Årets första dag presenterar tidningarna nya siffror från Aftonbladet/Sifo. Det handlar om förtroendet för regeringen och dess ministrar. Betygen slår nya bottenrekord, och allra sämst går det för statsminister Fredrik Reinfeldt. Lena Melin analyserar i Aftonbladet;
Att regeringen jobbar i kraftig motvind har stått klart en längre tid. Men svenska folkets dåliga betyg är trots det lite svårt att förklara. Regeringen har faktiskt genomfört, eller är på väg att genomföra, det alliansen gick till val på.
Är verkligen siffrorna så svårförklarliga? Hur många av de som normalt inte röstar borgerligt gjorde det därför att de ville öka klyftorna i samhället? Hur många ville att ett värdigt liv endast ska vara reserverat de som är rika, friska och har ett jobb?
Det finns givetvis de som är nöjda. De som brukar rösta borgerligt, de som tycker att regeringen visserligen inte fixat allt så perfekt som de skulle vilja, men att de trots allt går åt rätt håll. Det finns sådana som anser att sjuka och arbetslösa kan skylla sig själva. Att de borde skärpa sig och ta sig i kragen.
Men de allra flesta av de som avgjorde valet till den borgerliga alliansens fördel, de ”osäkra”, tillhör inte denna grupp. De tillhör den majoritet av svenskarna som vill ha ett samhälle där människovärdet inte enbart beror på prestation. De tror inte att vi som samhälle blir lyckligare och mer framgångsrikt därför att vi sparkar på de som har det svårt.
Det är hos denna grupp svaret finns. De valde en regering, och röstade på ett parti, som kallade sig det ”nya arbetarpartiet”. De gick på lögnerna om att Sverige befann sig i en kris, att vi drabbats av ”massarbetslöshet” och ett enormt ”utanförskap”. De var trötta på Persson och ville ha en regering som skulle ”värna om välfärden” och samtidigt skapa nya jobb. Kort sagt, de gick på alliansens och de moderata PR makarnas lögner. Att denna grupp ångrat sig är självklart och knappast ”svårt att förklara”.
De som ville straffa arbetslösa och sjuka för deras synder, de som ville gödsla välbärgade Stockholms förorter med nya rikedomar eller sälja ut statliga företag har fått sitt. De är säkert nöjda. Men inte tillräckligt. De har inte fått allt de ville. Inte än, kanske aldrig. De som helt ville avskaffa fastighetsskatten är missnöjda. De som ville ta bort arbetsrätten och köra facken i botten är inte heller fullständigt nöjda – än.
Regeringen gick till val på en lögn. En lögn som de borgerliga och moderata kärnväljarna accepterade som ett sätt att vinna valet på. Nu står regeringspartierna där nakna. Ingen är nöjd, vare sig de borgerliga kärnväljarna eller de som blev lurade av alliansens och Fredriks charmoffensiv.
Är det verkligen så svårförklarligt att regeringen slår ständigt nya ”bottenrekord”? Nej, det är självklart för en regering som gått till val på en lögn och för länge sedan glömt att människovärdet ligger någon helt annanstans än i vår förmåga att vara produktiva. En regering som visat upp hela sin inkompetens med sina hjärtlösa och ogenomtänkta förslag, sin dubbelmoral, sina skattefifflande ministrar och sitt förakt både för väljarna och sanningen.
*
Nu hoppas jag på ett mänskligare, rättvisare och rödare 2008. Jag tror inte på det, men jag hoppas. Ju fler vi är som säger ifrån – desto bättre. Alternativet är ju trots allt omöjligt – att bara tiga…
Själv tillbringade jag nyårsafton långt ifrån alla smällare och raketer och vaknade upp till ett 2008 täckt av blöt nysnö. Knappast perfekt väder – men ändå alldeles underbart. Orörd natur – tiotusen gånger bättre än alternativen. Ja, man undrar verkligen hur det kommer sig att ”nyårsfirandet” (och allt annat firande) så ofta innefattar förstörelse, misshandel och fylla. Är våra liv så tomma, eller har vi bara glömt varför… ?
*
Läs även andra bloggares åsikter om nyår, 2008, politik, 2007, gott nytt år, nyårsafton, samhälle, regeringen, media, demokrati, alliansen, foto, raketer
Ett hjärta RÖTT 
Fille
/ januari 1, 2008Flydde också storstadens ”raketkrig” i helgen.
När man läser om den nya ”trenden” att sikta på människor med nyårsraketerna slås man av tanken om detta folk ändå inte har den regering de förtjänar…
Fast å andra sidan är nog de som är förbannade på såväl regeringen som nyårsraketmarodörerna fler än deras anhängare. En tröst god som något i vintermörkret…
God fortsättning och tack för ett bra bloggår! 🙂
annette
/ januari 1, 2008hej!
kikar in och önskar god fortsättning!
livelev
/ januari 1, 2008Kan det vara så att folk är Soc-skadade? Att man aldrig kunde tänka sig att politikerna tänkte göra precis det som de sa att de skulle göra?
Det är i så fall ett mycket dåligt betyg för den svenska demokratin, om medborgarna utgår ifrån att politikerna inte menar vad de säger.
Själv tror jag den största delen av borgarnas valseger berodde på att socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet tappat förmågan att lyssna på sina egna väljare. Högmod går före fall. Tyvärr är det inte alldeles säkert att partierna förstått att göra den här lärdomen – att lyssna till rörelsen.
H-E.R
/ januari 1, 2008Kanske det t o m finns något positivt med allt som hänt. Socialdemokraterna är verkligen i behov av en ideologiskt ifrågasättande omdaning. Kontrasterna mellan väljarnas förväntningar gentemot alliansen och verklighetens genomförda politik är otroligt skarpa.
De flesta är nog dessutom trötta på det eviga spektaklet och showandet vad gäller politikerna och deras framträdanden, oavsett partifärg.
Som den evige optimist jag är så tror jag på förändringar, jag tror på ett äkta arbetarparti vilket vi inte sett på evigheter.
Och jag tror på människans förmåga att inse att det håller på att gå snett med utvecklingen.
Och tiga ska vi inte göra Ilse-Marie, aldrig i livet 😉
fundersam
/ januari 2, 2008Precis som under valet så vill folk rösta på något annat än det som de inte gillar. Förr var det Persson, så de röstade på Reinfeldt. Nu gillar inte folk Reinfeldt så då vill de ha något annat. Den riktigt intressanta situationen uppstår då Mona faktiskt presenterar en politik.
tveksam
/ januari 2, 2008re: fundersam
”Den riktigt intressanta situationen uppstår då Mona faktiskt presenterar en politik.”
Det lär aldrig hända. Med tanke på hur många olika ministerposter hon haft under de gångna åren och hur lite hon i praktiken utfört, vore det en smärre sensation om hon nu faktiskt gör någonting förutom att prata i svulstiga ordalag. Det är mycket snack och otroligt lite verkstad hos Sahlinskan.
Gunnar
/ januari 2, 2008Hej
Ja just nu så är det väl tydligt hur opinionsvindarna blåser.Men det är nyckfulla vindar som snabbt kan vända.Och det är långt tills nästa val…..
Önskar Dig en god fortsättning på det nya året!