Jul och nyårshelgen har jag dragit ned på bloggandet och istället ägnat en del av tiden åt att läsa. Framförallt Naomi Kleins bok Chockdokrinen. Ulrika Kärnborg i DN förutspådde att boken kan komma att bli ”en av decenniets viktigaste böcker”. Jag hoppas att hon har rätt – den är definitivt värd alla läsare den kan få.

I boken får vi följa Chicagoskolans, och Milton Friedmans, nyliberala lärjungar på deras väg i världens alla krisdrabbade hörn. Kriser framkallade av naturkatastrofer, marknadens aktörer eller av krig och diktaturer – alla ses som en chans och möjlighet att genomföra den ”ofelbara” nyliberala agendan; avregleringar, privatiseringar, nedmonterad offentlig välfärd och utförsäljningar av statliga företag och tillgångar. Från Pinochets grymma militärdiktatur i Chile till Bushkrigets Irak och New Orleans efter orkanen Katrina. Ständigt på jakt efter nya landvinningar dyker ”den enda vägens” ekonomiska rådgivare upp. I dess svallvågor följer mänskligt lidande, tortyr, svält, massarbetslöshet. Friedmans recept skapar i slutändan samhällen med enorma sociala och ekonomiska klyftor.

Internationella Valutafonden och Världsbanken (som skapades efter andra världskriget för att fungera som en global chockdämpare vid ekonomiska kriser) ägnade sig under många år istället åt ekonomisk chockterapi och utpressning. Reglerna dikterades av Milton Friedmans och Chicagoskolans många lärjungar från sina inflytelserika poster. Vill ni låna pengar, ta emot hjälp och stöd, måste ni följa de nyliberala reglerna – annars gör vi, med hjälp av marknaden, krisen än värre.

Kleins bok avslöjar hur nära de politiska ytterligheterna står varandra. Den ”enda rätta vägen” (till höger och vänster) förblindar och sätter demokratin, människan och mänskligheten i andra hand. Just därför ser nyliberalerna ofta de socialistiska demokratierna, men även socialliberala blandekonomier, som sina värsta fiender. Renlärighet är ett måste – staten ska inte blanda sig i den fria marknaden.

Den råa otyglade kapitalismens doktrin praktiserades senast under 1800-talet, före första och andra världskrigen. Den gången blev konsekvenserna oerhörda. Denna gång har vi möjlighet att lära av historien, frågan är – gör vi det? Att medvetet skapa samhällen med stora, desperata och arga underklasser är ett farligt vågspel. Vad blir konsekvenserna denna gång? Rasism, terrorism, religiös fanatism, regionala konflikter – vi är redan där. I bästa fall kan man hoppas på folkligt uppror och krav på rättvisa.

Det finns trots allt goda exempel – framförallt i dagens Latinamerika, där de länder som först fick genomgå de nyliberala chockbehandlingarna, nu börjar hämta sig och ta saken i egna händer.

Men, även vi som lever i en förhållandevis lugn del av världen har sett hur ”den enda vägens” ekonomiska politik har klampat in och erövrat den politiska dagordningen och med den ”sanningen”. I dag tycks alla vara överens om vilken väg vi ska gå. EU dikterar dagordningen och Sverige har länge varit bäst i klassen. Privatiseringar av den offentliga sektorn och våra välfärdstjänster, utförsäljningar av statliga företag, avregleringar och sänkta skatter. Trots att vi sägs leva i demokratier har vi inte längre några egentliga val. En röst på socialdemokratin sänker hastigheten – men utvecklingen tycks trots allt vara oundviklig.

Lika oundviklig tycks de stora klyftorna mellan de allra rikaste och resten av befolkningen vara. I USA tjänade företagscheferna 1980 42 gånger mer än en genomsnittlig arbetare. År 2005 tjänade samma grupp 411 gånger mer. Konsekvenserna av 25 år av nyliberal politik (trots allt bara i ”light” version), som inleddes av Reagan och numera har tagits in i en ny rekordfas med hjälp av George W. Bush.

Även här i Sverige växer klyftorna och är nu i samma storleksordning som under början av 1900-talet, vi går alltså med stormsteg mot 1800-talet. Vi har en regering som med liv och lust går in för en medveten klasspolitik som slår mot de som redan har det sämst ställt. Klyftorna ökar obönhörligt och med rekordfart även här i Sverige.

Denna utvecklingen har, även här, pågått sedan 80-talet. Det finns en förklaring till det. Den ligger i den politik vi för – den politiska ”sanning” som råder. Kan vi inte vända utvecklingen? Jovisst kan vi det – men då krävs det att vi för en medveten politik som går i motsatt riktning. Det krävs alltså ett tydligt politiskt alternativ. I senaste numret av Ordfront får vi ett exempel på hur det kan gå till – Norge och ”Trondheimsmodellen”. Där har de gjort det omöjliga möjligt genom att fråga fackets medlemmar vad de ville. Det visade sig att en stor majoritet ville behålla den offentliga sektorn och istället för att privatisera den – demokratisera den. Man lyckades genom att lyssna på folket. Man lyckades vinna valen genom att visa på ett tydligt alternativ.

I USA är valkampanjerna nu i full gång. Barack Obama eller Hillary Clinton – eller kanske en republikan. Vem blir USA:s nästa president? Vi är nog många som är spända på utgången. USA har ett så starkt inflytande över resten av världen. Den lilla minoritet som brukar rösta fram sin president bestämmer inte bara USA:s öde – den bestämmer resten av världens öde. Denna gång mer än någonsin tidigare – i och med miljöproblemen och växthuseffekten.

Naomi Kleins bok ger oss en skrämmande inblick i hur politiken och storförtagen samarbetar och är sammanflätade i USA. Vilken president det än blir lär få svårt att komma tillrätta med de problem som finns och som skapats under så lång tid, både i Irak och på hemmaplan. Men alla steg i rätt riktning är trots allt ett fall framåt. För USA:s del måste det, till att börja med, innebära en Demokratisk president – själv börjar jag luta åt och hoppas på Obama. Men, i USA har den stora massan för länge sedan gett upp – de röstar inte. Världens framtid ligger i en liten minoritet av USA:s befolknings händer. Det känns skrämmande….

Slutligen – jag råder alla som är det minsta intresserade av politik och vår samtidshistoria att läsa Naomi Kleins bok. Det är den värd!

*
Andra bloggar om: politik, usa, samhälle, media, blogg, socialdemokraterna, kulrur, ideologi, naomi klein, chockdoktrinen, barack abama, hillary clinton, nyliberalism, demokrati, regeringen, kapitalism, presidentval
intressant.se