Endast superarbetskraft på framtidens arbetsplatser?

Arbetslivet har under de senaste åren blivit allt hårdare och allt mer selektivt. I dag kan arbetsgivare välja bort arbetskraft som inte är ”perfekt”. Det finns alltid sätt att kringgå både LAS och arbetsmiljölagen.  Den nya sjukförsäkringen uppmuntrar också arbetsgivare att slita ut och sparka ut anställda. Efter 180-dagars sjukskrivning är det numera helt okej att sparka de med ohälsa.

Det är ”arbetsgivarnas marknad” som gäller.  Senast i dag kunde vi i DN läsa om hur Posten i Umeå struntar i LAS och säger upp sex gamla trotjänare när organisationen ska slimmas. Förevändningen är att ”de är för långsamma”. En av dem är Bengt Wilson, 56 år,  som har 39 tjänsteår bakom sig.

Där är vi nu – en av Sveriges största arbetsplatser och serviceföretag (ännu ägt av staten) säger sig inte kunna ha kvar gamla trotjänare – fullt friska – enbart för att de inte är tillräckligt snabba. De bryr sig inte längre om LAS, service eller vanlig humanism – nu är det produktionsmål och ekonomi som gäller. Exemplet kan ses som en  sinnebild över hur samhället har förändrats de senaste 20-30 åren.

I detta läge kastar nu alliansens nya sjukförsäkring ut ett stort antal människor med ohälsa att konkurrera med 100  000- tals andra arbetslösa. Vissa av dem friska, välutbildade och ”snabba”. Andra äldre, lågutbildade, ”långsammare” och halvt utslitna.

Den viktigaste frågan i dag är – hur ska vi kunna skapa arbetsplatser där alla får plats? Där arbetsgivare inte kan välja bort personal som inte tillhör ”eliten”, som inte är friska eller snabba nog – men som ändå kan och vill arbeta. Ska vi tillåta att arbetsgivare kan välja och vraka, sparka och anställa – utan att bry sig om annat än maximal vinst och avkastning? Ska vi tillåta att arbetsgivare struntar i arbetsmiljön och sedan sparkar ut de som slits ut?

En ny rapport från Jobbhälsobarometern visar att (citat);

Bland de som varit sjukskrivna i mer än 90 dagar det senaste året uppger 37,3 procent att de med tanke på sin hälsa inte räknar med att kunna arbeta kvar i sitt yrke om två år. Motsvarande siffra bland samtliga anställda är 7,8 procent. Det motsvarar drygt 340 000 anställda i hela landet.

– Sjukfrånvaro och sjukskrivningar innebär både lidande för individen och kostnader för arbetsgivaren och samhället. Därför är det illavarslande att så många anställda känner så stor oro för sin hälsa att de inte tror att de kommer att kunna arbeta kvar i sitt yrke om två år, säger Lars Hjalmarsson, vd för Föreningen Svensk Företagshälsovård.

Också bland de som har haft färre sjukdagar är oron stor. Bland de som har haft 15-30 sjukdagar tror nästan var femte, 18,8 procent, att deras hälsa kommer att göra det svårt för dem att arbeta kvar i yrket om två år.

En kommentar från Björn Elmbrant, Dagens Arena, citat;

Riksdagsdebatten i går visade två tydliga alternativ hur rehabiliteringen ska gå till. Men diskussionen förmår inte hantera den verkligt stora frågan – hur arbetsgivarnas krav på den perfekta arbetskraften oavbrutet skärpts. Statsministern skröt i debatten i går med att hans regering ”sänkt trösklarna för att komma ut i arbetslivet”. Men om det inte finnas några jobb längre för de människor som inte är hundraprocentiga och på topp?

Vad hjälper det att ”sänka trösklar” om utsorteringsmekanismerna de senaste tio åren har blivit allt starkare – till exempel arbetsgivare som avskedar och sedan via bemanningsföretag återanställer de flesta, men inte de lågpresterande.

Vänsterpartiledaren Lars Ohly berörde på ett engagerat sätt i sitt anförande i riksdagen i går brutaliseringen på arbetsmarknaden. Men vilka partier är beredda att skärpa kraven på arbetsgivarna?

I de Rödgrönas förslag till ny sjukförsäkring finns ett kapitel som handlar om just detta ämne. Ansatsen är bra – sedan gäller det att förverkliga förslagen och förändra samhällsutvecklingen. Det blir svårt – men det måste göras. Och en sak är säker – det kommer aldrig att gå vägen så länge vi inte byter bort alliansregeringen….

5, Förebygg ohälsa – skapa ett mänskligare arbetsliv, citat;

……..

Vi vill utveckla arbetslivet så att det ger utrymme för ett gott liv…..
Om arbetslivet sliter ut människor fysiskt och psykiskt så är det arbetslivet, inte människorna som jobbar där, som behöver förändras. Förebyggande friskvård hos framsynta arbetsgivare bör omfatta både fysisk och psykisk hälsa.

Arbetsmiljöarbetet måste stärkas på alla nivåer – både förebyggande insatser och det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver utvecklas och prioriteras. Skyddsombuden är nyckelpersoner för drivandet av ett förebyggande arbetsmiljöarbete. Såväl utbildning om arbetsmiljö som seriös forskning behövs för att åstadkomma genomgripande förbättringar i arbetslivet. Arbetslivsforskningen behöver stärkas. Vi vill investera i forskning om en bra psykosocial och fysisk arbetsmiljö och dess betydelse för hälsan.

Som dagens arbetsmarknad ser ut hjälper varken fler ”jobbskatteavdrag”, att privatisera arbetsförmedlingen eller att kasta ut de allra sjukaste, svagaste och äldsta från sjukförsäkringen och arbetsplatser. Istället behövs det lagar och regler som verkligen skyddar människor, som inte tillåter stora företag att exploatera sin arbetskraft och sedan sparka dem när de är utslitna eller inte är ”snabba nog”.

För inte så länge sedan såg man det som naturligt att ta hänsyn till människors ålder på arbetsplatser. Det fanns reträttplatser och anpassade arbeten eller möjlighet till delpension. Numera sparkar man ut alla som inte uppfyller kvoten. Det måste bli en ändring, och den måste inkludera starkare arbetsskydd och lagar – inte svagare. För ingen tror väl att arbetsgivarna i dag – av ren godhet – ska ändra sig?

*

Missa inte Börje Hörnlund (c) som säger ifrån om alliansens sjuka sjukförsäkring på AB debatt.

Reinfeldt behandlar de sjuka omänskligt, citat;

…..

Det är fler och fler som upplever att regeringen har ett omänskligt egoistiskt anletsdrag. Sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer verkar regeringen se som en restpost som kollektivt skall bestraffas.

Regeringen räknar väl med att många som har det bra och som storgynnats av dess politik skall bli goda alliansanhängare. Jag tror dock att många av dessa har känsla för alla dem som alliansen drabbat med försvårat utanförskap.

Regeringen bör av ren självbevarelsedrift tala tyst om ”utanförskapet”. Väljarna är kloka nog att kunna skilja på retorik och verklighet.

*

Till sist…

Desperationen inom alliansen tycks nå nya höjder. Eftersom man inte har några nya politiska idéer, mer än de gamla vanliga – jobbskatteavdrag och privatiseringar – kan man ju alltid ondgöra sig över Mona Sahlins nya ”lyxväska”. Är man sosse måste man tydligen tacka nej till 50-års presenter från kompisar. Och tycker man att det känns fel, så är det bäst att gömma dem i garderoben – om man inte ska bli anklagad för dubbelmoral.

*

Nu kopplar jag bort nätet – i alla fall över helgen. Så att jag inte tvingas koppla bort helt och hållet 😉

*

Läs Veronica Palm – Vi vill inte ta bort sjukersättning för de som har permanent sjukersättning! (BRA!)

Bloggat; Genom röda ögon, Alliansfritt, Utredarna, Arvid FalkIn your face, Martin Moberg, Peter Andersson,

Fler bra bloggtips; Ekonomikommentarer om SAAB, Motvallsbloggen om Dan Josefssons programserie, Reflektioner och speglingar om stora skillnader mellan människor…., Netroots

Media, press; Uppdrag Granskning 1, 2, LO-tidningen, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6,

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

10 kommentarer

  1. Det rödgröna förslaget är ett trendbrott i synen på sjukdom genom att det också fokuserar på de bakomliggande orsakerna. Ursprungsförslaget var dock enligt en ”insider” källa ännu värre än allianzens och antagligen signerat av den liberala falangen inom S. Vi har alltså rödsossar och vänsterpartister att tacka för att det till slut blev så bra som det blev. Det behövs således ett starkt mandat inom koalitionen för en röd politik för att vanligt folk ska få det bättre!

  2. Det enkla svaret på de här frågorna tror jag är att vi skall konkurrera med Indien och Kina. Där är mänskliga rättigheter ett främmande ord, likaså demokrati och yttrandefrihet. De har ett överflöd på arbetskraft, hur mycket unga människor som helst, och hänsynen tas endast till vinst. Det är en kapitalism med ett totalitärt ansikte. Den enda lösningen som jag ser det är just det att diskutera värden, att upphöja värdena till krav – e-märkta företag med bra jämställdhetsprofil som tar hänsyn, har god arbetsmiljö osv. Det måste åtföljas i lagstiftning. Och då passar det helt enkelt inte med Lissabonfördraget för det grundlagsfäster agendan där människor endast är utbytbara kuggar i ekorrhjulet som alstrar vinsterna.
    Sänkta vinstkrav tycker jag är en fråga som man ska driva, det företaget sysslar med är ju rovdrift, på människor, natur, djur och även kapital då man håller på och leker med pengar i det pyramidala spelmissbruket.

  3. hillary2

     /  januari 22, 2010

    Är det inte så att LAS endast kan kringås om facket vill det? Den svenska modellen som numera även Littorin säger sig gilla, tycks vara en symbios mellan fackliga förtroendemän och arbetsgivare där lagregler förhandlas bort.

  4. Utmärkt inlägg, alltså som vanligt 🙂

    Överväger också att koppla bort mig i helgen. Min syster skickade mig länken till DN-artikeln. Utan kommentar – fast den var nog underförstådd 🙂

    Hoppas att du har haft en god helg när du läser denna kommentar.

    /Eva

  5. Anonym

     /  januari 23, 2010

    … och likförbannat röstade riksdagen ja till en ratificering av Lissabonfördraget för ett drygt år sedan. Var det verkligen så svårt att inse konsekvenserna ?

  6. Moa

     /  januari 25, 2010

    Alliansen avslöjar sitt förakt för de sjuka:

    M: ”Sjuka” Alexandra vill inte försörja sig själv
    Aftonbladet, 2010-01-25
    http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article648326

    M: ”Sjuka” Alexandra vill inte försörja sig själv

    Alexandra är i blomman av sin ålder, 30 år, trebarnsmamma, och har varit sjukskriven i tre år. Nu är hon omförsäkrad till Arbetsförmedlingen, och ett värre öde kan hon inte tänka sig: ”detta händer inte mig”. Utan sjukförsäkring är hon inte människa, säger hon.

    När sjukpenningen drogs in fråntogs hon sin ”rättighet till att vara människa”. Utan sjukpenning finns hon i ”ett bottenskikt i samhället utan rättigheter”.

    Några möjligheter till ett vanligt friskt verksamt liv utanför sjukförsäkringen ser hon inte. Sjukförsäkringen är den enda trygga hamn hon kan tänka sig. Vad hon lider av får vi inte veta. Bara att hon är ”sjuk”, som om frisk – sjuk var ett binärt förhållande, etta nolla.

    Hon har fått remiss till psykiatrin men är mest störd över att behöva gå dit. I bakhuvudet på henne surrar tanken att ”jag inte skulle ha behövt åka dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats”. Tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav.

    Vänsteralliansen lovar att sådana som Alexandra ska kunna vara fortsatt sjukskrivna så länge det behövs.

    Ingen ska ”utförsäkras” med trojkans politik. I en värld där i stort sett alla som känner sig ”sjuka” kan få sjukpenning i obegränsad tid blir själva frånvaron från arbete beviset för det ”sjuka”. Men eftersom Alexandra känner sig själv och sin motivation så tvivlar hon på ”vad som händer på riktigt” om vi skulle få en ny regering vid valet. ”Detta bygger på oron”. Hon tvivlar på att det ska kunna bli så lätt som de säger att rätta in sitt liv på pengar från kassan. Där besitter hon större politiskt förnuft än oppositionen.

    Det som försvårar en ärlig och öppen diskussion om hur systemet fungerar är det hyckleri som omgärdar begreppet ”sjuk”. Vi vet hur illa det var, både för individen och för samhällsekonomin med evighetslånga sjukskrivningar.

    Nu har vi en stabil och trygg försäkring. Särskild hänsyn tas till de allvarligt sjuka. Och det är moraliskt rätt att hjälpa människor till arbete om de har arbetsförmåga. Det tror vi till och med Alexandra kommer att hålla med om en vacker dag.

    Helena Rivière (M)

    ledamot i socialförsäkringsutskottet

    Gunnar Axén (M)

    ordförande i socialförsäkringsutskottet ”

    ”Artikeln är en replik på den här texten
    Vill du ha mitt utförsäkrade liv?
    Alexandra Johansson, 30 år: Allt jag fasade för har hänt”

  7. Carina

     /  januari 25, 2010

    Nu vill vi ha den ”mänskliga linjen” inte den friska eller arbets eller vad dom nu hittar på. Nu är det dags för människan!

    Vi känner alltså finns vi!

    VI (läs människan) är det viktigaste………. i alla frågor!

  1. De Nya Moderaterna och en Ny Demokrati « Nemokrati
  2. Sven Otto Littorin om Valfriheten och a-kasseavgiften « Nemokrati
  3. De Nya Moderaterna och en Ny Demokrati « Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: