Hycklarnas marknad

Nu haglar ursäkterna och bortförklaringarna in. Inte från de som av misstag röstade på ”det nya arbetarpartiet” sist det begav sig. Nej, inte från de som blev lurade och trodde på lögnerna.

Många av dessa ångrar sig säkert i dag precis som till exempel Roger Nyman, som i en kommentar till min förra bloggpost uttrycker sin besvikelse så här;

”…det är en skuff fifflare och billiga retoriker, ibland rena pajaser, som fått min röst, mitt mandat. Jag ber om att offentligt få ursäkta mitt vårdslösa handlande i valet här och nu. Nu måste granskningen fortsätta och skiten komma fram i ljuset! Faller regeringen så låt det går fort, det finns en annan verklighet där ute, en framtid.”

Bortförklaringarna kommer istället från den innersta kretsen. Från den överklass som ser skattefuskandet som en del av vardagen, och från den nyrika storstadselit som har anammat samma synsätt. Likaså från de nyliberaler som principiellt hatar allt vad skatter heter. Deras argument blir dock lätt överflödiga i denna diskussion eftersom det handlar om begångna brott – brott mot exciterande skatteregler och lagar.

Att bryta mot skattelagar kan knappast ursäktas med att – ”skatterna är för höga” eller ”alla skatter borde avskaffas”. Vi lever i en demokrati och genom politiska beslut kan vi ändra på regler och lagar, men att ta ogillandet av gällande skattelagar som en ursäkt för brott mot dessa klingar ihåligt. De som bryter mot dessa lagar begår de facto kriminella handlingar.

En av de vanligaste bortförklaringarna i alla läger är annars kommentaren ”alla fuskar”. Och mycket riktigt är det vad vi har blivit itutade de senaste åren. Det är en passande tes – och den spelar de i händerna som vill sänka skatterna och förändra vårt solidariska samhälle till ett där var och en sköter sig själv i stället. För, lägre skatter innebär i förlängningen sämre välfärd och ett samhälle med större klyfter.

Nyligen producerade Svenskt Näringsliv en skrift med titeln ”Plan B” i ämnet. Den hävdade tesen att i stort sett alla svenskar fuskar (95 procent), undantagna var ”en storstadselit” som beskrevs som lite naiv om hur det förhöll sig ute i ”verkligheten”, i resten av landet. Jomenvisst 😉

Det intressanta med skriften var dock inte den märkliga och manipulerande slutsatsen, istället var det svaren på de frågor (en webbenkät) som slutsatserna byggde på.

Av svaren framgick att det enda verkliga ”skattefuskandet” (under de senaste fem åren) som var relativt utbrett i hela Sverige var ”att anlita svart hantverkshjälp”. Där låg snittet på 17,3 procent, relativt jämt fördelat över landet. För övrigt var den ”svarta marknaden” liten och enbart på ett område fanns siffror som överskred 4 procent av befolkningen – nämligen ”svart städhjälp”. I stockholmsområdet var siffran hela 12 procent, för övriga landet låg den på mellan 2 och 4 procent. I Norrland 0 procent.

När det gällde svenska folkets ”fuskande” med socialförsäkringssystemen (vad alliansen kallar ”bidragssystemen”), låg siffrorna på en mycket låg nivå, runt 1 – 3 procent, med små skillnader över landet.

Slutsatserna av dessa siffror kan knappast bli andra än; visst finns det en svart marknad när det gäller ”hantverksjobb”, men för övrigt är inte vare sig användandet av svart arbetskraft eller ”bidragsfusket” utbrett. Men, det finns ett undantag, i alla fall i stockholmsområdet – ”svart städhjälp”, dvs ”hushållsnära tjänster”.

Att en av alliansens första åtgärder var att subventionera dessa “hushållsnäratjänster” är signifikant, att de samtidigt ägnat en stor del av sin retorik och politik åt att förfölja och peka ut sjuka som simulanter och arbetslösa som lata är lika utmärkande.

Det verkliga “fusk” som uppenbarligen är koncentrerat till det rika Stockholmsområdet subventioneras, medan de i stort sett grundlösa anklagelserna om fusk med sjuk och arbetslöshetsförsäkringen leder till sänkta ersättningsnivåer och hårdare tag.

Inkonsekvensen och orättvisan i alliansens politik blir övertydlig.

De rikaste belönas för sina brott, de fattigaste och mest utsatta straffas på lösa grunder och med anklagelser hämtade ur tomma intet.

Till de som kommer dragandes med Mona Sahlins gamla “Toblerone” affär eller liknande ”fifflande” bland vänsterpolitiker, svarar jag;
Mona Sahlin må sitta i ett glashus – men, hon kastar inga stenar!

Hycklarnas marknad tillhör allianspartierna i allmänhet och de moderata skattefifflarna i synnerhet!

*
Andra bloggar om: politik, regeringen, modertaerna, samhälle, svartjobb, alliansen, moral, fusk, klassamhället

Publicerat av Ilse-Marie den november 4, 2007

https://ilsemarie.wordpress.com/2007/11/04/hycklarnas-marknad/