Obegripligt mesigt om välfärdsvinsterna


Illustration; Robert Nyberg

En av de allra hetaste politiska debattämnena just nu är frågan om vinst i välfärden. Ska den förbjudas, begränsas –  eller är det helt okej att våra skattepengar går till privata aktörer och riskkapitalbolag istället för till välfärden?

I dag sätter Löfven ”ned foten” i en DN intervju – eller gör han? Så här uttrycker han sig, citat DN;

 – Vinsterna måste begränsas avsevärt. Det är klart att det sticker i ögonen att vinsterna i den här sektorn är rejält högre än i övriga näringslivet. Lösningen på det är dock inte att säga noll eller x procent. Det finns så många sätt att komma runt det.

Löfvens argument mot att sätta ett tak (en vinstbegränsning) är alltså att det inte skulle vara möjligt. Resonemanget är märkligt – Sverige skulle i sådana fall vara det enda landet i världen där det är helt omöjligt. Så omöjligt att  man  inte ens vill försöka. Istället tror man sig kunna begränsa vinstuttagen genom öppen bokföring, hårdare kvalitetskrav och meddelarfrihet även i privata företag. Självklart krävs allt detta – och mer därtill – men utan en lagstadgad vinstbegränsning kommer vinstintresset att fortsätta styra. Det må till och med i slutändan enbart vara en symbolfråga – kvaliteten kan säkerligen bli bättre genom att man ställer hårdare krav. Men vad är man då rädd för?

Alla opinionsundersökningar visar entydigt att svenska folket vill att välfärdens pengar ska gå till välfärd – inte till vinst. LO genomförde nyligen en undersökning som visade att uppemot 85 procent av väljarna vill ha en vinstbegränsning. 55 procent säger sig till och med vara mer benägna att rösta på ett parti som tydligt säger sig vilja begränsa vinsterna.

Därför är Löfvens ställningstagande i vinstdebatten obegripligt mesig och märklig. Inte heller är det att lägga sig ”i mitten”. Möjligen i den svenska debatten styrd av riskkapitalbolag och köpta dubbelagenter – men inte i ett internationellt perspektiv, och inte heller inom socialdemokratin. En självklar majoritet bland både de socialdemokratiska, rödgröna och borgerliga väljarna är för vinstbegränsning i välfärden.

Om S verkligen vill att våra begränsade skattepengar ska gå till vår gemensamma välfärd – då borde det vara självklart att man lägger ett förslag som även begränsar vinstuttagen

Under lång tid har den enda riktiga oppositionen till vinstdriven välfärd kommit från vänster här i Sverige. De senaste åren har bilden förändrats. Några av de starkaste kritikerna finns numera bland de traditionellt liberala debattörerna. Här är några exempel….

Henrik Berggren, DN citat;

/…/Att vara mot välfärdsvinster är vår tids motsvarighet till sjuttiotalets kamp mot löntagarfonder. I båda fallen handlar det om att upprätthålla balansen mellan privat och offentligt i det svenska samhället; att se till att stat och marknad inte äter upp varandra. Därför är jag förvånad över att en del socialdemokrater och socialliberaler fortsätter att försvara det som Carl Hamilton med rätta har beskrivit som ”marknadsstaten”./…./målet, det mått på framgång som genomsyrar offentlig välfärd, ska inte vara vinst. Och om det låter radikalt – tänk på att det är en ganska vanlig uppfattning i den kapitalistiska världen utanför våra gränser. /…/

*****************

DN, citat;

Sverige är ett mycket mer extremt land än vad vi själva inser. Lösningen har blivit en total kantring från stat till marknadslösningar. I stället för att satsa på icke vinstdrivande alternativ in­fördes successivt inte bara vinst utan också marknadstänkande inom hela den offentliga sektorn.

Anna Dahlberg, Expressen citat;

Sverige har förvandlats till en experimentverkstad för välfärdstjänster. Inget annat land i världen – med undantag för Chile – tillåter vinstdrivande aktiebolag att etablera sig på skolans område med hjälp av skattepengar. Principen om att skolan ska vara icke vinstdriven är självklar till och med för de konservativa i Storbritannien. Få skulle anklaga dem för att vara smygsocialister.

Borgerligheten uppvisar en närmast religiös tro på marknadens förmåga. Allt privat är per definition bra. Det är en oerhört naiv syn, som blundar för att välfärden är en hybridmarknad där skattebetalarna står för notan och där många av villkoren för en väl fungerande marknad saknas.

För en elev som har hamnat i en dålig skola eller en skröplig äldre som inte får sin blöja bytt kan det exempelvis vara svårt att byta utförare. Man kanske inte ens har förmågan att bevaka sina egna intressen.

