Lite ull för mycket skrik

…. på besök i verkligheten…..

Under de senaste veckorna har regeringen skedmatat media med nya ”storsatsningar” och budgetutspel. Varje dag har vi fått oss en dos av  Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts fantastiska givmildhet. En givmildhet som ”våra stora ledare” på ett alldeles mirakulöst sätt lyckats förena med sin övernaturliga ”försiktighet” och sitt aldrig sinande ”ansvarstagande”.

Media har okritiskt rapporterat från ”besöken i verkligheten” – och rapat upp alla regeringens pressmedelanden och DN-debattartiklar som absoluta sanningar. Skådespelet har emellanåt fört tankarna till en gammal  kommunistisk diktatur  – där ”de stora ledarna” upphöjdes till övernaturliga ofelbara väsen.

Först dagen efter har granskningen börjat – med små notiser i marginalen. Storsatsningarna har varje gång visat sig vara ”lite ull för mycket skrik”. Pengarna har varit utspridda på flera år och följt det gamla mönstret – för sent, för lite.

I själva verket slukar sänkt restaurangmoms det mesta av regeringens utgiftsbudget. En ”storsatsning” på 5,4 miljarder som kommer att kosta oss skattebetaler uppemot 1,8 miljoner per jobb. Det vill säga om momssänkningen inte blir samma flopp som i Finland – för då skulle vi lika gärna kunna kasta pengarna direkt i sjön.

…hellre populär än seriös…..

Så ”ansvarstagande” och ”försiktig” kan bara vår upphöjda ekonomiska guru och ”oberoende expert” Anders Borg vara med våra skattepengar – utan att bli ifrågasatt, nagelfaren och – sist och slutligen – bortröstad.

Men, som Peeter-Jan Kask skriver i VF (Varför bromsa i uppförsbacke), citat;

…det kommer en dag då resultatet av alliansens ekonomiska politik blir ordentligt granskat och då kommer domen att bli hård.

Till sist kan jag bara instämma i Vänstra Strandens funderingar kring Anders Borgs ”storhet”, citat;

Varför har denne man ett så grundmurat förtroende? Varför litar alla på honom? Det är möjligt att jag är den ende som inte begriper hans storhet. Upplys mig gärna i vilket fall. Alla svar mottages med tacksamhet.

I dag öppnar Riksdagen. Så här skriver Håkan Juholt om händelsen på Facebook – en bra sammanfattning av dagsläget. Citat;

Idag öppnar Riksdagen o moderatledaren ska läsa upp regeringsförklaringen. Vore klädsamt med lite självkritik. Efter 100 miljarder i skattesänkningar är arbetslösheten högre än när regeringen tillträdde. 25% av ungdomarna är arbetslösa. Resultaten i skolan sjunker, vård- och omsorgspersonalen går på knäna, sjuka o arbetslösa tvingas till fattigdom. Bostadsbrist råder, el- o järnvägsmarknaden fungerar ej för samhällets bästa. Dags för självkritik!

*

Missa inte;
Om utförsäkringarna, inför riksdagens öppnande
Annica kämpar mot sjukdom och fördomar
Snåla vindar inför riksdagshöst
Stockholmare är inte exotiska djur på zoo
Korståget mot välfärden

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN15, DN16, DN17, DN18, DN19, DN20, DN21, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8, SVD9, SVD10, SVD11, SVD12, SVD13, SVD14, AB1, AB2, AB3, SVT

Bloggat; LO-bloggen om Borgs räkmacka,  Martin Moberg om demokratin, Löntagarbloggen om att chefen kan kolla dig på facebook, Alliansfritt Sverige skriver om privatiseringsmyterna Peter Johansson  skriver också om  Jimmie Åkesson och kyrkan, Mikael Andersson om de lättstötta Sverigedemokraterna, Peter Andersson om riksdagen, Mer- Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

6 kommentarer
av Ilse-Marie den september 15, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Anders Borg, Ekonomi, Politik, Regeringen, Reinfeldt, Samhälle, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 15, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/15/lite-ull-for-mycket-skrik/

Förakt för både sjukskrivna och kulturarbetare


Illustration; Robert Nyberg

I går var ett av regeringens stora budgetutspel ett ”kulturarvslyft” där sjukskrivna skulle utföra arbeten ”som annars inte skulle bli utförda”. I en intervju talade kulturminister Lena Adel­sohn Liljeroth (M) om att det handlade om personer som är ”utförsäkrade från arbetsmarknaden”. Man kan ju fråga sig vilka dessa är? Att regeringen utförsäkrat drygt 40 000 långtidssjuka från sjukförsäkringen är ju ett faktum – men hur många har de utförsäkrat från arbetsmarknaden?

I dag visar det sig att förslaget är en plankning av de socialdemokratiska ”Accessjobben” – förutom att det då handlade om en arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa kulturarbetare – inte slavarbete för svårt sjuka och utförsäkrade.

De har plankat vårt Access, citat DN;

Kulturarvslyftet påminner till vissa delar om de Accessjobb som den socialdemokratiska regeringen införde vid årsskiftet 2005/2006. Syftet med Access var att minska arbetslösheten bland kulturarbetare och samtidigt bevara, vårda, konservera, restaurera, reparera och tillgängliggöra kulturföremålen. Efter valet 2006 beslöt den borgerliga regeringen att fortsätta satsningen på Accessjobb och avsatte 250 nya miljoner för Accessprojektet under 2007. De sista Accessprojekten avslutades under 2008 och 2009. Sammantaget avsattes 673 miljoner kronor för Accessjobb under åren 2006–2009. I Kulturrådets granskning av Accessjobben framgår att över 1 000 personer på detta sätt fick jobb inom kulturområdet. Omkring 75 procent hade fortfarande jobben kvar sex månader efter att Accessanställningen avslutats.

Visst behövs det anpassade arbeten för människor med nedsatt arbetsförmåga eller med funktionshinder – för de som trots sin ohälsa kan och vill arbeta. Men förslaget är riktat till ”sjukskrivna och utförsäkrade”. Och man undrar givetvis; Menar regeringen att sjukskrivna som utförsäkras från sjukförsäkringen för att de uppnått en viss tidsgräns helt plötsligt blivit friska och arbetsföra?

Förslaget visar på regeringens föraktfulla syn på både sjukskrivna och kulturarbetare. Devisen är; sjuka är egentligen inte sjuka, och kulturarbeten är egentligen inga riktiga jobb. 

Intressanta kommentarer i DN till förslaget….

Sjukförsäkringen; Marsch ner i arkivet, Peter Wolodarski citat;

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kallade initiativet för den ”största kultursatsningen på många år”. Därmed sade hon – förmodligen oavsiktligt – mer om regeringens påvra kulturpolitik än om det konkreta förslaget./…/ Alliansregeringen har dessvärre gjort sig känd för att i första hand anlägga ett produktions- och lönsamhetsperspektiv på kultur. Plus och minus ska gå ihop, privat finansiering hellre än offentliga bidrag. Kungliga Biblioteket ser sig nödgade att gå ut och efterlysa ”rika sponsorer”./…/

Att ge lönebidrag åt sjukskrivna är inte en kulturpolitisk storsatsning utan traditionell svensk arbetsmarknadspolitik. Med Anders Borgs ord skulle man kunna säga att ”arbetslinjen” stärks./…/

Nu är det meningen att ett antal tusen som förlorat sin sjukpenning ska skickas till museer och andra kulturinstitutioner med lönebidrag.

I Anders Borgs Sverige ska alla bidra till produktionen.

Kulturarvet värt mer än en reservutgång, Lars Linder, citat;

/…/

När Fredrik Reinfeldt tillträdde lovade han att satsa på de aktiva kulturarbetarna. Innan Access fasades ut var det här ett av de få områden där han hållit sitt löfte.

Nu kan akademikerna känna sig lurade igen, och arkivinstitutionerna tar gissningsvis emot nyheten med blandade känslor. Någon ska göra ett viktigt jobb åt dem – men det är beredskapsarbetare utan förhandskunskaper.

Den eftersatta kulturarvsvärlden är värd ett bättre öde än att användas som reservutgång när arbetslöshetsstatistiken behöver hyfsas.

*

Bloggtips; Begrundat och plitat om kaos på högskolan, Lönatgarbloggen om åldersdiskriminering, Esbati om tiden efter 11/9, Reflektioner och Speglingar om valfrihet, Lasses blogg om att moderaterna sett ljuset, Kaj Raving om medborgerligga rättgheter, Jinge om svt och terrorismen, Martin Moberg om ett tåg som lämnat alliansregeringen,  Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7,  svd1, svd2, svd3, ab1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

11 kommentarer
av Ilse-Marie den september 14, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslösheten, Arbetslinjen, Kultur, Politik, Regeringen, Samhälle, Sjukförsäkringen, Sjukskrivningar

Publicerat av Ilse-Marie den september 14, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/14/forakt-for-bade-sjukskrivna-och-kulturarbetare/

Så blir vår obegripliga regering begriplig

Svd:s ledarskribent beskriver regeringens ståndpunkt, att först säga blankt nej till ekonomisk kompensation till de vanvårdade fosterhemsbarnen, som ”obegriplig”. Men, då glömmer hon den viktigaste grundprincipen som bestämmer regeringens politiska prioriteringar; att spara så mycket pengar som möjligt till skattesänkningar.

Skattesänkningarna är mutan och kompensationen för en sämre välfärd, större otrygghet och ökade klyftor. Mutan för att kunna genomföra systemskiftet. Skattesänkningarna är  valvinnaren!

För att kunna sänka skatterna som planerat – utan att skapa ett stort budgetunderskott – krävs det kontinueliga besparingar i välfärd och trygghetssystem. Och, det krävs ett ständigt vakande öga på utgifterna. Alla ”önödiga utgifter” måste bort – vare sig det handlar om att ge fosterhemsbarn ekonomisk kompensation eller att ge  långtidssjuka ett drägligt liv.

Men, ibland går det snett. Konsekvenserna blir för grymma, för omänskliga, för oförklarliga. Det finns fortfarande mänskliga värden som är nästintill omöjliga att strunta i – ens för denna regering – oavsett hur mycket skattesänkarpengar man kan tjäna in. Det finns en gräns – även om den är töjbar och lättmanipulerad.

Där är vi nu – vid gränsen för det omänskliga. Denna gång handlar det om ekonomisk kompensationen för de vanvårdade fosterhemsbarnen. Oskyldiga barn – inga ”fuskande” sjukskrivna eller ”lata” arbetslösa – vuxna.

Därför var ett blankt nej omöjligt – men inte obegripligt.

Göran Greider, Dalademokraten;

Att många människor som fått sina liv sönderslagna, ja som fått sin barndom stulen och ofta sina vuxna liv kidnappade av ångest och ilska, blir offer i denna process är beklämmande. I andra länder såsom Norge och Irland har staten faktiskt betalat skadestånd.

Varför inte i Sverige? Därför att vi har en regering som har drag av ren och skär hjärtlöshet. Att de rödgröna partierna i riksdagen nu sätter hårt mot hårt i denna fråga och kräver att riksdagen tar ett beslut – och då lär de nog få Sverigedemokraterna med sig – är utomordentligt.

Varje gång regeringen har ertappats på randen till det hjärtlösa, omänskliga och obegripliga har mönstret alltid varit det samma; man har backat (om så bara i retoriken), gjort ”kovändningar”, ”flipp floppat” – eller som Fredrik brukar säga ”lyssnat in”.  Samtidigt har en utvald minister fått bära hundhuvudet – aldrig de ansvariga beslutsfattarna herrar Reinfeldt och Borg.

Nu är vi där igen. Fredrik och Anders har ”lyssnat in”. Fredrik och Anders tar en minister i örat (som bara har lydigt order), blir hjältar, och vinner återigen pluspoäng hos väljarna.

Det må vara skrämmande – men det är inte ”obegripligt”!

*

Missa inte; Morgan Johansson – Ett grymt svek mot barnhemsbarnen

Bloggat; Röda berget, Alliansfritt, Martin Moberg och Kulturbloggen om slavarbete för sjukskrivna,  Peter Andersson om regeringens icke-politik,  Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, exp1, vf, dalaD,

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

7 kommentarer
av Ilse-Marie den september 13, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Politik

Publicerat av Ilse-Marie den september 13, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/13/sa-blir-var-obegripliga-regering-begriplig/

Utförsäkringen slår sönder människors liv

Den senaste tiden har det kommit allt fler skrämmande siffror och rapporter som visar vilket fiasko de nya sjukreglerna är – och vilka fruktansvärda konsekvenser de har fått.  Allt fler utförsäkrade tvingas söka socialbidrag eller får förlita sig till välgörenhet för att överleva.

Ett stort antal utförsäkrade som räknas som ”lyckade fall” – en siffra mindre i statistiken – är de som tidigare hade sjukersättning på deltid. Nu ”väljer” de att gå ned i arbetstid och själva betala sin ohälsa – istället för att bollas mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Andra tvingas ”välja” mellan att säga upp sig eller få sparken när de slits ut eller drabbas av långvarig ohälsa.

Men, de som drabbas är inte bara siffror i statistiken, de är människor av kött och blod. Många får sina liv sönderslagna. Här är en berättelse från verkligheten…..

Utförsäkrade Yvonne från Göteborg höll på att bli hemlös med sin son på åtta år, newsdesk citat;

Tack vare bidrag från Stadsmissionen kunde Yvonne Aloba, 56, betala sin hyra och bo kvar i sin lägenhet. Yvonne blev utförsäkrad i januari 2010 och blev tvungen att skriva in sig på Arbetsförmedlingen för att få behålla sin sgi. På Arbetsförmedlingen konstaterade man att det inte fanns någon form av arbete som kunde bli aktuellt för Yvonne. Förutom fibromyalgi har Yvonne: artros, hypotyreos, ibs och kroniskt trötthetssyndrom.
– Utförsäkringen har slagit sönder hela mitt liv. Jag har stått med min enorma oro och min son på åtta år och inte vetat hur jag ska klara morgondagen, säger Yvonne.

/…/

Vad skulle du vilja säga till socialförsäkringsministern om du fick träffa honom?
– Jag vill inte träffa honom om jag ska vara ärlig. Sjukförsäkringsreglerna har förstört hela min tillvaro. Jag har jobbat sedan jag var 15 år och gjort rätt för mig i samhället. Och nu sviker samhället mig som tack.

Hur ser du på framtiden?
– Den är mörk. Sjukförsäkringsreglerna måste omgående ändras. Reglerna är människofientliga. /../

Läs hela!

En annan utförsäkrads berättelse – Nedräkningen har börjat.., citat;

Så Herr Reinfelt ser det ut, kan du föreställa dig vad som händer de människor som inte längre har någon röst? Kan du det?

Läs; Regeringen kände till att de nya sjukreglerna skulle skapa problem

*

Bloggtips; Alliansfritt om hur sänkt krogmoms kallas för ungdomssatning, Eva Hillén Ahlström om sveket, Kaj Raving om hur högerpolitiken genomdrivs, Martin Moberg om ett pågående systemskifte, Netroots

Media; svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, dn1, ab1, exp1, exp1, sr

3 kommentarer
av Ilse-Marie den september 12, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Arbetslinjen, Fattigdom, Liv och död, Regeringen, Samhälle, Sjukförsäkringen, Socialbidrag, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 12, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/12/utforsakringen-slar-sonder-manniskors-liv/

Vrede och Mod

I går mindes jag… 11 september….

Augustinus sa;

Hoppet har två vackra döttrar; Vrede och Mod.

Vrede över sakernas tillstånd och Mod att förändra dem.

 

*

*

Bloggat; Peter Andersson, Tankar mitt i natten, Min luktar oxo fisk, Högbergs tankar, Röda Malmö, Martin Moberg,  Netroots

Media; Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6,  SvD, SvD2, Exp, Exp2, Exp3, SVT, SR.

Lämna en kommentar
av Ilse-Marie den september 12, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Demokrati, Funderingar, Kultur, Liv och död, Mänskliga rättigheter, Musik, Politik, Samhälle, Världen

Publicerat av Ilse-Marie den september 12, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/12/vrede-och-mod/

Tacka tusan för att Urban Bäckström går i taket!


Illustration; Robert Nyberg

Gårdagens stora chock för näringslivet var onekligen SNS rapporten om ”Konkurrensens konsekvenser” och den försiktiga, men för alla marknadsfundamentalister förödande, DN-debatt artikeln – Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten.

Tittar just nu på SNS semenariet på SVT. Det är både intressant och underhållande – och visar med all tydlighet att många inom näringslivet har blockerat sina tankebanor med ideologiska skygglappar. På vissa håll kokar vreden över.

Men fakta sparkar, och även om mycket av de fakta som SNS fått fram i sin rapport inte på något sätt är helt nya – är de viktiga. Det nya med denna rapport är ”bara” att den presenteras av en av näringslivet egna organisationer – men det är inte så ”bara”! Tacka tusan för att Svenskt Näringslivs Urban Bäckström går i taket – så här får ni väl inte göra!!! En bedrövlig rapport – är hans ödmjuka och väl genomtänkta betyg  😉

Men visst behövs dessa fakta – och visst behövs mer forskning. Man får hoppas att de nyliberala ideologiska skygglapparna som hitills stoppat all grundligare forskning i ämnet nu börjar förvittra.

Men som sagt, mycket av de fakta som presenteras är inte nya, precis som Martin Klepke skriver i sin utmärkta ledare i LO-tidningen, där han också förklarar varför det saknas grundliga utvärderingar.

SNS visar privatiseringens stora misslyckande, citat;

Sida upp och sida ned bekräftas de farhågor som privatiseringskritiker år efter år har fört fram./…/

Privatiseringen har framför allt baxats fram av borgerliga regeringar, men socialdemokratiska regeringar har aldrig riktigt verkat veta vad de vill. Under (S)-regimer har det i stället infunnit sig ett beröringsskräck-styrt status quo.

Ett minimum av engagemang skulle ha varit att utreda vad privatiseringen verkligen inneburit.

En mycket stor majoritet av svenska folket anser att det är helt fel att riskkapitalbolag och privata ägare kan plocka ut stora övervinster från vår gemensamma och skattefinansierade välfärd – det har flera olika undersökningar visat under de senaste åren. Det innebär inte att de flesta av oss är helt emot alla former av privata alternativ inom välfärden, eller att vi är emot alla former av friskolor.

Men den svenska blåögdheten är unik när det gäller att sälja ut den skattefinansierade välfärden. Här finns ingen lag som begränsar vinst- eller aktieutdelning, samtidigt som etableringsrätten är fri. Det ger riskkapitalbolag och privatpersoner fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Istället för behov styr numera vinstmöjligheter var ett välfärdsföretag ska etablera sig.

Man kan fråga sig – någon som har hört talas om ”non profit”?

Det är alltså hög tid att även S vaknar nu – och vågar vara tydliga. Det skulle både S, välfärden och svenska folket tjäna på!

*

Ett urval tidigare bloggposter i ämnet;
Välfärdens kärna till salu
Sjuka och gamla säljs till lägsbjudande
Vinst går före kvalitet i skolan
Det svenska friskolevansinnet

P.S. Håll utkik efter Ann-Marie Lindgrens snabbanalys av SNS rapporten!

Bloggat; Alliansfrit Sverige , Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Andersson, Carls konsumentblogg, Röda Malmö, Annarkia, LO-bloggen

Media; svd1, svd2,  dn1, dn2, dn3, dn5, da1, da2, ab1

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

4 kommentarer
av Ilse-Marie den september 8, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Forskning, Ideologi, Politik, Privatiseringar, Samhälle, Sjukvårdspolitik, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 8, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/08/tacka-tusan-for-att-urban-backstrom-gar-i-taket/

Från inkomstbortfallsprincipen till socialbidrag

Metro berättar i dag om en rapport från Institutet för privatekonomi vid Swedbank. Där kan man läsa att ”det mesta har blivit bättre, men inte allt”. Tittar man närmare på den aktuella rapporten är trenden tydlig – de enda hushåll som fått det betydligt sämre är de som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Swedbanks slutsats är denna….

Hushållens ekonomi under 40 år (kap.3 sid5, ), citat;

En tydlig trend när det gäller ersättningarna från samhällets trygghetssystem, är att de har gått från att vara ett inkomstrelaterat skydd till att mer ha karaktären av ett grundskydd.

Precis samma slutsats drar Ann-Marie Lindgren i sin analys av det systemskifte vi har genomgått. Inkomstbortfallsprincipen har förvandlats till ett bräckligt och osäkert grundskydd. Ett grundskydd som släpper igenom allt fler; arbetslösa som inte längre kvalificerar sig eller har råd med försäkringen, långtidssjuka med läkarintyg som utförsäkras efter bestämda tidsgränser. Idag har till exempel enbart ca 30 procent av de arbetslösa överhuvudtaget rätt till a-kassa. Det är ett sorgligt faktum att socialbidrag och välgörenhet idag har blivit den sista desperata lösningen för allt fler försäkringslösa.

Systemskiftet redan ett faktum, citat;

/…./mer än hälften av dem som måste vända sig till kommunen för att få ekonomiskt bistånd gör det därför att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna helt enkelt är otillräckliga. 141 998 personer måste be om ekonomiskt bistånd, därför att de trygghetsförsäkringar som ska hjälpa människor över olyckor som sjukdom och arbetslöshet inte längre ger ens ett grundläggande skydd för försörjningen.

Den borgerliga regeringen inledde sin slakt av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen under en högkonjunktur. Detta är unikt. Statskassan krävde ingen åtstramning – istället var de nya hårdare reglerna och de lägre ersättningsnivåerna ideologiskt motiverade.

Ann-Marie Lindgren, citat;

Idén bakom borgerlighetens försämringar av arbetslöshets- och sjukförsäkringarna är alltså att de hårda villkoren ska göra att folk skaffar jobb (och frisknar till) snabbare än vad de annars skulle ha gjort./…/

Tja. Om– alltså om– det hade varit santatt man kan bota både arbetslöshet och sjukdomar med sämre socialförsäkringar, så hade det varit försvarbart att hålla nere ersättningarna (fast knappast så lågt att folk måste hänvisas till kommunens socialkontor). Men siffrorna visar med bedövande tydlighet att det inte är sant. Folk får inte jobb bara för att a-kassa och sjukförsäkring blir sämre. Arbetslöshet har inte bytts mot jobb, sjukdom inte mot hälsa, ”utanförskap” har inte bytts mot ”delaktighet i arbetslivet”. Det som hänt är bara att det blivit ekonomiskt mycket hårdare att vara sjuk eller arbetslös, och att försäkringsersättningar börjar bytas mot socialbidrag.

Intressanta utdrag ur Swedbanks 2 Rapporter (maj + september 2011)….

Hushållens inkomster och ersättningar;

Jämför man nivån på ersättningen från sjukförsäkringen 1974, när begreppetsjukpenninggrundande inkomst infördes, med nivån 2011, kan man se att ersättningen var mer generös 1974 än idag. Högsta dagpenning är hela 110 kronor mindre idag än den var 1974. Om takbeloppet hade följt utvecklingen av inkomsterna, dvs. utvecklats i takt med inkomstindex, skulle takbeloppet från 1974 idag vara 1 272 kronor, istället för 682 kronor som det är, dvs. 590 kronor högre per dag. Även den som inte slår i taket har en lägre ersättningsgrad idag, 77,6 procent av sjukpenninggrundande inkomst jämfört med 1974 när ersättningsgraden var 90 procent. /…/

Även ersättningen vid arbetslöshet har urholkats kontinuerligt eftersom ingen automatisk justering för dagersättningens maxbelopp görs mellan åren. Den högsta nivån på dagpenningen har i princip varit 680 kronor sedan den 1 juli 2002, bortsett från de första 100 dagarna som ersattes med 730 kronor mellan 1 juli 2002 och 2006. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av inkomstförsäkring har därför, precis som sjuk- och föräldraförsäkringens, tunnats ut i takt med att allt fler har löner över nivån för högsta dagpenning.

6.1.2. Arbetslöshetsförsäkringen;

Vid mitten av 1970-talet var ungefär 70 procent av arbetskraften medlemmar i någon akassa. Andelen ökade sedan successivt och var år 1990 uppe i 80 procent och år 2006 83 procent. Men år 2007 vände utvecklingen när regeringen införde nya regler som innebar att avgiften till a-kassan skulle differentieras mellan olika a-kassor, och i högre grad spegla arbetslösheten inom olika branscher. Den genomsnittliga avgiften till a-kassan ökade från ca 100 kronor år 2006 till ca 330 kronor år 2007 samtidigt som den inte gav någon skattereduktion längre. I juni 2010 var bara 67 procent av arbetskraften medlem i någon akassa, dvs. andelen är nu lägre än någon gång tidigare sedan mitten av 1970-talet.

Läs mer; Ökad klyfta mellan anställd och arbetslös

Tidigare bloggpost; Det enda arbetarpartiet

P.S. Visst är det lite lustigt att man så tydligt kan se på BNP-utvecklingen när borgarna haft makten! (klicka för större)

*

Lästips; Nu ifrågasätter även SNS (näringslivet) privatiseringar av välfärden;  DN-debatt, Svt

Bloggtips; Jonas Sjöstedt om Island och krisen, LO-bloggen om en rimligare värld, Helga von Pitbull om samtal med handläggare, Röda Berget om att skattesänkningar kostar, Netroots

Om privatiseringar inom välfärden; Alliansfrit Sverige , Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm

Media; dn1, dn2, svd1, ab1, ab2, ab3, nyh.24, nsd, svt1, svt2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

4 kommentarer
av Ilse-Marie den september 7, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Alliansen, Arbetslinjen, Fattigdom, Ideologi, Klassamhället, Liv och död, Politik, Regeringen, Samhälle, Sjukförsäkringen, Socialbidrag, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 7, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/07/fran-inkomstbortfallsprincipen-till-socialbidrag/

Borgs budgetbluffar och budgetstölder

Finansminister Anders Borg skryter gärna med hur fantastiskt väl han har skött den svenska ekonomin under sin tid vid makten – hur ”försiktig” och ”ansvarstagande” han varit. Men man behöver inte gräva särskilt djupt för att konstatera att det vare sig handlar om ”försiktighet” eller ”ansvarstagande”. Det handlar istället om ren stöld.

Mångmiljardbelopp som var avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används istället för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006.

Våra socialförsäkringar genererar miljardvinster till statskassan varje år.  Senaste prognosen; 89 miljarder plus under perioden 2010-2014.  A-kassan har under flera år skapat stora mångmiljardbelopp till staten. För att ta ett par exempel; 2007 var överskottet 28 miljarder , 2010 drygt 23 miljarder. Till och med pensionssystemet genererade förra året ett överskott på 103 miljarder kronor (enligt årsrapporten om den allmänna pensionen).

Läs mer här om våra sociala försäkringar betalas via avgifter och skatter – och hur dessa pengar förskingras och istället betalar regeringens stora skattesänkningarna – Borgs politiska stöld

Lägg där till de ca 25 miljarder per år (totalt ca 100 miljarder) som regeringen har kunnat lägga till statskassan tack vare utförsäljningen av en rad gemensamt ägda statliga bolag. Bolag som genererade löpande vinster till statskassan – men nu blev engångsbelopp att lägga till budgeten.

Men nu mörknar det vid Borgs budgethorisont – nu återvänder de utförsäkrade till sjukförsäkringen (idag ca 60% – och ju längre tiden går desto fler blir det). Sjukförsäkringens dagar som en stor kassako för staten kanske snart är över. I våras lyckades opostitionen (tillfälligt) stoppa utförsäljningen av fler statliga bolag, och den misslyckade jobbpolitiken (med svält, piska och coacher) har gjort att arbetslösheten bitit sig fast på en mycket hög nivå även när konjunkturen var som starkast (7-8%). Pensionärerna börjar också tröttna på att halka efter – och de är (till skillnad från sjuka och arbetslösa) en grupp att räkna med i nästa val – och att hålla sig väl med.

När Anders Borg nu predikar ”försiktighet” är det mer än det ekonomiska läget (och det väntade jobbskatte-nederlaget i riksdagen) som spökar. Hans ”inkomster” från både våra sociala försäkringar och utsålda gemensamt ägda bolag ser ut att minska rejält (tillfälligtvis?). Dessutom har han redan sparat in på välfärd, infrastruktur,  jobbpolitik, miljön, samhällsservice och en hel rad andra nyttiga samhällsinvesteringar. Var ska nu pengarna tas ifrån för att betala ytterligare skattesänkningar?

Sanningen är att hela Anders Borgs ”ansvarstagande” handlar om att sparka på de allra svagaste och mest utsatta – allt för att kunna balansera budgeten och samtidigt göda de redan rika och friska.

Många av de sjuka och arbetslösa som hjälpt till att betala för skattesänkningarna tvingas nu gå till socialen för att överleva.  Läs mer om detta i Ann-Marie Lindgrens snabbanalys;

Systemskiftet redan ett faktum (hela rapporten – pdf), citat;

Grunden för en generell välfärdspolitik är att arbetslöshets- och sjukförsäkringarna ska ge skydd vid inkomstbortfall. Den tanken har nu övergivits i Sverige. I stället har vi fått ett system som enbart ger grundskydd – och ett mycket bräckligt sådant. Därmed, visar en analys av Socialstyrelsens senaste rapport om ekonomiskt bistånd (socialbidrag), är systemskiftet redan ett faktum.

*

Lästips;
Borgs politiska stöld
Borg kan inte räkna
Mannen som såg rött

Bloggtips; Jonas Sjöstedt om Calmfors, Görans tankar och bagateller om DN och arbetsgivarna, Jämlikhetsanden om pensionärerna, Peter Högberg om avtalsrörelsen, Leines blogg om mammons makt,  Eva Hillén Ahlström om pensionärsskatten, Jinge om KD:s svek,  Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5,svd6,  dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, exp1, exp2, exp3,  arbetarb1, arbetarb2,
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

9 kommentarer
av Ilse-Marie den september 6, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Anders Borg, Arbetslinjen, Ekonomi, Ideologi, Politik, Regeringen, Samhälle, Socialbidrag, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 6, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/06/borgs-budgetbluffar-och-budgetstolder/

Tar alliansen avstånd från sin egen ”arbetslinje”?

Dagens DN-debattartikel, signerad alliansens partiledare, får mig att undra….

1. Har alliansen slutat tro på sin egen ”arbetslinje”?

Mot slutet av artikeln kan man läsa följande, citat;

Vi står också kvar vid att en skillnad i inkomstbeskattning för pensionärer och löntagare inte har ett egenvärde och att vi vill verka för en gradvis minskad inkomstskatteskillnad framöver. Det ska löna sig att arbeta, men det ska också löna sig att ha arbetat. 

Alliansens ”jobbskatteavdrag” har varit själva grundbulten i deras ”arbetslinje”.  ”Det ska löna sig att arbeta” är mantrat som har upprepats. Följdaktligen har man medvetet, allt sedan man tillträdde, steg för steg skapat en skatteklyfta mellan pensionärer och löntagare. I dag har Sverige, just på grund av alliansens ”jobbskatteavdrag”, en unikt orättvist beskattning av pensionärer.

Det hela är mycket märkligt och motssägelsefullt. Man kan fråga sig varför de har ägnat hela sin tid vid makten åt att skapat detta orättvisa system – om det ”inte har ett egenvärde” – ja, inte ens i deras egen föreställningsvärd?

2. Varför väljer man att skriva en artikel om ett ”icke-löfte”?

Med en rubrik som skriker ut att pensionärer ska få skattesänkningar hoppas man givetvis vinna över ännu fler pensionärsröster. Men faktum är att hela artikeln, och det löfte som finns i rubrikerna, inte är något löfte – allt hänger nämligen på om ”de offentliga finanserna är i balans” om ett par år.

Det är svårt att tro något annat än att hela artikeln är ett verk av propagandaminister Schlingmann, och att den fomulering man nu stjäl rakt av från Socialdemokraterna ”det ska också löna sig att ha arbetat” finns med i artikeln enbart därför att man vill försöka dupera godtrogna pensionärsväljare. För – att dupera väljare har ju blivit lite av alliansens signum.

Till sist några reflektioner….

I delar av artikeln lyfter man fram ”de sämst ställda pensionärerna” som en grupp man ömmar speciellt för. Jag förmodar att de ”sämst ställda pensionärerna” redan vet att detta är en lögn och ett hån. Men för de äldre som på grund av ohälsa inte klarar av att arbeta ända fram till pensionen ser verkligheten än värre ut. Nu tvingas nämligen många av de äldre utförsäkrade stå med mössan i hand på landets socialkontor.

Skrämmande ny socialbidragsstatistik – äldre med ohälsa drabbas hårt!, LO-bloggen, citat;

Var fjärde socialbidragstagare (biståndsmottagare) i åldersgruppen 50-64 år tvingas söka hjälp från ”socialen” på grund av ett sjukförsäkringsrelaterat försörjningshinder. 25 procent av de äldre bidragstagarna tvingas alltså knacka på socialkontorets dörr för att de drabbats av ohälsa och inte får någon (eller otillräcklig) ersättning från sjukförsäkringen. En hel del av dem är sjukskrivna med läkarintyg.

Ser vi enbart till åldersgruppen 60-64 år, alltså dem som snart ska gå i ålderspension, är siffrorna ännu mer förskräckande. Där handlar det om att nästan var tredje (29 procent) av bidragstagarna tvingas söka socialbidrag på grund av att sjukförsäkringen brister. Vad statistiken indikerar är alltså att vi just nu, pga av brister i sjukförsäkringen, håller på att producera en växande grupp ”fattigpensionärer”.

I sin debattartikel berömmer sig regeringen med att man generöst har givit ”de ålderspensionärer som väljer att vara aktiva på arbetsmarknaden /…/ ett extra stort jobbskatteavdrag.” De äldre som har turen att vara friska och arbetsföra har alltså ”valt ” det. Precis som de som slitit ut sig eller drabbats av ohälsa på ålders höst – har ”valt” just detta öde.

Aldrig har livet varit smidigare eller mer lättbegripligt  än i alliansens Sverige. För nu handlar allt om vårt eget val. Sjuk eller frisk, fattig eller rik, gammal eller ung, arbetslös eller lönearbetande – det är bara att välja! Men, väljer du fel – skyll dig själv. I värsta fall får du efter ett långt och hårt arbetsliv ställa dig i kommunens socialbidragskö eller söka hjälp hos kyrkans välgörenhet.

Valet är ditt!!

