TCO har i en ny rapport tittat på hur den svenska a-kassan har hängt med i utvecklingen i förhållande till övriga OECD-länder. Resultatet är beklämmande. Den svenska a-kassan halkar efter och befinner sig nu i botten av listan – mycket beroende på att taket i den svenska försäkringen är lägst av alla undersökta OECD-länder.
Från att ha legat på 5:e plats år 2002 har Sverige rasat och ligger nu på 21:a plats. Av de jämförda länderna har bara Korea, Polen och Turkiet sämre ersättningsnivå än Sverige. Om a-kassan i Sverige hade haft samma ersättningsnivå som exempelvis a-kassorna i Tyskland, Norge eller Nederländerna skulle det ge en medelinkomsttagare i Sverige tusentals kronor mer i plånboken per månad vid arbetslöshet.
….
TCO visar i rapporten att om inga åtgärder vidtas, och vid normal löneutveckling, ger a-kassan om fyra år bara 40 procent i ersättning till en medelinkomsttagare.
Redan i dag når bara 12 procent av alla arbetslösa upp till 80 procent i a-kasse ersättning. Runt 50 procent av de arbetslösa har ingen ersättning alls – till stor del beroende på alliansens nya hårdare arbetsvillkor.
Men, varför behövs en stark a-kassa?
- Arbetslöshet inte ska behöva innebära en en ekonomisk katastrof. En stark a-kassa skapar trygghet och större flexibilitet i arbetslivet. Människor vågar ta risker, ställa om och byta jobb.
- En låg a-kasse ersättning är kontraproduktiv. Ny forskning visar att ”en hög ersättning på längre sikt leder till att den arbetslöse får ett mer välbetalt jobb” och dessutom ”lättare hittar tillbaka till ett mer stabilt arbetsliv”.
En av OECD:s mest välmeriterade ekonomer och arbetsmarknadsexperter, John P. Martin, underkänner också, i princip, helt alliansens ”arbetslinje”. Han förespråkar bland annat stärkt arbetslöshetsförsäkring, kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik, slopa ”första-bästa-jobb” politiken och riktade anställningsstöd – inte generella. Alltså – de rödgrönas recept!
Redan år 2006, när alliansen tillträdde, reviderade OECD sin tidigare nyliberala och enkelspåriga inställning (den Borg fortfarande navigerar efter) till hur man skapar en bra arbetsmarknad. Då slog man fast att det fanns två modeller – som resulterade i två helt olika typer av samhällen;
- Den ”anglosaxiska” – USA, Storbritannien och Irland. Gemensamma nämnare är; låga ersättningar vid arbetslöshet, låga skatter och svag arbetsrättslagstiftning. Stora klyftor i samhället och många av jobben har dåliga villkor och löner som knappt går att överleva på. Fler som står helt utanför arbetsmarknaden.
- Den ”nordiska” – med generösa ersättningar, kollektivavtal och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Där finns variationer, t.ex. Danmark har sämre arbetsrättslagstiftning, men också generösare ersättningsnivåer. Klyftorna i dessa samhällen är mindre och fler människor är i arbete.
Den politik som alliansens nu för leder oss alltså mot ett samhälle alltmer likt det ”anglosaxiska” – med större klyftor där allt fler hamnar helt utanför välfärden och arbetsmarknaden. Här är resultatet av alliansens misslyckade ”arbetslinje”…
Vilket mål har då egentligen ”inte-alliansen” med sin förlegade ”arbetslinje”? Vill de skapa ett samhälle med fler låglönejobb, ett större verkligt utanförskap och ökade klyftor?
Eller, vet Anders Borg och hans lärjungar inte bättre? Missade herr Borg sista lektionen i skolan – eller har finansministern inte hängt med i vad den senaste forskningen visar?
P.S. Visst är jag är övertygad om att Borg och Reinfeldt vet. De vågar bara inte säga det högt…. 😉
*
Tidigare bloggposter;
Från svenska modellen till bidragsmodellen
Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik
*
Lästips; NSD – Fler vill tillbaka till solidariteten, VF – Rättvisa måste skipas
Bloggat; HBT-sossen, Röda Berget, Rödgrön.se, Jinge, Eva-Lena, Motvallsbloggen
Press; dn1, dn2, svd1, svd2, svd3, exp1, exp2, exp3, ab1, ab2,
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, val 2010, ekonomi, jobb, a-kassa, rödgröna, samhälle, välfärd
Ett hjärta RÖTT 
Fille
/ maj 5, 2010Ja, nog vet Borg och Reinfeldt vad de gör. De vet också att svenska folket inte gillar deras nyliberala samhällsbygge. Därför döljer de medvetet den hårda högerpolitiken men hjälp av mjuk sosse-retorik och prat om ”välfärdens kärna”.