Göran Rosenberg, DN citat;

Sverige är i dag det land i Europa som förmodligen gått längst i avreglering och privatisering av offentligt finansierade verksamheter. Det har fått till följd att det i Sverige är vinstdrivande affärsföretag som i allt högre grad utför myndighetsuppgifter. Exempelvis har vi anförtrott åt vinstdrivna skolor myndighetsuppgiften att sätta betyg på våra barn, samtidigt som vi gett dem ett affärsintresse av att locka till sig så många elever som möjligt, vilket fått till följd att skolor satt höga betyg för att locka till sig fler elever

*

Länk till Novus senaste undersökning om vinster i välfärden (beställd av LO); Allmänheten om vinster i välfärden
Länk till en undersökning gjord i somras på samma tema; En klar majoritet vill styra vinster i välfärden

Tidigare bloggposter;

Nyliberal experimentverkstad – mot folkets vilja
Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako
Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet
Nonprofit utesluter inte valfrihet

Lästips; Lena Sommestad– Är vinst i välfärden bra för jämställdheten?, LO -bloggen-Vem är det som är extrem egentligen? 

Bloggtips;LO-bloggen om DN:s ledarsida och sjukförsäkringen,  Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen, Pepprat rödgrönt om Afghanistan, Silfverstand om vinsterna i välfärden,  Nemokrati om tjänarsamhället,  NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Media; Dagens samhälle, DNAb1, AB 2, SvDSVTSRDagens Arena 12, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vrede och Mod

I går mindes jag… 11 september….

Augustinus sa;

Hoppet har två vackra döttrar; Vrede och Mod.

Vrede över sakernas tillstånd och Mod att förändra dem.

 

*

*

Bloggat; Peter Andersson, Tankar mitt i natten, Min luktar oxo fisk, Högbergs tankar, Röda Malmö, Martin MobergNetroots

Media; Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6SvD, SvD2, Exp, Exp2, Exp3, SVT, SR.

Politik handlar om människosyn

I dag föreslår biskop Martin Modéus (DN debatt) att politikerna ska sluta en ”Borgfred om sjukförsäkringssystemet”. Hans syfte är gott, och så här låter hans argument, citat;

De långtidssjukskrivnas situation ska inte vara slagträn i det partipolitiska spelet. /…/I de partipolitiska eller lagtekniska dimensionerna tar kyrkan inte ställning, men i den här frågan finns ett perspektiv som är vidare än det partipolitiska, frågan om människosyn. I fråga om människosyn och grundläggande respekt för människors okränkbarhet bör de politiska partierna som finns representerade i Sveriges riksdagen vara ense. Visa det i handling när det gäller de sjuka.

Visst har biskop Modéus rätt – hur de långtidssjukskrivna behandlas har med vår ”människosyn” att göra. Men, det han glömmer är att även våra politiska ideologier handlar om vår människosyn.

Regeringens politiskt ideologiska grundsyn (nyliberalismen) bottnar i en syn på människan där vårt människovärde bestäms utifrån vad vi kan prestera, producera och konsumera. Vi är aktörer på en marknad. Enligt denna ideologi styrs vi enbart av personlig ekonomisk vinning. Våra drivkrafter utgår enbart ifrån vad vi själva kan vinna på en handling.

Utifrån denna ideologi har den nya sjukförsärkingen skapats. Därför har man sänkt ersättningen – för att öka incitamenten att jobba. Man menar nämligen att alla egentligen kan arbeta – det är bara en fråga om vilja och attityd. Även hur vi hanterar eventuella sjukdomar handlar om vår attityd. Det gäller bara att ”ta sig i kragen” och ”rycka upp sig”.  Sjuka blir kanske inte friskare av att bli fattigare – men deras drivkraft att arbeta ökar. Och drivkraften – det är ekonomisk vinning. Eller – att inte svälta ihjäl.

En av de moderata politiker som visar upp sin människosyn utan att maskera den i fina och tillrättalagda ord är Helene Riviére – som på Newsmill nyligen förklarade att den nya sjukförsäkringen är ”en seger för moralen” – och fungerar bra precis som den är, citat;

Att ställa krav är osvenskt och ”kallt” och att stryka medhårs är varmt och medkännande. Men kunde det uppstå något utrymme för lite sund skepsis mot alla svaga och trötta så skulle det troligtvis vara till gagn för dem.

Till dem som är så psykiskt bräckliga att de inte ens kan sätta på en kastrull med vatten skulle jag vilja säga: Lär er! Ni har allt att vinna på att försöka!

Med fortsatt sänkt skatt på arbete och normala krav på egenförsörjning i första hand kommer nog arbetslinjen att vinna över sjukförsäkringslinjen och därmed också en seger för moralen i en återupprättad svensk modell.

Så, även om vi är många som instämmer i det faktum att hur vi behandlar sjuka i vårt samhälle i grunden handlar om vår människosyn – så får  vi aldrig glömma att även politiska ideologier faktiskt handlar om människosyn.

Det är en skillnad på att se på människan som någon som drivs enbart av ekonomiska incitament – kontra att se människovärdet som större, okränkbart och oavhängigt av vad vi presterar.  Därmed inte sagt att denna människosyn slaviskt följer den politiska höger- och vänsterskalan. Det finns unkna och människofientliga ideologier på båda sidor planket. Man kan dock konstatera att sjukförsäkringen ser ut som den gör i dag av en anledning – det handlar inte bara om ”otur” eller okunskap.