*

Missa inte; Snabbanalys – Systemskiftet redan ett faktum! (pdf)

Bloggat; LO-bloggen, Alliansfritt Sverige, Björn Andersson, Martin Moberg, In your face

Fler bloggtips; Annarkia om välgörenhet, Reflektioner och Speglingar om manipulation och språk, Netroots

Media: Sydöstran, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, Nyheterna, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Expr, SR, GP, Ab 1, 2, 3

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

2 kommentarer
av Ilse-Marie den september 5, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Alliansen, Arbetslinjen, Ekonomi, Fattigdom, Ideologi, Politik, Regeringen, Samhälle, Sjukförsäkringen, Socialbidrag, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 5, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/05/tar-alliansen-avstand-fran-sin-egen-arbetslinje/

Kallt och tufft i Centerns och Alliansens Sverige

I går blev det klart vem som blir  Centerns nya partiledare. Som väntat blev det den unga, pigga och trevliga Annie Lööf.  Centern valde nyliberalism istället för den traditionella socialliberalismen. Granskar man Lööfs politiska ställningstaganden genom åren kan man inte heller där hitta mycket traditionellt centergrönt, snarare mörkaste mörkblått. Hennes förslag om ”platt skatt” skulle till exempel ge de allra rikaste rejäla skattesänkningar. På den punkten sammanfaller hennes förslag med de allra mest utflipprade amerikanska ultrahöger-republikanerna och nyliberalerna.

Några av Annie Lööfs poltiska ställningstaganden genom åren (svd via Alliansfritt sverige)

  • Avskaffa Las
  • Införa plattskatt
  • Inför marknadshyror
  • Gå med i Nato
  • Bygga ut kärnkraften

Annie Lööfs stora politiska förebild är den samme som både Fredrik och Filippa Reinfeldts – Margaret Thatcher. Där hittar hon en tvillingsjäl även när det gäller sin inställning till facket – som kan sammanfattas (som C ungdomsföbund gjort) – ”Fuck facket 4-ever”. Thatcher myntade även uttrycket  ”There is no such thing as society”.  Alltså – var och en sin egen lyckas smed – eller  ”sköt dig själv och skit i andra”.

En annan av Annie Lööfs favoriter är Ayn Rand ”1950-talsfilosofen som ser altruism som ondska och som predikar att svaga människor varken förtjänar hjälp eller kärlek”, och vars största idol var en sadistisk massmördare.

Jag tvivlar inte på att Annie blir mycket populär bland väljarna – precis som Filippa och Fredrik har blivit. För vad spelar värderingar och ställningstagande i poltiska sakfrågor för roll när man har ett charmigt yttre och pengar nog till smart PR?

En centerpartist som själv har fått erfara hur hårt och iskallt samhället har blivit för de som hamnat utanför i Centerns och Alliansens Sverige är Johan Rylander. Så här berättade han i Uppsala Nya Tidning i tisdags  (klipp – se nedan):

” – De svagaste har hamnat utanför i Alliansens Sverige.”

/Han blev inte så väl mottagen på soc, men fick den hjälp han och familjen behövde hos Frälsningsarmén./
”…- den som hamnat utanför ska inte behöva söka hjälp hos kyrkorna för att klara sin vardagsförsörjning, det tycker jag är ett underbetyg åt åt makthavarna.”

/Han menar att politikerna inte vet hur verkligheten ser ut./
”Jag tycker att utanförskapet i Sverige blivit värre med allt från försämringar av a-kassan till att svårt sjuka tvingas ut på arbetsmarknaden. Jag mådde jättedåligt under perioden jag var arbetslös, hur ska det då vara för dem som inte kan prata för sig?”

*

Missa inte Johan Ehrenberg från Välfärdsmanifestationen;

– Hur mycket rikare har de allra rikaste blivit i Sverige? Ingen vet svaret!
– 2006 tog alliansen bort förmögenhetsskatten, samtidigt tog man bort anslaget för SCB att räkna förmögenhetsutvecklingen i Sverige!

OBS!Klicka om du vill att Aftonbladet ska granska
(OBS klicka på förstoringsglaset)

*

Klipp från UNT – klicka för större bild!

Lästips; Skrämmande ny socialbidragsstatistik – äldre med ohälsa drabbas hårt,  Redan rika gynnas av alliansen, En antifacklig partiledare?,

Bloggat om Annie Lööf; Löntagarbloggen, Alliansfritt Sverige, Jinge, Röda Berget, Martin Moberg, Lasses blogg

Fler bloggtips; Utredarna med nio råd till politikerna om ekonomin förvärras,  Svensson om att stoppa upphandlingar och privat busstrafik, Nemokrati om ett ”öppet samhälle, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, svd1, svd2, ab1, ab2, ab3, ab4,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

intressant.se

7 kommentarer
av Ilse-Marie den september 1, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Alliansen, Arbetslinjen, Fattigdom, Ideologi, Politik, Samhälle, Socialbidrag, Välfärd

Publicerat av Ilse-Marie den september 1, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/09/01/kallt-och-tufft-i-centerns-och-alliansens-sverige/

Chefscoacherna Fredrik och Anders på nya äventyr

För ett par dagar sedan introducerade statsministerfrun, och tillika hälso- och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt den brillianta idéeen att ”svårt sjuka ska få en egen coach”. Inte bättre vård eller fler vårdplatser, inte en sjukförsäkring som fungerar – nej, det blir en ”vårdcoach” istället. Eller som Daniel Swedin sammanfattade det (ab, citat);

Moderaternas lösning på det problem man själv har skapat är alltså coacher. Det är logiskt. Är man i grunden emot en solidariskt finansierad sjukvård för alla finns det liksom ingen riktig orsak till att se till att varje skatte­krona används med förnuft.

Vi får en coach i stället.

Kanske vi borde storsatsa på ”coacher” inom fler områden i vårt utsålda och avreglerade samhälle. Efter ”jobbcoacher” och ”vårdcoacher” kanske det borde vara dags för ”dagiscoacher” för hågade småbarnsföräldrar, ”utbildningscoacher” för villrådiga skolelever, ”sjukförsäkringscoacher” för utförsäkrade, ”elcoacher” för ruinerade elkonsumenter, ”tågcoacher” för strandsatta och hårt prövade tågresenärer… ja – marknaden är onekligen oändlig!

För, nu är vi inte längre medborgare, vi är kunder. Samhällsservicen har ersatts med vinsmaximering för både staliga och privatägda bolag. Vad gör det om tågen inte går som de ska, om posten inte kommer fram i tid, om vården inte alls fungerar eller om skolorna inte kan ge våra barn en fullgod utbildning – bara vinstmålen uppfylls och de ständigt slimmade budgeterna hålls.

Coacher kanske är svaret på alla framtida samhällproblem!

Därför är det tur att vi har ett par ”ansvarstagande” chefscoacher som ledare för vårt krisdrabbade fosterland.

För, allt sedan våra chefscoacher Fredrik och Anders kom på den brillianta idéen att skippa det femte jobbskatteavdraget har de gjort vad de har kunnat för att utstråla allvar, försiktigthet och ansvarstagande. På alla presskonferanser har  de serverat oss en nattsvart syn på den svenska ekonomin. Och, dystra prognoser blir inte sällan en självuppfyllande profetsia.

Citat, sr;

KI:s ekonomer förklarar inbromsningen i svensk ekonomi med att ”oroliga hushåll och företag skjuter upp konsumtions- och investeringsbeslut”. /…../ ”både hushåll och näringsliv snabbt har fått en betydligt dystrare syn på ekonomin, enligt KI:s mätningar”.

Samtidigt kritiserar KI Anders Borgs försiktighet, och menar att den kommer att leda till högre arbetslöshet och sämre BNP-tillväxt.

Citat, svt;

Enligt KI:s bedömning finns det möjlighet att att satsa 30 miljarder kronor i ofinansierade åtgärder nästa år för att få fart på ekonomin. Men eftersom bara 10 miljarder kronor tas i anspråk får det konsekvenser.

Läget har alltså, på mycket kort tid, förvandlats från ljust till mörkt för svensk ekonomi och arbetsmarknad. Det mest bisarra är att regringens sparsamhet snarare är en del av problemet – än en del av lösningen.

Man kan tycka att Fredrik och Anders i detta läge borde försöka ingjuta framtidstro och stimulera ekonomin – men istället gör de precis tvärt om. Den nattsvarta framtiden  återspeglas i varje ord som kommer från våra chefscoachers allvarstyngda läppar. Eventuella ”satsningar” uppfylls av stundens allvar och andas återhållsamhet. Allt för att hålla skenet uppe. Man måste löpa linan ut. Det skippade vallöftet (som inte hade en chans att ta sig igenom riksdagen) måste motiveras om och om igen.

Ingvar Persson berättar om Reinfeldts framträdande på Saco:s kongress i Berns ­salonger för ett par dagar sedan, citat ab;

Där hade statsministern med stort ­allvar varnat för en ström av krav på ­”satsningar”, utgiftskrävande reformer. Reinfeldt lovade att hålla emot, om så han och Anders Borg ensamma skulle tvingas­ stå för motståndet.

Men, trots att både statsministern  och finansministern lovar att hålla hårt i budgeten finns det ett litet förkrympt utrymme för satsningar – man kan ju inte helt ignorera alla ekonmiska experters råd.

I går kom då trots allt den första försiktiga ”satsningen” – i media presenterad som en ”storsatsning”. Det handlade bland annat om det sedan länge eftersatta underhållet av järnvägen.  ”– Jag har lyssnat på svenska folket” sa Fredrik och blickade milt in i kamerorna med sin allra mest ödmjuka hundögon. Och visst skulle det behövas en riktig storsatsning på järnvägen. Problemet är bara att ”storsatsningen” blev en ”luftpastej.

Torbjörn Isacsson, E24, citat;

Regeringen vill lägga fem miljarder kronor under 2012 och 2013 på infrastruktur, varav 3,6 miljarder kronor till järnvägen. Det är närmast ett hån att kalla det hela för en satsning, pengarna ska gå till ”ökat underhåll som växelvärmestyrning, trimningsåtgärder och återinvesteringar”.  /…/

Det antal arbetstillfällen som skapas lär inte heller göra några större avtryck i arbetslöshetsstatistiken framöver. Investeringar i infrastruktur är en av de viktigaste utmaningarna i Sverige framöver, och frågan borde tas på betydligt större allvar.

De närmaste dagarna väntas ännu fler ”luftpastejer”  från vår ödmjuke, allvarstyngde chefscoach. För, allt sedan alliansregeringens makttillträde har vi vant oss vid att varje del av budgeten presenteras för sig med lysande rubriker – som en stor och viktig ”satsning”. Även de allra mest nödvändiga och naturliga budgetdelarna utmålas som en generös ynnest från våra stora ledare till oss vanliga dödliga medlemmar  i ”föreningen Sverige”.

Men kom ihåg – inte för mycket, inte för stora ”satsningar”, det gäller att hålla skenet uppe. Frågan är bara hur man ska kunna förklara varför man satsar mer på billigare räkmackor än på en välfungerande infrastruktur?

*

Lästips; Arbetslösa får betala för Borgs försiktighet,  Dags att vakna– om socialförsäkringarna, Snål budget kväver ekonomin,  Tur och retur för Reinfeldt,  Budgetlinje istället för arbetslinje,  Luftpastej om järnvägen,  Välkommen till Coachsamhället

Bloggat; Om storsatsningen; Martin Moberg, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige, Monica Green,  Sebastians tankar,  Eva-Lena om girigheten som styr, Lönatagarbloggen om jobbskatteavdraget, Lena Sommestad om klimatskatter, Claes Krantz om C, Netroots

Mer media; ab1, ab2, ab3,  sr1, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

3 kommentarer
av Ilse-Marie den augusti 31, 2011  •  Permalänk
Publicerad i Anders Borg, Ekonomi, Krisen, Moderaterna, Politik, Privatiseringar, Regeringen, Reinfeldt, Samhälle, Satir

Publicerat av Ilse-Marie den augusti 31, 2011

https://ilsemarie.wordpress.com/2011/08/31/chefscoacherna-fredrik-och-anders-pa-nya-aventyr/

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »