Fusket är avslöjat – inga medicinska skäl finns

DN:s huvudledare analyserar i dag läkemedelskostnaderna och sjukskrivningarna.

Citat;

Det finns medicinska skäl till att läkemedelsnotan stiger. Däremot fanns inga medicinska skäl till att sjukfrånvaron fördubblades.

Visst är det underbart. En expert har uppenbarligen uttalat sig – en medicinsk expert inom alla områden. En universalbegåvning. För hur ska man annars tolka diagnosen som ledarskribenten gör; Inga medicinska skäl fanns till att sjukfrånvaron i Sverige, under ett antal år, steg brant. Inga medicinska skäl. Tack, nu vet vi det!

Under 90-talet slimmades de svenska arbetsplatserna ned i världsrekordfart. Resultatet blev fler tunga lyft, hårdare arbetstempo och ökad psykosocialstress. Kvinnorna var de som drabbades hårdast. Kvinnorna var även i majoritet när det gällde de långa sjukskrivningarna. Utbrändhet, stressrelaterade symptom, fysiska förslitningsskador och arbetsskador. Alla symptom och diagnoser verifierade av läkare och (för det mesta) godkända av Försäkringskassan.

Nu vet vi dock att allt bara var en bluff. En stor konspiration mellan läkare och patienter. Det fanns inga medicinska skäl! Allt enligt DN:s ledarskribent. Man tackar!

Ska vi se lite mer realistiskt på saken är det givetvis så att det finns ett samband. Ökad stress, hårdare arbetstempo och fler tunga och slitsamma lyft går givetvis inte spårlöst förbi. Människor fungerar inte så. Jag höll på att skriva ”som maskiner”, men till och med dessa själlösa ting måste underhållas och skötas om för att fungera – annars slutar även de med ett brak, eller med att sakta gnissla sönder.

Stressforskaren Alexander Perski tar upp just detta i en intervju i dag i DN.

Citat;

– En del av oss upplever vårt nya sätt att leva som oerhört påfrestande. Men det är som om vi resignerat och inte längre tror oss kapabla att styra utvecklingen utan har överlåtit den åt marknadskrafterna att ta hand om. Priset vi får betala är ökningen av det som kallas ”mild psykiatri”, helt enkelt en försämring av vår mentala hälsa.
– Anledningen till att en motkraft inte mobiliseras i dag är för att två tredjedelar av alla svenskar lever i den kanske bästa av världar, när det gäller livskvalitet, ekonomiska förhållanden och demokratisk frihet, säger Aleksander Perski.

Den återstående tredjedelen – motsvarande två miljoner människor – mår däremot inte alls bra.

– Dem anser makthavarna tydligen att vi har råd att välja bort. Politikerna har svikit denna grupp och försöker med hårdare tag och tuffare regler i försäkringssystemen få folk att arbeta mer. Men det är ingen framkomlig väg eftersom det handlar om människor som verkligen är sjuka eller inte är attraktiva på arbetsmarknaden.

Vårt uppskruvade sätt att leva har förts över till våra barn. En ny generation sönderstressade människor är på väg rakt in i samma mönster som vi själva har fastnat i.

Citat, DN;

Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) ökar tröttheten mest bland unga, de mellan 16 och 24 år. Sedan 1995 har tröttheten i denna grupp fyrfaldigats. Det betyder att vi är på väg att fostra en generation rakt in i trötthetsfällan.

– För att hitta en lösning måste vi flytta tillbaka ansvaret från individen till gruppen, till samhället. Människan har en oerhörd förmåga att lösa problem. Men den farmakologiska utvecklingen, med de nya vakenpillren, oroar mig. Och politikerna måste vakna och inse att botemedlet mot utbrändhet och stress inte handlar om att ”rycka upp sig” och ”ta sig i kragen”.

Regeringen satsar nu alla sina resurser på att avslöja och misstänkliggöra alla sjuka och arbetsskadade människor. Man fokusera på det man benämner ”bidragsfusket”, bland annat med siffror uppblåsta i en godtycklig gissningslek (FUT-delegationen) som tycks ligga till grund för regeringens nya sjukförsäkringspolitik.

Istället för att komma till rätta med de verkliga problemen och orsakerna till att sjukskrivningarna ökade – spär man på nidbilden av att ”bidragsfusket” är roten till allt ont. Numera finns det indikationer som visar att väldigt många istället jobbar trots att de är sjuka och borde stanna hemma. Sjuknärvaron ökar numera – inte sjukfrånvaron. En ny ond cirkel är på väg att skapas i jakten på påstådda ”bidragsfuskare”.

Lösningen borde istället vara ökade insatser på arbetsmiljöområdet, tidiga stödinsatser och ökat arbetsgivaransvar. Regeringens politik går i direkt motsatt riktning. Allt är numera individens fel. Håller inte kroppen, blir stressen för stor – bad luck! Skyll dig själv!

Sture Nordh, TCO, har ett tips till regeringen på ett alternativt förhållningssätt.

Citat;

Sedan fem år tillbaka har sjukförsäkringen varit ”överfinansierad”, vissa år med över tio miljarder, på grund av att staten tar in mer i sjukförsäkringsavgift jämfört med det som den är avsedd att finansiera. Det är nu viktigt att detta ”överskott” inte göms i statsbudgeten utan istället går till ökade insatser för förebyggande arbetsmiljöarbete, rehabilitering och en kvalitetssäkrad företagshälsovård.

P.S. Ett litet tillägg… det slog mig just att DN:s ledarskribent kanske har en lysande framtid som försäkringsläkare. Att ställa diagnoser, och dra snabba slutsatser, utan att ens träffa patienten är ju även deras specialitet 😉

*

Till sist måste jag ge beröm åt Peter Wolodarski (hör o häpna). Hans artikel ”Välkommen till snårskogen” beskriver hur det kan gå när en ”finansteoretiker” som Anders Borg släpps lös att härja runt med skatterna. Allt i syfte att stärka ”arbetslinjen”. Resultatet blir istället en snårskog av nya regler o skatter som snart ingen kan överblicka. Så kan det går när man tappar kontakten med verkligheten.

*

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

27 kommentarer

  1. Fille

     /  februari 7, 2008

    Den verklighetsbild du tecknar är bister men tyvärr sann. Får Husmark Pehrsson och Reinfeldt igenom sin sjuka sjukförsäkringspolitik riskerar den som har ”valt” att bli sjuk att sägas upp efter ett halvår.

    Visst säger man, som vanligt dock endast i retoriken, att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar inte tas bort. Men i praktiken kommer den arbetsgivare som så väljer att kunna sitta med armarna i kors i ett halvår och sedan hävd att det inte finns passande arbetsuppgifter för den sjukskrivne.

    Att få sparken på grund av sjukdom är nog tyvärr något som många kommer att få uppleva den närmasta tiden om regeringens sjukförsäkringsförslag går igenom.

    Men så kommer det naturligtvis inte att kallas i retoriken. Husmark Pehrsson och Reinfeldt kommer antagligen att formulera detta som ”…ett erbjudande, där man kommer att få möjlighet att bättre använda sin restarbetsförmåga”. Eller något liknande…
    Ursch!, säger jag!

  2. Viveka

     /  februari 7, 2008

    Jag instämmer i dina antagningar och slutsatser till fullo. Bra skrivet!
    Nya alliansen verkar bli alltmer virriga och tappa bort sig i marknadspratet.
    De skapar mer kaos och oreda, överallt och för att motverka denna oordning tycks de drivas till att få till en ökad centralstyrning.
    Kanske vill de helst ha en styrning av allt och alla som går direkt ut från regeringskansliet. En vägskommunikation…
    Märkligt egentligen att borgarna alltid gör tvärtom i verkligenhet, mot vad de säger sig tro, önska och stå för.

    Jag rekommendrar förövrigt boken: ”Konsumera mera- dyrköpt lycka” som finns på Formas http://www.formas.se/
    för tips på ideer att utforma nya mål, i vad vi människor anser är livskvalite.

  3. H-E.R

     /  februari 7, 2008

    Hm…. kan det vara så att dagens huvudledare i DN är skriven av Gud? Vem skulle annars kunna analysera så praktfullt och ingående, vem skulle kunna se människors fuskerier på ett så genomträngande sätt?
    Mystiskt.

  4. Jonas

     /  februari 7, 2008

    Eftersom sjukfrånvaron sjunker så drastiskt nu måste du väl då även rimligtvis hävda att stressen och pressen i arbetslivet minskat väsentligt de senaste två åren…

  5. Jag tycker det är helt underbart (ironi) att ingen nämner amalgam och tungmetallförgiftade över huvudtaget i all statistik….Där tror jag vi hittar en stor andel abnormt trötta, de som har ont-ont, och de som knappt tar sig ur sängen. De finns inte i statistiken därför om man erkände amalgamsjukan skulle man än mer inse hur korrupt systemet är…
    Mitt senaste inlägg styrker en del av detta….

  6. Klockrent…det bästa jag har läst på länge…

    Du borde ju få denna på debattsidan i AF….den är lysande och upplysande

    Kram

  7. Men de har en bit kvar innan det blir riktigt som på 1700-talet. De har i alla fall inte förordat införandet av spöstraffsrätt för arbetsköparna!! Man får vara tacksam för det lilla i dessa nyliberala tider.

  8. Marie

     /  februari 8, 2008

    Mitt tips är att det är Hanne Kjöller som skrivit ledaren i DN. Jag prenumererar sen en tid på den ( ska sluta, står inte ut med att bli arg och irrriterad över deras marknadsliberala inställning i allt mänskligt ). Hon har skrivit hur många artiklar som helst i ämnet sjukskrivning, med direkt förföljelse på sjuka och svaga- så pass att man önskar att hon själv fick råka ut för utanförskap. Så det är nog inte Gud : ).
    Intervjun med stressforskaren Perski var däremot strålande.

  9. Marie – precis min tanke… Hanne Kjöller! Fast man skulle ju kunna tro att det var Gud 😉

  10. Idag gäller ingen Rättsäkerhet, det är besparingarna som avgör vad som är rätt !

  11. diver007

     /  februari 8, 2008

    Mycket bra skrevet. Trodde själv en gång att jag aldrig skulle kunna gå under. Det fanns flera runt omkring mig som gjorde det.

    Jag såg med egna ögon folk gå under men trodde inte det skulle kunna drabba mig. Tyvärr känner man inga symptom på stress och överbelastning eller också ignorerar man dem. Jag trivdes fantastiskt bra med mitt arbete – egen, hög lön, stimulerande arbetsuppgifter. Plötslig en dag kollapsade jag på gatan och blev medvetslös fört i ambulans till sjukhus.

    Det är därför stötande att läsa om hur ansvariga politiker, höga tjänstemän på försäkringskassan och andra myndigheter ger sitt syn på människor som blivit drabbad av olika sjukdomar och förlorat sin förmåga att arbeta.

  12. Claes

     /  februari 9, 2008

    Diver007: jag känner igen din situation. Var själv nära att gå in i väggen. Jag tackar en kollega som reagerade. Men hur ska ett företag agera preventivt när man inte ens erkänner för sig själv att man är stressad?

  13. diver007

     /  februari 10, 2008

    Väl, jag var egenföretagare med 20 anställda och ha borde ha förstått. Dels eftersom jag hade fått kunskapen via utbildning, men även sätt det med egna ögon. Det vill säga – även om problemet presenterades precis under näsan på mig så upptäckte jag det inte.

    Jag tror, precis som i ditt fall att det är folk i den närmaste omgivningen som måste upptäcka signalen och vidta åtgärder. Själv var jag duktig på att ta se andras problem, men inte mina egna. Tror det är ett vanligt fenomen.

    Det behöver nödvändigtvis inte vara förhållanden på jobbet som är den grundläggande orsaken till problemet heller. I mitt fall, var det även faktorer i privatlivet. I sådana situationer måste man dra ned på tempot. Tyvärr är inte det alltid så lätt. Mår man inte bra privat, så mår man heller inte bra i arbetslivet eller visa versa. Det måste finnas balans 🙂

  14. Voogi

     /  februari 12, 2008

    Att vi lär ha bortåt dubbelt så hög sjukfrekvens än i jämförbara länder används som argument för att det måste handla om ”fusk”.

    Jag tror inte ett ögonblick på att vi i Sverige är sjukligare, inte heller att vi skulle vara mer fuskbenägna än andra nationaliteter.

    Jag tror att det snarare handlar om skillnader i systemen. Fler sjuka arbetar utomlands och långtidssjuka sorteras in under någon annan rubrik, kanske som socialbidragstagare.

    Hittills har vi ansett oss ha råd att klassificera sjuka som sjuka och inget annat och ge dem det stöd systemet tillåter. Om vi har råd att göra så även i framtiden är en politisk fråga, i varje fall på kort sikt. Staten har många hål att stoppa pengar i så det blir en fråga om prioriteringar.

    Att långsiktigt ha ett mycket dyrare välfärdssystem än omvärlden går inte i en öppen världsekonomi. Sverige som land förlorar i konkurrenskraft. Flyttar man över mer ekonomiskt ansvar på företagen, så minskar även deras konkurrenskraft.

    Vi är med i EU med konvergenskrav på många områden. På sikt kommer även välfärdssystemen att likriktas. Den processen påskyndas om/när vi går med i EMU.

    En ond cirkel där det svenska välfärdssystemet är förlorare.

    Det vi ser nu är steg på den vägen. Nu är det frivilligt, i framtiden påtvingat.

    Om vi inte gör något drastiskt, men det finns inte som alternativ. Ännu.

  15. diver007

     /  februari 12, 2008

    Jämförbara länder, vilka då? Norge, Danmark eller Finland? Eller tänker du på Tyskland, Frankrike, Spanien eller Storbritannien? Kanske USA eller Japan?

    Dyrt för samhällsekonomin? Det är viktigt att ha klart för sig att sjukersättning finansieras via försäkringar som vi betalar via skatt. Det är alltså inte snack om bidrag som vissa politiska företrädare påpekar. Och precis som vilken försäkring som helst så kan ju försäkringspremien höjas i fall kostnaderna skenar i väg.

    Enligt Försäkringskassan har 2 procent av de som sökt sjukersättning eller sjukersättning fått avslag. Hur många av dessa 2 % som verkligen kan klassas som fuskare eller sjuka är det försäkringskassans som skall bedöma. Värsta tänkbara situation är då en sjuk blir avvisad. Att någon enstaka fuskar är självklart för djävligt, men ett utökad kontrollsystem är en bättre lösning än den häxjakt som nu pågår.

    Att Sverige har ”ett mycket dyrare välfärdssystem än omvärlden” är struntprat. Det finns flera länder i Europa som har betydligt högre välfärdskostnader än Sverige och följaktligen en högre standard. T e x Norge där största invandrargrupp är just svenskar. Folk brukar som bekant inte bosätta sig i länder med sämre levnadsstandard än vad man är van vid. Många arabländer har också betydligt högre standard än Sverige.

    Att ha höga kostnader för välfärdssystemet är inget negativt utan tvärtom. Alla stävar vi väl mot en bättre välfärd. Vad annars?

  16. Voogi

     /  februari 12, 2008

    Diver 007:

    Jämförbara länder är de inom OECD, till vilka hör samtliga länder du räknar upp. Sverige har på senare år sjunkit stadigt på levnadsstandardligan i världen. Som bäst låg vi på 4:e plats, nu kring 17:e. Det handlar om BNP per capita. Sverige har den största skattebelastningen av alla och en delorsak är våra välfärdskostnader, som vi använder för att stödja dem, som har det svårt.

    En del av den skatt vi betalar kallas sjukförsäkringsavgift, men det är ingalunda så att de pengarna öronmärks för sjukvården, utan de ingår i statens allmänna skatteinkomster. Staten prioriterar sedan till vad deras inkomster skall allokeras.

    Att tro att sjukförsäkringen fungerar som en vanlig försäkring är således fel. Jag kan tänka mig att Staten på senare tid fått in mer i sjukförsäkringsavgift än vad som betalats ut till sjukvårdssektorn i vid bemärkelse, dvs inkl t ex sjukersättningar. Inbetalade sjukförsäkringsavgifter har använts till diverse andra ändamål.

    Ja, du kan vara helt övertygad om att skatteuttaget kommer att höjas på sikt. Vi kommer säkerligen att få höjda sjukförsäkringsavgifter, som används bl a till att betala pensioner.

    Blanda inte ihop välfärdskostnader och levnadsstandard.

    Välfärdskostnader tar vi för att vi ser ett värde i att stödja medmänniskor som får det svårt av en eller annan orsak på kort eller lång sikt. Att ett fåtal fuskar till sig pengar i det sammanhanget bekymrar mig inte ett dugg.

    Levnadsstandard handlar om BNP, eller låt oss kalla det nationalinkomst, per capita alldeles oavsett om den primäre inkomstförtjänaren behåller och konsumerar inkomsten eller om del av den omfördelas i ett värlfärdssystem.

    Bortsett från några pyttestater har USA fortfarande världens högsta BNP per capita. Ingen kan hävda att USA är en välfärdsstat jämförbar med t ex Sverige.

    Nej, med nuvarande politiska vindar strävar inte alla efter en bättre välfärd, på sin höjd en acceptabel sådan.

    Däremot ligger det i praktiskt taget allas ideal att skapa så hög levnadsstandard som möjligt, även om den innehåller stora ojämlikheter.

  17. diver007

     /  februari 13, 2008

    Haha man skall få höra mycket innan öronen trillar av.

    Vad tror du ger levnadsstandard, luft? Utan en bra levnadsstandard har man heller ingen bra välfärd.

    Man kan liksom inte utesluta det ena och tro man får det andra..

    Välfärd = ”En färd genom en tid av ekonomiskt välstånd”

    Välfärd är en definitionsfråga t.ex. en tillfredsställande levnadsnivå. Välfärd är ett subjektivt/objektivt/relativt mått på levnadsnivån.

    När man undersöker vad människor vill lägga en ökad inkomst på så visar amerikanska undersökningar att en ökad inkomst framförallt leder till en ökad efterfrågan på välfärdstjänster och fritid. Det finns skäl att tro att preferenserna, åtminstone på denna generella nivå, är likartade i Sverige och USA. Om så är fallet kan vi använda de amerikanska undersökningarna som en relativt säker prognos på det långsiktiga konsumtionsbehovet också i Sverige.

    Att jamföra USA och Sverige är dock svårt. Sverige utgör endast 1,8 promille av världsbefolkningen – vi pratar om en fjärt i rymden. USA är som bekant en union bestående av drygt 50 stater som tillsammans har ca 300 miljoner invånare.

    Tror bilden blir mer tydlig om man jämför Europa med USA. Eller varför inte Sverige mot Norge eller Danmark? Annars går det säkert bra att jämföra Sverige mot någon amerikansk välfärdsstat 🙂

  18. Voogi

     /  februari 13, 2008

    Diver 007:

    Jag, liksom övriga på den här bloggen, skriver om de välfärdssystem som administreras och bekostas av samhället i form av ersättningar och bidrag till människor som har behov därav.

    Jag talar inte om privata initiativ på området, t ex välgörenhet, privata försäkringar, m m.

    Du verkar sätta ett likhetstecken mellan välfärd och levnadsstandard, och då pratar vi förbi varandra.

    På den här och flera andra bloggar pratar man om att alliansregeringen raserar välfärdssamhället, och då pratar man om de av staten administrerade och bekostade systemen.

    Levnadsstandarden i Sverige (BNP/capita utan hänsyn till fördelningen mellan människor) är opåverkad av detta.

  19. diver007

     /  februari 14, 2008

    O ja, jag sätter ett stort likhetstecken mellan välfärd och levnadsstandard 🙂 Det syns väldigt tydligt precis framför min näsa varje dag.

    En hög BNP/capita är självklart mycket viktigt för att kunna ha råd med ett bra välfärdssystem. Dock förutsätter det en bra fördelningspolitik.

    En sak är vi överens om och det är att den borgliga regeringen håller på att rasera välfärdssamhället. För min egen del kan jag delvis skylla mig själv som röstade på skiten. Tror flera tycker likadant.

    Moderaterna utgår ifrån att den svenska välfärdstaten är ineffektiv och därför måste avskaffas.
    Men globaliseringen leder troligtvis i Sverige till ett ökat behov av välfärdstaten och dess trygghet.

    Vårt medlemskap i EU eller om/när vi går med i EMU behöver inte vara negativt i detta sammanhang.

    En nedåtriktad konvergens innebär att de nordeuropeiska välfärdsstaterna kommer att bli mer lika de anglosaxiska länderna. En uppåtriktad konvergens skulle därför betyda att anglosaxiska länder skulle bli mer lika de nordeuropeiska välfärdsstaterna. En tredje tes handlar om välfärdstatens persistens.
    Den bygger på att olika länder kommer att ha olika typer av välfärdssystem även i en internationaliserad ekonomi.

    Länder i Europa har skilda historiska, institutionella och politiska förhållanden och därför kommer de att utvecklas olika. Empirin stödjer det tredje synsättet eftersom man hittills inte har kunnat observera någon konvergens i någondera riktning.

  20. H-E.R

     /  februari 14, 2008

    Diver 007.

    ”En sak är vi överens om och det är att den borgliga regeringen håller på att rasera välfärdssamhället. För min egen del kan jag delvis skylla mig själv som röstade på skiten. Tror flera tycker likadant.”

    Jag har inte mindre än fyra bekantskaper som röstade på alliansen, två M, två Fp.
    Och de säger som du, ”man får skylla sig själv som röstade på skiten” 🙂 Säkerligen många som tänker så.

    Välfärdssamhället raseras helt klart, det håller på att utvecklas till ett sorts elitens samhälle, det kallnar oroväckande snabbt, det finns inte utrymme för människor som inte har kapacitet att prestera i önskvärd takt. Strikt ekonomiskt. Välfärd för dem som enligt detta nytänkande ”förtjänar” det, övriga göre sig inte besvär.

  21. Tjernobyl i våra minnen-partiklar, mat med cecium joner´.Gifter ger stress,Stress ger kortisol-stresshormoner!Stresshormoner ger delirium.Delirium ger psykiska problem!Psykiska problem leder till utbrändhet!Utbrändhet leder till Psyk!Väl där´är cirkeln sluten!Tack Tjernobyl!! MVH Gladiatan

  1. Lögnen om sjukfrånvaron « Som jag bäddar
  2. Historien upprepar sig « Ett hjärta RÖTT
  3. Ryck upp dig och tänk rätt « Ett hjärta RÖTT
  4. Psykbryt | Husmark: nu tar det hus i helvete!
  5. Fakta att förtiga och när demokrati blir ett misstag « Ett hjärta RÖTT
  6. Chemobrain/cytohjärna « lena alun

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: