att deras ekonomi är usel.

Vi hör nu socialsekreterare, diakoner och andra träda fram för att berätta om den ökande tillströmningen av en ny grupp fattiga – de som kastats ut ur trygghetssystemet, ett system som vi alla byggt upp med hjälp av skattemedel! Vi betalar vår premie till denna försäkring, som ska hjälpa oss när vi behöver hjälp, via skatten. Ändå nekas så många att få del av försäkringen när de drabbas. Varför?

Med all rätt kan man fråga sig varför regeringen plågar sjuka människor. Vad ligger bakom de nya reglerna – där sjuka utförsäkras efter bestämda tidgränser? Handlar det verkligen bara om att spara pengar?

Man kan närma sig svaret på flera olika sätt. Till att börja med kan vi lyssna på vad den socialförsäkringsminister som drev igenom de nya sjukreglerna sa när det först begav sig – och innan hon blev tystad och avsatt.

Cristina Husmark Pehrsson (m), citat, SvD (aug 2007);

– De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.

Just nu diskuteras en misstroendeförklaring i riksdagen mot hennes efterträdare Ulf Kristersson (m), sedan han två gånger – i juli och december förra året – trotsat riksdagens begäran att regeringen snabbt ska återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Kristersson fick posten efter Husmark P. – inte för sin enorma kunskap om sjukförsäkringen – men för sin förmåga att ”ge ett empatiskt intryck” och kunna hantera pressen på ett undanglidande och smidigt sätt. Men, inte ens han har lyckats fullt ut. Hans ”empastiskt intryck” räddar oss inte från verkligheten.

Det är knappast en tillfällighet att de socialförsäkringsministrar som verkat i den nuvarande borgerliga regeringen båda två har varit starkt ifrågasatta. De har ställts som ansvariga för den kanske mest misslyckade och grymma ”reform” som genomförts i modern tid i vårt land. Därför är det enkelt och naturligt att rikta in sin kritik mot dessa två.

Men bakom socialförsäkringsministrarna står regeringens ansvariga ledare; statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminsiter Anders Borg. Socialförsäkringsministrarna har givetvis inte handlat som de gjort på eget bevåg. De är Reinfeldts och Borgs villiga (eller ovilliga) hantlangare. Sjukförsäkringsfiaskot är större än både Kristersson och Husmark Pehrsson.

I klartext; Sjukförsäkringen är Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs största och grymmaste fiasko!

Visst borde Kristersson ställas inför en misstroendeomröstning, han trotsar riksdagens begäran och går därmed emot den demokratiska ordningen. Det är givetvis anmärkningsvärt. Men det kanske mest anmärkningsvärda skulle vara om herrar Reinfeldt och Borg återigen går fria från sin skuld.

Det råder knappast någon tvekan om att grunden till hela denna misslyckade och grymma ”reform” står att finna i myterna om fuskande sjuka, och i Anders Borgs önskningar om att kunna sänka skatterna utan att bygga upp ett lika stort budgetunderskott som sist det begav sig  (för ”Sveriges mest kompetenta regering” med Carl Bildt i spetsen, 1991-94).

Mångmiljardbelopp som är avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används nu för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006. Det är fakta.

Varför ser regeringen som sin mission att utförsäkra och fattiggöra svårt och långvarigt sjuka? Betyder det mänskliga lidandet som de skapar inte någonting?

Handlar det enbart om att spara pengar till skattesänkningar?

Är svaret verkligen så krasst?

*

Läs mer; Fortsatt prövning mot fantasins arbetsmarknad

Tidigare bloggposter;

Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Borgs budgetbluffar

Bloggtips; De tystas röstMartin Moberg, Kulturbloggen, Lasses blogg, Alliansfritt om arbetsmiljöproblem, LO-bloggen om de sjukas helvete, Reflektioner och speglingar om EU och ekonomin, Röda Berget om Odell, Lena Sommestad om läkemedelsföretagen, Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5sr1, sr2, exp1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Forskarna sågar alliansens politik – på punkt efter punkt

(OBS! Bloggposten är från februari 2012 – vissa siffror är därför inte dagsaktuella)

Anders Borg har länge haft ett mantra han ständigt upprepat;

Hans politik ska vara ”evidensbaserad” och bygga på ”vetenskaplig grund”. Nu har han och alliansregeringen haft dryga fem år på sig att genomföra sin politik – byggd på ”vetenskaplig grund”.

Hur har det gått, och vad säger forskarna?

– Utanförskapet

Själva begreppet har varit hårt kritiserat från flera håll. En av de starkaste kritikerna var tidigt Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund. Han har sågat begreppet utifrån flera olika orsaker;

  • Begreppet kan lätt manipuleras; “Regeringen kan minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro.”
  • Begreppet kan inte användas i internationella jämförelser; “Välfärdsstater med generösa trygghetssystem, till exempel de skandinaviska länderna, kommer i sådana jämförelser att framstå som mindre framgångsrika enbart därför att personer som inte arbetar har större tillgång till offentliga trygghetssystem.”

Hur har det gått? Eftersom regeringen själv har ändrat utanförskapsbegreppets innehåll flera gånger och dessutom gjort exakt det Bertil Holmlund varnat för – manipulerat siffrorna genom skärpa kvalifikationskrav och kortare ersättningstider – är det nära nog omöjligt att ange exakt vad som har hänt. Men de senaste fakta som finns tyder knappast på någon succé, citat AB;

Sedan 2006 har långtidsarbetslösheten ökat med 143 procent, enligt Arbetsförmedlingens nya siffror. I dag är de långtidsarbetslösa 68 000 personer. /…/ I slutet av januari var 405 000 personer öppet arbetslösa.1,5 miljoner svenskar står utanför ­a-­kassan. Färre sjuka får ersättning (nära 65 000 har utförsäkrats). På två och ett halvt år har försörjningsstödet ökat med 30 procent. 30 000 är fast i fas 3 (långtidsarbetslösa som ej räknas med i statistiken).

*

– Sjukförsäkringen

Kritiken mot de nya sjukreglerna var stenhård från både forskare och remissinstanser redan innan de genomfördes. En av alla de som kraftfullt kritiserade regeringens förslag innan det infördes var Töres Theorell, professor emeritius i psykologi – som bland annat varnade för att vi skulle få ett nytt begrepp – ”försäkringssjälvmord”.

En annan stark kritiker av de nya sjukreglerna, och hela den debatt som föregått dessa, är forskaren Björn Johnson, citat;

Efter regeringsskiftet har alliansregeringen byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktiga beslutsunderlag. Rehabiliteringskedjan, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons viktigaste reform, är bara ett bland flera exempel. Rehabiliteringskedjan har inte gjort något för att lösa de verkliga problemen, alltså det havererade rehabiliteringssystemet. Tvärtom framstår reformen som direkt kontraproduktiv, eftersom den kommer att öka antalet sjukskrivna som förlorar sina anställningar och dessutom leda till att tiotusentals långtidssjukskrivna utförsäkras.

Även forskaren Tor Larsson (tidigare på arbetslivsinstitutet – nedlagt av regeringen) förklarade redan långt innan den borgerliga regeringen tillträdde att orsakerna till ökad sjukfrånvaro inte berodde på fusk (och alltså inte kan lösas med utförsäkringar och hårdare tag) utan på slimmade organisationer, sämre rehabilitering och utebliven anpassning av arbetet etc.

Ännu en kritiker är forskaren och smärtläkaren Jan Lidbeck , som starkt har kritiserat de  nya sjukreglerna och de myter som föranlett dessa. Läs mer här! 

*

– Jobbskatteavdraget

Grundbulten i Anders Borgs ”arbetslinje” är jobbskatteavdraget. Han påstod nyligen själv att avdraget skapat 120 000 nya jobb. Men vad säger forskarna?

Inga bevis för jobbskatteavdragens effekter, citat, Ekot;

Che-Yuan Liang, som forskar i nationalekonomi vid Uppsala universitet, är en av IFAU-rapportens författare. – Vår slutsats är att de befintliga metoderna som finns i dag och reformens utformning gör det väldigt svårt att utvärdera den här reformen och att det i dag därför inte går att uttala sig om vilka effekter den här reformen har. / – Ofta när de utformar sådana här reformer så styrs de mer av politiska hänsyn än av ekonomisk kunskap.

Tidigare har regeringens långtidsutredning tittat närmare på jobbskatteavdragets verkliga effekter på arbetslösheten.

Slutsats i korthet; Utredarna konstaterar att det inte finns några studier som visar att avdraget fungerar i verkligheten – enbart mikrosimuleringar. Man kan helt enkelt inte se om avdraget har gett någon effekt, förutom att det kostar statskassan åtskilliga miljarder – man förslår därför att man avstår från fler avdrag i nuläget. Läs mer här!

*

– Försämrad a-kassa, högre avgift

Alliansens linje har varit tydlig; sänkt a-kassa ska leda till färre arbetslösa. I sann nyliberal anda har man dessutom höjt a-kasseavgiften och försämrat arbetsmarknadsutbildningen.

Ny forskning visar att politiken är dömd att misslyckas; Den sänkta a-kassan leder inte till färre arbetslösa. På längre sikt är regeringens politik istället rent kontraproduktiv. Den forskning Anders Borg bygger sin arbetsmarknadspolitik på är både förlegad och missvisande vad beträffar svenska förhållanden.

Citat, Metro;

– Den allmänna teorin är att om man sänker a-kassan får man ut arbetslösa i jobb, men jag hittade inget sådant samband alls, säger Madelene Nordlund.

Tvärtom visar hennes undersökning att en hög ersättning på längre sikt leder till att den arbetslöse får ett mer välbetalt jobb.
– Om du har råd att vara arbetslös lite längre hittar du lättare tillbaka till ett mer stabilt arbetsliv.

Nordlund har jämfört hur arbetslösa som deltog i olika program under 1990-talet klarat sig jämfört med de som inte gjorde det. Programmens effekt har studerats under 5-10 år och effekterna av a-kassans nivå under 19 månader.

Enligt Nordlund lönar sig programmen på lång sikt, både i hög- och lågkonjunktur. I studier från andra länder har även effekter av sänkt a-kassa för att få ut personer i jobb iaktagits, men inte i Sverige. Det tror hon beror på att våra sociala skyddsnät lindrar effekterna.

Kan det vara så att arbetsmarknadspolitiken grundas på fel antaganden?
– Ja, absolut. Internationell forskning visar att det hjälper att straffa ut arbetslösa i jobb, men det verkar inte få den effekten på arbetslösheten i Sverige.

OECD ekonomen John P. Martin ger den Nordlunds forskning rätt. Han förespråkar bland annat stärkt arbetslöshetsförsäkring, kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik, slopa “första-bästa-jobb” politiken och att anställningsstöd ska vara riktade inte generella. Alla hans råd går alltså på tvärs med Borg och Reinfeldts praktiserade recept. (Läs mer på Utredarna TCO)

Mer forskning på tvärs med Borgs sanningslära (Esbati, citat); ”I Oxford Review of Economic Policy presenterar ekonomerna David Howell och Miriam Rehm resultat baserade på en analys av förbättrad OECD-statistik från de senaste 30 åren. De konstaterar att det inte går att finna stöd för den ”konventionella synen”, att en ”generös” arbetslöshetsförsäkring bidrar till högre och mer långvarig arbetslöshet.”

Även forskarna Lars Calmfors och Anders Kjellberg sågar regeringens a-kassepolitik med högre avgifter och sänkt a-kassa  som ett ”fundamentalt konstruktionsfel”. Professor Lars Calmfors, citat LO-bloggen;

Den här reformen var inte särskilt lyckad. Man kan vara ganska säker på att de effekter regeringen eftersträvar inte uppnås. Samtidigt har det blivit stora negativa bieffekter

*

– Fas 3, jobb och utvecklingsgarantin, jobbcoacherna

En av de senaste sågningarna rör Fas 3 och jobb och utvecklingsgarantin av forskaren Anders Forslund på IFAU. Citat Dagerns Arena; ”Fas 3 är inte bara ologiskt och ineffektivt. Det är dessutom felkonstruerat för merparten av deltagarna.”

De s.k. jobbcoacherna har utvärderats av Arbetsförmedlingen – resultatet visar att jobbcoaching i storts sett är meningslös eller rent av kontraproduktiv. Av de arbetssökande som har blivit jobbcoachade har färre fått jobb än av de som inte har blivit jobbcoachade.

*

– Vinstdriven välfärd

Moderaterna har länge varit pådrivanden när det gäller att sälja ut och privatisera välfärden. Forskning visar tydligt att kvaliteten kommer i andra hand när välfärden blir vinstdriven – vinster i vården kan till och med döda.  Trots detta fortsätter alliansens företrädare att sticka huvudet i sanden. Fredrik Reinfeldt menar att det handlar om ”enskilda fall” när äldre vanvårdas på vinstdrivna boenden, hans fru Filippa fortsätter att slumpa bort Stockholms vård och omsorg till sina moderata kompisar, medan Anders Borg skäller och gläfsar lite. Samtliga ignorerar de den forskning som faktiskt finns.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete, citat; ”– Kvaliteten blir lägre för att kedjorna har ett kortsiktigt vinstintresse, liksom de riskkapitalägda företagen”

LO-tidningen;

…professor Inge Axelsson som i en ny rapport jämför vinstdrivande vårdinrättningar med icke vinstdrivande. I rapporten lägger han samman ett stort antal internationella studier, över 38 miljoner (!) patientöden kommer till tals, och han ställer sig frågan: Hur blir slutresultaten när det gäller kvalitet, effektivitet och kostnadsutveckling, när vården drivs med krav på vinst? Och svaret är: Sämre.

Slutsats;

Anders Borg har under sin tid vid makten valt att ignorerar i stort sett all relevant ny forskning. Inte heller har han lyssnat på remisskritik när nya reformer ska införas. Istället kör han på i ullstrumporna och följer de gamla fundamentalistiska nyliberala teserna. De fungerar visserligen inte – det visar både ny forskning och dagsaktuella fakta. Men vad gör det?

Anders Borg är nöjd, citat;

– Min känsla är att det fungerar rätt bra.

Så var det med den ”evidensbaserade politiken”…….

*

Till sist.… professor Bertil Holmlund sågar alliansens sätt att räkna arbetslösa…..

*

Läs mer;

Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik

Borgs dogmer granskade

Esbatis kommentarer – Evidensbaserat fiasko

Bloggat: Ulf Bjereld om obstruerar Ulf Kristersson riksdagens beslut?, Lena Sommestad om vilka är det som slarvar?, Annarkia om att Ulf Kristersson (m) bryter mot grundlagen, Alliansfritt Sverige om M som förklarar hur utförsäkringar egentligen handlar om kärlek, Kristian Krassman om noll känsla för feeling, Helga von Pitbull om brott – en förutsättning för att bli jobbcoach?, Ola Möller om bankernas bolåneräntor, Martin Moberg om folkrepresentation på dekis, Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, dn1, dn2, dn3, dn4, svd1, svt1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

Ofriheten breder ut sig i Moderaternas Sverige

I höstas kunde vi läsa om hur Moderaterna skrev om sin historia och tog åt sig äran för den svenska välfärden och den svenska modellen. Det var inte första gången – samma sak gjorde man på toppmötet i Davos för ett år sedan – och just nu genomför man samma teaterföreställning här i Stockholm.

Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann bestämde sig för några år sedan för att ändra taktik. Istället för att – som de gamla vanliga moderaterna – tala om skattesänkningar, nedskärningar i välfärden och kritisera facket gjorde de en retorisk helomvändning och kullerbytta.

Nu skulle välfärden hyllas – i det inledande stadiet var det visserligen enbart ”välfärdens kärna” det talades om, men numera har man insett att de flesta svenskar gillar välfärden – punkt slut – därför den retoriska helomvändningen. Nu talar man inte bara om ”välfärdens kärna” och ”arbetarparti”, nu har man till och med tagit över ord som solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Till och med en av sjukförsäkringens värsta bödlar – socialförsäkringsminister Ulf Kristersson – åker numera land och rike runt och föreläser om hur ”den svenska välfärdsmodellen utvecklades under samsyn mellan höger och vänster”. En historieförsfalskning som skulle få den legendariska socialministern Gustav Möller (s) att rotera i sin grav om han hörde den.

Samtidigt som man i allt snabbare takt river ned den svenska modellen och välfärden intensifierar man alltså arbetet med att ta åt sig äran för den.

Den nymoderata retoriken är populismen personifierad – så vinner man väljarna. Vad man sedan gör har mindre betydelse. Det tar nämligen några år innan en nedmonterad välfärd börjar märkas hos de flesta. De eller deras anhöriga måste först drabbas av sjukdom, arbetslöshet, ålderdom etc. Och när de sedan till sist inser vad som skett – ja då är det förmodligen för sent. Då gäller det bara att se om sitt eget hus – skaffa egna försäkringar, hoppas på att man klarar sig ändå.

Ser vi närmare på vad statsminister Fredrik Reinfeldt & hans gäng har sysslat med de senaste åren är knappast att utveckla och trygga den svenska välfärden – eller den svenska modellen. Istället har man gjort vad man har kunnat för att riva ned och skapa en ny marknad för privata försäkringslösningar och uppmuntrat egenintresset framför solidariteten.

Några exempel;

  • Den svenska a-kassan har under de senaste åren gått från OECD-toppen till OECD botten. I dag är den inledande ersättningsnivån för medelklassen sämre än i USA. Sedan alliansens a-kasseslakt 2006 har den svenska a-kassan försämrats snabbare än i något annat OECD-land. Hårdare kvalifikationskrav, kraftigt höjd och differentierad avgift och lägre ersättning är bara en liten del av alliansens försämringar av a-kassan.
  • Facken; Avdragsrätten för fackavgiften togs bort och gjorde det dyrare för löntagare att vara med i facket (icke för arbetsgivare). Ju färre medlemmar desto svagare fack.
  • Sjukförsäkringen; Den moderatledda regeringen har infört västvärldens hårdaste regler, med korta tidsgränser och lägre ersättning. Allt detta har lett till att 60 000 sjuka hitills har utförsäkrats. Många kastas nu fram och tillbaka mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen – utan en chans att hinna läka eller rehabiliteras. Samtidigt tvingas tusentals svårt sjuka till socialen när de blir helt utan ersättning.
  • Välfärden; Samtidigt som vård, skola och omsorg får en allt mindre del av kakan plockar riskkapitalbolag ut miljonvinster från välfärdstjänsterna. Inom skolan har de svenska resultaten försämrats och segregationen ökat. Även inom vården och omsorgen är klassamhället på frammarsch. De som har tjockaste plånböckerna vinner.

I en intervju i slutet av förra året menade Fredrik Reinfeldt att arbetslösa och utförsäkrade inte längre kunda känna sig trygga med att våra socialförsäkringar finns där när de behövs – istället får man förlita sig på sina anhöriga eller på ”andra trygghetssystem” (försörjningsstöd och välgörenhet) . Den personliga friheten går alltså förlorad när sjuka och arbetslösa  – med statsministern goda minne – görs beroende istället för fria och självständiga.

När statsministern nu, inför en rad politiska ledare, hävdar att den svenska modellen är mer eller mindre en moderat uppfinning är detta alltså en ren och skär lögn. De senaste årens moderata övertagande av makten har tvärtemot hjälp till att sänka Sveriges tidigare höga välfärdsstandard till en mer medelmåttig, och i vissa fall, usel nivå. Förutom att klyftorna nu ökar mer och fortare i Sverige än i något annat OECD-land,  har vi fått världens hårdaste regler för förtidspension, en a-kassa som sjunkit från toppen till OECD-botten och en välfärd där vi är ensamma i världen om att skattefinansiera övervinster till privata intressen och riskkapitalbolag istället för en välfungerande gemensam välfärd .

Ofriheten breder alltså ut sig i moderaternas Sverige när anhöriga tvingas ta hand om sina äldre och sjuka istället för att arbeta, och när sjuka och arbetslösa tvingas förlita sig på nådegåvor och behovsprövade bidrag istället för på sina socialförsäkringar.

Den svenska modellen har ändrat karaktär under det moderata styret. Från OECD-toppen till OECD-botten. Från personlig frihet till ofrihet. På köpet har vi fått en statsminister som vill att vi ska jobba tills vi är 75 år. Men kanske är det inte så konstigt med tanke på att högern alltid varit emot både lagstadgad pension, kortare arbetstid och semester för ”pöbeln”. För, de vet ju att de själva har sitt på det torra

Åsa Linderborg AB , citat;

Medellivslängden för en svensk man är 78 år. Att jobba till man är 75 är inget liv. Det är slaveri.

*

Tidigare bloggposter;
Fredrik Reinfeldt är stolt men inte nöjd
Reinfeldts regering har osäkrat välfärden
Politik som absurd och grym teater
M hyllar och krossar den svenska modellen

*

Bloggat: Annarkia om Europakten, Martin Moberg om en cynisk samhällsmodell,  Lena Sommestad om att nordisk modell är mer än individualism, Helena Ericson 1 om gnällig, orealistisk, felfokuserad och omöjlig,  Peter Högberg om en 75:a Reinfeldt?, Kristian Krassman om fördel Löfven, Kulturbloggen om att Björklund vill gå över ån efter vatten, Löntagarbloggen om ensamarbete i kriminalvården fortsatt vanligt, Göran Johansson om att prata om allvarliga saker istället för förbi varandra, Peter Andersson om Reinfeldts utspel, Mediabruset om att Reinfeldt alltid har rätt, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6Politico, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10Expr 1,2, EK, SvD 1, 2, 3SO, SVT 1, 2, 3, Dagens Arena,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant?

God Jul och Gott Nytt År med Välgörenhet istället för Välfärd

God Jul och Gott Nytt År…. minns ni att vi sa det förra julen med?!

Men, hur blev det – 2011?

Små slumpvis valda brottstycken…

  • Jobbcoacherna – regeringens stora jobbsatsning visade sig vara en kontraproduktiv flopp – ett besök hos en jobbcoach minskade chansen för arbetssökande att få jobb.
  • Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg stoppade i sista sekund utvisningen av svårt sjuka och senildementa 91-åriga Ganna. (M)igrationsminister Tobias Billström menade att utvisningsbeslutet var korrekt, och tillade att Ganna ”utgör de en ekonomisk belastning” eftersom hon inte arbetar.
  • Anders Borg predikade sänkta lägstalöner – speciellt för de redan lågavlönade i tjänstesektorn. Lite senare tog han avstånd från sin egen valvinnare – utanförskapet – när han insåg att slaget var förlorat.
  • Statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade i en DN-intervju utförsäkrade att vända sig till ”sina föräldrar eller sin partner” för att överleva. De utan anhöriga kan från årskiftet glädja sig åt att regeringen då inför ett skatteavdrag för välgörenhet.
  • Moderaterna skrev om historien och tog åt sig äran för den svenska välfärden, kampen för rösträtt och kampen mot apartheid i Sydafrika. (M)an lade till ord som solidaritet och rättvisa till sitt varumärke, och finansminister Anders Borg förklarade för kulturnyheterna  att det ”är häftigt att betala skatt”.

Så avslutas det absurda 2011.

Året när alliansregering helt öppet bestämde sig för att satsa på skattesubventionerad och godtycklig välgörenhet istället för generell välfärd. Året när Fredrik Reinfeldt uppmande utförsäkrade att leva på sina anhöriga, och när svenska folket älskade sina ”stora ledare” mer än någonsinn. Året när idolporträtten blev vardagsmat och finansministern och statsministern blev upphöjda till oberoende experter i TV:s nyhetsprogram. Året när kritiska frågor till landets ledare bannlystes, och när statsministern varnade för politiska visioner. Året när forskning blev farligt för näringslivet. Året när statsministern, i ett av TV:s underhållningsprogram, tyckte att finanskrisen var en bra grej – för den gav honom och hans finansminister ett uppsving i oppinionen…..

Från och med 2012 kan det bara bli bättre….

P.S.

God Jul och Gott Nytt År från botten av mitt röda hjärta!

*

Läsvärt;
Reinfeldt bygger ett utanförskap
Finanskrisen var inte fredagsmys, Reinfeldt
 Hej då, nyliberalismen – Göran Greider

Missa inte; Mediebruset om DN-intervjun med Anders Borg

Bloggtips; LO-bloggen om solidaritet, Kulturbloggen om Googles, Lena Sommestad om Eurokrisen, Johan Westerholm om all along the Watchtower, Ida Gabrielsson om klass, stil och identitet, Kaj Raving om vinstintressen i välfärden,  Alliansfritt Sverige om KD:s desperation, Karlssons retningar om vikten av pengar, Jonas Sjöstedt om järnväg och underhåll i statens regi, Löntagarbloggen om att OECD och arbetskraftsinvandringen, In your face om klyfterna, Martin Moberg om Borg och Reinfeldt,  Netroots

Media; exp1, exp2, exp3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, svd1, svd2, svd3, svt1, svt2, svt3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Häftigt med ökade klyftor….

I Fredagens Kulturnyheter utvecklade Anders Borg återigen sina skådespelartalanger. Han har på bara några år gått från att uppträda som en osäker skolpojke (som bara väntar på att bli avslöjad) – till att vara alla nyhetssändningars okrönte ”expert” på snart sagt alla områden.