Glädjande nog verkar det som att svenska folket är på väg att genomskåda deras manipulationer. Till och med detta tror jag Borg och Reinfeldt har kalkylerat med. Det är antagligen därför de haft så bråttom att driva igenom sitt nyliberala systemskifte (exempelvis genom att kvadda a-kassan och sjukförsäkringen).
De rödgröna kommer att få ett tufft jobb att reparera de skador i välfärdsstaten som Alliansen åstadkommit. Ett tufft men ack så viktigt arbete.
Krister
/ maj 6, 2010Det är märkligt. I ena stunden hävdar ni på vänsterkanten att A-kassan är en försäkring som medlemmarna själva har betalt för. I nästa stund är det statens och kanske framförallt skattebetalarnas ansvar att finansiera A-kassan och hålla ersättningsnivåerna uppe.
Vi vet dock alla att vänsterretoriken är osann. A-kassan är i allt väsentligt skattefinansierad. Den är avsedd som en tillfällig finansiering inte permanent. Ersättningsnivåerna skall därför inte vara så höga att den arbetsbefriade kan välja att ligga på sofflocket istället för att aktivt söka en anställning. Den omvända ordningen vore samhällsfarlig och framförallt ett direkt hot mot välfärden som är helt beroende av att den som är frisk jobbar och betalar skatt.
Jobb finns alltid. Man kan bära ut tidningar, söka jobb inom vården m.m m.m. Problemet är dock att den svenska arbetskraften är statisk, dvs man är inte beredd att flytta eller byta karriär. Den enda avvikelsen avser akademiker som i hög grad tvingas och också accepterar att byta bostadsort för att få ett relevant arbete. Man kunde önska att samma framåtanda fanns hos den mindre kvalificerade arbetskraften som dock hellre väljer att sitta hemma och klaga över hur synd det är om dem.
Tommy Pettersson
/ maj 6, 2010Ett vanligt epitet på de rödgröna är den rödgröna röran.
I min värld påminner det mycket om en sommaräng.
Vi måste i debatten införa ett nytt begrepp de blågröna, som är att jämföra med giftalger, de har ju den färgen när de blommar. Likväl, som att algerna förgiftar havet så förgiftar de blågröna samhället och samhällsekonomin, så jämförelsen haltar inte särskillt mycket.
Erik
/ maj 6, 2010Vad härligt att då de röd-gröna föreslår att man tar bort jobbskatteavdraget så att det bli dyrare att anställa ungdomar igen. Det kommer säkert minska arbetslösheten…
ilse-marie
/ maj 7, 2010Erik, du tycks vara dåligt påläst. Hur har du kommit framtill att jobbskatteavdraget på något sätt påverkar hur mycket det kostar att anställa ungdomar?
För det första – de rödgröna minskar bara jobbskatteavdraget för de med inkomster över 40 000 – knappast några ungdomar.
För det andra – de rödgröna vill införa ett riktat avdrag på arbetsgivaravgiften till de företag som anställer ungdomar mellan 20-25 år. Dessutom sänkt arbetsgivaravgift till småföretag.
Alliansregeringen har infört ett generellt avdrag för alla företag som har ungdomar anställda, men enligt regeringens egen expertorgan IFAU är detta så gott som verkningslöst. Om det fungerar (ej statistiskt säkerställt) kostar varje jobb 800 0000 kr. Det innebär att man skulle kunna få dubbelt så många jobb om man direkt subventionerade jobb i företag.
Precis detta säger även OECD ekonomen i min bloggpost – anställningsstöd ska vara riktade, inte generella. Läs på!
IFAU rapport
Klicka för att komma åt r08-16.pdf
Artikel LO-tidningen om budgeten
http://www.lotidningen.se/?id_item=28028
Chris B
/ maj 11, 2010Krister: Om du läst inlägget ordentligt hade även du förstått varför den svenska arbetsmarknaden är statisk. Man vågar helt enkelt inte ta risker då skyddsnätet är för dåligt. Borgarna tror att man skall få folk att bli mer flexibla igenom att driva dem till ren och skär desperation. ”Flyttar du inte 40 mil ifrån familjen får du inga pengar alls”, typ. En sådan linje driver inte flexibla och duktiga människor med goda möjligheter till att vara flexibla, starta eget eller skapa nya arbetstillfällen på andra sätt. Det tvingar snarare dem att ut av ren rädsla, klamra sig fast vid det lilla jobb de har.
Vad det gör är däremot att sparka på de som redan är utsatta, de som inte skapat sig någon grundtrygghet ( i form av ett fast jobb) att hålla sig fast vid. Med tanke på vår höga arbetslöshet och den stora tillgången på okvalificerad arbetskraft i det här landet, torde det inte spela någon som helst roll för produktiviteten att sparka på denna grupp. (Ingen behöver flytta. Det finns alltid någon lokal förmåga tillhands.) Hade man däremot fått medelinkomsttagarna att ta risker, då hade det börjat hända saker.