I går presenterades en vetenskaplig undersökning som visade att regeringens satsning på att rehabilitera långtidssjuka har varit verkningslös.

Slutsatserna är dessa (svt citat);

….i dag visar det sig att de som deltagit i projektet är precis lika mycket sjukskrivna som de som inte deltagit./../

I vissa fall har rehabiliteringsgarantin till och med försämrat situationen. I sju av tolv undersökta landsting har de som deltagit i projektet blivit sjukare än de som inte deltagit. /…/

Enligt rapportern finns dock några positiva effekter av garantin. Flera av dem som deltagit i projektet känner sig friska, men inte tillräckligt friska för att återgå till arbete.

En annan oväntad effekt är att färre av de som deltagit har blivit utförsäkrade. De har alltså inte blivit friskare, men de har fått behålla sin sjukpenning och har därmed en bättre ekonomi än annars. Men sjukdagarna fortsätter att ligga på samma nivå, med eller utan rehabiliteringsgaranti.

Resultatet är intressant, men borde knappast vara förvånande. De två grupper som har berörts har varit de med ”depressioner” och ”smärtor i rygg och axlar”.  En orsak till att projektet inte lyckats är att man började i fel ände – med att införa hårdare sjukregler.

Citat;

-Den här insatsen var oerhört snabbt igångsatt. Den borde planerats bättre, säger utredaren Irene Jensen, professor vid Karolinska Institutet till Aktuellt.

Regeringen hade bråttom att genomföra garantin, eftersom de just hade beslutat om nya hårdare regler för sjukskrivning och många mänskor hotades av utförsäkring./../

Åtgärderna har stressats fram. Man tycks dessutom ha utgått ifrån att alla smärtpatienter kan rehabiliteras så pass att de klarar ett heltidsarbete. Men det är inte alltid möjligt – många får helt enkelt lära sig leva med livslång smärta och klarar i bästa fall att arbeta deltid.

Det är en seglivad och ständigt närvarande myt att alla människor kan rehabiliteras till kärnfriskhet. Där man inte lyckas skyller man ofta på att insatserna sats in för sent, eller på fel ”attityd” hos patienten. Men verkligheten är en annan.

Det finns en mycket intressant artikel från 2003 (HD) där Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett, avslöjar de gängse myterna kring smärta och rehabilitering.

Smärtsam kamp mot gamla myter, citat HD;

Tusen och åter tusen, framförallt kvinnor, som sökt hjälp för smärtor i nacke, skuldror och rygg, kan vittna om hur de närmast kört huvudet i väggen. De har fått sin intellektuella förmåga ifrågasatt och anklagats för att vara arbetsskygga gnällspikar, när inga fel kunnat ses på röntgenplåtar eller i blodprov. I stället har de skickats till mer eller mindre standardiserad ”rehabilitering”, många gånger med katastrofala följder.

Modern forskning har rätat ut många frågetecken kring långvarig och svårbegriplig smärta. Värk vars orsaker inte går att finna vid röntgen eller i blodprov talar man i dag om som störd central smärtreglering. Alltså skador eller störningar i det centrala nervsystemet, CNS. Sådana smärtmekanismer har påvisats vid fibromyalgi, arbetsrelaterad nack- och skuldervärk, vid whiplashskada i nacke och axlar, vid nervverk som ischias samt vid kronisk ryggvärk./../
— Jag har sett patienter som har varit fullständigt sönderrehabiliterade på grund av okunnighet om centrala nervsystemets sensibilitet, säger Jan Lidbeck, överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett./../

Det är en myt, säger Jan Lidbeck, som saknar stöd i modern forskning – att ju tidigare rehabilitering, desto bättre resultat. Citat HD;

— Att lära sig leva med långvarig smärta liknar mycket ett sorgearbete, man inser att livet blir sig aldrig riktigt likt igen. En rehabplan som kommer fel i tiden är dömd att misslyckas för de flesta och riskerar att totalt ramponera tron på framtiden.
— Man ska komma ihåg att dessa patienter lever i ett känslomässigt kaos, det gäller bara att överleva, de kan inte ta mer än en dag i taget.
Han understryker också att smärttillstånd som orsakas av störningar i CNS inte kan tränas bort. Tvärtom blir smärtorna oftast värre av fysioterapi som belastar en kropp som redan gör ont.
— Det är viktigt att göra en ordentlig smärtanalys, så att patienten inte blir ytterligare traumatiserad. Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.

Regeringens ”rehabiliteringskedja” har, med facit i hand, missat alla mål. De utförsäkrade har inte blivit friskare – bara sjukare och fattigare. De som har förärats ”rehabilitering” har pressats ned i ett fack – lika för alla – utan individuell hänsyn. Den enda positva effekt man sett är att de som rehabiliterats har det bättre ekonomisk – tack vare att de då har sluppit utförsäkringen.

En stor orsak till misslyckandet är givetvis att man som prio ett har haft att sänka kostnaderna i sjukförsäkringen. Hur de sjuka mår har knappast varit det viktigaste – istället har målet varit att ”spara pengar till skattesänkningar”.  Man har sett på de sjukskrivna som ett fuskande kollektiv – med ”fel attityd”. Medan verkligheten var en helt annan. De sjukskrivna var verkligen sjuka, de hade verklig smärta, de hade svårare psykiska problem en bara en lättare depression.

Visst – det är aldrig fel med rehabilitering – men då måste den vara anpassad efter varje individ – och komma vid rätt tidpunkt för varje individ. Då måste man bortse ifrån kortsiktig ekonomisk vinning och sparade pengar. För i längden sparar man ingenting på att plåga sjuka människor. Att alla männsikor ska kunna leva ett drägligt liv – trots smärta och sjukdom – måste vara viktigare än att alla människor ska arbeta – oavsett hur de mår.

Till sist kanske man måse acceptera att det finns den hel del människor som helt enkelt måste få vara sjukskrivna – helt eller delvis. Alla klarar inte att arbeta till hundra procent. De fuskar inte, de är inte lata. De har slitit ut sig eller drabbats av sjukdomstillstånd som inte går att utförsäkra eller rehabilitera bort snabbt och kvickt.

Det handlar om människor – glöm aldrig det.

*

Läs; Att leva utanför utanförskapet

Länk; Smärtsam kamp mot gamla myter

Bloggat; Björn Andersson,  Martin Moberg, Mitt i steget

Bloggtips; Offer jag?... om barnfattigdom, Litentanta om saker som stör, Alliansfritt om åsiktsgranskning av moderater, Kaj Raving om SD som högerparti, Netroots

Media; exp1, svt1, svt2,  ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, ab9, dn1, dn2, dn3, svd1, svd2, svd3,

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, regeringen, sjukförsäkringen, hälsa, rehabilitering, forskning

intressant.se