Sjuka blir fattigare och försäkringslösa

Nu kommer färska siffror från Försäkringskassan som visar att allt fler stängs ute från sjukförsäkringen.

Citat Ekot SR;

Nya siffror från Försäkringskassan visar att det var över 7 400 personer som nekades sjukpenning eller fick den indragen under de tre sista månaderna 2009…..

De som nekas sjukpenning kan delas upp i två grupper. Dels handlar det om dem som direkt får ett avslag, och som alltså aldrig får någon sjukpenning. Dels handlar det om dem som får sin sjukpenning indragen fast de tidigare har ansetts vara för sjuka för att kunna jobba. Och indragningarna har mer än tredubblats de sista månaderna 2009, jämfört med samma period året innan.

Många får avslag för att regelverket numera säger att den som har varit sjuk i sex månader ska prövas mot jobb på hela arbetsmarknaden.

Allt fler ställs alltså – mot sin vilja och läkarintyg – utanför sjukförsäkringen. En av dessa är professor Marianne Liliequist, 59 år, som behandlats för leukemi.

Citat, VK;

I höstas valde dock Marianne att prova att arbeta 75 procent och ansökte om sjukersättning på 25 procent. Något som hon nu nekas då Försäkringskassan ser henne som utvecklingsbar eftersom hon utökat sin arbetstid. Försäkringskassan menar att med ett mindre stressigt och belastande arbete skulle hon orka arbeta heltid och föreslår i sitt senaste beslut att hon börjar arbeta på Samhall eller går på lönebidragstjänst.

Många befinner sig i en liknande situation som Marianne Liliequist. Siffror visar att en stor del av dessa nu väljer att avstå från  arbetsförmedlingens ”introduktionskurs” och betalar sin ohälsa själva genom att gå ned i arbetstid.

FK uppskattade (i december) att var fjärde sjukskriven avstår från arbetsförmedlingens ”introduktionskurs”. Siffror från FK visar också att nära hälften av de med ”avslutad” sjukersättning (2009) har tvingats gå ned i arbetstid och själva betalar sin ohälsa i lägre lön.

Den bild som växer fram är att allt fler har tappat tilltron till sjukförsäkringen. Många av de som är friska nog att klara av ett deltidsjobb väljer att stanna kvar på sin arbetsplats och gå ned i arbetstid hellre än att ta kampen mot FK och de nya stenhårda sjukreglerna.

För väldigt många sjuka är det fullständigt orealistiskt att direkt efter avslutat deltidsjobb rusa iväg på ”introduktion” hos arbetsförmedlingen. Det handlar om människor med kronisk värk och andra sjukdomstillstånd, som redan arbetar precis så mycket de orkar och kan, men enligt den nya ”arbetslinjen” räcker inte det.

Husmark P. och andra av alliansens företrädare talar ofta om att ”det räcker med att arbeta några timmar”. Men de förstår uppenbarligen inte att många redan arbetar ”några timmar” och mer därtill – utan att för den skull klara av ett heltidsjobb.  De som försöker arbeta trots ohälsa straffas nu dubbelt av regeringens totalitära ”arbetslinje”. I praktiken innebär den detta;  visar du att du har någon form av arbetsförmåga – då är det heltid som gäller.

Regeringens slakt av socialförsäkringarna betalar nu allt fler (oftast kvinnor)  genom lägre lön och sämre socialförsäkringsskydd. En stor del av alla deltidsarbetande ställdes utanför a-kassan redan när ”arbetsvillkoret” i arbetslöshetsförsäkringen höjdes från 70 till 80 timmar i månaden (efter valet 2006). Nu kastas även många med ohälsa in i den gruppen – vare sig de vill eller inte. Deras arbetstid räcker inte till a-kassa och deras sjukdom räcker inte till sjukersättning.

Att sträva efter att minska ohälsan är ett behjärtansvärt mål, men man når inte dit genom att göra sjukreglerna hårdare och kasta ut människor från försäkringen. Den förda politiken leder enbart till att fler sjuka och utslitna blir fattigare och tvingas betala sin ohälsa  i lägre lön, fattigdom eller ökat lidande (genom ökad sjuknärvaro). Istället behövs det betydligt djupare engagemang, analyser och insatser.

Man behöver ta människor som drabbas av ohälsa på allvar. Det behövs anpassning av arbete, bättre och snabbare sjukvård, en arbetsmarknad där alla får plats –  inte bara ”superarbetskraften”. Man måste angripa de problem som finns på arbetsmarknaden och inom sjukvården istället för att angripa och skuldbelägga de med ohälsa. Dessutom måste man acceptera att sjukdom, smärta och ohälsa finns.

Vi behöver en sjukförsäkring som ger trygghet och ekonomisk skydd vid ohälsa – inte kalla handen, misstroende och fattigdom.

*

Bloggat; Peter Andersson, Lena Alun, Horisonten, Resursbloggen,  Lena Alun

Mer bra bloggar; Martin Moberg och moderat arbetslinje, Annarkia om utanförskap, Eva Hillen Ahlström om ökade socialbidrag, Motvallsbloggen om vår inkompetenta regeringen, Reflektioner och speglingar om sociala spänningar, Karins värld om tro, Alliansfritt om en arbetslinje där ”invandrare torkar bajs”

Netroots

Press; DN, SvD, Expr1, Expr2Expr3

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Avregleringar och utförsäljningar inga prispressare

På DN:s ledarsida hyllas idag det faktum att Apoteksmonopolet nu går i graven. På den avreglerade och fria marknaden ska allt bli perfekt. För, se bara på telemarknaden, DN citat;  ”Efter att Televerket blivit Telia och tvingats ut på en konkurrensutsatt marknad har priserna sjunkit, servicen blivit bättre och utbudet större”.

Man kan fråga sig varför DN:s ledarsida talar tyst om alla andra avreglerade och utsålda statliga verk och marknader? Kan det bero på att inom alla andra sektorer har priserna skjutit i höjden? Så här skrev man i DN 15 september 2004;

El, flyg, järnväg, post och taxi har alla blivit dyrare sedan 1988. Bara telekom blev billigare. Priserna på de avreglerade marknaderna har skenat i väg.

Så här ser facit ut (1988-2004);

  • Järnvägen avreglerades 1988, priserna har stigit med 125 procent, konsumentprisindex (KPI) +57 procent.
  • Taxibranschen avreglerades 1990, priserna har stigit med 72 procent, KPI +34 procent.
  • Inrikesflyget avreglerades 1993, priserna har stigit med 63 procent, KPI +20 procent.
  • Posten avreglerades 1993, priserna har stigit med 80 procent, KPI +14 procent.
  • Elbranschen avreglerades 1996, priserna har stigit med 86 procent, KPI + 9 procent.

Det är riskkapitalbolagen som nu gnuggar händerna och ser fram mot att kunna håva in vinsten. Citat, SvD;

Tre av de fyra nya ägarna är riskkapitalbolag som vill sälja de nyköpta apoteken om några år…

I Norge avreglerades marknaden 2001. Det resulterade i fler apotek men också betydligt högre priser och ökad läkemedelskonsumtion. I dag äger tre internationella kedjor 90 procent av de Norska apoteken.

I Sverige har regeringen bäddat för högre kostnader för skattebetalarna. Citat VK;

Skattebetalarna ska betala tio kronor mer per läkemedelsförpackning för att ge de nya ägarna högre vinstmarginal. Det räcker dock inte för att täcka mellanskillnaden mellan den genomsnittliga vinstnivån i andra EU-länder och den vinstmarginal vi har i Sverige. Statens kostnader kommer att öka ännu mer.

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,