Privat eller offentlig vård – en av dagens stora frågor.
På DN debatt skriker rubrikerna ut – ledande socialdemokratiska landstingspolitiker; vårt parti måste säga ett tydligt ja till privat sjukvård.
Men vad står det egentligen i texten när man läser artikeln?
Jo, visst står det att socialdemokratin är öppen för alternativa driftsformer i vården, men några tydligt JA till ökad satsning på privat sjukvård är svårt att finna. Så här uttrycker sig artikelförfattarna;
Privata och ideella alternativ är i vissa lägen ett utmärkt komplement till offentligt drivna vårdcentraler och en del andra vårdinrättningar. Det viktiga är att vi aldrig gör avkall på det offentliga huvudansvaret för välfärden.
Men artikelförfattarna är också starkt kritiska till den borgerliga, och framförallt moderata, privatiseringsfundamentalismen i bland annat Stockholmsregionen. I dag kan vi till exempel läsa om hemtjänsten i Nacka, där mångfalden förbytts i enfald. Numera finns inga offentliga alternativ kvar – allt är privatiserat.
Men, problemen inom vård och omsorg är trots allt stora. Köerna växer till specialistvården – trots vårdgarantin, och en undersökning visar att många känner stor oro för om de ska få den vård de behöver när de blir gamla. På SvD:s Brännpunkt varnar professor Bengt Winblad för att framtidens demensvård kommer att få skötas av anhöriga, framförallt kvinnor.
Men vad är lösningen på alla dessa problem? Mer privat och vinstdriven vård? Privata sjukförsäkringar och gräddfiler för den som har råd? Är detta den bästa lösningen?
Knappast, men budskapet är tydligt hos de stora liberala dagstidningarna, som sätter agendan; Den svenska offentliga sjukvården är på fallrepet. Ingen räddning finns – nu ska vi istället satsa på privata alternativ. Till och med socialdemokraterna håller med (enligt rubrikmakarna).
Privata sjukförsäkringar och vinstdriven vård gör inte vården vare sig billigare eller bättre för den stora allmänheten. Visst kan de som ännu är rika och tillräckligt friska för att kvalificera sig för de privata försäkringsbolagens sjukförsäkringar få sina gräddfiler, men i långa loppet slår denna utveckling sönder våra gemensamma välfärdstjänster som sjukvård och äldreomsorg.
När de friska och rika kör sitt eget race, och tar sina egna privata försäkringar, finns det stora risker att den offentliga välfärdstjänsterna utarmas och den onda cirkeln rullar på.
Regeringen börjar i ”rätt” ände när de genomför den smygande ”privatiseringsrevolutionen”. De sänker skatter, inför vårdpengar, fria vårdval och checkar. Allt låter fritt, bra och populärt. Men smygprivatiseringen är förrädisk. Den segregerar vården och principen ”lika vård för alla” faller platt till marken.
Nej, mer skattepengar är det som behövs. Mer pengar till forskning, till sjukvård och till äldreomsorg. Mer personal och bättre betald personal.
Sjukvård kommer alltid att kosta pengar – men att stoppa en stor del av dessa pengar i privata fickor, eller skänka dem i vinst till multinationella vårdbolag eller försäkringsbolag är knappast någon effektiv och billig lösning på problemen. Titta på USA så får ni se ett skräckexempel på hur det kan gå – titta på SICKO 😉
*
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, regeringen, moderaterna, media, samhälle, sjukvård, privatiseringar