Specialbeställd forskning och stora kontraster

Ett litet P.S. till min förra bloggpost ”Fölsters nyliberala delirium”

Ibland blir sammanhangen nästan övertydliga….

Först lägger den moderatstyrda regeringen ned Arbetslivsinstitutet (ALI) och förpassar därmed all oberoende arbetsmiljöforskning till garderoben. Sedan sätts attacken in – var och varannan vecka producerar Stefan Fölster och Svensk Näringsliv en ny DN debattartikel med slutsatser som alltid (lika överraskande) utmynnar i samma förslag;

Bort med LAS, bort med anställningsskyddet, öka klyftorna och givetvis den eviga allianssanningen – svenska folket ”bidragsfuskar”!

Samtliga debattinlägg tycks vara specialbeställda av den borgerliga alliansregeringen för att passa in i deras propagandaapparat. Vore jag konspiratoriskt lagd hade jag förmodligen redan dragit mina slutsatser, men jag är inte sån´ inte. 😉

Jag tycker istället att det är härligt med forskning som vet vad den vill – redan innan den är utförd, så att säga. Det spar både tid och pengar.

Ja, Sven Otto, Maud, Fredrik och gänget… vem behöver oberoende arbetsmiljöforskning när vi nu redan har Sven Fölster, Svensk Näringsliv och SNS. Jag börjar förstå hur ni resonerar 😉

*
Så en liten betraktelse över inkomstklyftor och löneökningar…

Konjunkturinstitutet avslöjade i förra veckan att vi vanliga löntagare var skyldiga till att inflationsmålet inte kan hållas genom våra kraftiga löneökningar. Uppemot 4,6 procent sägs de bli (för vissa löntagare) när löneglidningen räknas in.

I dag får vi veta lite mer om direktörernas löneökningar. Inga 4,6 procent där inte… citat, DN;

På Skatteverkets 100-i-topp-lista över de svenskar som tjänat mest vimlar det av börsbolagshöjdare. Efter Sören Mellstig – som fick ett inkomstlyft på nästan 57 miljoner kronor – kommer SEB:s förre vd Lars H Thunell med 47,5 miljoner i inkomst av tjänst, ett inkomstlyft på 26,4 miljoner.

Man kan ju undra hur det kommer sig att de som får 3-400 kronor mer i månaden är skyldiga medan de som ger sig själva fantasilöneökningar på mångmiljonbelopp är fullständigt oskyldiga… undra kan man ju alltid…

Sedan finns det ju de som varken får hundralappar eller miljoner, nämligen studenterna – vår framtid!

Citat;

Brist på pengar gjorde att många studenter avstod från att köpa den kurslitteratur som behövdes för kursen. Särskilt studenter under 30 år avstod från inköpen, visar SCB:s undersökning. Varannan student avstod också från att hälsa på vänner och släktingar i andra städer och var tredje valde bort tandläkarbesöken.

Stressen upplevs av studenterna som ett stort problem. Så många som sju av tio kände sig stressade flera dagar i veckan. Och var tredje hade sömnproblem. Var fjärde hade ont i magen eller huvudvärk flera gånger i veckan. Kvinnor har generellt mer hälsoproblem än män, enligt undersökningen.

*
Läs även Aftonbladets ledare om Sarkozy, klyftorna och upproren. Ett varnande exempel.

Citat;

Inrikesministern, numera presidenten Sarkozy hade provocerat med att kallat de unga för ”slödder och patrask”. Inga löften om att bygga om förorterna, skapa välfärd eller jobb, bara hot om att spola bort de upproriska med högtrycksspruta. Sarkozys förakt var politiskt lönsamt – han blev högerextremisternas hjälte.

Efter upproren 2005 fanns en tid då delar av den härskande högerregeringen lovade att den fattiga förorten måste bli en del av samhället, inte förbli ett fattigt segregerat getto.

I praktiken har ingenting hänt. Den auktoritäre presidenten har varit ständigt upptagen, bland annat med att krossa små fackliga organisationer och dela ut väldiga skattesänkningar till de välbeställda.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
intressant.se

Fölsters nyliberala delirium

Stefan Jonsson skriver i dag i DN-kultur (ej i nätupplagan) om en idévärld som blivit allt vanligare bland många av våra främsta opinionsbildare; ”Kapitalism som religion och delirium som opinionsbildning”. Jonssons omdöme gäller i första hand Timbros Johan Norberg, men det skulle lika gärna kunna gälla för Fredrik Federly och Peter Wolodarski. Eller varför inte Stefan Fölster?

Fölster bekräftar tydligt sin tillhörighet till denna gruppering i en DN-debattartikel idag. Där konstaterar Fölster att var femte anställd i Sverige känner sig mobbad och trakasserad på sin arbetsplats. Många av dessa har, enligt Fölster, löst problemen själva genom sjukskrivning.

Fölsters lösning är, förstås inte helt oväntat, att avskaffa arbetsrätten och göra det enklare för arbetsgivare att säga upp dessa personer. Det skulle alla i längden må bäst av, menar han.

Fölsters förslag är inget annat än en legalisering av mobbing, trakasserier och diskriminering. Fölster vill att de arbetsgivare som kränker sina anställda enklare skall kunna köpa sig fria från ansvar och lättare ge dem kicken.

Tack o lov säger LO blankt NEJ , enligt Aftonbladet, till att ”luckra upp” anställningsskyddet inför de stundande samtalen med Svensk Näringsliv.

maudfolster.jpg

Men, att regeringen, med näringsminister Maud Olofsson i spetsen, redan har börjat praktisera Stefan Fölsters förslag står klart sedan de kickat Lars-Olof Pettersson från sin tjänst som utredare – enbart för att han hade fel namn!

I dagens DN finns också en artikel om en undersökning gjord av LO (ej nätupplagan). Den visar att unga invandrarkvinnor får det allt svårare på arbetsmarknaden. På fyra år har exempelvis arbetslösheten i gruppen unga kvinnor (16-24 år) med invandrarbakgrund ökat från 15 procent till drygt 20. Också var femte invandrarman står idag utan arbete.

De nedskärningar Alliansen genomdrivit förvärrar jobbproblemen, konstateras i LO-rapporten. Att regeringen minskat anslagen för arbetsmarknadsåtgärder med sju miljarder visar bara att kampen mot det verkliga utanförskapet är tom politisk retorik.

När regeringen och Svenskt Näringsliv säger att de sätter kampen mot ”utanförskapet” högst på dagordningen betyder det inte att de som står utanför skall stödjas på vägen tillbaka till ett bättre liv. Nej kampen mot utanförskapet verkar istället handla om att försämra och försvåra förhållandena för dem som lever med diskriminering, ohälsa och undermåliga arbetsförhållanden.

Kampen mot utanförskapet, skall tydligen utläsas som ”kampen mot dem som står utanför”.

Allianstomtarna uppfyller välvilligt svenskt näringslivs alla önskningar, medan andra anses må bra av att få ”kicken” eller att leva på svältkost …

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se