Vilka har levt över sina tillgångar?

Runt om i Europa presenteras just nu stora sparpaket. Det handlar i första hand om åtstramningar och försämringar som drabbar ”vanliga människor”. Marknaden går i stort sett fri – den dikterar bara villkoren.

Men, kan vi verkligen spara oss ur en kris – skapad av en oreglerad marknad, och av politiker som blint har följt de nyliberala dogmer som styrt världen under de senaste 30 åren – skattesänkningar för de rikaste, avregleringar, privatiseringar, utförsäljningar. Nu fortsätter man att bekämpa en obefintlig inflation samtidigt som arbetslösheten och klyftorna växer.  Vilka är det som ska spara, egentligen?

Eller, som Per Wirtén skriver i Dagens Arena, citat; ”1968 tjänade GM:s vd 66 gånger mer än företagets arbetare. 2005 drog Wal-Marts vd in 900 gånger mer än de anställda. Situationen närmar sig det sena 1800-talets när amerikanska populister, den tidens radikaler, myntade begreppet plutokrati om den hejdlöst nyrika överklassen.”

Vilka är det som har levt över sina tillgångar? Vilka är det som borde spara, egentligen?

Björn Elmbrant – Sparsamhetsspöket, citat;

….De som inbillar sig att stater kan spara sig till välstånd, pläderar i praktiken för en återgång till 1910- och 1920-talens fiskala konservatism, dumheter som skapade Den Stora Depressionen. Sedan kom John Maynard Keynes teorier om en aktiv konjunkturpolitik – att staten ska spendera i dåliga tider, spara när ekonomin går för fullt.

Det är därför Polly Toynbee i The Guardian liknar den nye brittiska premiärministern David Cameron och hans vice Nick Clegg – som häromdagen lade fram ett gigantiskt sparpaket – vid gamla tiders läkare, som trodde att patienten blev frisk genom åderlåtning.

Det finns ingen som helst rationalitet i det skifte av ekonomisk strategi som nu är på väg, bara känslan av att man ”måste”. Som OECD:s ekonomer uttryckt saken, om underskottsländer inte sanerar sina skulder ”riskerar man fientliga reaktioner från finansmarknaderna”.

Det betyder i realiteten att de banker som spekulerat i vansinneslån och som hjälpts undan konkurs av regeringarna, nu anses kompetenta nog att sätta sig till doms över och mästra samma politiker. Vid mäklarborden på bankerna ska det i praktiken avgöras hur höga barnbidragen ska vara och hur mycket en pensionär kan klara sig på i månaden. ”Vem är det som styr – är det regeringarna eller finansmarknaderna?” undrar ekonomiprofessorn Robert Skidelsky i Financial Times.

Läs hela!

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, kritiserar även han hur världens ledare hanterar den ekonomiska krisen. Krugman menar att vi kan vara på väg in i en ny depression – och att det primärt är ett politiskt misslyckande. Citat DN;

….Runt om i världen – senast vid helgens nedslående G20-möte – oroar sig regeringarna för inflation när det verkliga hotet är deflation, de predikar behovet att dra åt svångremmen när det verkliga problemet är otillräckliga utgifter….

Trots allt, arbetslösheten – särskilt långtidsarbetslösheten – ligger ännu på nivåer som skulle ha betraktats som katastrofala för inte så länge sedan, och det syns inga tecken på att den kommer ned snabbt……

I Sverige håller Anders Borg hårt i plånboken och predikar ”försiktighet” (enligt egen utsago) – en sparsamhetens mästare. Det budgetöverskott på 70 miljarder han fick ärva av de rödgröna har förvisso vänts till ett budgetunderskott på nära 100 miljarder, men vad gör det? Statliga verk och myndigheter har sålts ut, välfärden har slaktats och de rikaste har fått sina skattesänkningar. Nu använder man socialförsäkringspengar till ytterliggare skattesänkningar och låter istället sjuka och arbetslösa gå till socialen. Anders Borg är inte bara sparsamhetens mästare – han är även mästare på nyliberal politik och ökade klyftor….

P.S. Det finns andra lösningar än skattesänkningar och ökade klyftor!

Bra bloggar i ämnet; Utredarna, Motvallsbloggen

Fler bloggtipps; Eva-Lena om politiskt engagemang, Alliansfritt om höjda priser för bilprovning, Jinge om rödgrön politik, Peter Andersson om sjukvårdspolitik, Storstad om deltidsjobb, Stardust blogg tipsar om Almedalen och debatt omsjukförsäkringen, Netroots

Press; ab – Anders Borg borde oroa sig, ab2, dn1, svd1, svd2, svd3, exp1, exp2,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Obamas fredspris och ekonomisk tillväxt till varje pris

I går var det så dags för den stora Nobelpris-dagen….

Visst kändes det absurt att se en motvillig Barack Obama ta emot sitt fredspris – och hålla ett tal som till stor del handlade om krig. Och trots att vi nog är väldigt många som anser att Obama är ett jättelyft i förhållande till Bush, så är det svårt att förstå varför valet föll på just Obama. Hur tänkte egentligen kommittén?

Det är lite som att ge kemipriset till en ung lovande forskare – som visserligen inte har gjort någon upptäckt – men har goda intentioner. Det räcker inte – och det tyckte inte ens pristagaren själv!

En stor del av Obamas tal handlade också om att försöka urskulda och förklara sitt pris – trots att han uppenbarligen inte hade valt sig själv som pristagare (om han hade fått välja). Likaså hade Nobelpriskommitténs ordförande Jagland i sin tur fullt upp med att försöka försvara sitt val av pristagare. Det blev en absurd prisutdelning – där alla på något vis tycktes hålla andan.

Det Obama sa i sitt tal är förvisso sant – ibland är krig nödvändiga – även om konsekvenserna alltid är fruktansvärda. Frågan är om de krig USA har startat är det – var det?

Obama, citat DN;

– Jag har ingen lösning på krigets problem med mig hit. Men jag vet också att krigets instrument har en roll även för att bevara freden. Men denna sanning existerar jämsides med sanningen att krig, hur rättfärdiga de än kan vara, resulterar i mänsklig tragik. Mod och hjältedåd i krig eller orsaken till att de utbröt kan vara ärorika — kriget i sig är det aldrig.

Man kan konstatera att fredspriset inte på något sätt gör Obamas jobb lättare.

Nu skyndar Obama vidare till det stora klimatmötet. Än så länge vet vi ingenting om vad Obama kan lyckas åstadkomma – hur goda intentioner han än skulle ha. Kongressen kan sätta P för alla eventuella planer, och de krig och de ekonomiska och sociala problem Obama fick ärva är mer än vad någon ensam president kan klara av. Oavsett hur begåvad, energisk eller välvilligt inställd han (hon) är.

Till sist tror jag aldrig att världen kan komma till rätta med de miljöproblem vi står inför så länge ekonomisk tillväxt och vinstmaximering är de enda ledorden. Vi måste förändra vårt sätt att se på ”ekonomisk utveckling”, men också fundera över om det finns andra värden i livet än prylar, status och strävan efter ekonomisk rikedom och ständig tillväxt. Att utjämna de stora ekonomiska klyftorna i världen måste gå före målet att ständigt öka vår egen ekonomiska tillväxt. Vi har kommit till den gräns när ökad ekonomisk rikedom och tillväxt inte längre betyder ökad lycka . Det är hög tid att se över hur rikedomen fördelas istället.

Det traditionella BNP-måttet och sättet att räkna ut ekonomisk tillväxt på är ett problem. Ojämlikhet och stora ekonomiska klyftor kan förvisso leda till hög BNP tillväxt, men knappast till bättre miljö, lyckligare människor eller lyckligare samhällen.

Bloggen Utredarna tar upp ämnet, citat;

I rapporten “Measurement of Economic Performance and Social Progress” presenterade nyligen de världskända forskarna Joseph E. Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi behovet av ett nytt synsätt på ekonomisk utveckling.

Man pekar bl.a. på att det traditionellt använda BNP-måttet inte kan användas för att förklara hur väl människors gynnas av ekonomisk utveckling, t.ex. när tillväxten ger stora ekonomiska klyftor. Trots hög tillväxt i ett land kan många faktiskt få det sämre än tidigare. Tillväxt kan inte heller användas som måttstock på välbefinnande. Om vi t.ex. har fastnat i en trafikkö på väg hem från jobbet försämrar det vår livskvalitet, men ökar tillfälligt tillväxten genom att det ökar konsumtionen av bensin, skriver de. Om vi dessutom vill att ekonomin ska vara klimatmässigt uthållig är BNP ensamt inget bra mått då det varken tar hänsyn till nedsmutsning eller klimatpåverkan.

Läs mer – Vår tids utmaningar kräver att vi förnyar vårt sätt att beräkna tillväxt (Utredarna)

*

Bloggar; Jinge, Feel in the blogg, Annarkia, Arbetarens klimatblogg,Fågelperspektiv, Nemokrati, Netroots

Mer bloggat; Ekonomikommentarer om Bolivia, Jonas Sjöstedt om opinionen

Media; SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6,

Mer lästips;

AB ledare – En livs levande fossil

AB debatt – LAS inte orsaken till ungdomsarbetslösheten

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lyckliga samhällen, lyckliga människor

DN har i dag en artikel med rubriken ”Handel ger längre liv”. Där berättar man om en avhandling av Therese Nilsson som enligt DN visar att ”globaliseringen får oss att må bättre och leva längre”. DN visar också upp en tabell där livslängd och länders globaliseringsgrad jämförs med varandra. Det märkliga är att tabellen visar någonting annat än artikeln. Enligt tabellen har både Ryssland och Estland en högre grad av globalisering än Japan – men trots detta är medellivslängden i Japan ca 82 år medan den i Ryssland bara ligger på 65 år.  Ingen liten skillnad alltså. Kan det vara så att det finns andra faktorer än länders ”globaliseringsgrad” som gör att vi lever länge och mår bra?

Letar man efter mer fakta hittar man en artikel i forskning.se om avhandlingen;

Forskaren ( Therese Nilsson) visar också att liberalisering och globalisering kan öka de ekonomiska klyftorna i samhället.

– Handelsliberaliseringar har en tendens att öka inkomstgapet i ett land, liksom social globalisering.

