Religiös fanatism och bulldozern Guillou

I dag är tidningarna fyllda till bredden med löpsedlar om kvinnomisshandel, förtryck och våldtäkter.

Först ut är Unni Drougge som sätter Jan Guillou på plats på SvD:s Brännpunkt.

Jag råkade själv se programmet ”Carin 21:30” i vilket författarinnan berättade om sin relation och den misshandel hon utsatts för. Mitt i alltihopa fick även en rad författarkollegor säga sitt. Jan Guillou var som vanligt ödmjukheten själv och avfärdade okänsligt och bryskt Unnis berättelse som lögner, falsarier och påhitt.

För alla oss som inte alls har detaljerna och hela sanningen är det givetvis svårt att avgöra exakt vad som har skett. Men en dom mot den misshandlande mannen finns, likaså läkarutlåtanden. Där finns inga tvivel.

Men en sak är säker; Jag Guillou uppträdde fullständigt oförsvarligt!

Jan Guillou är urtypen för en egenkär besserwisser. Han må ha mycket intelligent och intressant att säga i många olika sammanhang – men förövrigt tycks han ha lika lite medkänsla och inlevelseförmåga som en bulldozer!

*

I Aftonbladet skriver Agneta Liljeqvist om ”Kriget mot kvinnorna” om situationen i Irak, citat;

I stället för att lyssna på sekulära, oberoende politiker valde den amerikanska administrationen att samarbeta med de religiösa partierna. Den nya författning som antogs 2005 var det största bakslaget för de irakiska kvinnorna på 50 år.

I det irakiska parlamentet är i dag mer än en fjärdedel kvinnor – ett faktum som USA gärna lyfter fram. Majoriteten av dessa kvinnor tillhör de starkt religiösa partier som diskriminerar kvinnor. Jag pratade häromdagen med en av dem, Jinan Al-Ubaidy, ledamot för Supreme council of the islamic revolution (SCIRI). Stolt men trött (hon är gravid med sitt sjätte barn) berättar hon att hon har blivit ansvarig för partiets kvinnosektion. Jinan är helt täckt i svart, inte ens haka och händer får synas. Hon vill införa sharialagar som tillåter månggifte och tvångsäktenskap för minderåriga flickor. På frågan om mäns våld mot kvinnor svarar hon: ”En kvinna måste vara listig så att hon inte retar upp sin man.”

Mönstret går igen på många håll i världen. Religion och ”kultur” blir ursäkten för våld och förtryck av framförallt kvinnor. Många kvinnor spelar sina roller väl – ofta för att de inte har något annat val.

SvD skriver om ”hederskultur” och den fruktansvärda dom som drabbat en 19-årig kvinna i Saudiarabien efter att ha blivit utsatt för en en gruppvåldtäkt. 200 piskrapp och sex månaders fängelse.

Samtidigt får vi veta att domen mot ”stureplansprofilerna” står fast. Ett nej är tack och lov ett nej – i alla fall i detta fall!

I Sudan sitter nu en lärarinna fängslad och riskerar 40 piskrapp för att hennes klass röstade för att döpa en nallebjörn till Muhammed.

Allt blir absurt och obegripligt, i alla fall för många av oss. Det är sorgligt att religionen används som ursäkt för så mycket förtryck och galenskap. Sorgligt och fruktansvärt!

*

Slutligen, i Aftonbladet diskuterar Camilla Henemark och Maria Wetterstrand barn. Hur ska vi förhålla oss, ska vi skaffa fler barn eller ska vi ta hand om de som redan finns?

Varför inte slå in på den gyllene medelvägen? Alltså, låt var och en avgöra det själv!

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Klassklyftor, vanmakt och maktlöshet

I Aftonbladet gratulerar Lena Melin statsminister Fredrik Reinfeldt till att han minskat det s.k. ”utanförskapet” med drygt 10 procent. I nästa andetag skriver hon ”exakt vad som menas med utanförskap är dock oklart”. Det visar sig nämligen att bara i regeringen har man minst två olika definitioner, Anders Borg har en definition och Maud Olofsson en annan.

Nu har, enligt Maud Olofsson och näringsdepartementets definition, den skara som står ”utanför” krympt med 165 000 det senaste året, till 1 238 000 personer.

En imponerande siffra, njaaa…

Enligt KI (konjunkturinstitutet) beror i stort sett hela minskningen av arbetslösheten på högkonjunkturen. Men hur är det då med resten av ”utanförskapet”, och vilka inkluderas egentligen i begreppet?

Något av det absolut märkligaste med hela begreppet ”utanförskap” är vilka som enligt alliansen INTE räknas in i detta begrepp. Nämligen de som får försörjningsstöd (socialbidrag)!

Märk väl – de som står längst ifrån arbetsmarknaden räknas enligt Maud Olofsson inte tillhöra ”utanförskapet”.

Man kan fråga sig vad motivet är att inte räkna in dem med socialbidrag i det s.k. utanförskapet. Det mest påtagliga tecknet på ”utanförskap” är väl ändå att tvingas stå med mössan i hand på socialkontoret, och få hela sin ekonomi granskad!

Skall man analysera verkligheten för dem som är mest socialt och ekonomiskt utsatta, får man släppa Maud Olofssons ”fluffbegrepp” (som innefattar både undersysselsatta och latent arbetssökande, exempelvis de som studerar i väntan på det rätta jobbet) och istället utgå från den statistik som tas fram av andra statistikproducenter. Då blir också bilden en annan än den Lena Melin och Alliansen tecknar:

  • Ett år efter valet har, enligt Försäkringskassans statistik, 1 600 fler beviljats förtidspension än under den socialdemokratiska regeringens sista år.

Varför skriver Lena Melin och andra journalister inte om detta?

  • Under de två första kvartalen år 2007 betalades, enligt Socialstyrelsen, totalt 4 494 miljoner kronor ut i försörjningsstöd (socialbidrag). Ingen förändring alls jämfört med motsvarande period år 2006. Siffrorna är anmärkningsvärda inte minst med tanke på att vi just nu är inne i en brinnande högkonjunktur, då socialbidragstagandet historiskt sett alltid brukar sjunka. Det som nu sker är alltså något av en unik historiskt brytpunkt. Frågan är naturligtvis vad som kommer att hända när konjunkturen så småningom vänder nedåt igen?

Varför skriver Lena Melin och andra journalister inte om detta?

  • Lika mörkt ser det ut när man tittar på långtidsarbetslösheten. AMS-siffror visar att antalet långtidsarbetslösa – när man jämför siffror för september 2006 med samma månad 2007 – har ökat med ca 2 000 personer på ett år. I slutet av september 2007 var knappt 50 000 personer långtidsarbetslösa. För ungdomarna har nivån på ett år gått upp från 2 000 till 8 000. För denna grupp har långtidsarbetslösheten alltså fyrdubblats. AMS förklarar ökningen av antalet långtidsarbetslösa sammanhänger med omfattande nedskärningar i flera program med aktivitetsstöd, inte minst sådana som riktas till ungdomar.

Varför skriver inte Lena Melin och andra journalister om detta?

I dagens debattklimat existerar de med sjuk- och aktivitetsersättning, långtidsarbetslösa och de som överlever med hjälp av försörjningsstöd enbart som slagpåsar i debatten om ”bidragsfusk”. Orsaker utöver ”fusk” tycks inte existera, och lösningar utöver ”hårdare tag” och minskade ersättningar har förpassats till garderoben.

Att som alliansen gjort – bunta ihop alla som av olika anledningar inte kan, vill eller får arbeta full tid i en grupp fyller egentligen ingen funktion alls. Att hitta på det stigmatiserande begreppet ”utanförskap” för alla som inte lever upp till regeringens ”arbetslinje” (hundra procent av heltid) är likaså fullständigt meningslöst annat än som PR-trick i en valkampanj.

Nu börjar det istället bli dags att synliggöra de som verkligen står utanför!

Vad krävs för insatser för att så många som möjligt skall kunna leva ett drägligt liv och i så stor utsträckning som möjligt försörja sig själva?

Det handlar om att sätta fingret på växande klassklyftor, vanmakt och maktlöshet.

För dem som lever i det verkliga utanförskapet finns det sannerligen ingen anledning att idag hylla Fredrik Reinfeldt. Man kan istället fråga sig hur situationen blir för dem när konjunkturen vänder?

*
Andra bloggar om: , , , , , ,
intressant.se