Niklas Ekdal skriver en riktigt intressant artikel i DN i dag om Hillary Clinton, kvinnor och makt. Citat;

Skulle en kvinna kunna bli president i USA om hon slirat runt som alkoholist upp i 40-årsåldern?

Skulle en kvinna kunna bli president om hon varit sexmissbrukare, och lämnat ett spår av förkrossade killar efter sig?

……

Hillary Clintons kön är en bonus. Inte för att kvinnor regerar annorlunda än män, men för symbolverkan. Med en kvinna i Vita huset skulle världen ta ett stort steg bort från stereotyperna, mot lika möjligheter för alla.

För min egen del är jag lite kluven inför det amerikanska presidentvalet. Jag har länge hoppats på Hillary. Orsakerna har varit flera;

• Hon är en ovanligt kvalificerad, intelligent och kunnig kandidat.

• Hon har länge varit den enda demokratiska kandidat som har haft en realistisk chans att vinna presidentvalet – och sedan klara av att regera.

• Hon är kvinna – ett stort plus i denna mansdominerade värld.

Numera tycks Barack Obama, som politisk ligger något närmare mina värderingar, segla upp som ett realistiskt alternativ. Det gör mig kluven.

Men, det viktigaste måste trots allt vara att det till slut blir ett starkt demokratiskt alternativ som vinner. Och att den som vinner dessutom får kongressen med sig – annars blir alla politiska förhoppningar lika grusade som många av Bill Clintons blev. Den amerikanska politiska realiteten är ju denna; Du måste ha kongressen med dig. Ensam kan ingen amerikansk president regera – oavsett hur vettiga politiska idéer de än har. Man kan ju givetvis alltid drömma – men realiteten tillåter ingen amerikansk president att vara så långt till vänster på den politiska skalan som många av oss helst skulle vilja.

Mer att läsa i DN om makt, kvinnor och jämställdhet – även i hemmet! Kvinnor med makt måste bli mer än en symbol – det måste bli en realitet!

Om makten och spelet för galerierna, citat;

De mest synliga positionerna har oftast en mer jämställd rekrytering än de mindre synliga.

I hemmet lever de gamla ”traditionerna” kvar. Kvinnornas dubbelarbete sliter hårt på hälsan. Citat;

Carin Staland Nyman misstänker att tanken på hemmet som en oas för vila och återhämtning blir en fälla för vissa kvinnor. De gör hemmet till en viloplats för resten av familjen, men själva sliter de ut sig på sin ständiga arbetsplats.

– Trots allt prat om jämställdhet är det så att fördelningen av arbetet i hemmet fortfarande ofta är traditionell, att kvinnan gör mest. Det är konstigt att hemmavid accepteras arbetsförhållanden som kanske inte skulle godtas på jobbet, säger Carin Staland Nyman, vars resultat publiceras inom kort i Scandinavian journal of public health.

*

P.C Jersild skriver en intressant krönika i DN – om begreppet ”frihet” i artikeln ”Fri eller privat”. Man kan onekligen fråga sig varför till exempel en skola som ägs av en privat ägare sägs vara ”fri” men inte våra kommunala skolor. Och hur fri är vår, till överväldigande delen borgerligt ägda, dagspress?

P.C Jersild, citat;

På vilka grunder är den ena skolformen friare än den andra? Gentemot vem? Vilka friheter bör hållas högst? Möjligheten att fritt få hålla sig med en hög andel obehöriga lärare, frihet att slippa en utbyggd skolhälsovård eller att fritt få ägna sig åt religiös indoktrinering?

…..

Riktigt rörigt blir det beträffande pappersmedierna. Aftonbladet har en utländsk ägare som inte delar ledarsidans ideologiska linje. En frihet under ansvar eller under galgen?

….

DN är beroende av annonserna och ägs av en familj som pekar ut den politiska kursen. Svenska Dagbladet är på samma sätt beroende av både reklam och ägare. Men här kompliceras friheten dessutom av presstödet. Kan en tidning med statligt presstöd kalla sig fri? Det skulle vara intressant att veta hur många av de moderater som bojkottade tv-licensen som också undvikit, inte att läsa SvD, men av ideologiska skäl inte betalat prenumerationen.

*

Slutligen kan man återigen glädjas åt opinionsraset för Moderaterna. I den senaste mätningen har de minskat med över 5 procent sedan december mätningen. En förklaring kan vara det senaste moderata självmålet – avtalsförbudet. Som uppenbarligen har gjort att väldigt många, även moderata kärnväljare, har börjat tvivla på den moderata ”sjukförsäkringspolitiken”.

Försäkringsbolagen har svårt att förstå att regeringen vill minska ersättningen för människor som redan är hårt drabbade:
– Vi tycker att det känns väldigt konstigt att regeringen vill straffa just de människor som de själva nämner i promemorian: Folk med tumörsjukdomar, folk med ALS, folk som väntar på vitala organ. Att just de ska drabbas av minskad ersättning tycker vi är väldigt konstigt, säger Erik Hevreng.

TCO:s nya undersökning visar att svenska folket helt enkelt inte vill straffa sjuka människor ytterligare. Deras sjukdom måste väl vara straff nog (för vilka synder?) – till och med för en socialförsäkringsminister som den moderata Cristina Husmark Pehrson. Tycker man….

*
Andra bloggar om: politik, samhälle, regeringen, moderaterna, tco, kvinnor, makt, jämlikhet, frihet, friskolor, skolan, presidentval, hillary clinton

intressant.se