Endast superarbetskraft på framtidens arbetsplatser?

Arbetslivet har under de senaste åren blivit allt hårdare och allt mer selektivt. I dag kan arbetsgivare välja bort arbetskraft som inte är ”perfekt”. Det finns alltid sätt att kringgå både LAS och arbetsmiljölagen.  Den nya sjukförsäkringen uppmuntrar också arbetsgivare att slita ut och sparka ut anställda. Efter 180-dagars sjukskrivning är det numera helt okej att sparka de med ohälsa.

Det är ”arbetsgivarnas marknad” som gäller.  Senast i dag kunde vi i DN läsa om hur Posten i Umeå struntar i LAS och säger upp sex gamla trotjänare när organisationen ska slimmas. Förevändningen är att ”de är för långsamma”. En av dem är Bengt Wilson, 56 år,  som har 39 tjänsteår bakom sig.

Där är vi nu – en av Sveriges största arbetsplatser och serviceföretag (ännu ägt av staten) säger sig inte kunna ha kvar gamla trotjänare – fullt friska – enbart för att de inte är tillräckligt snabba. De bryr sig inte längre om LAS, service eller vanlig humanism – nu är det produktionsmål och ekonomi som gäller. Exemplet kan ses som en  sinnebild över hur samhället har förändrats de senaste 20-30 åren.

I detta läge kastar nu alliansens nya sjukförsäkring ut ett stort antal människor med ohälsa att konkurrera med 100  000- tals andra arbetslösa. Vissa av dem friska, välutbildade och ”snabba”. Andra äldre, lågutbildade, ”långsammare” och halvt utslitna.

Den viktigaste frågan i dag är – hur ska vi kunna skapa arbetsplatser där alla får plats? Där arbetsgivare inte kan välja bort personal som inte tillhör ”eliten”, som inte är friska eller snabba nog – men som ändå kan och vill arbeta. Ska vi tillåta att arbetsgivare kan välja och vraka, sparka och anställa – utan att bry sig om annat än maximal vinst och avkastning? Ska vi tillåta att arbetsgivare struntar i arbetsmiljön och sedan sparkar ut de som slits ut?

En ny rapport från Jobbhälsobarometern visar att (citat);

Bland de som varit sjukskrivna i mer än 90 dagar det senaste året uppger 37,3 procent att de med tanke på sin hälsa inte räknar med att kunna arbeta kvar i sitt yrke om två år. Motsvarande siffra bland samtliga anställda är 7,8 procent. Det motsvarar drygt 340 000 anställda i hela landet.

– Sjukfrånvaro och sjukskrivningar innebär både lidande för individen och kostnader för arbetsgivaren och samhället. Därför är det illavarslande att så många anställda känner så stor oro för sin hälsa att de inte tror att de kommer att kunna arbeta kvar i sitt yrke om två år, säger Lars Hjalmarsson, vd för Föreningen Svensk Företagshälsovård.

Också bland de som har haft färre sjukdagar är oron stor. Bland de som har haft 15-30 sjukdagar tror nästan var femte, 18,8 procent, att deras hälsa kommer att göra det svårt för dem att arbeta kvar i yrket om två år.

En kommentar från Björn Elmbrant, Dagens Arena, citat;

Riksdagsdebatten i går visade två tydliga alternativ hur rehabiliteringen ska gå till. Men diskussionen förmår inte hantera den verkligt stora frågan – hur arbetsgivarnas krav på den perfekta arbetskraften oavbrutet skärpts. Statsministern skröt i debatten i går med att hans regering ”sänkt trösklarna för att komma ut i arbetslivet”. Men om det inte finnas några jobb längre för de människor som inte är hundraprocentiga och på topp?

Vad hjälper det att ”sänka trösklar” om utsorteringsmekanismerna de senaste tio åren har blivit allt starkare – till exempel arbetsgivare som avskedar och sedan via bemanningsföretag återanställer de flesta, men inte de lågpresterande.

Vänsterpartiledaren Lars Ohly berörde på ett engagerat sätt i sitt anförande i riksdagen i går brutaliseringen på arbetsmarknaden. Men vilka partier är beredda att skärpa kraven på arbetsgivarna?

