I dag fastnar jag i en tankeväckande artikel skriven av Nina Björk…

Vi är inte vårt marknadsvärde, citat;

En kvinna sitter på trottoaren utanför Konsum och tigger. Det är en vanlig tisdagseftermiddag i Lund med smältande snö och gråa himlar. Plötsligt rusar en annan kvinna fram mot henne och fullständigt vrålar: ”Du ska inte sitta här och tigga! Du ska arbeta!”

Hon är verkligen jättearg. Rasande. Människor stannar upp inför de högljudda orden. Jag skulle kunna bli lika arg på henne. Eller ledsen. Känna obehag inför mig själv för innan den här kvinnan fick sitt utbrott, hade inte också jag känt motvilja? Inte velat se. Inte velat att hon skulle sitta där och vara så sorglig.

Denna plötsliga ilska mot en människa som så uppenbart är i underläge, vad handlar den om? Är det inte sårbarhet? En påminnelse om min egen sårbarhet. Hon har fallit igenom. Hon har gett upp. Hon har satt sig där, på trottoaren, och bara vädjar till sina förbipasserande medmänniskor. Hon sitter mitt i samhället, men hon har gett upp tanken på ett samhälle.

Det är nog det hon är för den arga kvinnan och för mig: ett bevis för vårt gemensamma misslyckande./…/

Att göra rädslan till drivande kraft i människor är inte att bygga ett samhälle.

Men är det inte just vad vi håller på att göra nu? Att inte bygga ett samhälle.

Fredrik Reinfeldt är ledaren för de ”nya moderaterna” och för den regering som ”inte bygger samhället”.

En av gårdagens största inrikesnyheter var att vår store ledare, icke-samhällsbyggaren, Fredrik Reinfeldt kritiserade DN för artikeln om hyresrätter och segergationen i Stockholm. Vem sa vad? Ja, nu går det bra att lyssna på intervjun. Det Reinfeldt sa i intervjun var också det som DN skrev.

Men det räcker inte för vår store ledare. Fredrik och hans parti vill ha kontroll över DN:s rubriksättning på nyhetsplats – ockå….

Min egen kommentar kring Reinfeldts uttalanden om hyresrätter och segregationen finns i gårdagens bloggpost. För övrigt känns det som om historien upprepar sig. Fredrik Reinfeldt har ofta svårt med att förklarar sina egna resonemang – ju djupare han går dessto konstigare blir det. Så fort någon pressar honom mörknar hans blick och han slingrar sig runt, runt i en retorisk kvicksand. Hans budskap blir ofta både motsägelsefullt och omöjligt att förstå.

Varför? Helt enkelt därför att hans tankegångar inte passar ihop med det ”retoriska budskap” de ”nya moderaterna” ska föra fram. Det är i sådana ögonblick den ”mjuka retoriken” möter den ”iskalla politiken” och ridån faller.  Budskapet har nämligen ingenting med den praktiska politiken eller dess konsekvenser att göra. Då är det självklart att Fredrik blir arg, sur och tvär – då, när alla kan se att kejsaren är naken.

Den andra stora nyheten handlade om s-kriskommission. Att samtliga borgerliga ledarskribenter är surmagade och dömer ut innehållet får väl betecknas som ett fall frammåt – bara det. Personligen tycker även jag att det mesta känns som ett fall frammåt. Framförallt känns det positivt att man nu har kommit fram till att man ska sluta skämmas för de socialdemokratiska värderingarna. Jag ser rapporten som en vägledning och jag hoppas att partiet går i den riktningen – gärna ännu längre.

Vi behöver en politik som bygger upp och håller ihop samhället istället för river ned det och sliter i sär det. En av ledamöterna i kriskommissionen, Morgan Johansson, skriver en bra sammanfattning på Newsmill, citat;

På borgerliga ledarsidor kommer vi att kritiseras för att vi inte tänker nytt. Må så vara, de kommer aldrig att bli nöjda förrän det socialdemokratiska partiet omvandlats till något slags folkparti. De kommer att ropa på att vi ska bli ett New Labour, eller att vi ska göra som moderaterna och ändra hela vår retorik.

Men då glömmer man en viktig sak. Och det är att socialdemokraterna och moderaterna har helt olika utgångspunkt. Moderaterna har en politik som de flesta ställer sig allmänt skeptiska till: att ta från de fattiga och ge till de rika är svårt att sälja till en bredare allmänhet. Därför måste de sudda ut sin profil för att bli valbara och låtsas vara något som de inte är.

Socialdemokratin har lyckligtvis motsatt sits. Vi har en politik som de flesta gillar på ett allmänt plan: välfärd efter behov som betalas med skatt efter bärkraft. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen har stort stöd långt över socialdemokratins gränser, långt in i borgerligheten. Därför har vi inget behov av att sudda ut vår profil, tvärtom. Vi vinner på att ge den skarpare konturer och ökad tydlighet.

Nu har vi socialdemokrater krisat färdigt. Nu kan regeringen vänta sig en match.

*

Lästips; Bara 4 % av de arbetslösa får ut 80 % a-kassa

Bloggtips; Martin Moberg,  Röda Berget , Högbergs tankar, Storstad, Björn Andersson , Lena Sommestad och Peter Andersson om s-kriskommission, Human labbrått om jobbgarantin, Mondos åsikter frågar vem som bryr sig, Alliansfritt Sverige om att Reinfeldt gömmer sig, LO-bloggen om mänskligare sjukregler, Netroots

Media; Radiodebatt mellan DN och Arkelsten,  ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, ab8, exp1, exp2, exp3, exp4, exp5,   dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, svd8, Dagens Arena
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, kriskommissionen, samhälle, fredrik reinfeldt, moderaterna, välfärd

intressant.se