Bottenrekord, lögner och nyårsfirande

Årets första dag presenterar tidningarna nya siffror från Aftonbladet/Sifo. Det handlar om förtroendet för regeringen och dess ministrar. Betygen slår nya bottenrekord, och allra sämst går det för statsminister Fredrik Reinfeldt. Lena Melin analyserar i Aftonbladet;

Att regeringen jobbar i kraftig motvind har stått klart en längre tid. Men svenska folkets dåliga betyg är trots det lite svårt att förklara. Regeringen har faktiskt genomfört, eller är på väg att genomföra, det alliansen gick till val på.

Är verkligen siffrorna så svårförklarliga? Hur många av de som normalt inte röstar borgerligt gjorde det därför att de ville öka klyftorna i samhället? Hur många ville att ett värdigt liv endast ska vara reserverat de som är rika, friska och har ett jobb?

Det finns givetvis de som är nöjda. De som brukar rösta borgerligt, de som tycker att regeringen visserligen inte fixat allt så perfekt som de skulle vilja, men att de trots allt går åt rätt håll. Det finns sådana som anser att sjuka och arbetslösa kan skylla sig själva. Att de borde skärpa sig och ta sig i kragen.

Men de allra flesta av de som avgjorde valet till den borgerliga alliansens fördel, de ”osäkra”, tillhör inte denna grupp. De tillhör den majoritet av svenskarna som vill ha ett samhälle där människovärdet inte enbart beror på prestation. De tror inte att vi som samhälle blir lyckligare och mer framgångsrikt därför att vi sparkar på de som har det svårt.

Det är hos denna grupp svaret finns. De valde en regering, och röstade på ett parti, som kallade sig det ”nya arbetarpartiet”. De gick på lögnerna om att Sverige befann sig i en kris, att vi drabbats av ”massarbetslöshet” och ett enormt ”utanförskap”. De var trötta på Persson och ville ha en regering som skulle ”värna om välfärden” och samtidigt skapa nya jobb. Kort sagt, de gick på alliansens och de moderata PR makarnas lögner. Att denna grupp ångrat sig är självklart och knappast ”svårt att förklara”.

De som ville straffa arbetslösa och sjuka för deras synder, de som ville gödsla välbärgade Stockholms förorter med nya rikedomar eller sälja ut statliga företag har fått sitt. De är säkert nöjda. Men inte tillräckligt. De har inte fått allt de ville. Inte än, kanske aldrig. De som helt ville avskaffa fastighetsskatten är missnöjda. De som ville ta bort arbetsrätten och köra facken i botten är inte heller fullständigt nöjda – än.

Regeringen gick till val på en lögn. En lögn som de borgerliga och moderata kärnväljarna accepterade som ett sätt att vinna valet på. Nu står regeringspartierna där nakna. Ingen är nöjd, vare sig de borgerliga kärnväljarna eller de som blev lurade av alliansens och Fredriks charmoffensiv.

Är det verkligen så svårförklarligt att regeringen slår ständigt nya ”bottenrekord”? Nej, det är självklart för en regering som gått till val på en lögn och för länge sedan glömt att människovärdet ligger någon helt annanstans än i vår förmåga att vara produktiva. En regering som visat upp hela sin inkompetens med sina hjärtlösa och ogenomtänkta förslag, sin dubbelmoral, sina skattefifflande ministrar och sitt förakt både för väljarna och sanningen.

*

Nu hoppas jag på ett mänskligare, rättvisare och rödare 2008. Jag tror inte på det, men jag hoppas. Ju fler vi är som säger ifrån – desto bättre. Alternativet är ju trots allt omöjligt – att bara tiga…

081.jpg

Själv tillbringade jag nyårsafton långt ifrån alla smällare och raketer och vaknade upp till ett 2008 täckt av blöt nysnö. Knappast perfekt väder – men ändå alldeles underbart. Orörd natur – tiotusen gånger bättre än alternativen. Ja, man undrar verkligen hur det kommer sig att ”nyårsfirandet” (och allt annat firande) så ofta innefattar förstörelse, misshandel och fylla. Är våra liv så tomma, eller har vi bara glömt varför… ?

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

intressant.se