Samtidigt som globaliseringens lov sjungs i  DN kan man läsa att enligt FAO ”beräknas i år 1,02 miljarder människor vara undernärda. Det är 100 miljoner fler än i fjol”. En av anledningarna är att den ekonomiska krisen och att  ”utvecklingsländerna är mer integrerade i världsekonomin nu än tidigare, och de har drabbats av ökad arbetslöshet, stora skaror återvändande gästarbetare och därigenom krympande penningströmmar från utlandet”.

Globaliseringen tycks alltså inte enbart skapa ökad hälsa och lycka, utan även ökade klyftor – i alla fall när globaliseringen inbegriper ”handelsliberaliseringar” – alltså färre regler och mindre kontroll över handeln. Kan det vara så enkelt att öppenhet och handel är positivt för de länder som inkluderar sociala och mänskliga aspekter såväl i sitt eget samhälle som i sin handel med andra länder?

En annan ingång och vinkel, i ämnet lycka och livslängd,  har två brittiska forskare Richard Wilkinson och Kate Picket  i boken ”The spirit level”. De har tittat på vad det är som gör att samhällen fungerar väl och att människor lever längre och lyckligare liv.

Deras slutsats är att alla – även den rikaste överklassen – tjänar på jämlikhet och små ekonomiska klyftor –  oavsett hur rikt landet är för övrigt.

I DN skrev Staffan Skott om boken för en tid sedan (ej nätet).Citat;

Fysisk och psykisk ohälsa, narkotikamissbruk, kriminalitet, sociala missförhållanden, tonårsgraviditeter, ångest, rökning, övervikt – både för rika och fattiga länder visar det sig att i länder med mindre ekonomiska klyftor har människorna mindre av dessa missförhållanden. Och tvärtom: människors tillit till varandra är större i länder med mindre ekonomiska klyftor. Även känslan av lycka, livslängden, kvinnans ställning i samhället är bättre, ja till och med sopsortering och återbruk fungerar bättre.

Lycka och ett långt liv är alltså enklare att uppnå i länder där de ekonomiska klyftorna är små. Prylar och överflöd gör inte samhället och människorna lyckligare – däremot små ekonomiska klyftor inom landet.

DN berättar i dag om hängmatteförsäljaren Gunilla Boivie som alltid har försökt att leva så enkelt som möjligt – som en protest mot konsumtionssamhället.  Hon talar om en djupare lycka än den prylar och rikedom kan ge. Citat;

I rika Sverige tror Gunilla att fler som närmar sig me­del­åldern kommer att lockas att leva enklare. Det handlar främst om människor som har haft möjlighet att konsumera, som bor bra och kan resa ganska mycket – men som ändå inte känner sig tillfredsställda.

– De upplever en materiell mättnad eller kanske besvikelse och söker lättnaden som det kan bli då man lossar från den materiella barlast man seglar omkring med.

– Den som är hungrig och fattig lockas nog inte av budskapet att vi måste leva enklare, fortsätter Gunilla. Under sina många resor i Afrika, Latinamerika och Europa har hon mött människor som inte själva kan påverka sina livsvillkor. Hon förstår deras längtan efter en materiellt sett bättre tillvaro.

Gunilla avslutar med att citera pappa Lennart som är 82 år och ofta läser i Bibeln.

– Där står att en människa inte får tro att hon är det hon äger. För vad händer då om hon förlorar alla tillhörigheter? Vem är hon då?

*


Enn Kokk har skrivit en bra bloggpost om ”The spirit level” – läs mer…!

Bloggtips; Annarkia om otrygghet, Reflektioner och speglingar om ”bidrag”, Lasses blogg om dödsstraffet, Svensson om SD och annonser, Eva-Lena om samarbete med SD

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

intressant.se

Vi borde vara livrädda för vår egen regering

Missa inte….

Dan Josefssons artikel i AB om Nobelpristagen Paul Krugmans nya bok om den ekonomiska krise – ”Att spara är att slösa på människor”.

I Sverige har regeringen bestämt sig för att bemöta den ekonomiska krisen med ”hushållsekonomi”. Man sparar och håller hårt i plånboken. Man försöker vänta ut krisen med passivitet.

Makroekonomiskt är receptet en katastrof. Regeringen offrar människor och arbetstillfällen hellre än sina skattesänkningar. De ser hellre massarbetslöshet, ökade klyftor och ett delat samhälle än öppnar plånboken. Ett recept som ledde till den djupa 1930-tals krisen.

Citat…

Om att svenskarna borde vara livrädda för sin egen regering;

Konjunkturinstitutet räknar med 12 procents arbetslöshet 2011 – och regeringen tycker att vi ska spara oss ur krisen.

Samtidigt kommer den amerikanska ekonomen Paul Krugmans bok om krisen ut på svenska. I den hävdar han att det är livsfarligt att möta djupa recessioner med sparsamhet, och han gör det med så goda argument att boken bör göra de svenska läsarna livrädda för sin egen regering.

Om 30-tals krisens passivitet;

Enligt Krugman är de flesta ekonomer överens om att 1930-talskrisen orsakades av att den tidens politiker just försökte spara sig ur krisen.Om man hade investerat kraftigt och hållit sysselsättningen uppe så hade börskraschen 1929 inte behövt övergå i depression. Men på 1930-talet dominerade den klassiska ekonomiska skolan enligt vilken länders ekonomier skulle skötas som hushållsekonomier. Om det inte fanns pengar skulle man spara och vänta på bättre tider, även om det innebar massarbetslöshet.

Om den svenska regeringen….

Den svenska regeringen lever helt enkelt kvar i 1980-talets utbudsekonomiska teori, det vill säga i tron på att kriser kan övervinnas genom sänkta löner, massarbetslöshet och fattigdom. Paul Krugman kallar detta för en ”sjuk doktrin som skulle ha haft föga inflytande om den inte appellerat till redaktörers och rika mäns fördomar”. I Sverige styr denna doktrin regeringens krishantering.

*

Tidigare bloggposter;

Som regeringen bäddar får vi ligga

Borgs underskottsångest och dubbla budskap

Dagens Arena; Lönesänkar alliansen

*

Bloggat; Svensson, Dan Josefsson, Utsikt mot världen, Jj,n, Röda Berget, Eva-Lenas blogg

Mer Press; AB – Svenning, SvD1, SvD2

*

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Som regeringen bäddar får vi ligga

Nobelpristagaren Paul Krugman om krisen i Agenda;

– Jag uppfylls alltmer av en mardrömskänsla. Det vi ser nu påminner om det som hände under den stora depressionen. Men trots alla lärdomar – så gör vi inte det som måste göras.

– USA gör inte tillräckligt, men EU gör ännu mindre. Makroekonomiskt befinner vi oss i upp-och-ned-vända världen. De normala reglerna gäller inte. Sparsamhet är en synd, inte en dygd. Återhållsamhet och försiktighet är dåligt.

Samtidigt har vi här i Sverige en regering som om och om igen predikar återhållsamhet, försiktighet och sparsamhet. Just det som Krugman menar är helt fel medicin för att ta oss ur krisen. Han menar att regeringar som försöker att spara sig ur krisen istället kommer att få en allt större kris att hantera.

Den borgerliga regeringens obefintliga och passiva krispolitik kritiseras numera från i stort sett alla håll. Allt ifrån regeringens egen ekonomiska rådgivare Lars Calmfors till bankekonomer, opposition och fack. Mer stimulanser behövs! Stöd till välfärdstjänsterna i kommuner och landsting behövs! Satsningar på mer arbetsmarknadsåtgärder och utbildning behövs! Satsningar på miljö och klimat behövs!

I går presenterade också KI nya ”katastrof siffor”, och manade regeringen till stora satsningar. Både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg upprepade sina entoniga mantran som svar…

”-Ordning och reda i statsfinanserna, försiktighet och sparsamhet.”

Men det är inte bara dagens krispolitik som regeringen missköter. Det kanske mest fatala är alla de misstag som begicks strax innan krisen bröt ut.

  • Man försämrade, försvårade och fördyrade medlemskapet i fack och a-kassa. Allt detta ledde till att nära ½ miljon människor lämnade a-kassan lagom till lågkonjunkturen.
  • Arbetsmarknadspolitiken urholkades kraftigt med minskade resurser både till utbildning och andra arbetsmarknadsåtgärder.
  • Sjukförsäkringen införde hårdare kvalificeringskrav och kortare tidsgränser. Allt fler sjuka utförsäkras (37 000 nästa år) och många av dessa kommer att hänvisas till Arbetsförmedlingen.

Våra socialförsäkringar har allt större hål och revor. De som tidigare kunde vara säkra på att få hjälp från a-kassan eller sjukförsäkringen hamnar nu allt oftare mellan stolarna eller helt utanför systemen. Allt fler hänvisas till kommunernas försörjningsstöd. Regeringen bäddade medvetet för en social katastrof lagom till lågkonjunkturen – nu börjar vi sakta se konsekvenserna.

I dag spår Anders Borg och regeringen att Sverige kommer att drabbas av ”massarbetslöshet” år 2011. Då beräknas arbetslösheten vara uppe i 12 procent. De av er med gott minne kommer säkert ihåg att Borg redan vid maktövertagandet deklarerade att –Sverige har massarbetslöshet. Till saken hör att den just då var exakt 6,1 procent.

Dubbelt så stor arbetslöshet som vid det borgerliga maktövertagandet – då först är det ”massarbetslöshet” i den borgerliga världen. Intressant att se hur begreppen ändras och att Anders Borg har makten att styra över begreppen – utan att ens bli ifrågasatt i media…..

Dagens Aprilskämt i DN var att kollektivtrafiken i Stockholm skulle införa gräddfiler. De som betala mer skulle få garanterade sittplatser, bättre service och få kliva på bussen först av alla. Skämtet var enkelt att avslöja – klasskillnaderna skulle bli för uppenbara, orättvisorna för tydliga och konflikterna för stora. Det är bättre att återinföra orättvisorna lite mer i smyg.

För det är precis den utvecklingen hela samhället går emot. De som har råd med en privat sjukvårdsförsäkring får gå före i kön och har numera sina egna kliniker och gräddfiler i sjukvården. Ibland är det inte så lätt att veta vad som är aprilskämt och vad som är verklighet…

Det riktiga Aprilskämtet som jag ser det är annars DN:s insida som idag har moderaten och Timbromannen Thomas Idegard som talar om ämnet ”solidaritet”. För honom är solidaritet det samma som välgörenhet.

”- Välgörenhet är vackert” säger Thomas Idegard.

Jag undrar om de som står i de allt längre matköerna till välgörenhetsorganisationerna på USA:s gator håller med.

I USA finns det ”drömsamhälle” Idegard talar om. Samhällets skyddsnät för de som förlorar jobben eller blir sjuka är minimala. Många går från att ena dagen ha varit en respekterad, hårt arbetande samhällsmedborgare till att, nästa dag som hemlös, tvingas tigga vid välgörenhetsorganisationernas soppkök.

Det är ”vackert” säger Tomas Idegard…..

homeless11

Bloggat; Jj,n, Politik&Filosofi, Röda Berget, Lasses Blogg, Åsa Westlund, Peter Andersson

Press; AB1, AB2, AB3, ABkultur, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12,

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Från världens alla hörn – vi har fått nog!

DN idag (ej nätet – än),

Tiotusentals människor demonstrerade på lördagen i London mot situationen i världen.

Fler citat;

– Jag kände att jag ville uttrycka min ilska, framförallt över den ojämlikhet som råder i världen. Vi har väntat alldeles för länge med det här.

– Det är kapitalismens kris, ett systemfel.

– Vanliga människor får lida. Jag hoppas att politikerna på G 20-mötet sätter vanliga människor först.

Hela världen protesterar nu mot orättvisorna som den nyliberala politiska eran har skapat. En samhällsordning där klyftorna mellan fattiga och rika har vuxit. Där girighet har belönats med feta bonusar, extrema pensionsavtal och skyhöga löner. Där skatterna har sänkts för de rikaste, där vanliga människor har fått betala med utslitna kroppar, usla arbetsvillkor och till sist arbetslöshet. Där utförsäljningar och privatiseringar av våra gemensamma tillgångar har varit en regel – världen över.

I Europa – i London, i Paris och i Stockholm – nu till och med i nymoderaternas eget skyltfönster – Östermalm

stockbarn
Danderydsgatan, Östermalm, Stockholm, mars 2009

*

Viktigt lästips ;

Vänsterpartiets nya rapport ”Ett sjukt system” finns att läsa här!

Fakta, förslag och berättelser ur verkliga livet. Läs rapporten!

Några citat;

Regeringen anser att frågan handlar om för höga ersättningar och för generösa system. De försöker få diskussionen
att handla om fuskare och överutnyttjande. De vill inte se att sjuktalen handlar om hur arbetslivet i stort ser ut. Neddragningarna som gjordes under krisen på 90-talet skapade hårt belastade arbetsplatser. Men människor orkar inte vad som helst och sjuktalen kom sen att öka kraftigt. Stress och dålig arbetsmiljö skapar värkande axlar, utslitna ryggar, utmattningssymptom och annan sjukdom. Det är där vi måste bekämpa hög sjukfrånvaro. Vi måste ha ett rymligt arbetsliv där alla får plats – inte ett som gör människor sjuka.

Några förslag;

  • Avskaffa hela utsorteringskedjan med snäva tidsgränser och försämringar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
  • Stärk läkarnas sjukskrivningsrätt, mer tillsyn av försäkringsläkarna.
  • Slopa karensdagen.
  • Skapa en reell rätt till medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering.
  • Skärp arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar i lagen om anställningsskydd.
  • Inför ett högriskskydd för anställning av långtidssjukskrivna

P.S. Tack Margus för tipset!

*

Mer lästips;

AB; Borg trixar med siffrorna

AB; Drevet går

LO-tidningen; Sänkta skatter ska ge röster

ETC – Vem kan man lita på? , Hyckleriets orsak

*

Bloggtips; Progressiva USA om Obama, Ingen ko på isen om pengar som värdemätare, La Montagne om bibliotek, Reflektioner och speglingar med en massa intressanta länkar och citat, Organisk intellektuell om att ta ställning, Nemokrati om skattehöjningar

Press; DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD4, AB1, AB2, AB3, AB4, Lo-tidningen

*
Andra bloggar om: , , , , , ,

Kasinokapitalismens krasch

När de etablerade partierna, med socialdemokraten Anna Hedborg i spetsen, gjorde upp om ett nytt pensionssystem var de borgerliga partiernas krav att våra pensionsbesparingar skulle tvingas ut på aktiebörsen (premiepenssionssystemet PPM).

De ledande socialdemokraterna vek ned sig, och accepterade premiepensionstanken. Allt för att kunna skapa en långsiktig och blocköverskridande lösning. Idag är det säkert många socialdemokrater som ångrar att de lyssnade på Anna Hedborg och lät sig luras in i ett pensionssystem de egentligen inte riktigt trodde på.

Vi fick ett pensionssystem, med en kasinoartad del (PPM), som bidrar till att öka det ansiktslösa och kortsiktiga spekulationskapitalet. Kapitalismens avigsidor förstärks alltså av våra pensionspengar.

De enda som idag tjänar på premiepensionssystemet är fondbolagen och deras direktörer, som mitt i krisen via höga avifter norpar åt sig av pensionsbesparingarna. Samtidigt krymper pensionskapitalet. Av de 264 miljarder kronor som vi pumpat in i systemet återstod vid årsskiftet 231 miljarder kronor, alltså ett minus på 33 miljarder kronor.

Under årtionden har de nyliberala dogmerna dikterat politiken världen över. Beslutet att spela bort våra pensionspengar på börsen var bara en liten, men viktig, del av ”dealen” i Sverige.

Nedrustade sociala försäkringar, utförsäljningar och privatiseringar av den offentliga sektorn, lägre skatter för de rikaste var andra pusselbitar.  Samtidigt har direktörernas löner och bonusar skjutit i höjden. Klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste har ökat ända sedan 80-talets början. Nu när systemet har kollapsat får vanliga människor, runt om i världen, betala för kalaset. Arbetslöshet, sämre trygghetssystem och för många människor en helt hopplös situation.

Runt om i Europa och världen växer protesterna mot de ansvariga politikerna, de som har hjälpt till att skapa krisen och ökat klyftorna.

Olle Svennings ledarkrönika i AB handlar om protesterna i Frankrike, citat;

”Det är inte vår kris – det är deras”, stod det på banderoller, som visade bilder på de mäktigaste bolagen, CAC40. De har delat ut svindlade bonusar och håvade i fjol in hundratals miljarder.

Bland de många hundra tusen som ordnade sig i täta led fanns vitklädda läkare, psykiater, upprörda över den privatiserade och avhumaniserade vården.

I Sverige hyllas istället den regering som passivt tittar på när krisen slår mot vanliga löntagare samtidigt som den aktivt har gjort allt för att öka otryggheten, sälja ut välfärden till riskkapitalbolag och ytterliggare öka på klyftorna i samhället.

Världen är upp o nedvänd, eller hade kanske Reinfeldt rätt – är vi ”Det sovande folket”?

P.S. På tal om ökade klyftor….

I DN skrev nyligen Staffan Skott om boken ”The spirit level” (ej nätet). Den handlar om att alla – även överklassen – tjänar på jämlikhet oavsett hur rikt landet är för övrigt. Det är alltså inte rikedomen i sig som skapar lyckliga och välfungerande samhällen, det är jämlikhet och små ekonomiska klyftor. Citat;

Fysisk och psykisk ohälsa, narkotikamissbruk, kriminalitet, sociala missförhållanden, tonårsgraviditeter, ångest, rökning, övervikt – både för rika och fattiga länder visar det sig att i länder med mindre ekonomiska klyftor har människorna mindre av dessa missförhållanden. Och tvärtom: människors tillit till varandra är större i länder med mindre ekonomiska klyftor. Även känslan av lycka, livslängden, kvinnans ställning i samhället är bättre, ja till och med sopsortering och återbruk fungerar bättre.

Enn Kokk har skrivit en bra bloggpost om just det här – läs mer…!

*

Läs mer hos Nemokrati; EU-ledarna ignorerar den franska revolutionen

*

Missa inte Alliansfritt Sverige om ännu en generaldirektör som regeringen har rensat ut. Protestera så får du gå!

*

Bloggat; Svensson, Johan Flyckt, Röda Malmö, Kildén& Åsman

Press; SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6
*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Det är du som ska ro

borgkris

Anders Borg i går;

I detta nationella nödläge så sitter vi alla i samma båt.

Vilhelm Moberg;

När en politiker säger att vi sitter i samma båtså var på din vakt, det betyder att det är du som ska ro.

Läs; Vädermannen Borg

*

Kristina Axén Olin hoppar av politiken och Henrik Brors konstaterar (sorgset?) att ”nu är alla nyliberaler utrensade”. Man kunde önska att han hade rätt.

Men, istället undrar man i vilket universum Brors lever i?

Det är möjligt att all nyliberal retorik snart är utrotad inom Moderaterna, men den nyliberala politiken frodas (om än med små ”krisuppehåll”).

Vi har en regering som rekordsänkt skatterna för de rikaste, ständigt upprepar att ”staten inte ska äga företag”, slaktar socialförsäkringar på löpande band och privatiserar och säljer ut välfärden till lägstbjudande.

Vad är det om inte universalreceptet för nyliberalism?

Man kan bara hoppas att Naomi Klein har rätt – Bort med dem allihop;

…regeringar som svarar på en kris som har skapats av den marknadsliberala ideologin genom att ännu mer rättroget följa samma ideologiska program blir inte långlivade.

*
Näringslivsveteraner” på DN debatt;

Statens stöd till banksektorn riskerar att gynna bankoligopolet och höja bankernas vinster snarare än hjälpa deras kunder.

Till sist…

På tal om Kulturutredningen som presenteras i dag – läs Bengt Göransson i DN och Lars Ilshammar & Daniel Suhonen i Aftonbladet kultur, citat;

…i stället för resurser föreslås omorganisering: upp och hoppa! Som att ordinera en patient med blodbrist att börja motionera.

*

Efter allt detta behövs lite upplyftande musik …  😀

Dropkick Murphys – Worker´s song (tack mOOns för tipset!)

*

Bloggat; Ingen ko på isen, La Montagne, Ekonomikommentarer, Den osynliga patienten, Lina och Johans liv

Läs; Alliansfritt Sverige om privatiseringsivern

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Försvara demokratin istället för nyliberalismen

Den senaste tiden har en rad intressanta perspektiv och spännande forskning uppmärksammats i finanskrisens spår. För några dagar sedan intervjuade exempelvis DN:s Stefan Jonsson den kontroversielle forskaren Immanuel Wallerstein, som tyckte sig se flera intressanta tecken i tiden och delade med sig av tankar om kapitalismens framtid. Läs artikeln här!

En annan minst lika intressant artikel är skriven av Bror Perjus som kommenterar en ny bok (”Superclass”) av David Rothkopf i dagens kulturdel i DN (den ligger tyvärr inte ute på nätet – än). Rothkopf analyserar effekter av den globala ekonomiska krisen som hittills knappast alls diskuterats.

Vi kan redan idag se tecken på intressanta och långtgående maktförskjutningar i världsekonomin, menar Rothkopf. Den politiska eliten i de västerländska staterna väljer idag oftast att avstå från att kräva verklig statlig aktieägarmakt, som insatserna för att rädda det finansiella systemet egentligen skulle kunna innebära.

När politikerna i väst gör detta val lämnar de samtidigt över makt till de politiska ledarna i diktaturstater som inte gör samma val. Blackstones, som ägs av den kinesiska staten, är exempelvis ett av de finansbolag som flyttat fram sina maktpositioner på Wall street till följd av finanskrisen. Abu Dabi går in som storägare i Citigroup, en av världens största banker med kontor i över 100 länder. I andra bolag och banker (JP Morgan Chase och Goldman & Sachs) sammanflätas västeliten med eliten i olika diktaturstater.

Ett av motiven bakom den västerländska politiska elitens handlande är naturligtvis att motverka den interna och systemstemkritiska vänsteroppositionens krav på ökad demokrati och jämlikhet. Men i sitt inåtvända och ideologiskt förblindade försvar av den privata äganderätten riskerar de västerländska eliterna istället att bana väg för ett ökat ekonomiskt inflytande för diktaturstater (Kina och en del av de oljeproducerande staterna i mellanöstern).

Detta är nog en utveckling som de flesta socialliberaler eller vänsterpolitiker, i USA och Europa, egentligen inte tycker är särskilt önskvärd.

Om staten avstår från att kräva demokratiskt inflytande över det kapital man ställer till finansbolagens och bankernas förfogande reduceras politikernas roll till att enbart bli moraliskt indignerade kommentatorer. Det är precis den rollen Anders Borg spelar idag, när han råskäller på bankerna för att de inte sänker bolåneräntorna.

Istället för att råskälla och moralisera borde Borg kräva verklig och långsiktig statlig makt över bankerna. Men det är klart, då skulle han ju tvingas överge sin nyliberala övertro på marknadens självläkande förmåga…

Nej, det enda rimliga i det läge som råder är därför att kräva att om staten (också den svenska) ska gå in med kapital och rädda olika finansiella insitutioner då skall också detta leda till ökad långsiktig statlig ägarmakt. Att försvara demokratin är viktigare än att försvara den råa kapitalismen!

*

Press:

DN 1, DN 2, DN 3, SvD 1, SvD 2, SvD 3, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen 1, Di 1

*

Bloggtips; Ekonomikommentarer om en tonsättning av finanskrisen, Arvid Falk – Leif Pagrotsky om Euron, Eva-Lena om rosa bandet, Cattis blogg om fantasier & frågor, Claes Krantz om moderaternas – upp till kamp, Nya Tänk om

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se

Kärlek vs. den råa kapitalismen

I natt kraschlandade det stora ”räddningspaketet” i representanthuset. Störst var motståndet bland de mest ”rättrogna” republikanerna. De som menar att det är en dödssynd för staten att på något sätt “rubba balansen” och ingripa i den fria marknadskapitalismen.

Inga offer tycks vara för stora – mänskliga, ekonomiska eller miljömässiga – för de rättrogna tillbedjarna av den nyliberala “religionen“.

Naomi Klein skrev i sin bok “Chockdoktrinen” (2007) om hur anhängarna av Friedrich Hayeks och Milton Friedmans “nyliberala” doktriner med den “oförfalskade kapitalismen” som mål, först möttes av skepsis när de förde fram sina idéer på 1950-talet. Det senaste försöket hade resulterat i den stora börskraschen 1929, och dess fruktansvärda konsekvenser fanns fortfarande i folks minnen. Efter andra världskriget menade många ekonomer att det var “det sista försöket” att låta marknaden styra sig själv.

Men, ett par decennier senare var allt glömt. Nu inleddes den “nyliberala revolutionen” runt om i världen. Milton Friedman tilldelades Nobelpriset i ekonomi 1976. Reagan och Thatcher blev de politiska härförarna i början på 80-talet. De fick hjälp och uppmuntran av ett stort antal renläriga nyliberala ekonomer. Snart erövrades världen. Med våld, tvång, krig, tortyr och ekonomiska chocker om så behövdes.

Experimentet upprepades – mot alla odds.

Många länder har tvingats genomgå det “nyliberala stålbadet”. Utan en stabil demokrati, och med en ekonomi beroende av lån ifrån USA och Världsbanken, har de inte haft något val. Andra länder, som Sverige, har dragits med av strömningarna, men trots allt ändå haft ett visst spelrum. Vi har kunnat omfamna eller förkasta de mest “galna” idéerna. Men, den globala kapitalismens spelregler har vi inte kunnat kontrollera. Oberoende av vår demokrati är vi beroende av vår omvärld.

Men, sist och slutligen – i de demokratier vi i västvärlden lever i ligger det slutliga ansvaret för “finanskrisen” och dess konsekvenser hos politikerna. Det är politikerna (i västvärldens demokratier) som har “släppt markanden fri” att styra världen.

Det är ingen naturkraft.

Frågan är – Ville vi (väljarna) ha ett samhälle där vinst går före allt annat? Där företag kan ignorera mänskliga rättigheter, hälsorisker och miljökonsekvenser för största möjliga aktieutdelning och egen vinning?

Om inte – kan vi förändra världen?

De flesta artiklar som skrivs i media idag ser enbart till de direkta ekonomiska konsekvenserna av krisen. Men den råa kapitalismen har fler offer än så. Den påverkar oss som människor, den påverkar våra liv och våra relationer. Den påverkar vårt sätt att tänka.

Så här skrev Helle Klein i gårdagens Aftonblad;

Vår tids kvartalskapitalism är inte bara ett nyliberalt ekonomiskt system utan också en ideologi med en människosyn som säger: satsa på dig själv, sök största möjliga vinst för din egen skull.

Dess ideal är själva motsatsen till solidariteten och kärleken. Den kalkylerande egoismen bryter ned både samhällsekonomier och medmänskliga relationer.
Västvärldens kris är både ekonomisk och existentiell.

Stefan Johansson tar upp tråden i dagens DN. Missa inte artikeln “Tro, kärlek och pengar”.

Frågan – Är “kärleken” (solidariteten, gemenskapen och omtanken) kanske rentav större och starkare drivkrafter än “största möjliga vinst för egen vinnings skull”?

Slutligen, ett citat av Naomi Klein från Stefan Johanssons artikel;

”Men var så säker: ideologin kommer att återvända med storm när lånen är återgäldade.

Den massiva skuldsättning som det offentliga då dragit på sig för att köpa ut spekulanterna kommer att ge upphov till väldiga budgetunderskott som i sin tur får rättfärdiga djupa nedskärningar i välfärdssystemen och förnyade initiativ för att privatisera vad som återstår av offentlig sektor. Man kommer också att meddela oss att alla våra förhoppningar om en grönare framtid dess värre kostar alltför mycket.”

Men kanske har medborgarna denna gång lärt sig att genomskåda budskapet, fortsätter Klein. ”I Nordamerika har varje människa under fyrtio blivit itutad att staten inte kan ingripa för att förbättra våra liv, att staten alltid är ett problem snarare än en lösning, och att laissez faire är enda alternativet. Nu bevittnar vi plötsligt en extremt aktivistisk stat, som tycks villig att göra vad som helst för att rädda investerarna från sig själva.”

Och då måste man förstås ställa följande fråga. Om staten över en natt kan frigöra hundratals miljarder dollar för att köpa upp skuldsatta försäkringsfirmor och hypoteksbolag, varför kan den inte agera lika kraftfullt för att ge alla amerikaner rimlig sjukvård?

*

Bloggat; Kulturbloggen, Helle Klein, Queen of light, Claes Krantz

Senaste artiklarna; DN – Bush pressad, DN – Henry Paulsson, DN – Ragnar Roos

Mer press: AB 1, AB 2, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN ledare, SvD 1, SvD 2, SvD 3, E 24

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Kamrat Bush praktiserar omvänd socialism

Prioriteringarna har under hela Bush tid som president varit helt glasklara – krig, död, tortyr och vapen går före människan, miljön och mänskligheten. Hans presidentperiod får betraktas som en fullständig katastrof – på alla fronter.

Citat från svt.se i samband med Bush senaste budget;

USA:s statsskuld har växt med över 55.000 miljarder under George W Bush tid som president och uppgår nu till cirka nio biljoner. Det innebär att USA i genomsnitt är skyldig varje människa på jorden över 8.000 kronor.

Detta var alltså före den stora finanskrisen. I natt vädjade president Bush direkt till det amerikanska folket om ”en massiv uppoffring” för att rädda den amerikanska ekonomin.

Citat, DN;

Det handlar om att få kongressen att anta ett krispaket på 700 miljarder dollar (4.600 miljarder kronor) – en summa som väl överstiger Sveriges årliga bruttonationalprodukt, och som skulle kosta varje amerikan tusentals dollar.

Ekonomer och politiker, som har förespråkat och hyllat den fria och laglösa marknaden, går fria. Marknadens aktörer har redan håvat in sina miljardvinster. Nu ska folket betala för all inkompetens, marknadens girighet och för det nyliberala experiment som (till stor del) har påtvingats USA:s (och resten av världens) befolkning.

Plötsligt har Bush börjat förespråka en ny form av socialism (omvänd socialism). Kostnaderna ska socialiseras medan vinsterna sedan lång tid tillbaka har privatiserats.

Hugo Chavez lär, enligt bloggen Motbilder, ha kommenterat Bush räddningsplan så här;

– Jag nationaliserar strategiska företag och blir kritiserad, men när Bush gör det är det OK. Bush börjar bli socialist. Hur är det, kamrat Bush?

*

Läs Björn Elmbrant i Dagens Arena om Bush och finanskrisen.

Bloggat; Kulturbloggen, Lassetycker , Arbetarens klimatblogg,

Press;
DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, SvD, AB 1, AB 2, Sydsvenskan

*

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
intressant.se