I de Rödgrönas förslag till ny sjukförsäkring finns ett kapitel som handlar om just detta ämne. Ansatsen är bra – sedan gäller det att förverkliga förslagen och förändra samhällsutvecklingen. Det blir svårt – men det måste göras. Och en sak är säker – det kommer aldrig att gå vägen så länge vi inte byter bort alliansregeringen….

5, Förebygg ohälsa – skapa ett mänskligare arbetsliv, citat;

……..

Vi vill utveckla arbetslivet så att det ger utrymme för ett gott liv…..
Om arbetslivet sliter ut människor fysiskt och psykiskt så är det arbetslivet, inte människorna som jobbar där, som behöver förändras. Förebyggande friskvård hos framsynta arbetsgivare bör omfatta både fysisk och psykisk hälsa.

Arbetsmiljöarbetet måste stärkas på alla nivåer – både förebyggande insatser och det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver utvecklas och prioriteras. Skyddsombuden är nyckelpersoner för drivandet av ett förebyggande arbetsmiljöarbete. Såväl utbildning om arbetsmiljö som seriös forskning behövs för att åstadkomma genomgripande förbättringar i arbetslivet. Arbetslivsforskningen behöver stärkas. Vi vill investera i forskning om en bra psykosocial och fysisk arbetsmiljö och dess betydelse för hälsan.

Som dagens arbetsmarknad ser ut hjälper varken fler ”jobbskatteavdrag”, att privatisera arbetsförmedlingen eller att kasta ut de allra sjukaste, svagaste och äldsta från sjukförsäkringen och arbetsplatser. Istället behövs det lagar och regler som verkligen skyddar människor, som inte tillåter stora företag att exploatera sin arbetskraft och sedan sparka dem när de är utslitna eller inte är ”snabba nog”.

För inte så länge sedan såg man det som naturligt att ta hänsyn till människors ålder på arbetsplatser. Det fanns reträttplatser och anpassade arbeten eller möjlighet till delpension. Numera sparkar man ut alla som inte uppfyller kvoten. Det måste bli en ändring, och den måste inkludera starkare arbetsskydd och lagar – inte svagare. För ingen tror väl att arbetsgivarna i dag – av ren godhet – ska ändra sig?

*

Missa inte Börje Hörnlund (c) som säger ifrån om alliansens sjuka sjukförsäkring på AB debatt.

Reinfeldt behandlar de sjuka omänskligt, citat;

…..

Det är fler och fler som upplever att regeringen har ett omänskligt egoistiskt anletsdrag. Sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer verkar regeringen se som en restpost som kollektivt skall bestraffas.

Regeringen räknar väl med att många som har det bra och som storgynnats av dess politik skall bli goda alliansanhängare. Jag tror dock att många av dessa har känsla för alla dem som alliansen drabbat med försvårat utanförskap.

Regeringen bör av ren självbevarelsedrift tala tyst om ”utanförskapet”. Väljarna är kloka nog att kunna skilja på retorik och verklighet.

*

Till sist…

Desperationen inom alliansen tycks nå nya höjder. Eftersom man inte har några nya politiska idéer, mer än de gamla vanliga – jobbskatteavdrag och privatiseringar – kan man ju alltid ondgöra sig över Mona Sahlins nya ”lyxväska”. Är man sosse måste man tydligen tacka nej till 50-års presenter från kompisar. Och tycker man att det känns fel, så är det bäst att gömma dem i garderoben – om man inte ska bli anklagad för dubbelmoral.

*

Nu kopplar jag bort nätet – i alla fall över helgen. Så att jag inte tvingas koppla bort helt och hållet 😉

*

Läs Veronica Palm – Vi vill inte ta bort sjukersättning för de som har permanent sjukersättning! (BRA!)

Bloggat; Genom röda ögon, Alliansfritt, Utredarna, Arvid FalkIn your face, Martin Moberg, Peter Andersson,

Fler bra bloggtips; Ekonomikommentarer om SAAB, Motvallsbloggen om Dan Josefssons programserie, Reflektioner och speglingar om stora skillnader mellan människor…., Netroots

Media, press; Uppdrag Granskning 1, 2, LO-tidningen, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

intressant.se