Onådens år – smärtsamma berättelser

I går överlämnades Onådiga Luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen. På svt Debatt berättar Maria Wallin om denna samling berättelser.

Det är oerhört viktigt att de berättelser som finns idag – berättelser från alla de människor som utförsäkrats och ställts utanför samhällens skyddsnät – kommer fram och blir offentliga. Det är viktigt att alla förstår – det handlar inte om ”dom” – det handlar om oss alla. I dagens samhälle kan vem som helst av oss hamna utanför skyddsnäten. Regeringens stenhårda sjukregler, fasta tidsgränser och utförsäkringar har skapat ett otrygghetens samhälle för alla som skadas i en olycka eller drabbas av långvarig sjukdom.

I onådens år 2013 kan du också falla igenom trygghetssystemen, citat;

”Jag lever i skuggan av mitt eget liv”, skriver en av personerna i Onådiga luntan, som överlämnas till Socialförsäkringsutredningen i dag. ”Det var en olycka Reinfeldt… Jag hade hus hem barn och ett bra jobb”, skriver en annan.

Nya strängare regler i socialförsäkringarna har debatterats länge. Ofta handlar diskussionen om teknikaliteter – garantinivåer, ersättningstak, antal dagar, bortre gräns och vem som är berättigad alternativt inte kvalificerar sig. Oftast hur dom bör göra/vara/bete sig och hur mycket domska få kosta oss andra, så att bidrag inte ska gå till ”folk som inte vill göra rätt för sig”.

Vi ville lyfta in rösterna. Föra in dom:

”Från välutbildad, hyfsat välbeställd medelklass till fattiggjord, smärtplågad parasit utan framtidshopp och i total beroendeställning. På fem år.”

”Värre är det att mina barn inte alls får samma möjligheter som andra barn.”

”Hopp, förtvivlan, desperation. Allt oftare förtvivlan. Lågan börjar slockna.”

Berättelserna i Onådiga luntan visar konkret hur livet ser ut för den som fallit genom maskorna i samhällets skyddsnät. Hur oerhört hårt människor försöker, kämpar och sliter. Hur motarbetade de blir, kränkta, krossade, får sina liv slagna i spillror.

”Jag är ledsen och orolig varje dag, och inte gjorde detta system mig friskare, tvärtom.”

”Känner mig så kränkt. Jag har bett om hjälp när det har varit tufft. Svårt när jag inte orkat… att inte ha blivit respekterad, lyssnad på.”

”Jag är livrädd för försäkringskassan. Det borde räcka att vara rädd för att dö.”

/…/

Det jag lärt av alla dessa berättelser är att det inte handlar om dom. Det handlar om dig och mig. Jag kan vara ett övergångsställe ifrån en trafikolycka som förändrar mitt liv i grunden, du kan vara ett läkarbesök ifrån en livshotande diagnos och du en skilsmässa ifrån att tappa kontrollen ekonomisk. Livet är sårbart, nyckfullt och orättvist.

”Vi har gått från att vara två heltidsarbetande lyckliga människor till hårt skuldsatta, olyckliga, fattiga och sjuka.”

”Självkänslan är ju inte på topp direkt. De som inte har familj… Ja, de tar nog livet av sig. Faktiskt.”

Läs hela! 

De som trots allt lyckas få sjukersättning känner trots detta ofta av attityden i dagens samhälle – hård , kall och obarmhärtig. I Sverige år 2013 behandlas sjuka ofta som andra klassens människor. Som om de själva hade valt sina sjukdomar, sin smärta.

Texten här nedan har en vän skrivit. Där berättar hon hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Det är ingenting man väljer, det är något man drabbas av. Det förändrar och begränsar hela ens liv.

När smärtan har makten eller när  SMÄRTAN TAR MAKTEN…

 

Idag, en vacker höstdag, hög klar luft, ca 10 – 15 grader varmt och lugnt ute. Just ingen blåst. DÅ har Smärtan bestämt sig för att ta makten över min kropp. Jag började skriva för hand, vilket jag egentligen gillar bäst, men Smärtan sa ifrån. Jag kunde inte hålla i pennan eftersom högerhanden sprängvärker. På mitt lilla tangentbord kan jag vila handen när jag behöver.

Smärtan har invaderat mig i dag och dessutom tagit hjälp av Tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att Smärtan väckte mig. I stället för mediciner kom de nya vriststöden till användning och sedan tittade jag på dokumentären ”112 – på liv och död” (1 ) eftersom jag inte kunde somna. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll…

Vid sju-tiden i morse somnade jag och vaknade vid 10-tiden någorlunda pigg. Det höll ca en halvtimme. Hade svårt att ens orka äta färdigt mitt förmiddagsmål. (Frukost åt jag vid fyratiden i morse)
Smärtan hade nämligen kopplat sitt grepp om mig. Idag är det dags att ”betala” vad jag gjort i veckan. Tröttheten tog gårdagen och jag sov stor del av denna. Idag har smärtan kommit till, och den hindrar effektivt tröttheten från att ta överhand. Lyckas jag somna blir det en kort sönderhackad sömn, som snarare förstärker än lindrar.

Min smärta ligger och pendlar mellan överkanten av 7 upp till 9 på den numeriska skalan, ofta kallad VAS (2), den är egentligen är ett grovt verktyg då smärta består av så många olika komponenter. När jag närmar mig mitten av 9 så börjar jag successivt tappa de flesta av mina kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör som regel vad som sägs, men kan inte svara och jag måste ha mycket stöd då benen inte bär. Vid 10 är mitt medvetande mycket begränsat.

Om jag tittar på smärtans komponenter så hittar jag t ex intensitet, dvs. det jag kan mäta med VAS. Men sen finns också variationen – hur smärtan varierar från stund till annan. En mycket viktig bit är smärtans utbredning och vilket uttryck den tar sig.

Är det en ”sprängande” smärta som känns som om jag blivit slagen och därmed också en svullnadskänsla som får smärtområdet att kännas som om huden är för liten? Eller är det den molande smärtan som hela tiden finns där. Den som egentligen inte har så hög intensitet, men som istället aldrig släpper taget. Att likna vid vattendroppen som droppar på samma ställe på stenen hela tiden. Efter timmar så skapar den lågintensiva smärtan en desperation som jag inte kan beskriva.

Sedan tillkommer ”knivhuggen och hammarslagen”. Den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, dvs. kroppen slår på stora alarmsystemet, men kan också sedan skruva ner till en intensiv stabil smärta. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.(3)

För att ytterligare förstärka så talar min kropp om för mig att sängläge med slutna ögon är att föredra, eftersom muskler i bland annat nacken triggar en migränliknande huvudvärk. Bryter jag inte den med medicin så lägger den sig i kategorin lågintensiv molande.

Nu har jag ändock förmånen att slippa nervsmärtor med undantag för någon ”änkestöt” eller surrande, domnande underliv och ben. Den svåra nervsmärtan som känns som om någon skickar en blixt av smärta genom kroppen enstaka gånger eller hundratals gånger konstant hela tiden har jag bara upplevt då mina läkare lagt blockader i de nerver som styr smärtan i kroppens alla leder.

Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor, kanske någon eller några månader beroende på orsak till skadan. Likaså sådana sjukdomar som kräver operation brukar läka ut. Den akuta smärtan klingar av.
Men så kommer jag då tillbaka till den smärta som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

Och hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå detta – grunden i all smärthantering – att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går är helt omöjligt i morgon?
Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö triggar smärtan i min kropp trots att jag sitter i rullstol/går med kryckor eller hur jag nu som regel med stor möda bara klarar av att umgås med andra korta stunder?

Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en millimeterstor felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan stå eller ens prata själv? Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara.

Till alla er som lever som friska – fundera över det jag skrivit. Fundera över hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser. Lägg också till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man INTE längre kan det man kunde förut. För intelligensen och viljan att arbeta finns kvar. Frustrationen över att kroppen säger ett när jag vill ett annat? Hur tror ni att ni själva skulle reagera?

Lägg sedan till epitet som lat, arbetsovillig, samarbetsovillig med mera kopplad till en kraftigt försämrad ekonomi.
SMÄRTAN har fattat sitt grepp om mig idag. Trots starka mediciner kommer jag precis upp endast så mycket att jag klarar det mest basala, dvs. mat och toalettbesök.

Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord som jag har i mitt knä. Dessutom en ställbar säng och massor med ortoser (stöd för mjuka leder). Mycket lite av den anpassningen har kommunen stått för. I stället är det anhöriga som ställer upp. Kommunen står för tvätt och städ samt hjälp att få av och på de ortoser(4 ) jag inte kan ta på själv, samt att de följer mig till vattengymnastiken(5 ) och hjälper mig i duschen med mera. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu är det inte så och jag är ändå glad över den hjälp jag får.

Men jag ber er som är friska: Kalla mig inte lat, eller parasit eller tärande. För varje krona som jag får går större delen tillbaka till den offentliga sektorn. Jag betalar fortfarande flera tusen kr i skatt + att jag betalar för all hjälp och de allra flesta av mina ortoser och hjälpmedel. Genom min sjukdom bidrar jag dessutom till att unga får praktik/arbete och de äldre som fortfarande arbetar har kvar sitt jobb.

Utan hemtjänstens personal och mina anhöriga och vänner vore jag ett kolli på något vårdhem. Nu kan jag iallafall få ha kvar känslan av att vara en del av samhället. Jag försöker läsa både fack- och skönlitteratur när jag orkar, men inte ens det är längre en självklarhet.

Jag hade som sagt inte planerat att vara sjukpensionär(6) innan jag fyllt 50. Det var inte därför jag studerade i många år.

Låt mig nu få den hjälp jag behöver när Smärtan vill ta över mitt liv. För jag har bestämt mig: smärtan är en del av mitt liv, det kommer den alltid att vara, men den kommer ALDRIG ATT FÅ BLI MITT LIV. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots de begränsningar smärtan och den sjukdom (7) som orsakar smärtan ger, och det mina vänner; Det tänker jag ta tillvara på!

______________________________

(1) TV4 Play gratissändning (dvs. den vecka de sänts i kanal 7 på TV.) Vill man se programmen senare får man abonnera på dess sändningar
2) VAS är en plastskiva med en 10 cm lång linje på den ena sidan och en mm-numrerad linje på den andra sidan. Runt denna löper en tunn skiva som går att ställa var som helst på linjen utifrån uppskattad smärtnivå. Patienten markerar på den onumrerade sidan och personal läser av smärtnivå på baksidan. VAS= Visuell analog skala
(3) Referenser finns, se t ex dr Jan Lidbecks artiklar i Läkartidningen www.lakartidningen.se (sök på smärta i arkivet)
(4 )Ortoser är olika former av stöd för kroppens leder mm och har som funktion att stödja rörelseapparaten när kroppens egen förmåga inte räcker till. Ortoser finns för i princip hela kroppen och skrivs ut av läkare/sjukgymnast. En del används också för att förstärka leder vid idrottsutövning.
(5 )Vattengymnastik är för närvarande den enda form av fysisk träning jag klarar av och det är två pass/vecka. Tack vare ledsagning från kommunen kan jag delta eftersom jag är helt beroende av hjälp vid t ex dusch.
(6 )Formellt har jag stadigvarande sjukersättning enligt de nya reglerna som innebär omprövning vart tredje år. Jag valde medvetet det mer bekanta begreppet sjukpensionär, trots att detta inte finns kvar.
(7 )Jag har sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom (EDS) med överrörlighet (hypermobilitet) som främsta symtom. (För mer information hänvisar jag till www.ehlers-danlos.se). EDS är en genetisk kollagen bindvävssjukdom som gör att bindväven i kroppen försvagas. I mitt fall kompenserar jag försvagningen i mina leder med ortoser så långt det går. Dessa tar inte bort smärtan men bidrar till att öka stabiliteten i lederna.

*
Media; Arbetet, Svt.debatt, Ekot – dödsjuk tvingas jobba, Socialpolitik, fss, Norm att arbeta tills vi stupar-ab,
Bloggtips; Alliansfritt om Filippa, Annarkia om LOV, Björn Andersson om tydlighet, Lena Sommestad om att bry sig, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  LO-bloggen om välfärden, fler inlägg på NetRoots

Läs även andra bloggares åsikter om ,

intressant.se

Lögn, förbannad lögn och statistik

Det finns ett gammalt uttryck som lyder som följer…

Det finns tre slags lögner; lögn, förbannad lögn och statistik.

I alla dessa tre kategorier av lögner har den nuvarande regeringen en rad mästare. En av de som kanske oftast utmärker sig är den siffertrixande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson. Faktum är att han har ägnat i stort sett hela sin tid i regeringen till att försöka putsa utförsäkringsstatistiken och ljuga om verkligheten. Inte så konstigt kanske – det var ju därför han fick uppdraget; han är en mästare på att slingra sig i debatter och han ger (enligt uppgift) ”ett empatiskt intryck”. Dessutom vet han – för det mesta är det riskfritt. Ingen kollar verkligheten bakom de tillputsade lögnerna.

Men ibland händer det – och nu har det hänt. Ekots Mari Forssblad uppmärksammar nu det faktum som många av oss som följt med i utförsäkringsdramatiken har försökt att föra upp på dagordningen för länge sedan;

  • För det första; Endast ca 2 procent av de utförsäkrade har ett icke subventionerat jobb ett halvår efter utförsäkringen, räknar man med alla typer av subventionerade arbeten (på minst 8 timmar i veckan) är siffran ca 10 procent. 90 % står alltså utanför arbetsmarknaden. Det finns heller inga siffror som visar att fler sjuka kommer tillbaks i arbete  nu än före utförsäkringsreglerna började gälla.
  • För det andra; Av de ca 62 000 som har utförsäkrats (hitills) arbetade 22 000 deltid redan före utförsäkringen. Dessa räknas numera med i statistiken över de som arbetar efter utförsäkringen. Många av de utförsäkrade går alltså från ”utanförskap” till arbete  – enbart beroende på hur de räknas i statistiken.

Enkel matematik visar alltså att före utförsäkringen arbetade drygt 35 procent av de försäkrade deltid (25, 50 eller 75 %). Efter utförsäkringen arbetar på sin höjd 10 procent av de utförsäkrade. Något har alltså hänt med alla de 22 000 som före utförsäkringen arbetade deltid. De har blivit betydligt färre. Vad som hänt vet ingen….

Det är häpnadsväckande i sig att det faktiskt är färre som arbetar efter utförsäkringen än före – än mer häpnadsväckande är det att regeringen med hjälp av statistik och lögner kan förvandla människor från ”utanför” till ”innanför” enbart genom att kasta ut dem från sjukförsäkringen. För de människor som drabbas ändras ingenting – annat än att de blir fattigare och mer beroende av anhöriga för att överleva!

Att statistiken ser ut på detta viset är inte något nytt (skrev själv om precis detta för över ett år sedan här på bloggen). Det nya är att det nu äntligen uppmärksammas i media. Detta är givetvis mycket bra, men nog borde man kunna begära av media (både tidningar,  radio och TV) att i fortsättningen granska den statistik som Kristersson saluför lite noggrannare innan man upprepar den som ”sanningen”. Hittills har nämligen det mesta av Kristerssons artiklar på t.ex. DN-debatt visat sig vara rena propagandaalster. Han har vridit och vänt på statistiken så att slutresultatet mest handlat om lögner och förbannade lögner – och väldigt lite om den verklighet hans lögner egentligen vilar på.

P.S. Tillägg…

En före detta arbetsförmedlare, Bernth Olofsson, skriver öppet om siffertrixandet på facebook idag (och försökte berätta sin historia i Ring P1 i morse – men blev avbruten). Citat:

När arbetslivsintroduktionen infördes på Arbetsförmedlingen så ändrades statistiken. Den kod som gjorde det möjligt att avregistrera en arbetssökande ”till annan myndighet” togs bort och det blev den närmaste koden” till arbete” som gällde för de som återgick till sitt arbete som de haft hela tiden. Alla deltidssjukskrivna jag mötte arbetade i regel lite mer än vad de orkade med så att genom arbetsförmedlingens försorg jobba mer heller att hitta ett annat jobb var omöjligt. Jag vet ingen utförsäkrad deltidsarbetande som återfick sin deltidsersättning från Försäkringskasssan, men det kanske finns.

Alla arbetssökande registreras i olika kategorier. Det finns också en kod för de som kom från Försäkringskassan och var utförsäkrade. Men vi som arbetade på Arbetsförmedlingen var förbjudna att söka och kolla de som registrerats under den koden. Man talade tydligt om att detta följdes upp centralt och det kunde straffa sig om men blev ertappad. Skumt va? Sprid detta! Jag försökte komma till tidningarna men då var det bara olyckliga fall som gällde. Jag kollade tidigt att det var ca 10% av de utförsäkrade som hamnade i dubbelt utanförskap. Utförsäkrade utan egen ekonomi men med samboende med inkomst och då gör man sig icke besvär hos kommunen och försörjningsstöd. Den heliga ”Arbetslinjen” har sina fläckar.

Tidigare bloggposter i ämnet; 

Verklighetens sjukförsäkring….
Kristerssons siffertrixande gör inte rehabkedjan bättre
Färre jobbar efter utförsäkringen? 
Kristersson varnade själv för sjukreglerna

*

Bloggat; Lo-bloggen, Martin Moberg, Görans tankar och bagatellerOckulta ögat, Högbergs tankar, Socialpolitik, Fasorna,  NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Media; AftonbladetAllehandaNANorranSkånskanSvDSundsvalls tidningÖstersunds posten, Ekot1, 2, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Verklighetens sjukförsäkring och kampen om ansvarsfullheten

Verklighetens sjukförsäkring

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons senaste siffertrixar alster på DN-debatt (som jag bloggade om i förra veckan) får idag ett kvalificerat svar på LO-bloggen. Där har man tittat närmare på den statistik som Kristersson bygger sin artikel på. Man kan konstatera att verklighetens sjukförsäkring skiljer sig på ett skrämmande sätt mot den skönmålning alliansens företrädare ägnar sig åt.  Man kan också konstatera att hela den utförsäkringskarusell som alliansens ”reform” iscensatt inte har åstadkommit så mycket mer än onödigt mänskligt lidande och fattigdom för ofta redan svårt utsatta människor. Runt 10 procent av de utförsäkrade har hittills tvingats söka socialhjälp och långt fler lever idag på anhöriga och/eller på sin deltidslön (som tidigare) – men i dag utan ersättning från sjukförsäkringen och tilläggsförsäkringar.

LO-bloggen, citat;

/…/…när man tittar i underlaget, som det hänvisas till, växer en helt annan bild fram än den som Kristersson tecknar. Av den grupp på 17 643 personer som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 var drygt 65 procent, eller två tredjedelar, tillbaks i sjukförsäkringen i maj 2011. Det visar sig dessutom att endast fyra (4) procent (eller 711 personer)av de utförsäkrade då hade en inkomst från ett osubventionerat arbete. I denna siffra inbegrips alla olika anställningsformer och aktivitetsgrader, d.v.s. även vikariat, halvtid, deltid, tidsbegränsade och korta osäkra anställningar osv.  Ser vi till dem som har olika typer av lönesubventioner – dvs lönebidrag, OSA, nystartsjobb, Samhall osv – växer gruppen som är ”i arbete” totalt sett till 9,8 procent (eller 1 735 personer) av dem som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010.

Storleken på den grupp av de utförsäkrade som återvänder till arbetslivet stämmer väl överens med exempelvis den analys som fackförbundet Kommunal nyligen gjorde i sin rapport ”Kedjan som brast”. I denna rapport framgår attt ungefär var tionde utförsäkrad kommunalare lyckades återvända till arbetslivet – men då på andra villkor: deltid, visstid osv. Detta är också samma nivå som AF tidigare hamnat på när man studerat vad som sker med dem som utförsäkras. Effekten skiljer sig inte heller nämnvärt från hur det var innan regeringen införde de nya sjukreglerna (se exempelvis det s.k.PILA-projektet), också då var det ungefär 10 procent av de långtidssjuka som bedömdes ha viss arbetsförmåga och vara ”rehabiliteringsbara”.

Kampen om ansvarsfullheten

Bästa sättet att bekämpa kriser är att vara ”ansvarsfull”, ”försiktig” och ”sparsam”. Det har finansminister Borg präntat in i oss med en sådan iver att många av oss verkar tro att det faktiskt är sant. Det intressanta är att de flesta ekonomer inte alls håller med Borg. De menar istället att det är klokast att föra en expansiv politik i lågkonjunktur och vara återhållsam i högkonjunktur – Anders Borg har hittills gjort precis tvärtom.

I år kan man på ytan förledas tro att Anders Borg har tagit till sig av kritiken – men egentligen handlar även detta års budget om ”åtstramning” – och de satsningar som trots allt finns är verkningslösa, minimala eller framtidsfantasier – trots en betydligt mer expansiv retorik.

I dag presenterar Socialdemokraterna sin skuggbudget på DN-debatt. Innehållet är ett steg i rätt riktning  – i förhållande till Borgs budget – men även S tycks nu vara fastlåsta vid den förslavande ”ansvarsfullhetsretoriken”. Man satsar visserligen på rätt saker – men lägger sig till och med under Anders Borgs dumsnåla ”reformutrymme”. Man får hoppas att S-taktik handlar mer om att vinna ”ansvarretorikspelet” än att man på allvar gått på Borgs myt; att det är bra att snåla i en lågkonjunktur.

TCO-s chefsekonom Göran Zettergren kommenterar på Utredar-bloggen, citat;

Fram till att Anders Borg blev finansminister 2006 var det självklart att finanspolitiken vid behov skulle användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Sedan dess tävlar Alliansregeringen och den socialdemokratiska oppositionen om vem som förespråkar den mest ”ansvarsfulla” politiken, det vill säga håller tillbaka mest i nedgångstider. Detta trots att Sverige sedan flera år tillbaka har en lägre statsskuld än Norge. Resultatet har blivit att finanspolitiken har blivit pro-cyklisk, det vill säga bromsar i uppförsbackar och gasar i nedförsbackar.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi.

Jag tror att Sverige behöver en mer expansiv ekonomisk politik just nu. Riksbanken har fortfarande ett visst begränsat utrymme att sänka räntan men det vore bra om även finanspolitiken kunde bidra till att hålla efterfrågan uppe.

Läs mer; NSD Peeter-Jaan Kask om ”Kamrerernas kamp

*

Lästips; Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna

Sjukförsäkringen; Solrosuppropet

Bloggtips; Annarkia om slaget om välfärden,  Vänstra stranden om bildning och politik, Peter Andersson om bostadspolitiken, Reflektioner och speglingar om minskad tillit, Olas tankar om  S-budgeten, Pepprat rödgrönt om dörröppnarna inom S, Claes Krantz om S a-kassa,  NetrootsPolitometernBloggar.se

MediaAb 123, 4,  SydöstranDagbladetFolkbladetLänstidningen,Piteå-tidningenVästerbottens folkbladRoDVisionDIDagens Arena,SvD 123454SVT 12ArbetetDN 12345678GPNSD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kristerssons siffertrixande gör inte rehabkedjan bättre

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson förnekar sig inte  – idag fortsätter han sitt ”siffertrixande” om utförsäkringarna på DN-debatt.  Hans slutsats blir som vanligt att reformen varit fantastiskt lyckad, eller som han säger ”nödvändig och riktig”. Exakt vilka siffror Kristesson stödjer sig på denna gång vet vi inte – men att debattartikeln kommer just nu kan ha att göra med att många nu är på väg att utförsäkras för andra gången (över 2.500 fram till årsskiftet). Den dåliga publiciteten det ger måste givetvis förebyggas.

De senaste siffror som Försäkringskassan redovisat offentligt (29 aug. 2012) visar dock på en helt annan bild än den Kristersson förmedlar. Dagens Arena har tittat närmare på vad Försäkringskassan  kom fram till och vad deras senaste statistik egentligen visade.

Nya siffror: Många står helt utanför systemet, citat;

/…/ I förra veckan redovisade Försäkringskassan nya fakta om den grupp som utförsäkrades helt under det första halvåret 2010. Siffrorna visar att redan innan första året passerat var hälften tillbaka i sjukförsäkringen, samt att ett stort antal människor tycks ha försvunnit helt ur systemet.

Av de 26 644 som utförsäkrades denna tidsperiod står 45,8 procent, eller 12 227 personer, helt utan förvärvsinkomst åtta månader senare. Bland de som hade förvärvsinkomst åtta månader senare ingår också de som hade det redan innan de utförsäkrades, det vill säga de som jobbade deltid och var deltidssjukskrivna.

Nära 25 procent av de utförsäkrade, runt 6 000 personer, återfinns 20 månader efter att de utförsäkrats i gruppen som Försäkringskassan kallar ”övriga”. Det är personer som efter utförsäkringen varken finns inskrivna hos Arbetsförmedlingen eller hos Försäkringskassan.

Det går inte att ännu dra klara slutsatser om gruppens försörjning efter 20 månader, eftersom inkomstuppgifterna släpar efter. Men tittar man på hur det ser ut åtta månader efter utförsäkring saknar hela 22 procent av dessa ”övriga” helt förvärvsinkomst. För den gruppen återstår framför allt försörjning via föräldrar, barn och partner eller ekonomiskt bistånd via socialtjänsten./…/

Inte heller visar de nya sifforna att ”rehabkedjan” gjort att de utförsäkrade arbetar mer än de skulle ha gjort om de inte tvångsutförsäkrats. FK förnekar helt enkelt att man utifrån deras statistik kan dra några sådana slutsatser.

Citat, Dagens Arena;

….att vissa av de som utförsäkrats trots allt återgått till arbete betyder inte heller att det är fler som långsiktigt gör det tack vare de förändringar av sjukförsäkringsreglerna som genomförts.

– Det är en svår fråga. Det förekom ett visst utflöde även förr. Om de som jobbar nu skulle ha kommit tillbaka med de gamla reglerna vågar jag vare sig säga ja eller nej till, säger Mathias Johansson, analytiker och prognosmakare på Försäkringskassan, till Dagens Arena.

Kan man av de här siffrorna dra slutsatsen att det här på något sätt är en framgång jämfört med tidigare regler?
– 
Nej, det kan man inte bevisa. Om det är en framgång eller inte är inget man mäter vetenskapligt eller inte, det får politikerna ta ställning till. Det kan vara svårt att hitta vettiga jämförelsegrupper och det är svårt att säga hur det förhåller sig.

Hur vet man att andelen som har fått inkomst från arbete inte skulle haft det ändå med de gamla reglerna? Eller till och med fler?
– Det vet man inte.

Det är inte första gången Ulf Kristersson ”siffertrixar” och gör vad han kan för att försköna regeringens utförsäkringsfiasko. För snart ett år sedan var han ute och försökte skönmåla den, sedan tidigare, kanske minst kritiserade delen av ”rehabkedjan” – ”rehabiliteringsgarantin”. Då fick han mothugg av de forskare på Karolinska Institutet som han själv hänvisade till.

Regeringens rehabgaranti en flopp, citat, svd;

Patienter inom rehabgarantin har sämre återgång till arbete än andra långtidssjuka. Det visar regeringens egen utredning. Men regeringen mörkar utredningens resultat och beskriver rehabgarantin som en framgång. /…/Läs mer här!

*

Tidigare bloggposter;
Rehabgarantin orsakade nya sjukskrivningar
Reinfeldts arbetslinje en grym flopp
Stardust blogg; Ulf Kristersson och sanningen

Solrosuppropet; Kristerssons siffertrixande hjälper inte de sjuka

Läs mer; Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen

*

Till sist ett citat jag hittade på FB – som passar lika bra in i den svenska politiska debatten som den amerikanska…

Media;  dn1, dn2, dn3, dn4, da1, da2, ab1, ab2

Bloggtips; Motvallsbloggen om vidrig borgerlig människosyn, KajsalisasBlogg en konversation mellan Anders o Fredrik, Nemokrati om Palme om kravaller, Pepprat Rödgrönt om politisk maskerad, Annarkia om stereotyper, Jinge om ökade klyftor, Alliansfritt Sverige om Borg och överskottsmålet, NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Alliansens fundamentala misslyckanden

Alliansen gick till val på att minska ”utanförskapet” och utplåna ”massarbetslösheten”. Metoderna för att nå målen har varit att sänka skatten för de som arbetar (”jobbskatteavdragen”) och att införa hårdare regler, tuffare krav och lägre ersättning för sjuka och arbetslösa. På så vis skulle man utplåna ”bidragsfusket” bland både arbetslösa och sjuka. Allt detta sammantaget har varit alliansens egen ”arbetslinje”.

Detta var metoden – så här blev resultatet;

  • Arbetslösheten är högre idag än när alliansen tog över. Då var antalet långtidsarbetslösa 28 000 – nu är de 70 000. Då var arbetslösheten 6,1 % (sept 2006) – nu 7,2 % (aug 2012). Mer arbetslöshetssiffror här!
  • Sjukförsäkringen – efter de stora utförsäkringarna återvänder nu allt fler sjuka till försäkringen. Samtidigt försörjs allt fler sjuka (helt eller delvis) av anhöriga. De sjuka blev inte friskare av att utförsäkras – enbart fattigare, sjukare och alltmer sönderstressade.
  • Intyg, hårdare regler och kontroll – VAB-intyg (som nu slopas) satte inte fast några fuskare – men kostade tid och pengar för alla inblandade. Tiotusentals arbetslösa har stängs ute från a-kassan med striktare regler och högre avgifter.

Alliansregeringens fundamentala misslyckanden staplas nu på varandra. De två centrala utmaningarna som alliansen själva pekade ut har båda slutat i totala fiaskon. Gräver man djupare finns misslyckandena radade som pärlband på varandra – både när det gäller sjukförsäkringsreformen och arbetslöshetspolitiken. Fas3 och  jobbcoacherna och alltmer rättsosäkra och förvirrade sjukregler är bara några exempel.

Slutsatsen måste bli att kritikerna hade rätt – ökade klyftor och söndertrasade trygghetssystem fungerar inte som recept mot arbetslöshet och sjukdom. Sverige sjunker i välfärdsligorna samtidigt som man utmärker sig som det OECD-land där klyftorna har ökat mest de senaste åren. Det var knappast vad alliansens företrädare lovade för sex år sedan….

Fredrik Reinfeldt presenterade igår alliansens sjunde regeringsförklaring. Som vanligt var den fylld av vackra ord. Bland annat fick vi höra detta…

Regeringsförsklaringen 2012, citat;

Herr talman,
I vår omvärld drabbas de svaga och de utsatta av nedskärningar och besparingar. Det är inte vår väg. Det är inte Sveriges väg. Sverige kan och ska investera i sammanhållning och välfärd. I sjukvård och omsorg. I minskat utanförskap. I tillskott till utsatta grupper.

/…/

Sammanhållningen värnas också genom den omfördelning av ekonomiska resurser som sker via skatter och bidrag. Alliansregeringen har sedan 2006 genomfört angelägna reformer för att stärka sammanhållningen i samhället.

Hur ser då verkligheten ut för de mest utsatta? Hur ser ”sammanhållningen” ut? Aftonbladets ledare ”Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt” ger en bra sammanfattning av alliansens tid vid makten – med stigande arbetslöshet, skattesänkningar för de rika och friska och ekonomisk och personlig utsatthet för sjuka och arbetslösa. Det alliansen har åstadkommit är att splittra samhället och dela medborgarna i ”vi” och ”dom”. Reinfeldts politik har bokstavligt talat delat Sverige mitt itu.

En av alla de som drabbats personligen av alliansregeringens politik är Anna-Karin Mattsson. Hon berättar nu på Newsmill hur hennes liv har förändrats på grund av alliansens politik.

Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen, citat;

/…./

Jag känner mig inte betrodd, jag känner mig kränkt som människa av att gång på gång behöva redovisa det som är konstaterat av så många olika läkare, specialister och utredningar sedan många år tillbaka. För att inte tala om vilken sorg och vilka plågsamma minnen som det rör upp inuti mig att gå igenom min sjukdomshistoria gång på gång. I stället för att kunna lägga den tiden och kraften på något positivt för min hälsa och mitt psykiska välbefinnande.

Jag har också sedan Alliansen kommit till makten blivit utförsäkrad för första gången i mitt liv. Det innebar att jag i stället för att hämta kraft förra sommaren så som jag brukar göra, fick gå till Arbetsförmedlingen och pressas ännu mer, där man efter utredningen endast konstaterade det som redan konstaterats ett par år tidigare; att jag är arbetsför till 25 % och inte mer.

/…/

Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt. Det är helt enkelt sex år för mycket. I alla fall för en redan sönderstressad själ som min. Det är inte bara jag och andra i min situation som påverkas negativt. Också omgivningen kring den som är sjukskriven påverkas negativt och tappar ofta kraft. Relationer tar stryk.

Jag vill se en ny politik i Sverige. Jag vill se ett samhälle där det finns medkänsla, medmänsklighet, solidaritet och empati.

Allra helst vill jag se det före nästa val.

Varje dag trasas människor sönder allt mer genom Fredrik Reinfeldts inhumana politik.

Vi människor är värda något så mycket bättre.

Läs hela!

*

Tidigare bloggpost; Reinfeldts arbetslinje en grym flopp

Läs mer; Alliansfritt Sverige om verkligheten kontra regeringsförklaringen, LO-bloggen om boomerangeffekten i sjukförsäkringen

Bloggtips; Alliansfritt om borgerlig kritik av kungens hyllning till Etiopiensvenskarna, Jonas Sjöstedt om Ship to Gaza, Martin Moberg om politiken för ett sammanhållet Sverige, Silfverstrand om vinst i välfärden, Röda Malmö om uppror från gräsrötterna, Lasses blogg om hur vi minskar brottsligheten,  Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, svd1, svd2, dn1, dn2, dn3, DA1, DA2, metro

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Alliansens förvirrade valjakt

Läser idag på DN-debatt en av alliansens senaste ”reklam-inlägg” för att vinna väljare. Denna gång är det pensionärerna man är ute efter. Alltså den grupp väljare Fredrik Reinfeldt ömsom brukar benämna ”skattefrälse”, ömsom ”bidragstagare”.

Efter att ha satsat sina första sex år vid makten på att skapa en skatteklyfta (som inte fanns där när man tog över) mellan pensionärer och de som arbetar säger sig alliansens företrädare nu vilja sänka pensionärernas skatt och minska den klyfta man själva har byggt upp. Inte nog med det – man avfärdar med några få ord hela idén bakom sin egen ”arbetslinje”.

DN-debatt, citat;

Vi ser inget egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika. /…/ Över tid skall dock skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer minska.

På ett par rader avfärdar alliansens företrädare alltså hela sin egen politiska inriktning och idé – att skapa och sedan öka på klyftan mellan de som arbetar och de som inte arbetar, dvs ”jobbskatteavdraget”. Denna idé som ju är själva grundpelaren i alliansens ”arbetslinje”

Alliansens ”valjakt” (jakt på väljare) kan tyckas allt mer förvirrad och desperat. Men egentligen fortsätter man bara på den inslagna vägen – en väg där retorik och politik har mycket lite med varandra att göra.

Och trots att man nu säger sig sänka skatten för pensionärerna ”för fjärde gången” betalar ännu en pensionär med en inkomst på 14.000 kr i månaden 4.020 kr mer per år än den som jobbar (och har samma inkomst).  Tacka alliansen för det – det är detta gäng som fixat till denna världsunika orättvisa!

Tabell – PRO

Det är mycket enkelt att genomskåda varför alliansen nu flörtar med pensionärerna och försöker köpa deras röster med en femtilapp extra i månaden. De är en ekonomiskt stark och aktiv grupp i samhället. Lika enkelt är det att förstå varför man inte bryr sig om de sjuka och arbetslösa. De som betalar 12.492 kr mer per år än den som jobbar (med en inkomst på 14.000 kr). Deras människovärde har man redan avfärdat. De betraktas numera allmänt som ”lata fuskare” – efter år av propaganda på borgerliga ledarsidor och bland alliansens företrädare. De saknar dessutom, som grupp, en stark position i samhället. Och nu, när även oppositionen till stora delar tycks ha övergett dem – i alla fall när det gäller att uttala krav på rättvisa skatter – behöver dessa grupper inte ens nämnas.

Alliansens obehagliga resa mot ett samhälle där ”vi” ställs mot ”dom” har bara börjat. Och, att man nu försöker lura i pensionärerna att de är en ”prioriterad” grupp i  samhället blir smått komiskt när man samtidigt alltsomoftast under flera år kallat denna grupp för ”bidragstagare” – precis på samma sätt som man svepande benämner alla som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet med samma föraktfulla tilltal.

*

Lästips;

LO-bloggen om vad svenska egentligen folket tycker om ”vinstdriven” välfärd….

läs ävenNär Eva Nordmark talar för sina medlemmar” på Ledarbloggen

MediaDN1DN2DN3DN4DN5DN6DN7DN8SVD1SVD2SVD3,SVD4SVD5SVD6, AB1, AB2,

Bloggat:  Lena Sommestad om Karl Popper och politiken, Martin Mobergom Centern och ”Etiopiensvenskarna”, Anders Lindberg på AB:s ledarblogg om Stefan Hanna (c), Alliansfritt Sverige om regeringens ”storsinhet”, Roger Mörtvik på Utredarna.nu om arbetslöshetsförsäkringen,  Annarkia om Björklunds skola,Storstad om Apoteksprivatiseringen,  Claes Krantz om Annie Lööfeffekten, NetrootsPolitometernBloggar.se

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Uppblåsta bubblan Borg på väg att brista!


Borg och Calmfors

I dag tar Anders Borgs egen ekonomiska ”guru” – Lars Calmfors – bladet från munnen och kritiserar Anders Borgs hela ekonomiska politik på punkt efter punkt i DN-artikeln Dämpa dogmastismen.

Lars Calmfors står klart till höger i svensk politik och kan sägas vara en av Borgs inspiratörer. Lars Calmfors utsågs därför 2007 till orförande i Anders Borgs egen uppfinning  ”Finanspolitiska Rådet” av ingen mindre än Anders Borg själv. Finanspolitiska rådet var tänkt att vara Anders Borgs egen hyllningskör. En samling nyliberala ekonomer utnämnda av Borg själv som årligen skulle kommentera (och hylla) Borgs egen politik. Men Calmfors och hans gäng blev ingen försagd och okritiskt hyllningskör. Under årens lopp har både Calmfors personligen och rådet som helhet vid ett flertal tillfällen kritiserat Borg på flera centrala punkter. År 2011 lämnade till sist Calmfors sitt orförandeuppdrag.

Calmfors riktar i sin artikel (outtalat) udden mot den upphöjda bild media, oppositionen och allmänheten har av Anders Borg som en allsmäktig ekonomisk ”expert” som gör allting rätt och aldrig får kritiseras eller ifrågasättas. Essensen av Calmfors kritik är att hjälteglorian egentligen aldrig borde ha satts på Anders Borgs huvud.

Enligt Calmfors har det mesta gått snett under Anders Borgs år vid rodret; krispolitiken, arbetslinjen, sjukförsäkringen, a-kassan och skattepolitiken. Kritik riktas även mot en socialdemokrati som ”av taktiska skäl” inte kan eller vågar kritisera Borgs politik.

Calmfors kritik på punkt efter punkt….

  • Arbetslinjen, sjukförsäkringen och a-kassan, citat;

Regeringen bör kritiseras för att den i sin iver att öka sysselsättningen delvis glömt bort behovet av att ge männi­skor ett rimligt försäkringsskydd mot inkomstförluster. Sådant försäkringsskydd har blivit en restpost snarare än ett mål i sig. Reformerna av sjukförsäkringen har gjorts på ett så okänsligt sätt att många människor kommit i kläm. Taket i a-kassan har legat fast i kronor sedan 2002, vilket medfört att allt färre kan få 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning.

  • Skattepolitiken och fastighetsskatten, citat;

Skattepolitiken kan kritiseras för att till stora delar vara principlös. Fastighetsskatten var en integrerad del av 1991 års stora skattereform och syftade till att boende skulle beskattas på ett likformigt sätt som andra aktiviteter. Den slopade fastighetsskatten innebär därför ett grundskott mot principerna bakom skattereformen. Det var i stället fråga om rent valtaktiska överväganden. Tyvärr kommer dessa att ha mycket långsiktiga verkningar: sedan fastighetsskatten en gång avskaffats, är det politiskt närmast omöjligt att någonsin återinföra den.

  • Sänkt arbetsgivaravgift för unga, sänkt restaurangmoms, citat;

Den selektiva nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga är i bästa fall ett dyrt sätt att öka sysselsättningen och i värsta fall en verkningslös åtgärd. Detsamma gäller den sänkta restaurangmomsen. Dessa förändringar gör skattesystemet till alltmer av ett lapptäcke. Regeringen borde i stället eftersträva mer enhetliga principer för både arbetsgivaravgifter och moms. Det är till exempel svårt att motivera varför momsen ska vara lägre för livsmedel än för andra varor: det skulle kosta mindre att ge riktade bidrag/skattesänkningar till låginkomsttagare än att subventionera allas konsumtion av livsmedel.

  • De starka offentliga finanserna, citat;

….man bör hålla i minnet att den främsta orsaken till de goda statsfinanserna är att Sverige gick in i den ekonomiska krisen 2008 med stora överskott. Det berodde till stor del på den tidigare socialdemokratiska regeringens politik.

  • Borgs krispolitik, citat;

Man bör vara kritisk mot regeringens ovilja att i recessionen 2008/09 föra en mer expansiv finanspolitik. Och i år kommer finanspolitiken enligt regeringens egna beräkningar att vara åtstramande trots en förväntat svag konjunktur. Detta verkar spegla finansministerns alldeles egna syn på finanspolitiken: om det blir dåliga tider ska politiken stramas åt för att öka handlingsutrymmet ifall det skulle bli ännu sämre längre fram.

Med denna uppläggning tenderar finanspolitiken att bli procyklisk så att den förstärker, i stället för motverkar, konjunktursvängningarna./…/

Kritiken Calmfors uttrycker är inte ny men när den kommer från en ekonom med samma grundläggande värderingar som Borg själv blir den dessto intressantare. Calmfors sticker i dagens artikel hål på hela Bubblan Borg utan att blinka – man kan fråga sig varför inte Socialdemokratin vågar (eller vill) göra samma sak; speciellt en sån här dag – när de får alla redskap av Anders Borgs egen ekonomiska ”guru”.

*

P.S. Mer kritik av Borgs ekonomiska politik i dag;

Anders Borg bromsar i uppförsbackarna och gasar i utförsbackarna. Finanspolitiken destabiliserar därmed ekonomin och förstärker de konjunkturella svängningarna./../

När Magdalena Andersson inte kan låta bli att berömma denna politik är det olyckligtvis inte någon nybörjartabbe, utan ett uttryck för en konsekvent socialdemokratisk politisk strategi ända sedan krisen inleddes.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi. Det är ett ovärdigt skådespel.

Tidigare bloggposter – kritik av Borgs och regeringens politik;
Forskare sågar alliansens politik – på punkt efter punkt
Borgs fanclub buar
NAKNA kejsare och missvisande utspel
Borgs budgetbluffar och budgetstölder
Borgs dogmer granskade

*

Bloggtips; LO-bloggen om kritiken mot Borg,   Red Justice om EU och demokratins framtid, Kaj Raving om välfärdens finansiering, Peter Andersson om M:s nya partisekreterare, Vänstra stranden om Breivik, Lena Sommestad om en progressiv familjepolitik, Annarkia om S och M skavfötters, Alliansfritt om jobbcoachmisslyckandet, Netroots

Media; dn1, dn2, svd1, svt1, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, exp1, exp2, exp3, exp4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Alliansen har avskaffat sjukförsäkringens grundidé

I dag skriver DN om hur antalet sjukskrivna nu ökar stadigt samtidigt som sjukskrivningarna blir längre. Enligt FK består 70 procent av ökningen av utförsäkrade som återvänder till försäkringen. Resten av uppgången kan man inte förklara. Men kanske är det helt självklart att sjukskrivningarna ökar även om man räknar bort ”återvändarna”. Många har under de senaste åren inte ens vågat ta sina krämpor på allvar av rädsla att bli stämplade som pjåskiga ”fuskare”. Förr eller senare måste alla lyssna på sin kropp. Hög sjuknärvaro brukar ofta leda till högre sjukfrånvaro i långa loppet. Dessutom har många arbetsplatser blivit hårdare, tuffare och tajtare. Ett arbetsklimat som sliter ut även de mest härdade. Förr eller senare visar det sig i ökade sjuksiffror. Inte ens de nya stenhårda reglerna kan stoppa alla sjukskrivningar.

Under tiden pågår en process där regeringen till slut tvingats ta hänsyn till riksdagens beslut att återinföra det gamla arbetsmarknadsbegreppet – ”normalt förekommende arbete” – som fanns före 1 juli 2008. Men riksdagens beslut handlar om mer än bara detta begrepp. I Uppsala Nya Tidning skriver i dag Claes Jansson, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd, och Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, om hur reglerna såg ut före regeringens regelförändringar – och om den grundtanke som alltid tidigare har inkluderats i sjukförsäkringen; att alla individer är försäkrade ” i befintligt skick”, dvs att ”hänsyn tas till vem man faktiskt är och var i livet man befinner sig är en viktig del av försäkringens själva grundidé”.

