Solsken och piskor men ingen svält

Att DN inte är imponerad av Thomas Östros kan man utläsa i dagens ledare. Bland annat får vi en genomgång av Borgs kontra Östros politiska gärningar, som avslutas med denna briljanta 😉 analys;

En jämförelse med finansminister Anders Borg – Östros huvudmotståndare – framstår som ofördelaktig. Båda är skolade nationalekonomer, men Borg kan till skillnad från Östros uppvisa en omfattande reformkatalog under sin korta tid i finansdepartementet. Man ha invändningar mot Borgs teknokratiska läggning, liksom inriktningen av regeringens ekonomiska politik. Men ingen ifrågasätter finansministerns handlingskraft.

Östros har inte heller, enligt ledarskribenten, ägnat sig tillräckligt mycket åt ”förnyelse” (som vi ju alla vet är ett kodord för en nyliberal inriktning av politiken). Att borgerliga ledarskribenter inte imponeras av Östros på detta område man väl ta som en positiv signal.

Att däremot Anders Borg, i sin enorma handlingskraft, genomfört skattesänkningar på runt 80 miljarder på bara drygt ett år, är givetvis mäkta imponerande för de borgerliga ledarskribenterna. Att det mesta av pengarna gått till rika och välmående höginkomsttagare med dyra villor i Stockholmsområdet medan sjuka och arbetslösa fått känna på piskan är givetvis inget att orda om. Det är ju detta som är själva grunden i Reinfeldts och Borgs ”nya arbetarparti” manifest.

Så här uttryckte sig Fredrik Reinfeldt redan 1993 i sin bok ”Det sovande folket”;

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav finansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt.

Regeringen med Reinfeldt och Borg fullföljer alltså sin underliggande agenda – att överge den generella välfärdspolitiken, samtidigt som retoriken går i motsatt riktning.

Thomas Östros och Luciano Astudillo skriver så här i Stockholmstidningen;

Den moderatledda regeringen har fattat en serie beslut för att öppna en klyfta av misstro mellan de som har jobb och inkomst och de andra, de tärande. Som Fredrik Reinfeldt formulerar strategin: ”Jag kan konstatera att många nu märker hur dyrt det är att betala för andras arbetslöshet”.

Vidare tar Östros och Astudillo upp det faktum att den enorma ”sysselsättningsökning” som borgarna sedan valet tagit åt sig äran för, i själva verket är en nedgång av ökningen i förhållande till den Socialdemokratiska regeringens sista år. Citat;

Till det kan läggas att den moderatledda regeringen spelar bort högkonjunkturens möjligheter. Utvecklingen av sysselsättningen försvagas nu.

Det sista året med socialdemokratisk regering ökade sysselsättningen med 150 000 personer. Under den moderatledda regeringens första år föll ökningen till 80 000 personer. Allt talar för att nedgången fortsätter nästa år.

Den enorma handlingskraft Anders Borg visat har alltså summa summarum minskat ökningen av antalet sysselsatta trots att Sverige befunnit sig i en brinnande högkonjunktur. Hur de som redan fått betala priset för de rikas skattesänkningar, de sjuka och arbetslösa, kommer att drabbas om profetiorna om en kraftig global konjunkturnedgång besannas och arbetslösheten återigen tar fart – det vågar jag knappt ens tänka på.

Eller som Östros uttrycker sig i SvD;

…vi har en regering som ökar orättvisorna kraftigt i Sverige, och får allt större problem med tillväxten. Regeringen, bedömer jag, klarar inte att möta regniga dagar. De har skapat en politik för att klara soliga dagar.

Jag får väl säga som optimisterna sagt under de senaste åren i USA, i väntan på valet

Hang in there! It´s almost over!

*

Läs Claes Krantz analys Östros kontra Borg

Aktuellt i politiken om Östros
*

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se