Smärtsamma myter om smärta och långa sjukskrivningar

Det finns myter som upprepats så många gånger att de till slut blir ”sanningar”.  Ingen ifrågasätter var de kommer ifrån, vad som ligger bakom dem, eller om de som upprepar dessa ”sanningar” överhuvudtaget vet vad de talar om.

En sådan myt handlar om att ”långa sjukskrivningar” är hälsofarliga.  Alltså  – att sjukskrivningen i sig gör att patienten blir sämre.

Denna ”sanning” fördes fram i går av Adriana Lender– att långtidssjukskrivning i sig är en hälsofara är nog någonting som man kan konstatera även medicinskt” och i DN av Hanne Kjöller för 4 dagar sedan ”…männi­skor som blir långtidssjukskrivna lider, får en usel livskvalitet och dör i förtid…”.

Hanne Kjöller refererar  i sin senaste krönika i ämnet till ”forskning”. Hon hänvisar själv till en tidigare ledare där hon refererar till psykiatrikern Jürgen Linder. Men, även i denna Kjöller-artikel flyter forskning och myter ihop. Resultatet blir en rad påståenden om att sjukskrivningar i sig skapar psykisk ohälsa och sämre livskvalitet. Dessutom hävdar hon att ”remittering och rehabilitering förlänger sjukskrivningar”.

I SvD kan man hitta ett par artiklar om Jürgen Linders forskning – där han inte bli redigerad utan själv får uttala sig. Den senaste är uppdaterad så sent som 16 november 2007. I den kan man läsa följande, citat;

Varifrån kommer uppfattningen att den vanligaste orsaken till smärta är psykisk?

– Det är helt enkelt en vitt utbredd vanföreställning, säger Jürgen Linder. I 15 år försökte jag bota mina smärtpatienter med terapi. Nästan ingen blev bättre. Enligt sin egen patientundersökning har han i stället kommit fram till att det hänger ihop så här:

Visst, mer än varannan smärtpatient (54 procent) är deprimerad. Men det beror inte på att de kroppsliga symtomen har en grund i psykiska problem, utan på smärtan som sådan. Nästan tre av fyra smärtpatienter (72 procent) har rejäla sömnstörningar; de vaknar när de vänder sig, de sover oroligt, grubblar över framtiden.

Linder menar alltså att det är smärtan (sjukdomen) som ger många av patienterna psykiska problem – inte att sjukskrivningarna i sig gör det.

Någon ovilja till rehabilitering kan man inte heller finna hos Linder – tvärtom (SvD 4 februari 2004), citat;

Enligt psykiatern och smärtspecialisten Jürgen Linder skulle hälften av de smärtpatienter han träffat genom åren kunnat återgå till ett fungerande liv – men av dessa har endast 6 procent fått en adekvat rehabilitering.

….

– I ett rehabiliteringsprogram kan vi föra rent kognitiva resonemang om hur man kan få ett bra liv – trots smärtan. Det kan leda till insikten om att en långtidssjukskrivning inte är det smartaste sättet … Då ändrar vissa sitt eget förhållningssätt till sjukdomen.

Det tycks alltså, enligt Linder,  istället vara bristen på bra behandling, rehabilitering och terapi som skapar onödigt långa sjukskrivningar för smärtpatienter. Och visst, ”onödigt långa sjukskrivningar” är givetvis aldrig bra, det tror jag ingen kan påstå. Frågan är väl bara – vilka sjukskrivningar är ”onödigt långa” och varför blir de ”onödigt långa”?

En annan som har forskat i ämnet är Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett. Han menar att det finns många gamla seglivade myter när det gäller långvariga smärttillstånd. Myter – som gör att smärtpatienter ofta blir misstrodda och kränkta av såväl läkare som av samhället.

Smärtsam kamp mot gamla myter, HD 15 oktober 2003, citat;

Han har ägnat de senaste två decennierna åt forskning kring långvariga smärttillstånd och han är kritisk inte bara till hur många av hans kolleger bemöter patienter med svårförklarlig värk, utan också till hur samhället överlag tenderar att kränka dessa människor.
— Ofta är det så att när patienten inte stämmer med skolboken får doktorn ångest av att han tappar kontrollen över situationen, och patienten betraktas bara som besvärlig. I verkligheten är de här patienterna inte alls besvärliga, säger han.
— För tjugo år sedan visste man inte bättre än att dra slutsatsen att det låg psykologiska orsaker bakom smärta vi idag vet utlöses av funktionella störningar i CNS.

….

….myterna om smärtpatienterna lever kvar, och många omhuldar fortfarande teorier som är 50 år gamla. Fortfarande är det avgörande vilken läkare smärtpatienten först hamnar hos. Bemötande är av stor betydelse, att inte bli trodd, inte bli tagen på allvar, är förnedrande och kränkande. För många innebär sjukvården en tung vandring från läkare till läkare, i sökandet efter någon som kan ge en förklaring till den ständiga värken.

Den första myten smärtpatienten bemöts med är att hon/han själv framkallar symptomen bara för att slippa arbeta.
— Psyke och kropp påverkar varandra på ett komplicerat sätt. Det finns inget stöd för att sjukdom eller symptom skulle kunna framkallas för att människor ska slippa arbeta, säger Jan Lidbeck.

Myt nummer två som också den saknar stöd i modern forskning är att ju tidigare rehabilitering, desto bättre resultat.
— Att lära sig leva med långvarig smärta liknar mycket ett sorgearbete, man inser att livet blir sig aldrig riktigt likt igen. En rehabplan som kommer fel i tiden är dömd att misslyckas för de flesta och riskerar att totalt ramponera tron på framtiden.
— Man ska komma ihåg att dessa patienter lever i ett känslomässigt kaos, det gäller bara att överleva, de kan inte ta mer än en dag i taget.
Han understryker också att smärttillstånd som orsakas av störningar i CNS inte kan tränas bort. Tvärtom blir smärtorna oftast värre av fysioterapi som belastar en kropp som redan gör ont.
— Det är viktigt att göra en ordentlig smärtanalys, så att patienten inte blir ytterligare traumatiserad. Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.

En tredje myt är att patienten när hon/han sjukskrivs, går in i en sjukroll som passiviserar och undergräver motivationen till att gå tillbaka till ett arbete. Det är ungefär 50 år sedan den teorin lanserades, men den lever ännu och används ofta som förklaring till långa sjukskrivningar.

Myt nummer fyra är att den som är sjukskriven har dålig motivation som ett slags karaktärsdrag, och det utgör ett problem.
— De här gamla teserna om sjukbeteende, sjukroll och sjukvinster med att man får vara sjukskriven, gå hemma och äta piller, smulas sönder med nya rön, säger Jan Lidbeck.
— Jag har haft patienter som upplevt stigmatiseringen som värre än exempelvis fibromyalgin i sig. Bemötandet kan vara en direkt orsak till att patienten är sjukskriven, en detalj man bör vara observant på.

Kanske är det så att det allra viktigaste är just detta (som Lidbeck säger);

”- Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.”

Sammantaget kan man konstatera att det är mycket som behöver göras. I dagens samhälle har sjukdom och smärta blivit något skamligt. De gamla myterna har blåst till liv, och efter år av ihärdig propaganda på borgerliga ledarsidor är de mer livskraftiga än någonsin.

Samtidigt har vi fått en sjukförsäkring som enbart accepterar människor som är 100 procent sjuka (med ”allvarliga sjukdomar”) eller 100 procent friska (alla som visar något livstecken). Det måste finnas utrymme och tid för individuella bedömningar. Vi måste också ta bort stämpeln som numera finns (och som har spätts på av alliansens diagnosbaserade sjukförsäkring)  som säger att vissa sjukdomar är okej (cancer, als osv), medan sjukdomar som inkluderar smärta och psykiska problem egentligen inte finns – att det bara handlar om att människors ”tollerans för lidande” har minskat och att de bara behöver ta sig i kragen och ”rycka upp sig”.

Det är ett rått och barbariskt synsätt som under flera år har fått dominera sjukförsäkringsdebatten.

Det är hög tid att ändra på det….

*

Läs; Förlorar ersättning trots svår smärta

Länkar; När livet tog en annan vändning – komplement2, Smärttfri stund ger hopp SvD, Lång sjukskrivning  medicin med biverkan, Sjuk av väntan, Att glänta på dörren, Smärtsam kamp mot gamla myter

Tidigare bloggposter om Kjöllers artiklar;

Sanning och konsekvens för Reinfeldt

Det duger inte att vara efterklok

Fusket är avslöjat – inga medicinska skäl finns

*

Bloggar; Alliansfritt Sverige, Veronica Palm, Martin Moberg, Lena AlunVägen till himmelen

Mer bra bloggat; HBT-sossen om dödssynder, Jonas Sjöstedt om EU, Mer – Netroots

Press; Expr1, Expr2, Expr3,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se