Återupprätta sjukförsäkringens grundidé, citat;

Riksdagsbesluten från förra året uppmanar regeringen att återkomma med ett förslag som är ”i enlighet med de regler för sjukpenning som gällde före 1 juli 2008.” När begreppet ”normalt förekommande arbete” var i kraft gick det även att ta hänsyn till särskilda skäl.

FK kunde då väga in den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövades. Denna möjlighet avskaffade regeringen 1 juli 2008.

Nu har vi alltså för första gången, i modern tid, regler som helt bortser ifrån den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövas. Dessutom prövas de försäkrade mot en ”fiktiv arbetsmaknad” – alltså mot arbeten som inte behöver finnas i verkligheten. Detta gör våra regler inte bara omänskliga – de är dessutom de hårdaste  i hela OECD- världen (vad beträffar sjukersättningen).

Inte heller har de små kosmetiska regelförändringar som hitills gjort förändrat någonting för de allra flesta. Här är två av de senaste exempel jag råkat stöta på som visar hur inhuman och omänsklig sjukförsäkring är idag;  En förlamad och utsliten stenhuggare i 60-årsåldern utförsäkras och uppmanas söka nytt arbete, En ung kvinna berättar sin gripande historia om sin kamp för rätten till sjukpenning.

De signaler som hittills hörts från regeringen och FK tyder på att man i förlängningen tänker strunta i riksdagens beslut och istället (nästa år) införa ett helt nytt begrepp – som har till syfte att utförsäkra och neka ännu fler försäkringsskydd. Allt tyder alltså på att regeringen inte bryr sig ett dyft om riksdagens beslut – att mjuka upp reglerna ”i enlighet med de regler som gällde före 2008”. Mitt tips är att regeringen enbart försöker finta bort och förvirra svenska folket och oppositionen – för att kunna förpassa sjukförsäkringsfrågan bort från agendan i nästa val. Jag kan bara hoppas att ingen av oss går i den fällan…

I dag talar alla om Tolgfors avgång. För min egen del funderar jag mer på hur det kommer sig att statsminister Fredrik Reinfeldt återigen i lugn och ro kan lägga över allt ansvar för sina politiska misslyckanden och missgärningar på sina ministrar och själv stå där – ren och fri och utan skuld (i medias ögon). Vore det inte hög tid att statsministern själv tar ansvar för sina handlingar. Vi vet redan att Reinfeldt och Borg satt med på det beslutande mötet gällande Saudiarabien, citat Ekot; ”Statsminister Fredrik Reinfeldt gav grönt ljus till att Sverige skulle delta i byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien”.

*

Bloggat; LO-bloggenRöda Malmö , Gunvor , om sjukförsäkringen, Martin Moberg om M-light Andersson, Lena Sommestad om en jämställd föräldraförsäkring, Roger Jönsson om hur skapar vi ett kunskaps-/bildningssamhälle, Veronica Palm om hyresrätten, Staffan Lindström om hur ska vi prioritera, Jonas Sjöstedt om att gå i Prometheus fotspår, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: unt, dn1, dn2, dn3, ab1, ab2, ab3,   SvD 1, 2, 3, 4, Norrländska socialdemokraten, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Östran, Dala-demokraten, Kommunalarbetaren, Försäkringskassans siffror, Ekot, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Så har alliansen manipulerat utanförskapet

De senaste veckorna har man i media rapporterat att ”utanförskapet har minskat” med alliansens politik.  I Expressen hittar jag tabellen som visar hur Borg och Reinfeldt har lyckats med detta konststycke – att ”minska utanförskapet”.

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansen (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med  86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” enbart genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. Man har alltså gjort precis det som Uppsalaprofessorn Bertil Holmlund varnade för redan 2008 – man har minskat utanförskapet genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa kvalifikationskraven.

I dag kan vi se att de som verkligen befinner sig i vad man skulle kunna kalla ”utanförskap” – de som inte kan försörja sig själva – socialbidragstagare (ökning med 30 %) eller de som tvingas leva på sina anhöriga inte räknas in i begreppet. Detta är givetvis bekvämt för alliansen – eftersom denna grupp ökat i samma takt som de försäkringslösa har gjort. Hur det ligger till med de som befinner sig i fas 3 låter jag vara osagt, men numera är det över 30 000 personer som tvingas arbeta utan lön medan arbetsgivarna tjänar stora pengar på gratis arbetskraft – (de lär inte räknas in i den vanliga  arbetslöshetsstatistiken).

Det mest märkliga är trots allt att delar av oppositionen fortsätter att använda detta begrepp – om så enbart i syfte att dänga alliansen i skallen med det. Begreppet är så luddigt och lättmanipulerat att till och med Anders Borg numera tagit avstånd från det- trots att han var en av de som uppfann det.

Vilka som har räknats in i detta begrepp har dessutom varierat ändå sedan alliansens företrädare började använda det. Redan det är manipulation – att använda ett berepp som man själv har skapat utifrån sina egna intressen.

Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara stendött. Kritiken har länge varit massiv – det har av forskare beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Det är inte seriöst av någon att använda ett så lättmanipulerat begrepp som dessutom inte kan användas i någon internationell bedömning. Dessutom lämnar detta begrepp de som står allra längts bort från samhället – just det – utanför…….

*

Bloggat: LO-bloggen om att se sig själv i andra,  Martin Moberg om riskeena med att tiga,  Lena Sommestad om den internationella kampen för kvinnors rättigheter, Tord Oscarsson om kritik till fortsatt guldregn över industrins direktörer, Lasses blogg om borgerlig idétorka,  Jan Andersson om borgerlig lönesänkningstävling, Kulturbloggen om att se upp för falska konsertbiljetter, Utredarna om Europeisk chockterapi, Nemokrati om Bildt, Annarkia om borgerliga medias motbilder,  fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Politikerbloggen, DN 1, 2, Ab 1, 2SVT, SR, Sydsv, Sydöstran, Dagbladet, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Östran/Nyheterna, Piteå-tidningen, GP 1, 2, SvD 1, 2, Arbetarbladet, Dagens Arena, Arbetet 1, 2, SVT, SR 1, 2, Östran,Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?

Är sjukreglerna inte hårda nog?

I gårdagens Agenda mötte vi utförsäkrade och svårt muskelsjuke Per Sköld som FK nu uppmanar att hitta ett jobb där han kan ligga ned. I Agendastudion sade sig Ulf Kristersson vara ”stolt” över de nya reglerna. Han tycktes heller inte ha några invändningar mot att sådana som Per Sköld utförsäkrats och menade att det inte är något större fel på reglerna.

I dagens DN berättar man om den nya bedömningsmetoden som Försäkringskassan nu arbetar fram och som regringen vill införa nästa år. Enligt Jan Larsson på FK innebär den nya bedömningsmetoden att ”förmågan att arbeta kan hittas hos fler personer”. Vad detta betyder i klartext är inte svårt att förstå; ännu fler svårt sjuka kommer att utförsäkras.

Man kan fråga sig; Innebär den nya bedömningsmetoden att dagens regler inte är hårda nog för regeringen? Att människor som Per Sköld kommer att forstätta att utförsäkras – och fler ändå? Sverige har i dag OECD:s hårdaste regler för sjukersättning (förtidspension)  – det är tydligen inte nog för Ulf Kristersson, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Eller som Kristersson nyligen uttryckte det; Först ett litet steg bakåt, sedan ett stort steg framåt – och framåt det innebär uppenbarligen i Kristerssons värld så hårda och omänskliga regler som möjligt.

