Obegripligt mesigt om välfärdsvinsterna


Illustration; Robert Nyberg

En av de allra hetaste politiska debattämnena just nu är frågan om vinst i välfärden. Ska den förbjudas, begränsas –  eller är det helt okej att våra skattepengar går till privata aktörer och riskkapitalbolag istället för till välfärden?

I dag sätter Löfven ”ned foten” i en DN intervju – eller gör han? Så här uttrycker han sig, citat DN;

 – Vinsterna måste begränsas avsevärt. Det är klart att det sticker i ögonen att vinsterna i den här sektorn är rejält högre än i övriga näringslivet. Lösningen på det är dock inte att säga noll eller x procent. Det finns så många sätt att komma runt det.

Löfvens argument mot att sätta ett tak (en vinstbegränsning) är alltså att det inte skulle vara möjligt. Resonemanget är märkligt – Sverige skulle i sådana fall vara det enda landet i världen där det är helt omöjligt. Så omöjligt att  man  inte ens vill försöka. Istället tror man sig kunna begränsa vinstuttagen genom öppen bokföring, hårdare kvalitetskrav och meddelarfrihet även i privata företag. Självklart krävs allt detta – och mer därtill – men utan en lagstadgad vinstbegränsning kommer vinstintresset att fortsätta styra. Det må till och med i slutändan enbart vara en symbolfråga – kvaliteten kan säkerligen bli bättre genom att man ställer hårdare krav. Men vad är man då rädd för?

Alla opinionsundersökningar visar entydigt att svenska folket vill att välfärdens pengar ska gå till välfärd – inte till vinst. LO genomförde nyligen en undersökning som visade att uppemot 85 procent av väljarna vill ha en vinstbegränsning. 55 procent säger sig till och med vara mer benägna att rösta på ett parti som tydligt säger sig vilja begränsa vinsterna.

Därför är Löfvens ställningstagande i vinstdebatten obegripligt mesig och märklig. Inte heller är det att lägga sig ”i mitten”. Möjligen i den svenska debatten styrd av riskkapitalbolag och köpta dubbelagenter – men inte i ett internationellt perspektiv, och inte heller inom socialdemokratin. En självklar majoritet bland både de socialdemokratiska, rödgröna och borgerliga väljarna är för vinstbegränsning i välfärden.

Om S verkligen vill att våra begränsade skattepengar ska gå till vår gemensamma välfärd – då borde det vara självklart att man lägger ett förslag som även begränsar vinstuttagen

Under lång tid har den enda riktiga oppositionen till vinstdriven välfärd kommit från vänster här i Sverige. De senaste åren har bilden förändrats. Några av de starkaste kritikerna finns numera bland de traditionellt liberala debattörerna. Här är några exempel….

Henrik Berggren, DN citat;

/…/Att vara mot välfärdsvinster är vår tids motsvarighet till sjuttiotalets kamp mot löntagarfonder. I båda fallen handlar det om att upprätthålla balansen mellan privat och offentligt i det svenska samhället; att se till att stat och marknad inte äter upp varandra. Därför är jag förvånad över att en del socialdemokrater och socialliberaler fortsätter att försvara det som Carl Hamilton med rätta har beskrivit som ”marknadsstaten”./…./målet, det mått på framgång som genomsyrar offentlig välfärd, ska inte vara vinst. Och om det låter radikalt – tänk på att det är en ganska vanlig uppfattning i den kapitalistiska världen utanför våra gränser. /…/

*****************

DN, citat;

Sverige är ett mycket mer extremt land än vad vi själva inser. Lösningen har blivit en total kantring från stat till marknadslösningar. I stället för att satsa på icke vinstdrivande alternativ in­fördes successivt inte bara vinst utan också marknadstänkande inom hela den offentliga sektorn.

Anna Dahlberg, Expressen citat;

Sverige har förvandlats till en experimentverkstad för välfärdstjänster. Inget annat land i världen – med undantag för Chile – tillåter vinstdrivande aktiebolag att etablera sig på skolans område med hjälp av skattepengar. Principen om att skolan ska vara icke vinstdriven är självklar till och med för de konservativa i Storbritannien. Få skulle anklaga dem för att vara smygsocialister.

Borgerligheten uppvisar en närmast religiös tro på marknadens förmåga. Allt privat är per definition bra. Det är en oerhört naiv syn, som blundar för att välfärden är en hybridmarknad där skattebetalarna står för notan och där många av villkoren för en väl fungerande marknad saknas.

För en elev som har hamnat i en dålig skola eller en skröplig äldre som inte får sin blöja bytt kan det exempelvis vara svårt att byta utförare. Man kanske inte ens har förmågan att bevaka sina egna intressen.

Göran Rosenberg, DN citat;

Sverige är i dag det land i Europa som förmodligen gått längst i avreglering och privatisering av offentligt finansierade verksamheter. Det har fått till följd att det i Sverige är vinstdrivande affärsföretag som i allt högre grad utför myndighetsuppgifter. Exempelvis har vi anförtrott åt vinstdrivna skolor myndighetsuppgiften att sätta betyg på våra barn, samtidigt som vi gett dem ett affärsintresse av att locka till sig så många elever som möjligt, vilket fått till följd att skolor satt höga betyg för att locka till sig fler elever

*

Länk till Novus senaste undersökning om vinster i välfärden (beställd av LO); Allmänheten om vinster i välfärden
Länk till en undersökning gjord i somras på samma tema; En klar majoritet vill styra vinster i välfärden

Tidigare bloggposter;

Nyliberal experimentverkstad – mot folkets vilja
Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako
Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet
Nonprofit utesluter inte valfrihet

Lästips; Lena Sommestad– Är vinst i välfärden bra för jämställdheten?, LO -bloggen-Vem är det som är extrem egentligen? 

Bloggtips;LO-bloggen om DN:s ledarsida och sjukförsäkringen,  Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen, Pepprat rödgrönt om Afghanistan, Silfverstand om vinsterna i välfärden,  Nemokrati om tjänarsamhället,  NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Media; Dagens samhälle, DNAb1, AB 2, SvDSVTSRDagens Arena 12, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nonprofit utesluter inte valfrihet

De finns fortfarande många naiva och förvirrade politiker som tror att vinstdriven välfärd är det samma som ”valfrihet”.  Men nej – valfrihet kan vi  få genom att uppmuntra olika stiftelser, kollektiv och kooperativ inom vård, skola och omsorg – men aldrig genom att skänka bort våra välfärdspengar till riskkapitalbolag eller andra privata aktörer. Forskning visar istället att vinstdriven välfärd leder till sämre välfärdoch ibland rent livsfarlig sådan.

Som tur är har en klar majoritet av svenska folket sedan lång tid tillbaka intagit en helt annan ståndpunkt än majoriteten av våra politiker. I olika undersökningar – redan långt innan de senaste skandalerna inom välfärden – har vi svenskar varit tydliga; 70 procent av oss vill att ekonomisk vinst ska återinvesteras i vård och omsorg, och när det gäller skolan vill 87 procent av oss samma sak. Förmodligen skulle siffrorna vara ännu högre om man ställde samma frågor i dag. De flesta svenskar håller alltså med Vänsterpartiet – som är det enda parti som i dag står upp för en gemensam skattefinansierad välfärd utan vinstintressen.

I dag kan jag varmt rekomendera Martin Klepkes mycket tydliga och intressanta artikel i LO-tidningen om ny forskning kring vinstdriven välfärd – och om socialdemokraternas otydliga och vacklande inställning till frågan. Det är svårt att välja ut en del av texten – därför väljer jag att återge den i sin helhet.

Vinster i vården dödar

”Undvik vård på sjukhus eller vårdhem som drivs med vinstkrav. Landstingen bör inte sluta avtal med sådana institutioner.”

Dessa råd ger professor Inge Axelsson som i en ny rapport jämför vinstdrivande vårdinrättningar med icke vinstdrivande.

I rapporten lägger han samman ett stort antal internationella studier, över 38 miljoner (!) patientöden kommer till tals, och han ställer sig frågan: Hur blir slutresultaten när det gäller kvalitet, effektivitet och kostnadsutveckling, när vården drivs med krav på vinst?

Och svaret är: Sämre.

Flera av understudierna visar en högre dödlighet på vinstdrivande sjukhus jämfört med de icke vinstdrivande.

Äldreboenden uppvisar signifikant fler liggsår än de icke vinstdrivande.

Nordamerikanska dialyskliniker med vinstkrav har motsvarande 2 500 fler dödsfall per år jämfört med kliniker utan vinstkrav, enligt en studie.

En annan studie visar att USA kunnat spara kostnaderna för 1 600 patientår om de vinstdrivande dialysklinikerna varit lika effektiva som de icke vinstdrivande.

Sjukhus med vinstkrav visar lägre kvalitet i vården men också högre kostnader än sjukhus utan vinstkrav.

Grekland skulle enligt en studie från 2011 ha kunnat spara över 900 miljoner kronor per år om de vinstdrivande sjukhusen varit lika effektiva som de icke vinstdrivande.

17 studier som gjorts under 14 år visar att icke vinstdrivande psykiatriska sjukhus i USA hade bättre kvalitet, högre effektivitet och större tillgänglighet än vinstdrivande.

Hur rimmar då dessa data med svenska förhållanden?

Har vi just i Sverige lyckats lösa alla problem med vinstkrav som inget annat land har klarat av?

Nej, snarare tvärtom.

Sverige har en låg grad av reglering. Som snudd på enda land i världen tillåter vi obegränsade vinstuttag.

Vi har alltså ovanligt usla möjligheter att över huvud taget styra upp verksamheten alls.

Och detta går ut över både personal och patienter.

De som utför vården är till stor LO-anslutna. Där är den anställde själv ofta sina arbetsverktyg. Kvalitet är armar, huvud, känslor och utbildning hos personalen.

När vinstdrivna inrättningar drar ned på kvaliteten innebär det inget annat än att de slutar satsa på personal.

Det handlar om en stolthet i arbetet, det handlar om ett befogat krav att få göra ett bra jobb och att trivas med sitt arbete.

När Socialdemokraternas förre partiledare Håkan Juholt började angripa vinstuttag i vård och omsorg hördes ett ramaskri från delar av hans eget parti, något som bidrog till att han blev petad.

Och frågan släpptes åter ned på det socialdemokratiska smörgåsbordet.

På detta smörgåsbord tronar den nu, vinsten i vården, som en unken och möglig, något hopsjunken dessertost som sedan länge förlorat epitetet ädelost.

Och Socialdemokraterna har återgått till sin förlamande tystnad kring vinstuttag och verkar tro att denna tysta acceptans inför lägre vårdkvalitet och sjunkande satsningar på vårdpersonal lockar röster från någon obestämbar medelklass.

Som framgår av professor Inge Axelssons studie handlar det inte om valfrihet. Stiftelser, kollektiv, kooperativ kan lätt fånga upp alla riktningar som faller under begreppet valfrihet.

Inge Axelsson har sin rekommendation klar, så klar att den förtjänar att upprepas:

”Undvik vård på sjukhus eller vårdhem som drivs med vinstkrav. Landstingen bör inte sluta avtal med sådana institutioner.”

Martin Klepke

*

Missa inte – Dokument inifrån;
De oförsäkrade och läs; En skrämmande och patriarkal syn blottlades igår på bästa sändningstid!

Lästips;, Ytterliggare en sosse som vill hjälpa till, Sälj inte vår (s)jäl  till riskkapitalister
Lyssna på; Debatt mellan Jonas Sjöstedt och Göran Hägglund – När vinst och vård ska samsas inom äldreomsorgen

Ur mitt arkiv;
Fakta – vinstdriven vård håller sämre kvalitet
Sverige – den vareglerade marknadens naiva kassako

Bloggat; Homo politicus om vinstdriven välfärd, Approximation om Reinfeldt och jobben, En socialdemokrats mening om vinstdriven välfärd, Annarkia om klasskamp, Jinge om Annie Lööf, Netroots

Media; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, AB1, AB2 , EXP1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako

I förra veckan tittade jag på andra avsnittet av UR:s serie ”Världens bästa skitskola”.  Avsnittet hette ”Vinstmaskinerna” – och handlade om hur den svenska skolan, alltsedan den borgerliga friskolereformen i början på 90-talet,  blivit en vinstmaskin för riskkapitalbolag och privata aktörer – allt på bekostnad av skolans kvalitet och undervisning. Den svenska skolan var länge en av de allra bästa och mest jämlika i världen, men de senaste 20 åren har den halkat ned på rankingen. Från plats 3 till plats 19. Skolresultaten sjunker och segregationen ökar.

Nu går vår ”friskolereform” på export till det konservativa England. Där finns bara en invändning mot vår modell; Där är det otänkbart att en hundraprocentigt skattefinansierad skola ska tillåtas generera vinst till sina ägare. Där ser man det som självklart att vinstdrivna bolag är mer intresserade av att skapa vinst än att ge en bra utbildning.

I England är denna misstro mot vinstdrivna bolag en självklarhet liksom i resten av världen. Faktum är att Sverige är det enda landet i världen som tillåter skattefinansierade vinstdrivna skolor.

Samma naiva grundsyn i förhållande till marknadskrafterna tycks vi svenskar ha på flera områden. Vi låter riskkapitalbolag och privata ägare plocka ut obegränsat med vinst från snart sagt all skattefinansierad välfärd. Det handlar om vård, omsorg, hemtjänsten, psykiatrin, barnomsorgen etc. Miljarderna rullar ut ur landet till riskkapitalbolagens skatteparadis eller rakt ner i fickorna på privata aktörer.

Även när det gäller den grundläggande samhällsservicen har avregleringarna och bolagiserningarna på många sätt drivits till sin spets – in absurdum. Det kanske tydligaste exemplet är järnvägen. I boken ”Det stora tågrånet” visar Mikael Nyberg hur fel det kan gå när en naiv tro på avregleringar och marknadsexperiment får styra politiken. Men trots att våra svenska avregleringsexempel är så avskräckande framhärdar den nuvarande regeringen med fortsatta avregleringar. Nu senast apoteken, resten av järnvägen och vid årskiftet kollektivtrafiken.

Sverige har under de senaste 20 åren förvandlats från ett ovanligt jämlikt välfärdsland till ett ett världsunikt, och allt mer ojämlikt, marknadsexperiment. I inget annat land har man en så naiv tro på marknadskrafternas goda vilja att ge den bästa utbildningen, vården eller omsorgen. Även inom stora delar av samhällsservicen har vi låtit avregleringar och kortsiktiga vinstintressen ersätta medborgarintresset. Här blundar vi för de invändningar och argument som finns i alla andra länder. Och när man i andra länder återreglerar avreglerade marknader – fortsätter vi ända in i kaklet.

I andra Europeiska länder protesterar och demonstrerar medborgarna på gator och torg när man försämrar villkor; sänker pensioner, stramar åt, säljer ut, lägger ned samhällsservice etc. I Sverige accepterar vi tyst och röstar fram de politiker som hårdast drivit på avreglerings- och utförsäljarpolitiken. Trots att vi inte ens håller med dem. Vi tycks, sedan lång tid tillbaka, ha blivit hjärntvättade att tro att vi är maktlösa inför marknaden – och att politik inte längre betyder något.

Men givetvis finns det ett sätt att vända utvecklingen. Politiska beslut har bestämt att marknaderna ska avregleras, att obegränsad vinst ska kunna plockas ut från vår gemensamma välfärd och att vinstintresset ska gå före medborgarintresset. Det är ingen naturlag, allt handlar om politik. Därför kan vi givetvis vända utvecklingen.

Visst kan man fråga sig hur det har kunnat gå så här långt när så få av oss tycker att utvecklingen är bra. Kanske är det så att alla avregleringar och avknoppningar har skapat ett slags ”marknads-monster”. Att de ekonomiska intressen som tjänar på utvecklingen har ätit sig så djupt in i politiken och forskningen att de kritiska rösterna snabbt tystas?

Vi ser hur lärare som kritiserar sin skola får gå. Hur läkare som avslöjar missförhållanden på äldeboenden tvingas bort. Personal vågar inte längre öppet berätta sanningen om sina arbetsplatser. Även en stor del av forskningen ägs av företag som tjänar på avregleringarna och har starka ekonomiska intressen av att tysta kritisk forskning.

Även inom politiken finns starka personliga intressen av att forstätta avreglerings- och utförsäljarpolitiken. De starkaste ideologiska och ekonomiska intressena finns utan tvekan inom moderaterna. Men även inom socialdemokratin och inom andra politiska partier finns enstaka personer som tjänat stora pengar på avregleringarna.

Den som vågar utmana dessa starka ekonomiska, personliga och ideologiska intressena får därför räkna med tuffa tag. Man skulle kunna säga; Intresset ljuger alltid – om det gynnar det egna intresset.

Men visst borde vi, svenska folket, inte vara så blåögda att vi återigen röstar fram en politik som enbart gynnar privata vinstintressen – inte oss medborgare. Visst borde vi återigen börja lita på att vi kan förändra världen till det bättre….

*

Lästips;

Mejlväxling mellan Håkan Juholt och Jerker Virdborg
Ge Juholt arbetsro
Hela världen har ett smashläge på Juholt

Bloggtips; Vänstra Stranden om Juholt,  LO-bloggen om sjukförsäkringen, Seppo Laine om kapitalismen, Röda Malmö om girigheten, Löntagarbloggen om att snart flyttar svenska lärare till andra länder, AB:s ledarblogg om ett nygammalt klassamhälle,  Lena Sommestad om EU och förbud mot politik för full sysselsättning, Storstad om SAP:s nya partiprogram, Stardust om att Beatrice Ask är såsig i huvudet, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, ab1, ab2, ab3, ab4DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, Svd2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, Kommunalarbetaren, LOT1, LOT2, svt1, svt2, svt3, svt4, svt5, svt6

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Visst har Juholt rätt om samhällsservice till alla!

Allt sedan Håkan Juholt blev vald till partiledare har borgarpressen varit konstant kreativ när det gäller att förvränga och misstolka det mesta som Juholt har sagt. Den senaste ”stormen i ett vattenglas” handlar om Juholts krav på fungerande samhällsservice till alla medborgare.

Juholt uttryckte något så fruktansvärt som idén att alla människor i Sverige i dag – år 2011 – ska kunna ringa SOS alarm. Visst låter det som ett alldeles orimligt och fruktansvärt idiotiskt krav? Ja, möjligen om det hade uttalats för 100 år sedan 😉

Så här sa Juholt i DN intervjun, citat;

– Jag har besökt flera delar av landet där människor inte ens kan ringa SOS Alarm eller använda trygghetslarmet de har på handen, för att det anses för dyrt att bygga ut mobilnätet. Det är inte rimligt att det i vissa delar av landet finns hur många operatörer som helst att välja på, och i andra delar av landet kan du inte ens använda ditt trygghetslarm.

Ska alla bolag vara tvungna att erbjuda service överallt?

– Ja. Man ska kunna erbjuda service till medborgare i hela landet. Det kan inte vara som så att man har rätt att välja bort medborgare för att det är för dyrt. Det är alldeles orimligt.

Juholt talar också om att han vill införa hårdare regler för fler avreglerade marknader som apotek, järnväg och el.

– Dessa fyra marknader är exempel på samhällsnyttig verksamhet där en upphackad marknad på grund av kortsiktiga vinstintressen inte levererar det som samhället och medborgarna främst behöver. De anser att det är för dyrt för dem, det minskar deras vinst. Då måste de marknaderna regleras.

Det Juholt egentligen säger tror jag är något de allra flesta svenskar håller med om. Han talar inte ens om 100 procentig täckning (som många misstolkar hans svar som) – även om det visst är möjligt – han talar om ”service till alla medborgare i hela landet”.

Självklart borde samhällsservice och viktig infrastruktur fungera för alla medborgare. Det borde vara självklart år 2011. Det märkliga är inte att en ledande politiker vill se det som ett mål – det märkliga är i stället att så många, utan att reflektera, tycks acceptera att vi inte längre har råd med samhällsservice till alla medborgare. Detta trots att vi som land bara blivit allt rikare och att tekniken utvecklas i rasande fart.

Det Juholt säger är inte heller omöjligt att genomföra. De som kritiserar Juholts målsättning gör det utifrån ideologisk låsning eller egen vinnings skull. Tekniken finns, pengarna finns – nu handlar det bara om den politiska viljan finns. Robert Björkenwall förklarar det mycket bra på sin blogg…..

Juholt rätt ute men kommer att möta motstånd för sitt återregleringskrav, citat;

Det finns inga som helst skäl att sikta på mindre än 100 procents täckning i telenätet. Det är och måste vara målet för en nationell roaming-strategi, som det heter på telekomspråk. Mindre än så duger inte./…/

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har dock snabbt varit ute och redan beskrivit tankarna på återreglering av nu mindre väl fungerande telekomnät och annat som en radikal vänstersväng. Och han har starka krafter på sin sida i förvaltning och näringsliv. De av regeringen tillsatta myndighetscheferna är snabbt ute och stöttar statsministern i detta. Telekomsektorns vakthund Post- och telestyrelsen, PTS, talar om hur omöjligt ett krav på full täckning av landet för mobiltelefoni är. Omöjligt? Alls icke om vi bara har ett system – reglerat och kravställande – om att vi gemensamt ska dela på kostnaderna är det ett fullt möjligt projekt. Hur det sedan ska gå till mera konkret kan behöva diskuteras närmare. Men möjligt är det förvisso. Dessutom är det fullt möjligt att göra det hyfsat kostnadseffektivt om nät och master är gemensamt förvaltade i ett gemensamt ägt bolag/näthållare i stället för att varje operatör för sig ska sätta upp egna, parallella master och nät. Konkurrera kan sedan de olika operatörerna på telekommarknaden göra högre upp i värdekedjan om tjänster av olika slag som de erbjuder sina respektive kunder. Precis på samma sätt som vi har ett gemensamt vägnät men trafiken på det vägnätet sköts av olika lastbilar, bussar och personbilar i stället för att varje åkare själv ska investera i ett eget vägnät./…/

Men givetvis kommer Juholt och andra med det här kravet att möta motstånd, rätt massivt rent av. Inte bara från statsminister Reinfeldt och andra marknadsivrare – från olika borgerliga partier och från den flora av företag som i olika avreglerade branschsektorer inom tele, el, apotek etc och även bland de riskkapitalägda företag som etablerat sig inom omsorg, vård, skola och annat som gärna vill fortsätta tjäna stora, inte sällan helt riskfria skattebetalarintäkter som de nu håvar in på olika mer eller mindre naivt sjösatta avregleringar. Och följaktligen göra vad de kan för att med stor kraft och stora lobbyresurser förhindra den om- och återreglering som många medborgare önskar sig sedan de sett effekterna av avregleringarna och marknadsutsättningarna av olika servicetjänster. Så Håkan Juholt har nog många med sig – bland vanligt folk och andra som vill göra en ärlig analys – när han nu vill göra om och göra rätt!

Läs även Monica Green Blogg + debattartiklar;
Alla svenskar ska ha rätt till telefon
Låt hela landet ringa, citat;

….att ha politiska mål som inte ger alla möjlighet till telefon och internet är att backa in i framtiden. Steg för steg måste vi se till att Sverige blir digitalt och att alla ska ha tillgång till en trygghetstelefon är minsta man kan begära.

Dessutom går det att dela ut ytterligare frekvensband som är internationellt harmoniserade och lämpade för olika typer av mobila applikationer, bl.a. mobilt bredband.

I EU:s förslag till förordning till riktlinjer finns möjligheter att söka EU-medel för såväl bredbandsutbyggnad i glesbygd och till offentliga digitala tjänster.

*

Bloggtips; Human Lab om Reinfeldt och utanförskapet, Bo Widegren om reglerade marknader, Röda Malmö under ytan, Ingen ko på isen med ett citat alla borde läsa, Nemokrati om Reinfeldt och EU, Annarkia om Reinfeldts usla miljöarbete, Pyttiminpanna om miljön, Martin Moberg om S, Jonas Sjöstedt om euron, Sabastians tankar om killen som vill va Lucia,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, dn11, dn12, dn13ab1, ab2, ab3, ab4exp1, svt1, svt2, lot1, lot2, da1, da2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar

Klipp AB

Läser Martin Aagårds intressanta funderingar kring den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålssons bok ”Knapptryckarkompaniet. Rapport från Sveriges riksdag”. I boken, som rapporterar innifrån moderaternas ”politiska saltgruva”, beskrivs Reinfeldst ledarstil som stenhård, odemokratisk och tyrannisk. Att de nya Moderaterna inte har särskilt högt i tak är dock ingen nyhet. Lars Sjöblom, moderat kommunalpolitiker från Norrtälje som bytte parti till Socialdemokraterna strax före valet 2010, beskrev moderaternas toppstyrning så här; ”Det är en stor skillnad på Moderaterna när de talar till folk och när de genomför sin politik. Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas.

Men, det mest intressanta med Pålssons bok är inte kritiken av Reinfelds ledarstil. Istället handlar det om hennes misstankar om eventuella mutbrott, vänskapskorruption och maktmissbruk inom Moderaterna.

Maoderater, Citat;

Det mest skrämmande med Pålssons bok är kritiken av hur moderaterna hemlighåller sina partibidrag. För här är det inte en politisk fiende som motsätter sig smusslandet, utan en forskare i nationalekonomi och lojal moderat som menar att det ”öppnar för vänskapskorruption och maktmissbruk”.

När hon 2006, som ledamot i näringsutskottet administrerade utförsäljningen av de statliga bolagen Telia, Vasakronan, Vin & Sprit, OMX, SBAB och Nordea styrdes det hela direkt från regeringen. Pålsson skriver att hon inte hade en aning om köparna gett bidrag eller hade kopplingar till partieliten och därför fick så förmånliga priser.

Hon skriver att hon inte kan vara säker på att mutor inte förekommit. Bara att misstanken finns hos en politiker som jobbat så nära de epokgörande miljardaffärerna är chockerande.

Moderaternas långa vägran att redovisa sina partbidrag, deras starka band till näringslivet och ljusskygga kopplingar till riskkapitalbolag och privata välfärdsföretag är inte bara ”skrämmande” – man kan fråga sig om de överhuvudtaget hör hemma i en öppen demokrati.

Arbetaren, citat;

Samtidigt som regeringen går ut i media och beklagar sig över vårdskandaler och aggressiv skatteplanering gör enskilda moderater karriär inom den privata vården, och chefer och skattesmitare från den privata vården belönas med fina titlar inom offentliga bolag och myndigheter.

M-kopplingarna till riskkapitalbolagen, AIP, citat:

  • Filippa Reinfeldt, Stockholms sjukvårdslandstingsråd, kritiserades nyligen av fem läkare för att ge publicitet och konkurrensfördelar till Carema Cares vårdcentraler genom att ställa upp som invigare.
  • Kristina Axén Olin, Stockholms förra finansborgarråd, gick direkt från storbeställare till rådgivare till Carema Care.
  • Gustaf Douglas partistyrelseledamoten tjänade 642 miljoner kronor när Attendo 2005 såldes till ett brittiskt riskkapitalbolag.
  • Gustaf Douglas och Kristina Axén Olin, 2:a vice partiordförande, ledde samtidigt Rosenbadsfonden, Moderaternas pengainsamling för maktskifte 2006.
  • Henrik Borelius är vd på Attendo och tjänade 40 miljoner på Attendoaffären. Hans syster Maria Borelius utsågs till handelsminister 2006.  Före valet ledde Maria Borelius ett moderat insamlingsorgan riktat till näringslivet ”Företagarforum/Entreprenörs-nätverket”.
  • Henry Sténson, ordförande i Moderaterna i Stockholm, ska som PR-konsult sköta Caremas krishantering.
  • Birgitta Holm, moderat stadsdelsnämndsordförande och kommunstyrelseledamot i Stockholm, är ny enhetschef inom Carema sjukvård.
  • Kent Ehliasson, chef för Caremas affärsområde för personer med funktionsnedsättning, utsågs i november till ny generaldirektör för Statens institutionsstyrelse.
  • Stellan Ungerholm, tidigare styrelseledamot i Carema Care och chef för Caremas affärsområde sjukvård, är M-politiker i Norrtälje.
  • Ulf Adelsohn, förre moderatledaren,  satt i styrelsen för det danska riskkapitalbolaget Polaris som 2007 sålde Frösunda, ett företag i LSS-branschen. Enligt SvD gjordes en vinst på cirka 750 miljoner kronor.

Utöver alla dessa kopplingar till riskkapitalbolag kanske man också närmare borde granska alla vänskapstjänster till andra privata välfärdsföretag. Jag behöver inte gå längre än till familjen Reinfeldts hemkommun Täby för att hitta flera kända exempel…..

  • 2003; Ett bolag inom äldreomsorgen (HSB-omsorg) som Fredrik Reinfeldts far Bruno stod nära gjorde en vinst på 7,5 miljoner kronor – som åldringarna gick miste om. Kommunordförande Filippa Reinfeldt skar samtidigt ned på äldreomsorgen med 6 miljoner.

I Reinfeldts Täby råder enfald – inte mångfald. Barnomsorgen och  förskolan är totalt privatiserad. I förra veckan bestämdes att även den sista kommunala hemtjänsten ska bort. I Täby har privatiseringsideologin drivits hårdare och längre än i någon annan kommun i Sverige – länge under ledning av paret Reinfeldt. Numera ägnar sig Filippa Reinfeldt åt att sälja ut landstingets sjukhus och vården av tortyroffer till lägstbjudande riskkapitalbolag i Stockolms läns landsting.

Visst kan man fråga sig om all denna iver att sälja ut våra gemensamma välfärdstjänster till riskkapitalbolag och privata vänner enbart handlar om blind nymoderat ideologi – eller om det även ligger ett egenintresse i utförsäljningshysterin. Helt klart är att riskkapitalbolagen tjänat enorma summor på moderaternas privatiseringsiver och att deras framtida vinster är helt beroende av den utförsäljnings- och privatiseringspolitik som moderaterna bedriver….

*

Läs mer; Reinfeldt på riktigt. En rapport om Fredrik Reinfeldts Täby ”Sveriges mest moderata kommun”

Bloggat; Martin Moberg, Annarkia, Svensson, Nemokrati, Alliansfritt Sverige, Reflektioner och speglingar, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, nsd, arbetaren, AIP, svt1, svt2, svt3, dn1, dn2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet

I debatten om välfärdstjänster hävdas det ofta att det inte finns någon forskning som visar att riskkapitalägda boenden skulle erbjuda sämre vård än övriga ägarformer. Detta är inte sant.

