Chefscoacherna Fredrik och Anders på nya äventyr

För ett par dagar sedan introducerade statsministerfrun, och tillika hälso- och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt den brillianta idéeen att ”svårt sjuka ska få en egen coach”. Inte bättre vård eller fler vårdplatser, inte en sjukförsäkring som fungerar – nej, det blir en ”vårdcoach” istället. Eller som Daniel Swedin sammanfattade det (ab, citat);

Moderaternas lösning på det problem man själv har skapat är alltså coacher. Det är logiskt. Är man i grunden emot en solidariskt finansierad sjukvård för alla finns det liksom ingen riktig orsak till att se till att varje skatte­krona används med förnuft.

Vi får en coach i stället.

Kanske vi borde storsatsa på ”coacher” inom fler områden i vårt utsålda och avreglerade samhälle. Efter ”jobbcoacher” och ”vårdcoacher” kanske det borde vara dags för ”dagiscoacher” för hågade småbarnsföräldrar, ”utbildningscoacher” för villrådiga skolelever, ”sjukförsäkringscoacher” för utförsäkrade, ”elcoacher” för ruinerade elkonsumenter, ”tågcoacher” för strandsatta och hårt prövade tågresenärer… ja – marknaden är onekligen oändlig!

För, nu är vi inte längre medborgare, vi är kunder. Samhällsservicen har ersatts med vinsmaximering för både staliga och privatägda bolag. Vad gör det om tågen inte går som de ska, om posten inte kommer fram i tid, om vården inte alls fungerar eller om skolorna inte kan ge våra barn en fullgod utbildning – bara vinstmålen uppfylls och de ständigt slimmade budgeterna hålls.

Coacher kanske är svaret på alla framtida samhällproblem!

Därför är det tur att vi har ett par ”ansvarstagande” chefscoacher som ledare för vårt krisdrabbade fosterland.

För, allt sedan våra chefscoacher Fredrik och Anders kom på den brillianta idéen att skippa det femte jobbskatteavdraget har de gjort vad de har kunnat för att utstråla allvar, försiktigthet och ansvarstagande. På alla presskonferanser har  de serverat oss en nattsvart syn på den svenska ekonomin. Och, dystra prognoser blir inte sällan en självuppfyllande profetsia.

Citat, sr;

KI:s ekonomer förklarar inbromsningen i svensk ekonomi med att ”oroliga hushåll och företag skjuter upp konsumtions- och investeringsbeslut”. /…../ ”både hushåll och näringsliv snabbt har fått en betydligt dystrare syn på ekonomin, enligt KI:s mätningar”.

Samtidigt kritiserar KI Anders Borgs försiktighet, och menar att den kommer att leda till högre arbetslöshet och sämre BNP-tillväxt.

Citat, svt;

Enligt KI:s bedömning finns det möjlighet att att satsa 30 miljarder kronor i ofinansierade åtgärder nästa år för att få fart på ekonomin. Men eftersom bara 10 miljarder kronor tas i anspråk får det konsekvenser.

Läget har alltså, på mycket kort tid, förvandlats från ljust till mörkt för svensk ekonomi och arbetsmarknad. Det mest bisarra är att regringens sparsamhet snarare är en del av problemet – än en del av lösningen.

Man kan tycka att Fredrik och Anders i detta läge borde försöka ingjuta framtidstro och stimulera ekonomin – men istället gör de precis tvärt om. Den nattsvarta framtiden  återspeglas i varje ord som kommer från våra chefscoachers allvarstyngda läppar. Eventuella ”satsningar” uppfylls av stundens allvar och andas återhållsamhet. Allt för att hålla skenet uppe. Man måste löpa linan ut. Det skippade vallöftet (som inte hade en chans att ta sig igenom riksdagen) måste motiveras om och om igen.

Ingvar Persson berättar om Reinfeldts framträdande på Saco:s kongress i Berns ­salonger för ett par dagar sedan, citat ab;

Där hade statsministern med stort ­allvar varnat för en ström av krav på ­”satsningar”, utgiftskrävande reformer. Reinfeldt lovade att hålla emot, om så han och Anders Borg ensamma skulle tvingas­ stå för motståndet.

Men, trots att både statsministern  och finansministern lovar att hålla hårt i budgeten finns det ett litet förkrympt utrymme för satsningar – man kan ju inte helt ignorera alla ekonmiska experters råd.

I går kom då trots allt den första försiktiga ”satsningen” – i media presenterad som en ”storsatsning”. Det handlade bland annat om det sedan länge eftersatta underhållet av järnvägen.  ”– Jag har lyssnat på svenska folket” sa Fredrik och blickade milt in i kamerorna med sin allra mest ödmjuka hundögon. Och visst skulle det behövas en riktig storsatsning på järnvägen. Problemet är bara att ”storsatsningen” blev en ”luftpastej.

Torbjörn Isacsson, E24, citat;

Regeringen vill lägga fem miljarder kronor under 2012 och 2013 på infrastruktur, varav 3,6 miljarder kronor till järnvägen. Det är närmast ett hån att kalla det hela för en satsning, pengarna ska gå till ”ökat underhåll som växelvärmestyrning, trimningsåtgärder och återinvesteringar”.  /…/

Det antal arbetstillfällen som skapas lär inte heller göra några större avtryck i arbetslöshetsstatistiken framöver. Investeringar i infrastruktur är en av de viktigaste utmaningarna i Sverige framöver, och frågan borde tas på betydligt större allvar.

De närmaste dagarna väntas ännu fler ”luftpastejer”  från vår ödmjuke, allvarstyngde chefscoach. För, allt sedan alliansregeringens makttillträde har vi vant oss vid att varje del av budgeten presenteras för sig med lysande rubriker – som en stor och viktig ”satsning”. Även de allra mest nödvändiga och naturliga budgetdelarna utmålas som en generös ynnest från våra stora ledare till oss vanliga dödliga medlemmar  i ”föreningen Sverige”.

Men kom ihåg – inte för mycket, inte för stora ”satsningar”, det gäller att hålla skenet uppe. Frågan är bara hur man ska kunna förklara varför man satsar mer på billigare räkmackor än på en välfungerande infrastruktur?

*

Lästips; Arbetslösa får betala för Borgs försiktighetDags att vakna– om socialförsäkringarna, Snål budget kväver ekonominTur och retur för ReinfeldtBudgetlinje istället för arbetslinjeLuftpastej om järnvägenVälkommen till Coachsamhället

Bloggat; Om storsatsningen; Martin Moberg, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige, Monica GreenSebastians tankar Eva-Lena om girigheten som styr, Lönatagarbloggen om jobbskatteavdraget, Lena Sommestad om klimatskatter, Claes Krantz om C, Netroots

Mer media; ab1, ab2, ab3sr1, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Ingenting att skratta åt….

De senaste veckorna har vi fått se en leende Anders Borg uppträda i media. Han har berömt sig själv och stolt talat om Sveriges just nu ”fantastiska” tillväxt och vår ”tiger-ekonomi”. Men vad är egentligen sanningen bakom det stora smilet? Hur bra går det för Sverige? Och hur mycket har Anders Borgs ekonomiska politik med tillväxten att göra?

Så här skriver Ola Pettersson i Expressen, citat;

Vår ekonomi har nu en hög tillväxt jämfört med andra länder av samma skäl som den föll snabbare under 2009. På grund av vårt exportberoende är vi oerhört känsliga för vad som händer i omvärlden. Det är inget konstigt med det. Att det skulle vara regeringens förtjänst är det få seriösa bedömare som håller med om.

Faktum är att
vi 2010 inte ens kom tillbaka på samma BNP som 2007. Det är inget vidare resultat för en tigerekonomi. Det är viktigt att komma ihåg detta när Fredrik Reinfeldt och Anders Borg nu åker världen runt för att skryta med svensk ekonomis framgångar. Regeringens stora misslyckanden – hög arbetslöshet och växande klyftor – nämndes inte i festtalen i Davos.

Jag kan inte påminna mig att någon tidigare svensk finansminister har slagit sig för bröstet i en situation när arbetslösheten ligger över åtta procent. /…/

Anders Borgs politik har alltså ytterst lite med den svenska tillväxten att göra, men – den sidan av politiken som Anders Borg utlämnar – den har regeringen och Anders Borgs ekonomiska politik allt med att göra. Den medvetna strategin är att öka klyftorna och att göra skillnaderna större mellan de som har och de som inte har. Konsekvenserna – som vi nu genomlider – är självklara.

På alliansens bakgård ser vi hur långtidsarbetslösheten stadigt ökar mitt under en rekordstark konjunkturuppgång. Vi ser hur sjuka utförsäkras och fattiggörs efter bestämda tidsgränser. Vi ser hur välfärden raseras, hur klyftorna och fattigdomen ökar och hur allt fler söker sig till välgörenhet för att få hjälp med att klara livets nödtorft. Vi ser hur allt fler blir beroende av socialbidrag.

Lotta Gröning sammanfattar situationen så här, citat;

När Anders Borg nyligen var ute och presenterade nya topprognoser för ekonomin kändes det olustigt. Nu kan vi tidigarelägga vallöftena sa han och självklart kryper det femte jobbskatteavdraget närmare.
Med andra ord mer till dem som redan har och allt sämre för dem som inget har.
De ökande klyftorna har blivit alltmer tydliga och jag är nog inte ensam om att må riktigt dåligt av hur välfärdslandet Sverige behandlar de medborgare som är sjuka eller inget jobb har./…/

Ovanpå allt detta ser vi hur regeringen står fullständigt passiv inför samhällsproblemen. Tron på att ”marknaden” ska lösa alla våra samhällsproblem visar sig nu vara en total flopp.  Vi sålde ut och avregelrade  – skolan, elmarknaden, tågtrafiken, vården – listan kan göras lång – men resultatet blev att allt blev sämre och dyrare.

Efter alliansens härjningar finns det ett enormt behov av att reparera och återuppbygga vårat söndertrasade samhälle igen. Nu är det hög tid att opositionen samlar sig och börjar opponera. Tala om verkligheten – om politik och ideologi. I dagsläget borde det sannerligen inte vara någon brist på framtidsplaner.

Och, att avslöja moderatregeringens politik för vad den är – det börjar allt mer bli som att sparka in en öppen dörr….

Ola Pettersson, citat;

Sverige är ett land med stora investeringsbehov. Vi behöver en infrastruktur som gör att människor kan ta sig till jobbet, även när det är dåligt väder. Vi behöver bostäder, så att människor kan flytta dit där jobben finns och nya växer till. Vi behöver ett utbildningsväsende som ger de kvalifikationer som krävs i en modern industri- och tjänstenation. Vi behöver arbetsmarknadsutbildningar, som hjälper människor att ta sig från branscher som krymper till branscher som växer. Vi behöver trygghetssystem som hjälper människor vidare – och inte utförsäkrar dem för att det ser bra ut i statistiken.

Hur svårt kan det vara?

*

Missa inte; Lena Sommerstad – Morgonbris

Lästips; Är detta vad de vill?

Bloggat: Knyppel, Annarkia, Iaktagaren, Kaj Raving,

Fler Bloggtips; Löntagarbloggen om internationella kvinnodagen, LO-bloggen om regeringen och FK,  Motvallsbloggen om höger och vänster, Netroots

Media; exp1, exp2,exp3, ab1, ab2, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

De fyras gäng ute och cyklar….

På DN debatt berättar i dag kvartetten Reinfeldt, Borg, Bildt och Carlsson om hur fantastiskt duktiga alliansregeringen har varit. ”Nu växer en ny bild av Sverige fram” är rubriken.

Hör själva; ekonomin går som tåget (som ju tyvärr dessvärre ofta står stilla), den nymoderata arbetslinjen är en världssuccé, klyftorna är små och välfärden på topp. Dessutom, konstaterar kvartetten, allt beror på deras egen fantastiska politik på snart sagt alla områden.

Men, hallå…. säger vän av ordning. Nu är väl ändå Reinfeldt & Co. ute och cyklar….

Låt oss se efter…

Klyftorna och välfärden. I gårdagens DN berättade Maria Croft om SCB:s senaste statistik. Den visar att skillnaden mellan olika inkomstgrupper har ökat markant under de senaste åren – samtidigt som fattigdomen ökar. Orsakerna är jobbskatteavdragen, de sänka ersättningarna i socialförsäkringarna (sjuk- och a-kassa), och att långtidsarbetslösheten fortsätter öka och bita sig fast. På grund av regeringens strängare regler har i dag bara runt 40 procent av de arbetslösa rätt till a-kassa, om ett par år kan det vara så få som 25 procent. Allt fler som utförsäkras ur trygghetssystemen, och deras familjer och barn, blir beroende av socialbidrag.

Tacka kronan – inte Anders Borg. Visst klarade Sverige krisen bättre denna gång än sist när det begav sig (på 90-talet). Orsaken är dock knappast den krispolitik som regeringen har fört – den är nämligen obefintlig. Borg ”satt still i båten” och tackade sin lyckliga stjärna för att Sverige inte hade bundit sin valuta också denna gång (gått med i EMU), och att regeringen fått ärva en budget i toppklass av de rödgröna. I konjunkturuppgången åker nu svensk ekonomi snålskjuts på många andra länders ekonomiska stimulanser och investeringar under krisen.

Ekonomin. Borg har hållit hårt i ”kappsäcken”, och sparat pengarna  – ja, precis som Pippi Långstrump. Inte illa för en ensamförsörjande liten flicka – men riktigt illa för en nation. Inga satsningar på allt sådant som man som bör satsa på i en lågkonjunktur för att gå starkare in i framtiden och hålla hjulen snurrande – som upprustning av infrastruktur, bostäder, nya miljöinvesteringar och fler välfärdsjobb. Istället har man sparat – på välfärden, på utbildning, på framtidsinvesteringar, på en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Men, på samma sätt som regeringen har brustit i investeringar i vårt gemensamma har man eldat på ekonomin på de kanske allra farligaste sättet….

Framtiden….

I kölvattnet av den ekonomiska politik som Anders Borg fört riskerar vi nu hamna i en ”bobubbla”. Bolånen har ökat explosionsartat på bara ett par år. På DN ekonomi kommenterar Virve Hedenborg detta faktum så här;

Det är inte hushållens fel! (Vems är då felet?)

Fyra punkter har varit avgörande för att bopriserna rasat i höjden;

  • Avskaffandet av fastighetsskatten. Den nya avgiften gör det betydligt billigare att bo – och ju större hus desto billigare.
  • Jobbskatteavdraget. Flera tusenlappar mer i månaden för de med redan höga löner och god ekonomi.
  • Rotavdraget. 50 000 i skatterabatt har ökat på lyxrenoveringar som i sin tur ökat priserna på fastigheterna.
  • Rekordlåga bolåneräntor.

Tre av dessa punkter beror uteslutande på regeringens politik. Konsekvenserna – om bubblan skulle spricka – får vi alla bära.

En ny bild av Sverige växer onekligen fram… så långt har ”de fyras gäng” rätt. Sverige går i helt motsatt riktning mot det som under många år gjorde oss till ett föregångsland som så många andra länder såg upp till. Klyftorna fördjupas i samma takt som fattigdomen och bidragsberoendet ökar .Sverige rasar i alla välfärdsligor. A-kassan är i strykklass i OECD, sjukförsäkringsreglerna är numera de hårdaste i västvärlden och både jämlikheten och jämställdheten går bakåt. Tilliten och kittet mellan människor nöts bort i samma takt som klyftorna ökar. Så är det i alla andra länder – så är det i Sverige.

Sorry…  ni ”de fyras gäng”… Inte många rätt där inte…..

*

Lästips;

Göran Greider i TCO-tidningen

Debatt i debatten; Om Solsidan 1, 2

Tidigare bloggpost; Reinfeldts inbrytningar i välfärden,

Bloggtips; LedarbloggenStorstad, Annarkia, FASAN, Jämlikhetsanden, LO bloggen, Roger Jönsson, Martin Moberg, Möjligheterna(S) Vilhelmina, Netroots,

Media; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, dn11, svd1, svd2, ab1, ab2, lo-t1, lo-t2, vf,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

En bluff är en bluff är en bluff…

Visst kan man ibland undra över vissa saker så här i valtider….. som till exempel varför alla hyllar Anders Borg och hans sätt att hantera krisen.

Precis denna fråga funderar ”siffernisse” kring i Lena Andersson ”hjärtefrågespalt” i DN i dag, citat;

Hej hjärtefrågespalten. Det har blivit ett mantra att regeringen skött ekonomin exceptionellt bra. Detta trots att vår BNP i fjol sjönk med fem procent, mer än övriga Europas och dubbelt mot USA. Enligt SCB var 2009 det sämsta året för svensk ekonomi sen andra världskriget. Arbetslösheten är 8,5 procent. Hur kan detta betecknas som framgångsrikt? När enstaka oppositionspolitiker påpekar saken och att det är de stora överskotten från tidigare som räddat ekonomin avfärdas det med förlöjliganden. Svar till Siffernisse.

Hej Siffernisse. Nationalekonomi utgör en annan dimension, inte åtkomlig för allas förnuft. Vår främsta exeget Anders Borg har en stark förkunnelse. Man kan inte avläsa BNP-kurvan på det förenklade sätt du föreslår. Här får man lita på dem som studerat skrifterna i original. De i oppositionen som gläfser kan vara lärda uttolkare, men de sitter fast i en gammal föreställning om att tillvaron går att påverka. I dag vet vi att finanskriser inte kan betvingas av politik. Arbetslösheten kan tyckas bekymmersamt hög, framhåller finansministern ödmjukt, men människan spår och Gud rår.

Anders Borg, förlåt jag menar Gud, är i alla fall återhållsam, försiktig, varsam och stabil…. och har alltid varit det, eller hur? 😉

Ni såg väl förresten Anders Borgs lugna, försiktiga och sansade debatteknik i TV4 häromdagen? Repris i Elfte timmen i går (ca.50 sekunder in i programmet)

Men, det finns fler bluffar än Borg  i denna valrörelse… ja, i själva verket kryllar det av dem….

I veckan spreds till exempel en KI-rapport i media där det sades att RUT-avdraget skulle vara gratis för staten… nu visar det sig att det var en fem år gammal rapport beställd av arbetsgivarorganisationen Almega som helt plötsligt dammades av.

Dagens Industri, citat;

– Många har ringt till oss och trott till oss att det här är en ny bedömning, men den är från 2005 och det var ju innan RUT kom på plats.

Är det KI:s åsikt att RUT är gratis för staten?

– Det är svårt att säga… man kan väl säga så mycket att det i alla fall inte är direkt fel. Och vi var väldigt tydliga i analysen att slutsatserna var ytterst osäkra, säger Mats Dillén.

Kan man veta om det har det skapats 10 000 nya jobb?

– Nej, det kan man inte veta.

Mats Dillén bekräftar också att KI:s fem år gamla analys finansierades av arbetsgivarorganisationen Almega.

Media rapporterar utan att reflektera eller granska – så blir en lögn en sanning…. så blir en bluff upphöjd till Gud….

*

Läs också:

Många redo att byta block... mest rörliga men samtidigt säkra på vinst är de borgerliga väljarna

Björn Johnson om fallet Jörg TeichertSjukreglerna får perversa effekter

*

Bloggat; Högbergs tankar, In your face, Hållplats Hådén, Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vilka har levt över sina tillgångar?

Runt om i Europa presenteras just nu stora sparpaket. Det handlar i första hand om åtstramningar och försämringar som drabbar ”vanliga människor”. Marknaden går i stort sett fri – den dikterar bara villkoren.

Men, kan vi verkligen spara oss ur en kris – skapad av en oreglerad marknad, och av politiker som blint har följt de nyliberala dogmer som styrt världen under de senaste 30 åren – skattesänkningar för de rikaste, avregleringar, privatiseringar, utförsäljningar. Nu fortsätter man att bekämpa en obefintlig inflation samtidigt som arbetslösheten och klyftorna växer.  Vilka är det som ska spara, egentligen?

Eller, som Per Wirtén skriver i Dagens Arena, citat; ”1968 tjänade GM:s vd 66 gånger mer än företagets arbetare. 2005 drog Wal-Marts vd in 900 gånger mer än de anställda. Situationen närmar sig det sena 1800-talets när amerikanska populister, den tidens radikaler, myntade begreppet plutokrati om den hejdlöst nyrika överklassen.”

Vilka är det som har levt över sina tillgångar? Vilka är det som borde spara, egentligen?

Björn Elmbrant – Sparsamhetsspöket, citat;

….De som inbillar sig att stater kan spara sig till välstånd, pläderar i praktiken för en återgång till 1910- och 1920-talens fiskala konservatism, dumheter som skapade Den Stora Depressionen. Sedan kom John Maynard Keynes teorier om en aktiv konjunkturpolitik – att staten ska spendera i dåliga tider, spara när ekonomin går för fullt.

Det är därför Polly Toynbee i The Guardian liknar den nye brittiska premiärministern David Cameron och hans vice Nick Clegg – som häromdagen lade fram ett gigantiskt sparpaket – vid gamla tiders läkare, som trodde att patienten blev frisk genom åderlåtning.

Det finns ingen som helst rationalitet i det skifte av ekonomisk strategi som nu är på väg, bara känslan av att man ”måste”. Som OECD:s ekonomer uttryckt saken, om underskottsländer inte sanerar sina skulder ”riskerar man fientliga reaktioner från finansmarknaderna”.

Det betyder i realiteten att de banker som spekulerat i vansinneslån och som hjälpts undan konkurs av regeringarna, nu anses kompetenta nog att sätta sig till doms över och mästra samma politiker. Vid mäklarborden på bankerna ska det i praktiken avgöras hur höga barnbidragen ska vara och hur mycket en pensionär kan klara sig på i månaden. ”Vem är det som styr – är det regeringarna eller finansmarknaderna?” undrar ekonomiprofessorn Robert Skidelsky i Financial Times.

Läs hela!

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, kritiserar även han hur världens ledare hanterar den ekonomiska krisen. Krugman menar att vi kan vara på väg in i en ny depression – och att det primärt är ett politiskt misslyckande. Citat DN;

….Runt om i världen – senast vid helgens nedslående G20-möte – oroar sig regeringarna för inflation när det verkliga hotet är deflation, de predikar behovet att dra åt svångremmen när det verkliga problemet är otillräckliga utgifter….

Trots allt, arbetslösheten – särskilt långtidsarbetslösheten – ligger ännu på nivåer som skulle ha betraktats som katastrofala för inte så länge sedan, och det syns inga tecken på att den kommer ned snabbt……

I Sverige håller Anders Borg hårt i plånboken och predikar ”försiktighet” (enligt egen utsago) – en sparsamhetens mästare. Det budgetöverskott på 70 miljarder han fick ärva av de rödgröna har förvisso vänts till ett budgetunderskott på nära 100 miljarder, men vad gör det? Statliga verk och myndigheter har sålts ut, välfärden har slaktats och de rikaste har fått sina skattesänkningar. Nu använder man socialförsäkringspengar till ytterliggare skattesänkningar och låter istället sjuka och arbetslösa gå till socialen. Anders Borg är inte bara sparsamhetens mästare – han är även mästare på nyliberal politik och ökade klyftor….

P.S. Det finns andra lösningar än skattesänkningar och ökade klyftor!

Bra bloggar i ämnet; Utredarna, Motvallsbloggen

Fler bloggtipps; Eva-Lena om politiskt engagemang, Alliansfritt om höjda priser för bilprovning, Jinge om rödgrön politik, Peter Andersson om sjukvårdspolitik, Storstad om deltidsjobb, Stardust blogg tipsar om Almedalen och debatt omsjukförsäkringen, Netroots

Press; ab – Anders Borg borde oroa sig, ab2, dn1, svd1, svd2, svd3, exp1, exp2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Borgs fanclub buar….

Finanspolitiska rådet var tänkt att vara Anders Borgs egen hyllningskör. En samling nyliberala ekonomer utnämnda av Borg själv som årligen ska kommentera Borgs egen politik. Kan det bli bättre?

Det lät bra, men planerna har gått snett. Förra året var kritiken stenhård;  För lite stimulans, för lite arbetsmarknadspolitik, för lite pengar till kommunerna och missvisande propagandautspel från regeringens sida.

Nu är det dags igen. I år försöker man visserligen dölja kritiken extra väl – det är ju valår 😉

Men visst är man kritisk

  • Jobbskatteavdraget sägs denna gång ”sannolikt vara en effektiv metod att öka sysselsättningen” men regeringen ”borde förklara bättre hur det fungerar”. Kanske som Lars Calmfors, församlingens ordförande, förklarade i en radiointervju citat (studio ett);

– Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven.

  • Sjukförsäkringsreformen har genomförts på ”ett förhastat sätt”…. (minst sagt)
  • Arbetsmarknadspolitiken får kanske den hårdaste och rakaste kritiken. Citat; ”Inom arbetsmarknadspolitiken har jobbsökaraktiviteter och coachning använts för mycket i lågkonjunkturen, medan arbetsmarknadsutbildningen har blivit alltför liten.”
  • RUT- och ROT-avdraget. Visserligen vurmar man för RUT (man vill väl gärna ha sina subventionerade pigor kvar), men anser att ROT-avdraget måste bort när konjunkturen vänder (rödgrön politik).

Till sist tycks Borgs ekonomiska råd vara lika slarviga med att hålla sig uppdaterade med den senaste  forskningen när det gäller a-kassan som finansministern själv. Så här uttrycker man sig, citat; ”Det finns omfattande stöd i forskningen för att lägre a-kassa leder till högre sysselsättning.” Men ny forskning visar tvärtemot att den effekten inte finns. Sänkt a-kassa ger varken bättre eller snabbare jobb. Till och med den ledande OECD ekonomen J P Martin förespråkar nu en generösare a-kassa och avfärdar ”första-bästa-jobb-politiken”.

Calmfors och Borgs gammeldags teorier håller alltså inte måttet. Dags för herrarna att läsa på. Forskarvärlden överger i snabb takt de nyliberala doktrinerna, när det visar sig att verkligheten inte stämmer med teorierna….

Läs mer; Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik.

P.S. Nu när till och med Borgs egen fanclub buar åt en stor del av alliansregeringens politik – trots att det är valår – då är det nog hög tid att byta både politik och regering…. 😉

*

Länk; Finanspolitiska rådet, 17 maj 2010

Läs; Alliansens jobbskattebluff,

Bloggtips; In your face om centern, Annarkia om sommartid, Alliansfritt om M:s 80 miljoner, Ekonomikommentarer om Grekland, Eva-Lena om välfärdsjobb, Martin Moberg om Maud och C, Peter Andersson – rödgrönt i fokus, Mer – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Borg borde veta bättre

TCO har i en ny rapport tittat på hur den svenska a-kassan har hängt med i utvecklingen i förhållande till övriga OECD-länder. Resultatet är beklämmande. Den svenska a-kassan halkar efter och befinner sig nu i botten av listan – mycket beroende på att taket i den svenska försäkringen är lägst av alla undersökta OECD-länder.

Citat TCO;

Från att ha legat på 5:e plats år 2002 har Sverige rasat och ligger nu på 21:a plats. Av de jämförda länderna har bara Korea, Polen och Turkiet sämre ersättningsnivå än Sverige. Om a-kassan i Sverige hade haft samma ersättningsnivå som exempelvis a-kassorna i Tyskland, Norge eller Nederländerna skulle det ge en medelinkomsttagare i Sverige tusentals kronor mer i plånboken per månad vid arbetslöshet.

….

TCO visar i rapporten att om inga åtgärder vidtas, och vid normal löneutveckling, ger a-kassan om fyra år bara 40 procent i ersättning till en medelinkomsttagare.

Redan i dag når bara 12 procent av alla arbetslösa upp till 80 procent i a-kasse ersättning. Runt 50 procent av de arbetslösa har ingen ersättning alls – till stor del beroende på alliansens nya hårdare arbetsvillkor.

Men, varför behövs en stark a-kassa?

  • Arbetslöshet inte ska behöva innebära en en ekonomisk katastrof. En stark a-kassa skapar trygghet och större flexibilitet i arbetslivet. Människor vågar ta risker, ställa om och byta jobb.
  • En låg a-kasse ersättning är kontraproduktiv. Ny forskning visar att ”en hög ersättning på längre sikt leder till att den arbetslöse får ett mer välbetalt jobb” och dessutom ”lättare hittar  tillbaka till ett mer stabilt arbetsliv”.

