Från inkomstbortfallsprincipen till socialbidrag

Metro berättar i dag om en rapport från Institutet för privatekonomi vid Swedbank. Där kan man läsa att ”det mesta har blivit bättre, men inte allt”. Tittar man närmare på den aktuella rapporten är trenden tydlig – de enda hushåll som fått det betydligt sämre är de som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Swedbanks slutsats är denna….

Hushållens ekonomi under 40 år (kap.3 sid5, ), citat;

En tydlig trend när det gäller ersättningarna från samhällets trygghetssystem, är att de har gått från att vara ett inkomstrelaterat skydd till att mer ha karaktären av ett grundskydd.

Precis samma slutsats drar Ann-Marie Lindgren i sin analys av det systemskifte vi har genomgått. Inkomstbortfallsprincipen har förvandlats till ett bräckligt och osäkert grundskydd. Ett grundskydd som släpper igenom allt fler; arbetslösa som inte längre kvalificerar sig eller har råd med försäkringen, långtidssjuka med läkarintyg som utförsäkras efter bestämda tidsgränser. Idag har till exempel enbart ca 30 procent av de arbetslösa överhuvudtaget rätt till a-kassa. Det är ett sorgligt faktum att socialbidrag och välgörenhet idag har blivit den sista desperata lösningen för allt fler försäkringslösa.

Systemskiftet redan ett faktum, citat;

/…./mer än hälften av dem som måste vända sig till kommunen för att få ekonomiskt bistånd gör det därför att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna helt enkelt är otillräckliga. 141 998 personer måste be om ekonomiskt bistånd, därför att de trygghetsförsäkringar som ska hjälpa människor över olyckor som sjukdom och arbetslöshet inte längre ger ens ett grundläggande skydd för försörjningen.

Den borgerliga regeringen inledde sin slakt av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen under en högkonjunktur. Detta är unikt. Statskassan krävde ingen åtstramning – istället var de nya hårdare reglerna och de lägre ersättningsnivåerna ideologiskt motiverade.

Ann-Marie Lindgren, citat;

Idén bakom borgerlighetens försämringar av arbetslöshets- och sjukförsäkringarna är alltså att de hårda villkoren ska göra att folk skaffar jobb (och frisknar till) snabbare än vad de annars skulle ha gjort./…/

Tja. Om– alltså om– det hade varit santatt man kan bota både arbetslöshet och sjukdomar med sämre socialförsäkringar, så hade det varit försvarbart att hålla nere ersättningarna (fast knappast så lågt att folk måste hänvisas till kommunens socialkontor). Men siffrorna visar med bedövande tydlighet att det inte är sant. Folk får inte jobb bara för att a-kassa och sjukförsäkring blir sämre. Arbetslöshet har inte bytts mot jobb, sjukdom inte mot hälsa, ”utanförskap” har inte bytts mot ”delaktighet i arbetslivet”. Det som hänt är bara att det blivit ekonomiskt mycket hårdare att vara sjuk eller arbetslös, och att försäkringsersättningar börjar bytas mot socialbidrag.

Intressanta utdrag ur Swedbanks 2 Rapporter (maj + september 2011)….

Hushållens inkomster och ersättningar;

Jämför man nivån på ersättningen från sjukförsäkringen 1974, när begreppetsjukpenninggrundande inkomst infördes, med nivån 2011, kan man se att ersättningen var mer generös 1974 än idag. Högsta dagpenning är hela 110 kronor mindre idag än den var 1974. Om takbeloppet hade följt utvecklingen av inkomsterna, dvs. utvecklats i takt med inkomstindex, skulle takbeloppet från 1974 idag vara 1 272 kronor, istället för 682 kronor som det är, dvs. 590 kronor högre per dag. Även den som inte slår i taket har en lägre ersättningsgrad idag, 77,6 procent av sjukpenninggrundande inkomst jämfört med 1974 när ersättningsgraden var 90 procent. /…/

Även ersättningen vid arbetslöshet har urholkats kontinuerligt eftersom ingen automatisk justering för dagersättningens maxbelopp görs mellan åren. Den högsta nivån på dagpenningen har i princip varit 680 kronor sedan den 1 juli 2002, bortsett från de första 100 dagarna som ersattes med 730 kronor mellan 1 juli 2002 och 2006. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av inkomstförsäkring har därför, precis som sjuk- och föräldraförsäkringens, tunnats ut i takt med att allt fler har löner över nivån för högsta dagpenning.

6.1.2. Arbetslöshetsförsäkringen;

Vid mitten av 1970-talet var ungefär 70 procent av arbetskraften medlemmar i någon akassa. Andelen ökade sedan successivt och var år 1990 uppe i 80 procent och år 2006 83 procent. Men år 2007 vände utvecklingen när regeringen införde nya regler som innebar att avgiften till a-kassan skulle differentieras mellan olika a-kassor, och i högre grad spegla arbetslösheten inom olika branscher. Den genomsnittliga avgiften till a-kassan ökade från ca 100 kronor år 2006 till ca 330 kronor år 2007 samtidigt som den inte gav någon skattereduktion längre. I juni 2010 var bara 67 procent av arbetskraften medlem i någon akassa, dvs. andelen är nu lägre än någon gång tidigare sedan mitten av 1970-talet.

Läs mer; Ökad klyfta mellan anställd och arbetslös

Tidigare bloggpost; Det enda arbetarpartiet

P.S. Visst är det lite lustigt att man så tydligt kan se på BNP-utvecklingen när borgarna haft makten! (klicka för större)

*

Lästips; Nu ifrågasätter även SNS (näringslivet) privatiseringar av välfärden;  DN-debatt, Svt

Bloggtips; Jonas Sjöstedt om Island och krisen, LO-bloggen om en rimligare värld, Helga von Pitbull om samtal med handläggare, Röda Berget om att skattesänkningar kostar, Netroots

Om privatiseringar inom välfärden; Alliansfrit Sverige , Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm

Media; dn1, dn2, svd1, ab1, ab2, ab3, nyh.24, nsd, svt1, svt2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Arne Roland

     /  september 7, 2011

    En informativ redogörelse över hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar eller man kanske ska säga inte fungerar finns i länken här.

    http://svtplay.se/v/2471706/svt_forum/almedalen__a-kassan_-_frivillig_eller_obligatorisk_?sb,k135866,1,f,-1

  2. Linnéa Johansson

     /  september 7, 2011

    Tänk att ett så ”rikt” land som Sverige inte ens anser sig ha råd att ge dem som har det sämst en skälig levnadsnivå. Rent krasst så kanske man kan säga att landet Sverige bryter bot de lagar Riksdagen stiftat. Jag tänker då på alla ”fina ord” om skälig levnadsstandard, boende, hjälp för att kunna ha ett självständigt liv trots funktionshinder och sjukdom och mycket, mycket mer som det står om i Socialtjänstlagen.
    Kanske dags att regeringen plockar fram lagboken och genomför reformer så att intentionerna när SoL en gång kom till blir en faktisk verklighet och inte bara en illusion. (vilket jag t ex anser försörjningsstödet vara. Det är så lågt satt att det är mycket svårt att klara sig på. Likaså för dem som faller utanför och blir ställda helt utan inkomst – ett brott mot SoL tänker jag.)

  3. blomrabatten

     /  september 7, 2011

    De allra värsta med borgarnas ”politik” är att man aldrig talar omatt detta är politik. Det är bara nödvändigt.
    Den som söker socialbidrag måste vara helt rensopad det är knappt man får äga en TV. Om man är sjuk i ett år och gjort slut på sina besparingar, sålt sin lägenhet och fortfarande är sjuk ska man då leva på socialbidrag resten av livet. man har ju ingen chans att jobba ihop något kapital man är ju sjuk. En sådan människa lever och kommer att leva i utanförskap resten av livet. Det var sådant här vi inte skulle ha i Sveige alla skulle vara med. Alla skulle dela kakan. Men hur blev det. Det värsta är ju att många tycker detta är bra.

  1. Det ska löna sig att arbeta | LO Bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: