Kvinnor, makt och frihet

Niklas Ekdal skriver en riktigt intressant artikel i DN i dag om Hillary Clinton, kvinnor och makt. Citat;

Skulle en kvinna kunna bli president i USA om hon slirat runt som alkoholist upp i 40-årsåldern?

Skulle en kvinna kunna bli president om hon varit sexmissbrukare, och lämnat ett spår av förkrossade killar efter sig?

……

Hillary Clintons kön är en bonus. Inte för att kvinnor regerar annorlunda än män, men för symbolverkan. Med en kvinna i Vita huset skulle världen ta ett stort steg bort från stereotyperna, mot lika möjligheter för alla.

För min egen del är jag lite kluven inför det amerikanska presidentvalet. Jag har länge hoppats på Hillary. Orsakerna har varit flera;

  • Hon är en ovanligt kvalificerad, intelligent och kunnig kandidat.
  • Hon har länge varit den enda demokratiska kandidat som har haft en realistisk chans att vinna presidentvalet – och sedan klara av att regera.
  • Hon är kvinna – ett stort plus i denna mansdominerade värld.

Numera tycks Barack Obama, som politisk ligger något närmare mina värderingar, segla upp som ett realistiskt alternativ. Det gör mig kluven.

Men, det viktigaste måste trots allt vara att det till slut blir ett starkt demokratiskt alternativ som vinner. Och att den som vinner dessutom får kongressen med sig – annars blir alla politiska förhoppningar lika grusade som många av Bill Clintons blev. Den amerikanska politiska realiteten är ju denna; Du måste ha kongressen med dig. Ensam kan ingen amerikansk president regera – oavsett hur vettiga politiska idéer de än har. Man kan ju givetvis alltid drömma – men realiteten tillåter ingen amerikansk president att vara så långt till vänster på den politiska skalan som många av oss helst skulle vilja.

Mer att läsa i DN om makt, kvinnor och jämställdhet – även i hemmet! Kvinnor med makt måste bli mer än en symbol – det måste bli en realitet!

Om makten och spelet för galerierna, citat;

De mest synliga positionerna har oftast en mer jämställd rekrytering än de mindre synliga.

I hemmet lever de gamla ”traditionerna” kvar. Kvinnornas dubbelarbete sliter hårt på hälsan. Citat;

Carin Staland Nyman misstänker att tanken på hemmet som en oas för vila och återhämtning blir en fälla för vissa kvinnor. De gör hemmet till en viloplats för resten av familjen, men själva sliter de ut sig på sin ständiga arbetsplats.

– Trots allt prat om jämställdhet är det så att fördelningen av arbetet i hemmet fortfarande ofta är traditionell, att kvinnan gör mest. Det är konstigt att hemmavid accepteras arbetsförhållanden som kanske inte skulle godtas på jobbet, säger Carin Staland Nyman, vars resultat publiceras inom kort i Scandinavian journal of public health.

*

P.C Jersild skriver en intressant krönika i DN – om begreppet ”frihet” i artikeln ”Fri eller privat”. Man kan onekligen fråga sig varför till exempel en skola som ägs av en privat ägare sägs vara ”fri” men inte våra kommunala skolor. Och hur fri är vår, till överväldigande delen borgerligt ägda, dagspress?

P.C Jersild, citat;

På vilka grunder är den ena skolformen friare än den andra? Gentemot vem? Vilka friheter bör hållas högst? Möjligheten att fritt få hålla sig med en hög andel obehöriga lärare, frihet att slippa en utbyggd skolhälsovård eller att fritt få ägna sig åt religiös indoktrinering?

…..

Riktigt rörigt blir det beträffande pappersmedierna. Aftonbladet har en utländsk ägare som inte delar ledarsidans ideologiska linje. En frihet under ansvar eller under galgen?

….

DN är beroende av annonserna och ägs av en familj som pekar ut den politiska kursen. Svenska Dagbladet är på samma sätt beroende av både reklam och ägare. Men här kompliceras friheten dessutom av presstödet. Kan en tidning med statligt presstöd kalla sig fri? Det skulle vara intressant att veta hur många av de moderater som bojkottade tv-licensen som också undvikit, inte att läsa SvD, men av ideologiska skäl inte betalat prenumerationen.

*

Slutligen kan man återigen glädjas åt opinionsraset för Moderaterna. I den senaste mätningen har de minskat med över 5 procent sedan december mätningen. En förklaring kan vara det senaste moderata självmålet – avtalsförbudet. Som uppenbarligen har gjort att väldigt många, även moderata kärnväljare, har börjat tvivla på den moderata ”sjukförsäkringspolitiken”.

Försäkringsbolagen har svårt att förstå att regeringen vill minska ersättningen för människor som redan är hårt drabbade:
– Vi tycker att det känns väldigt konstigt att regeringen vill straffa just de människor som de själva nämner i promemorian: Folk med tumörsjukdomar, folk med ALS, folk som väntar på vitala organ. Att just de ska drabbas av minskad ersättning tycker vi är väldigt konstigt, säger Erik Hevreng.

TCO:s nya undersökning visar att svenska folket helt enkelt inte vill straffa sjuka människor ytterligare. Deras sjukdom måste väl vara straff nog (för vilka synder?) – till och med för en socialförsäkringsminister som den moderata Cristina Husmark Pehrson. Tycker man….

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

20 kommentarer

  1. H-E.R

     /  januari 13, 2008

    Kluven blir man sannerligen vad gäller Hilary eller Barack. Det uppstod diskussion här hemma en dag om det, jag gjorde mig skyldig till antingen diskriminering av män eller favorisering av kvinnor (?). Jag nämnde att ”det är nog behövligt med en kvinna på presidentposten”.
    Hm… svår fråga. Mannen Barack verkar så otroligt sympatisk, kvinnan Hilary verkar också sympatisk. Båda verkar intelligenta, men Hilary har mer erfarenhet, Barack verkar lite väl ”het på gröten”.
    Nåja, håller med dig Ilse-Marie, huvudsaken är att det blir ett demokratiskt alternativ.

    PC Jersilds krönika var mycket intressant och tänkvärd. Nog har man funderat en och annan gång över det eviga predikandet om ”frihet” från högerhåll. Definitionen av denna ”frihet” tycks ju även kunna innefatta att effektivt slå undan benen på sjuka och arbetslösa, till detta kan läggas gräddfilerna till vården man kan köpa via specialförsäkringar. För att inte tala om de ”fria” privata skolorna som slår porten i ansiktet på funktionshindrade barn och ungdomar.
    Visst kan det upplevas som ”frihet”, men knappast av dem det drabbar. Demokrati är det då definitivt inte.

  2. St Just

     /  januari 13, 2008

    ilse-marie, jag trorvinte det är att drömma utan mer konstatera den svåra situationen för amerikanska arbetarväljare i det kommande presidentvalet.
    I jämförelse med Bush framstår kanske Clinton och Obama som friska vindar ”the change” – men minns att bägge är till exempel för dödsstraff, bägge uttalar sig för ett tillbakadragande från Irak men till förmån för vad; ökat amerikanskt intresse i Afghanistan, Iran eller Pakistan.

    Det stora problemet i amerikansk politik är att väljarna främst arbetarna saknar kandidater trogna deras intressen. De är utlämnade till tvillingpartierna och dess kandidater som representerar de rika oavsett om de heter Clinton, Obama Huckabee eller Giuliani. På sikt måste man bryta med dessa rikemanspartier och istället kämpar för att bygga ett arbetareparti baserat på en stark fackföreningsrörelse.

    För till skillnad mot för i Europa så saknas i USA ett stort arbetareparti – vilket länge varit de amerikanska arbetarnas stora svaghet.

    Det är som om vi i Sverige bara hade att välja mellan Reinfeldt och Olofsson – hemska tanke – och dessutom knappt några fackföreningar.

  3. St Just –
    Ja, amerikanarna har ett begränsat urval. Processen har gått så långt att storföretagen (allt ifrån vapenindustrin till sjukförsäkrings”industrin”) äger sina presidentkandidater, både demokrater och republikaner. kanske inte så konstigt att över halva befolkningen för länge sedan har gett upp och inte röstar.

    Tyvärr tror jag dock att presidentkandidaterna ofta anammar sina väljares åsikter. När det gäller dödsstraff är ju realiteten den att en överväldigande majorietet av amerikanerna vill ha kvar dödsstraffet. Jag minns hur Dukakis förlorade sin chans att bli demokraternas kandidat en gång när han blev tillfrågad om han skulle vilja ha dödsstraff för en person som hade våldtagit och dödat hans fru (hypotetiskt) – och svarade nej. Det visade sig vara en katastrof.

    Jag menar ändå att man får ta det minst onda alternativet. Som alltid är det en demokrat. Visst skulle jag vilja se ett annat USA – men jag tror den enda realistiska vägen att gå i dag är via en demokratisk president. Det är trots allt en stor skillnad mellan Bush och Hillary Clinton, eller Obama och någon av de ultrakonservativa kristna högerkandidater som nu förs fram på den republikanska sidan.

  4. fundersam

     /  januari 14, 2008

    ”Tyvärr tror jag dock att presidentkandidaterna ofta anammar sina väljares åsikter. ”

    Är det bättre att agera mot opinionen?

  5. Inte alls fundersam – men när det gäller dödsstraff kanske man borde ta till sig vad resten av världen har kommit fram till, genom FN. Det strider mot de mänskliga rättigheterna – rätten till liv.

    Amnesty:

    FN:s resolution 2005/59 om dödsstraffet, som godkändes i april 2005. Resolutionen fastställer rätten till liv och betonar att ett avskaffande är ”nödvändigt för att skydda denna rättighet”.

  6. fundersam

     /  januari 14, 2008

    Jag är själv motståndare till dödsstraff, det gjorde mig inte till en populär utbytesstudent.

    Det jag fann en smula ironiskt är när du kritiserar alliansen med utgångspunkt att de går emot ”folkets vilja” och sen kritiserar en politiker som följer folkets vilja. Jag får då intryck av att det egentligen handlar om Ilse-Maries vilja 🙂

  7. St Just

     /  januari 14, 2008

    Den som arbetar politiskt, tvingas ofta att gå emot majoritetsuppfattningar. Karriärister, populister och opportunister försöker segla fram genom att tolka åt vilket håll vinden blåser – tids nog avslöjas de.
    Anpassning leder i bästa fall till en feg slätstrukenhet – ungefär som när (s) accepterar monarkin och struntar i att driva kravet på republik.

    Det fåniga är att vi haft en Alliansregering som regerat mot en befolkningsmajoritet under den hittillsvarande mandattiden och där kommentatorer som fundersam aldrig kommit med de ord han nu använder i amerikanska presidentvalet: ”Är det bättre att agera mot opinionen?”

    Som politiker är det en hederssak att rakryggat stå för sin politik, agera mot opinionen om opinionen manipulerats att tro på dödsstraff., abortförbud, monarki eller privatiseringsidioti – att i regeringsställning däremot agera mot befolkningsmajoriteten kan bara mötas med – nyval. Ut till väljarna och låt dem ta ny ställning.

  8. fundersam

     /  januari 14, 2008

    St Just

    snälla förklara hur du kan särskilja opinionen och befolkningsmajoriteten.

  9. Fundersam, även om en ytterst knapp majorietet av svenska folket blev lurade att välja ”det nya arbetarpartiet” så kan du väl knappast påstå att en majoritet av svenskarna i dag är positiva till vad denna regering har åstadkommit?

    Om inte annat kan du ju kolla in de siffror TCO fick fram när de frågade hur de tyckte regeringen hade skött sig på sjukförsäkringsområdet. Runt 70% av svenskarna tycker det är fel att sänka ersättningsnivåerna, 60% av de tillfrågade hade fått minskat förtroende för regeringen. 90% av de tillfrågade tyckte att man skulle följa de internationella avtal man hade skrivit på – tvärt emot vad regeringen har för avsikt att göra.

    För övrigt har jag aldrig kritiserat regeringen för att de går emot ”folkets vilja”. Enbart för att de gick till val på en rad falska löften. Två av de mest flagranta var pratet om att bevara välfärden och att de var ett nytt arbetarparti. Resten är historia…

  10. fundersam

     /  januari 14, 2008

    Jag har inte påstått att alliansen har stöd av majoriteten eller ens opinionen (som enligt St Just är två disjunkta begrepp). Det spelar å andra sidan ingen roll då amerikanska politiker borde trotsa SINA väljare och avskaffa dödstraffet….

    Det som verkar vara den röda tråden är att vissa politiker handlar i enlighet med er övertygelse och andra inte gör det, precis som det fungerar i demokratier.

    I enlighet med er logik kan man ju också argumentera för att regeringen har råg i ryggen för att den följer valmanifestet trots opinionsläget.

  11. St Just

     /  januari 14, 2008

    fundersam försöker undkomma det faktum att han aldrig kommenterat alliansregeringens minoritetsstyre med orden ”Är det bättre att agera mot opinionen?”

    Strunt i matematiska språkkommentarer om disjunkta mängder och koncentrera dig på att försöka bortföklara det som till och med borgerliga kommentatorer begriper – regeringen regerar mot befolkningen opinions- såväl som majoritetsmässigt.

    Dessutom, precis som ilse-marie säger ”de gick till val på en rad falska löften. Två av de mest flagranta var pratet om att bevara välfärden och att de var ett nytt arbetarparti.”
    Det är banne mig inte ”råg i ryggen” utan enbart fastklamrande vid makten. (Ministrarnas och i synnerhets Reinfeldts Rosenbadsisolering är ju symtomatisk)

  12. fundersam

     /  januari 14, 2008

    St Justs egna ord:

    ”Den som arbetar politiskt, tvingas ofta att gå emot majoritetsuppfattningar.”

  13. St Just

     /  januari 14, 2008

    De är en sak att som enskild person stå upp för en minoritetspolitik när det blåser rasism, manschauvinism eller nationalistiskt trams och klara av den rollen utan att smita undan med opportunism.
    Det är en annan att ljuga sig till regeringsmakten och undanskymd klänga sig fast vid makten istället för att deklarera ”Vi har inte folket med oss, vi avgår och utlyser nyval”.

    Det är ryggrad det!

  14. fundersam

     /  januari 14, 2008

    fast regeringen står upp för en liberal politik trots att det blåser från vänster, det är ryggrad för mig.

    Antar att ens egna värderingar påverkar ganska mycket hur man ser på saker och ting 😉

  15. H-E.R

     /  januari 14, 2008

    fundersam.
    ”fast regeringen står upp för en liberal politik trots att det blåser från vänster, det är ryggrad för mig.”

    Blåser från väster???
    Det är väl snarare rena tromben från alla håll?
    Vilket ju inte direkt ger den fortsatta politiken karaktären av ryggrad utan snarare visar på ren dumdristighet.

  16. H-E.R

     /  januari 14, 2008

    Vänster menar jag fundersam, inte väster.
    Ursäkta den väderstreckliga fadäsen.
    Du kan inte seriöst mena att det bara blåser från vänster nu när majoriteten av väljarna tappat förtroendet för alliansen?

  17. St Just

     /  januari 14, 2008

    H-E.R, jag håller inte riktigt med vare sig ”rena tromben från alla håll” eller fundersams ”blåser från vänster” när vi än så länge bara anat lätta och milda puffar från (s) -ledningen – tyvärr!
    Demonstrationer, namninsamlingar, visselkonserter, fackliga aktioner – då börjar det blåsa från vänster och varför inte en politisk strejk – då kan vi tala om stormvindar och tromber.

    Ryggrad och Reinfeldt i samma rad är däremot en ren självmotsägelse.

  18. H-E.R

     /  januari 14, 2008

    Ja ok St Just, ingen tromb men inte heller en ensidig vind från vänster.
    Men jag kan berätta att vid LO-förbundens stora protest i december så blåstes det i visselpipor så att trumhinnan vibrerade, åtminstone enligt en gammal jobbarkompis som bevistade ett fackeltåg genom stan 🙂
    Men visst…. protesterna måste komma, och starka bör de vara.
    Jag läste att alliansen nu ska prova ett nödlösning. Tackla Mona. Misstänker att hon tar på sig boxarhandskarna och ger järnet. Får man hoppas.

  1. Partikompass: 100 % (v) « Slutstadium
  2. Makt? Nej men det räcker väl med att vara snygg? | - Det perfekta livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: