Obegripligt mesigt om välfärdsvinsterna


Illustration; Robert Nyberg

En av de allra hetaste politiska debattämnena just nu är frågan om vinst i välfärden. Ska den förbjudas, begränsas –  eller är det helt okej att våra skattepengar går till privata aktörer och riskkapitalbolag istället för till välfärden?

I dag sätter Löfven ”ned foten” i en DN intervju – eller gör han? Så här uttrycker han sig, citat DN;

 – Vinsterna måste begränsas avsevärt. Det är klart att det sticker i ögonen att vinsterna i den här sektorn är rejält högre än i övriga näringslivet. Lösningen på det är dock inte att säga noll eller x procent. Det finns så många sätt att komma runt det.

Löfvens argument mot att sätta ett tak (en vinstbegränsning) är alltså att det inte skulle vara möjligt. Resonemanget är märkligt – Sverige skulle i sådana fall vara det enda landet i världen där det är helt omöjligt. Så omöjligt att  man  inte ens vill försöka. Istället tror man sig kunna begränsa vinstuttagen genom öppen bokföring, hårdare kvalitetskrav och meddelarfrihet även i privata företag. Självklart krävs allt detta – och mer därtill – men utan en lagstadgad vinstbegränsning kommer vinstintresset att fortsätta styra. Det må till och med i slutändan enbart vara en symbolfråga – kvaliteten kan säkerligen bli bättre genom att man ställer hårdare krav. Men vad är man då rädd för?

Alla opinionsundersökningar visar entydigt att svenska folket vill att välfärdens pengar ska gå till välfärd – inte till vinst. LO genomförde nyligen en undersökning som visade att uppemot 85 procent av väljarna vill ha en vinstbegränsning. 55 procent säger sig till och med vara mer benägna att rösta på ett parti som tydligt säger sig vilja begränsa vinsterna.

Därför är Löfvens ställningstagande i vinstdebatten obegripligt mesig och märklig. Inte heller är det att lägga sig ”i mitten”. Möjligen i den svenska debatten styrd av riskkapitalbolag och köpta dubbelagenter – men inte i ett internationellt perspektiv, och inte heller inom socialdemokratin. En självklar majoritet bland både de socialdemokratiska, rödgröna och borgerliga väljarna är för vinstbegränsning i välfärden.

Om S verkligen vill att våra begränsade skattepengar ska gå till vår gemensamma välfärd – då borde det vara självklart att man lägger ett förslag som även begränsar vinstuttagen

Under lång tid har den enda riktiga oppositionen till vinstdriven välfärd kommit från vänster här i Sverige. De senaste åren har bilden förändrats. Några av de starkaste kritikerna finns numera bland de traditionellt liberala debattörerna. Här är några exempel….

Henrik Berggren, DN citat;

/…/Att vara mot välfärdsvinster är vår tids motsvarighet till sjuttiotalets kamp mot löntagarfonder. I båda fallen handlar det om att upprätthålla balansen mellan privat och offentligt i det svenska samhället; att se till att stat och marknad inte äter upp varandra. Därför är jag förvånad över att en del socialdemokrater och socialliberaler fortsätter att försvara det som Carl Hamilton med rätta har beskrivit som ”marknadsstaten”./…./målet, det mått på framgång som genomsyrar offentlig välfärd, ska inte vara vinst. Och om det låter radikalt – tänk på att det är en ganska vanlig uppfattning i den kapitalistiska världen utanför våra gränser. /…/

*****************

DN, citat;

Sverige är ett mycket mer extremt land än vad vi själva inser. Lösningen har blivit en total kantring från stat till marknadslösningar. I stället för att satsa på icke vinstdrivande alternativ in­fördes successivt inte bara vinst utan också marknadstänkande inom hela den offentliga sektorn.

Anna Dahlberg, Expressen citat;

Sverige har förvandlats till en experimentverkstad för välfärdstjänster. Inget annat land i världen – med undantag för Chile – tillåter vinstdrivande aktiebolag att etablera sig på skolans område med hjälp av skattepengar. Principen om att skolan ska vara icke vinstdriven är självklar till och med för de konservativa i Storbritannien. Få skulle anklaga dem för att vara smygsocialister.

Borgerligheten uppvisar en närmast religiös tro på marknadens förmåga. Allt privat är per definition bra. Det är en oerhört naiv syn, som blundar för att välfärden är en hybridmarknad där skattebetalarna står för notan och där många av villkoren för en väl fungerande marknad saknas.

För en elev som har hamnat i en dålig skola eller en skröplig äldre som inte får sin blöja bytt kan det exempelvis vara svårt att byta utförare. Man kanske inte ens har förmågan att bevaka sina egna intressen.

Göran Rosenberg, DN citat;

Sverige är i dag det land i Europa som förmodligen gått längst i avreglering och privatisering av offentligt finansierade verksamheter. Det har fått till följd att det i Sverige är vinstdrivande affärsföretag som i allt högre grad utför myndighetsuppgifter. Exempelvis har vi anförtrott åt vinstdrivna skolor myndighetsuppgiften att sätta betyg på våra barn, samtidigt som vi gett dem ett affärsintresse av att locka till sig så många elever som möjligt, vilket fått till följd att skolor satt höga betyg för att locka till sig fler elever

*

Länk till Novus senaste undersökning om vinster i välfärden (beställd av LO); Allmänheten om vinster i välfärden
Länk till en undersökning gjord i somras på samma tema; En klar majoritet vill styra vinster i välfärden

Tidigare bloggposter;

Nyliberal experimentverkstad – mot folkets vilja
Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako
Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet
Nonprofit utesluter inte valfrihet

Lästips; Lena Sommestad– Är vinst i välfärden bra för jämställdheten?, LO -bloggen-Vem är det som är extrem egentligen? 

Bloggtips;LO-bloggen om DN:s ledarsida och sjukförsäkringen,  Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen, Pepprat rödgrönt om Afghanistan, Silfverstand om vinsterna i välfärden,  Nemokrati om tjänarsamhället,  NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Media; Dagens samhälle, DNAb1, AB 2, SvDSVTSRDagens Arena 12, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lögn, förbannad lögn och statistik

Det finns ett gammalt uttryck som lyder som följer…

Det finns tre slags lögner; lögn, förbannad lögn och statistik.

I alla dessa tre kategorier av lögner har den nuvarande regeringen en rad mästare. En av de som kanske oftast utmärker sig är den siffertrixande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson. Faktum är att han har ägnat i stort sett hela sin tid i regeringen till att försöka putsa utförsäkringsstatistiken och ljuga om verkligheten. Inte så konstigt kanske – det var ju därför han fick uppdraget; han är en mästare på att slingra sig i debatter och han ger (enligt uppgift) ”ett empatiskt intryck”. Dessutom vet han – för det mesta är det riskfritt. Ingen kollar verkligheten bakom de tillputsade lögnerna.

Men ibland händer det – och nu har det hänt. Ekots Mari Forssblad uppmärksammar nu det faktum som många av oss som följt med i utförsäkringsdramatiken har försökt att föra upp på dagordningen för länge sedan;

  • För det första; Endast ca 2 procent av de utförsäkrade har ett icke subventionerat jobb ett halvår efter utförsäkringen, räknar man med alla typer av subventionerade arbeten (på minst 8 timmar i veckan) är siffran ca 10 procent. 90 % står alltså utanför arbetsmarknaden. Det finns heller inga siffror som visar att fler sjuka kommer tillbaks i arbete  nu än före utförsäkringsreglerna började gälla.
  • För det andra; Av de ca 62 000 som har utförsäkrats (hitills) arbetade 22 000 deltid redan före utförsäkringen. Dessa räknas numera med i statistiken över de som arbetar efter utförsäkringen. Många av de utförsäkrade går alltså från ”utanförskap” till arbete  – enbart beroende på hur de räknas i statistiken.

Enkel matematik visar alltså att före utförsäkringen arbetade drygt 35 procent av de försäkrade deltid (25, 50 eller 75 %). Efter utförsäkringen arbetar på sin höjd 10 procent av de utförsäkrade. Något har alltså hänt med alla de 22 000 som före utförsäkringen arbetade deltid. De har blivit betydligt färre. Vad som hänt vet ingen….

Det är häpnadsväckande i sig att det faktiskt är färre som arbetar efter utförsäkringen än före – än mer häpnadsväckande är det att regeringen med hjälp av statistik och lögner kan förvandla människor från ”utanför” till ”innanför” enbart genom att kasta ut dem från sjukförsäkringen. För de människor som drabbas ändras ingenting – annat än att de blir fattigare och mer beroende av anhöriga för att överleva!

Att statistiken ser ut på detta viset är inte något nytt (skrev själv om precis detta för över ett år sedan här på bloggen). Det nya är att det nu äntligen uppmärksammas i media. Detta är givetvis mycket bra, men nog borde man kunna begära av media (både tidningar,  radio och TV) att i fortsättningen granska den statistik som Kristersson saluför lite noggrannare innan man upprepar den som ”sanningen”. Hittills har nämligen det mesta av Kristerssons artiklar på t.ex. DN-debatt visat sig vara rena propagandaalster. Han har vridit och vänt på statistiken så att slutresultatet mest handlat om lögner och förbannade lögner – och väldigt lite om den verklighet hans lögner egentligen vilar på.

P.S. Tillägg…

En före detta arbetsförmedlare, Bernth Olofsson, skriver öppet om siffertrixandet på facebook idag (och försökte berätta sin historia i Ring P1 i morse – men blev avbruten). Citat:

När arbetslivsintroduktionen infördes på Arbetsförmedlingen så ändrades statistiken. Den kod som gjorde det möjligt att avregistrera en arbetssökande ”till annan myndighet” togs bort och det blev den närmaste koden” till arbete” som gällde för de som återgick till sitt arbete som de haft hela tiden. Alla deltidssjukskrivna jag mötte arbetade i regel lite mer än vad de orkade med så att genom arbetsförmedlingens försorg jobba mer heller att hitta ett annat jobb var omöjligt. Jag vet ingen utförsäkrad deltidsarbetande som återfick sin deltidsersättning från Försäkringskasssan, men det kanske finns.

Alla arbetssökande registreras i olika kategorier. Det finns också en kod för de som kom från Försäkringskassan och var utförsäkrade. Men vi som arbetade på Arbetsförmedlingen var förbjudna att söka och kolla de som registrerats under den koden. Man talade tydligt om att detta följdes upp centralt och det kunde straffa sig om men blev ertappad. Skumt va? Sprid detta! Jag försökte komma till tidningarna men då var det bara olyckliga fall som gällde. Jag kollade tidigt att det var ca 10% av de utförsäkrade som hamnade i dubbelt utanförskap. Utförsäkrade utan egen ekonomi men med samboende med inkomst och då gör man sig icke besvär hos kommunen och försörjningsstöd. Den heliga ”Arbetslinjen” har sina fläckar.

Tidigare bloggposter i ämnet; 

Verklighetens sjukförsäkring….
Kristerssons siffertrixande gör inte rehabkedjan bättre
Färre jobbar efter utförsäkringen? 
Kristersson varnade själv för sjukreglerna

*

Bloggat; Lo-bloggen, Martin Moberg, Görans tankar och bagatellerOckulta ögat, Högbergs tankar, Socialpolitik, Fasorna,  NetrootsPolitometern,Bloggar.se

Media; AftonbladetAllehandaNANorranSkånskanSvDSundsvalls tidningÖstersunds posten, Ekot1, 2, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Verklighetens sjukförsäkring och kampen om ansvarsfullheten

Verklighetens sjukförsäkring

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons senaste siffertrixar alster på DN-debatt (som jag bloggade om i förra veckan) får idag ett kvalificerat svar på LO-bloggen. Där har man tittat närmare på den statistik som Kristersson bygger sin artikel på. Man kan konstatera att verklighetens sjukförsäkring skiljer sig på ett skrämmande sätt mot den skönmålning alliansens företrädare ägnar sig åt.  Man kan också konstatera att hela den utförsäkringskarusell som alliansens ”reform” iscensatt inte har åstadkommit så mycket mer än onödigt mänskligt lidande och fattigdom för ofta redan svårt utsatta människor. Runt 10 procent av de utförsäkrade har hittills tvingats söka socialhjälp och långt fler lever idag på anhöriga och/eller på sin deltidslön (som tidigare) – men i dag utan ersättning från sjukförsäkringen och tilläggsförsäkringar.

LO-bloggen, citat;

/…/…när man tittar i underlaget, som det hänvisas till, växer en helt annan bild fram än den som Kristersson tecknar. Av den grupp på 17 643 personer som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 var drygt 65 procent, eller två tredjedelar, tillbaks i sjukförsäkringen i maj 2011. Det visar sig dessutom att endast fyra (4) procent (eller 711 personer)av de utförsäkrade då hade en inkomst från ett osubventionerat arbete. I denna siffra inbegrips alla olika anställningsformer och aktivitetsgrader, d.v.s. även vikariat, halvtid, deltid, tidsbegränsade och korta osäkra anställningar osv.  Ser vi till dem som har olika typer av lönesubventioner – dvs lönebidrag, OSA, nystartsjobb, Samhall osv – växer gruppen som är ”i arbete” totalt sett till 9,8 procent (eller 1 735 personer) av dem som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010.

Storleken på den grupp av de utförsäkrade som återvänder till arbetslivet stämmer väl överens med exempelvis den analys som fackförbundet Kommunal nyligen gjorde i sin rapport ”Kedjan som brast”. I denna rapport framgår attt ungefär var tionde utförsäkrad kommunalare lyckades återvända till arbetslivet – men då på andra villkor: deltid, visstid osv. Detta är också samma nivå som AF tidigare hamnat på när man studerat vad som sker med dem som utförsäkras. Effekten skiljer sig inte heller nämnvärt från hur det var innan regeringen införde de nya sjukreglerna (se exempelvis det s.k.PILA-projektet), också då var det ungefär 10 procent av de långtidssjuka som bedömdes ha viss arbetsförmåga och vara ”rehabiliteringsbara”.

Kampen om ansvarsfullheten

Bästa sättet att bekämpa kriser är att vara ”ansvarsfull”, ”försiktig” och ”sparsam”. Det har finansminister Borg präntat in i oss med en sådan iver att många av oss verkar tro att det faktiskt är sant. Det intressanta är att de flesta ekonomer inte alls håller med Borg. De menar istället att det är klokast att föra en expansiv politik i lågkonjunktur och vara återhållsam i högkonjunktur – Anders Borg har hittills gjort precis tvärtom.

I år kan man på ytan förledas tro att Anders Borg har tagit till sig av kritiken – men egentligen handlar även detta års budget om ”åtstramning” – och de satsningar som trots allt finns är verkningslösa, minimala eller framtidsfantasier – trots en betydligt mer expansiv retorik.

I dag presenterar Socialdemokraterna sin skuggbudget på DN-debatt. Innehållet är ett steg i rätt riktning  – i förhållande till Borgs budget – men även S tycks nu vara fastlåsta vid den förslavande ”ansvarsfullhetsretoriken”. Man satsar visserligen på rätt saker – men lägger sig till och med under Anders Borgs dumsnåla ”reformutrymme”. Man får hoppas att S-taktik handlar mer om att vinna ”ansvarretorikspelet” än att man på allvar gått på Borgs myt; att det är bra att snåla i en lågkonjunktur.

TCO-s chefsekonom Göran Zettergren kommenterar på Utredar-bloggen, citat;

Fram till att Anders Borg blev finansminister 2006 var det självklart att finanspolitiken vid behov skulle användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Sedan dess tävlar Alliansregeringen och den socialdemokratiska oppositionen om vem som förespråkar den mest ”ansvarsfulla” politiken, det vill säga håller tillbaka mest i nedgångstider. Detta trots att Sverige sedan flera år tillbaka har en lägre statsskuld än Norge. Resultatet har blivit att finanspolitiken har blivit pro-cyklisk, det vill säga bromsar i uppförsbackar och gasar i nedförsbackar.

Den svenska politiska retoriken har lyckats lägga krokben inte bara på de politiska motståndarna, utan även för landets ekonomi.

Jag tror att Sverige behöver en mer expansiv ekonomisk politik just nu. Riksbanken har fortfarande ett visst begränsat utrymme att sänka räntan men det vore bra om även finanspolitiken kunde bidra till att hålla efterfrågan uppe.

Läs mer; NSD Peeter-Jaan Kask om ”Kamrerernas kamp

*

Lästips; Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna

Sjukförsäkringen; Solrosuppropet

Bloggtips; Annarkia om slaget om välfärden,  Vänstra stranden om bildning och politik, Peter Andersson om bostadspolitiken, Reflektioner och speglingar om minskad tillit, Olas tankar om  S-budgeten, Pepprat rödgrönt om dörröppnarna inom S, Claes Krantz om S a-kassa,  NetrootsPolitometernBloggar.se

MediaAb 123, 4,  SydöstranDagbladetFolkbladetLänstidningen,Piteå-tidningenVästerbottens folkbladRoDVisionDIDagens Arena,SvD 123454SVT 12ArbetetDN 12345678GPNSD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Borgs budgetretorik – en stor bluff

Den senaste tiden har media varit proppfull med Anders Borgs nya budgetretorik. Det mesta har handlat om ”storsatsningar” – på allt från järnvägar till forskning. Media har okritiskt rapporterat regeringens propaganda. Men hur ser verkligheten ut?

En intressant granskning av Borgs senaste och samlade budgetar presenterar Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren i senaste numret av ETC. Där konstatera  man till att börja med att ”storsatsningarna” faller samman ”till i stort sett ingenting – utom skattesänkningar för de allra rikaste”.

Men, det kanske mest intressanta med deras artikel är granskningen av vad de uteblivna skatteintäkterna (jobbskatteavdragen, mm) har kostat oss sedan 2006.

Till och med i år (2012) har skattesänkningarna kostat statskassan sammanlagt 640 miljarder kronor. Bara nästa år (2013) är de uteblivna skatteintäkterna beräknade till svindlande 185 miljarder kronor. Man kan konstatera att – hur man än räknar – bleknar alla Borgs ”storsatsningar” till flugor på väggen i jämförelse med vad regeringen satsat på att ge de rikaste privatpersonerna och de mest lönsamma bankerna och företagen i skattelättnader.

Vad kostar oss dessa skattesänkningar i urholkad trygghet? En liten fingervisning får vi om vi jämför med vad delar av välfärden kostar. År 2006 var den årliga kostnaden för landets sjukvård ca 215 miljarder, samma år var den totala kostnaden för de offentliga pensionerna ca 209 miljarder. År 2016 beräknas uteblivna skatteintäkter (216 miljarder) alltså kosta oss mer än vad hela landets sjukvård kostade oss när regeringen tog över.

Tabeller ETC;



Sänkta skatter kostar – vi får alla betala – med sämre trygghet, skolor, vård och omsorg. Mest får de som redan har det sämst ställt betala – när de generella trygghetssystemen urholkas och den allmänna välfärden tappar i kvalitet. Dessutom får vi ökade klyftor på köpet – en naturlig följd av minskad offentlig och ökad privat konsumtion.

ETC, citat;

Alliansen satsar på att minska offentlig konsumtion och öka privat konsumtion. Det är här det politiska budskapet i budgeten syns. Borg hoppas att privat konsumtion ska öka med 3,4 procent medan offentlig ska pressas ner till 0,4 procent i ökning (se 1).

Det ideologiska innehållet i den politiken är att offentlig konsumtion är mer utjämnande i samhället än privat. Ökad privat konsumtion innebär att den rikare tredjedelen i samhället får mycket mer, medan den undre halvan – framför allt de riktigt fattiga – pressas tillbaka ännu mer. Klyftorna ökar.

ETC kritiserar också, precis som många andra ekonomer, det strikta ”reformutrymme” som både regeringen och oppositionen ständigt hänvisar till.

ETC, citat;

Hela den ekonomiska diskussionen är fixerad vid något som kallas ”reformutrymme”. Det är de pengar som staten kan satsa på grund av en ökad BNP. Det här är ett djupt falskt begrepp, det skapar en bild av ett land där man i stort inte kan göra något, bara sitta still i båten.

Men i budgeten visar också Borg det väldiga offentliga överskott vi har (se 6). Det är den finansiella nettoförmögenhet han fick ärva av Göran Persson och som än idag ligger kvar utan att användas.

Det här är det riktigt stora slöseriet i svensk politik idag. Den förmögenhet vi äger gemensamt skickas ut på börser istället för att användas till de investeringar vi verkligen behöver.

Även chefsekonom Sandro Scocco har tittat närmare på innehållet i Borgs budget och presenterar sina slutsatser på SvD Brännpunkt. Han konstaterar bland annat att regeringen själv bedömer att den sammanlagda effekten av de egna satsningarna nästa år är  ”svagt åtstramande” och att det kommer att dröja till 2017 innan första kronan på den stora ”järnvägssatsningen” betalas ut. Vem som då är finansminister vet ingen – inte ens Anders Borg!

Fakta och rekommenderad läsning: 

Sandro ScoccoBorgs åtstramning säljs som satning

ETCAnders Borg bluffar i budgeten – fler tabeller och mer fakta!

*

Bloggtips: Peter Andersson om (S)- märkta förslag om a-kassan, Peter Högberg om riskerna med att föra en dutt-politik, Annarkia om vilket val gör socialdemokraterna?, Alliansfritt om Borgs budget, Martin Moberg om sjukförsäkringen,  Ingvar Persson om att avslöja Anders Borgs bluff om a-kassan, NetrootsPolitometernBloggar.se

Media: Ab 123Dala-demokraten 123SVT 1,2Värmlands folkbladNorrländska socialdemokratenArbetarbladet 123DN 12Expr 12DagbladetSvD 12345GP 12Piteå-tidningenRoD 12,Folkbladet

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,