Orsaker, åtgärder och utpekanden

I dag basunerar tidningarna ut att ”bidragsfusket” är så stort som 10 miljarder. Sammanlagt utbetalas runt 20 miljarder felaktigt från 60 olika trygghetssystem. Hälften av denna summa, cirka 2 procent av de totala utbetalningarna, skulle alltså vara medvetet fusk – allt enligt Delegationen mot felaktiga utbetalningar (FUT).

Enligt Försäkringskassans egna beräkningar (från tidigare i år) ligger siffran på sammanlagt 3,5 miljarder i felaktiga utbetalningar, cirka 1 miljard av dessa beror enligt FK på medvetet fusk.

Som vi kan se skiljer sig siffrorna åt på närmare 16,5 miljarder, eller 9 miljarder om man ser till det ”medvetna” fusket. Ingen liten summa, och man kan ju fråga sig hur det kommer sig? Men, hur man än räknar är dessa siffror bara en bråkdel av de som nyligen rapporterades av skatteverket när det gällde skattefusket. Där var siffran 133 miljarder, varav cirka hälften i svartjobb.

Detta innebär givetvis inte att fusket med olika ”bidrag” är mindre allvarligt, men frågan är om det betyder att alla som är sjukskrivna ”fuskar”? Nej, knappast svarar väl de flesta. Trots det har regeringen hittills satt in i stort sett alla sina ”åtgärder” i bekämpandet av svenska folkets ”gigantiska fuskande” mot just denna grupp, inte minst i retoriken.

Sjuka, utslitna, funktionshindrade och arbetsskadade. Kort sagt – alla som av olika anledningar inte klarar av att jobba till 100 procent har utpekats som själva orsaken till ”fuskproblemet”. Genom hårdare kontroller, nya riktlinjer och lägre sjukersättningar tror man sig kunna minska det så kallade ”bidragsfusket”.

Regeringen har alltså utpekat en enskild grupp, helt omotiverat, för att ligga bakom i stort sett allt fuskande med alla ”bidrag”. Frågan är; sparar det pengar till statskassan? Minskar det det verkliga fusket, och framförallt – gör det svenska folket friskare och mer arbetsföra?

Försäkringskassan har under de senaste åren, på uppdrag av staten, satsat hårt i kampen mot ”bidragsfusket”. Men trots ”hårdare tag” har man inte nämnvärt lyckats öka på antalet verkliga ”fuskare” i sin statistik, däremot finns det siffror som visar på att Försäkringskassans ”hårdare tag” har gått ut över rättssäkerheten. Många fler överklagar beslut gällande sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning, och mångdubbelt fler får rätt mor Försäkringskassan.

Det mesta tyder alltså på att hur illa det än är att människor fuskar med ”bidrag”, så är det knappast de sjuka som är bovarna i dramat. Frågan som infinner sig blir givetvis; Varför utöva kollektiv bestraffning på en utvald grupp av människor (sjuka och handikappade) – när det inte finns belägg för att det är denna grupp som är orsaken till det ”gigantiska” fuskproblemet.

Visst ska man kolla upp att de regler som finns följs, och visst är det oacceptabelt att fuska till sig ”bidragspengar” likaväl som att anställa en ”svart piga”. Alla undersökningar visar att de flesta svenskar resonerar just på detta sätt – även sjuka, funktionshindrade och arbetsskadade. För, ingenting tyder på att vi skulle bli mer kriminella ju sjukare vi blir.

Att förhindra att människor fuskar till sig bidragspengar är givetvis viktigt. Men, det borde kunna göras på ett mer humant och rättssäkert sätt än i dag.

Kanske vi också borde ta reda på orsaken till att så många har slagits ut från arbetsmarknaden, speciellt under 90-talet. Kanske det kan ha haft andra orsaker än att människor helt plötsligt fick för sig att lura till sig försäkringspengar. Orsaker som ökad stress, personalneddragningar, arbetsskador och förslitningsskador – allt detta kanske borde kartläggas. Hur fungerade företagshälsovården under 90-talet och anpassningen av arbetsuppgifter för de som inte klarade sitt arbete till 100 procent av olika orsaker? Fanns och finns det plats i arbetslivet för människor som inte är helt friska. Efterföljdes arbetsmiljölagen, och hur är det idag?

Många frågor borde besvaras. Att enbart peka ut de allra mest utsatta grupperna som fuskare leder absolut ingenstans. Sjuka blir inte friskare av svält och misstroende. Inte heller kan vi undvika att fler slås ut genom att ignorera orsakerna till att så många hamnade ”utanför” under 90-talet.

*

Avslutar med ett citat från dagens ledare i Aftonbladet;

Moderaterna vann valet 2006 på löftet att minska skillnaderna, men bygger sin praktiska politik på antagandet att medelklassen inte är solidarisk med de mest utsatta. Argumenten för att försämra för arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade handlar om att ”tvinga” folk tillbaka till arbetsmarknaden. Underförstått att det är deras eget fel att de fått det sämre. Allt de behöver är en rejäl knuff och en låg ingångslön.
Det får aldrig bli socialdemokratins perspektiv.

….

Enligt samstämmiga undersökningar från de flesta utvecklade välfärdssamhällen är moderaternas antagande dessutom felaktigt. Majoriteten vill inte öka ojämlikheten i samhället. Majoriteten är i grunden solidarisk….

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,