Men när han i fredags använde Mona Sahlins bevingade ord ”det är häftigt att betala skatt” kunde inte ens han själv riktigt hålla sig för skratt. Inte så konstigt med tanke på hur moderaterna hitills har lyckats lura större delen av svenska folket genom att stjäla socialdemokratiska begrepp och positivt värdeladdade ord. Skulle det lyckas även denna gång…. ???

Men, man kan gott fråga sig varför Ander Borg (om han verkligen tycker att det är ”häftigt att betala skatt” för ”välfärden”)  i sådana fall sänkt skatterna med rekordsiffror sedan han tillträdde och dessutom vevat hela välfärdssamhället baklänges. Bara jobbskatteavdraget har kostat statskassan 290 miljarder sedan det infördes 2007. Lägg därtill sänkt förmögenhetsskatt, sänkt restaurangmoms, sänkt skatt på hushållstjänster och lyxrenoveringar etc. Varför låter Anders Borg de fattigaste och mest utsatta betala de rikas skattesänkningar? Hur häftigt är det?

Anders Borgs ekonomiska politik har skapat ett samhälle där klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste ökar som aldrig förr. Valet 2006 var det stora vägskälet – det var då utvecklingen för de allra fattigaste börjar gå bakåt – samtidigt som de rikaste fortsatte bli allt rikare – men nu i en allt snabbare takt. Tidigare har kurvorna följts åt. Vid kriser har alla fått betala. Nu får de fattiga betala för de rikas skattesänkningar.

Det är helt tydligt att de ökade klyftorna inte har någonting med ”krisen” att göra – däremot allt med politiken att göra.

Diagram, LO-tidningen;

Martin Klepke, LO-tidningen citat;

Utvecklingen bildar en spretig klo efter 2006 som bevisar flera saker.

Dels kan nu vem som helst direkt utifrån sin position i inkomstligan se hur gynnsam eller ofördelaktig borgerlig fördelningspolitik har varit.

Mycket till den som tjänar mycket, mindre till dem som tjänar mindre och sjunkande inkomster till dem som tjänar allra minst.

Inte en enda av de tio tiondelarna frångår detta mönster.

I kronor räknat blir skillnaderna dessutom markant större och klon blir ännu spretigare efter 2006.

En person i den fattigaste tiondelen har i snitt fått 100 kronor mer att röra sig med i årsinkomst sedan 1991. Jämfört med 2006 har inkomsten i stället sjunkit med närmare 600 kronor i månaden.

Detta samtidigt som en person från den rikaste tiondelen i stället kunnat njuta av en nätt ökning på 14 900 kronor mer i månadsinkomst.

Statistiska Centralbyråns mycket tydliga siffror, som skulle kunna tjäna som diagram i skolböcker som en förklaring av borgerlig fördelningspolitik, tar också kål på en annan myt, den att alla tjänar mer på att de rika får det ännu bättre.

90 procent av svenska folket sa i en undersökning för ett par år sedan nej till ökade klyftor. Trots detta röstar de fram och stödjer en regering som medvetet ökar på klyftorna. Som tar från de fattiga och ger till de rika. Det finns ingen logik i detta – utom denna; så länge man själv tjänar på skattesänkningarna så struntar man blankt i resten av samhället. Man struntar i om klyftorna ökar, om skolan blir sämre, om tågen står still, om äldre och sjuka får ligga i blöta kissblöjor eller om svårt sjuka och arbetslösa blir utan försörjning.

Anders Borg visade i Kulturnyheterna att han förstår sambanden. Skatter betalar den generella välfärden. Är det kanske därför han rekordsänkt skatterna – för att slutligen sänka den generella och skattefinansierade välfärden???

Anders Borg; (Generell välfärdspolitik – bara magiska ord, 1992) citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

*

Läs; Jonas Gardell – Vad väger en kissblöja, De rika klarar sig alltid, Mulitjsuk tvingas jobba

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, Svd4, Svd5, SvD6, SvD7, SvD8, ab1, ab2, ab3,

BloggatLO-bloggen om utförsäkringskedjan,  Nemokrati om EU,  Lena Sommestad om KD:s bostads- och familjepolitik, Peter Andersson också om bostadspolitik,  Leines blogg om ökade klyftor, Martin Moberg om att de rika drar mest nytta av Alliansens politik, Emil Broberg om Fredrik Reinfeldt, Calle Fridén om sanningen om de moderata mutorna, Skogssossen om vikten av engagemang, Tord Oscarsson om vikten av att prata med väljarna direkt, fler blogginlägg på Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se