En av OECD:s mest välmeriterade ekonomer och arbetsmarknadsexperter, John P. Martin, underkänner också, i princip, helt alliansens ”arbetslinje”. Han förespråkar bland annat stärkt arbetslöshetsförsäkring, kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik, slopa ”första-bästa-jobb” politiken och riktade anställningsstöd – inte generella. Alltså – de rödgrönas recept!

Redan år 2006, när alliansen tillträdde, reviderade OECD sin tidigare nyliberala och enkelspåriga inställning (den Borg fortfarande navigerar efter) till hur man skapar en bra arbetsmarknad. Då slog man fast att det fanns två modeller – som resulterade i två helt olika typer av samhällen;

  1. Den ”anglosaxiska” – USA, Storbritannien och Irland. Gemensamma nämnare är; låga ersättningar vid arbetslöshet, låga skatter och svag arbetsrättslagstiftning. Stora klyftor i samhället och många av jobben har dåliga villkor och löner som knappt går att överleva på. Fler som står helt utanför arbetsmarknaden.
  2. Den ”nordiska” – med generösa ersättningar, kollektivavtal och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Där finns variationer, t.ex. Danmark har sämre arbetsrättslagstiftning, men också generösare ersättningsnivåer. Klyftorna i dessa samhällen är mindre och fler människor är i arbete.

Den politik som alliansens nu för leder oss alltså mot ett samhälle alltmer likt det ”anglosaxiska” – med större klyftor där allt fler hamnar helt utanför välfärden och arbetsmarknaden. Här är resultatet av alliansens misslyckade ”arbetslinje”…


Tabell; Röda Berget

Vilket mål har då egentligen ”inte-alliansenmed sin förlegade ”arbetslinje”? Vill de skapa ett samhälle med fler låglönejobb, ett större verkligt utanförskap och ökade klyftor?

Eller, vet Anders Borg och hans lärjungar inte bättre? Missade herr Borg sista lektionen i skolan – eller har finansministern inte hängt med i vad den senaste forskningen visar?

P.S. Visst är jag är övertygad om att Borg och Reinfeldt vet. De vågar bara inte säga det högt…. 😉

*

Tidigare bloggposter;
Från svenska modellen till bidragsmodellen
Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik

*

Lästips; NSD – Fler vill tillbaka till solidariteten, VF – Rättvisa måste skipas

Bloggat; HBT-sossen, Röda Berget, Rödgrön.se, Jinge, Eva-Lena, Motvallsbloggen

Netroots

Press; dn1, dn2, svd1, svd2, svd3, exp1, exp2, exp3, ab1, ab2,
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

intressant.se

Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik

Arbetslösheten har i alliansens Sverige gjorts till ett individuellt problem istället för att samhällsproblem. Arbetsmarknadspolitiken handlar numera om att disciplinera de arbetslösa – samtidigt som man successivt har skurit ned på aktiva åtgärder för utbildning och omställning. Tanken med denna politik är att de arbetslösa ska tvingas ta första bästa jobb – till allt lägre löner.

Alliansen slakt av arbetsmarknadspolitiken;

  • Under alliansens första tre år minskades resurserna till AMS ned med 13 miljarder, antalet programplatser minskade med ca 50 000.
  • Antalet platser på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning har minskat från drygt 13 000 hösten 2006 till mellan 3 000 och 4 000 under 2009.
  • Vuxenutbildningen minskades med 42 000 platser från slutet av 2006 till 2008.

Istället för en aktiv arbetsmarknadspolitik har alliansen satsat på passiv förvaring och misslyckade ”jobbcoacher”. Samtidigt har man tvingat en halv miljon människor bort från a-kassan med hjälp av hårdare krav, högre avgift och sämre ersättning. Det mest förödande är kanske att denna misslyckade politik har tillämpats mitt i en djup lågkonjunktur.

Nu visar en ny avhandling att den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik är helt fel ute. Den sänkta a-kassan och den slaktade arbetsmarknadspolitiken leder inte till färre arbetslösa. På längre sikt är regeringens politik istället rent kontraproduktiv.

Citat, Metro;

– Den allmänna teorin är att om man sänker a-kassan får man ut arbetslösa i jobb, men jag hittade inget sådant samband alls, säger Madelene Nordlund.

Tvärtom visar hennes undersökning att en hög ersättning på längre sikt leder till att den arbetslöse får ett mer välbetalt jobb.
– Om du har råd att vara arbetslös lite längre hittar du lättare tillbaka till ett mer stabilt arbetsliv.

Nordlund har jämfört hur arbetslösa som deltog i olika program under 1990-talet klarat sig jämfört med de som inte gjorde det. Programmens effekt har studerats under 5-10 år och effekterna av a-kassans nivå under 19 månader.

Enligt Nordlund lönar sig programmen på lång sikt, både i hög- och lågkonjunktur. I studier från andra länder har även effekter av sänkt a-kassa för att få ut personer i jobb iaktagits, men inte i Sverige. Det tror hon beror på att våra sociala skyddsnät lindrar effekterna.

Kan det vara så att arbetsmarknadspolitiken grundas på fel antaganden?
– Ja, absolut. Internationell forskning visar att det hjälper att straffa ut arbetslösa i jobb, men det verkar inte få den effekten på arbetslösheten i Sverige.

OECD ekonomen John P. Martin ger den Nordlunds forskning rätt. Han förespråkar bland annat stärkt arbetslöshetsförsäkring, kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik, slopa ”första-bästa-jobb” politiken och att anställningsstöd ska vara riktade inte generella. Alla hans råd går alltså på tvärs med Borg och Reinfeldts praktiserade recept. (Läs mer på Utredarna TCO)

På punkt efter punkt underkänns alliansens arbetsmarknadspolitik, både av forskare och ekonomer. Det finns inte mycket mer att tillägga!

Just nu går Sverige baklänges – mot ökade klyftor och social utslagning.

Det finns bättre alternativ!

Läs mer på Newsmill – Låg a-kassa försämrar chansen att få jobb

*

P.S. Ni missade väl inte Veronica Palms blogg i går – En bild säger mer än 1000 ord

Alliansen ser hellre 100 procent arbetslöshet än 50 procent arbete. Vilket slöseri! Vilket vansinne!

OBS! Ett hjärta RÖTT finns nu på Facebook.…. gilla!

*

Tidigare bloggposter; Alliansens jobbpolitik -ett praktfiasko, OECD, arbetslösheten och regeringen

Bloggat; Röda Berget, Storstad, In your face, Roger Jönsson,

Fler bloggtips; Sjölander om förbifart Stockholm, Motvallbloggen om demokrati till salu, Alliansfritt Sverige om det moderata valfusket

Netroots

Press; dn1, ab1, ab2, ab3, ab4, exp1,
*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

intressant.se

Ökad fattigdom – ett medvetet val

2010 är ett ”fokusår” för fattigdomen i Europa berättar Ekot i dag – men det går inge vidare. I Europa är hemlösheten just nu den högsta på 50 år och fattigdomen ökar. Samma sak i Sverige, även här ökar fattigdomen och hemlösheten. I EU har man numera gett upp målet om att utrota fattigdomen.

Sonja Wallbom på organisationen European Anti poverty network menar att den ekonomiska krisen nu är på väg att bli en social kris. Citat, ekot;

Finansiella stödpaket under krisen har också grävt djupa hål i EU-ländernas stadsbudgetar och flera medlemsländer tvingas nu skära ner på välfärden.

– Vi kan se det i Sverige, vi kan se det över Europa över lag att man sänker a-kassor och sjukförsäkringssystem. Det resulterar i att människor blir fattiga, det resulterar inte att de börjar arbeta bättre.

Men, i Sverige ser problemet annorlunda ut än i de flesta andra länder. Här har vi en regering som inte alls ”tvingats till” att skära ned välfärden, sänka a-kassan eller försämra sjukförsäkringen på grund av krisen. Här genomförde den då nyvalda borgerliga regeringen alla förändringar med öppna ögon – före den ekonomiska krisen slog till och när ekonomin var på topp.

Att klyftorna och fattigdomen ökar i Sverige beror alltså inte enbart på den ekonomiska krisen. Att ”vanliga Svenssons” som haft oturen att drabbas av arbetslöshet eller sjukdom nu tvingas till socialen samtidigt som de rikaste bara får det bättre – det har att göra med regerings medvetna politik – inte med lågkonjunkturen.

Redan för ett år sedan berättade DN om hur klyftorna ökade i kölvattnet efter de hårdare reglerna i a-kassan och sjukförsäkringen. Citat DN;

Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör att socialkontoren får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag. En sådan grupp är ensamstående mellan 40 och 59 år som mist sin sjukersättning från Försäkringskassan….

Forskaren Tapio Salonen pekade på att bara 55 procent av de arbetslösa uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen. År 2004 var det 70 procent. Citat, DN;

– Regeringen har ensidigt inriktat sig på att ställa krav på dem som stått utanför arbetsmarknaden. Det är som om det vore deras personliga egenskaper som är problemet.

– Allt fler står utanför det försäkringssystem som vi vant oss vid. Och när jobben då försvinner får vi en väldigt alarmerande situation.

Den sociala krisen i Sverige – med ökad fattigdom och ökade klyftor – är alltså till stor del skapad av regeringens medvetna politik  – inte av den ekonomiska krisen.

Mönstret är förövrigt detsamma i större delen  av världen och i EU – den nyliberala politiken (sämre trygghetssystem, privatiseringar, lägre skatter, avregleringar) har successivt ökat fattigdomen och klyftorna under de senaste 30 åren. Vinsterna stannar i företagen och hos de välbärgade – samtidigt som löntagarna får en allt mindre del av kakan och gemensamma satsningar på välfärd och infrastruktur stryps. Det är medvetna politiska val som drivit fram denna utveckling – ingen naturlag.

Det är smått ironiskt – I USA tar man nu små steg i rätt riktning med sjukvårdsreformen – i EU och i Sverige går vi baklänges. Här satsar vi på sämre trygghetsförsäkringar och vinstdrivna riskkapitalbolag som tar över mer och mer av  välfärden.

Istället för färre fattiga blir det fler och fler för varje dag som går…


*

Till sist…

I dag tar DN upp hur man kan vrida och vända siffror för att ”förvirra debatten”. Senast har sett det i RUT-debatten och när det gäller Reinfeldts jobbsiffror. En annan förvriden siffra som alliansens ständigt upprepar är ”140 förtidspensionerades varje dag”…

RESURS har granskat siffrorna – så här ser det ut;

Enligt statistiken på nybeviljade sjukersättningar på 100 procent utan tidsgräns (motsvarande full förtidspension) var det  som mest 59 personer (år 2003) från det att förtidspensionen upphörde fram till idag….

Läs mer här!

P.S. Däremot är det sant att 148 personer utförsäkras varje dag i år med alliansens politik!

*

Missa inte ETCSjuka tvingas ut på gatan

Facebook – Det pågår en tragedi i Sverige just nu

Tidigare bloggpost; Den enda vägen förblindar

Bra bloggat; Reflektioner och speglingar

Bloggtips; Annarkia om kärnkraften, Björn Andersson om smutsiga valkampanjer, Eva-Lena om justitieministern, Kaj Raving om äldre och valfrihet, Yttrandefrihet ftw; om lagar och sexköp, Peter Andersson om utanförskap, Mer – Netroots

Mer press; dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, ab1, ab2, exp1,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

EU:s demokratier kör över sina väljare

EU har utvecklats till en superstat vars nyliberala ekonomiska diktat pressar sina medlemsstater att slakta välfärden, de sociala skyddsnäten och arbetsrätten – allt för att passa in i den misslyckade ekonomiska sammanslutningen de kallar EMU. Arbetslösheten, de sociala klyftorna och fattigdomen ökar i hela Europa.

Hur länge kan EU:s demokratier köra över sina väljare?

Missa inte Olle Svenning i AB Missnöjets vinter härskar i Europa, citat;

….

Sexton mycket olika ekonomier kan inte tvingas ihop i ett enda svepande penningpolitiskt system utan att de ekonomiskt svagaste länderna faller ur. De kan bara överleva EMU genom att sänka löner, skära sönder sociala skyddsnät och räkna in svindlande hög arbetslöshet. Ur detta växer politisk, social och demokratisk kris.

…..

EU-idealister föreställer sig, obekymrade om demokratins krav, att en gemensam regering för EU-ekonomierna skulle kunna bädda in kapitalismen. För närvarande är det uppenbart, att de högerregeringar som så massivt styr EU föredrar att bekämpa facket framför att tygla kapitalet.

2010 har högtidligt förklarats vara året för Europas kamp mot fattigdom och utslagning. En vacker gest i en gammal världsdel, där redan bortåt var femte invånare enligt statistiken är fattig och alltfler drabbas eller hotas av exklusion.

….

Läs mernationalekonomen Stefan de Vylder i SvD, citat;

….

Inom EU är det bland de 16 EMU-medlemmarna som vi hittar de allvarligaste problemen. Den genomsnittliga arbetslösheten är högre inom EMU än utanför, och nästan alla EMU-länder brottas med stora underskott i både bytesbalans och statsbudget.

*

Mer intressant om EU och EMU – Jonas Sjöstedts blogg

Bloggtips; Nemokrati om EMU och EU,  Greiderbloggen – mer lästips, In your face – filmtips, Horisonten om desperata politiker, Kulturbloggen – mer boktips, Martin Moberg om tvetydiga moderater

Mer progressiva bloggar – Netroots

Press; SvD1, SvD2, DN1, DN2,
*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Svenskt Näringsliv kritiserar regeringen

Inte ens Svensk Näringsliv tycks längre ha så mycket gott att säga om den borgerliga regeringens politik. Nu kommer kritik både när det gäller hur Reinfeldts regering har hanterat den ekonomiska krisen och hur den har hanterat sjukförsäkringen.

Sverige faller i välståndsligan, citat;

Trots goda förutsättningar att klara krisen går Sverige kräftgång i den så kallade välståndsligan. En orsak till det är att Sverige valt fel krismedicin.

….

Det finns en allmän uppfattning i debatten att Sverige klarat krisen betydligt bättre än jämförbara länder. Nya siffror från OECD visar dock att Sveriges köpkraftsjusterade BNP per capita sjunkit relativt OECD-snittet efter krisen.

…..

Sverige har backat trots att landet i många avseenden haft bättre förutsättningar att möta den internationella finanskrisen än många andra länder.

I flera av de länder som har klarat sig bättre under krisen har det funnits en större politisk enighet kring krisåtgärder som dels stärker företagens vilja och möjligheter att investera, dels tidigarelägger planerade offentliga investeringar vilket stimulerar på kort sikt och stärker de offentliga finanserna på längre sikt.

Och så  här skriver man angående de nya sjukförsäkringsregler som Adriana Lender i dag försöker bena ut på DN debatt….

Dags att förtydliga luddig sjukförsäkring, citat;

Regeringen måste ge Försäkringskassan tydligt besked om vad som gäller för de personer vars sjukpenning ska prövas efter 180 dagars sjukfrånvaro. Det skriver Sofia Bergström, socialförsäkringsexpert på Svenskt Näringsliv.

…..

Det är lagstiftarens privilegium att formulera lagstiftningen på sådant sätt att önskat resultat uppnås. Då det gäller frågan om särskilda skäl för rätt till sjukpenning efter dag 180 påpekade flera remissinstanser, bland annat Svenskt Näringsliv, att regelverket var otydligt formulerat och att det skulle komma att krävas förtydliganden.

Lagstiftaren lyssnade inte. De justeringar som gjordes medverkade till vissa förtydliganden, men uppenbarligen vet Försäkringskassan fortfarande inte riktigt hur lagstiftningen ska tolkas eller vad lagstiftaren önskar.

….

För att sjukförsäkringen även fortsättningsvis ska uppfattas som ett omfattande skydd för den person som på grund av sjukdom förlorar delar eller hela sin arbetsförmåga är det nödvändigt att det utvecklas instrument för hur en arbetsförmågebedömning ska göras i relation till hela arbetsmarknaden. Det är en svår uppgift som kräver mycket god kunskap om både arbetsliv och funktionsnedsättning.

Arbetsförmåga är något relativt och därför måste bedömningen ske inom definierade ramar. Hur ska till exempel oförmåga att etablera nära relationer värderas? Eller stressotålighet? Eller oförmåga att hantera ostrukturerade situationer? För en rättssäker hantering av arbetsfömågeprövning måste det finnas svar på dessa frågor.
Ytterst är det ett politiskt beslut som måste fattas om gränsdragning och normering, trots att det är svårt.

*

Bloggtips; Annarkia om girighet, Björn Andersson om alliansens desperata valarbete, Eva-Lena om kollektivavtalskramarna på Rosenbad, Kaj Raving om Klimathotet, Peter Andersson om att intresset aldrig ljuger, Alliansfritt Sverige om strängare straff, Netroots fler progressiva bloggar

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,