Varför ska man fortsätta blogga…

…när man inte längre syns?

Den här veckan har allt som har med datorer och internet att göra krånglat för mig. Internetuppkopplingen strejkar lite då och då. Mina bloggposter registreras inte av olika sökmotorer. Mina pingar syns inte. Tidningarna länkar inte tillbaks. En ”bugg” på wordpress har jag fått veta, men vad kan jag göra åt det? Någon som vet?

Till och med hotmail har strejkat med jämna mellanrum. Nu börjar jag tröttna på allt datastrul – så nu kopplar jag ned och kopplar av och hoppas på att allt ska ordna sig… så småningom.

Tills dess blir det lite vacker musik att snyfta till 😉

Önskar alla en skön helg – fri från allt vad datastrul heter och förhoppningsvis med en glimt av vårsolen! 🙂

Eleanor McEvoy, Only a Woman´s Heart
*
Andra bloggar om: , , , , , ,

Myten om matade fågelungar

Den typiske svensken har länge och ofta framställts som en bortskämd och lat bidragsmaximerande trygghetsnarkoman.

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.

– Fredrik Reinfeldt, 1993

Matade fågelungar…

– Maud Olofsson om svenskarna i den senaste valkampanjen.

Välfärdsstaten sägs söva ned oss och göra oss passiva:

Alla egenskaper som hade aktiverat medborgarna hade gjorts onödiga av välfärdsstaten. Alla var garanterade välfärd och omhändertagande. De mänskliga kontakterna blev till slut helt passiviserade.

– Fredrik Reinfeldt i sin bok ”Det sovande folket” 1993.

Fredrik, och andra moderater, har ofta använt begreppet ”inlärd hjälplöshet” för att beskriva sina egna landsmän. Tanken hade de naturligtvis importerat från USA.

Den behavioristiske amerikanske psykologen Martin Seligman hade utfört djurförsök på duvor, och kommit fram till att det var viktigt att mata duvorna på rätt sätt. Om man belönar duvor med fågelfrön på ett slumpmässigt sätt, oavsett hur de beter sig, kommer de att snabbt hamna i ett depressivt tillstånd och bli passiviserade.

Teorin om ”The Welfare Pigeon” var född!

En bortskämd och slumpmässigt matad fågelunge, som saknar initiativrikedom och förmåga att tänka själv. En riktig ”hönshjärna” med andra ord. Seligmans duvor likställdes snabbt med svenska folket av Fredrik och hans nyliberala vänner. Synsättet ledde Fredrik fram till den logiska slutsatsen:

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De ohälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

Som politiker kan man ju inte säga det här rent ut. Att jämställa väljarna med en skock hönshjärnor eller felmatade fågelungar är ingen valvinnare. Ska man vinna val kan man ju inte förolämpa väljarna. Därför konceptet ”De nya moderaterna”.

Nu säger Fredrik saker som:

Moderaterna tror på att en skattefinansierad välfärd har stora fördelar, för att den utjämnar livschanser.

Men vad moderaterna och Fredrik säger är som bekant en sak. Vad de gör är en helt annan.

Det senaste exemplet på den moderata välfärdsslakten hittar vi på sjukförsäkringens område. Där har man lagt förslag som exempelvis innebär att en sjukskriven redan efter ett halvår kan mista anställningen. Man föreslår tuffare tidsgränser, sänkta ersättningsnivåer och kraftigt skärpta och svårtolkade regler. Konsekvenserna kan bli förödande för de som drabbas och förslaget är ett stort steg mot ett tydligt systemskifte.

TCO har gjort en intressant och avslöjande sammanställning av vad tunga och viktiga remissinstanser tycker om regeringsförslaget. Läs hela analysen här!

De flesta ansvariga myndigheter och organisationer som lämnat in remissvar protesterar mot denna hjärtlösa och orimliga politik. Frågan är bara om Fredrik och hans regeringskollegor lyssnar till dessa sakargument eller om de hellre lyssnar på sin inre ideologiska övertygelse?

Naturligtvis är teorin om ”The Welfare Pigeon” bara nys. Istället är det faktiskt precis tvärtom. Länder med en generell välfärdspolitik (som de nordiska välfärdsstaterna) söver inte utan aktiverar befolkningen. I dessa länder är den ideella verksamheten störst. Visste ni exempelvis att varje svensk i genomsnitt lägger ner ca 14 timmar per månad på frivilligt arbete?

I länder med generösa socialförsäkringssystem är människor också mer positiva till arbete. Arbetsmotivationen är starkare i länder med bättre anställningsvillkor, striktare arbetslagstiftning och aktiva fackföreningar – även bland arbetslösa och blivande pensionärer.

Ska man tro den seriösa samhällsvetenskapen är det alltså precis tvärtemot vad Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Martin Seligman och andra nyliberaler och borgerliga företrädare förkunnar. En generös och generell välfärdspolitik söver inte utan aktiverar medborgarna och skapar en stark mellanmänsklig tillit.

Något att fundera över i väntan på nästa val…

*
Andra bloggar om: , , , , ,

intressant.se

Fölsters nyliberala universallösning

Hur får man fler kvinnor att starta egna företag?
Hur hjälper man bäst människor som mobbas på sina arbetsplatser?

sf.jpg

Två vitt skilda problem kan tyckas, men lösningen är en och samma – slopa anställningstryggheten! Detta är enligt Svenskt Näringslivs egen ”guru” Stefan Fölster universallösningen på i stort sett alla problem i arbetslivet.

För inte så länge sedan kom Fölster fram till att de som mobbas eller trakasseras på sin arbetsplats skulle må bäst av att få sparken. Anställningstryggheten var den stora boven i dramat.

I dag kan vi återigen läsa en debattartikel som på ett kryptiskt sätt kommer fram till samma svar. Anställningstryggheten är problemet – eller kanske är det ”tryggheten” överhuvudtaget som är den stora boven i dramat?

Citat, DN debatt;

En tredje myt är att ökad trygghet får fler kvinnor att starta företag. I vissa avseenden är det precis tvärtom. En förvånansvärt liten andel kvinnor lämnar en anställning för att starta företag. Sannolikheten för att en kvinna utan arbete ska bli företagare är mer än tre gånger högre än för en anställd kvinna. Den trygghet som är förknippad med anställning bromsar snarast kvinnors företagande.

Inte för ett ögonblick tycks Fölster ha funderat över om anledningen till att kvinnor gärna stannar kvar i en anställning är att de trivs med att ha en viss trygghet i sin tillvaro. Inte heller tycks han ha funderat över om en ökad trygghet för egenföretagare skulle kunna öka det kvinnliga företagandet minst lika mycket som att ta bort arbetsrätten och anställningstryggheten för de som har en anställning. Denna, den mest logiska slutsatsen, undviker givetvis Stefan Fölster.

Givetvis – därför att den inte passar in i Fölsters nyliberala tankevärd.

Men, kvinnor är inte bara anställda eller egna företagare – de är mammor också. Ofta har de (än i dag) huvudansvaret för barnen och hemmet. TCO tar i dag upp problemet med kommuner som inte tillhandahåller barnomsorg på obekväma arbetstider. I hälften av landets kommuner finns ingen barnomsorg att tillgå på ob-tider. Konsekvenserna kan bli att kvinnor (eller män) som erbjuds eller har ett arbete som innefattar ob-tid kan ha stora problem med barnomsorgen eller att de helt enkelt blir tvingade att tacka nej till jobb. Eller kanske rent av låter bli att starta eget…..

För att fortsätta på temat kvinnor och arbete, vill nu moderaterna parallellt med införandet av det skattefria vårdnadsbidraget på 3 000 kronor, dessutom införa en ”jämställdshetsbonus” för de män som tar ut föräldraledighet och vab-dagar. Förvisso ett berömvärt initiativ, men i slutändan känns det som om den ena handen inte vet vad den andra sysslar med. Eller som Veronica Palm säger i SvD;

– Vårdnadsbidraget är negativt både för kvinnan och för samhället, ett sätt att utestänga männen från hemmet. Parallellt med det vill den moderatledda regeringen få fler män att vara pappalediga och stanna hemma med sina sjuka barn. Det går inte ihop.

*
Läs Psykbryts kommentar i ämnet – Jag vill också ha bonus för att stanna hemma!

Bloggat; Kamferdroppar – Det senaste från Svenskt Näringsliv

*
Andra bloggar om: , , , , ,

intressant.se

En rejäl sågning av a-kasse förslaget

På tal om Miljöpartiets a-kasseförslag såg jag just en artikel i LO-tidningen av Martin Lindbom. Lite hårdare i sitt omdöme än jag själv var alldeles nyss – men bra!

Citat;

Tron på byråkratiskt överhetstänkande
Grundfelet med idén att slå ihop alla socialförsäkringar till enda som administreras av en supermyndighet är att den bygger på ett byråkratiskt överhetstänkande, som brukar förknippas med stalinister av den gamla skolan eller med verklighetsfrämmande nyliberaler.

Det verkar inte ha gått upp för miljöpartiet att regler och villkor i försäkringarna är olika därför att de har olika ändamål. A-kassan är en omställningsförsäkring som måste vara starkt samordnad med arbetsmarknadsutbildningar och annan arbetsmarknadspolitik.

Sista utväg
Sjukpenningen är generell inkomstbortsfallsförsäkring vars storlek om varaktighet måste avgöras av medicinska bedömningar. Socialbidrag eller försörjningsstöd är en sista utväg för dem som helt saknar ekonomiska tillgångar.

Miljöpartiet motiverar samordnade regler och administration av dessa sociala skyddsnät med att en sådan ordning blir begripligare för medborgarna.

Vilket trams! Folk kan själva avgöra om de är arbetslösa, sjuka eller står på bar backe. Att de tvingas vända sig till en och samma supermyndighet minskar inte utan ökar risken för godtycke och övergrepp.

Så kan man också uttrycka sitt ogillande 😉

*
Andra bloggar om: , , ,

Skattefuskare och dagens usla a-kassa

I går förde Miljöpartiet fram sin idé om en obligatorisk statlig a-kassa, som skulle samordnas med sjukförsäkringen och försörjningsstödet. En helt annan modell än den regeringen vill införa.

Åsikterna om förslaget går givetvis isär. Alla tycks dock vara överens om en sak – problemen med dagens a-kassa är stora och någon form av förändring behövs. Den borgerliga regeringen har med sin ”a-kassereform” skapat den sämsta av världar på området.

Efter den borgerliga regeringens attack mot a-kassan har 400 000 människor lämnat arbetslöshetsförsäkringen (som Thomas Östros påpekar i SvD i dag). Anledningarna är oftast att avgifterna höjts och att man hamnar utanför försäkringen på grund av de ändrade reglerna.

Redan från början var den borgerliga regeringen inne på att göra a-kassan obligatorisk. Nu har man lagt förslaget på is, men problemet är att de försämringar som gjordes direkt när regeringen tillträdde har gjort medlemskapet i a-kassan till en fullständigt onödig utgift för många.

För att få ut någon ersättning måste man, när man drabbas av arbetslöshet, ha jobbat minst 80 timmar i månaden under minst 6 månader det senaste året . Eventuell sjukdom eller vab-ledighet räknas bort. Tidigare låg gränsen på 70 timmar. Det låter som en liten förändring men i praktiken har konsekvenserna gjort att väldigt många insett att de inte uppfyller de krav som numera finns för att få rätt till a-kasseersättning.

För, hur många med deltidsanställning kommer upp i 80 timmar i månaden – varje månad? Hur många som till exempel är halvtidssjukrivna eller har halv eller 3/4 sjukersättning kommer upp i 80 timmar per månad? Hur många med vikariat klarar gränsen? Hur många av dessa jobbar inte i vanliga LO-jobb? Och varför skulle alla dessa tvingas betala en kraftigt höjd avgift till en försäkring de aldrig kan få ut någonting av?

Så här skriver DN i dag;

Idén med en obligatorisk a-kassa har varit rätt hela tiden. Men den är ännu mer rätt i dag när uppemot en halv miljon svenskar på kort tid lämnat a-kassan. Det försäkringsansvar som egentligen åvilar alla som deltar i arbetslivet har förskjutits till andra skyddssystem, som exempelvis socialtjänsten. Det är lika orimligt som att låta människor köra bil utan trafikförsäkring.

Men att som regeringen har planer på – tvinga människor som aldrig kan få del av försäkringen att betala avgiften – är både orättvist och fullständigt orimligt.

Givetvis skulle det bästa vara att alla som på något sätt deltar i arbetslivet hade rätt till a-kassa vid arbetslöshet (oavsett hur många timmar de arbetat), men om det ska bli möjligt krävs en förändring. Man kan inte bara göra den nuvarande konstruktionen obligatorisk.

Det alternativ som Miljöpartiet för fram har fördelar. Det vore enklare och rättvisare för många – om alla inkluderades. Men att plocka bort a-kassan från facken kan istället skapa en allt större obalans på arbetsmarknaden vilket i förlängningen kan äventyra ”den svenska modellen” och fackens styrka.

Vi befinner oss just nu i den sämsta av världar (när det gäller a-kassan), och med denna regering lär inget bli bättre. Deras nya sjukförsäkringsförslag kan skicka ut allt fler utan a-kassa i arbetslöshet. Människor som varit sjukskrivna eller haft sjukersättning på deltid har självklart hoppat av försäkringen. Nu kan de kastas ut från sjukförsäkringen helt utan skydd. Hur många som ”faller mellan stolarna” de närmaste åren återstår att se. Läget ser allt annat än ljust ut.

Så kan det går när man väljer en regering fullständigt befriat från allt socialt samvete.

*

Minst 46 miljarder kronor varje år – så mycket undanhåller skattefuskande svenskar staten i skatteintäkter. Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand vädjar på DN debatt om mer resurser för att klara av arbetet med att avslöja fuskarna. Att regeringen skulle hörsamma bönen känns knappast troligt. Pengarna behövs istället till att sänka skatterna för de rikaste och till att jaga sjukskrivna ”bidragsfuskare”. Dessutom – inte tror väl någon att regeringen skulle vilja avslöja och sätta dit sina egna vänner?

*

Läs Börje Westlunds debattinlägg i AB om Utförsäljningen av statliga företag

*

Andra bloggar om: , , , , , ,

intressant.se

Priviatiseringshysterins konsekvenser

I dag ges många exempel på konsekvenserna av den privatiseringshysteri som dragit genom vårt samhälle de senaste åren….

Är det någon som längre tror på att avregleringen av el-marknaden var en bra affär för oss medborgare? Högre el-räkningar är väl det enda som de flesta av oss märkt av. Frågan är vart alla pengarna tagit vägen? I dagens SvD får vi åtminstone en del av svaret:

Fem toppchefer inom Fortum Värme hade 2006 totalt nästan 30 miljoner i ersättningar. Det är lönenivåer som skulle göra många tunga börs-vd:ar gröna av avund. Bolaget är samägt med Stockholm stad, men de politiskt tillsatta styrelse- ledamöterna har ingen kontroll över bonusregnet.

Stockholms-Alliansens utförsäljningshysteri av hyresrätterna kan leda till att många före detta hyresgäster kommer att sitta med ansvar för sjuka mögelhus, samtidigt som kommunen frånsäger sig sitt ansvar. Grattis du har vunnit: – Svarte Petter! Saneringen kostar visserligen ”skjortan”, men du kan ju alltid glädjas åt att du nu blivit ”ägare”!

Alla vi som stått på tunnelbanestationen och fått höra ”Tåget är inställt på grund av vagnfel” vet att det där med underhåll inte verkar vara något som de privata entreprenörerna är särskilt intresserade av.

Likadant är det tydligen med bussarna, citat Metro:

Mer än varannan svensk buss underkänns på bilprovningen. Etthundrafemtio fick körförbud. Bussbolagen sparar in på underhåll för att klara konkurrensen, menar Bilprovningen. Förra året underkändes 53 procent av de tunga bussarna av statliga Bilprovningen. Den vanligaste orsaken var bromsar som tar ojämnt. Även oljeläckage och slitna däck gav underkänt. Men trots samma usla säkerhet år efter år sker ingen förändring.
– Upphandlingarna handlar uteslutande om ekonomi, säger Ensio Andersson, chef för kontrollbesiktningen på Bilprovningen.

Man undrar när alliansens liberaler skall lära sig det som en av liberalismens grundare, J. S Mill, insåg när han menade att infrastruktur var ett exempel där man inte skulle låta privata entreprenörer härja fritt. Det skulle i så fall skada hela samhällsekonomin, därför var just infrastruktur något som Mill ansåg borde vara ett offentligt monopol. Han myntade begreppet ”naturligt monopol”. Ett ord som de flesta liberala nationalekonomer idag tycks sakna kunskap om .

Man kan ändå glädjas över att en del av den värsta och tokigaste privatiseringshysterin stött på patrull. Det är socialförsäkringsminister Cristina ”Hutmark” Pehrsson som återigen tvingas backa från ett mindre genomtänkt förslag. Denna gång handlar det om att privatisera delar av sjukförsäkringen – trafikskadeförsäkringen.

Reträtten verkar dock mest handla om att inte dra på sig kritik före nästa val, eftersom höjda försäkringspremier knappast blir en ”valvinnare”. Men efter valet verkar ”Hutmark” Pehrsson anse att det är läge att ”brassa” på igen.

Den moderata strategin, att säga en sak och sedan göra tvärtom, tycks hålla i sig. Frågan är väl bara om svenska folket går på samma bluff två val i rad?

*

Läser att Ralph Nader nu återigen planerar att ställa upp i det amerikanska presidentvalet. År 2000 var Nader skillnaden mellan vinst och förslust för Al Gore och hjälpte till att sätta George W Bush i vita huset. Så, oavsett hur rätt Nader har i sin kritik av det amerikanska samhället, blir Naders deltagande förmodligen enbart en fördel för Republikanerna. Inte mycket att hurra över med andra ord….

*

Till sist…
För en tid sedan erkände CIA (i stora rubriker) att de använt sig av ”tortyr” – ”3 gånger mot terrorfångar”. Att erkännandet bara var ytterligare ett bevis på USA:s och CIA:s skenhelighet tror jag många av oss var metvetna om. Hur verkligheten ser ut, och har sett ut under många år, kan man bland annat läsa om i Naomi Kleins bok Chockdokrinen. Lars Berge skriver i dag en utmärkt artikel i SvD om de som själva har blivit utsatta för USA:s grymma tortyrexperiment. Experiment som drabbar och bryter ned både offren och förrövarna.
*

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Sjukförsäkringen, lustmord och nyliberalernas Jesus

Läs Björn Collins, fd tjänsteman på Försäkringskassan, debattinlägg på Aftonbladet – Chockterapi för sjukskrivna – om Försäkringskassan, myten om ”fusket” och den ”kampanj” som misskrediterar den allmänna sjukförsäkringen. Artikeln avslutas med dessa ord;

En politiskt oberoende utredning borde granska försäkringskassan och utreda om den politiska makten och försäkringskassan samverkar i en kampanj för att misskreditera sjukpenningförsäkringen och därmed bereda väg för att ersätta den allmänna sjukförsäkringen med ett annat system, kanske finansierat med bland annat egenavgifter.

Min förra bloggpost handlade om just detta ämne – de uppblåsta ”fuskrubrikerna” och dess effekter på vårt samhälle. Med de nya sjukförsäkringsregler, som enligt regeringen ska träda i kraft den 1 juli 2008, går vi i realiteten mot just ett systemskifte.

Den allmänna sjukförsäkringen blir bland annat ”tidsbegränsad” och ”diagnosbaserad” (vissa utvalda diagnoser kan ge rätt till högre förlängd ersättning men inte andra – exakt vilka är ännu otydligt). Förslaget förkastas i stora delar av flera ”tunga” remissinstanser. En av dessa är Försäkringskassan själv, som anser att förslaget bland annat saknar konsekvensanalyser och är otydligt. De varnar dessutom för att förslaget kan hota rättssäkerheten för enskilda människor och de fruktar för att sjukförsäkringen kan förlora i legitimitet. (FK:s remissvar)

Visst finns det fog för de misstankar Björn Collin för fram i sin artikel. Hur stor del av skulden som kan tillskrivas Försäkringskassan respektive ”den politiska makten” kan dock diskuteras. Sjukförsäkringen är ”överfinansierad” och går med vinst sedan fem år tillbaka. Trots detta stressas nya hårdare regler fram.

Att regeringens företrädare konsekvent använder ordet ”bidragssystem” och ”bidragsfusk” är ingen tillfällighet – det är nämligen precis det som de är på väg att omvandla vår allmänna sjukförsäkring till att bli. Ett bidrag och en nådegåva istället för en allmän sjukförsäkring. Vi är på väg mot ett systemskifte – och det går fort!

*

En liten positiv nyhet om Försäkringskassan finn dock här – gravida kan snart få lättare att bli sjukskrivna för sina besvär under graviditeten. Äntligen!

*

Läser att Åsa Lindeborg får Expressens kulturpris – helt rätt! Läs hennes ”lustmord”Maciej Zarembas senaste artikelserie i DN så förstår ni varför.

*

Storyn kring den nyliberala ”martyren” Johan Norberg fortsätter. För de som orkar bry sig finns ett par roliga bloggposter att kika på; Liberalerna har fått en martyr – Johan ”Jesus” Norberg och I år blev det ingen vinter
*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

intressant.se

Urspårad jakt på inbillade fuskare

Alliansen har gjort ämnet ”bidragsfusk” till ett av sina allra största paradnummer sedan valet. Man presenterade stolt siffror som skulle ”bevisa” att uppemot 20 miljarder fuskas bort ur våra trygghetssystem årligen. Tittar man närmare på siffrorna från FUT-delegationen blir det uppenbart att allt bara är gissningar och antaganden med enorma osäkerhetsintervaller som dessutom inkluderar slarv och rena misstag som inte har någonting med ”fusk” att göra.

Med alliansens retorik är dock alla gissningar om felaktiga utbetalningar ur våra trygghetssystem det samma som ”bidragsfusk”. Man underblåser på så vis medvetet myten om att alla sjukskrivna fuskar. Men hetskampanjerna har inte stannat i tomma anklagelser – de har utmynnat i ”hårdare tag” och lägre ersättningar. Strategin är medveten. Genom att underblåsa bilden av sjukskrivna som ”fuskare” får man lättare acceptans för sina ”hårdare tag”.

Fuskare ska givetvis få lida lite extra – eller hur?

Fuskanmälningar ökar och allmänhetens bild är given – fusket med ”bidragen” är enormt. Många med sjukersättning vågar knappt ens visa sig ute längre – vem vet när grannen får för sig att anmäla en misstänkt fuskare?.

I går presenterade Ekonyheterna nya fakta om Försäkringskassans jakt på fuskare;

Allt fler får nej, allt fler polisanmäls och allt fler anklagas för fusk. Samtidigt visar statistik från justitieombudsmannen (JO) att Försäkringskassan allt oftare gör fel.

I en tredjedel av anmälningarna kunde åklagarna inte ens hitta någon brottsmisstanke. Oftast handlade det om misstag som den anmälde hade begått och som Försäkringskassan trodde var avsiktligt fusk.

Det finns alltså all anledning att fråga sig om inte jakten på ”bidragsfuskare” fullständigt har spårat ur. Kostnaderna för jakten lär knappast uppvägas av det man sparar in, däremot hamnar många oskyldiga i kläm när Försäkringskassans fuskkvarnar nu mal på. Med de nya regler och förslag på sjukförsäkringsområdet som regeringen nu har för avsikt att driva igenom kommer offren på Försäkringskassans altare att bli fler och fler.

Frågan är – vem ska plocka upp resterna av de sargade människor som drabbas av vår inhuma jakt på inbillade ”bidragsfuskare”?

*

Lästips;

Västerbottens Folkblad om Fuskdebatten

Aftonbladets ledarsida – Har jakten på ”fuskare” gått för långt?


Bloggat; Tomas Jonsson om Försäkringskassans trakaserier

*

Andra bloggar om: , , , ,

intressant.se

Låt kapitalisterna välja

Finansmannen Robert Weil uppmanar i dag svenska ”kapitalister” att ta ett större samhällsansvar.

Citat, DN;

För snart tio år sedan uppmanade jag på DN Debatt Sveriges kapitalister att förena sig i ett tack till löntagarna som avstått så mycket för att vi kapitalister skulle få ännu mycket mer. Aldrig i kapitalets historia hade fördelningen varit så gynnsam för kapitalisterna, men jag trodde då att festen snart skulle vara slut.

Nu tio år senare kan jag konstatera att den inte var det. Vi kapitalister har fått det ännu bättre. Vi har fått skattelättnader som vi inte hade vågat drömma om för tio år sedan.

….

Nu har vi kapitalister alltså fått resurser som gör att vi själva kan välja på vilket sätt vi vill vara aktiva i samhällsbygget – om vi nu alls tycker att vi behöver vara aktiva. Det är långtifrån självklart för de flesta svenska kapitalister.

Visst låter det som ett underbart ”drömsamhälle” vi är på väg att uppnå?

Ett samhälle där kapitalisterna har fått så mycket kapital och resurser att de inte längre vet vad de ska göra av sina förmögenheter. De vältrar sig i pengar, och nu vill vissa visa sin godhet genom att öppna sina penningpåsar och donera till det de anser vara viktigt i samhället.

En gång till – till det de anser vara viktigt….

Vi andra kan bara hoppas på att vissa av de rikaste kapitalisterna tycker att det är viktigt med bra skolor, bra vård och bra omsorg – tillgänglig för alla på lika villkor. Vi kan bara hoppas….

Eller kanske vi skulle göra något radikalt – låta de som tjänar mest och har störst förmögenheter betala mer skatt till gagn för hela samhällets bästa. Men då får ju inte ”kapitalisterna” välja – vad just de vill välja att satsa på. Ja, stackars rika satar…

På tal om att välja – nu får de som vill (alltså de som har valt att vara rika och köpa sig en privat sjukförsäkring) välja om de vill gå före i sjukvårdsköerna. Gräddfiler i vården är det nya smarta valet för alla kapitalister med tjocka plånböcker.

Vi andra som har valt att underfinansiera vården (och låta ”kapitalisterna” behålla mer och mer av kapitalet) så att köerna blir allt längre – vi väljer givetvis att snällt vänta i våra köer.

Ja, det gäller att välja rätt!

*

Bloggat; Sjölander om Gräddfiler

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Skräcködlor förklädda till sossar

Såg ni första delen av TV-serien ”Kungamordet” i går?

Så här skriver Åsa Petersen i Aftonbladet i dag;

Borde man kritisera ”Kungamordet” för att storyn har placerats i ett verkligt och nära sammanhang, också tidsmässigt? Kommer enskilda människor att känna sig utpekade i serien?
Se bortom det. ”Kungamordet” visar som få andra dramatiseringar att slagen, sparkarna och våldtäkterna finns överallt. Obundet av klass och miljö. Vem som helst kan slå, vem som helst kan bli slagen. Alla relationer har en maktdimension, därför kan alla relationer spåra ur i våld. Unkna könsroller förstärker maktmönstret.

Och visst kan jag hålla med Åsa Petersen om att ”vem som helst kan slå” och att våldet och våldtäkterna är ”obundna av klass och miljö”. Men själv tyckte jag att första avsnittet av TV-serien kändes oerhört konstruerat och märkligt.

Inledningen med alliansballonger och Fredrik Reinfeldt kopian i TV-soffan under valnatten – porträtterad som en ”mysig” och världsvan charmknutte med ”amerikansk framtoning”. Sedan snabbt över till den socialdemokratiska sidan, där man stannar för gott. Där härjar en maktgalen psykopatisk hustrumisshandlare omgiven av en radda lika maktgalna och intrigerande hantlangare. En förstockad fd socialdemokratisk statsminister som vägrar avgå som grädde på moset.

v.jpg

På ytan påminner allt väldigt mycket om verkligheten. Man kan lätt förledas tro att det är syftet med serien – att skildra politikernas maktkamp bakom fasaden. Sossar är maktgalna psykopater och allianspolitikerna genomtrevliga och renhåriga. Filmatiseringen kändes som en politisk variant av den gamla B-skräckserien ”V”, där ödlor förklädda till människor blodtörstigt sökte herravälde över världen.

”S” – skräcködlor förklädda till sossar söker herravälde över den politiska arenan 😉

Frågan för mig är – hur hade reaktionerna varit om man gjort samma TV filmatisering men med omvända roller? En kopia av Anders Borg porträtterad som en maktgalen psykopatisk hustrumisshandlare omgiven av en radda lika maktgalna och intrigerande allians-hantlangare. Alla med ett syfte – mesta möjliga makt.

Ja, får man påstå att alla borgare är cyniska maktmänniskor, eller är det enbart legitimt när det gäller sossar?

Resten återstår – jag har inte läst boken (enbart ”Kronprinsessan”). Kanske förändras perspektiven – vi får väl se, om det blir någon fortsättning för min del återstår dock att se.

P.S. Nix, jag är inte sosse (även om jag håller till på den politiska vänsterkanten). Men jag tror inte heller att skräcködlor enbart gömmer sig på den ena sidan av den politiska blockgränsen…. 😉

*

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

intressant.se

Nyliberala hejdukars härjande

Jag erkänner att jag inte varit med ifrån början, men trots allt tror jag många av oss vänsterbloggare känner igen den efterföljande händelseutvecklingen. Alltså hur det kan gå när någon trampar en nyliberal ikon på tårna – eller ifrågasätter den nyliberala ideologin. Den ”enda rätta” och ”sanna” läran.

Maria Schottenius skriver i dag på DN:s Idé&Kritik om hur uppretade bloggkompisar och vänner till den nyliberale ideologen Johan Norberg ”härjade runt” i DN:s kulturavdelnings mejlbox i förra veckan. Upprinnelsen var Andreas Malms artikelserie i DN om Islamofobi och en recension av amerikanen Bruce Bawers bok som Johan Norberg lämnat ett ”idépolitiskt” bidrag till.

Debatten om vem som citerade vem rätt är ganska ointressant för min del. Det jag finner intressant är de reaktioner Schottenius beskriver hos Norbergs vänner och nyliberala bloggare.

Schottenius, DN;

Det som är störande och stötande är det sätt på vilket Norberg och hans bloggkompisar uppträder. En uppskruvad, manisk mejlattack med invektiv som verkar inspirerade av splatterfilmer.

Johan Norbergs politiska ideologi tar sig hos hans hejdukar uttryck i ett språkbruk som går ut på att jag borde hängas och skjutas och att blodet ska flyta.

….

Även om Johan Norberg med en rättshaverists envishet biter sig fast vid personliga oförrätter är det sorgligt att se hur en hel här av nyliberala pratkvarnar (med en påfallande låg stilistisk nivå) försöker skjuta sig in i offentligheten. Inte genom att tillföra kunskap eller intressanta tankar utan genom mejlbombing.

Vi är nog många vänsterbloggare som känner igen grundtonen och reaktionerna hos de förorättade nyliberala bloggarna och debattörerna. Men, det är klart att det kan inte vara lätt att vara nyliberal när man lever i en (enligt Norberg) socialdemokratisk ”enidéstat”.

För visst gör vi det, eller? 😉

*

När det gäller Kubas Fidel Castros avgång får jag väl citera Lars Ohly 😉

….han står i vägen för en nödvändig demokratisering av det kubanska samhället

*

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant.se