Den senaste tiden har annars diskussionen framförallt handlat om hur bedömningen av arbetsförmågan ska ske vid 180 dagar. Det handlar om två olika begrepp som den försäkrade ska prövas mot; ”normalt förekommande arbete” eller ”reguljär arbetsmarknad”. Riksdagen har till sist tvingat regeringen att återgå till det tidigare begreppet ”normalt förekommande arbete”. Ulf Kristersson har i ena stunden hävdat att regellförändringen skulle kosta 2,4 miljarder årligen – i nästa att den i stort sett är betydelselös. Frågorna till Kristersson borde vara självklara;

1. Varför ändrade regeringen begreppet från början om det är betydelselöst vilket begrepp som används?

2. Varför har ni kämpat så hårt mot att återinföra det gamla begreppet om det är betydleslöst vilket begrepp som tillämpas?

3. Ulf Kristersson, du hävdade, när riksdagen diskuterade frågan förra året, att en återgång till det gamla begreppet skulle kosta 2,4 miljarder årligen. Vad har hänt? Hade du, Ulf Kristersson, fel då eller nu?

*

Läs mer;
LO-bloggen –
Från 2,4 miljarder till 0 kr i ilfart – politiskt rekord i kappvändning?
Kristerssons dvärgpudlar

Så svängde ministern

Vill ministern ha en mänskligare sjukförsäkring?
Sönderslagen välfärd
Så har regeringen backat i sjukförsäkringen
Klarar du något arbete? Då blir det ingen sjukpeng.
Ingen återgång till mjukare sjukförsäkringsregler

 

*

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5Sydöstran, Folkbladet, Dala-demokraten, Länstidningen, Värmlands folkblad, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Ab 1, 2, ab3DN 1, 2, 3, 4, 5, 6Expr, SvD 1, 2, 3, LO-tidningen 1, 2, SR 1, 2, GP 1, 2, DA1

Bloggat: Martin Moberg om sjukförsäkringsfrågan, Eva Hillén Ahlström om finansministerposten efter valet 2014, Annarkia om ett steg i rätt riktning, Peter Andersson om vår fortsatt sjuka sjukförsäkring, Anne Skaner om duger vi – älskar ni oss?, Helga von Pitbull om läxor att lära sig av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Välfärden monteras ned – precis som Borg och Reinfeldt planerat

De senaste veckorna har media plötsligt börjat granska regeringen istället för oppositionen. Förmodligen är trenden övergående,  men det hindrar ju inte att man kan göra det bästa av det som bjuds…..

I går handlade det mesta om cirkusen kring socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Det man fullständigt glömde bort under hela föreställningen var dock vem och vilka som egentligen ligger bakom avgörande delar av den nya sjukförsäkringen – och varför. Mer om detta kan man läsa i ett ”hemligt PM” från Socialdepartementet från 2009. I korthet visade detta PM att de drivande bakom de tuffa nya sjukreglerna var finansdepartementet – med Anders Borg i spetsen. Orsaken till ”stupstocken” och utförsäkringarna var att Anders Borg ville ”spara mer pengar”.

Skrev hemligt PM om sjukförsäkringen, citat, GP;

I december 2009 upprättade de en hemlig PM, för att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna. Kanske anade de att de annars kunde få skulden om sjukförsäkringen blev en het valfråga.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens ”stupstock”, som kritikerna kallade den.

Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

I dag granskar DN hur regeringens politik fullständigt har saboterat a-kassan och gjort 2/3 av alla arbetslösa försäkringslösa. Det är dubbelt så många som det var när alliansregeringen tog över 2006. Siffrorna som DN tar upp är förvisso inte så ”nya” som man vill ge sken av…..

Bloggpost, oktober 2011 – Alliansens bidragssamhälle; 

Fakta om a-kassan 2011;

  • Endast 4 procent av de arbetslösa får i dag 80 procent av lönen i a-kassa. Om inte taket höjs kommer snart ingen (eller ytterst få) få 80 procent av lönen i a-kassa.
  • Endast 35 procent av de arbetslösa har överhuvudtaget rätt till a-kassa – antalet sjunker oavbrutet. 2006 hade ca 70 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa.
  • En servitris betalar idag ca 385 kr/mån medan en läkare betalar ca 90 kr/mån

En viktig punkt som DN tar upp är hur regeringens förslag om en ”obligatorisk a-kassa” inte kommer att förändra någonting för de som i dag inte kvalificerar sig till a-kassan – om man inte samtidigt gör regelverket betydligt mer generöst. Något som hittills inte har diskuterats.

120 000 arbetslösa utan ersättning, citat DN;

– Med dagens regelverk skulle ett obligatorium inte förändra någonting. Alla som uppfyller ett arbetsvillkor får redan i dag ersättning från grundförsäkringen. Den gruppen, ungefär 10 000 per månad, skulle få högre ersättning. Övriga berörs inte alls förutom att de är tvungna att betala en avgift utan att få något, säger Melker Ödebrink.

Men trots att regeringens politiska misslyckanden nu uppdgas – det ena efter det andra – lyser de två ytterst ansvariga med sin frånvaro i medias ”granskande reportage”. Vem har sett Fredrik Reinfeldt ställas mot väggen om de ökade klyftorna den senaste tiden? Vem har siktat Anders Borg stammandes stå till svars för att han iscensatt (och står fast vid)  utförsäkringspolitiken och den misslyckade ”a-kassereformen” – som har fört Sverige från OECD-toppen till OECD-botten i flera jämförelser.  Nej, istället tillåts både Fredrik och Anders att välja sina medieframträdanden med precision. I går var det återigen statsmannen Borg som syntes i nyheterna – nu i egenskap av ”oberoende kommentator” angående ”den grekiska tragedin”.

Förvisso dök Fredrik Reinfeldt upp i en sällsynt SvD-intervju i höstas efter sina första fem år vid makten. Då förklarade han att han regeringen ”säkrat mycket av välfärdsuppdraget”. Han var nöjd, men fick trots detta ett par frågor om hur alla de som gjorts försäkringslösa skulle överleva. Så här löd svaren då, citat;

– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.

Så ni har inte med era förändringar påverkat situationen?

– Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har.

Statsministern tycker alltså att det är helt okej att utförsäkrade nu lever på sina anhöriga eller tvingas stå med mössan i hand på socialkontoren eller hos kyrkans välgörenhet. Fredriks avslutande kommentar om a-kassan kan väl bara sammanfattas med orden; godag yxskaft!

Nu kan vi inte få allt. Man kanske inte kan begära att media både ska klara av att granska regeringens misslyckade politik och samtidigt ställa de som egentligen ligger bakom den till svars.

Samtidigt kan vi ju konstatera att både Anders och Fredrik tycks vara stolta över sina politiska gärningar – så här långt. De ser helt enkelt inte konsekvenserna av sin politik som misslyckanden över huvudtaget. Inte så konstigt kanske – hela den borgerliga ”arbetslinjen” går ju faktiskt ut på att göra de som inte arbetar (vare sig de är sjuka, arbetslösa eller pensionärer) fattigare – och öka klyftorna. Ty ”hungriga lejon jagar bäst”.  Fattigdomen är ”incitamentet” som ska få sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen”.

Stolta – men inte nöjda. Eller som Fredrik själv uttryckte det senast i höstas….

Fredrik Reinfeldt, partiledardebatt, okt 2011;

Jag är stolt över denna förändring av Sverige. Vi ska ta ytterliggare steg. Vi ska göra tydligt att det är inte bidrag till arbetsföra människor som bygger det här landet starkt.

Den generella välfärdspolitiken är på väg att monteras ned – precis som det var tänkt…..

Anders Borg  (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken/…/ Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Fredrik Reinfeldt (“Det sovande folket”, 1993) citat;

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/ Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

*

Lästips; Rebecka Bohlin; ”De osynliga- om Europas fattiga arbetarklass

Bloggtips; LO-bloggen om Kristersson, Röda berget, Röda Malmö, Martin Moberg, Svensson om a-kassan, Jinge om Carl Bildt,  Netroots

Media; svd blogg, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, ab10, ab11, ab12, ab13, svt1,   sr1, sr2, exp1, exp2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se