PR istället för ansvarstagande

Efter en lång härlig bloggsemester med påföljande 3-veckors dunderförkylning ackompanjerad av bihåleinflammation känns det som om det är hög tid att börja blogga så smått igen. För – nu kan jag äntligen titta på dataskärmen utan att huvudet och ögonen börjar värka!

Men visst, det finns mer än feber och förkylning som har fått,  i alla fall mig, att må dåligt den senaste tiden. Jag tänker närmast på det skådespel som regeringen med herrar Borg, Reinfeldt och Schlingmann i spetsen har iscensatt de senaste veckorna. Det har måhända varit imponerande och kortsiktigt smart – men det har ingenting med ”ansvarstagande” att göra, snarare med PR.

Som väl alla minns började det med att statsminister Reinfeldt  anklagade oppositionen för ”ansvarslöshet” under hela våren och sommaren, för att de motsatte sig det 5:e jobbskatteavdraget. En regeringskris var i antågande. För några vekor sedan gjorde statsministern en sista trevare och försökte få med Miljöpartiet på skattesänkartåget. Det blev en flopp. Miljöpartiet nobbade och Reinfeldt surade vidare.

Så fick Moderatledningen (förmodligen med propagandaminister Schlingmann i spetsen) den brillianta idéen hur man skulle slingra sig ur en regeringkris utan att tappa ansiktet. Ja, hur man till och med skulle kunna gå starkare ur motgången. Man spelade helt enkelt ut sitt gamla vinnande koncept – ansvarstagande, försiktighet och ledarskap.

Men, hur lyckas man få både media och allmänheten att tro att det man kallat ”det mest ansvarslösa” plötsligt (över en natt) hade blivit det mest ”ansvarsfulla? 

Den kanske viktigaste ingridiensen är goda mediakontakter – som ger möjlighet att vrida all rapportering i den riktning man vill. Lägg därtill en okritisk och okunnig journalistkår . Visst kunde vi höra spriddda kommentarer som avslöjade moderatledningens motsägelsefulla retorik och agerande – men samtidigt kunde vi se Anders Borg dyka upp som ”oberoende expertkommentator” i var och varannan nyhetssändning. Hyllad och prisad som aldrig förr – för sitt stora ”ansvarstagande”.

Men hur står det egentligen till med ”ansvaratagandet”? Är det verkligen ansvarsfullt att spara och vara ”återhållsam” när en ekonomisk kris närmar sig? Ska man hantera ett lands ekonomi precis på samma sätt som man hanterar sin egen ”hushållsekonomi”?

Givetvis inte – det är istället precis när en lågkunjunktur närmar sig som staten ska satsa på jobb, ifrastruktur, investeringar och arbetsmarknadpolitik, fortbildning och utbildning – och på välfungerande välfärdssystem (a-kassa, sjukförsäkring) som håller uppe efterfrågan även hos grupper som annars drabbas extra hårt ekonomiskt.

Alliansregeringens recept har hitills, i såväl kristider som konjunkturuppgångar, handlat om sänkta skatter för de rikaste och att  slakta välfärdssystemen. Nu fortsätter man i samma gamla spår. Det enda regeringen tycks göra rätt denna gång är att avstå från ännu ett meningslöst jobbskatteavdrag – och till detta ansvarsfulla genidrag var man nödd och tvungen. Istället storsatsar man på billigare restaurangmat (till en kostnad av över 5 miljarder). Och precis som med jobbskatteavdragen finns det ingenting som tyder på att denna mångmiljardsatsning ger några som helst samhällsekonomiska vinster – vare sig på kort eller lång sikt.

Dessutom kan man fundera över hur det hade gått med Anders Borgs heliga budgetöverskott under förra krisen om alliansregeringen då inte hade ärvt en tjock krockkudde av den tidigare socialdemokratiska regeringen, inte hade kunnat sälja ut en rad statliga företag, och inte hade kunnat plocka miljarder ut ur de stora överskotten från socialförsäkringarna och a-kassan för att täcka upp för de stora skattesänkningarna.

Det är sannerligen sorgligt att se hur politiken har förvandlats från verkligt ansvartagande för landet och dess medborgare till PR, och hur media med Sveriges (oberoende?) Televison i spetsen förvandlats till maktens lakejer istället för till maktens granskare.

*

Lästips; De tar strid för välfärdenDärför är han skräckslagenValtersons villospår, Vad som är smart och inte smart, Så fixas beviset för jobbskatteavdraget

Bloggtips; LO bloggen om Borgs prestige, , Martin Moberg om studentbostadsbristen, Kaj Raving om Euron, Röda Tankar om skilda världar, Claes Crantz om socialbidrag, Annarkia om MP, Alliansfritt om Borg och bankerna, Mer- Netroots

Mer Media; AB1, AB2 DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Eva

     /  augusti 29, 2011

    Välkommen tilbaks! Har saknat dina kloka inlägg – de behövs som motvikt till standardpressen!

  2. Brittis

     /  augusti 30, 2011

    Så skönt att du är tillbaka. Jag har saknat dina kloka inlägg. Hoppas du orkar hålla på.

  3. Björn Brohmée

     /  augusti 31, 2011

    Det är jättebra, keep it up. Vi måste få till fler röster i öknen om medias roll i samhällsutveckling, hur media totalt släppt sitt demokratiska ansvar till förmån för profiten.

  4. Väldigt skönt att se nya inlägg på bloggen igen. Välkommen tillbaka, säger även jag. Dina inlägg har varit efterlängtade även av mig.

  5. Tack Kerstin, Björn, Brittis och Eva! Era ord värmer. Jag ska göra så gott jag kan😉

  1. Är det inte dags att släppa på prestigen, Anders Borg? | LO Bloggen
  2. Chefscoacherna Fredrik och Anders på nya äventyr « Ett hjärta RÖTT
  3. Borgs budgetbluffar och budgetstölder « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: