Den stora, stora skillnaden

Ingvar Persson har gjort det igen – skrivit en ledarkrönika som slår huvudet på spiken.

Denna gång handlar det om Maud Olofssons ignorans, om skatteverkets nya förslag och om skillnaden mellan små vänskapstjänster och att systematiskt utnyttja människor och använda sig av svarta tjänster.

Jag kunde inte ”ha sagt det bättre själv”, därför citerar jag;

En höjning av fribeloppet till tio tusen kronor skulle enligt Skatteverket omfatta 80 procent av hushållens köp av svarta tjänster. Ändå handlar det bara om 4 procent av de pengar svartjobben årligen omsätter.

……

De stora pengarna finns i branscher där svartjobben direkt konkurrerar med laglig verksamhet, och där villkoren för både företag och anställda pressas av konkurrensen. Och där arbetsvillkoren inte sällan ser ut som för hamburgerstädarna på Cleantex och Capital Städ.

Dessutom finns de i den till synes växande zon där människor med gott om pengar, en övre medelklass, förväntar sig tjänstefolk som diskret passar upp i vardagen. Någon gång, som i Maria Borelius fall, manifesterat av ett eget hembiträde.
Precis det samhällsskikt som i praktiken kommer att gynnas av Olofssons hushållsnära tjänster.

Läs även NSD:s ledare på samma tema!

*

I DN får vi i dag ta del av en undersökning bland Sveriges miljonärer, utförd av tidningen Connoisseur. För att vara med krävs en lön på minst 1.1 miljoner eller att man har en nettoförmögenhet på minst 5 miljoner. 70 procent är män – någon som är förvånad? Inte heller är det väl förvånande att så många som 22 procent av dessa utvalda män anser att män i allmänhet är ”bättre” chefer än kvinnor.

I en annan undersökning får vi veta att enbart 26,1 procent av alla småhusägare tycker att fastighetsskatten har förändrats till det bättre. Intressant är att jämföra denna siffra med ”miljonärernas” svar. I den gruppen är 90 procent nöjda med den nya regeringens nya skatt! Tacka för det – det är ju denna grupp, rika män, som vinner mest på skatteomläggningen!

Man kan också fråga sig hur ”miljonärerna” resonerar när hela 43 procent i denna grupp anser att vi svenskar jobbar för lite. Själva jobbar de som mest drygt 70 timmar i veckan. Men, med löner som uppgår till minst 4-5 gånger vad en genomsnittlig arbetare har (ibland ända upp till 41 gånger mer) är det kanske istället de som jobbar för lite? Skulle lönen relatera till arbetstiden skulle de behöva jobba dygnets alla timmar och betydligt mer därtill.

Men, visst jag glömde ju – de arbetar ju så mycket hårdare, effektivare och så är de ju så duktiga och smarta att att de givetvis är värda sina miljonlöner och bonusar.

För det vet ju alla – att spela golf på arbetstid är också ett hårt jobb 😉

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,