I den bästa av världar finns det säkert en ”människosyn” som står över alla politiska val och alla politiska ideologier. Men, tyvärr har vi långt kvar – till den bästa av världar….


Läs;

Förändra sjuksystemet innan de drabbade ger upp

De starka ska hjälpa de svaga

*

Missa inte; Alliansfritt Sverige om fattigdomen under alliansregeringen

Bloggat; Johan Westerholm, Jinge, Martin Moberg, Röda berget, Netroots

Media; exp1, exp2, exp3, exp4, exp5, e24, ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10svd1, svd2, sdv3 svd4, svd5, sv6, svd7, svt1, svt2

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Kylig matematisk logik vs. verkligheten


Fukushima 4

De fruktansvärda katastrofer som just nu utspelar sig i Japan har lett till en märklig debatt här hemma. Kärnkraftskramande högerdebattörer och ledarskribenter hävdar att alla de som i skenet av den pågående kärnkraftskatastrofen i Japan ifrågasätter kärnkraftens framtid och säkerhet är ”cyniska”. Jag förmodar att de då också inkluderar Fredrik Reinfeldts tyska bundsförvant Angela Merkel i denna ”cyniska” skara?

Debatten känns igen från en helt annan inrikespolitisk fråga. När ”enskilda fall” har nått rubrikerna i kölvattnet av sjukförsäkringsreformen dyker samma märkliga argument upp från samma skara debattörer. De som vågar tala om att människor faktiskt begår självmord eller ens vågar tala om att människor av kött och blod faktiskt plågas, stressas och mår fruktansvärt dåligt på grund av de nya sjukreglerna – de är känslokalla cyniker – som enbart utnyttjar andra människors tradgedi för egen vinning. Detta oavsett om de som tar upp problemet exploaterar människor mot deras vilja eller faktiskt enbart berättar om vad de drabbade själva vill nå ut med och förmedla.

Att i ljuset av det som nu sker i Japan ifrågasätta vår egen kärnkraftspolitik har givetvis ingenting med ”cynism” att göra. Det är en så besynnerlig och utstuderad anklagelse att den faller på eget grepp. Att i dagsläget däremot inte alls reflektera över hur den katastrof som just nu utspelar sig i Japan påverkar oss här hemma – och vår egen kärnkraftspolitik – tyder kanske inte på cynism men väl på feghet.

För min egen del har jag oerhört svårt att släppa den katastrof som just nu utspelar sig i Japan ens för ett ögonblick. Jag ser hur de som drabbats av naturkatastroferna får hela sina liv ödelagda. Samtidigt drabbas de som har överlevt av en ny katastrof – som i värsta fall kan ödelägga och förstöra liv i generationer. Visst måste vi som människor få reflektera över detta?!

Kärnkraftshaverierna i Japan visar hur sårbar kärnkraften är som energikälla. Det som sker visar att vi aldrig kan räkna bort de risker kärnkraften för med sig. Det osannolika och otänkbara kan hända – även här. Den påminner oss om att frågan om kärnkraftens vara eller inte vara är mer än en fråga om kall matematik och ofelber teknik. Den handlar om värderingar och etik – och vad vi är beredda att utsätta framtida generationer för. Att reflektera över dessa frågor just nu är ingenting annat än mänskligt – och viktigt.

Politik som bara bygger på kylig (m)atematisk logik men som faller i bitar när den praktiseras i verkliga livet – den är både cynisk och känslokall. Att kritisera och ifrågasätta en sådan politik är givetvis inte cyniskt. Det är istället något vi är skyldiga att göra – vare sig det handlar om kärnkraft eller hur vi behandlar sjuka och utslitna människor av kött och blod – om vi fortfarande vill behålla en gnutta medmänsklighet, moral och etik i våra liv och samhällen.

*

Tidigare bloggposter; Kärnkraftens pris, Ögonblick av katastrof – decennier av lidande

Bloggat; Martin Moberg, Annarkia, Approxiamtion, Högbergs tankar, Motvallsbloggen, Lena Sommestad, Röda Malmö, Röda Berget, Svensson, Knapsu bloggar, Netroots

Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, exp1, exp2, exp3, svt1, svt2, svt3, svt4,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

Vuxendagis leder inte till att fler får jobb

Jobbcoacher beskrivs ofta av regeringen och Arbetsförmedlingen som en lyckosam satsning för att ge arbetslösa jobb. Men trots att miljarderna haglar över de privata coacherna är resultatet magert. En ny utvärdering gjord av Arbetsförmedlingen visar att jobbcoaching i storts sett är meningslös eller rent av kontraproduktiv. Av de arbetssökande som har blivit jobbcoachade har färre fått jobb än av de som inte har blivit jobbcoachade.

Nyhetskanalen TV4 har samtidigt gjort en egen granskning av  jobbcoacherna, den visar att vart sjätte företag som arbetsförmedlingen anlitat har misskött ekonomin med anmärkningar och skulder, utebliven F-skattsedel eller momsregistrering. Granskningen visar också att många av jobbcoacherna fortfarande använder starkt kritiserade metoder – det kan handla om allt från nyandlighet för bättre självförtroende till att mäta de arbetssökande hjärtfrekvens.

Nyhetskanalen menar också att Arbetsförmedlingen medvetet beskriver hela jobbcoachsatsningen som betydligt mer lyckad än vad den är. Arbetsförmedlingens siffror säger att 40 procent får jobb – när den verkliga siffran ligger på 17 procent.

Arbetsförmedlingen kryddar resultatet, citat;

Arbetsförmedlingen blåser medvetet upp jobbcoachernas resultat. Till att börja väljer man att lyfta fram deltagarnas status långt efter det att coachningen avslutats, man använder siffror som mätts upp 90 dagar efter att insatsen är slut. Dessutom lägger man på de personer som fortfarande är inskrivna som arbetssökande, till exempel springvikarier och timanställda som fortfarande är deltidsarbetslösa.

Dessutom lägger man till dem som hamnat i arbete med stödåtgärder. Resultatet stiger då från 17% till 37%. Siffran blir då vad Arbetsförmedlingen hävdar – fyra av tio får jobb.
Fler brister

Det finns dessutom fler brister i utvärderingen. Arbetsförmedlingen tar överhuvudtaget inte reda på om coachningen i sig verkligen leder till anställningar./../

En av de som genomgått tre misslyckade coachningsprojekt är Mladen Letic, 51 år och högskoleutbildad ekonom. Han har tidigare jobbat på bank och revisionsbyrå, men för några år sedan blev han uppsagd. Mladen minns coachingen som förnedrande. Så här beskriver han sina upplevelser,

Förnedrande och utan resultat, citat;

När han skulle övas i anställningsintervjuer tappade instruktören medvetet ner papper och nycklar från sitt skrivbord, sen pekade han på en påhittad rymdraket och frågade om Mladen ville åka till månen med honom.

– Då sa coachen att om det hade varit på riktigt hade jag inte fått jobbet eftersom jag inte plockade upp nycklarna och inte ville följa med till rymden. Det skulle betyda att jag inte var samarbetsvillig och att jag var ifrågasättande, säger Letic.

– Det var dagis för vuxna, saker som jag lika gärna hade kunnat lära mig via nätet. Jag tror att om dessa coacher inte hade varit coacher, så hade de varit arbetslösa.

Min slutsats… visst vore det bättre med vuxenplugg än vuxendagis!

Läs mer; Lo-tidningen

*

Till sist…

…ser jag att fler än jag häpnade över Carl Bildts uttalande i gårdagens Rapport om läget i Libyen – där stridsplan och pansarvagnar just nu beskjuter fredliga civila demonstranter. Carl Bildt tycks inte se skillnad på en blodtörstig diktator och en fredlig civilbefolkning – åtminstone inte när olja finns med i spelet. Citat;

– Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att försöka få stabilitet och en rimlig utveckling.

Vi får sannerligen skämmas för Carl Bildt.… och inte är det första gången heller …

*

Bloggat; Alliansfritt Sverige1, 2, Seppo Laine, Görans tankar och bagateller, Röda Berget

Bloggtips; Roger Jönsson om Miljöpartiet, Kaj Raving om arbetsskador, Annarkia om eljättarna, Martin Moberg om s, Storstad om tillväxt, Netroots

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5ab1, ab2, ab3, svd1, svd2, svd3, exp1, exp2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

Sjuka blir fattigare och försäkringslösa

Nu kommer färska siffror från Försäkringskassan som visar att allt fler stängs ute från sjukförsäkringen.

Citat Ekot SR;

Nya siffror från Försäkringskassan visar att det var över 7 400 personer som nekades sjukpenning eller fick den indragen under de tre sista månaderna 2009…..

De som nekas sjukpenning kan delas upp i två grupper. Dels handlar det om dem som direkt får ett avslag, och som alltså aldrig får någon sjukpenning. Dels handlar det om dem som får sin sjukpenning indragen fast de tidigare har ansetts vara för sjuka för att kunna jobba. Och indragningarna har mer än tredubblats de sista månaderna 2009, jämfört med samma period året innan.

Många får avslag för att regelverket numera säger att den som har varit sjuk i sex månader ska prövas mot jobb på hela arbetsmarknaden.

Allt fler ställs alltså – mot sin vilja och läkarintyg – utanför sjukförsäkringen. En av dessa är professor Marianne Liliequist, 59 år, som behandlats för leukemi.

Citat, VK;

I höstas valde dock Marianne att prova att arbeta 75 procent och ansökte om sjukersättning på 25 procent. Något som hon nu nekas då Försäkringskassan ser henne som utvecklingsbar eftersom hon utökat sin arbetstid. Försäkringskassan menar att med ett mindre stressigt och belastande arbete skulle hon orka arbeta heltid och föreslår i sitt senaste beslut att hon börjar arbeta på Samhall eller går på lönebidragstjänst.

Många befinner sig i en liknande situation som Marianne Liliequist. Siffror visar att en stor del av dessa nu väljer att avstå från  arbetsförmedlingens ”introduktionskurs” och betalar sin ohälsa själva genom att gå ned i arbetstid.

FK uppskattade (i december) att var fjärde sjukskriven avstår från arbetsförmedlingens ”introduktionskurs”. Siffror från FK visar också att nära hälften av de med ”avslutad” sjukersättning (2009) har tvingats gå ned i arbetstid och själva betalar sin ohälsa i lägre lön.

Den bild som växer fram är att allt fler har tappat tilltron till sjukförsäkringen. Många av de som är friska nog att klara av ett deltidsjobb väljer att stanna kvar på sin arbetsplats och gå ned i arbetstid hellre än att ta kampen mot FK och de nya stenhårda sjukreglerna.

För väldigt många sjuka är det fullständigt orealistiskt att direkt efter avslutat deltidsjobb rusa iväg på ”introduktion” hos arbetsförmedlingen. Det handlar om människor med kronisk värk och andra sjukdomstillstånd, som redan arbetar precis så mycket de orkar och kan, men enligt den nya ”arbetslinjen” räcker inte det.

Husmark P. och andra av alliansens företrädare talar ofta om att ”det räcker med att arbeta några timmar”. Men de förstår uppenbarligen inte att många redan arbetar ”några timmar” och mer därtill – utan att för den skull klara av ett heltidsjobb.  De som försöker arbeta trots ohälsa straffas nu dubbelt av regeringens totalitära ”arbetslinje”. I praktiken innebär den detta;  visar du att du har någon form av arbetsförmåga – då är det heltid som gäller.

Regeringens slakt av socialförsäkringarna betalar nu allt fler (oftast kvinnor)  genom lägre lön och sämre socialförsäkringsskydd. En stor del av alla deltidsarbetande ställdes utanför a-kassan redan när ”arbetsvillkoret” i arbetslöshetsförsäkringen höjdes från 70 till 80 timmar i månaden (efter valet 2006). Nu kastas även många med ohälsa in i den gruppen – vare sig de vill eller inte. Deras arbetstid räcker inte till a-kassa och deras sjukdom räcker inte till sjukersättning.

Att sträva efter att minska ohälsan är ett behjärtansvärt mål, men man når inte dit genom att göra sjukreglerna hårdare och kasta ut människor från försäkringen. Den förda politiken leder enbart till att fler sjuka och utslitna blir fattigare och tvingas betala sin ohälsa  i lägre lön, fattigdom eller ökat lidande (genom ökad sjuknärvaro). Istället behövs det betydligt djupare engagemang, analyser och insatser.

Man behöver ta människor som drabbas av ohälsa på allvar. Det behövs anpassning av arbete, bättre och snabbare sjukvård, en arbetsmarknad där alla får plats –  inte bara ”superarbetskraften”. Man måste angripa de problem som finns på arbetsmarknaden och inom sjukvården istället för att angripa och skuldbelägga de med ohälsa. Dessutom måste man acceptera att sjukdom, smärta och ohälsa finns.

Vi behöver en sjukförsäkring som ger trygghet och ekonomisk skydd vid ohälsa – inte kalla handen, misstroende och fattigdom.

*

Bloggat; Peter Andersson, Lena Alun, Horisonten, Resursbloggen,  Lena Alun

Mer bra bloggar; Martin Moberg och moderat arbetslinje, Annarkia om utanförskap, Eva Hillen Ahlström om ökade socialbidrag, Motvallsbloggen om vår inkompetenta regeringen, Reflektioner och speglingar om sociala spänningar, Karins värld om tro, Alliansfritt om en arbetslinje där ”invandrare torkar bajs”

Netroots

Press; DN, SvD, Expr1, Expr2Expr3

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

Retoriska kullerbyttor räddar inte klimatet

FN:s klimatmöte i Köpenhamn ser ut att bli en stor besvikelse. ”Situationen är allvarlig”  –  inte bara för mötet utan även för klimatet, miljön och för oss alla.

Nya forskarrapporter har haglat in under veckan, och vi är nog många som knappt orkar eller våga tänka på framtiden – vad som kan hända om vi fortsätter som nu. Det är bråttom – men världens politiska ledare försöker slippa undan och tycks vara mer intresserade av att vinna nästa val än att försöka förhindra de allra värsta konsekvenserna av vår vanskötsel av planeten. Utan politiskt ledarskap och politiska beslut blir det förmodligen omöjligt att vända utvecklingen snabbt nog.

Fredrik Reinfeldts agerande på miljöområdet är till stor del ett sorgligt kapitel. Före valet 2006 sa Reinfeldt att ” – miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna. Sedan följde en slags läpparnas bekännelse, där man försökte övertyga både sig själva och omvärlden om hur mycket miljön och klimatet betydde för partiet, man till och med funderade på att kalla sig ”det nya miljöpartiet”. Men det mesta förblev tomma ord.

Man vill inte gå före – gör inte andra så gör inte vi – är  M:s sandlådepolicy. I lågkonjunkturen finns alla möjligheter att storsatsa på ny miljöteknik och forskning – istället prioriteras fortsatta skattesänkningar för lånade pengar.

Ja, hur prioriterad är egentligen frågan för M när statsministern nyligen sa så här om att Sveriges nya kommissionär i EU ska ta hand om ”polisfrågor” – tidigare har man haft miljö och klimatkomissionären – Det är den tyngsta posten Sveriges någonsin haft

Nu senast skröt statsministern med att man satsar 8 miljarder till klimatåtgärder i fattiga länder – när det egentligen är ”ompaketerade biståndspengar”.

Citat, SvD Brännpunkt – Fult spel om klimatåtaganden;

Att som Sverige använda pengar ur biståndsbudgeten för att bekosta klimatåtgärder är att låta världens fattigaste betala våra klimatsatsningar. Biståndspengarna är redan avsatta, och behövs, till fattigdomsbekämpning som att exempelvis minska mödrad ödlighet, ge fattiga flickor mediciner mot hiv/aids eller en chans att gå i skolan. Enkelt förklarat bör klimatfinansieringen inte uppfattas som bistånd utan som skadestånd för de problem som de rika ländernas klimatdestruktiva utveckling orsakat.

….

Vi har länge varnat för att Sveriges dubbla bokföring i det här avseendet riskerar att ge klartecken för andra EU-länder att följa efter. Resultatet blir förödande för EU:s samlade biståndsmedel och utgör ett allvarligt hot mot förhandlingarna i Köpenhamn. Inget utvecklingsland har anledning att skriva under ett avtal som grundar sig på sådana orättvisa förhållanden. Sverige och EU måste visa verkligt ledarskap, vilket i det här fallet betyder nya, friska pengar – inte gamla.

Vi kan aldrig lösa klimatproblemen genom att försöka dribbla bort korten eller göra retoriska kullerbyttor. Det behövs verklig handling – nu!

Det räcker inte heller att förlita sig på att ”den fria marknaden” och girigheten ska klara av att lösa problemet.  Handeln med utsläppsrätter har till exempel visat sig vara en grogrund för bluff och båg. Bara i EU uppskattas förlusterna för skattebetalarna motsvara 52 miljarder kronor. Den ”gröna guldrush” som handeln med utsläppsrätter har blivit kommer inte att rädda planeten. Den är bara en fortsättning på tanken om att allt kan köpas – allt kan säljas. Ja, till och med luften vi andas.  Så länge det finns pengar att tjäna – vem bryr sig om klimatet?

Ann-Charlotte Marteus skriver så här i Expressen, citat;

Växthuseffekten är ett gigantiskt marknadsmisslyckande, betingat av att det inte finns något pris på atmosfären. Det inser kloka ekonomer, även liberala sådana.
Ett rejält pris på växthusgaser måste sättas – och under trycket från den tvångströjan kan förhoppningsvis vår arts uppfinningsgeni leda oss till gröna lösningar.
Men utan restriktioner och nödvändiga försakelser kan kyliga liberaler komma att möta samma öde som de listiga lirare som ignorerar brandlarmet, och sitter kvar med fötterna på bordet:
De blir stekta.

*

Bloggat; Röda Malmö, Kildén & Åsman, Mats Engström, Jinge, Röda Berget,

Netroots

Press, miljö, klimat; AB1, AB2, AB3, AB4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sverige har ett unikt orättvist skattesystem

Expressen tar i dag upp det faktum att regeringens nya sjukförsäkringslagar tvingar många sjukskrivna  bort från sina fasta jobb för att ”stå till arbetsmarknadens förfogande”, och i värsta fall tvingas leva på 223 kronor om dagen.

Citat Expressen;

Violinisten Sylvia Bojsten Hedborgs sjukpenning drogs in mitt under pågående rehabilitering.
Valet för människor står då mellan att säga upp sig eller bli uppsagd.
– Istället för att få ut folk i arbetslivet tvingas människor nu säga upp sig från sina fasta jobb för att få ut någon ekonomisk ersättning. Det är absurt, säger hon.

Men, det är inte bara moderaternas ”utförsäkringskedja” som skapar ökade klyftor och fattigdom. Även pensionärerna får betala ett högt pris för den moderata varianten av ”arbetslinjen”.

Regeringens ”jobbskatteavdrag” har gjort Sverige till det enda landet i världen där pensionärer (sjuka och arbetslösa?) betalar en högre skatt än löntagare. 91 procent av svenskarna tycker att det är fel, och till och bland moderata väljare är hela 87 procent emot jobbskatteavdraget. Bara 4 procent av svenskarna tycker att det är riktigt.

Det finns inte heller någon forskning som bevisar att jobbskatteavdraget verkligen skulle skapa nya jobb.

PRO har granskat avdraget, här är deras slutsatser. Citat, Svd;

Jobbskatteavdraget är en hörnsten i regeringens politik för att få fler människor i arbete. Det är en politik som är orättvis, krånglig och ineffektiv.

Dessutom är Sverige unikt. Enligt en forskarrapport som PRO presenterar idag är vi det enda land som beskattar pensionärer mer än löntagare.

…..

I Tyskland betalar en pensionär, med en inkomst som motsvarar vad löntagaren får i pension, 18 procentenheter lägre skatt, i Storbritannien 11 procentenheter och i Nederländerna 15 procentenheter. Alltså: när löntagaren och pensionären har samma inkomst betalar pensionären mindre i skatt i alla länder – utom i Sverige.

….

Skulle regeringens egna beräkningar, att jobbskatteavdraget lett till 80000 fler jobb, vara riktiga krävs en skattesänkning med drygt 800000 kronor för att skapa ett arbetstillfälle. Men arbetsmarknaden nådde sin kulmen redan år 2007. Därefter förloras 250000 jobb, om vi inkluderar prognoserna för nästa år. Regeringens politik är inte bara orättvis och krånglig. Den har dessutom misslyckats.

Nyligen konstaterade Tomas Östros (s) att moderaternas orättvisa politik inte fungerar, SvD citat;

Moderaternas politik med högre skatt för pensionärer bygger på idén om att jobb skapas genom att klyftorna i samhället ökar. Det är denna tanke som ligger bakom att man förstört a-kassan, skurit ner på utbildning och omställning och infört en hårdare beskattning av pensionärer. Men hade Moderaternas orättvisa politik fungerat så hade fler kommit i arbete. Verkligheten visar tydligt ett annat resultat. De arbetslösa är nu 100000 fler jämfört med för tre år sedan.

Very good – eller hur Reinfeldt?!

*

Till sist…

Tog en promenad ned till sjön…

Har Maud Olofsson varit på besök? Eller är det den ivriga bävern Bella?

*

Mer om sjukföräkringen;

Människor krossas när M gör omelett

Behjärtansvärda diagnoser – sortering av sjukdomar

Glöm aldrig Anna Olsson – den första som slog larm

*

Alliansfritt Sverige önskar God Jul till Björn Fridén – instämmer!

Bloggar; Annarkia om fredspriset, Björn Andersson om de som slås ut, Esbati om marknadsmekanismer, HBT-sossen om julstämning, Kaj Raving om Svensk Näringslivs lögner, Martin Moberg om Littorin, Peter Andersson om storstadpolitik, Mer progressiva bloggar – Netroots

Press; SvD1, SvD2, DN1, Exp1, Exp2, Exp3, AB1, AB2, AB3,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Obamas fredspris och ekonomisk tillväxt till varje pris

I går var det så dags för den stora Nobelpris-dagen….

Visst kändes det absurt att se en motvillig Barack Obama ta emot sitt fredspris – och hålla ett tal som till stor del handlade om krig. Och trots att vi nog är väldigt många som anser att Obama är ett jättelyft i förhållande till Bush, så är det svårt att förstå varför valet föll på just Obama. Hur tänkte egentligen kommittén?

Det är lite som att ge kemipriset till en ung lovande forskare – som visserligen inte har gjort någon upptäckt – men har goda intentioner. Det räcker inte – och det tyckte inte ens pristagaren själv!

En stor del av Obamas tal handlade också om att försöka urskulda och förklara sitt pris – trots att han uppenbarligen inte hade valt sig själv som pristagare (om han hade fått välja). Likaså hade Nobelpriskommitténs ordförande Jagland i sin tur fullt upp med att försöka försvara sitt val av pristagare. Det blev en absurd prisutdelning – där alla på något vis tycktes hålla andan.

Det Obama sa i sitt tal är förvisso sant – ibland är krig nödvändiga – även om konsekvenserna alltid är fruktansvärda. Frågan är om de krig USA har startat är det – var det?

Obama, citat DN;

– Jag har ingen lösning på krigets problem med mig hit. Men jag vet också att krigets instrument har en roll även för att bevara freden. Men denna sanning existerar jämsides med sanningen att krig, hur rättfärdiga de än kan vara, resulterar i mänsklig tragik. Mod och hjältedåd i krig eller orsaken till att de utbröt kan vara ärorika — kriget i sig är det aldrig.

Man kan konstatera att fredspriset inte på något sätt gör Obamas jobb lättare.

Nu skyndar Obama vidare till det stora klimatmötet. Än så länge vet vi ingenting om vad Obama kan lyckas åstadkomma – hur goda intentioner han än skulle ha. Kongressen kan sätta P för alla eventuella planer, och de krig och de ekonomiska och sociala problem Obama fick ärva är mer än vad någon ensam president kan klara av. Oavsett hur begåvad, energisk eller välvilligt inställd han (hon) är.

Till sist tror jag aldrig att världen kan komma till rätta med de miljöproblem vi står inför så länge ekonomisk tillväxt och vinstmaximering är de enda ledorden. Vi måste förändra vårt sätt att se på ”ekonomisk utveckling”, men också fundera över om det finns andra värden i livet än prylar, status och strävan efter ekonomisk rikedom och ständig tillväxt. Att utjämna de stora ekonomiska klyftorna i världen måste gå före målet att ständigt öka vår egen ekonomiska tillväxt. Vi har kommit till den gräns när ökad ekonomisk rikedom och tillväxt inte längre betyder ökad lycka . Det är hög tid att se över hur rikedomen fördelas istället.

Det traditionella BNP-måttet och sättet att räkna ut ekonomisk tillväxt på är ett problem. Ojämlikhet och stora ekonomiska klyftor kan förvisso leda till hög BNP tillväxt, men knappast till bättre miljö, lyckligare människor eller lyckligare samhällen.

Bloggen Utredarna tar upp ämnet, citat;

I rapporten “Measurement of Economic Performance and Social Progress” presenterade nyligen de världskända forskarna Joseph E. Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi behovet av ett nytt synsätt på ekonomisk utveckling.

Man pekar bl.a. på att det traditionellt använda BNP-måttet inte kan användas för att förklara hur väl människors gynnas av ekonomisk utveckling, t.ex. när tillväxten ger stora ekonomiska klyftor. Trots hög tillväxt i ett land kan många faktiskt få det sämre än tidigare. Tillväxt kan inte heller användas som måttstock på välbefinnande. Om vi t.ex. har fastnat i en trafikkö på väg hem från jobbet försämrar det vår livskvalitet, men ökar tillfälligt tillväxten genom att det ökar konsumtionen av bensin, skriver de. Om vi dessutom vill att ekonomin ska vara klimatmässigt uthållig är BNP ensamt inget bra mått då det varken tar hänsyn till nedsmutsning eller klimatpåverkan.

Läs mer – Vår tids utmaningar kräver att vi förnyar vårt sätt att beräkna tillväxt (Utredarna)

*

Bloggar; Jinge, Feel in the blogg, Annarkia, Arbetarens klimatblogg,Fågelperspektiv, Nemokrati, Netroots

Mer bloggat; Ekonomikommentarer om Bolivia, Jonas Sjöstedt om opinionen

Media; SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6,

Mer lästips;

AB ledare – En livs levande fossil

AB debatt – LAS inte orsaken till ungdomsarbetslösheten

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Höst, Kärlek, Vattenfall och Venezuela

Vem är inte trött i höstmörkret?

Trött på den politik som slår hårdast mot de som redan har det svårt. Trött på den politik som splittrar samhället och ökar klyftorna. Trött, trött, trött på mörkret, på regnet, på stormarna…..

Men, för en gångs skull ett bra och nödvändigt förslag från Folkpartiet av alla…. (till skillnad från betyg i förskolan och alla andra tokerier)

Givetvis ska äldre få bo tillsammans – oavsett om bara den ena partnern är tillräckligt skröplig för att ha ”rätt” till plats på äldreboende. Det är omänskligt och grymt att sära på äldre par som har levt ett långt liv tillsammans. Kärleken och gemenskapen måste få betyda mer än pengar – annars är vi mycket farligt ute….

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn.

– Dan Andersson

*

AB Debatt om kritiken från Tyska miljövänner mot Vattenfall;

Vattenfalls tyska kolkraftverk släpper ut lika mycket koldioxid som hela landet Sverige.

Vattenfall hänvisar till teknik som ännu inte finns för att minska utsläppen. Man planerar att tvångsförflytta tusentals människor från över 50 tyska byar för att komma åt brunkol. Man försöker underminera tyska miljölager (grundade på EU-lagar) och planerar nu att även  förstöra flera Polska byar för att komma åt brunkol.

Det är hög tid att regeringen och Maud Olofsson tar ansvar för Vattenfalls synder. Ett statligt företag borde vara ett föredöme –  inte en skamfläck!

*

Missa inte heller den mycket intressant artikeln av Kajsa Ekis Ekman i DN om vad som händer i Venezuela just nu – och hur den svenska pressen i sin tur skildrar händelserna.

Som när Chavez uppmanade människor att spara på vattnet för klimatets skull och skämtade om att ”sluta sjunga i duschen” för att få ut budskapet. Nyheten slogs upp som att Chavez utfärdade en ”order till sina undersåtar”.

Citat;

Venezuelas privata medier ägs av en rasande elit, varav flera var inblandade i statskuppen 2002. Och följer man de svenska nyheterna genom TT och AFP hamnar man ofta i deras organ.
Frågan är: Varför går svenska medier deras ärenden?

Kan det bero på vilka som har makten över media, även i Sverige… ?

Läs mer på – Frasses blogg

Bloggat; Esbati, Lasses blogg, The life of Avlo

*

Mer Bloggtips; Jonas SjöstedtRöda Malmö, Annarkia, Martin Moberg, Ekonomikommentarer, Eva-Lena, Motvallsbloggen

Netroots, S-buzz

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,