I dagens DN berättar Marta Szebehely, professor i socialt arbete, om amerikansk forskning som visar att riskkapitalägda och vinstdrivande vårdkedjor håller sämre kvalitet. Anledningen är att dessa företag har ett kortsiktigt vinstintresse. Samma sak borde givetvis gälla även i Sverige – det kortsiktiga vinstintresset finns även här – även om svensk forskning må vara tillfälligt tystad på detta område (starka intressen vill inte veta svaret).

Men det finns trots allt svensk forskning visar att personaltätheten i privata boenden är 10 procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidsanställda och fler timanställda. Professor Szebehely konstaterar att det finns ett tydligt samband mellan låg personaltäthet och sämre vårdkvalitet. Men personaltätheten påverkar givetvis inte ”bara” kvaliteten på vården – även arbetsmiljön för de anställda försämras kraftigt. Inte heller har de anställda inom privata äldreboenden samma möjlighet att slå larm om missförhållanden på sin arbetsplats – här gäller istället tystnads- och lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren.

Det finns dessutom mycket som tyder på att personaltätheten ofta är ännu lägre på riskkapitalägda boenden än på andra privatdrivna boenden. På Newsmill skriver Henrik Månsson (s) om hur det ser ut  i Lunds äldreomsorg sedan borgerliga politiker släppte in riskkapitalbolagen där. Där minskade Carema personalstyrkan med 20 procent så fort de tog över ett boende. Citat;

/…/Sedan borgerliga politiker lät dessa handelsresande i liggsår och kissblöjor göra entré i kommunens verksamheter har problem och missförhållanden blivit fler och allvarligare. Bara för något år sedan betalade Attendo Care frivilligt ut ett skadestånd på en miljon kronor som kompensation för allvarliga missförhållanden på ett boende för dementa i Lund. Det första Carema gjorde när de tog över en tredjedel av kommunens äldreboenden för några år sedan var att minska personalstyrkan med 20 procent. Var femte anställd fick gå hem/…/

Fakta är att personaltätheten har minskat på våra äldreboenden under lång tid. Vi satsar allt mindre resurser på äldrevård i Sverige – trots att behoven ständigt ökar. Nu tvingas istället allt fler anhöriga ta hand om sina äldre anhöriga. Både samhället och de anhöriga (ofta arbetarklassens kvinnor) får betala ett högt pris för denna utveckling.

Arbetarklassens döttrar får ta smällen, DA citat;

Sedan 2006 har antalet anställda som arbetar inom den kommunalt finansierade äldreomsorgen minskat med 25 000 personer, enligt statistik från Socialstyrelsen. Kostnaderna för att ta hand om äldre minskar både i kommunerna och som andel av BNP.

Samtidigt blir de äldre allt fler, och de blir inte friskare. På 1980-talet fick 62 procent av de äldre över 80 år äldreomsorg. 2006 var det 37 procent, visar statistik från Statistiska Centralbyrån.

Resultatet av utvecklingen är att 100 000 personer i Sverige har tvingats gå ned i arbetstid för att hjälpa sina åldrande föräldrar, enligt uppskattningar i en ny rapport från Kommunal. Beräkningarna bygger på SCB:s arbetskraftsundersökning.

DN debatt beskriver Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH,  i dag hur vinst skapas inom vården. Det finns egentligen bara ett sätt – att ”pressa inåt” viket leder till sämre kvalitet. Han menar att naiva politiker själva har skapat de problem vi nu kan se .

Att sälja ut välfärdstjänster till lägstbjudande är heller inte något som enbart förekommer inom äldrevården. Samma metod praktiseras över hela spektrat av våra skattefinasierade välfärdstjänster. Här är allianspartierna med Moderaterna i spetsen tongivande. I Stockholms läns landsting pågår just nu en strid om S:t Görans sjukhus. Vårdfacken varnar i DN för konsekvenserna.

Patienterna förlorar i vårdupphandlingsspel, citat;

Här är det Stockholms läns landsting (Filippa Reinfeldt) som är boven, som medvetet väljer en process där lägst bud vinner.

Det gäller att lägga ett bud som helst är 5–10 procent lägre än kostnaderna för 2011, för bara den som lägger ett lågt bud har en chans att vinna. På detta anorektiska pris ska man sedan dessutom sänka sina kostnader ytterligare med minst 2 procent årligen. I nästa steg måste samtliga akutsjukhus i Stockholm anpassa sina kostnader ner till S:t Görans nivå.

Upphandlingen används som ett sätt att pressa kostnadsutvecklingen inom hela akutsjukvården. Vet personalen på övriga sjukhus om detta? Vet deras sjukhusledningar? Vet patientföreningarna? Troligtvis inte i och med att hela processen är totalt sekretessbelagd av SLL och när allt blir offentliggjort har tåget gått. Var finns våra politiker som Stockholms befolkning valde för att representera våra viktigaste intressen och behov? Var finns medierna? De som ska granska och upplysa medborgarna om viktiga skeenden som berör dem.

Har man inte redan lärt sig av historien?

*

Läs Bo Rothstein; Forskare har varnat för vinstdriven vård

Mer svensk forskning; ”Privatiseringarnas pris” (2005) En analys av privatiseringspolitikens konsekvenser i Stockholm och resten av landet

Bloggat; När marknadsvärdet går före människovärdet
Lästips;
Josefin Brink; Regeringen pratar med kluven tunga
Etc: Den förborgerligade välfärden
Dagens Arena; Arbetarklassens döttrar får ta smällen
Martin Klepke;  Juholt kan inte driva två linjer i vinstfrågan

Bloggtips; Reflektioner och speglingar om vård och omsorg, Röda Malmö om privata vinster, Röda Berget om antirasism,  Olas Tankar om privatiseringar, Alliansfritt om nedskärningar i skolan, Nemokrati om Carema, Sebastians tankar om klassisk borgerlig politik, Björn Andersson om politiker och civilkurage,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, svt1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

När marknadsvärdet går före människovärdet

Den senaste tiden har våra nyliberala medier yrvaket beskrivit  hur äldre vanvårdas på riskkapitalbolagens äldreboenden. Fokus har nästan uteslutande riktatats mot vårdföretaget Carema. Riskkapitalbolaget har utmålats som den verkliga boven i dramat.  Till och med regeringens företrädare, med Anders Borg och äldreminister Maria Larsson i spetsen, har skjutit in sig på riskkapitalbolagens skatteplanering och utnämt dessa bolag till ”de stora syndarna”.

Nu försöker den samlade högern vinna debatten genom kasta sten (i sitt glashus) mot riskkapitalbolagen – och förmodligen lyckas man även denna gång slinka undan ansvaret för sina misslyckanden. Till största delen beroende på en journalistkår som tycks vara både oförmögen och ovillig att granska och sätta in politiska misslyckanden i sitt sammanhang. Men även – till viss del – på en socialdemokrati som under många år lamt har accepterat förhållandena och lämnat walk over i debatten. Precis som Lena Sommestad skriver  på sin blogg.

Lena Sommestad, citat;

Socialdemokraternas oförmåga att klart ta ställning mot vinstintressen i vård och skola har varit förödande. Genom att Socialdemokraterna inte tydligt och med väl underbyggda argument har kunnat motverka kommersialiseringen, har den kommit att uppfattas som självklar och legitim. Något som alla stora partier accepterar måste väl vara OK?

De verkliga ”välfärdens vandaler” är givetvis inte riskkapitalbolagen – det är de ansvariga politiker som drivit på och öppnat upp för precis denna utveckling. Riskkapitalbolagen gör enbart det riskkapitalbolag ska göra (precis som alla andra vinstdrivna bolag) – de maximerar vinsten. Ingen borde vara förvånad – allra minst de som drivit (och fortsätter driva) på utvecklingen – nyliberala debattörer och borgerliga politiker.

De nyliberala predikanternas evangelium heter sänkta skatter, avreglering och utförsäljning. Inget av dessa heliga budord fungerar särskilt bra inom välfärden – det ser vi nu. Obegränsade vinstuttag och vinstmaximering tär både på välfärdens resurser och kvalitet, och sänkta skatter betyder mindre resurser till vår gemensamma välfärd. Det borde vara enkel matematik och sunt förnuft.

Sverige har under lång tid varit riskkapitalbolagens heliga kassako. Vi har genomgått ett unikt marknadsexperiment där privata aktörer kunnat plocka ut vinstpengar ur vår skattefinansierade välfärd – utan begränsning. De allra svagaste, de som allra mest behöver samhällets hjälp och stöd – de får betala priset för vår tids blinda tro på de nyliberala lärorna. Politiker har med öppna ögon låtit marknadsvärdet gå före människovärdet.

Alla alternativa driftsformer inom välfärden är givetvis inte förkastliga – men varför ska vi i Sverige som enda land i världen tillåta privata vinster i den skattefinansierade välfärden? I alla andra jämförbara länder tillåts enbart ”nonprofit” utförare. En sådan regel borde givetvis även kunna fungera i Sverige. Allt hänger på den politiska viljan och makten – och i förlängningen på oss väljare.

Maria Schottenius, DN citat;

Det borde ju inte vara någon överraskning att den som ägs av riskkapitalbolag får minimera kostnader och maximera vinster. Ändå har vi stått med gapande munnar de senaste veckorna och lyssnat på anhöriga som hittar sina gamla i vanvård, nervös personal som inte vågar klaga och naiva politiker som hade trott mer om företag som profilerat sig på vård.

Riskkapitalister ska finnas där det behövs riskkapital, till exempel när innovativa idéer ska prövas på en marknad. Men inte på ställen där det finns noll risk. Till exempel vid vård av gamla och sjuka, eller i skolan. Verksamheter som är kraftigt skattesubventionerade och totalt riskfria företagsmässigt.

Missa inte Lena Sommestad;
Driftsform spelar roll och regelverk kan ändras och ”Corporate responsibility?

Tidigare bloggpost;
Sjuka och gamla säljs ut till lägstbjudande

*

Bloggat; Röda Berget, Jinge, Kulturbloggen, Kaj Raving, Annarkia, Alliansfritt, Jonas Sjöstedt,Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, lot1, lot2, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tacka tusan för att Urban Bäckström går i taket!


Illustration; Robert Nyberg

Gårdagens stora chock för näringslivet var onekligen SNS rapporten om ”Konkurrensens konsekvenser” och den försiktiga, men för alla marknadsfundamentalister förödande, DN-debatt artikeln – Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten.

Tittar just nu på SNS semenariet på SVT. Det är både intressant och underhållande – och visar med all tydlighet att många inom näringslivet har blockerat sina tankebanor med ideologiska skygglappar. På vissa håll kokar vreden över.

Men fakta sparkar, och även om mycket av de fakta som SNS fått fram i sin rapport inte på något sätt är helt nya – är de viktiga. Det nya med denna rapport är ”bara” att den presenteras av en av näringslivet egna organisationer – men det är inte så ”bara”! Tacka tusan för att Svenskt Näringslivs Urban Bäckström går i taket – så här får ni väl inte göra!!! En bedrövlig rapport – är hans ödmjuka och väl genomtänkta betyg  😉

Men visst behövs dessa fakta – och visst behövs mer forskning. Man får hoppas att de nyliberala ideologiska skygglapparna som hitills stoppat all grundligare forskning i ämnet nu börjar förvittra.

Men som sagt, mycket av de fakta som presenteras är inte nya, precis som Martin Klepke skriver i sin utmärkta ledare i LO-tidningen, där han också förklarar varför det saknas grundliga utvärderingar.

SNS visar privatiseringens stora misslyckande, citat;

Sida upp och sida ned bekräftas de farhågor som privatiseringskritiker år efter år har fört fram./…/

Privatiseringen har framför allt baxats fram av borgerliga regeringar, men socialdemokratiska regeringar har aldrig riktigt verkat veta vad de vill. Under (S)-regimer har det i stället infunnit sig ett beröringsskräck-styrt status quo.

Ett minimum av engagemang skulle ha varit att utreda vad privatiseringen verkligen inneburit.

En mycket stor majoritet av svenska folket anser att det är helt fel att riskkapitalbolag och privata ägare kan plocka ut stora övervinster från vår gemensamma och skattefinansierade välfärd – det har flera olika undersökningar visat under de senaste åren. Det innebär inte att de flesta av oss är helt emot alla former av privata alternativ inom välfärden, eller att vi är emot alla former av friskolor.

Men den svenska blåögdheten är unik när det gäller att sälja ut den skattefinansierade välfärden. Här finns ingen lag som begränsar vinst- eller aktieutdelning, samtidigt som etableringsrätten är fri. Det ger riskkapitalbolag och privatpersoner fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Istället för behov styr numera vinstmöjligheter var ett välfärdsföretag ska etablera sig.

Man kan fråga sig – någon som har hört talas om ”non profit”?

Det är alltså hög tid att även S vaknar nu – och vågar vara tydliga. Det skulle både S, välfärden och svenska folket tjäna på!

*

Ett urval tidigare bloggposter i ämnet;
Välfärdens kärna till salu
Sjuka och gamla säljs till lägsbjudande
Vinst går före kvalitet i skolan
Det svenska friskolevansinnet

P.S. Håll utkik efter Ann-Marie Lindgrens snabbanalys av SNS rapporten!

Bloggat; Alliansfrit Sverige , Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Andersson, Carls konsumentblogg, Röda Malmö, Annarkia, LO-bloggen

Media; svd1, svd2 dn1, dn2, dn3, dn5, da1, da2, ab1

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Chefscoacherna Fredrik och Anders på nya äventyr

För ett par dagar sedan introducerade statsministerfrun, och tillika hälso- och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt den brillianta idéeen att ”svårt sjuka ska få en egen coach”. Inte bättre vård eller fler vårdplatser, inte en sjukförsäkring som fungerar – nej, det blir en ”vårdcoach” istället. Eller som Daniel Swedin sammanfattade det (ab, citat);

Moderaternas lösning på det problem man själv har skapat är alltså coacher. Det är logiskt. Är man i grunden emot en solidariskt finansierad sjukvård för alla finns det liksom ingen riktig orsak till att se till att varje skatte­krona används med förnuft.

Vi får en coach i stället.

Kanske vi borde storsatsa på ”coacher” inom fler områden i vårt utsålda och avreglerade samhälle. Efter ”jobbcoacher” och ”vårdcoacher” kanske det borde vara dags för ”dagiscoacher” för hågade småbarnsföräldrar, ”utbildningscoacher” för villrådiga skolelever, ”sjukförsäkringscoacher” för utförsäkrade, ”elcoacher” för ruinerade elkonsumenter, ”tågcoacher” för strandsatta och hårt prövade tågresenärer… ja – marknaden är onekligen oändlig!

För, nu är vi inte längre medborgare, vi är kunder. Samhällsservicen har ersatts med vinsmaximering för både staliga och privatägda bolag. Vad gör det om tågen inte går som de ska, om posten inte kommer fram i tid, om vården inte alls fungerar eller om skolorna inte kan ge våra barn en fullgod utbildning – bara vinstmålen uppfylls och de ständigt slimmade budgeterna hålls.

Coacher kanske är svaret på alla framtida samhällproblem!

Därför är det tur att vi har ett par ”ansvarstagande” chefscoacher som ledare för vårt krisdrabbade fosterland.

För, allt sedan våra chefscoacher Fredrik och Anders kom på den brillianta idéen att skippa det femte jobbskatteavdraget har de gjort vad de har kunnat för att utstråla allvar, försiktigthet och ansvarstagande. På alla presskonferanser har  de serverat oss en nattsvart syn på den svenska ekonomin. Och, dystra prognoser blir inte sällan en självuppfyllande profetsia.

Citat, sr;

KI:s ekonomer förklarar inbromsningen i svensk ekonomi med att ”oroliga hushåll och företag skjuter upp konsumtions- och investeringsbeslut”. /…../ ”både hushåll och näringsliv snabbt har fått en betydligt dystrare syn på ekonomin, enligt KI:s mätningar”.

Samtidigt kritiserar KI Anders Borgs försiktighet, och menar att den kommer att leda till högre arbetslöshet och sämre BNP-tillväxt.

Citat, svt;

Enligt KI:s bedömning finns det möjlighet att att satsa 30 miljarder kronor i ofinansierade åtgärder nästa år för att få fart på ekonomin. Men eftersom bara 10 miljarder kronor tas i anspråk får det konsekvenser.

Läget har alltså, på mycket kort tid, förvandlats från ljust till mörkt för svensk ekonomi och arbetsmarknad. Det mest bisarra är att regringens sparsamhet snarare är en del av problemet – än en del av lösningen.

Man kan tycka att Fredrik och Anders i detta läge borde försöka ingjuta framtidstro och stimulera ekonomin – men istället gör de precis tvärt om. Den nattsvarta framtiden  återspeglas i varje ord som kommer från våra chefscoachers allvarstyngda läppar. Eventuella ”satsningar” uppfylls av stundens allvar och andas återhållsamhet. Allt för att hålla skenet uppe. Man måste löpa linan ut. Det skippade vallöftet (som inte hade en chans att ta sig igenom riksdagen) måste motiveras om och om igen.

Ingvar Persson berättar om Reinfeldts framträdande på Saco:s kongress i Berns ­salonger för ett par dagar sedan, citat ab;

Där hade statsministern med stort ­allvar varnat för en ström av krav på ­”satsningar”, utgiftskrävande reformer. Reinfeldt lovade att hålla emot, om så han och Anders Borg ensamma skulle tvingas­ stå för motståndet.

Men, trots att både statsministern  och finansministern lovar att hålla hårt i budgeten finns det ett litet förkrympt utrymme för satsningar – man kan ju inte helt ignorera alla ekonmiska experters råd.

I går kom då trots allt den första försiktiga ”satsningen” – i media presenterad som en ”storsatsning”. Det handlade bland annat om det sedan länge eftersatta underhållet av järnvägen.  ”– Jag har lyssnat på svenska folket” sa Fredrik och blickade milt in i kamerorna med sin allra mest ödmjuka hundögon. Och visst skulle det behövas en riktig storsatsning på järnvägen. Problemet är bara att ”storsatsningen” blev en ”luftpastej.

Torbjörn Isacsson, E24, citat;

Regeringen vill lägga fem miljarder kronor under 2012 och 2013 på infrastruktur, varav 3,6 miljarder kronor till järnvägen. Det är närmast ett hån att kalla det hela för en satsning, pengarna ska gå till ”ökat underhåll som växelvärmestyrning, trimningsåtgärder och återinvesteringar”.  /…/

Det antal arbetstillfällen som skapas lär inte heller göra några större avtryck i arbetslöshetsstatistiken framöver. Investeringar i infrastruktur är en av de viktigaste utmaningarna i Sverige framöver, och frågan borde tas på betydligt större allvar.

De närmaste dagarna väntas ännu fler ”luftpastejer”  från vår ödmjuke, allvarstyngde chefscoach. För, allt sedan alliansregeringens makttillträde har vi vant oss vid att varje del av budgeten presenteras för sig med lysande rubriker – som en stor och viktig ”satsning”. Även de allra mest nödvändiga och naturliga budgetdelarna utmålas som en generös ynnest från våra stora ledare till oss vanliga dödliga medlemmar  i ”föreningen Sverige”.

Men kom ihåg – inte för mycket, inte för stora ”satsningar”, det gäller att hålla skenet uppe. Frågan är bara hur man ska kunna förklara varför man satsar mer på billigare räkmackor än på en välfungerande infrastruktur?

*

Lästips; Arbetslösa får betala för Borgs försiktighetDags att vakna– om socialförsäkringarna, Snål budget kväver ekonominTur och retur för ReinfeldtBudgetlinje istället för arbetslinjeLuftpastej om järnvägenVälkommen till Coachsamhället

Bloggat; Om storsatsningen; Martin Moberg, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige, Monica GreenSebastians tankar Eva-Lena om girigheten som styr, Lönatagarbloggen om jobbskatteavdraget, Lena Sommestad om klimatskatter, Claes Krantz om C, Netroots

Mer media; ab1, ab2, ab3sr1, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Våga analysera (M)arknadsexperimentet

De senaste 20 årens ideologiskt drivna marknads experiment inom den statliga och kommunala sektorn ifrågasätts av allt fler. Välfärdens tjänster ger säkra miljardinkomster till privata riskkapitalbolag medan kvaliteten sjunker och arbetsvillkoren blir allt tuffare. Avreglering och utförsäljning av nödvändig infrastruktur har inte lett till  lägre priser och bättre kvalitet – snarare tvärtom.

Nu efterlyser Sverker Sörlin och Jesper Meijling på DN debatt, i en mycket intressant artikel, en genomgripande analys av hela detta marknadsexperiment. Speciellt Socialdemokratin måste våga analysera frågan på djupet – och borde våga ifrågasätta marknadsfundamentalismen. Citat; ”För S borde frågan vara akut, partiet kan inte fortsätta huka och vela om riktningen för moderniseringens och välfärdens kärna”

S måste hitta en riktning för samhällsomvandlingen, citat;

/…/

Det är orealistiskt att tro att ett nytt socialdemokratiskt ledarskap kan bli framgångsrikt utan att man kan formulera en politik för dessa frågor. Frågorna är dessutom långtifrån partiinterna, de skapar osäkerhet också bland mittenpartierna på den borgerliga sidan. Är det så säkert att värdegrundade partier som KD, FP och C i längden kommer att kunna stödja marknadsexperimenten när deras egna kärnvärderingar om etik, kunskap och ett levande Sverige far illa?

På skolområdet visar sig just nu svårigheterna med fallande resultat. Skolan fylls av lycksökande investerare, som vill ta för sig av de offentliga medlen utan avskräckande höga prestationskrav. Efter en inledning med sympati från bildningsvänner i breda läger växer nu kritiken från i stort sett alla håll. Det blev inte ideellt drivna skolor av den typ som finns ute i Europa, skötta i generationer av samfund och stiftelser. I stället blev det internationella riskkapitalister som tog över. Det ingick inte i argumenteringen från dem, oss inkluderade, som en gång förordade en möjlighet till mångfald för elevernas och kunskapens skull./…/

Vad vi ser just nu är på många sätt ett vägval. Och det saknas inte alternativ. Dagens utveckling pekar i riktning mot en modell där samhällstjänster i stor skala utförs i privat regi och kontrolleras av riskkapitalbolag. I många länder i Europa finns en modell med större inslag av det civila samhället där ideella värderingar snarare än vinst är drivkraften. Ännu i viktiga delar intakt finns den nordiska välfärdsmodellen. Under tjugo år har Sverige dansat som en kork på marknadiseringsexperimentens vilda sjöar. Nu behövs en samlad begrundan av samhällsomvandlingens riktning. För socialdemokratin borde frågan vara akut, man kan inte fortsätta huka och vela om riktningen för moderniseringens och välfärdens kärna.

Bra bloggat – Storstad; Marknad vs demokrati

Till sist

Missa inte Expressens ledare – Reinfeldt borde lära av Persson, citat;

I veckan förlorade regeringen tre omröstningar i riksdagen. /…/

Förlusterna förvandlade honom från en samlad statsman till en patetisk liten grinolle. I flera intervjuer har han bölat om att de rödgröna partierna svek sina löften om att inte samarbeta med SD, genom att stå upp för sin egen politik. Det är oklart om statsministern även menar att han själv gjort sig skyldig till samarbete i de fall Sverigedemokraterna röstat med regeringen.

Intervjuad i Expressen (18/3) förordar Reinfeldt en praxis där man alltid lägger ner sina röster i voteringen om man inte är säker på att man har en majoritet bakom sitt förslag.
Ska den regeln bara gälla oppositionen? För hittills har regeringen inte haft några betänkligheter med att vinna omröstningar tack vare Sverigedemokraternas plötsliga stöd./../

Fredrik Reinfeldt borde besinna sig. Hans tjuriga uppträdande i veckan vore mindre problematiskt om det inte påminde så mycket om maktarrogans.
Reinfeldt gjorde sig känd för sin ödmjukhet. Det är dags för honom att påminna sig om hur Göran Perssons karriär tog slut. Väljarna tröttnade på hans maktfullkomlighet och röstade bort honom.

Ja, vi kan bara hoppas att svenska folket snart tröttnar även på Reinfeldt….. och röstar bort honom!

*

Tidigare bloggposter; Reinfeldt hycklar om skattebetalarnas pengar, Vinst går före kvalitet i skolan, Välfärdens kärna till salu

Bloggat; Martin Moberg, Högbergs tankar, Röda berget, Alltid rött…, Lena Sommestad, Netroot

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, exp1, exp2, svd1, ab1

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Välfärdens kärna tynar bort

DN skriver i dag om hur ”sjukhusen går på knäna” i Stockholmsområdet. Vintern har varit värre än någonsin. Personalen på Södersjukhuset säger att vissa dagar liknat läget vid katstrofsjukvård. Ibland har patienter fått ligga på golven för att ta EKG. ”– Patienterna undrar hur det kan vara så illa i det här landet, säger Axel Dahl, sjuksköterska.

Men visst finns det förklaringar. Vi får det vi betalar för – vi får vad vi väljer. Privata aktörer plockar russinen ur kakan och vinstpengar från välfärden. Heliga skattesänkningar ger välfärden mindre resurser. I Stockholm har vi själva röstat fram just denna politik – ingen borde vara förvånad över konsekvenserna.

Stockholm har minst antal vårdplatser i landet och Sverige har lägst andel vårdplatser per 1000 innevånare (2,8 – Tyskland högst med 8,2) bland 16 jämförbara OECD-länder. Utvecklingen har pågått en längre tid, men i Stockholm har det under de senaste alliansåren blivit allt värre. Istället för att satsa på mer personal och fler platser satsar Stockhols politikerna på resursslösande ”vårdval”, privatiseringar och utförsäljningar.

Frustrationen växer över att allianspolitikerna i Stockholm inte agerar, citat, DN;

– Vi sitter i mitten av tre skruvar: Vi måste klara patientsäkerheten, vi måste klara personalens arbetsmiljö och vi måste klara ekonomin, säger Carl-Göran Ericsson, chefsläkare på Danderyds sjukhus.

Dessutom måste sjukhusen klara att kapa köerna – Stockholm var ett av få landsting som på grund av långa väntetider 2010 gick miste om minst 200 miljoner kronor i ”kömiljardsbonus”.

– Vi börjar tappa tålamodet eftersom det inte tas några beslut över huvud taget i de här frågorna. Problemet har i många år varit väl känt, säger Carl-Göran Ericsson.

Stefan Engqvist på Karolinska sjukhuset menar att politikernas senfärdighet är ”provocerande mot alla dem som jobbar i vården och mot alla de utredningar som gjorts”.

Den politiska ledningen menar å sin sida att sjukhusen själva måste göra en stor del av jobbet. /…/

Även allianspolitikerna i Uppsala sparar på sjukvården. citat;

Orsakerna är flera. Dels det överskottskrav på fem procent om året som den borgerliga alliansen ålagt primärvården för att skapa konkurrensneutralitet mot de privata vårdcentralerna. Kravet kostar primärvården i storleksordningen 35 miljoner kronor per år. Dels på grund av att den rörliga ersättningen för patienter inte räknats upp i år.

Inte ens ”kärnan” i välfärden tycks längre betyda annat för alliansen än ytterliggare en möjlighet att realisera de nyliberala visonerna om utförsäljning, privatisering och och skattesänkningar  (till förmån för ”egenavgifter” och privata försäkringar).

Alliansfritt Sverige berättar mer om hur det ser ut i Stockholm just nu…

Privat till varje pris, citat;

Att allianspartierna vill sälja ut, knoppar av och privatisera så mycket kommunal verksamhet som i huvud taget går har antagligen inte undgått någon. Ibland går det fel som i exempelvis ålderdomshemmet Vintertullen på södermalm. Södermalmsnytt:

”Södermalmsnytt har tagit del av ett brev från högskolan till Södermalms stadsdelsförvaltning som skickades veckan före jul.

Högskolans studenter är på Vintertullen för att lära av proffsen. Det de möter är en verksamhet som har grava brister. Brevet är tre sidor långt och radar upp 39 allvarliga fel. Flera punkter handlar om bemötandet:

  • De äldre vågar inte ringa efter hjälp av rädsla för att bli utskällda. De som ringer för att få hjälp att gå på toaletten blir ifrågasatta och utskällda samt uppmanade att kissa i blöjan. Studenterna uppmanas att inte vara ”för mesiga” och hjälpa de äldre att gå på toaletten.
  • Studenterna uppmanas att inte tvätta patienterna så noga. Exempelvis ska de inte skölja bort tvål utan bara torka bort den. Att skölja tar för lång tid.
  • Personalen gör narr av patienter inför andra på boendet.”

Ulf Kristersson försvarar att vården blivit en handelsvara…

Sverige är unikt när det gäller att sälja ut den skattefinansierade välfärden. Här finns ingen lag som begränsar vinst- eller aktieutdelning, samtidigt som etableringsrätten är fri. Det ger riskkapitalbolag och privatpersoner fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Istället för behov styr vinstmöjligheter var ett välfärdsföretag ska etablera sig.


Illustration Robert Nyberg

Riskkapitalbolagen ser välfärdssektorn som ett säkert och riskfritt sätt att tjäna pengar genom att köpa och sälja företag. De privata vårdföretagen gör rekordvinster på skattebetalarnas bekostnad. Vinstmarginalen för vårdföretagen låg på 19 procent år 2007 – betydligt högre än för andra privata företag som har ett snitt på 10 procent (borträknat företag som enbart sysslar med finansiella tjänster). Bolagens intäkter kommer i huvudsak från de beställningar som kommuner och landsting gör. De har ökat kraftigt på senare år – och fortsätter att öka. Samtidigt minskar personalen. I Stockholm har ”1000 vårdbiträden och annan personal försvunnit under den (första) borgerliga mandatperioden” inom äldreomsorgen. För riskkapitalbolag ses välfärdssektorn som en ”trygg och säker” investering. Branschen ger hög vinstutdelning och är samtidigt okänslig för konjunktursvängningar.

I alliansens Sverige tynar både välfärdens frukt och kärna bort i samma takt som skattesänkningarna haglar och riskkapitalbolagen växer…..

*

Lästips; KA – Liv Beckström om hur Stockholms politikernas onödiga slöseri

Bloggat; Peter Andersson om äldreomsorg, Annarkia om s, Eva Hillén Ahlström om SD politik, FASAN om Fas3, Homo Politicus om statsministern, Kaj Raving om AF, Martin Moberg om fattiga barn, LO-bloggen om sjukförsäkringen,  Netroots

Media; ab1, ab2, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, ka1, ka2

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se