Jag förundras ofta över hur människor, som jag vet är kritiska till den politik som just nu förs, trots allt uttrycker sin oförbehållsamma beundran för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Det är som om oavsett regeringens politiska missgrepp och oavsett vilka konsekvenser dessa får för vanliga människor och samhället i stort så går herrar Borg och Reinfeldt fria. De står där – obefläckade och rena.
Att det har blivit så är givetvis ingen tillfällighet. När konsekvenserna av de nya sjukreglerna blir för grymma och skrämmande skickar man fram socialförsäkringsministern som målvakt – som i sin tur skyller på försäkringskassan och handläggarna. När den nya arbetsmarknadspolitiken med Fas 3 och jobbcoacher visar sig vara ett kontraproduktivt resursslöseri med både människor och miljarder skickar man fram arbetsmarknadsministern – som i sin tur skyller på arbetsförmedlingen och deras handläggare.
Givetvis är detta en taktik som är noga genomtänkt. Genom att inte förknippas med sina egna misslyckanden kan de ytterst ansvariga få fortsatt makt och förtroende. Fredrik Reinfeldt uppträder ytterst sällan i media och aldrig när något går snett. Istället riktar han i sig på att visa upp sin ”ödmjuka” eller ”statsmannamässiga” sida. På så vis förstärker han hela tiden bilden av sig själv som en ledargestalt med mycket medkänsla och ödmjukhet. Anders Borg uppträder i stort sett aldrig i något annat sammanhang än som oemotsagd ”oberoende ekonomisk expert”.
Media är en stor del i detta spel. Ytterst sällan granskar man vad som ligger bakom den politik som förs. Aldrig ifrågasätter man de idéer som ligger till grund för de beslut som har fattats. Aldrig visar man vägen från idé till konsekvens. Skulden flyttas över till de som i sista ledet tvingas arbeta efter de lagar regeringen politik har skapat.
Men det är inte försäkringskassans personal som bär skulden till att tiotusentals sjuka kastas ut från sjukförsäkringen efter bestämda tidsgränser, eller till att tusentals utförsäkrade blir helt utan ersättning. Inte heller är det arbetsförmedlarnas fel att regeringens arbetsmarknadspolitik nu visar sig vara fullständigt misslyckad, grym och kontraproduktiv.
Det vi nu ser är ett systemskifte – och grunden för detta systemskifte är Anders Borg och Fredrik Reinfeldt politiska idéer. Målet med politiken är ett samhälle med större löneklyftor, sämre arbetsvillkor och kraftigt försämrade trygghetssystem. Fattigdom och hårdare tag används som ”incitament” för sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen” och skaffa ett jobb. Strukturella samhällsproblem individualiseras. Arbetslöshet och ohälsa skylls på individen istället för på omständigheter och samhällsutvecklingen. Det handlar i grunden om de nyliberala idéer som professor Radetzki förde fram i Striptease 1997 – och de tankegångar Borg och Reinfeldt själva har beskrivit i sina egna politiska alster.
Finansminister Anders Borgs dröm (”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992), citat;
Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.
Fredrik Reinfeldt uttryckte sina idéer så här (“Det sovande folket”, 1993);
Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/
Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/
Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.
Lika lite som det är bödelns fel att giljotinen faller – lika lite är det handläggarnas fel att Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs politik får de konsekvenser de just nu får.
Givetvis kan man kritisera de som ställer upp, röstar igenom, administrerar och verkställer denna politik. Men det man borde rikta in sig på är de högsta politiska ansvariga. De vars idéer nu genomförs i praktisk politik. Istället förblir deras ansvar för dagens politiska misslyckanden luddigt och urskillningslöst för väldigt många människor. Tacka media för det…..
*
Offer för världens hårdaste sjukregler
Fas 3 sista delen i en trilogi utan slut
Två kronor för en månads jobb
Arbetslinjens konsekvenser
Nya moderaternas ideologi är slutet för välfärdssamhället
Fel skylla på handläggarna
Patetiskt utspel om jobbcoacher
Bloggtips; Nemokrati om Primehögern, Vänstra stranden om tågkaoset, Motvallsbloggen om Palme, Björn Andersson om opinionen, Lena Sommestad om ondskan, Martin Moberg om Mäster Olof, Roger Jönsson om kyrkan och de svaga, Netroots
Media; dn1, dn2, dn3, ab1, ab2, sydsv1, folkb1, lot1, lot2, lot3, lot4, etc, svd1, svd2, svd3, tv4,
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, moderaterna, fredrik reinfeldt, anders borg, ideologi, välfärd, regeringen
Ett hjärta RÖTT 